Podcasts about augustinus

I balled Stanley!

I saved a gorgeous carpet from being picked up by the garbage men!

Hebben we het leven zelf in de hand of worden we geleefd? Monica Raassen gaat op zoek naar een antwoord. Zij is kanunnikes van het Heilig Graf, een kloosterorde die volgens de Regel van Augustinus.  een eerder uitgezonden aflevering met Monia Raassen.

Monica Raassen gaat op zoek naar een antwoord. Zij is kanunnikes van het Heilig Graf en leeft volgens de regel van Augustinus.  Een eerder uitgezonden aflevering met Monica Raassen.

Finns det en tro som förenar naturvetenskapen med religionen? Helena Granström reflekterar över religiös ateism och tron bakom varje sökande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017-06-05.”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.””Nä”, säger ateisten. ”Så var det inte alls. Faktum är att allting tog sin början i en singularitet för 13,8 miljarder år sedan; strax efter sin födelse utgjordes universum av ett extremt tätt och varmt område, som expanderade ofantligt snabbt, och därigenom gav upphov till det vi idag känner som tid och rum.”Givet att man läser dem båda bokstavligt, är det uppenbart att det finns en konflikt mellan naturvetenskapens och kristendomens skapelseberättelser. Låt vara att berättelsen om kosmos födelse i en ursmäll, en Big Bang, har klart mytologiska kvalitéer, och faktiskt ursprungligen formulerades av en fysiker som också var katolsk präst – faktum kvarstår att när det gäller sakförhållanden låter sig vetenskap och religion svårligen förenas.Universums uppkomst utgör, tillsammans med frågor om livets och människans ursprung, den kanske tydligaste konfliktytan mellan naturvetenskapen och framförallt de monoteistiska religionerna.Motsättningarna tycks också ha skärpts under senare år – delvis genom vad som kan tyckas vara ökade politiska och vetenskapliga anspråk från religiöst håll, men också genom den polemiska attityden hos inflytelserika ateister som Richard Dawkins.I ett sådant läge är en röst som Philip Claytons välgörande. I boken ”Religion och naturvetenskap”, som utkom på svenska våren 2017, presenterar han potentiella konflikter mellan vetenskap och tro, och hur de skulle kunna lösas. Inför mötet med naturvetenskapens resultat står, menar Clayton, flera vägar öppna för religionen. En är förstås att avvisa vetenskapen, och försöka övervinna den på dess egen arena; på detta är den påstått vetenskapliga teorin om så kallad intelligent design ett tydligt exempel.En motsatt väg skulle vara att ödmjukt revidera sin tro utifrån forskningsläget; att bibehålla de delar som är förenliga med nya vetenskapliga rön, och att i övrigt välja en metaforisk tolkning av de religiösa myterna. Kanske kan skapandet av världen på sju dagar förstås som en grov kronologi? Kanske sker evolutionen precis som i Darwins teorier, men osynligt vägledd av en gudomlig hand?Men möjligen är sakfrågorna överhuvudtaget inte det mest väsentliga, tycks Clayton anse: När man klär av religionens dess vetenskapliga anspråk, finner man en kärna som är mer angelägen än dessa. Denna religionens märg är på intet sätt oförenlig med den moderna vetenskapens resultat, utan utgör ett komplement, som kan tillhandahålla redskap för att tänka kring de frågor som vetenskapen lämnar obesvarade.En liknande distinktion görs i vad som kom att bli filosofen Ronald Dworkins sista bok, utgiven på svenska år 2014, med titeln ”Religion utan Gud”. Hur en religiös tradition framställer sakförhållanden eller historiska fakta saknar, menar Dworkin, relation till vilka normer och värderingar den förespråkar: Gud kan ha skapat världen på sju dagar eller inte, men detta har ingen bäring på huruvida man skall älska sin nästa såsom sig själv. Baserat på detta föreslår Dworkin en klart vidare definition av begreppet religion än den konventionella:Religion är övertygelsen om att det spelar roll hur en människa lever sitt liv, och att världen besitter skönhet och ett inneboende värde.Den konflikt Clayton hanterar är med Dworkins språkbruk, snarare än en motsättning mellan religion och vetenskap, en motsättning mellan teister och ateister; mellan dem som tror på gud, och dem som inte gör det. Särskilt akut är konflikten mellan teisterna, och de så kallade naturalister som är övertygade om vetenskapens förmåga att omfatta allt. Dworkins begreppsförståelse hjälper oss att se det fundamentala skikt av tro som ligger dolt under religionens vetenskapliga anspråk.Men ännu mer intressant är att den blottlägger ett skikt av tro också under vetenskapens vetenskapliga anspråk; vad Dworkin kallar religiös ateism. Det handlar om tron att universum i sin helhet är begripligt, och således möjligt att beskriva i termer av en slutgiltig, allomfattande teori; en tro som ofta beledsagas av övertygelsen att denna teori också kommer att, i någon bemärkelse, vara vacker.Att som Dworkin kalla de övertygelser som driver naturvetenskaplig forskning religiösa, innebär inte att likställa vetenskapen med vilken tro som helst. Snarare är det att hävda att den uppfattning om världen som gör vetenskapen begriplig i sista instans inte är möjlig att belägga med den vetenskapliga metodens hjälp: Det finns inget vetenskapligt faktum som inte kräver någon form av utomvetenskapligt antagande för att vara meningsfullt, om det så bara är antagandet att det är möjligt för människan att förstå sin omvärld.Den religiösa ateismen utgör, menar Dworkin, motivation för det sökande som just nu pågår efter en fysikalisk teori som förenar kvantmekanikens beskrivning av det allra minsta, med relativitetsteorins beskrivning av det allra största. Av denna teori förväntar sig forskarna inte enbart korrekta förutsägelser av observationer och experimentresultat, utan dessutom att den skall vara koncis och matematiskt elegant; med andra ord, vacker. Denna fysikens estetik, som för Dworkin alltså är ett exempel på religiös ateism, har länge utgjort en kompass för forskningen, och inte sällan väglett valet mellan två potentiellt riktiga teoribyggen: Det är den som får oss att vilja tro på E=mc^2, men också den som får somliga att tveka inför strängteorins komplicerade approximationer eller den skenbart godtyckliga partikelkatalogen i partikelfysikens standardmodell. Hur skönhet skall förstås i det här sammanhanget är dock inte uppenbart:Symmetri framhålls ofta som centralt, men att något är symmetriskt innebär inte med nödvändighet att det är vackert, inte heller inom matematiken.I den fysiska världen är detta uppenbart: Vi tilltalas av det ansikte som ser likadant ut i en spegel som när det betraktas direkt, men tycker knappast bättre om en öken, där utsikten är densamma i alla riktningar, än ett varierat skogslandskap.Låt oss då anta att vi en dag, i enlighet med många vetenskapsutövares förhoppningar, finner en vacker och matematiskt konsistent teori som tycks beskriva verkligheten fullständigt. Hur kan vi då vara säkra på att det är den enda möjliga? Det är få teorier som har förmågan att producera argument för sin egen giltighet.Att hantera de frågor som ligger utanför teoriernas räckvidd är en utmaning som såväl naturvetenskapen som religionen har levt med länge:Liksom kyrkofadern Augustinus en gång hävdade att Gud själv skapade tiden, och att frågan om vad som kom före Gud således är nonsens, har frågan på vad som kom före universum under lång tid besvarats med att det var först i Big Bang som den dimension vi kallar tid uppstod.Först på senare år, då teorier om så kallad evig inflation där lokala universa ständigt uppstår i olika delar av rymden, har denna förklaring kommit att ifrågasättas – vilket egentligen bara innebär en förflyttning av problematiken, för vad var det då som satte igång inflationen? Att föreställa sig ett vetenskapligt experiment som kan ge svar på den frågan är svårt – kanske lika svårt som att tänka sig ett som kan påvisa existensen av en allsmäktig gud.Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik LitteraturPhilip Clayton: Naturvetenskap och religion. Översättning Christoffer Skogholt. Dialogos förlag, 2017.Ronald Dworkin: Religion utan Gud. Översättning Henrik Gundenäs. Daidalos förlag, 2014.

Wat betekent je naam voor je? Kanunnikes Monica Raassen gaat op zoek naar de betekenis van háár naam.  Zij is kanunnikes van het Heilig Graf en leeft volgens de regel van Augustinus.  een eerder uitgezonden aflvering met Monica Raassen.

Monica Raassen is kanunnikes van het Heilig Graf en leeft volgens de regel van Augustinus. Ze geeft een antwoord op de vraag: Wat is de waarde van vrijwilligerswerk?  Een eerder uitgezonden aflevering met Monica Raassen.

Den italienska 1300-talsförfattaren Francesco Petrarca levde i en brytningstid, med en fot i medeltiden och en i renässansen. Latinforskaren Anna Blennow följer honom under några av hans många resor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-06-08.”Jag befinner mig mycket långt från alla böcker för tillfället, och det är mitt enda bekymmer på den här resan.” Orden är Francesco Petrarcas, hämtade ur ett brev till en vän som frågat om var Thule egentligen låg, platsen som utpekades av antika författare som världens ände. Petrarca beklagar att han inte kan svara utförligt, eftersom han är på resande fot och inte omges av de böcker han brukar samtala med. Och eftersom ingen talar latin där han befinner sig, har han inte ens någon att prata med: ”Mitt enda sällskap är mitt minne”, skriver han. Året är 1337.Brevet ingår i boken ”Överallt främling”, åtta brev av Petrarca på temat resor, nyöversatta från latin till svenska av Lars-Håkan Svensson. Petrarcas latin kan vara invecklat och en aning uppstyltat, men Svenssons översättning är elegant och lättläst. Bokens titel anspelar på de latinska ord, peregrinus ubique, som Petrarca använder för att beskriva sig själv. Alltsedan familjens tidiga exil från Florens, följd av uppväxt i Avignon och vistelser i bland annat Bologna, Vaucluse och Parma, hade han en känsla av att varken höra hemma i tid eller rum. ”Jag har till och med rest mer än Odysseus”, skriver han.Petrarca föddes 1304, och är främst känd för sin italienska poesi och sin sonettkonst, men han författade under sitt 70-åriga liv också en hel del på latin, inklusive en mängd brev till vänner och bekanta. Han var djupt influerad av den klassiska antiken, och på alla resor han företog var det först och främst det förgångna han sökte. Många resor hade som mål att spåra upp antika handskrifter i bibliotek och arkiv, som länge fallit i glömska men som nu, under den begynnande renässansen, skulle återfinnas, beundras och noggrant kopieras.Petrarca ses ofta som en av de första humanisterna. Men tydliga gränsdragningar mellan epoker är bedrägliga i övergångsperioder som 1300-talet. Petrarca är snarare ett slags tvehövdad Janus-gestalt med ansiktet vänt både mot medeltiden och den stundande renässansen. Samtidigt är han i resebreven märkligt frånvarande i sin egen samtid. Detaljerade beskrivningar av 1300-talets Europa skymtar sporadiskt. Petrarca befinner sig oftast någon helt annanstans: i böckerna och i historien.Och det var Petrarca som i Verona 1345 hittade en handskrift med Ciceros sedan länge förlorade brev, något som skulle inspirera honom att själv samla sin korrespondens enligt antikt mönster. Nu kunde han som den förste på sekler läsa Ciceros brev till Atticus, Brutus och Quintus. Han blev djupt besviken. Hur kunde Cicero, som han föreställt sig som en upphöjd, vis filosof, blotta så mycket tvivel och tvekan i sina brev?Också på det praktiska planet vållade fyndet problem i denna tid före boktryckarkonstens revolution. Petrarca skrev själv av de omfångsrika brevvolymerna, eftersom han hyste en ständig misstro mot samtidens senfärdiga kopister. I ett brev till poeten Boccaccio beklagar han att det gått tio år sedan han utlovade ett exemplar av sin senaste bok till en vän, men att han ännu inte fått den kopierad. En kopia av Iliaden som han får med posten måste han först skriva av och sedan returnera till avsändaren.Petrarcas nära förhållande till antiken genomsyrar brevet till mecenaten och vännen Giovanni Colonna, där han erinrar sig deras gemensamma vandringar i Rom. ”Vi strövade tillsammans runt i denna stora stad som i förhållande till sin utsträckning förefaller folktom”, skriver han. 1300-talets Rom måste ha varit en ödslig syn. Påven residerade i Avignon och i Rom rasade maktstrider mellan adelssläkter, som omvandlat de antika monumenten till fästningar medan staden förföll. Roms alltför stora antika kostym föll samman runt den lilla återstoden av liv i staden. Giovanni Colonna tillhörde just en av dessa släkter, som nyligen byggt in sig i Augustus mausoleum.Men Rom självt är knappast synligt i Petrarcas beskrivning, trots att han redogör för varje steg han tar: ”Här tog sig Remus över muren – här störtade sig Lucretia på svärdet – här triumferade Caesar.” Det låter som om Petrarca läser ur en historiebok snarare än beskriver verkligheten, vilket är typiskt för medeltidens anekdotiska topografi – vilken ruin som helst kan bli bärare av de antika historierna, som alltmer förvandlas till legender. Kontakten med antiken hade nu ovillkorligen brutits, såväl fysiskt som kunskapsmässigt. ”Vem är nuförtiden okunnigare om romersk historia än romerska medborgare? Ingenstans vet man mindre om Rom än i Rom,” klagar Petrarca.Men plötsligt bränner närvaron till när han påminner vännen om hur de ofta brukade stanna till vid Diocletianus termer, trötta efter sina vandringar. Där klättrade de upp på de höga ruinvalven i det jättelika antika badhuset, och luften var frisk och sikten fri. Men istället för att begrunda och beskriva utsikten över 1300-talsstaden, försjunker de genast i historiska drömmerier. Renässansens noggranna måttstudium av antikens fysiska lämningar är ännu inte här. Blicken vänds inåt, bortåt.Det berömda brevet till Petrarcas biktfader Dionigi erbjuder också ett ögonblick av direktkontakt. Han skriver: ”Idag besteg jag, enbart av lust att se en plats berömd för sin exceptionella höjd, traktens högsta berg.” Berget är franska Mont Ventoux, antikens Mons Ventosus, ”det blåsiga berget”. För stunden glömsk av historia bestämmer han sig för att tillsammans med sin bror bestiga berget som han så ofta sett på avstånd under uppväxten i Avignon. Den mödosamma vandringen, den lätta luften och den vida utblicken på bergets topp gör Petrarca bedövad av sinnesupplevelse: molnen långt därnere, Italiens himmel långt därborta.Men så slås han av existentiella betänkligheter, och plågas av det förgångnas felsteg och framtidens ovisshet. Och Petrarca söker svar där han brukar – i en bok som han bär med sig. Han hade lämnat överflödiga persedlar hos en herde halvvägs upp på berget, men kopian av Augustinus ”Bekännelser” var för viktig för att vara utan. I boken beskriver Augustinus hur han i ett centralt ögonblick slår upp Bibeln på måfå, och finner de vägledande orden för sin religiösa omvändelse. Och tusen år senare söker Petrarca efter råd genom att slå upp Augustinus bok. Och han hittar dessa ord: ”Men människorna går ut för att förundras över bergstoppar … sig själva lämnar de.” Omvärlden och samtiden försvinner åter. Petrarca besteg berget med renässansens upptäckarlust, men nedstigningen blir ett återfall i medeltidens tankevärld, där verkligheten blott är allegori för det andliga, och svaren finns i det inre, inte i det yttre.Är det verkligen resebrev som Petrarca skriver? Han förflyttar sig visserligen i geografin, till Paris, Aachen, Köln. Men hans verklighet består av böcker, tankar och förgångenhet. ”En lång resa berövar oss den tröst som böckerna ger”, skriver han. Ständigt längtar han till sitt bibliotek, och det är till böckerna hans tanke alltid vandrar, vad han än upplever. Och hur var det nu med frågan om Thule? Petrarca svarar: ”Låt oss inte lägga ner för mycket möda på att söka denna plats som vi kanske skulle vilja lämna så fort vi hittade den.”Anna Blennow, doktor i latin och skribent LitteraturFrancesco Petrarca: Överallt främling – åtta brev om resor. Översättning Lars-Håkan Svensson. Bokförlaget Faethon, 2017.

We maken het allemaal mee in ons leven: gevoelens van gemis. Hoe kun je daarmee omgaan? Monica Raassen vertelt over haar eigen ervaringen. Zij is kanunnikes van het Heilig Graf en leeft volgens de regel van Augustinus.  Eeen eerder uitgezonden aflevering met Monica Raassen.

I made a major P-fart bubble discovery!

Var finns kvinnan ägg? Hjälper bruna bönor potensen? Frågan om livets uppkomst har lett till många spännande teorier, konstaterar Fredrik Sjöberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-09-05.Biologen och rabulisten Bengt Lidforss berättade en gång om ett samtal med Strindberg, om befruktningens mysterier. Det var i Berlin på 1890-talet, på den tiden de och andra av deras kaliber söp skallen av sig på stamkrogen Zum schwarzen Ferkel, den svarta grisen. I essän ”Strindberg som naturforskare” skriver sålunda Lidforss:”Han lutade sig fram över bordet och sänkte rösten till en hemlighetsfull viskning:Ja – och kvinnan! Tänk, när vi börja avslöja henne på allvar! Hur tror du att det är beställt med hennes ägg? Har du sett ett kvinnoägg? Nej! Jag? Nej! Men Buffon, som var en jävla man, har funnit befruktade kvinnoägg i hannarnas sädesledare! Har du mod att tänka ut tanken? Det är mannen som lägger äggen och kvinnan är fågelboet! Hon kan ersättas, undanskaffas! Det gäller blott att hålla en konstant temperatur av 37 grader och bereda ett lämpligt näringsfluidum. Och så är mannen emanciperad! Fullständigt!”Ja, Strindberg hade en enastående förmåga att vara efter sin tid. I slutet av 1800-talet var mysteriet redan löst. Man visste hur befruktningen fungerade, låt vara att själva genetiken ännu var okänd. Men det hade tagit förvånansvärt lång tid. Bara några decennier tidigare hade Strindbergs teorier kunnat passera som tänkvärda. I århundraden hade forskarna famlat i blindo.Hur blir egentligen barn till? Varifrån kommer de? Ingen visste. Jo, alla visste såklart var de brukade dyka upp, och att sex mellan en man och en kvinna på ett eller annat sätt hade med saken att göra. Men sen var det stopp. Förresten var man inte alltid helt säker på att det räckte med en man; bland ursprungsfolken i Sydamerika fanns de som ansåg att en havande kvinna gjorde bäst i att ligga med så många män hon bara orkade, ända fram till nedkomsten, helst män med olika begåvning – en bra jägare, en bra historieberättare, en bra älskare och så vidare. Tanken var att barnet byggdes på undan för undan, ungefär som en snöboll.I den gamla världen var man inte mycket klokare; författaren Edward Dolnick berättar i boken ”The Seeds of life” historien om hur en kvinna i Grenoble, på 1600-talet, födde ett gossebarn vilket var trevligt men ändå lite dumt eftersom hennes man vid det laget hade varit utomlands i fyra år. Otrohet bestraffade hårt, och här fanns dessutom pengar med i spelet; den bortreste mannen var mycket förmögen. Saken hamnade i domstol. Och kvinnan vann målet – pojken fick ärva pengarna – tack vare en färgstark historia om att hon hade legat med sin make i en dröm som var så verklighetstrogen att hon blev med barn.På den tiden var det heller inte ovanligt att en kvinna som hade råkat bli gravid på bygden, ägnade sig åt att stirra på ett porträtt föreställande sin äkta man, dagar i sträck, för det kunde vem som helst räkna ut, att det var så det gick till när ett barn kom att likna sin far. Alla visste ju att modern till ett harmynt barn hade sett en hare. Och redan Aristoteles var för sin del säker på att en man i gott skick, med torrt krut i torpeden, eller vad det nu hette på hans tid, välsignade sin hustru med söner, medan män som i något avseende var undermåliga eller tillfälligt försvagade fick hålla till godo med döttrar. Hur skulle det annars gå till?Studier av könsorganen hjälpte inte heller. Den medicinska vetenskapens fader, Hippokrates, begrep visserligen att mannens testiklar antagligen hörde till pjäsen, men skapade ingen större klarhet med sin teori om att säd från höger testikel gav upphov till söner, medan döttrarnas ursprung var den vänstra.Sådär höll de på, långt in i modern tid. När den vetenskapliga revolutionens hjältar, Copernicus, Newton och de andra, lyckas klarlägga fysikens lagar, står kunskapen om vår egen fortplantning och stampar på samma fläck. Det enda man var helt överens om var att Gud hade hittat på alltihop. Resten var öppet för spekulation. Så sent som på 1670-talet fanns exempelvis de som på fullt allvar trodde att mannens organ vid själva erektionen fylldes av luft, ungefär som en flärpa, en sån där papperstuta som förekommer på barnkalas, och att väderdrivande födoämnen som bruna bönor därför kunde rekommenderas i samband med sex.Och när man vid samma tid upptäckte att sädesvätskan var full av pyttesmå sprattlande spermier, enades vetenskapsmännen om att detta var fråga om helt ointressanta parasiter. Med hjälp det nyligen uppfunna mikroskopet hade man fått syn på mängder av maskar och annan ohyra, så slutsatsen låg nära till hands. Att spermierna skulle ha med befruktningen att göra, det trodde man inte. Möjligen indirekt, genom att vispa den värdefulla vätskan med sina svansar, så att den inte koagulerade.Tidigt formerade sig forskarna i två rivaliserande läger. Dels de som trodde att kvinnan bidrog mest när ett barn blev till, dels de som likt senare Strindberg tänkte sig henne mera som en blomkruka där mannen sådde ett frö som i princip innehöll en komplett människa, låt vara i mikroformat. Grälet pågick ända in på 1800-talet, och alla var i någon mening styrda av den store glädjedödaren Augustinus; hans tröttsamma tankar om att allt som har med lust att göra är syndigt.Edward Dolnick berättar hela denna historia, från urtiden fram till de cellbiologiska genombrotten vid mitten av 1800-talet, när allt slutligen föll på plats, och man kan läsa boken som ett stycke underhållande vetenskapshistoria, men under ytan finns också annat. Reflektioner som pekar mera framåt.Att det tog så lång tid berodde inte i första hand på att man saknade mikroskop och andra tekniska förutsättningar; anledningen var mera själva tänkandet. Man kan inte utforska det man inte kan föreställa sig, och i det här fallet kunde ingen tänka sig en värld utan Gud. Den saken var inget problem för Newton; han kunde revolutionera fysiken utan att ge upp sin tro på en gudomlig plan, och likadant var det som bekant med Linné. De ordnade och räknade, utan att bekymra sig om var allt kom ifrån. Det visste de ju redan.Den inställningen visade sig vara ohållbar i frågan om sex och fortplantning. Legenden om Gud blockerade bara. Det är först med Darwins ”Om arternas uppkomst” – 1859 – som tänkandet blir tillräckligt fritt, och när sedan den digitala och genetiska informationsöverföringen långt senare blev intellektuellt allmängods, försvann de sista hindren för en sann bild av barnens tillblivelse.Men kanske är vi tillbaka på ruta ett. Det finns ett vetenskapligt problem i dag som på många sätt liknar den gamla frågan om befruktningen, ett mysterium som väldigt många forskare sysslar med och skriver lärda böcker om – frågan om vårt medvetande.Hur blir egentligen tankar till? Var kommer de ifrån? Ingen vet. Eller jo, alla vet förstås i vilken kroppsdel de dyker upp, och att evolutionen på ett eller annat sätt har med saken att göra. Men sen är det stopp.Om något blockerar förståelsen, och i så fall vad, vet ingen. Men teorierna är många och fantasifulla. Det finns till och med de som tror att våra idéer är en sorts immateriella parasiter, och vi bara värddjur. Fast det där tror jag inte på. Men ändå, också misslyckade hypoteser kan vara tänkvärda, och vad som är användbart vet man inte förrän efteråt. Vilket påminner mig om att jag är lite hungrig. Jag tror det får bli bruna bönor i dag.Fredrik Sjöberg, författare och biolog LitteraturEdward Dolnick: The Seeds of life – From Aristotle to da Vinci, From Sharks' Teeth to Frogs' Pants, the Long Strange Quest to Discover Where Babies Come From. Basic books, 2017.

Tight and pink shoot come down the sink!

She got herself off using a milk duds box!

Send us Fan MailLukas 24:30-32 Terwyl Hy saam met hulle aan tafel was, neem Hy die brood, vra die seën, breek dit en gee dit vir hulle. Toe gaan hulle oë oop, en hulle het Hom herken, maar Hy het uit hulle gesig verdwyn. Hulle sê toe vir mekaar: “Het ons hart nie warm geword toe Hy op die pad met ons gepraat en vir ons die Skrif uitgelê het nie?” Ons verhoudings met ons medemens het ‘n ontsaglike groot invloed op ons karaktervorming. Opbouende verhoudings help ons om in ons alledaagse handel en wandel die fundamentele waarhede van die lewe te ontdek. Ons leer om die realiteite; die druk en ook die beproewinge van die lewe te hanteer.Sophie Scholl was ‘n lid van ‘n Nazi Jeugbeweging. Sy, haar broer Hans, en nog studente het op ‘n dag die negatiewe sy van Hitler se propaganda begin insien en weggebreek van die Nazi's. Hulle het die Bybel en die werke van Christelike denkers soos Augustinus en Kierkegaard saam bestudeer. Hulle het Jesus ontmoet en die waarheid met mekaar gedeel. Hulle het besef dat die waarheid, selfs al vra dit ‘n hoë prys, uitgeleef moet word.Haar hegte band met haar broer en vriende het haar die moed gegee om by die weerstandsbeweging aan te sluit. Dit het tot haar teregstelling op 21-jarige ouderdom, gelei. Sophie se ontdekking van waarheid was nie in isolasie gevorm nie, maar in verhoudings - menslik en goddelik.Net ná Jesus se kruisiging en opstanding, het twee dissipels langs die pad na Emmaus geloop en die traumatiese gebeure van die Pasgafees bespreek. Toe Jesus langs hulle kom loop het, het hulle Hom nie herken het nie, want Hy was die laaste persoon wat hulle verwag het. Maar met etenstyd ...Lukas 24:30-32 Terwyl Hy saam met hulle aan tafel was, neem Hy die brood, vra die seën, breek dit en gee dit vir hulle. Toe gaan hulle oë oop, en hulle het Hom herken, maar Hy het uit hulle gesig verdwyn. Hulle sê toe vir mekaar: “Het ons hart nie warm geword toe Hy op die pad met ons gepraat en vir ons die Skrif uitgelê het nie?”Daar is niks - absoluut niks - soos die ervaring om langs die pad van die lewe, 'n persoonlike ontmoeting met Jesus Christus te hê nie. Dit sal jou oë vir die waarheid oopmaak. Niks vergelyk daarmee nie! Dis God se Woord. Vars … vir jou … vandag. Support the showEnjoying The Content?For the price of a cup of coffee each month, you can enable Christianityworks to reach 10,000+ people with a message about the love of Jesus!DONATE R50 MONTHLY

Augustinus von Hippo und die „Unruhe des Herzens“: Seine Worte über innere Unruhe, Trauer und Sehnsucht nach Frieden sind für Gemeindereferentin Ayleen Nüchter heute aktueller denn je. Sie gibt Einblicke aus dem Begräbnisdienst über Abschied, Glauben und die Frage, was dem Leben Halt gibt.

She took one to the minge and was blown to bits!

Monica Raassen is niet zo dol op eigenwijze mensen, des te meer op wijze mensen. Zij is kanunnikes van het Heilig Graf en leeft volgens de regel van Augustinus

Hoe herken je een zielsverwant? Zuster Monica Raassen spreekt uit eigen ervaring. Ze is kanunnikes van het Heilig Graf en leeft volgens de regels van Augustinus. Een greep uit Monica's eerdere gedachten.  

Werken, waarom? En hoe? Een antwoord hierop komt van   Zuster Monica Raassen. Zij is Kanunnikes van het Heilig Graf, een kloosterorde die leeft volgens de regel van Augustinus.   Een greep uit Monica's eerdere gedachten.  

Six and two drink some glue!

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.Andakten sändes första gången 2025. Text:Filipperbrevet 3:12-16Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Cornholed by a store pony!

A supernaturally long penis!

In deze aflevering horen we Michael-Dominique Magielse over het moederschap van Maria. Machielse is dominicaan, een orde die leeft volgens de regel van Augustinus. Eerder uitgezonden gedachtengang van Michael.

„Ich habe keine Angst vor der Trump-Regierung“ – so reagierte Papst Leo XIV. nach einem Schlagabtausch über die Medien zum Irankrieg, den er sich mit der US-Regierung, allen voran Präsident Trump geliefert hatte. Von einem „gerechten Krieg“, wie ihn US-Vizepräsident und Katholik J.D. Vance anhand der Schriften von Augustinus hergeleitet hatte, könne keine Rede sein. Von Anfang an hat der Papst klar gemacht, dass er sich für Frieden und Verständigung in der Welt einsetzen will, aber auch in der eigenen Kirche. Doch was bedeutet das konkret? Stellt er eher die Einheit der Weltkirche in den Vordergrund oder setzt er auf Fortschritt. Und wie kann beides zusammen gehen? Eva Röder diskutiert mit Nora Bossong – Schriftstellerin und Mitglied im Zentralkomitee der deutschen Katholiken; Matthias Drobinski – Chefredakteur „Publik Forum“; Prof. Dr. Eva-Maria Faber – Theologische Hochschule Chur

Hij schrijft over de grote thema's van het leven: ziekte, onrecht, geld - en nu ook vergeving. Telkens met dezelfde vraag: wat kunnen we hierover leren uit die oude verhalen en wijsheden van de Bijbel? Alain Verheij staat bekend als een eigenzinnig theoloog. Hij is columnist voor Trouw en heeft een bijzondere positie in het literaire landschap. Zijn boeken over de Bijbel schrijft hij bij een seculiere uitgeverij (Atlas Contact), zo ook zijn nieuwe boek: De prijs van vergeving. Vergeving is een onderwerp waar we als samenleving zichtbaar mee worstelen. In een tijd van gecancelde artiesten, schandalen, #MeToo en excuses voor het slavernijverleden rijst steeds opnieuw de vraag: hoe gaan we om met schuld, schaamte en tweede kansen? Blijkbaar is vergeven allesbehalve eenvoudig. Volgens Alain is het een van de moeilijkste én mooiste dingen die een mens kan doen. Tegelijkertijd kan vergeving ook gevaarlijk zijn. David Boogerd spreekt Alain Verheij uiteraard samen met vaste gast theoloog Stefan Paas, hoogleraar aan de VU in Amsterdam en de Theologische Universiteit Utrecht.

The atomic air cleaning machines can't help us now!

Pussy air scrubbers/air purifying machines are running out of fuel in every state!

Moderation Martin Gross/Gesendet in Ö1 am 14.4.2026++Ein am Sonntag auf Trumps Plattform Truth Social veröffentlichte KI-generiertes gemäldeähnliches Bild zeigt ihn als Jesus-Figur in weißem Gewand und rotem Umhang, wie er durch Handauflegung einen Kranken heilt. Mehrere katholische US-Bischöfe haben sich schockiert gezeigt und eine Entschuldigung gefordert. Auch viele nicht-katholische Trump-Unterstützer sind höchst irritiert. (Martin Gross)++Papst Leo hat in Algerien die Wirkungsstätte seines Ordensgründers Augustinus besucht.++Vor dem Hintergrund der laufenden Budget-Verhandlungen hat das Netzwerk Armutskonferenz heute davor gewarnt, auf Kosten der Ärmsten zu sparen und zugleich Vorschläge für ein "gerechtes Budget" präsentiert. Im Kern geht es dabei um Gegenfinanzierungen, die die soziale Sicherheit stützen sollen. (Mittendorfer)

I got a phone call from someone that shouldn't be!

Plywood atomic bomb/drilldo fook box!

Minge dick grease for easy glide painless entry!

Pussy plungers for the hard to please woman!

A mole pulling a used rubber into his dirt tunnel!

Bigger and harder than a giant redwood!

Minge pelts and air scrubbers!

She needed help restuffing her stuffed animals!

We’re all about high-low here at You Beauty. We’ll try and talk about it all, from a life-changing hair tie that’ll set you back 70 cents, to exactly what a $595 vitamin C serum feels like. On today’s episode of Spendy Savey, Kelly McCarren and Amy Clark share their best skincare, makeup, hair, body and fragrance recommendations, including the $19 Korean beauty blush Amy hunted down from TikTok, a retinal serum Kelly wishes she tried earlier, and our first impressions of the new (and very bougie) Augustinus Bader vitamin C serum. Kelly explains how she just casually stumbled across Mecca’s “best-kept secret” AND what she’s calling the world’s best hair ties on a recent IRL shopping trip. And alongside the one Hourglass makeup product everyone should try at least once, Amy’s breaking the rules (again) this week with not one, but three excellent Saveys – her affordable product picks were just too good not to share. EVERYTHING MENTIONED: SPENDY: Kelly: Stila Heaven's Hue Highlighter, $59. Amy: Rimmel Oh My Plump! Lip Shaper in Kinda Cute, $16.95 + Fwee 3D Volumising Gloss in Pink Candy, $20. SAVEY: Kelly: Kitsch Eco-Friendly Nylon Elastics 20pc, $14. Amy: Clio Essential Lipcheek Tap in Bunny Blush, $21. NEWBIES: Kelly: rhode Glazing Milk, $55. (Watch our rhode YouTube review to see what the products look like.) Amy: Augustinus Bader The Vitamin C Serum, $595. SHOP MY STASH: Kelly: E.S.K. Ultimate A Gold, $150. (Learn more about retinal in our The Formula episode with Dr Ginni.) Amy: Hourglass Ambient Lighting Palette Volume I, $128. For more in-depth beauty reviews, read our Victoria Beckham Beauty, rhode and Hourglass articles on Mamamia. DON'T FORGET: Watch & Subscribe on YouTube, this episode drops tonight at 7pm! Catch it here. Follow us on Instagram: @youbeautypodcast Follow us on TikTok: @youbeautypod Join our You Beauty Facebook Group here GET IN TOUCH: Got a beauty question you want answered? Email us at youbeauty@mamamia.com.au or send us a voice note on Instagram! You Beauty is a podcast by Mamamia. Listen to more Mamamia podcasts here. For our product recommendations, exclusive beauty news, reviews, articles, deals and much more - sign up for our free You Beauty weekly newsletter here Subscribe to Mamamia here CREDITS: Hosts: Kelly McCarren & Amy Clark Producer: Sophie Campbell Audio Producer: Tegan Sadler Video Producer: Artemi Kokkaris Just so you know — some of the links in these notes are affiliate links, which means we might earn a small commission if you buy through them. It doesn’t cost you anything extra, and it helps support the show. Happy shopping! Mamamia acknowledges the Traditional Owners of the Land we have recorded this podcast on, the Gadigal people of the Eora Nation. We pay our respects to their Elders past and present, and extend that respect to all Aboriginal and Torres Strait Islander cultures.Become a Mamamia subscriber: https://www.mamamia.com.au/subscribeSee omnystudio.com/listener for privacy information.

The robot was really shiny!

Grave dust!

A two inch in diameter hole blown into the rear end of the panty!

Most women take a mile of meat a month!

Sometimes she craps when someone messes around with her genitals!

My king cock double penetrator!

Get away from the chick when she fires up a wood wick candle!

Elmer the miniature horse!

My Christmastime Lovemaking turned her daughter into a vegetable!

The only way you can pump 'em is by using a wood wick candle!

The naked girl jumped head first through my unpainted canvas!