Podcasts about gunilla kracht

Kirsti Øibakken Pedersen är electronica- och experimentmusiker i Malmö. En dokumentär om att hitta sig själv genom att ge plats för kreativiteten, även om det innebär en ekonomiskt osäker tillvaro. Kirsti Øibakken Pedersen är masterutbildad musikterapeut, men efter några år i yrket bestämde hon sig för att satsa på sitt eget musikskapande det fick bära eller brista.- Om jag inte vet om jag har till hyran nästa månad, kan det kännas ganska dumdristigt att sätta sig och komponera en ny låt, säger ljudkonstnären, artisten och kompositören Kirsti Øibakken Pedersen i denna dokumentär av Gunilla Kracht.Uppväxt på danska ön Lolland och masterutbildad till musikterapeut vid Aalborg Universitet bor Kirsti Øibakken Pedersen nu i Malmö, dit hon kom på grund av kärleken. Ända sedan Kirsti var barn har musiken haft en central plats i hennes tillvaro. Men hon har inte vågat lita på att hon skulle kunna klara sig ekonomiskt som musiker. Förrän nu. Nu har Kirsti många olika projekt på gång, hon har gjort teatermusik och startat Malmös elektroniska musikkollektiv Elektra. Hon gör elektroakustisk musik som soloartist under namnet Kirsti Meiers (tidigare Mother), och skapar tillsammans med konstnären och poeten Jenny K Lundgren gränsöverskridande föreställningar i duon 2mothers in a carwash. Även om hon slipper söndagsångesten sedan hon slutat sitt fasta arbete, innebär den ekonomiskt osäkra tillvaron som frilansmusiker i en smal genre också en hel del oro och osäkerhet. Gunilla Kracht har följt Kirsti Øibakken Pedersen under några månader och fångat skapandeprocesser, existentiella grubblerier och vardagsglädje. I P2-dokumentären berättar Kirsti om sin kärlek till ljuden och om hur hon kommit närmare sig själv genom att ge plats för kreativiteten i livet. En P2 Dokumentär av Gunilla Kracht

Veckans Kino handlar bland annat om de mindre och specialiserade filmfestivalerna. De som kanske kanske inte alltid hamnar i rampljuset, men som faktiskt är de få platser där man kan ha de riktiga, djuplodande samtalen om film. På den artonde upplagan av Fantastisk filmfestival i Lund träffade Kinos Roger Wilson mannen som uppfann den moderna zombiefilmen med Night of the Living Dead 1968. Och att sitta och lyssna på Romeros Master Class var en smått magisk känsla - eftersom lokalen var sprängfylld av kunskap om levande döda på film. Lilla Filmfestivalen i Båstad har det kanske blygsammaste namnet av alla festivaler i Sverige. Festivalen grundades av Bo Widerberg och har nu Ulf Berggren som konstnärlig ledare - han som i många år drev den legendariska biografen Fågel Blå i Stockholm. Festivalens starkaste kort är just dess litenhet, och dess familjära känsla. Något som gör att filmare som till exempel Jan Troell återkommer gång på gång. Men festivalen håller också kontakten med sina filmare. Nina Asarnoj har pratat med Jenifer Malmqvist om hur en filmfestival kan trycka på den kreativa startknappen. En annan typ av festival som satsar mycket på samtal och seminarier är Berlin Documentary Forum. Ett arrangemang där det är seminarierna och föreläsningarna som står i centrum - inte filmerna som visas. Här handlar det om att gå på djupet kring det dokumentära uttrycket, att se det som en konstform, istället för en filmgenre. Och där man, på det tyska gravallvarliga akademiska sättet, gärna går in på detaljer. Som till exempel att hålla en föreläsning om panoreringens betydelse inom dokumentärfilmen. Gunilla Kracht besökte festivalen i somras och upplevde både förtrollande insikter om det dokumentäras möjligheter, och en och annan knastertorr akademiker. I veckan var det premiär för Svenska filminstitutets nya satsning Filmrummet - "en kreativ mötesplats för samtal och dynamisk kontrovers, där utforskande processer om film, filmpolitik, och filmkonst ska äga rum". Premiärgästen, som lockade fullt hus, var feministikonen Germaine Greer. Hon slog igenom 1970 med boken den kvinliga Eunucken och finns med i dokumentären Town Bloody Hall som också visades som en del av Filmrummet. Den är inspelad 1971, under en debatt där Greer och tre andra feminister diskuterar kvinnans plats i samhället under ledning av författaren Norman Mailer. Ett lite oväntat feministiskt vinklat porträtt kan man hitta i Bille Augusts nya film Balladen om Marie Kröyer. August har alltid varit fascinerad av skagenmålarna - fenomenet med konstnärskolonin på jyllands nordspets som lockades dit av de speciella ljusförhållandena som finns där. En period som tidigare lockat den svenske filmregissören Keve Hjelm, som 1987 gjorde sin Hip Hip Hurra med Stellan Skarsgård i huvudrollen om den danske målaren PS Kröyer och- hans tid i Skagen. Men i Augusts film Balladen om Marie Kröyer, vänder han på perspektivet och sätter PS Kröyers fru Marie i fokus istället. En berättelse om sorg, svek och svåra livsval - och om ett passionerat triangeldrama med den svenske kompositören Hugo Alfvén. Saman Bakhtiari har fått en pratstund med Bille August. Nina Asarnoj är veckans Bäst just nu-tipsare. Hon tipsar om en bok, en dvd och en biofilm som hon tycker är bäst just nu. Här finns också hela programmet för lyssning: Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

Måndagen den 9:nde oktober 1989 demonstrerade 70000 människor i Leipzig i dåvarande DDR. Demonstrationen startade en våg av protester över hela landet, vilket sedan ledde till Berlinmurens fall och DDR:s upplösning. 23 år senare är Leipzig är delvis en fortfarande en industristad men också en universitets- och högskolestad, med bokmässan i mars varje år som höjdpunkt. Men framförallt är det en kulturstad, med månghundraårig boktryckartradition, Richard Wagner föddes i Leipzig, Johan Sebastian Bach levde och verkade här. I 1960-talets DDR blev staden ett centrum för måleri med konstnärer som Bernard Heisig, Werner Tüpke och Wolfgang Mattheuer, i den så kallade Leipzig-skolan. På senare år har den blivit en scen för samtidskonst som lockar både konstturister och konstnärer till staden, inte minst till Spinnerei, en gammal bomullsindustri som blivit en levande konstfabrik. Följ med Gunilla Kracht till Leipzig!

Tolv mil rakt österut från Berlin, strax intill tysk-polska gränsen, ligger Eisenhüttenstadt. Gunilla Kracht har rest till den lilla staden som byggdes upp från grunden på 1950-talet, en planerad mönsterstad som i varje detalj passade den socialistiska livsstilen. Numera är den Tysklands till ytan största kulturminnesmärke och samtidigt som befolkningen minskar, pågår ett arbete för att anpassa den före detta planstaden till samtiden. Följ med på en vandring bland de nyrenoverade husen och till Dokumentationscentrum för vardagskultur, ett museum med en stor samling vardagsföremål från DDR. Ett program om balansgången mellan att bevara minnen från det förflutna och att utveckla inför framtiden.

Varje torsdag kväll träffas ett gäng kvinnor i Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoendes lokaler i Malmö för att fika, prata, sticka, titta på film eller kanske ägna sig åt skönhetsvård. Många har missbrukarbakgrund och tar underhållmediciner som till exempel Metadon. Men på torsdagskvällarna umgås man. De här kvällarna har blivit som en fristad för kvinnorna, där de bygger upp en tillit till varandra och en gemenskap som de flesta av dem annars saknar i sina liv. En av dem är Maryana, som kommer varje vecka. För henne har det betytt mycket att umgås med de andra kvinnorna och hennes självförtroende har stärkts av att hon har fått vänner och känner äkta gemenskap för första gången i sitt liv. Maryana var 15 år när hon rymde från Norge för att undvika en ny familjehemsplacering. Hon liftade till Malmö och tiggde ihop pengar för att kunna ta sig över till Köpenhamn och Christiania. Det är mer än trettio år sedan, nu bor hon i Malmö, i sin älskade lägenhet, efter långa perioder som hemlös och är drogfri sedan några år tillbaka. I den här P4-dokumentären möter du henne och de andra kvinnorna på Qvinnoqulan, som de kallar sin träffpunkt och får ta del av deras gemenskap, deras samtal och tankar om livet. - Det känns så varmt och äkta och det kan jag inte komma ihåg att jag någonsin känt, för att det är på riktigt, alltså vi bryr oss om varandra på riktigt, säger Maryana. Gunilla Kracht har gjort över 18 radiodokumentärer och under ett års tid har hon då och då besökt Qvinnoqulan och tagit del av gemenskapen mellan kvinnorna där.

I veckans Kino handlar det om badande pojktanter, och om livet på en fransk polisrotel. Vi gör hemma hos-besök på Roy Anderssons Studio 24, och så har vi sett om Bullitt med Steve McQueen. En av helgens svenska biopremiärer är den franska filmen Polisse - en publiksuccé i Frankrike som är ett nedslag på polisroteln som utreder brott mot barn - pedofili, barnarbete, övergrepp. Men det tunga ämnet är mest en ram kring snutarna på avdelningen och deras liv. Filmens nav rör sig kring en dokumentärfotograf som är gäst på avdelningen för ett reportage. Och den rollen spelas av filmens regissör och före detta modellen Maïwenn själv. Christina Höglund träffade henne när hon gästade Stockholms filmfestival.. Genesis P-Orridge är onekligen en av musikvärldens allra mest originella personligheter, som också sysselsatt sig med magi och filosofi - bland annat i grupper som Temple of Psychotick youth och The Process. Och han har länge talat om att han tror att människan kommer att utvecklas till ett tredje kön i framtiden, något bortom man eller kvinna. Och en del av de tankarna började han också förverkliga i en kärlekshistoria som fångats i dokumentären The ballad of Genesis and Lady Jaye. Gunilla Kracht har träffat Filmaren Marie Losier har försökt fånga paret som ville smälta samman till ett. Pojktanten vann publikpriset på Göteborgs filmfestival i slutet av förra veckan. Den är regisserad av Ester Martin Bergsmark - som tidigare vunnit en guldbagge för Maggie vaknar på balkongen. I fokus för hans nya film står författaren Eli Leven, som hyllades av kritiker för sin romandebut Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats som om ut förra året. Eller, filmen handlar egentligen om de bägge två. Och deras relation. Roger Wilson har träffat Ester Martin Bergsmark och Eli Leven. Regissören Roy Andersson är mitt uppe i inspelningsarbetet av sin kommande långfilm En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Yvonne Ihmels har besökt Andersson i hans filmstudio Studio 24, tjuvlyssnar på repetitioner och försöker förstå hur 16 000 hästar och 60 000 soldater ska rymmas i en och samma bild. Vi har ju en återkommande serie här i Kino som heter Om igen. En av de som mailat oss och berättat om den film han sett flest gånger är Björn Svensson, som gång på gång återvänt till Bullitt, från 1968. Med Steve McQueen i huvudrollen. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

Det är en konst att kunna bygga en hel film på att man inte får intervjua huvudpersonen i den. Den brittiske regissören Nick Broomfield (Kurt & Courtney, Aileen: Life and Death of a Serial Killer) behärskar dock den konstarten fullt i sin nya film Sarah Palin - you betcha! En dokumentär där han förgäves jagar den amerikanska politikern för att få en intervju, men ändå lyckas få ihop ett porträtt genom intervjuer med familjemedlemmar, goda vänner och bittra fiender. Just nu visas Broomfields dokumentär på Londons filmfestival där vår reporter Viktor Hariz lyckades få till en kort pratstund. En av årets mest udda, men samtidigt mest inspirerande, filmer är bioaktuella Pina, en kärlekshyllning i 3D till koreografen Pina Bauch. En dansfilm där kroppar och svett kommer extremt nära publiken med 3D-tekniken. Är det här en ny vår för dans på film? Och ett bevis för att 3D-film kan användas till annat än spektakelaction? Kritikerna Maria Edström och Anna Ångström kommer till studion för att diskutera dans, film och 3D-effekter. Skådespelaren Jakob Eklund är den som får besvara frågan "vilken film har du sett flest gånger?" i programpunkten Om igen. Han berättar om sin kärlek till Mandomsprovet av Mike Nichols från 1967. Filmen där Dustin Hoffman spelar en ung man som blir förförd av föräldrarnas väninna, och kär i hennes dotter. Allt till musik av Simon & Garfunkel. Dokumentärmakaren Eric M Nilsson är en av filmsveriges mest egensinniga personer. .En regissör som gått sin egen väg, ofta precis tvärtemot tidsandan. Nilsson, född 1935, är fortfarande aktiv som filmare. I somras hade hans senaste film "I skuggan" premiär på Lilla Filmfestivalen i Båstad i somras. Gunilla Kracht for tid för att träffa honom, och fick bland annat reda på att Eric M Nilssons karriärsval hängde på hans känsliga luktsinne. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström

Dokumentär: MUREN. EN PERSONLIG HISTORIA. Av Gunilla Kracht. När Berlinmuren föll 1989 insåg Gunilla Kracht hur mycket den påverkat hennes liv - direkt och indirekt. De första spadtagen till den "anti-fascistiska skyddsmuren" som den officiellt kallades på östsidan, togs den 13 augusti 1961, tre veckor innan hon föddes på Malmö Allmänna BB som äldsta dotter till en desertör ur Hitlers armé. Inför sin egen och murbyggets 50-årsdag i augusti 2011 reste hon tillbaka - i sina egna fotoalbum och dagboksanteckningar, till kusinerna i Tyskland och till minnesmonument och museer där hon mötte f.d. DDR-medborgare vars liv formats av Muren på diametralt olika sätt. Hennes dokumentär är ett montage av egna minnen, tyska radioutsändningar från augusti 1961 och intervjuer inför minnesdagen 2011.