Podcasts about tysklands

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

Tredje rikets sista dagar präglades av kaos, förstörelse och död. I sitt politiska testamente utsåg Adolf Hitler storamiralen Karl Dönitz till Tysklands nye statschef. Dönitz var ingen ideolog eller sadist som Himmler eller Goebbels, men en lojal och effektiv tjänsteman i ett system byggt på förtryck och massmord. Regeringen han ledde – den så kallade Flensburgregeringen – existerade i drygt tre veckor med huvudsakligt syfte att organisera kapitulationen och möjliggöra för civila och soldater att fly till väst.I praktiken saknade Dönitzregeringen verkligt inflytande. Tysklands militära kapacitet var krossad, infrastrukturen låg i ruiner och de allierade kontrollerade redan stora delar av landet. Ändå spelade regeringen en viss roll i samordningen av partiella kapitulationer, bland annat i Danmark, Norge och norra Tyskland.Detta är det sista avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med militärhistorikern Lars Ericson Wolke, aktuell med boken Tredje rikets sista dagar.Den 7–8 maj 1945 undertecknades Tysklands villkorslösa kapitulation, vilket formellt avslutade kriget i Europa. Trots detta dröjde det till den 23 maj innan Dönitzregeringen arresterades av brittiska trupper och upplöstes. Under mellantiden rådde fullständigt kaos: miljoner människor var på flykt, städer låg i ruiner och tusentals dog i svält, sjukdomar och våld. Tyskland delades upp i fyra ockupationszoner, och i Nürnberg inleddes rättegångarna mot ansvariga för nazismens brott.Karl Dönitz dömdes till tio års fängelse för krigsförbrytelser. I sina memoarer, liksom Albert Speer, försökte han tona ned sin roll och lägga skulden på Hitler. Först långt senare framträdde en tydligare bild av Wehrmachts och SS:s aktiva deltagande i folkmordet.Dönitz var en teknokratisk lojalist. Född 1891, utbildad inom den kejserliga marinen, gjorde han karriär som ubåtsofficer under första världskriget. Under andra världskriget ledde han ubåtskriget mot de allierade med hänsynslös effektivitet och lät använda koncentrationslägerfångar i rustningsindustrin. Han blev partimedlem först 1944, men var länge en trogen anhängare av Hitler.Striderna om Hitlers efterträdarskap hade pågått länge. Hess diskvalificerades efter sin flygning till Storbritannien 1941, Göring föll i onåd, och Himmler förrådde Hitler genom att försöka förhandla med väst. Valet föll slutligen på Dönitz, vars lojalitet aldrig ifrågasatts.Hans regering – baserad i Flensburg vid danska gränsen – försökte fördröja kapitulationen inför Röda armén, och istället prioritera reträtt och överlämnande till västmakterna. Detta ledde till partiella kapitulationer i bland annat Danmark (5 maj), Nordvästtyskland och Nederländerna, samt förhandlingar i Norge. Det var ett försök att mildra konsekvenserna av det oundvikliga nederlaget.Bild: Gripandet av tre medlemmar ur Flensburgregeringen: Alfred Jodl, Albert Speer och presidenten Karl Dönitz. På bilden ses storamiral Karl Dönitz i brittisk fångenskap efter sin arrestering. Dönitz utsågs till Hitlers efterträdare den 30 april 1945 och ledde därefter förhandlingarna om de tyska styrkornas kapitulation i väst. Foto: Malindine E G (Capt), No 5 Army Film & Photographic Unit. Bild BU 6711 ur Imperial War Museums samlingar. Wikimedia commons, Public Domain.Musik: Richard Wagner's opera Götterdämmerung: Siegfriedsbegravningsmarsch avthe UnitedStates Marine Corps Band, creative commons; Wiki Media.Lyssna också på Operation Valkyria – en trojansk häst i Tredje Riket.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 22 juni 1941 inledde Nazityskland en av de mest omfattande militära operationerna i historien: Operation Barbarossa. Med över tre miljoner soldater, tusentals stridsvagnar och flygplan korsade tyska trupper den sovjetiska gränsen, vilket öppnade östfronten under andra världskriget. Målet var att snabbt besegra Sovjetunionen och säkra "Lebensraum" – livsrum – för det tyska folket.Adolf Hitler drevs av en kombination av ideologiska och strategiska motiv. Han betraktade kommunismen som ett existentiellt hot och ansåg att det tyska folket behövde expandera österut för att få tillgång till livsviktiga resurser såsom olja, stål och spannmål. Dessutom såg han slaverna som underlägsna och ämnade förslava eller eliminera dem för att ge plats åt tyskarna.Detta är det sjätte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Operation Barbarossa.Sovjetunionen var inte helt oförberedd på ett tyskt anfall, men graden av beredskap var otillräcklig. Trots underrättelserapporter om en förestående invasion valde Josef Stalin att ignorera många av varningarna, delvis på grund av misstro mot västerländska källor och en önskan att undvika provokation. Den sovjetiska armén var dessutom försvagad av tidigare utrensningar av officerare och led av bristande modernisering.Inledningsvis hade tyskarna stora framgångar genom sin "blitzkrieg"-taktik, vilket ledde till snabba framryckningar och inringningar av stora sovjetiska styrkor. Städer som Kiev och Smolensk föll, och tyska trupper närmade sig Moskva. Men den hårda sovjetiska vintern, långa försörjningslinjer och envist sovjetisk motstånd försvårade ytterligare framryckningar.Under invasionen begick de tyska styrkorna omfattande krigsbrott. Einsatzgruppen, mobila insatsstyrkor, följde efter de framryckande trupperna och genomförde massavrättningar av judar, romer, kommunister och andra grupper. Civila utsattes för brutala övergrepp, och många städer och byar förstördes systematiskt.Vändpunkten kom med slaget vid Stalingrad vintern 1942–1943. Efter månader av intensiva strider omringades och kapitulerade den tyska 6:e armén, vilket markerade början på en stadig sovjetisk offensiv västerut. Sovjetunionens förmåga att mobilisera sina resurser, den hårda vintern och Tysklands överskattning av sin egen kapacitet bidrog till denna vändning.Bild: Även om delar av den tyska armén var mekaniserad var man 1941 fortfarande i hög grad beroende av hästar och en stor del av soldaterna avancerade till fots. Bundesarchiv, Bild 101I-136-0882-13 / Albert Cusian / CC-BY-SA 3.0 Wikipedia. Public Domain.Musik: If the war breaks out tomorrow av The Red Army Chorus of the U.S.S.R. Dm. & Dan. Pokrass; K. Listov; A. V. Alexandrov; V. Lebedev; Kumach; Red Army Choir of the U.S.S.R.; Internet Archive, Public Domain.Lyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Storbritannien stod ensamt kvar mot Nazityskland efter Frankrikes fall. Adolf Hitler ville egentligen ha fred med Storbritannien, men britterna och premiärminister Winston Churchill valde att fortsätta kämpa.För att kunna invadera Storbritannien behövde Luftwaffe först besegra Royal Air Force (RAF) och etablera luftherravälde. Under flera månader kämpade brittiska jaktflygare i Spitfires och Hurricanes mot det numerärt överlägsna Luftwaffe. Trots svåra förluster lyckades RAF stå emot, och när hösten anlände stod det klart att Tyskland hade misslyckats med att krossa det brittiska försvaret.Detta är det femte avsnittet i en serie av sju om andra världskriget från podden Historia Nu. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia, om Slaget om Storbritannien 1940.Slaget om Storbritannien blev en vändpunkt i andra världskriget. När Frankrike kapitulerade den 22 juni 1940 blev Storbritanniens situation kritisk. Landet stod nu ensamt, med en krigsmakt som var försvagad efter evakueringen vid Dunkerque. De brittiska styrkorna hade förlorat stora mängder tung materiel, inklusive stridsvagnar, artilleri och transportfordon.Churchills beslutsamhet blev avgörande för Storbritanniens motstånd. Trots att vissa inom regeringen, inklusive utrikesminister Lord Halifax, övervägde en fredsuppgörelse, stod Churchill fast vid sin linje. Han ansåg att fred med Hitler endast skulle vara en kortsiktig lösning som på sikt skulle leda till att Storbritannien tvingades leva under Nazitysklands dominans. Hans beslutsamhet stärkte den brittiska moralen och bidrog till att landet stod emot trycket från Tyskland.Tysklands invasionsplan, Operation Seelöwe, byggde på att Hermann Görings Luftwaffe först behövde besegra RAF och neutralisera den brittiska flottan genom flyganfall. Planen var ambitiös men riskabel – transportfartygen var långsamma och sårbara, och utan luftherravälde skulle de bli lätta mål för brittiska bombflyg och örlogsfartyg.Luftwaffes inledande offensiv började i juli 1940 med attacker mot brittiska hamnar och fartyg i Engelska kanalen. Dessa anfall syftade till att locka ut RAF:s jaktflyg och försvaga det brittiska försvaret innan den stora offensiven tog vid. I augusti gick tyskarna vidare till nästa fas: systematiska anfall mot RAF:s flygbaser, radarsystem och logistik. Under dessa veckor var RAF hårt pressat och förlorade många flygplan och piloter. Trots detta lyckades britterna hålla sina radaranläggningar intakta, vilket var avgörande för att kunna förutse de tyska anfallen.Bild: En formation av Supermarine Spitfire Mk I från No. 610 Squadron, baserad på Biggin Hill, under ett uppdrag den 24 juli 1940. Flygplanen, inklusive N3289 ('DW-K') och R6595 ('DW-O'), flyger i den karakteristiska "vic"-formationen som användes av Royal Air Force under Slaget om Storbritannien. Fotografi taget av Daventry B.J. (F/O), Royal Air Force, och tillhör Imperial War Museums samlingar. Wikipedia. Public Domain.Musik: Wir fahren gegen Engeland av Musikkorpt eines Infanterieregimentes - leitung: B. Ahlers "Wir fahren gegen Engeland" är en tysk marschsång från andra världskriget, känd för sin användning i propagandasyfte. Sången skrevs 1939 av Herms Niel, en av de mest produktiva kompositörerna av tysk marschmusik under det nazistiska Tredje riket. Den användes i samband med Tysklands planer på en invasion av Storbritannien, Operation Seelöwe, men blev även en del av den bredare propagandakulturen inom Wehrmacht. Källa: Internet Archive (Public Domain).Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var egentlig en formalitet, da medlemmerne af den tyske Forbundsdag tirsdag skulle vælge den konservative Friedrich Merz som Tysklands nye kansler. Men afstemningen udviklede sig til en gigantisk ydmygelse af Merz.Han blev forrådt af egen koalition og manglede seks stemmer for at blive valgt, så der skulle en ny afstemning til, før Friedrich Merz kunne ånde lettet op.Forløbet afslører et dybt splittet Tyskland, som i værste fald kan føre til begyndelsen på enden for hele det europæiske samarbejde. Det mener Jyllands-Postens Østeuropaanalytiker, Poul Funder Larsen. Gæst: Poul Funder Larsen, Jyllands-Postens Østeuropaanalytiker Vært: Jacob GrosenTilrettelæggelse og klip: Mathias BondeFoto: Lisi Niesner / Reuters Der er lånt klip fra The Guardian og Deutsche WelleSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Barneboka Snorre Sel ble et symbol på den norske motstandskampen under andre verdenskrig. Frithjof Sælens bok fikk gode anmeldelser i nazi-vennlige aviser da den kom i handelen i 1941. Men etter få uker oppdaget sensurmyndighetene det underliggende budskapet. Den lille naive selen Snorres kamp mot overmaktene var et bilde på Tysklands overfall på Norge. Boka ble forbudt, men fortsatte å selge på det illegale markedet. Året etter kom det nok en barnebok fra Sælens hånd. Tre kalde karer kamuflerte satiren mot aksemaktene Italia, Tyskland og Japan bedre enn i Snorre Sel. Forfatteren ble igjen innkalt til myndighetene, og fikk beskjed om ikke å skrive flere slike bøker. Men budskapet var ute, og bøkene ble folkelesning gjennom verdenskrigen. Hvordan er det å lese Snorre Sel i dag? Er det mulig å skrive «i koder» mot en okkupant i 2025, eller er kontrollmekanismene blitt for gode? 00:00 Snorre Sel - en motstandsbok 12:25 Fortsatt en god bok? 20:45 Dobbeltbudskap i vår tid --- Innspilt på Sølvberget i april 2025. Medvirkende: Tomas Gustafsson, Marianne Wulfsberg Hovdan og Åsmund Ådnøy. Produksjon: Åsmund Ådnøy. Alt om Sølvberget: https://www.sølvberget.no

Idag den 7 maj är det 80 år sedan general Alfred Jodl undertecknade Tysklands kapitulation. Den 8 maj underteckade även Wilhelm Keitel kapitulationen inför ryssarna och denna dag blev känd som "Victory in Europe". Det hela firades stort och glatt, vi tar därmed fram vårat tio år gamla avsnitt nr 55 från 2015 som kom i samband med 70-årsjubileet och återhör det. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Historiskt bakslag för Friedrich Merz när han skulle godkännas som Tysklands nya förbundskansler. Dessutom Ukrainas mineralavtal med USA som blir ett strategiskt dilemma för Europa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ukrainas mineralavtal med USA kan ge amerikanerna nya och större incitament att fortsätta vara engagerade för säkerheten i Europa. Men det finns osäkerheter om vad avtalet innebär i praktiken och uppgörelsen mellan Kiev och Washington visar hur Europa kan bli en arena för stormakternas jakt på strategiska kritiska råvaror. Även för EU är naturtillgångarna av stor strategisk vikt och Bryssel vill sedan tidigare minska unionens beroende av Kina när det gäller mineraler och sällsynta metaller. Hur påverkas Europas långsiktiga möjligheter att bli mer självförsörjande av det aktuella avtalet? Och påverkas Ukrainas närmande till EU av uppgörelsen med Trump-administrationen?Medverkande: Daniel Alling, Berlinkorrespondent. Andreas Liljeheden, Brysselkorrespondent. Niklas Rossbach, forskare vid Försvarshögskolan och Utrikespolitiska institutet.Programledare: Parisa HöglundProducent: Therese Rosenvinge

Friedrich Merz skulle i formiddags have været valgt som Tysklands nye kansler, men nogen i hans egen lejr stak en kæp i hjulet. Den stabile midte i Tyskland er ikke så stabil alligevel, fortæller Jesper Vind, Weekendavisens tysklandskorrespondent. »Hvis man har et land, hvor en fjerdedel af vælgerne støtter et parti, der tydeligvis er højreekstremistisk, og den resterende del af vælgerne ikke kan finde ud af at stemme en stabil regering til magten, så begynder Tyskland jo gradvist at ligne en politisk bananrepublik« siger han i dagens Avistid med Malacinski. Avistid er produceret og tilrettelagt af Marie Louise Vesthardt. Leny Malacinski er vært. Modtag nyhedsbrevet 'Ugens ørehængere', og få aktuelle og kuriøse højdepunkter fra podcasten Avistid og udvalgte oplæste artikler fra ugens løb.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Nyheterna Radio 17:00

Andra världskriget startade tidigt på morgonen den 1 september 1939 när Nazityskland anföll Polen. Polens öde hade beseglats några dagar tidigare när Sovjetunionen och Nazityskland ingick en ohelig allians och i ett hemligt protokoll delade upp landet mellan sig.Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland den 3 september, men deras insatser var symboliska. Trots de polska styrkornas heroiska motstånd ledde Nazitysklands tekniska och numerära överlägsenhet till att den polska armén kollapsade inom tre veckor. Den 17 september 1939 gick Röda armén in i östra Polen.Detta är det första avsnittet i en serie av sju om andra världskriget, där programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet, om anfallet på Polen och krigets början.Trots en numerärt stor armé lyckades Polen inte stå emot den tyska krigsmaskinen, som med sin blixtkrigstaktik revolutionerade modern krigföring. Tysklands kombination av snabba pansaranfall, flygvapenstöd och välkoordinerade operationer krossade det polska försvaret.Den polska armén saknade både modern utrustning och förmåga att möta den nya tidens mobila krigföring. Dessutom var landets försvarsstrategi, som byggde på att skydda gränserna, ineffektiv mot Tysklands framryckningar vilka snabbt splittrade och omringade de polska styrkorna. Polens utsatta läge förvärrades ytterligare när Sovjetunionen invaderade från öster den 17 september, vilket tvingade Polen att slåss på två fronter.Storbritannien och Frankrike, som hade försvarsfördrag med Polen, förklarade krig mot Tyskland den 3 september men kunde inte erbjuda något konkret militärt stöd. Polens isolering och den övermäktiga fienden ledde till landets fall på bara fem veckor.Efter erövringen av Polen började Tyskland och Sovjetunionen genomföra systematiska åtgärder för att eliminera den polska nationen. Västra Polen annekterades direkt av Nazityskland, medan centrala delar organiserades som Generalguvernementet. Nazisterna inledde omedelbart en brutal politik av germanisering, där polsk kultur systematiskt undertrycktes. Miljontals polacker fördrevs från sina hem för att skapa plats åt tyska bosättare, medan hundratusentals polacker tvångsrekryterades som slavarbetare i Tyskland.Den nazistiska Generalplan Ost föreslog en etnisk rensning och germanisering av Polen. Miljontals polska judar fördes till getton, och utrotningsläger som Auschwitz och Treblinka etablerades. Dessa blev centrala för Förintelsen, där cirka tre miljoner polska judar och ytterligare tre miljoner polska medborgare dödades. Samtidigt deporterade Sovjetunionen hundratusentals polacker till Sibirien, och i Katynmassakern 1940 avrättade den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD över 20 000 polska officerare och intellektuella.Bild: Möte mellan tyska och sovjetiska soldater i Polen, 20 september 1939. I ett hemligt protokoll till Molotov-Ribbentrop-pakten delades Polen upp mellan Nazityskland och det kommunistiska Sovjetunionen.Källa: Bundesarchiv, Bild 101I-121-0008-25, Ehlert, Max, Wikipedia, CC-BY-SA 3.0Musik: Mazurek Dąbrowskiego ("Än är Polen ej förlorat") av Józef Wybicki; Wikimedia, Public DomainLyssna också på Hitlers och Stalins koloniala projekt krävde planerade massmord.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hvordan påvirker store historiske og politiske omvæltninger os som mennesker? Hvad sker der, når et samfund – og et individ – mister fodfæstet? Kan de magtmekanismer, vi ser i et politisk system, afspejle sig i et destruktivt kærlighedsforhold? Det undersøger en af Tysklands største forfattere, Jenny Erpenbeck, i Kairos. Romanen er en rystende fortælling om kærlighed, magt og afhængighed – og viser os, hvordan et samfunds totale sammenbrud kan spejles i en erotisk relation. I denne podcast taler Erpenbeck med ph.d. Anna Sandberg om hukommelse, magt og forandring med afsæt i Kairos. Podcasten er optaget til arrangementet "International Forfatterscene: Jenny Erpenbeck (DE) i samtale med Anna Sandberg", som foregik på Det Kongelige Bibliotek i Den Sorte Diamant 31. marts 2025. Det kan du læse mere om her. Forfatter: Jenny Erpenbeck Samtalepartner: Anna Sandberg Speak: Lise Bach Hansen Podcasten er produceret i samarbejde med GoLittle Creative.

Hon föddes in i politiken, blev kritiserad som Tysklands första kvinnliga försvarsminister och är nu den man ringer om man vill tala med Europa. Nya avsnitt från P3 ID hittar du först i Sveriges Radio Play. 2019 utsågs Ursula von der Leyen till EU-kommisionens ordförande, den första kvinnan någonsin på EU:s tyngsta post. När hon nominerades var det en överraskning, och väckte en del kritik, men sedan dess har hon tagit EU-länderna genom kris efter kris, och blivit en alltmer självklar ledargestalt för unionen. Tre år i rad har affärstidningen Forbes utsett von der Leyen till världens mäktigaste kvinna, och nu står hon inför sin tuffaste utmaning hittills: Att leda Europa i det nya, skakiga världsläget.Hör hennes före detta kollega och tidigare EU-kommissionär Ylva Johansson, Dagens Nyheters EU-korrespondent Lina Lund och Sveriges Radios Tysklandskorrespondent Daniel Alling.Avsnittet gjordes våren 2025 av Dist.Programledare och producent: Vendela LundbergAvsnittsmakare och reporter: Sally HenrikssonSlutmix: Fredrik NilssonLjudklippen kommer från Sveriges Radio, The Telegraph, Europeiska kommisionens hemsida och Youtubekanal, CNBC, NDR, AP och BBC.

Ett akut behov av upprustning och Trumps handelskrig. Förväntningarna är nu skyhöga på att Tysklands nya troliga förbundskansler Friedrich Merz ska axla en ledarroll i Europa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den 6 maj kan Friedrich Merz tillträda som Tysklands nya förbundskansler. Men koalitionsfördraget som ligger till grund för regeringsbildningen mellan CDU och SPD bäddar för maktkamper. Och faktum är att det redan märks friktion i olika frågor. De inrikespolitiska turerna efter valet utspelar sig parallellt med att Europa nu ropar efter ett starkare Tyskland. ”Tyskland är tillbaka”, har Merz deklarerat till omvärlden. Men frågan är om den tillträdande kanslern kan leverera den stadga och handlingskraft som efterfrågas när Europa står mer ensamt? Och hur stor skillnad blir det med Merz vid rodret i Berlin? Han har tidigare bland annat sagt att Tyskland måste skicka långdistansroboten Taurus till Ukraina, men nu tycks ivern ha svalnat och Merz hänvisar till att ett sådant beslut måste tas i samråd med andra allierade länder.Medverkande: Parisa Höglund, programledare. Daniel Alling, korrespondent i Berlin. Daniela Marquardt, utrikesreporter på Ekot och tidigare korrespondent i Berlin. Programledare: Parisa HöglundProducent: Therese Rosenvinge

Med ét brød en brand ud i et havehus i en lille tysk forstad, og blev startskuddet til et stort spil om våbenproduktion, Vladimir Putin og tyske venstreekstremister.Armin Papperger står i spidsen for Tysklands vigtigste våbenkoncern, Rheinmetall, og er nu på Putins topliste over hadeobjekter. Her er historien om, hvordan han blev ansigtet på hele Europas våbenkapløb.Artiklen er skrevet af Berlingskes nordiske korrespondent, Peter Suppli Benson.Oplæser: Emma Özen DeinbekProducer: Frederik Riis-JacobsenRedaktør: Ida Hasgaard RøntorpFind alle højtlæste artikler fra Berlingske herSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Donald Trump sætter toldsatser på pause i 90 dage - dog ikke for Kina, der rammes af told på 125 pct. Aktier i USA gik amok med største stigninger siden 2008. Danske aktier kan blive ramt af stormløb og historisk store stigninger. Tysklands regering på plads, vil sænke skatter og stramme udlændingepolitik. Chef for supercomputer advarer danske virksomheder. Vært: Lasse Ladefoged (lala@borsen.dk)

Hvad betyder det, at USA øger told mod Kina og sænker den på en række andre lande? Vil regeringen overveje at forbyde anonyme æg- og sæddonationer? Og hvad betyder Tysklands nye koalitionsregering i et EU-perspektiv? Dagens værter: Søren Carlsen og Thomas Tjaerandsen.

(04:00): Slår Donald Trumps toldkrig sprækker i præsidentens politiske bagland? Medvirkende: Jakob Terp-Hansen, redaktør på USApol.dk (13:00): Kina og Trump i voldsom toldkamp, og Kina kan have lidt bedre kort på hånden. Medvirkende: Christian Bjørnskov, professor i nationaløkonomi ved Aarhus Universitet. (31:00): Dansk Socialrådgiverforening kritiserer beskæftigelsesreform. Medvirkende: Signe Færch, forkvinde i Dansk Socialrådgiverforening. (42:00): Ny regeringsdannelse i Tyskland. Medvirkende: Tobias Stern Johansen, Tysklands-korrespondent, Kristeligt Dagblad Værter: Anne Phillipsen og Kasper Harboe See omnystudio.com/listener for privacy information.

De spiller i 3. Bundesliga, men nu venter en pokalfinale efter en eventyrlig kampagne. Bielefeld har slået fire hold fra den bedste fodboldrække, og senest besejrede de Tysklands forsvarende mestre fra Leverkusen i semifinalen. Er der ét mirakel mere i de undertippede pokaldarlings? Den nye Formel 1-sæson blev en kort fornøjelse for Liam Lawson, der kun fik to grandprixer som holdkammerat til Max Verstappen hos Red Bull. Han er allerede blevet degraderet igen og er seneste mand i rækken af kørere, der ikke har fået succes som makker til den forsvarende, hollandske verdensmester. Danmarks fodboldkvinder møder fredag Wales i Nations League, og det kan for første gang i et år blive med Olivia Holdt i rødt og hvidt. Det offensive es skiftede ved årsskiftet fra Sverige til England, og måske kan hendes nye tilværelse i Tottenham hjælpe det danske landshold. Vært: Emil Schiønning. Medvært: Tobias Hansen. Gæster: Kommentator Mathias Jacobsen, Formel 1-ekspert Peter Nygaard og landsholdsspiller Olivia Holdt.

EU-Kommissionen er netop fremkommet med et forslag, der vil skabe et juridisk fundament for, at europæiske lande kan etablere såkaldte "return-hubs" i tredjelande for afviste asylansøgere. Hvis forslaget bliver vedtaget i parlamentet, vil det blive muligt for europæiske lande at udvise de mindst 400.000 afviste asylansøgere, der opholder sig på kontinentet. Flygtninge- og migrantområdet har i årevis opdelt Vesten i to stadig mere radikale fløje, og aldrig har splittelsen været tydeligere end i dag. AfD er Tysklands næststørste parti, og på sikkerhedskonferencen i München gjorde JD Vance det klart, at USA's regering står på den yderste højrefløjs side i Europa. Mette Frederiksen var ikke sen til at give Vance ret i, at migration er Europas største udfordring - dog for nuværende overgået af Rusland. I Udsyn i dag vil vi, sammen med Andreas Kamm, tidligere generalsekretær for Dansk Flygtningehjælp og nuværende forperson for Institut for Menneskerettigheders bestyrelse, forsøge at udfolde, hvordan return-hubs konkret kunne se ud, og om den slags projekter overhovedet er mulige, når de rammer verdens komplicerede virkelighed. Vært: Kaspar Colling Nielsen.

Skal HSV kaste bort opprykket? Blir det dobbelt østtysk suksess fra 3. Liga? Kan Bochum møte Manuel Riemann og Paderborn i kvalik for Bundesliga? Spørsmålene er mange før innspurten i de tyske divisjonene. Landslagspause betyr Landespokal, Lok Leipzig møter Chemie Leipzig til fiendeduell. Tysklands tenåringsspisser senker Norge, Fremtiden er kanskje sikret for et stjerneløst tysk landslag. DHZ-butikken er åpen etter liveshow!Og butikken er åpen! Etter liveshowet vårt er T-skjorter og jakker klare på nett.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Erna Solberg skal vinne valget ved å holde ektemannen i husarrest i Bergen og forøvrig fremstå kjedelig, trygg og forutsigbar. Modellen er Tysklands eks-kansler Angela Merkel. Kan man tenke seg et dårligere utgangspunkt for en valgkamp, eller undervurderer vi enda en gang Solbergs evne til å fly som en humle. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Finanskrascher och inflationsvågor har återkommit regelbundet sedan kapitalismens barndom på medeltiden. De första bankkrascherna i Italiens handelsstäder kunde resultera i lynchningar, men påverkade inte samhället i stort. Även tulpanbubblan i Nederländerna år 1637 fick en begränsad effekt på hela samhället. Däremot kom finanskraschen på Wall Street i oktober 1929 att påverka hela världsekonomin.Hyperinflation bryter sönder samhällen när besparingar blir värdelösa och människor tvingas återgå till byteshandel. Tysklands höga krigsskadestånd efter första världskriget orsakade hyperinflationen i Weimarrepubliken 1923 och 1924 – ett kaos som banade väg för Adolf Hitlers maktövertagande.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Han har bland annat skrivit boken Finanskrascher – från kapitalismens födelse till Lehman Brothers.Det finns många teorier om både finanskrascher och hyperinflation. Någonstans spelar den mänskliga naturen en roll i finansbubblor, där gruppbeteende, överdriven optimism före kraschen och överdriven pessimism efter kraschen är återkommande mönster. För en lekman blir den mänskliga girigheten och inkompetensen tydliga i alla kända bubblor och inflationsvågor.Den finansiella kapitalismen uppstod ur den ökande internationella handeln i Europa under medeltiden. En annan teori betonar behovet av att finansiera de framväxande nationalstaternas krig. Bankrusningar, där alla insättare samtidigt vill ta ut sina pengar, är ett fenomen vi känner till redan från 1400-talet. Finansiella centrum uppstod tidigt i handelsstäder som Genua, Florens, Venedig, Brügge och Barcelona.Bild: Ett 1300-talsmanuskript som föreställer bankirer i ett italienskt räknehus.Cocharelli – British Library, Cocharelli, Cuttings from a Latin Prose Treatise on the Seven Vices. Hämtat från: Cocharelli, klipp från en latinsk prosaavhandling om de sju lasterna, föreställande bankirer i ett italienskt räknehus på 1300-talet. Wikipedia Public DomainMusik: Transylvania Mania av Jon Presstone, Storyblock Audio Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I ugens Europa-podcast får du et sammenklip af to interviews om Europas fremtid, som EU-redaktør Rikke Albrechtsen vil føre dig igennem. Det ene interview er med Tysklands ambassadør i Danmark, Pascal Hector, og blev optaget lige før det tyske valg til Forbundsdagen den 23. februar. Her interviewer Altingets chefredaktør, Jakob Nielsen, ambassadøren om blandt andet den amerikanske indflydelse på valget og EU's rolle i en ny verdensorden. Samtalen fandt sted den 18. februar, kort efter at Mette Frederiksen havde holdt krisemøde med andre europæiske ledere i Élyséepalæet i Paris, og lige efter at amerikanske diplomater for første gang havde haft samtaler med russiske diplomater i Riyadh, Saudi-Arabien. Det andet interview er fra en debat på Københavns Universitet, hvor Jakob Nielsen taler med de tidligere forsvarsministre fra Danmark og Ukraine, Morten Bødskov og Oleksij Reznikov. De diskuterer Ruslands invasion af Ukraine den 24. februar 2022, Trumps indflydelse på verdensordenen og spørgsmålet om Europas sikkerhed. Skal forsvaret af Europa håndteres af NATO, eller bør det ske i EU-regi? Her er der ikke helt enighed.Vært: Rikke Albrechtsen, EU-redaktør på Altinget Interviews: Jakob Nielsen, Altingets chefredaktør Gæster: Pascal Hector, Tysklands ambassadør i Danmark, Morten Bødskov og Oleksij Reznikov, tidligere forsvarsministre i Danmark og Ukraine Producere: Mads Outzen, podcastredaktør på Altinget, og Clara Vestergaard Lausen, podcastassistent på Altinget Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dette er episode 306 av Tid er penger. I denne episoden tar Peter for seg Tysklands historiske 180, "usikker", tall sist uke, NBIM hedgefond, strøm, forebyggende samtaler og canabis.Alle tjenester Tid er penger leverer til lyttere kan du finne på vår nye, enkle hjemmeside: www.tiderpenger.noDer finner du:LinkedIn-sideSpotfyRSSDiscord chatBlueskyNyhetsbrevFacebook-gruppePatreonBokanbefalingerPeters CVMail Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tysklands kommende kansler Friedrich Merz overvejer at komme under den fransk-engelske atomparably. NATO er ved at blive europæisk, og afskrækkelse af Putin, Xi Jinping – og måske endda amerikanerne – har fået en helt ny betydning. Det betyder, at Danmarks forsvar skal opruste – men hvordan kommer det til at se ud? Mikkel Vedby Rasmussen og Lars Bangert Struwe taler om fremtidens forsvar – for Europa og for Danmark – i denne særudgave live fra Kulturstationen i Skørping (optaget 26. februar). I RÆSONs podcastserie Geopol stiller professor Mikkel Vedby Rasmussen og ph.d. Lars Bangert Struwe skarpt på tidens største geopolitiske udfordringer.

Tyskland har i årtier været vores absolut vigtigste handelspartner og dermed levebrød for tusindvis af danskere, hvis arbejdsplads eksporterer syd for grænsen. Men Tyskland er i krise – dyb krise, og nu har tyskerne så været til valg. Hør i denne uges Finans Global, hvorfor det er så vigtigt for Danmark at Tyskland får vendt krisen. hvorfor Kina spiller en afgørende rolle, og hvilke enorme udfordringer, der venter en ny kansler. Gæst: Thomas Høy, global korrespondent, Finans. Vært: Mads Ring. Producer: Kasper Søegaard.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Må man nu ikke få en stor kop tår-kaffe?, dagen derpå for det tyske valg, skud ud til Mirco på News, Tysklands befolkning er såååå gamle, en AfD-politisk playbook, Statsministeren på fast jord i Ukraine. faktuelt forkerte udmeldinger fra Trump, lynoprustning er ugens ord, Peter Viggo er hidkaldt til studiet, historien om Donald Trump som russisk KGB-agent, meld lige ind i DM'eren, hvis du har arbejdet for noget spion-værk, fyr en general i militæret eller to, en asteroide på vej mod Jorden, pavens nyrer er stået af, og lev for evigt, regeringen i mindretal og ugens-Karin, Mads Fuglede kan vælte det hele efter barsel, Moesgaard melder ind med en invitation, Odderne er tilbage på Lolland-Falster, alle er bange for ulven, og skyd dem nu bare og de kinesiske droner flyver over Danmark.Få 30 dages gratis prøveperiode (kan kun benyttes af nye Podimo-abonnenter): https://go.podimo.com/dk/hgdg (79 kroner herefter)Eller få 3 mdr. med 50% rabat (kan bruges af tidligere Podimo-abonnenter): https://go.podimo.com/dk/hgdgtilbud (79 kroner herefter) Værter: Esben Bjerre & Peter Falktoft Redigering: PodAmokKlip: PodAmokMusik: Her Går Det GodtInstagram: @hergaardetgodt @Peterfalktoft @Esbenbjerre

Hver femte tysker stemte på højrefløjspartiet AfD ved valget søndag. Socialdemokraterne tabte til de kristen-konservative. Hvad betyder højredrejningen i Tyskland? For Danmark? For Europa? Hvad er det et udtryk for, når Europas befolkning rykker mod højre? Er det godt for demokratiet at udelukke yderfløjene fra politisk indflydelse? Medvirkende: Carolin Hjort Rapp, lektor, Institut for Statskundskab, tysker i Danmark Anders Vistisen (DF) MEP Asger Christensen (V) MEP Jesper Petersen (S) MF Trine Pertou Mach (Ø) MF Mads Jedzini, analytiker, Tænketanken Europa Tilrettelægger: Naja Bergen Dale Vært: Gitte Hansen

Friedrich Merz, partileder for det konservative parti CDU, skal ikke bare lede en ny tysk regering, men kommer også til at stå i spidsen for et Europa, der i højere grad skal stå på egne ben. Merz vil gøre Europa "uafhængigt" fra USA, da han mener, at Donald Trump og regeringen i Washington D.C. er "ligeglade med Europas skæbne". Hvad betyder det, og hvad betyder valgresultatet for Tyskland og Europa? Det vender vi i denne ekstra udgave af Stjerner og striber. Deltagere: Korrespondent Tinne Hjersing Knudsen, korrespondent i Tyskland, Steen Nørskov og EU og Nato-korrespondent Ole Ryborg. Tilrettelæggelse: Lasse Berg Sørensen.

Friedrich Merz, partileder for det konservative parti CDU, skal ikke bare lede en ny tysk regering, men kommer også til at stå i spidsen for et Europa, der i højere grad skal stå på egne ben. Merz vil gøre Europa "uafhængigt" fra USA, da han mener, at Donald Trump og regeringen i Washington D.C. er "ligeglade med Europas skæbne". Hvad betyder det, og hvad betyder valgresultatet for Tyskland og Europa? Det vender vi i denne ekstra udgave af Stjerner og striber. Deltagere: Korrespondent Tinne Hjersing Knudsen, korrespondent i Tyskland, Steen Nørskov og EU og Nato-korrespondent Ole Ryborg. Tilrettelæggelse: Lasse Berg Sørensen.

Der har været afholdt valg i Tyskland. Et land, som er i stiv modvind økonomisk, socialt og politisk. Vi ser nærmere på, om Tyskland igen kan rejse sig og blive Europas stærke storebror. Med Elon Musk i spidsen har effektiviseringskommissionen DOGE allerede kostet tusindvis af ansatte i det føderale USA deres job. Det betyder samtidig, at milliarder er sparet, påstår Musk. I flere år har politikere afvist og næsten grint af ideen om en fælles EU-hær. Men med Donald Trumps seneste udmeldinger, er ideen igen blevet aktuel. Vært: Adrian Busk. Medvirkende: Philipp Ostrowicz, dr.phil i tysk litteratur og kultur, CBS. Christine Nissen, senioranalytiker i tænketanken Europa.

Det er ikke, fordi det skorter på negative overskrifter om Tyskland op til valget på søndag. Med historier om uhyggelige terrorhandlinger, faretruende lav produktivitet og radikal højreekstremisme er det, som om Tyskland er blevet billedet på Europas samlede elendighed. Christian Lindner, formand for det liberale parti FDP, beskrev da også for nylig Tyskland som en træt mand, der bare gerne vil have en kop kaffe. Tyskland - den største økonomi på kontinentet, Europas vækstmotor og EU's naturlige centrum - er i dyb krise. Lederen af CDU og den sandsynlige kommende kansler, Friedrich Merz, udtalte til The Economist forleden, at "selve Tysklands forretningsmodel er gået i stykker". For USA leverer ikke længere sikkerheden, den billige gas fra Rusland er væk, og i Kina producerer de ikke bare billigere, men bedre elbiler. Samtidig ser AfD, som ingen af de andre partier vil samarbejde med, ud til at få over 20 procent af stemmerne. I Udsyn i dag vil vi sammen med analytiker hos DIIS, Alberte Bové Rud, forsøge at blive lidt klogere på de udfordringer, Tyskland står overfor, og hvad der egentlig er på spil, når et splittet Tyskland skal stemme til forbundsvalget. Vært: Kaspar Colling Nielsen.

I anledning af det tyske valg på søndag har Altingets chefredaktør, Jakob Nielsen, interviewet Tysklands ambassadør i Danmark, Hector Pascal. I podcasten taler de blandt andet om Europas forhold til USA og Donald Trump, krigen i Ukraine og ikke mindst Europas indtræden som en geopolitisk aktør i en ny verdensorden. Særligt det sidste understreger ambassadøren: “Det er blevet sagt mange gange, men nu skal det gøres.”Gæst: Pascal Hector, Tysklands ambassadør i Danmark Vært: Jakob Nielsen, chefredaktør Altinget Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Europæiske ledere er rystede over at se USA's præsident trække det transatlantiske tæppe væk under os. Meget afhænger nu af Tyskland, som går til valg på søndag. Kan en ny leder i EU's rigeste land vise vejen frem?Vært og tilrettelægger: Thomas Lauritzen, Altingets Europa-analytiker.Medvært: Rikke Albrechtsen, Altingets EU-redaktør.Producer: Clara Vestergaard Lausen, podcastassistent. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Da Anden Verdenskrig var slut, stod tyskerne tilbage med et knusende nederlag, et ødelagt land og et løfte til fremtiden: Aldrig mere skulle ekstremismen slå rod i deres land. Derfor byggede de et politisk system, der skulle sikre Tyskland mod at gentage fortidens fejl. På søndag stemmer de så, og denne gang ligner Alternative für Deutschland en af valgets vindere. Det er et parti, som bliver sammenlignet med nazisterne, men som hver femte tysker siger, de vil stemme på. En af forklaringerne på, at AfD er blevet så store, hedder Alice Weidel. Partiets leder og en kvinde, der kan skrive tyskernes historie om. I dag spørger ’Du lytter til Politiken’ Politikens Europa-korrespondent Kjeld Hybel, som bor i Berlin, hvad det er Alice Weidel kan – og hvad hun kan gøre ved Tyskland?See omnystudio.com/listener for privacy information.

Friedrich Merz är mångmiljonären och kristdemokraten som snubblat på den politiska mållinjen flera gånger. Hans ärkefiende Angela Merkel var den första att knuffa undan honom från rampljuset i början på 00-talet. Men efter decennium av förluster är drömmen nära. Nu är han tippad att bli Tysklands nästa förbundskansler. Men mitt under valrörelsen anklagar hans motståndare honom för att "öppna helvetets portar", genom att söka stöd hos högerextrema AFD. Programledare: Linnéa Hjortstam. Med Anna-Lena Laurén, DN:s korrespondent i Tyskland. Producent: Sabina Marmullakaj.

Den tyske valgkamp er i fuld gang og på søndag går vores naboer mod syd til stemmeurnerne. Selvom kulturpolitik normalt ikke er dominerende i den tyske valgkamp, så har højredrejningen og forventningen om AFD's fremgang fået folkekultur og identitetspolitik til at fylde meget. Bookingselskabet Uncover og Kristoffer Hermansen har en drøm om at få flere danske musikere ud på livescener i hele landet. Derfor har de oprettet et alternativt bookingbureau, der skal gøre bookingen af en artist mere demokratisk. Vi taler med Kristoffer og en af artisterne om, hvorfor der er brug for mere gennemsigtighed i musikbranchen. Vært: Jesper Dein.

Han vil gøre noget nyt: Lukke grænserne og stramme udlændingepolitikken. Men det er ikke det eneste. Friedrich Merz, der er favorit som Tysklands næste kansler, åbner for at bruge parlamentsstemmer fra det yderste højre hos AfD. Et parti, der indtil nu har været helt isoleret i tysk politik. Analytiker ved Tænketanken Europa, Mads Jedzini, tegner et portræt af manden, der vil ændre tysk politik og udfordre landets største tabuer. Vært: Anna Ingrisch. Program publiceret i DR Lyd d. 16. februar 2025.

Det er kun to år siden, Tysklands sidste atomkraftværk lukkede ned i byen Neckarwestheim. En by, som siden i næsten 50 år har nydt godt af det tyske atomkrafteventyr. Politikens klimakorrespondent Lea Wind-Friis har gået rundt i gaderne i Neckarwestheim og talt med dem, hvis liv har cirklet omkring det store og nu lukkede kraftværk. For noget ulmer i tysk atomkraft. Var det den rigtige beslutning at slukke reaktorerne, eller skal Tyskland tænde for atomkraften igen?See omnystudio.com/listener for privacy information.

Ugens Radio Information handler om Trumps løfter til Putin, og om valget i Grønland. Vi tegner også et portræt af CDU-formand Friedrich Merz, og så når vi lige omkring en fisket sag herhjemme --- Med Trumps beslutning om at forhandle direkte med Putin om en fredsaftale i Ukraine bør sløret endegyldigt være trukket fra øjnene af europæerne: Det transatlantiske forhold er reduceret til et transaktionelt forhold – og Europa er alene hjemme. Eller som USA's tidligere nationale sikkerhedsrådgiver John Bolton onsdag sagde til amerikansk tv: »De drikker vodka direkte fra flasken i Kreml i aften. Det var en stor dag for Moskva«. Vores europakorrespondent Tore Keller udlægger den nye verdensorden, og hvad den betyder for Europas sikkerhed. Og så skal vi til Tyskland, hvor den 69-årige tyske CDU-formand og kanslerkandidat Friedrich Merz er snublende tæt på en sejr ved valget d. 23 februar. Med skattelettelser og en stram asylpolitik vil han forene Tyskland og igen gøre landet til en af verdens førende industrinationer. Men hvem er denne kontroversielle forretningsmand, som har brudt den såkaldte brandmur i tysk politik og lukket det højrenationale parti AfD ind i varmen? Vores tysklandskorrespondent Nina Branner tegner et portræt. Vi skal også på en godt 3.000 kilometer lang rejse til den fjernere del af Rigsfællesskabet, hvor den grønlandske valgkamp – i skyggen af USA's stigende interesse og en generelt højspændt geopolitisk situation – er i fuld gang. Hvem kæmper om magten? Hvad er på spil? Politisk analytiker Lars Trier Mogensen gør os klogere. Og endelig skal det handle om fisk. For den nye klimaafgift, som danske fiskere har skullet betale siden nytår har – ifølge fiskeriminister Jacob Jensen (V) – ramt fiskeriet så hårdt, at regeringen efter bare en måned har valgt at trække afgiften tilbage. Ifølge ministeren har afgiften medført »en markant nedgang i landinger af fisk i danske havne« – men passer det nu også, eller er det snarere en belejlig fortælling ført frem af fiskerne selv og deres interesseorganisation? Klimamedarbejder Marie Sæhl kigger forbi.

Et mistrøstigt tysk folk går til valg d. 23.februar. Mistrøstigt, fordi Tysklands økonomiske model er ved at bryde sammen - og der er ikke nogen plan B. Mistrøstigt, fordi den konservative topkandidat CDU-leder Merz har brudt sine løfter og stemt for skrap indvandrerlov med støtte fra højre-ekstreme AfD - for første gang siden anden verdenskrig. Mistrøstigt, fordi 20 års stabilitet risikerer at ende i demokratisk ustabilitet - og et politisk center, der kan krakelere. Deltagere: Nantke Garrelts, Michael Reiter og Jacob Funk Kirkegaard. Vært: Steffen Gram.

Konservative Friedrich Merz er på vej til at blive Tysklands nye leder ved valget 23. februar, men bliver hans regering stærk nok til at sparke gang i EU? Podcasten kridter banen op sammen med Lykke Friis, direktør for Tænketanken Europa.Vært og tilrettelægger: Thomas Lauritzen, Altingets Europa-analytiker.Gæst: Lykke Friis, direktør for Tænketanken Europa.Producer: Clara Vestergaard Lausen, podcastassistent. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I november 1918 kollapsade det kejserliga Tyskland under tyngden av nederlaget i första världskriget. På ruinerna av det gamla riket grundades Weimarrepubliken, en demokrati som utlovade frihet och jämlikhet. Dock präglades dess födelse av kaos och misstro.Versaillesfreden 1919, med sina stränga skadeståndskrav och fastslagande av Tysklands skuld till kriget, förödmjukade en hel nation och lade grunden för politisk extremism. Samtidigt kämpade den nya regeringen med hyperinflation, arbetslöshet och radikala politiska rörelser från både vänster och höger. Det var under dessa förhållanden som Adolf Hitler och nazistpartiet började sin resa mot makten.Detta är det första av två avsnitt av podden Historia Nu om Weimarrepubliken och Adolf Hitlers väg till makten. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med professor emeritus Erik Åsard, aktuell med boken Hitlers väg till makten.Weimarrepubliken mötte enorma utmaningar redan från sin början. Versaillesfördragets skadeståndskrav underminerade ekonomin och väckte bitterhet hos tyskarna. Hyperinflationen 1923 raderade många medborgares besparingar och fördjupade misstron mot demokratin. Men Weimarrepubliken uppvisade också av en kulturell rikedom och nya sätt att leva.Den politiska kulturen var präglad av splittring och bristen på brett stöd för det parlamentariska systemet. Avsaknaden av spärrar mot småpartier och oenighet om demokratin i sig gjorde republiken omöjlig att styra. Redan socialdemokraterna började utnyttja undantagslagstiftning att styra via dekret.Och de radikala ytterkanterna – kommunisterna till vänster och de högerextrema nationalisterna – undergrävde systemet med sina konfrontationer.Bild: Philipp Scheidemann talar till en folkmassa från ett fönster i Riksdagshuset den 9 november 1918, dagen efter han utropat den tyska republiken. Wikipedia Bundesarchiv, B 145 Bild-P011502 / CC-BY-SA 3.0, Public Domain.Musik: Deutschlandlied and Sei gesegnet ohne Ende (Polydor 1930) Wikimedia Commons, Public Domain.Lyssna också på Adolf Hitler – Bohemen till makten (1921-1933)Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ugens særlige vinterferieudgave af Lykkeberg og Corydon begynder med en overflyvning over verdenssituationen med fem iagttagelser, som de to chefredaktører har gjort sig i den forgangne uge. Nedslagene spænder vidt, fra tidligere statsminister Anders Fogh Rasmussens (V) usædvanlige indrømmelse af en fejl, til klima-, energi- og forsyningsminister Lars Aagaards (M) stille aflysning af stort set alle mål for udbygning af vedvarende energi. Og endelig får vi en mulig forklaring på, hvorfor techgiganterne først allierede sig med de liberale og siden rykkede til højre med Elon Musk som forbillede. Chefredaktørerne når også forbi det kommende tyske valg. Kanslerkandidaten fra CDU, Friedrich Merz, står til at blive Tysklands næste regeringsoverhoved, men det er ikke nødvendigvis, fordi han er enestående. Faktisk, mener Rune Lykkeberg, er Merz blevet kasseret af historien flere gange, men han står tilbage som det eneste gangbare alternativ til AfD og partierne i den nedbrudte lyskrydsregering.  Merz repræsenterer en højredrejning af blandt andet den tyske udlændingepolitik – en højredrejning, som ifølge Lykkeberg kun er mulig, fordi han står på den anden side af den famøse tyske brandmur og kan pege på AfD som det rabiate alternativ til hans pæne, men hårde udlændingepolitik. Alligevel, mener Bjarne Corydon, ender Merz med at blive tvunget til at regere på midten, og det er håbet for en vej ud af Tysklands mange kriser.    

Trump gör sig ovän med allierade och Tyskland går till val med stark vind från höger. Men även andra länder blickar inåt. Hur har åren med frihandel krattat banan för det vi ser nu? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Nya handelstullarUSA införde nya tullar mot Kina i veckan, däremot blåstes tullarna mot Mexiko och Kanada av i sista stund. Men än är sista ordet inte sagt, och frågan är om EU står på tur. America first Den globala världsordningen är inte bara förlegad. Den har blivit ett vapen som används emot oss, säger USAs utrikesminister Marco Rubio, som gjort klart att resten av västvärlden inte längre kan räkna med att USA ställer upp som världspolis och sammanhållande länk.Tysklands ekonomi krymper – och AFD växerFör Tyskland, som hamnat rejält på efterkälken de senaste åren, skulle fler handelshinder slå hårt. Och samtidigt som den ekonomiska krisen djupnat, har polariseringen ökad, och att Trumps nära medarbetare Elon Musk gett sitt stöd till ytterhögerpartiet AFD inför det tyska valet om några veckor har väckt ilska.Programledare och producent:Hanna MalmodinMedverkande och röster i programmet:Fredrik Sjöholm, professor och vd Institutet för NäringslivsforskningDaniel Alling, Tysklandskorrespondent Sveriges RadioMarco Rubio, utrikesminister USADonald Trump, president USAJustin Trudeau, premiärminister KanadaClaudia Sheinbaum, president MexikoKaroline Leavitt, pressekreterare Vita husetMark Rutte, generalsekreterare NATOStephan Müchler, vd Sydsvenska HandelskammarenUrsula von der Leyen, ordf EU-kommissionenOlaf Scholz, förbundskansler TysklandElon Musk, vd Teslaekonomiekotextra@sverigesradio.se

Nedlagd kärnkraft, en naiv hållning gentemot Kina och en närmast total oförmåga att inse värdet av digitalisering och tech-industri. Det är några saker som lyfts fram av experter som förklaringar till industrinationen Tysklands ekonomiska kris. Håller Europas draglok på att spåra ur, eller är ryktena om vår största handelspartners förfall överdrivna? Med Kristian Åström, ekonomijournalist och tidigare korrespondent i Berlin och Eva Häussling, jurist på Svenskt näringsliv och tysklandskännare. Programledare: Magnus Thorén.

En av historiens största medieskandaler avslöjas år 2018. Bedragaren är en av Europas mest uppburna journalister. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. 2018 är det gala i Berlin. Deutscher Reporterpreis, ett av Tysklands mest prestigefyllda priser. Stjärnan under kvällen heter Claas Relotius, 33 år gammal och redan först i historien med att kamma hem hela fyra reporterpris på bara fem år. Det ingen i rummet vet är att han bara någon vecka senare kommer att avslöjas som bedragare. Efter en stor utredning av hans arbetsgivare, tidningen Der Spiegel, visar det sig att en majoritet av hans storslagna reportage innehåller lögner och hittepå.Avslöjades av kolleganNär frilansjournalisten Juan Moreno samarbetar med Claas Relotius 2018 börjar han tidigt ana oråd. Scenerna är helt enkelt för bra för att vara sanna. Han bestämmer sig för att granska sin kollega i hemlighet och det han får fram är långt värre, och konstigare, än han hade kunnat ana.Medverkande:Ariel Hauptmeier, initiativtagare till Deutscher Reporterpreis.Juan Moreno, journalist, författare och den som avslöjade Claas Relotius.Michele Anderson, boende i Fergus Falls, som Claas skrev lögner om.Jake Krohn, boende i Fergus Falls, som Claas skrev lögner om.Lina Lund, före detta Berlinkorrespondent på Dagens Nyheter.Asia Haidar, frilansjournalist som jobbat med Claas Relotius.Daniel Puntas Bernet, chefredaktör för tidningen Reportagen och den enda som intervjuat Claas Relotius efter skandalen.En dokumentär av: Freddi Ramel.Producent: Lars Truedson, Tredje Statsmakten Media. Exekutiv producent på Sveriges Radio: Hanna Frelin.Dokumentären är producerad 2024.

Veckopanelen med Elfva Barrio, Lars Leijonborg och Klara Klingspor under ledning av Staffan Dopping. 40 år efter att Catrine da Costa hittades död och styckad har bedömningen att allmänläkaren och obducenten är offer för ett justitiemord tagit över. Men under rättsprocesserna agerade polis, journalister och en växande feministisk rörelse nära nog i enad front mot de två läkarna. Tysklands förra förbundskansler Angela Merkel ångrar ingenting. Klimatminister Romina Pourmokhtari vill förbjuda varuimport från kinesiska Temu och Shein, och Jesus sägs ligga bra till för att bli Årets influencer 2025.

Veckopanelen med Elfva Barrio, Lars Leijonborg och Klara Klingspor under ledning av Staffan Dopping. 40 år efter att Catrine da Costa hittades död och styckad har bedömningen att allmänläkaren och obducenten är offer för ett justitiemord tagit över. Men under rättsprocesserna agerade polis, journalister och en växande feministisk rörelse nära nog i enad front mot de två läkarna. Tysklands förra förbundskansler Angela Merkel ångrar ingenting. Klimatminister Romina Pourmokhtari vill förbjuda varuimport från kinesiska Temu och Shein, och Jesus sägs ligga bra till för att bli Årets influencer 2025.