Podcasts about berlinmurens

För trettio år sedan fick vanliga svenskar tillgång till internet, vilket lade grunden för ett kommunikationsskifte i klass med tryckpressens genombrott. Det tidiga internet präglades av frihet och en nyfiken upptäckarglädje på ett i huvudsak svenskt internet.Tio år senare kontrollerades de viktigaste internettjänsterna, såsom Google och Facebook, av en handfull män i Silicon Valley. Vårt informationsflöde styrdes av algoritmer präglade av amerikansk teknikdeterminism. När smarttelefonerna sedan slog igenom blev många människor algoritmernas slavar.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar historikern och förläggaren Hugo Nordland med journalisten och författaren Urban Lindstedt om den svenska internethistorien. Lindstedt är aktuell med boken Framtidslöftet: Historien om hur internet förändrade Sverige.Sverige, som redan på 1950-talet byggde några av världens främsta datorer, var en bördig grogrund för den digitala revolutionen. När persondatorerna på 1980-talet började ersätta stordatorerna experimenterade svenska datavetare med anslutningar till det amerikanska Arpanet, som senare skulle utvecklas till internet.I början av 1990-talet präglades Sverige av förändring. Efter kalla krigets slut och Berlinmurens fall dominerade nyliberala idéer både globalt och i Sverige. Offentliga monopol avskaffades, marknader avreglerades och den tekniska utvecklingen öppnade dörrar för entreprenörer att utmana gamla strukturer. Telekomsektorn avreglerades 1993, vilket innebar slutet för Televerkets monopol och banade väg för framväxten av kommersiella internetleverantörer som Swipnet.Internet slog igenom i Sverige under denna period av nyliberalism och teknikoptimism. Svenskarna lockades av löftet om nya möjligheter för den vanliga människan att göra sin röst hörd. Företagen verkade på en friktionsfri marknad där förmögenhet tycktes vara inom räckhåll utan större ansträngning. Sverige gick från en medievärld där två statliga tv-kanaler försökte informera – och ibland tråka ut – befolkningen till ett kaos av underhållning och desinformation. Att handla i fysiska butiker ersattes av omedelbar digital tillfredsställelse, skärpt av algoritmer.Under 2000-talet skedde ett paradigmskifte. Amerikanska tjänster som Google och Facebook introducerades och fick snabbt genomslag även i Sverige. Google, med sin enkla och kraftfulla sökmotor, gjorde det möjligt att på några sekunder hitta information som tidigare krävde timmar av research. Facebook, som slog igenom globalt runt 2007, förändrade hur svenskar kommunicerade, skapade nätverk och delade sina liv online.Bild: Sveriges digitala revolution – från de första internetanslutningarna på 1990-talet till dagens algoritmstyrda informationsflöde. Teknikoptimism, avreglering och globala plattformar har format hur svenskar kommunicerar, handlar och tar del av nyheter. DreamHack Summer 2008. Av Possan. CC BY 2.0Musik; Button Masher. Av Amber Waldron. Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Putins talesperson säger att USA:s utrikespolitik nu är i linje med Rysslands. Nu pausar USA allt militärt stöd till Ukraina. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Läget vi står inför nu beskrivs som ett avgörande skede lika betydelsefullt som Berlinmurens fall 1989. Vad är det vi just nu står i?Hör Magnus Christiansson, lektor på Försvarshögskolan. Sveriges Radios Rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren och Ukrainakorrespondent Lubna El Shanti på plats i Kiev.Programledare: Fredrik WadströmProducent: Marina Nilsson Malmström

Europa er i kaos. Valget i Tyskland viser en splittet nasjon: Unge velgere vil ha sosialisme, med Die Linke som kaprer 25 % av stemmene blant de yngste, mens AfD dobler oppslutningen og dominerer i øst. Men det er ikke bare Tyskland som er splittet.Høyrebølgen skyller over Europa, men rådende makter gjør alt de kan strategisk for å stenge folkets vilje ute.Samtidig preges Tyskland, på lik linje med flere andre europeiske land, av økende vold – over 14 000 knivangrep i 2024, mange knyttet til migranter, og terrorhendelser som Solingen-angrepet ryster fortsatt. Får Berlinmurens en renessanse?Friedrich Merz vil løsrive Europa fra USA og NATO, mens Trump krever Ukrainas mineraler – som litium, titan og sjeldne jordartsmetaller – i retur for støtte. Russland, som kontrollerer 40 % av disse ressursene, ser på dette som en trussel.Husk å trykk liker og dele sendingene våre. Du kan følge oss LIVE på X, YouTube eller Rumble.Det blir temaet for kveldens Dagsorden, som starter live klokken 20:00.Også EUs klimapolitikk, AI-verktøyenes upålitelighet og Trumps Sør-Afrika-flyktningepolitikk derpå agendaen.Velkommen til en kveld full av geopolitikk, verdier og spørsmål om Europas fremtid.

I jubileumsepisode #50 har vi med oss NRK-legenden Christian Borch, som tar oss med på en historisk reise gjennom økonomiske og politiske skifter. Med innsikt fra sin lange karriere som utenriksreporter og nyhetsanker deler han sine skarpe refleksjoner om hvordan markedskreftenes frislipp på 80-tallet har formet dagens globale utfordringer. Med oss i studio er også investeringsdirektør Sturla Skogland, sammen med vertene Michael og Heidi.01:08 – Christian Borch: Hans historie og karriere07:45 – Slutten av 1970-tallet: Etterkrigstidens sosialdemokrati, velferdsstatens vekst, klassekamp, streiker og fremveksten av økonomisk liberalisme med Margareth Thatcher og konservatismen.12:39 – 1980-tallet: Markedsfrislipp, Sovjetunionen, den norske bankkrisen og Berlinmurens fall.17:59 – 1990-tallet: Tiden etter Berlinmurens fall, krigene i Jugoslavia, EU-debatt, Sovjetunionens kollaps, økonomisk vekst, «McKinseyismen», reklame og populismens fremvekst.31:21 – 2000-tallet: Finanskrisen og Eurosonens utfordringer48:00 – Hvor står vi i dag?Disclamer:Söderberg & Partners Wealth Management AS sin podcast skal ikke betraktes som investeringsrådgivning. Handel i verdipapirer medfører til enhver tid risiko, og historisk avkastning er ingen garanti for fremtidig avkastning. Söderberg & Partners Wealth Management AS er verken rettslig eller økonomisk ansvarlig for direkte eller indirekte tap, eller andre kostnader som måtte påløpe ved bruk av informasjon i denne podcasten. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Endelig live igjen! Det er 35 år siden Murens fall og vi gjør opp status. Hvordan skiller øst og vest seg fra hverandre i dag? Vi snakker om alt fra dubbing til høyreekstremisme. Selvsagt sier vi også noe om ukens store politiske drama: regjeringens fall. Kjære lytter - vil du støtte Tyskerne økonomisk? Bli vår faste venn og registrer deg her: patreon.com/Tyskerne Alternativt send ønsket beløp til vipps nr #619944 Tusen takk! Har du innspill, anbefalinger, ris eller ros? Kontakt oss via vår Facebookside Tyskerne - eller send oss en epost her: tyskernepodkast@gmail.com

Vi er tæt forbundne med amerikanerne og længes efter, at USA stadig vil påtage sig lederskabet. Sådan udtrykker Hans Mortensen og Arne Hardis det i Avistid, der i denne uge handler om Danmarks forhold til Amerika. Kærligheden til USA er forholdsvis ny. Op gennem det 20. århundrede så man både på venstre- og højrefløjen amerikanerne som dumme, kulturløse og vulgære. Først efter Berlinmurens fald overgav vi os helt til forholdet. Men nu er cirklen sluttet: »Med Trump er vi i en eller anden forstand kommet til vejs ende, og nu elsker vi amerikanerne, men vi bliver genbesøgt af det gamle spøgelse med mistro og tvivl,« siger Arne Hardis. Martin Krasnik er vært, og programmet er tilrettelagt og produceret af Birgit Nissen Pedersen. Få et godt tilbud og prøv Weekendavisen: weekendavisen.dk/tilbudSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Stjerner og striber har fundet glimmer og konfetti frem og kaster sig i to særafsnit over Eurovision Song Contest, der bliver afholdt i Malmø i denne uge. Brydningerne i Europa har nemlig altid fyldt i Eurovision, fra Nellikerevolutionen i Portugal til Den Orange Revolution i Ukraine, fra Berlinmurens fald til euroens indførelse, fra kønskamp til valgkamp. Vi nørder igennem på det hele og synger med på Europas moderne politiske historie. Deltagere: Udlandskorrespondent Stéphanie Surrugue, Eurovision-kommentator Ole Tøpholm, EU-korrespondent Ole Ryborg og special guest EU's konkurrencekommissær og Eurovision-fan Margrethe Vestager. Tilrettelæggelse: Lasse Berg Sørensen.

Stjerner og striber har fundet glimmer og konfetti frem og kaster sig i to særafsnit over Eurovision Song Contest, der bliver afholdt i Malmø i denne uge. Brydningerne i Europa har nemlig altid fyldt i Eurovision, fra Nellikerevolutionen i Portugal til Den Orange Revolution i Ukraine, fra Berlinmurens fald til euroens indførelse, fra kønskamp til valgkamp. Vi nørder igennem på det hele og synger med på Europas moderne politiske historie. Deltagere: Udlandskorrespondent Stéphanie Surrugue, Eurovision-kommentator Ole Tøpholm og EU-korrespondent Ole Ryborg. Tilrettelæggelse: Lasse Berg Sørensen.

Stjerner og striber har fundet glimmer og konfetti frem og kaster sig i tre særafsnit over Eurovision Song Contest, der bliver afholdt i Malmø i denne uge. Brydningerne i Europa har nemlig altid fyldt i Eurovision, fra Nellikerevolutionen i Portugal til Den Orange Revolution i Ukraine, fra Berlinmurens fald til euroens indførelse, fra kønskamp til valgkamp. Vi nørder igennem på det hele og synger med på Europas moderne politiske historie. Deltagere: Udlandskorrespondent Stéphanie Surrugue, Eurovision-kommentator Ole Tøpholm, EU-korrespondent Ole Ryborg og special guest EU's konkurrencekommissær og Eurovision-fan Margrethe Vestager. Tilrettelæggelse: Lasse Berg Sørensen.

Kalla kriget inleddes i Berlin med Berlinblockaden 1948 och slutet inleddes med Berlinmurens fall 1989. Berlin var utan tvekan kalla krigets huvudstad där två system, separerade av en mur, spionerade på varandra.Berlin var en ruinstad efter andra världskriget. De allierade hade delat upp staden i fyra ockupationssektorer. Men snart började spänningarna mellan de allierade västmakterna och Sovjetunionen att öka, och Berlin blev en källa till konflikt.I denna livepodd av Historia Nu som spelades in på Bokmässan i Göteborg 2023 samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Olle Larsson som är aktuell med böckerna Berlinmurens fall (2023) och Det dramatiska 80-talet (2022).Sovjetunionen och de allierade i Väst litade aldrig på varandra under andra världskriget och när den gemensamma fienden Nazityskland besegrats skulle spänningarna växa till ett kallt krig. Berlinblockaden 1948, när Sovjetunionen förhindrade införsel av varor till Västberlin som kontrollerades av Västmakterna, är en naturlig start på kalla kriget. Och Berlin är tveklöst Kalla krigets huvudstad.Blockaden var ett svar på införandet av en ny valuta i det som skulle bli Västtyskland. Sovjetunionens avsikt med blockaden var att tvinga de västliga makterna att ge upp sina sektorer i Berlin och lämna staden under sovjetisk kontroll. Det var ett försök att krossa Västberlins ekonomi och tvinga de västliga makterna att överge staden.För att rädda Västberlin flög de västliga makterna in förnödenheter till Västberlin i en massiv flygbro, där hundratals flygplan flög dag och natt för att förse staden med mat, bränsle och andra nödvändigheter. Berlinblockaden och Luftbron blev snabbt en symbol för kalla kriget. Det var en tydlig demonstration av den ideologiska och politiska konflikten mellan öst och väst.Under kalla kriget var Berlin också en spionernas huvudstad. Både öst och väst använde sig av spioneri för att få information om fienden. Det var här som spionutbyten ägde rum och där spioner från båda sidor rekryterades och avslöjades.Den 13 augusti 1961 byggde östtyska myndigheter med Sovjetunionens goda minne Berlinmuren, som murade in Västberlin och skilde familj och vänner från varandra, samt blev en symbol för den delade staden och den skarpa skiljelinjen mellan öst och väst. Muren blev den tydligaste symbolen för den totalitära kontrollen som östtyska regeringen hade över sina medborgare.I den 26 och 27 oktober stod sovjetiska och amerikanska pansarvagnar öga mot öga mot varandra vid gränsövergången Checkpoint Charlie efter problem för amerikanska diplomater att fritt passera gränsen mellan Väst och Östberlin.Det nästan slumpartade Berlinmurens fall den 9 november 1989 var början på slutet på det kalla kriget och en ny era för Berlin och Tyskland. Det var en historisk händelse som firades över hela världen och som ledde till återföreningen av Öst- och Västtyskland. Berlinmurens fall innebar också slutet på Berlin som kalla krigets huvudstad. Staden blev istället en symbol för en ny tid av fred, enighet och frihet.Bild: Berlinmuren vid Niederkirchnerstrasse mellan Kreuzberg och Mitte, 1988, av Roland Arhelger, Wikipedia, CC BY-SA 4.0Lyssna också på Berlinmurens fall – en oväntad händelse som förändrade världen.Musik: Upstairs Downstairs av The Mountain, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Da han var 5-6 seks år gammel, lå han på drengeværelset udenfor Silkeborg, med øret til radioen og lyttede til dansktopmusik. Ole Tøpholm har kommenteret og fulgt dansk og europæisk Melodi Grand Prix gennem flere år, mens storpolitiske konflikter har spillet med på scenen. Mellem Rusland og Ukraine, mellem Israel og Palæstina, mellem øst og vest efter Berlinmurens fald. Efter tre års pause, er Grand-Prix-Ole tilbage i kommentatorboksen og klar til en ny omgang glimmer og glitter, musik og politik. Ole Tøpholm er Ugens Gæst. Vært: Gitte Hansen.

I dette afsnit skal vi smage på "Kreik" fra det belgiske bryggeri Brouwerij Lindemans! En lambic der smager som Berlinmurens fald der i selskab med kirsebærsovs forvandlet til der gøre sig klar til året første og eneste portion risalamande!Spørgsmålet er om det er godt eller skidt?!SKÅL!!Husk at følge os på:InstagramFacebookUntappd

34 år efter Berlinmurens fald: "Vesten er selv skyld i, at vi lever i en farligere verden end under den kolde krig". Energikrisen raser ikke som sidste år: 'Danskerne tager det ikke alvorligt nok'. Dansk-jødisk par er utrygge efter Hamas' angreb. Biografforening og filminstruktører er uenige om priserne på biografbilletter til danske film. Værter: Michael Robak & Mette Vibe UtzonSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Polen har nettopp hatt det som kalles det viktigste valget i landet siden Berlinmurens fall. Det har druknet i et travelt nyhetsbilde, men både abortrettigheter og demokrati lå i potten. Og resultatet kan få konsekvenser langt utenfor Polens grenser. Med Europakorrespondent Rakel Haugen Strand.

Hur ser vår tids fascistiska konst ut? Mårten Arndtzén söker efter svar på det, men hittar snarare exempel på motsatsen, i den här essän. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det sägs att fascismen är här igen. På otvetydig frammarsch. Men hur ser den ut? På 1920- och 30-talen var den omöjlig att missa: välstrukna uniformer, blänkande stövlar, nattliga fackeltåg. Manifestationer där allt var skinande rent och individen utplånades i massan. På 90-talet likaså: Rakade skallar och bomberjackor.Men i vår tid? Vilket plagg kom mobben som stormade Kapitolium 2021 att förknippas med? Mjukisbyxan. De enda som bär uniform idag är sådana som själva kallar sig nazister. Medan de som pekas ut som fascister och smygnazister av sina politiska motståndare, och som har betydligt större framgång i vallokalerna än de uniformerade, tvärtom tycks måna sig om att smälta in i mängden. Vara vanliga.Och hur ser 2000-talets fascistiska konst ut? Arno Brekers och Gabriele D'Annunzios arvtagare? När litteraturvetaren Stefan Jonsson ställer sig den här frågan i essäboken Den otyglade skönheten blir svaret ganska allmänt. När han beskriver hur "dagens fascistiska konst" representerar ett försvar av "den etniska, nationella eller rasmässiga identiteten" som "påstås vara under belägring" går min första, konkreta association till samisk konstaktivism. Och det var kanske inte meningen.Jonssons enda konkreta exempel är skapat av en man som dog för över 80 år sen: den norske skulptören Gustav Vigeland och hans storslagna parkanläggning i Oslo. Med sina över två hundra skulpturer i brons, granit och järn – föreställande människor, djur och sagoväsen – hör den till Norges allra mest populära besöksmål, med omkring en och en halv miljon besökare om året.Många av skulpturerna i parken är från 1920- och 30-talen, och speglar sin tids vitalistiska strömning: det spänstiga och sunda kroppsideal som odlades på många håll, också i brun- och svartskjortornas led. Någon större etnisk mångfald är det väl inte heller, bland statyerna.Men Vigelandsparken är ändå ett dåligt exempel på totalitär estetik. Jag ska förklara varför, men behöver först ta en liten omväg, via totalitarismens motpol – den "otyglade skönhet" som Stefan Jonsson framhåller som ett slags vaccin mot fascism. Konsten blir det, menar han, både genom att vara en mötesplats – och på så vis förverkliga demokratin – och genom att påminna om demokratins egen värdegrund: det jämlika människovärdet.Här finns gott om exempel – från antika tragedier till samtida, social aktionskonst. Eller "aggressiv humanism" som den tyska gruppen Centrum för Politisk Skönhet kallar sin verksamhet. ZPS, som de förkortas, ägnar sig bland annat åt spektakulära aktioner i flyktingvänlig riktning, som när de stal minnestavlorna över Berlinmurens offer och flyttade dem till Medelhavets norra kust. Där vill de skapa en landförbindelse till den södra sidan, så att afrikanska flyktingar kan ta sig torrskodda till Europa.Den politiska skönheten visar hur vacker världen kunde vara: Om vi bara levde som vi lär. Själv föredrar jag de något mindre entydiga projekten, där de vackra tankarna blandas ut med lite smuts.Som 2018, när ZPS lade ut en databas med hundratusentals bilder från en högerextrem demonstration i Östtyska Chemnitz, och uppmanade allmänheten att leta efter kollegor och andra bekanta bland bilderna för att sedan rapportera fynden till sina arbetsgivare, eller hänga ut dem på annat sätt. Här hittade konstnärsgruppen alltså ett effektivt sätt att komma till rätta med den nutida fascismens oklara estetik, dess frustrerande förmåga att smälta in i mängden.Men även om demonstrationen i Chemnitz utmynnade i upplopp och ett mord, så kan vi nog utgå från att de allra flesta som fastnat i databasen bara utövade sina demokratiska rättigheter. Medan konstnärernas bruk av övervakning och angiveri som metod väcker klara associationer till det odemokratiska system som styrde den här delen av Tyskland fram till murens fall.Just den tvetydigheten höjer den här aktionen över det plakatpolitiska, och öppnar för en djupare reflektion över vår tid och vad som står på spel i den. Lite tillspetsat kunde man säga att inslaget av totalitarism gör konsten, här.Låt oss nu återvända till den där skulpturparken i Oslo, igen. Vad föreställer Vigelands statyer? Ouppnåeliga ideal som "anger hur man som människa bör handla", anser Stefan Jonsson. Och visst, många av skulpturerna visar glada, ömsinta och lekande människor. Men här finns inslag av otäckt våld också: barnmisshandel och vad som skulle kunna vara början till våldtäkt. En av parkens skulpturgrupper föreställer en man från Vigelands hemby som trakasseras av två pojkar. Han hette Elias och led av det vi i dag skulle kalla intellektuell funktionsnedsättning. Men ingenting tyder på att skulpturen skulle uttrycka ett förakt för svaghet eller uppmana till mobbing - tvärtom har Vigeland berättat hur han själv brukade ta mannen i försvar mot hans plågoandar, när han kunde.För mig är det uppenbart att Gustav Vigeland ville skildra livet i förhöjd och symbolisk form, visserligen, men som han uppfattade att det i grunden är. Inte som det borde vara.Ska vi tro den tjeckiske författaren Milan Kundera så hör livet som det borde vara inte ens till konstens område – utan till kitschens. Den senare definierar han, i romanen Varats olidliga lätthet, som ett estetiskt ideal där "skiten förnekas och där alla uppför sig som om den inte existerade". Det var det som gällde i kommunismens Tjeckoslovakien.Och inte bara där, utan överallt där gemenskap och endräkt ska råda oinskränkt. "Människornas broderskap på jorden kan bara ha kitschen som bas", konstaterar Kundera. Det förklarar kanske varför Nazitysklands propagandaminister Joseph Goebbels dömde ut Vigelandparkens skulpturer som "okonst", och ville låta smälta ned dem som innehöll metall. Han föredrog lustigt nog Munch.2002 placerades parkens sista skulptur ut. Den föreställer en ung flicka som försöker skyla sig från ovälkomna blickar. Vigeland färdigställde den 1942, och modell stod den österrikiska judinnan Ruth Maier som senare samma år deporterades och mördades i Auschwitz, 22 år gammal. Hennes kvarlevor kan, teoretiskt sett, ha förekommit i en av ZPS mest kontroversiella aktioner. 2019 presenterade gruppen mänskliga kvarlevor från omärkta massgravar, bland annat i närheten av Auschwitz Birkenau, framför riksdagshuset i Berlin. Sucht Nach Uns – sök efter oss - kallade gruppen sin installation, avsedd som en protest mot etablerade partiers planer på samarbeten med högerpopulistiska AfD.Men för Ruth Maiers del var den medverkan, i så fall, helt ofrivillig.Mårten Arndtzén, medarbetare på kulturredaktionen

I Ugens Kraniebrud får du de bedste kraniebrudstykker, der er blevet sendt i ugens løb. I søndagens program kan du høre om Berlinmurens fald og terrorangrebet på World Trade Center. Medvirkende: Erik Kulavig og Niels Bjerre-Poulsen. Vært: Julie Meldgaard HarboeSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Nogle dage er bare vildere end andre. De sidste hundrede års historie er fuld af mærkedage, som står helt centralt i vores bevidsthed. Dage, hvor begivenheder fandt sted, som fik enorme politiske, samfundsmæssige og økonomiske konsekvenser – og som fik afgørende betydning for generationer af menneskers liv. I en miniserie på fem udsendelser, sætter Kraniebrud fokus på fem af de mest betydningsfulde dage i nyere tid. Hvad skete der? Hvilke faktorer udløste dem? Og hvad blev konsekvenserne? I dagens afsnit rejser vi til Berlin den 9. november 1989 – dagen hvor muren faldt og mennesker verden over pludselig kunne begynde at se enden på den kolde krig. Medvirkende: Erik Kulavig, lektor emeritus fra historie på Syddansk Universitet med speciale i russisk og sovjetisk historie. Vært: Peter LøhdeSee omnystudio.com/listener for privacy information.

  Det är få eror som förknippas så stark med spioneri som Kalla Kriget. Mellan 1945 till Berlinmurens fall genomförde USA, Kina och Sovjet intensivt spioneri gentemot varandra. Det var mullvadar hit och kontraspionage dit. Givetvis har detta givit upphov till flertalet klassiska spionalster! Under detta avsnitt ger Fredrik Fornänger, Robert Q Kustosik och regissören Anders Nilsson sig på att plocka fram de bästa popkulturella skildringarna från Kalla Kriget ur ett spionperspektiv. Det blir förutom detta givetvis analyser om vad som skedde i det fördolda, spekulationer om vem eller vilka som låg bakom  diverse mystiska fall och vilka händelser som fortfarande inte skildrats men som skulle göra sig bra på bioduken! Häng med oss på denna konspiratoriska resa in i spionernas värld!   Medverkande: Samt regissören Anders Nilsson

Följ med till Tyskland och träffa en av våra framstående operasångerskor - Karin Lovelius. Vi pratar opera, karriär, Berlinmurens fall och om autenticitet i ett intressant samtal.    Den svenska mezzosopranen Karin Lovelius har blivit känd i Europa för sina tolkningar i dramatiska roller. Karin gillar de där lite mer dramatiska rollerna, när hon får ägna sig åt teater ihop med musiken. Hennes väg till operascenen var dock både lång och krokig. Hon är utbildad civilekonom, och när hon sadlade om vid 37 års ålder var det många som trodde att det var sent. Men Karin har bevisat att de hade helt fel. Numera är hon anställd vid Oper Leipzig i Tyskland och har rönt stor framgång. Vi får flera goda råd om karriär, som gäller fler branscher än operan. En hel del om att bo i Tyskland upptar också vårt intressanta samtal. Visste du att rörelsen som till slut ledde fram till Berlinmurens fall delvis började i Lepzig? De fredliga måndagsdemonstrationerna pågick under flera månader och många fängslades (däribland en av Karins kollegor).  Karins mål är att skapa förståelse. Hon gör det genom autenticitet, och hon menar att det är viktigt med tillgänglighet och att knyta an till publiken.   Följ Karin i sociala medier: https://www.instagram.com/karinlovelius/ Lyssna till Karin: https://www.youtube.com/channel/UCHanyyAkb2xVr6APCWQtLrg Karins hemsida  https://www.karinlovelius.com/ SWEA Berlin https://berlin.swea.org/   SWEA-poddens team i detta avsnitt:  Intervju: Maria Jacky (SWEA Rom) och Anna Frick (SWEA Washington DC) Redigering: Malin Svanteson (SWEA Japan) Webbredaktör: Ann-Sofie Berg (SWEA Singapore) 

När DDR-diktaturens mur föll var det en Händelse med stort H. Men hur får ett skeende en sådan status och vad gör denna historieskrivning med oss? Det funderar idéhistorikern Michael Azar på. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2019.När jag idag tittar på bilder och videoupptagningar från Berlinmurens fall har jag svårt att föreställa mig att jag var en av dem, som just där och då, stod och hackade hål i denna groteska förolämpning mot mänskligheten.Det är inte heller utan viss förvåning som jag betraktar en bild från mitt eget fotoalbum, där en betydligt yngre version av mig själv poserar med en icke-våldsbanderoll framför ett segerrusigt folkhav.Min förundran handlar inte så mycket om att jag inte minns att jag var där.Snarare rör det sig om den märkliga känslan av att jag visserligen rent kroppsligt var på plats  medan jag i anden samtidigt var någon annanstans. Kanske beror det på det enkla förhållandet att jag då inte förstod vidden av det historiska bocksprång som jag hade blivit indragen i. Jag säger indragen, eftersom jag egentligen bara var på genomresa i Östberlin när jag plötsligt sögs in i den oväntade händelsens malström.Till den naive nittonåringens försvar vill jag framhålla att det inte är helt ovanligt att historiens stora Händelser tar form inför vittnen, som först långt i efterhand börjar begripa vad det är de har varit med om. Säkert är det också mer undantag än regel att Historien frambringas av människor som är på det klara med att det faktiskt är just Historia de skapar.Ta korsfästelsen av Jesus som exempel. Varken bödlar eller vittnen kan i den stunden ha haft någon som helst föraning om den djupare historiska innebörden av denna avrättning. Vem kunde då ha förstått att just detta dödsstraff  bland så många andra med tiden skulle mynna ut i de romerska kejsarnas upphöjande av just kristendomen till rikets enda tillåtna religion? Vem kunde ha anat att miljarder människor framöver skulle upphöja korsfästelsen till den mest väsentliga händelsen i hela mänsklighetens ödesdrama?I det levande nuet genomkorsas människor av händelseförloppens lika häftiga som dunkla krafter. De försöker erövra kontrollen över dem, i syfte att ge dem en klar riktning och mening, men deras vidare innebörd glider ändå förr eller senare dem ur händerna.Det är först i efterhand, som historiska händelser med litet h antar skepnaden av Händelser med stort H.Frågan är bara när detta efterhand äger rum.Kanske är det bara en skröna, men som sådan antyder den ändå en viktig sanning.Under Richard Nixons besök i Kina, i februari 1972, ska den kinesiske premiärministern Zhou Enlai ha fått frågan om hur han ställde sig till den franska revolutionen. Premiärministern lade för ett ögonblick sin panna i djupa veck och svarade sedan lakoniskt: det är alldeles för tidigt att säga.Jag är frestad att gå ytterligare ett steg i samma riktning och hävda att det är först när Historien tagit slut som vi verkligen förstår vad det är som har ägt rum i den. Det är ju ingalunda ett orimligt krav att man först måste få skåda en tavla i sin helhet, innan man vågar uttala sig om alla dess enskilda delar. Problemet med den mänskliga historien är naturligtvis att den målning som en dag ska sammanfatta vår historia först kan avslutas när vi alla är borta. För den som, likt jag själv, inte tror på den korsfästes återkomst, återstår därmed bara det sorgliga konstaterandet att vi aldrig någonsin kommer att förstå den fulla innebörden av allt det som en gång har hänt.Det är säkert också i detta ljus som vi ska läsa Michel de Montaignes beska reflektion att historikerna tycks dömda till att bara tolka redan förefintliga tolkningar av det förflutnas tilldragelser  utan att någonsin nå fram till den eftersökta händelsens rena kärna och innebörd.Men vad är det som gör att vissa tilldragelser i backspegeln vinner status av Händelser med stort H det vill säga, som vitala fästpunkter i det historiska minnet, värda att antingen firas eller sörjas, som vore de bärare av själva sanningen om människans öde?Därom tvistar de lärde, men ett återkommande förslag är att Händelsen delar in historien i ett före och ett efter. Den tillskrivs förmågan att radikalt slå upp dörren mot en framtid som helt bryter av mot det förflutna. Inom kristenheten uttyds sålunda mänsklighetens historia i ljuset av ett före och ett efter Kristi offergärning, ett före och ett efter syndernas förlåtelse.En mer sekulär version finner vi i den revolutionära tradition som upphöjer 1789 till en avgörande brytpunkt i historien. Redan de ledande franska revolutionärerna uppfattade gärna sig själva i sådana termer. De beskrev sig som ett slags förlösare av en ny mänsklighet, en mänsklighet som en gång för alla skulle lämna det förgångna bakom sig och påbörja Historien på nytt med republikens födelse som det nya år 1.I den ständiga kampen, om hur människan ska skriva berättelsen om sitt äventyr på jorden har striden om exakt vad som ska räknas som en Händelse  och hur denna sedan ska uttolkas  en utslagsgivande betydelse. För människans kamp om makten är också alltid en strid om det historiska minnet; det vill säga, en strid om hur vi ska ge mening åt händelsernas flöde och påtvinga de levande och de döda en bestämd roll i dem.På så sätt används särskilt utvalda Händelser som existentiella och politiska prövostenar, också för generationer som lever hundratals eller rentav tusentals år efter att de ägt rum: Hur trogen, eller otrogen, är du gentemot den som dog för just dig på korset? Hur lojal, eller illojal, är du, gentemot de revolutionärer som gav sitt liv för din frihet?Är du för eller emot  den stora Händelsen?När jag stod där, en iskall novemberdag 1989, med en bit av muren i min hand, kunde jag inte föregripa alla de sätt på vilka murens fall skulle adlas till min generations kanske främsta prövosten. Det dröjde nämligen inte länge, förrän en lång rad självutnämnda språkrör skulle omvandla Händelsen till en tribunal som ingen skulle få undkomma.Ännu en gång skulle tiden delas upp i ett före och efter. Ännu en gång skulle vi lämna det förflutna bakom oss. Ännu en gång skulle mänskligheten ställas till svars inför det förpliktigande kravet att vara för eller emot den förmodat lysande framtid som Händelsen visade vägen till.Nu fick det vara nog med historia, sa man. Tvivel och frågor hörde inte hemma i den nyvunna frihetens entusiastiska rike. Med murens och kommunismens hädanfärd var ju Historien som sådan avslutad och målningen över det mänskliga äventyret äntligen fullbordad. Det var faktiskt rätt sorgligt att beskåda, mitt i all berättigad glädje, hur den segrande ideologins talesmän började använda sig av just den retorik som de tidigare tillskrivit den besegrade fienden.I denna nya version av den enda vägens politik, av Historiens obevekliga logik, återstod det egentligen bara för oss alla, att gemensamt sjunka riktigt djupt ner i våra fåtöljer och bara njuta av att den mänskliga Tiden fulländats med just oss.Michael Azar, professor i idéhistoria

Da billedkunstner Martin Bigum i 1989 oplevede Berlinmurens fald, var det en livsforandrende oplevelse, der var medvirkende til at skabe hans vej som kunstner: "Samtiden kan hoppe op på næsen af dig og sige: Nu ændrer tingene sig, nu kan du gå ud og gøre en forskel". Han taler med sognepræst og provst Anna Helleberg Kluge om kaos og vejen ud af den, om hvordan man sanser verden og om det at tro er begrænsende eller giver muligheder. 

Hannah Arendt menade att en revolutionär måste tro att det är möjligt att kliva ut ur historien. Ulla Gudmundson minns sin tid i den revolutionära vänsterrörelsen och hur den tog slut. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.Många förändringar i mitt liv, kanske de flesta, har skett smygande. Vänskaper som stillsamt vuxit till sig. Vänskaper som ebbat ut. Rottrådar som letat sig ner på en plats till dess jag upptäckt att jag inte vill lämna den. Rötter som vissnat utan att jag märkt det, förrän uppbrottet redan var ett faktum.Men mitt avfall från den revolutionära marxismen, det kan jag faktiskt datera nästan på dagen. Det inträffade mellan Nobelfesten och Lucia år 1974. Någon vecka tidigare hade vänstergruppen som jag sympatiserade med framträtt för första gången som organiserad politisk kraft på Stockholms universitet, vid en studentstrejk. Nu var vi i vår sympatisörsgrupp ivriga att utvärdera denna erfarenhet. Vad hade vi gjort rätt? Vad fel? Vad hade vi uppnått? Hur skulle vi gå vidare?Men det skulle vi inte. Vi skulle läsa och diskutera ett studiehäfte om maj-68 i Frankrike. Jag minns omslaget: rött med svart text. Jag minns också att något i mig sa nej. Det här kändes för teoretiskt, för långt från min verklighet.Ovanpå det förklarades för oss olärda att om sovjetisk trupp invaderade och ockuperade Sverige så måste vi som marxister välkomna det. För även om man kunde ha kritiska synpunkter på Moskvakommunismen och det var något som just den här vänstergruppen hade i hög grad så skulle ett sovjetiskt maktövertagande ju innebära att de svenska produktionsmedlen socialiserades. Och objektivt sett var det ett stort framsteg, fick vi höra.Här växte det inre nejet till orkanstyrka. Objektivt eller ej, det här skulle svenska folket aldrig acceptera. Sa jag till mig själv. Och drog.När jag idag, 47 år senare, läser Hannah Arendts bok "Om revolutionen", inser jag hur arendtsk min reaktion var. För en revolution är för existentialisten Arendt en extraordinär händelse, en autentisk erfarenhet. Ordet händelse kommer av handla. Och revolutioner är för Arendt något som görs av levande människor, som handlar i frihet, och de görs för levande människors skull. Revolutioner kan i hennes ögon aldrig motiveras med ett i förväg uppställt, objektivt definierat mål.  En revolution är ett språng mot det okända. Historien kan inspirera, men historisk medvetenhet kan också vara farlig, skriver hon provokativt. För en revolutionär måste tro att det är möjligt att kliva ur historien, att börja på nytt. Det är därför som ordet revolution får politisk innebörd först med moderniteten: tidpunkten då människan börjar blicka framåt istället för bakåt. Och det är, menar Arendt, just den förmågan, att lämna något bakom sig och börja om, som är det unika för människan.Arendt fördömer inte Marx. Tvärtom anser hon att han är den största revolutionära tänkaren någonsin. Och hon är ense med honom på en central punkt: uppfattningen att arbetet är det som på det mest grundläggande planet förenar människan med världen. Men medan arbetet för Marx framför allt var en relation mellan människan och den materiella naturen, så är det för Arendt den fysiska grunden till människans gestaltning av världen och till hennes fria handlande i den. Det är ett handlande som alltid inbegriper andra människor, och som därmed är politiskt. Politik är för Arendt en pluralitet av enskilda meningar och enskilda, fria handlingar som bryts mot varandra på den offentliga arenan. Marx fatala misstag var att han på äldre dar i sin teori bytte ut friheten som revolutionens drivkraft mot den historiska nödvändigheten. Det var, anser Arendt, ett förfelat försök att ersätta politik med vetenskap. Det öppnade Pandoras ask: idén om en upplyst elit med mandat att leda den okunniga massan mot ett objektivt mål.Det karakteristiska för Arendts eget politiska tänkande är öppenheten, tvetydigheten, tron på individens förmåga att härda ut och handla i oförutsägbarhetens spänning, och en uppfordran att göra så. Man skulle kunna kalla det demokratins mentala grundtillstånd.  Arendt kan uttrycka sig erkännsamt inte bara om Marx utan också om Lenin och Robespierre, men klyftan är djup mellan henne och dem. Däremot finns en djup släktskap finns mellan Arendt och Albert Camus, filosofen vars fokus är den enskilda människan och hennes ångest, hennes vilsenhet och hennes revolt.Men Arendt går som politisk teoretiker ett steg längre än Camus. Hon tar sig an en svår fråga som han lämnar öppen: vad händer efter revolten? Arendts revolutionsbegrepp har två dimensioner: befrielse och frihet. Befrielsen sker när människor reser sig mot makten. Men revolution innefattar också grundläggning, nya ramar och institutioner, med ett vackert uttryck: byggande av rum där friheten kan bo.Arendt förankrar sitt resonemang i två historiska exempel: den amerikanska revolutionen och den franska. Hon beundrar den amerikanska revolutionen framför allt för att den skedde fredligt, med överläggningar och högtidligt avgivna löften, det som för henne är politikens själva kärna, medan den franska blev våldsam och blodig.  Medan de amerikanska grundlagsfäderna, inspirerade av Montesquieus maktdelningslära, byggde institutioner som balanserade varandra, så vägleddes, skriver hon, de franska revolutionärerna av Rousseaus idé om en odelbar allmänvilja. Nationen ersatte den enväldige fursten som maktens källa. Och Robespierres slagord frihetens despoti öppnade för att nationens vilja kunde förkroppsligas i en person. Därmed var manegen krattad för en ny absolutism, under Napoleon Bonaparte. Arendt beklagar djupt att det varit det franska exemplet, inte det pluralistiska amerikanska, som inspirerat senare revolutioner de franska 1830 och 1848, Pariskommunen 1870, ryska revolutionen 1917.Det är svårt att inte se Arendts idylliska bild av den amerikanska revolutionen som förenklad. Att den unga republiken godtog slaveri och att det upphävdes först efter ett blodigt inbördeskrig är något hon förbigår med tystnad. Förmodligen hänger det ihop med hennes egen bakgrund - Arendt kom som flykting undan nazismen till USA 1941 och med att hennes bok också är ett inlägg i samtidsdebatten under det kalla kriget. Om revolutionen publicerades 1963. Dess främsta inspirationskälla var Ungernrevolten 1956. Att ungrarna inte enbart protesterade mot sovjetmakten utan också spontant började bygga alternativa politiska strukturer gjorde i Arendts ögon resningen till en revolutionär händelse. Hon såg bevarandet av den transatlantiska civilisationen, bandet mellan USA och Europa, som enda möjligheten till för den västerländska frihetsberättelsen att överleva. Och det förutsatte att båda sidor återupptäckte sitt gemensamma revolutionära arv.Arendt avled 1975. Hon upplevde aldrig Berlinmurens fall, sovjetsystemets sammanbrott och den arabiska våren. Inte heller den djupa kris som världens demokratier, inklusive USA, genomgår sedan åtminstone ett decennium, inte klimatförändringarna och pandemierna som idag griper in både i mänskliga samhällen och i människans och andra arters livsvillkor på jorden.Men grundtankarna i "Om revolutionen", om en värld som uppstår och formas genom människors gemensamma, fria handlande och levande ord, de är kanske ännu mer uppfordrande för oss idag än när hon skrev dem.Ulla Gudmundson, skribent och diplomatLitteraturArendt, Hannah. Om revolutionen (1963). Svensk översättning av Henrik Gundenäs. Daidalos, 2021.

Sovjetunionens siste ledare Michail Gorbatjov har avlidit vid 91 års ålder. Gorbatjov bidrog till slutet på kalla kriget mellan öst och väst, nedmonteringen av järnridån och Berlinmurens fall. Vi pratar med Fredrik Wadström, Rysslandskorrespondent om presidentens eftermäle. Programledare: David Druid, Kodjo Akolor och Sara Kinberg

Sovjetunionens siste ledare Michail Gorbatjov har avlidit vid 91 års ålder. Hör hur Gorbatjov bidrog till slutet på kalla kriget mellan öst och väst, nedmonteringen av järnridån och Berlinmurens fall. Michail Gorbatjov ledde Sovjetunionen mellan 1985 till 1991. Som ledare myntade han begreppen glasnost (öppenhet) och perestrojka (ombyggnad) i syfte att reformera kommunismen. Han undvek att ingripa militärt då till exempel Tjeckoslovakien, DDR och Ungern ville göra sig fria från östblocket. Den 9 november 1989 öppnades Berlinmuren vilket blev början på järnridåns fall. År 1990 tilldelades Michail Gorbatjov Nobels fredspris enligt Nobelkommittén för att han bidrog till att avsluta det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen.Därför förändrade Michail Gorbatjov RysslandMichail Gorbatjov började ett reformarbete som väckte förhoppningar om ett öppnare och mer demokratiskt Ryssland. Men dagens Ryssland under Vladimir Putin har gått i en allt mer auktoritär riktning. Vad ansåg Gorbatjov om Putin och vad var det som gjorde att Ryssland missade den demokratiska chans som började med Gorbatjovs reformer? Hör hur Michail Gorbatjov format historien, hur han förändrade Ryssland och hur han kommer att bli ihågkommen.Medverkande: Johanna Melén, tidigare Rysslandskorrespondent, Per Enerud, Myndigheten för psykologiskt försvar, Martin Kragh, forskare vid Utrikespolitiska institutetProgramledare: Fredrik WadströmProducent: Katja MagnussonTekniker: Jacob Gustavsson

I denne uge kan du komme på byferie med Kraniebrud, og i dag går turen til Berlin. En by, hvor Tysklands historie træder frem overalt, og en by, som har spillet en stor rolle for forfattere og deres fortællinger. I dag ser vi nærmere på Berlinmurens betydning for byen, og hvordan byen bliver portrætteret i tre meget forskellige romaner. Medvirkende: Moritz Schramm, lektor ved tyske studier på Syddansk Universitet, og Søren Korshøj Laursen, gymnasielærer på Aarhus Katedralskole i fagene tysk, religion og dansk. Vært: Maja Jensen.See omnystudio.com/listener for privacy information.

04.05.2022 // Christian Anton Smedshaug // Hvordan få mat nok til alle? På tide å lykkes med matsikkerhet «I løpet av et tiår skal intet barn gå sultent til sengs, ingen familie skal bekymre seg for brødet til neste dag og intet menneskes fremtid og evner skal svekkes av feilernæring.» Dette sa USAs utenriksminister Henry Kissinger fra talerstolen i Roma i november 1974 – på mattoppmøtet i FAO for snart 50 år siden. Men i 2022, når matprisene stiger over hele verden, blir vi fortsatt overrasket. Vi ser ut til å bli tatt på sengen hver eneste gang det oppstår en matkrise. Og nå slår verdensordningen vi har hatt siden Berlinmurens fall sprekker – og klimaendringene tar fart for alvor. Hva gjør vi nå? Christian Anton Smedshaug er daglig leder i Agri Analyse og førsteamanuensis ved NMBU. Han har utgitt boken «Kan jordbruket fø verden?» (2. utgave 2012)

I flera europeiska länder har historiska händelser skärskådats de senaste åren. Erik Lindman Mata funderar på vad den tyska diskussion om landets koloniala förflutna säger om minnesarbetets natur. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Få nationer har en så komplicerad relation till sin minnespolitik och sina historiska övergrepp som Tyskland. Och tyskarna har under 1900-talets senare hälft utan tvekan noga skärskådat sin roll i den nazistiska brutaliteten. Visserligen på olika sätt, men alltid med insikt om den tyngd det förflutna lägger på samtiden. Själva behovet av att bearbeta Förintelsen har till och med blivit en officiell och oomtvistad hållning. Ändå har de senaste åren en diskussion om minnet av Förintelsen återigen blossat upp. Kanske säger den tyska diskussionen, om landets historiska minne, något viktigt, som rör inte bara hur länder bearbetar sitt förflutna, utan också hur förutsättningarna för att hantera och reflektera över det förflutna inte är huggna i sten. Kanske visar den hur alla våra historiska rötter fortsätter att växa, åt olika håll.Efter kriget reste sig Tyskland relativt snabbt ur sina spillror, för att snart bli centrum för den europeiska politiken. Men man började bara sakta tala om det förflutna. Redan på 1980-talet, när önskan om klarspråk kring den tyska skulden väl hade börjat etablera sig, kom den första motrörelsen historikerstriden briserade. Det var historikern Ernst Nolte som utlöste det hela, genom att ställa frågan om vad för slags händelse Förintelsen var. Unik i sitt slag? eller en del i det grymhetens kabinett som redan befolkades av folkmordet på Armenier, tortyren i Gulag och de allierades bombningar av tyska civilister? Konfliktlinjen var tydlig: Vore det bättre att sopa det hela under mattan, glömma och gå vidare eller var man snarare tvungen att fokusera och söka bearbeta det folkmord som hade begåtts?Den senare positionen vann och blev till den rådande, hegemoniska ståndpunkten. I den historiesyn som kom att råda var Förintelsen en egenartad och ojämförlig händelse, en grymhet av oerhörda proportioner och en händelse som Tyskland inte fick vända bort blicken ifrån. Man insåg att man behövde arbeta igenom sin kollektiva erfarenhet, och historikerstriden blev ett minne blott.Men tjugo år in i det århundrade som många, efter Berlinmurens fall, trodde skulle innebära liberalismens fullständiga seger och historiens slut har så frågan om det förflutna återigen seglat upp. Historikern Aleida Assmann menar att det som nu pågår i Tyskland är ett direkt återupptagande av den tidigare striden. Men nu handlar det inte först och främst om förhållandet till Förintelsen, utan snarare vad man ska göra med sitt koloniala förflutna. Diskussionen, eller diskussionerna, har dykt upp på olika håll; ska man döpa om koloniala gatunamn? Fanns det fog för att avboka den kamerunske filosofen Achille Mbembe, som skulle ha föreläst på en konstfestival, bara på grund av hans stöd för bojkotten av israeliska företag? Ska man återbörda de konstverk som man under koloniala krig har tagit till Europa? och så vidare. Just för att man gör anspråk på ett visst minnesarbete, så knyter dessa frågor också an till arbetet med och minnet av Förintelsen.Men varför lyfts frågan om Förintelsen just i dag? Historikern Sebastian Conrad menar att det handlar om en övergång från efterkrigstidens historiska berättelse till erfarenheten av en globaliserad samtid.Efterkrigstidens berättelse bestod i förkastandet av nazismen, en ökad demokratisering och att man avhände sig krigsmakten. Kärnan i figuren var bearbetningen av Tysklands skuld, och speglar den minnespolitik som karaktäriserade det sena 1900-talet. Avgörande var efterkrigstidens transnationella ram och världsordning. Dåtidens minnespolitik var ett villkor för Tysklands väg mot väst och kan bara förstås i den geopolitiska struktur som då växte fram. Den som ville ingå i den Europeiska gemenskapen behövde inte bara anpassa lagar och politiska system, utan också synen på det förgångna.Det som nu har hänt är att minnet av 1900-talet står inför nya sociala, kulturella och geopolitiska förutsättningarna, vilket till exempel märks i skiftet i synen på Tysklands koloniala övergrepp. Det tyska uppmärksammandet av folkmordet på hererofolket i Namibia är, enligt Conrad, ett tydligt exempel på vad som har förändrats. Under 80-talet fanns inget utrymme för att erkänna vad som hade hänt i Namibia. Då talade man om folkmordet i termer av ett svårmanövrerat, martyrliknande krig för tyskarna i skarp kontrast till hur man såg sin egen roll i Förintelsen. Först 2016 bad tyska staten om förlåtelse för vad som hänt i Namibia. Minnesarbetets objekt hade skiftat.Att arbeta igenom trauman, individuella såväl som kollektiva, är svårare än att bara städa upp, dra ett streck och gå vidare. Minnen somnar, minnen väcks till liv. Även sår som läker lämnar spår på kroppen, och även brott som erkänts gör ont.Men till skillnad från ett ärr, så skiftar minnet beroende på vilken konstellation det hamnar i, vilka andra minnen det förhåller sig till. Därför behövde frågan om kolonialismens förbrytelser mäta sig med Förintelsen, eftersom den rådande tanken om Förintelsens unikhet inte släppte in andra förbrytelser i sin omkrets. För att räknas som legitim för att kunna bli en del av arbetet med det förflutna behövde frågan om kolonialismen ställas bredvid Förintelsen   trots att man ihärdigt hävdat det senares unikhet.Ett strikt nationellt minne är i dag kanske inte möjligt. Precis som den offentliga diskussionen fokuserar konflikter både innanför och utanför det enskilda landets gränser, är också minnespolitiken en globaliserad och spretig fråga. Det gäller för både det kollektiva minnesarbetet, som för olika grupper eller individers förståelse av sin egen historia. Också det svenska minnet är alltmer sammanflätat med omvärldens. Detta syns inte minst i vilka händelser som påverkar och formar oss.Så har rivningen av koloniala statyer i både USA och England återspeglats i liknande konflikter kring Sveriges rasbiologiska historia; nya konfliktlinjer mellan USA och Ryssland påminner oss om den svåra balansgång vår förmenta neutralitetspolitik inneburit; Nordirlands utträde ur EU och Kosovos självständighetsförklaring påminner hela Europa om hur nyfött det rådande fredstillståndet är. Minnets rötter spretar.Det är värt att påminna sig om att det alltså inte är fråga om att jämföra olika katastrofer, för att bedöma vilken som är störst eller mest egentlig eller vidrigast. Det handlar snarare om att förhålla sig till att förutsättningarna för att minnas en katastrof eller att minnas sin katastrof har förändrats.Som Assmann påpekar, innebär det singulära och unika hos en händelse inte att den också måste vara uteslutande. Minnet och den politik som kretsar kring det kollektiva minnesarbetet är inte ett nollsummespel, utan en övning i uppmärksamhet och arbete. Ett arbete vi inte kommer bli färdiga med på mycket länge.Erik Lindman Mata, poet

Det skulle bli ett succéår för kultförklarade Love Parade. I stället slutar det med trängsel, panik och död. Men allt hade kunnat undvikas. Året är 2010 och Manfred har tagit tåget till den tyska staden Duisburg för att gå på Love Parade. Technofestivalen är en av världens största. Han ser fram emot att dansa sig svettig till tunga basgångar.Men väl inne på festivalområdet börjar det sprida sig oro och olycksbådande rykten om kaos borta vid entrén. Ryktena visar sig stämma. Det har blivit trängsel och situationen har urartat.21 personer mister livet i en av Tysklands värsta katastrofer sedan andra världskriget. Medier letar efter en syndabock. Polisen, festivalarrangören och staden Duisburg skyller på varandra. Mötesprotokoll visar att ingen satt ner foten, trots att brister i säkerheten påpekats redan under planeringsarbetet.Love Parade som startades efter Berlinmurens fall 1989 för att sprida ett budskap om öppenhet och framtidstro har slutat i totalt mörker. Arrangören deklarerar att festivalen ska läggas ner för att hedra offren.P3 Dokumentär berättar historien om Love Parades uppgång och fall. Medverkande: Manfred Bauknecht, festivalbesökare. Julia Henriksson, festivalbesökare. Danielle de Picciotto, grundade Love Parade år 1989 i Berlin. Benjamin Sartory, journalist på radiostationen WDR. David Schraven, dåvarande journalist på tidningen WAZ. Jurgen Gerlach, professor och chef för avdelningen för trafikforskning vid universitetet i Wuppertal. Jurgen Widera, pastor och offrens ombudsman. Regina Scheurer, driver offrens minnesfond. Jesper Dahlbäck, DJ och musikproducent.En dokumentär av: Robin Jonsson Producent: Lars Truedson Exekutiv producent: Ulrika LindqvistDokumentären är gjord av produktionsbolaget Tredje Statsmakten, för Sveriges Radio. 

Det skulle bli ett succéår för kultförklarade Love Parade. I stället slutar det med trängsel, panik och död. Men allt hade kunnat undvikas. Året är 2010 och Manfred har tagit tåget till den tyska staden Duisburg för att gå på Love Parade. Technofestivalen är en av världens största. Han ser fram emot att dansa sig svettig till tunga basgångar.Men väl inne på festivalområdet börjar det sprida sig oro och olycksbådande rykten om kaos borta vid entrén. Ryktena visar sig stämma. Det har blivit trängsel och situationen har urartat.21 personer mister livet i en av Tysklands värsta katastrofer sedan andra världskriget. Medier letar efter en syndabock. Polisen, festivalarrangören och staden Duisburg skyller på varandra. Mötesprotokoll visar att ingen satt ner foten, trots att brister i säkerheten påpekats redan under planeringsarbetet.Love Parade som startades efter Berlinmurens fall 1989 för att sprida ett budskap om öppenhet och framtidstro har slutat i totalt mörker. Arrangören deklarerar att festivalen ska läggas ner för att hedra offren.P3 Dokumentär berättar historien om Love Parades uppgång och fall. Medverkande: Manfred Bauknecht, festivalbesökare Julia Henriksson, festivalbesökare Danielle de Picciotto, grundade Love Parade år 1989 i Berlin Benjamin Sartory, journalist på radiostationen WDR David Schraven, dåvarande journalist på tidningen WAZ Jurgen Gerlach, professor och chef för avdelningen för trafikforskning vid universitetet i Wuppertal Jurgen Widera, pastor och offrens ombudsman Regina Scheurer, driver offrens minnesfond Jesper Dahlbäck, DJ och musikproducentEn dokumentär av: Robin Jonsson Producent: Lars Truedson Exekutiv producent: Ulrika LindqvistDokumentären är gjord av produktionsbolaget Tredje Statsmakten, för Sveriges Radio.  

Oroliga tider råder. Vem kunde tro att vi efter Berlinmurens fall och upplösningen av Sovjet återigen skulle ha krig i Europa?! Även om vi är förskonade från bomber och granater så märker vi av kriget på flera sätt. På fredag kommer Anna Hellquist från Handelsbanken till FREDAGSFRALLAN. Hon ska få svara på frågor om hur […]

Nei, gjengen skal ikke diskutere Taylor Swift-albumet med tittelen "1989", men heller ta for seg en svær runde Hot or not på mange av de spennende bilmodellene som kom dette året. For 1989 var ikke bare Berlinmurens fall, Hillsborough-tragedien og den japanske keiseren Hirohitos død, men også biler som 300ZX, XM, Calibra, MX-5 og Land Rover Discovery, for å nevne noen, sitt år. Hva synes panelet og podcastens lyttere? Var 1989 et bra bilår?

Kom med Lykke Friis og Thomas Lauritzen på rejse gennem Angela Merkels liv, politik og eftermæle. I anden del genoplever vi Berlinmurens fald, besøger Forbundsdagen og hører om fadermordet på Helmut Kohl.Der er brugt lyd fra DR, The White House, UK Parliament, Harvard Universitet, Epidemic Sound, Freesound, Welt, Euronews, The Guardian og Jung und NaivEfter det tyske valg i slutningen af september forlader Angela Merkel Kanzleramt efter 16 år ved magten. For en tid vil hendes afsked efterlade Tyskland og EU politisk forældreløse.Men hvem er denne Angela Dorothea Merkel egentlig?Altingets Europa-analytiker Thomas Lauritzen har inviteret en af Danmarks fremmeste Tysklands-kendere, Lykke Friis, på en rejse gennem Merkels liv og politik gennem fem udsendelser.Tænd for podcasten og hop med ombord!Andet afsnit starter ved den sauna i Østberlin, hvor kvantekemikeren Merkel opholdt sig, mens Muren begyndte at falde lige udenfor.Du kan høre, hvordan hun tog det store skridt ind i politik, hvordan Tysklands genforening gjorde hende til minister i Helmut Kohls regering – og hvordan et politisk fadermord 15 år senere gjorde hende til den første kvindelige forbundskansler.Kom med på besøg i Forbundsdagen i Berlin, hvor vi diskuterer Angela Merkels eftermæle med Norbert Röttgen (CDU), tidligere miljøminister og i dag formand for det tyske parlaments udenrigspolitiske nævn.Hvordan blev en reserveret præstedatter og kvantekemiker fra Østtyskland til en af verdens vigtigste politikere? Hvilken politisk arv efterlader hun Europa – og hvad betyder det for os i Danmark?Gennem fem grundige og levende podcasts med reportage, analyse og fremtrædende gæster får du historien om forskeren fra DDR, der ændrede sit liv og greb både friheden og magten. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

En revolutionär måste tro att det är möjligt att kliva ut ur historien, menade Hannah Arendt i "Om revolutionen", 1963. En bok som fått Ulla Gudmundson att minnas sin tid i den revolutionära vänsterrörelsen - och hur den tog slut. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Många förändringar i mitt liv, kanske de flesta, har skett smygande. Vänskaper som stillsamt vuxit till sig. Vänskaper som ebbat ut. Rottrådar som letat sig ner på en plats till dess jag upptäckt att jag inte vill lämna den. Rötter som vissnat utan att jag märkt det, förrän uppbrottet redan var ett faktum. Men mitt avfall från den revolutionära marxismen, det kan jag faktiskt datera nästan på dagen. Det inträffade mellan Nobelfesten och Lucia år 1974. Någon vecka tidigare hade vänstergruppen som jag sympatiserade med framträtt för första gången som organiserad politisk kraft på Stockholms universitet, vid en studentstrejk. Nu var vi i vår sympatisörsgrupp ivriga att utvärdera denna erfarenhet. Vad hade vi gjort rätt? Vad fel? Vad hade vi uppnått? Hur skulle vi gå vidare? Men det skulle vi inte. Vi skulle läsa och diskutera ett studiehäfte om maj-68 i Frankrike. Jag minns omslaget: rött med svart text. Jag minns också att något i mig sa nej. Det här kändes för teoretiskt, för långt från min verklighet. Här växte det inre nejet till orkanstyrka Ovanpå det förklarades för oss olärda att om sovjetisk trupp invaderade och ockuperade Sverige så måste vi som marxister välkomna det. För även om man kunde ha kritiska synpunkter på moskvakommunismen - och det var något som just den här vänstergruppen hade i hög grad - så skulle ett sovjetiskt maktövertagande ju innebära att de svenska produktionsmedlen socialiserades. Och objektivt sett var det ett stort framsteg, fick vi höra. Här växte det inre nejet till orkanstyrka. Objektivt eller ej, det här skulle svenska folket aldrig acceptera. Sa jag till mig själv. Och drog. När jag idag, 47 år senare, läser Hannah Arendts bok "Om revolutionen", inser jag hur arendtsk min reaktion var. För en revolution är för existentialisten Arendt en extraordinär händelse, en autentisk erfarenhet. Ordet händelse kommer av handla. Och revolutioner är för Arendt något som görs av levande människor, som handlar i frihet, och de görs för levande människors skull. Revolutioner kan i hennes ögon aldrig motiveras med ett i förväg uppställt, objektivt definierat mål.  En revolution är ett språng mot det okända. Historien kan inspirera, men historisk medvetenhet kan också vara farlig, skriver hon provokativt. För en revolutionär måste tro att det är möjligt att kliva ur historien, att börja på nytt. Det är därför som ordet revolution får politisk innebörd först med moderniteten: tidpunkten då människan börjar blicka framåt istället för bakåt. Och det är, menar Arendt, just den förmågan, att lämna något bakom sig och börja om, som är det unika för människan. Arendt fördömer inte Marx. Tvärtom anser hon att han är den största revolutionära tänkaren någonsin. Och hon är ense med honom på en central punkt: uppfattningen att arbetet är det som på det mest grundläggande planet förenar människan med världen. Men medan arbetet för Marx framför allt var en relation mellan människan och den materiella naturen, så är det för Arendt den fysiska grunden till människans gestaltning av världen och till hennes fria handlande i den. Det är ett handlande som alltid inbegriper andra människor, och som därmed är politiskt. Politik är för Arendt en pluralitet av enskilda meningar och enskilda, fria handlingar som bryts mot varandra på den offentliga arenan. Marx fatala misstag var att han på äldre dar i sin teori bytte ut friheten som revolutionens drivkraft mot den historiska nödvändigheten. Det var, anser Arendt, ett förfelat försök att ersätta politik med vetenskap. Det öppnade Pandoras ask: idén om en upplyst elit med mandat att leda den okunniga massan mot ett objektivt mål. Det karakteristiska för Arendts eget politiska tänkande är öppenheten, tvetydigheten, tron på individens förmåga att härda ut och handla i oförutsägbarhetens spänning, och en uppfordran att göra så. Man skulle kunna kalla det demokratins mentala grundtillstånd.  Arendt kan uttrycka sig erkännsamt inte bara om Marx utan också om Lenin och Robespierre, men klyftan är djup mellan henne och dem. Däremot finns en djup släktskap finns mellan Arendt och Albert Camus, filosofen vars fokus är den enskilda människan och hennes ångest, hennes vilsenhet och hennes revolt. Men Arendt går som politisk teoretiker ett steg längre än Camus. Hon tar sig an en svår fråga som han lämnar öppen: vad händer efter revolten? Arendts revolutionsbegrepp har två dimensioner: befrielse och frihet. Befrielsen sker när människor reser sig mot makten. Men revolution innefattar också grundläggning, nya ramar och institutioner, med ett vackert uttryck: byggande av rum där friheten kan bo. Därmed var manegen krattad för en ny absolutism Arendt förankrar sitt resonemang i två historiska exempel: den amerikanska revolutionen och den franska. Hon beundrar den amerikanska revolutionen framför allt för att den skedde fredligt, med överläggningar och högtidligt avgivna löften, det som för henne är politikens själva kärna, medan den franska blev våldsam och blodig.  Medan de amerikanska grundlagsfäderna, inspirerade av Montesquieus maktdelningslära, byggde institutioner som balanserade varandra, så vägleddes, skriver hon, de franska revolutionärerna av Rousseaus idé om en odelbar allmänvilja. Nationen ersatte den enväldige fursten som maktens källa. Och Robespierres slagord frihetens despoti öppnade för att nationens vilja kunde förkroppsligas i en person. Därmed var manegen krattad för en ny absolutism, under Napoleon Bonaparte. Arendt beklagar djupt att det varit det franska exemplet, inte det pluralistiska amerikanska, som inspirerat senare revolutioner - de franska 1830 och 1848, Pariskommunen 1870, ryska revolutionen 1917. Det är svårt att inte se Arendts idylliska bild av den amerikanska revolutionen som förenklad. Att den unga republiken godtog slaveri och att det upphävdes först efter ett blodigt inbördeskrig är något hon förbigår med tystnad. Förmodligen hänger det ihop med hennes egen bakgrund - Arendt kom som flykting undan nazismen till USA 1941 - och med att hennes bok också är ett inlägg i samtidsdebatten under det kalla kriget. Om revolutionen publicerades 1963. Dess främsta inspirationskälla var Ungernrevolten 1956. Att ungrarna inte enbart protesterade mot sovjetmakten utan också spontant började bygga alternativa politiska strukturer gjorde i Arendts ögon resningen till en revolutionär händelse. Hon såg bevarandet av den transatlantiska civilisationen, bandet mellan USA och Europa, som enda möjligheten till för den västerländska frihetsberättelsen att överleva. Och det förutsatte att båda sidor återupptäckte sitt gemensamma revolutionära arv. Arendt avled 1975. Hon upplevde aldrig Berlinmurens fall, sovjetsystemets sammanbrott och den arabiska våren. Inte heller den djupa kris som världens demokratier, inklusive USA, genomgår sedan åtminstone ett decennium, inte klimatförändringarna och pandemierna som idag griper in både i mänskliga samhällen och i människans och andra arters livsvillkor på jorden. Men grundtankarna i Om revolutionen, om en värld som uppstår och formas genom människors gemensamma, fria handlande och levande ord, de är kanske ännu mer uppfordrande för oss idag än när hon skrev dem. Ulla Gudmundson Arendt, Hannah. Om revolutionen (1963). Svensk översättning av Henrik Gundenäs. Daidalos, 2021.

Dette er tiende afsnit i serien Vidensselskabet. Hvis du vil følge Vidensselskabet separat i din app, finder du feed’et her. I denne episode optages Kristoffer Kropp, der forsker i videnskabssociologi.Samfundsforskning har stor betydning for, hvordan vi indretter vores samfund - et klart eksempel er politiske reformer, der bygger på økonomers analyser af fremtidenMen det er ikke kun en envejs påvirkning - samfundsforandringer som for eksempel Berlinmurens fald ændrer også på samfundsvidenskaberne forskning.Kristoffer Kropp forsker netop i den vekselvirkning, hvor coronakrisen er et aktuelt eksempel på en stor begivenhed, der vil påvirke forskningen i mange år fremover. Hør om samfundsvidenskabernes historie og meget mere i denne episode af Vidensselskabet.Gæst: Kristoffer Kropp, lektor ved Institut for Samfundsvidenskab og Erhverv på Roskilde UniversitetVært: Anette Lilleøre, journalist på Videnskab.dk Research og produktion: Anette Lilleøre og Jais Baggestrøm Koch

Lucka 22: Att musiksätta ett mästerverk Stora händelser brukar inte bara bli föremål för lyrik. De brukar även bli musiksatta. Marilyn Monroes död. Bloody Sunday. Berlinmurens fall. Böglyftet, utan överdrift 2008 års största och viktigaste händelse, förtjänar inget mindre. Men i vilken genre hör egentligen en hyllningslåt till böglyftet hemma?   Tack till: Kuggarn, Noetlovskij Musikläggning och mastring: Jakob Bergman,  Signatur och jingel: Martin Permer Länk till extramaterial: www.flashbackforever.se/julkalender2020 (använd användarnamn och lösenord du fick i mailbekräftelsen från storfittekajsa)

Den 3. oktober var det 30 år siden Tyskland ble gjenforent, og i november har det gått tre tiår siden Scorpions' "Crazy World" kom ut. Slageren "Wind of Change" fra nevnte album forbindes gjerne med Berlinmurens fall, Sovjetunionens kollaps og slutten på den kalde krigen. Det er ikke dårlig for en enkelt låt, så det er med andre ord helt på sin plass å hedre Scorpions i denne ukas Jernverket. I 2017 spilte Scorpions i Oslo spektrum, og Jernverket traff gitarist Matthias Jabs og trommis Mikkey Dee i forkant av konserten. Hvordan endte Mickey (Motörhead) opp i Scorpions? Hva er deres favoritt-M&M? Hvem kom på ideen om å pensjonere bandet, og hvorfor ble det ikke noe av? Hvorfor var 1999 et dårlig år musikalsk sett? Og er det i det hele tatt mulig å gi ut plater med kontroversielle omslag nå for tiden? For tiden arbeider Scorpions med et nytt album. De har nylig gitt ut samleboksen "Wind of Change", og tidligere i år spilte de inn balladen "Sign of Hope" som en trøst til fansen under koronapandemien. Hør Scorpions' spilleliste ved å følge Jernverket på Spotify. Spilleliste Journey - Wheel in the Sky Rush - Tom Sawyer Scorpions - Still Loving You Motörhead - Heroes (David Bowie-cover) Nickleback - Never Again Foo Fighters - The Pretender Scorpions - We Built This House Deep Purple - Strang Kind of Woman (Live in Japan) Led Zeppelin - Immigrant Song The Jimi Hendrix Experience - All Along the Watchtower Scorpions - Follow Your Heart Støtt Jernverket økonomisk via Patreon eller Vipps-nummer 567438. Det er også hyggelig om du legger igjen en anmeldelse der du lytter. NB! Jernverket har byttet publiseringsplattform. Det vil sannsynligvis føre til en del døde lenker i episodebeskrivelsene. Jeg jobber med å få ordnet dette, men si gjerne fra dersom du oppdager noe "rart". 

Den 3. oktober var det 30 år siden Tyskland ble gjenforent, og i november har det gått tre tiår siden Scorpions' "Crazy World" kom ut. Slageren "Wind of Change" fra nevnte album forbindes gjerne med Berlinmurens fall, Sovjetunionens kollaps og slutten på den kalde krigen. Det er ikke dårlig for en enkelt låt, så det er med andre ord helt på sin plass å hedre Scorpions i denne ukas Jernverket. I 2017 spilte Scorpions i Oslo spektrum, og Jernverket traff gitarist Matthias Jabs og trommis Mikkey Dee i forkant av konserten. Hvordan endte Mickey (Motörhead) opp i Scorpions? Hva er deres favoritt-M&M? Hvem kom på ideen om å pensjonere bandet, og hvorfor ble det ikke noe av? Hvorfor var 1999 et dårlig år musikalsk sett? Og er det i det hele tatt mulig å gi ut plater med kontroversielle omslag nå for tiden? For tiden arbeider Scorpions med et nytt album. De har nylig gitt ut samleboksen "Wind of Change", og tidligere i år spilte de inn balladen "Sign of Hope" som en trøst til fansen under koronapandemien. Les anmeldelsen fra Scorpions-konserten i 2017 her: https://radioplay.no/radio-rock/underholdning/musikk/anmeldelse-scorpions-tnt-oslo-spektrum/. Hør Scorpions' spilleliste ved å følge Jernverket på Spotify. Spilleliste: Journey - Wheel in the Sky Rush - Tom Sawyer Scorpions - Still Loving You Motörhead - Heroes (David Bowie-cover) Nickleback - Never Again Foo Fighters - The Pretender Scorpions - We Built This House Deep Purple - Strang Kind of Woman (Live in Japan) Led Zeppelin - Immigrant Song The Jimi Hendrix Experience - All Along the Watchtower Scorpions - Follow Your Heart Støtt Jernverket med en slant via https://patreon.com/jernverket eller Vipps-nummer 567438. Det er også hyggelig om du legger igjen en anmeldelse der du lytter.

Samfundsforskning har stor betydning for, hvordan vi indretter vores samfund - et klart eksempel er politiske reformer, der bygger på økonomers analyser af fremtiden Men det er ikke kun en envejs påvirkning - samfundsforandringer som for eksempel Berlinmurens fald ændrer også på samfundsvidenskaberne forskning. Kristoffer Kropp, der er gæst i denne episode af Vidensselskabet, forsker netop i den vekselvirkning, hvor coronakrisen er et aktuelt eksempel på en stor begivenhed, der vil påvirke forskningen i mange år fremover. Hør om samfundsvidenskabernes historie og meget mere i denne episode af Vidensselskabet. Gæst: Kristoffer Kropp, lektor ved Institut for Samfundsvidenskab og Erhverv på Roskilde Universitet Vært: Anette Lilleøre, journalist på Videnskab.dk   Research og produktion: Anette Lilleøre og Jais Baggestrøm Koch

Som chef för Deutsche Banks nordiska verksamhet ser Jan Olsson ljust på framtiden för alla möjliga typer av företagsaffärer, M&A. Inte minst eftersom coronakrisen ledde till snabb refinansiering för flera bolag, vilket kan ses som en psykologisk grund för kommande M&A-aktivitet. Därtill sitter pe-bolagen med välfyllda kassor, för att inte tala om pensionsjättarna och sektorer (såsom läkemedel och tech) som är långt högre värderade nu än före krisen. Bankveteranen Jan Olssons karriär började i Frankfurt 1988, därifrån fick han snart följa Berlinmurens fall och vara med när Östtyskland tog sina första stapplande steg mot marknadsekonomi och globala företagsaffärer.   

Som chef för Deutsche Banks nordiska verksamhet ser Jan Olsson ljust på framtiden för alla möjliga typer av företagsaffärer, M&A. Inte minst eftersom coronakrisen ledde till snabb refinansiering för flera bolag, vilket kan ses som en psykologisk grund för kommande M&A-aktivitet. Därtill sitter pe-bolagen med välfyllda kassor, för att inte tala om pensionsjättarna och sektorer (såsom läkemedel och tech) som är långt högre värderade nu än före krisen. Bankveteranen Jan Olssons karriär började i Frankfurt 1988, därifrån fick han snart följa Berlinmurens fall och vara med när Östtyskland tog sina första stapplande steg mot marknadsekonomi och globala företagsaffärer.   

Det historiske året ..Berlinmurens fall, Opprør i Kina, Bjørn Dæhlie vm-debuterer og Madonna provoserer Vatikanen. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I denne udgave af ”30-året for Berlinmurens fald” er Siegfried Matlok på Christiansborg, hvor han taler med en mand, som trods sine 49 år allerede har en bemærkelsesværdig politisk karriere bag sig – mere end[...]

I seks programmer sætter Siegfried Matlok fokus på 30-året for murens fald. Sammen med tyske og danske samtalepartnere ser han tilbage på de begivenheder, som ændrede Tyskland og Europa. Men han gør også status over[...]

Efter 38 år får släkten i Sverige plötsligt ett brev från den yngste sonen, och nu enda levande familjemedlemmen, Karl-Olof Svanson. Snart är han hemma i Sverige och släkten håller ett stort födelsedagskalas för Karl-Olof på hans 40-årsdag. Men, en moster blir misstänksam; det är något som inte stämmer. Hör vår gäst Christer Olsén berätta denna fantastiska historia. Christer Olsén är en en polis med lång bakgrund från underrättelse- och säkerhetstjänsten. I samband med Berlinmurens fall 1989 lämnade han säkerhetstjänsten och började arbeta som jurist. Juristutbildningen läste han in parallellt med sitt arbete på SÄPO.  Han pensionerade sig när han fyllde 60 år och har sedan ägnat sig åt att forska och föreläsa om underrättelse- och säkerhetstjänsternas historia. Han var under 10 år varit ordförande i Föreningen Sveriges Öga & Öra som fokuserar på just det ämnesområdet. Foto: Karl-Olof "Olle" på hedersplats i mitten under sitt 40-års kalas - ur Tore Forsbergs bok 'Spioner och spioner som spionerar på spioner. En podd av: Mikael Hylin Musik: Anton Fossum-Hylin Redaktör: Lærke Rasmussen Friskrivningsklausul: Berättelserna, de fakta som presenteras samt synpunkter och åsikter som uttrycks i denna Podcast är endast synpunkter av de som presenterar och/eller intervjuas och återspeglar inte Spionpoddens officiella policy eller ståndpunkt. Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Spionpodden är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen. En ideell självständig podcast som inte styrs eller ägs av någon tredje part. Disclaimer: The stories told, facts presented, and views and opinions expressed in this Podcast are solely those of the presenter or interviewee and do not reflect the official policy or position of Spionpodden. Spionpodden is independent in relation to political, religious, economic, public and private special interests. A non-profit independent podcast that is not controlled or owned by any third party.

Altingets EU-podcast var i Berlin, da 30-årsdagen for murens fald blev fejret. Det kom der en stemningsfuld reportage og et interessant interview med Lykkes Friis ud af, som du kan høre eller genhøre her. ___________________ ndslaget i udsendelsen blev i første omgang bragt 15. november 2019. Der var fyldt af mennesker på Unter den Linden, der fejrede 30-året for Berlinmurens fald og alt det, som den nye verden førte med sig. Ikke mindst var faldet startskuddet til det Europa, vi kender i dag, fordi det i en vis forstand satte gang i både Maastricht-traktatens skabelse af Den Europæiske Union, euroen og senere EU's udvidelse mod øst. I dette indslag blev det både til en reportage fra Unter den Linden på dagen, og til et interview med Tysklandseksperten og daværende Berlingske-korrespondent i Tyskland, Lykke Friis, foran den russiske ambassade om, hvad der egentlig bragte muren til fald. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Berlinmurens fall, blodbadet på den Himmelske Freds plass, Khomeinis fatwa mot Salman Rushdie og konflikten i Kosovo. Alle er hendelser som preger verden den dag i dag. Hør Kate Hansen Bundt, Sun Heidi Sæbø, Sylo Taraku og Trond Gram i samtale med Harald Stanghelle om begivenhetene for tretti år siden.

På fjärde dagen i vår kalender tar vi oss till landet med flest invånare i Europa, nämligen TYSKLAND! Gabriel och Åsskar pratar om Tysklands moderna historia från världskrig till Berlinmurens fall, att dom är världens fjärde största ekonomi, vilka maträtter som är populära och självklart några särskilda, tyska skämt. HÄNG MED OSS HELA DECEMBER, NYTT AVSNITT OM NYTT LAND VARJE DAG! Produceras av Frälsningsarmén www.kylskåpsradion.se

Den restes på bara några dagar i augusti 1961. Under 28 år var sedan Berlinmuren den yttersta symbolen för järnridån mellan Väst och Öst. I år är det 30 år sedan Berlinmurens fall. Hur långt tillbaka i tiden måste vi gå för att förstå varför Berlinmuren ansågs behövas? Vilket inflytande hade den på världspolitiken och kulturen under de år som den stod? Var det verkligen en ren slump som till slut fick den att falla? Och vad finns egentligen kvar idag av den gräns som Berlinmuren en gång så tydligt markerade? Veckans avsnitt av Bildningspodden förklarar och fördjupar sig i en av världshistoriens mest ökända gränslinjer. Gäster i studion är Jens Christian Brandt, Charlotta Seiler Brylla och Ann-Judith Rabenschlag Karpe. Jens Christian Brandt är litteraturkritiker, översättare och Tysklandskännare. Charlotta Seiler Brylla är professor i tyska vid Stockholms universitet. Ann Judith Rabenschlag Karpe är historiker vid Stockholms universitet. Bildningspodden är en del av ANEKDOT – det digitala bildningsmagasinet, där Sveriges bästa forskare berättar, förklarar och fördjupar. Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se. Samtalsledare och redaktör: Magnus Bremmer 

Ljudproduktion och klippning: Christine Ericsdotter Nordgren, Språkstudion. Avsnittsbild: Dan Budnik/Library of Congress.

Berlin i 1980erne var en by splittet i to dele af en grå betonmur. Vestberlin lå som en ø midt i Østtyskland og her opstod en rå, kompromisløs og dybt nyskabende musikscene, hvoraf Einstürzende Neubauten blev det allermest indflydelsesrige orkester. Alexander Hacke fra Neubauten oplevede Murens fald på tæt hold i 1989. Lars Top-Galia fra Sort Sol tog tit til Berlins klubber og spillesteder. Hør de to kunstnere fortælle om tiden og miljøet fra dengang i en samtale modereret af journalist Erik Jensen fra Politiken. Samtalen er kurateret af Roskilde Bibliotekerne og optaget ved arrangementet 'Treffpunkt: Berlin' i anledning af 30-året for Murens fald.

Trettio år efter Berlinmurens fall tittar vi närmare på poddar som beskriver hur muren byggdes, hur den föll och hur det var att leva med den. Matilda Berggren och Per Grankvist tipsar om avsnitten och serierna som ger dig förståelse.Avsnitten och serierna som nämns i avsnittet.Historia.nu, avsnitt 58. Berlinmuren 1961-1989 - kalla krigets främsta symbol (släpptes 10/7 2019)Not your Century: Avsnitt 1961 (släpptes 13/7 2019)HBR Policy Cast, avsnitt The Accidental Fall of the Berlin Wall (släpptes november 2014)Witness History (BBC) - The fall of the Berlin Wall - (släpptes 25/10 2019)Intrigue: Tunnel 29Det politiska spelet: så påverkade murens fall Svensk politik (släpptes 8/11 2019)Berlin Zwansig - a city in 20 songsFör dagliga tips på bra poddar, följ oss på Instagram @poddenidittora Programledare: Matilda Berggren och Per Grankvist. Producent: Gabriella Lahti. Podden görs av VVV Media för Vadvivet.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.