POPULARITY
4 episodes with christina h
2 episodes with christina h
2 episodes with christina h
5 episodes with christina h
2 episodes with christina h
5 episodes with christina h
3 episodes with christina h
3 episodes with christina h
3 episodes with christina h
Cecilie ender igen og igen i relationer, som ikke rigtig vil noget. Hun længes efter noget mere end løsrevne forbindelser. Men en udfordring er begyndt at melde sig. Hun ved, hvor den kommer fra, men hun spørger alligevel: Hvad gør man, når man er i tvivl om, om man fortjener kærligheden? David har svært ved at give plads til sine frustrationer, før de fylder for meget. Men det er jo sådan nogle små ting, der irriterer ham? Som at hans kone glemmer at lukke en låge eller at folk er idioter i trafikken. Sådan noget skal man vel bare æde. Eller hvad, Jytte?! Derudover taler vi om øjeblikke, fordi der er noget (surprise) jeg ikke helt har forstået. Heldigt man liiiiige har muligheden for at komme med opfølgende spørgsmål ugen efter hihi. Medvirkende: Cecilie Rubini & David Mandel. Ekspert: Jytte Vikkelsøe. Vært: Sebastian Lynggaard. Producer: Cæcilie Helena Denman-Gretoft Musik: "Hold up" Beyonce Redaktør: Christina Høier
Liva og hendes kæreste lever i to forskellige tidszoner. Men i samme lejlighed. De er ude af sync i hverdagene, og den weekend, de begge har længtes efter, går med at prøve at finde tilbage til hinanden. Men hvorfor tager det så lang tid at blive forbundne igen? Der er jo trods alt kun gået fem hverdage... Med Yasmin har Bo sagt farvel til et mønster. I hvert fald delvist. For selvom det kun er sket et par gange siden de mødte hinanden, kan Bo blive meget kold, når nogen går over en grænse i ham. Så siger han fuck it og skrider. Hvorfor gør han det? Og hvad gør man egentlig, hvis man har en fornemmelse af, at et mønster kommer fra barndommen - men ikke helt kan huske hvordan eller hvorfor? Derudover taler vi om at møde sig selv, om tandpastahætter, og om at planlægge sin egen begravelse som 26-årig. Medvirkende: Liva Manghezi og Bo Bech. Ekspert: Jytte Vikkelsøe. Vært: Sebastian Lynggaard. Producer: Cæcilie Helena Denman-Gretoft Musik: "Hold up" Beyonce Redaktør: Christina Høier
Ref.: Christina Hübner, Team Deutschland Mitglied Gruppe Gillenfeld
Zum Weltfrauentag holen wir uns feministische Inspiration von Christina Häußler aus dem Podcast "Die Leserinnen" und sprechen mit ihr über "schwierige" Frauen. Was macht eine Frau "schwierig"? Wie können wir öfter "schwierig" sein? Und was hat das alles mit Feminismus zu tun? Außerdem sprechen wir über die feministischen Kämpfe unterschiedlicher Generationen: von Mental Load bis Wechseljahre.
Zum Weltfrauentag holen wir uns feministische Inspiration von Christina Häußler aus dem Podcast "Die Leserinnen" und sprechen mit ihr über "schwierige" Frauen. Was macht eine Frau "schwierig"? Wie können wir öfter "schwierig" sein? Und was hat das alles mit Feminismus zu tun? Außerdem sprechen wir über die feministischen Kämpfe unterschiedlicher Generationen: von Mental Load bis Wechseljahre.
Osan Yaran ist der erste Promi, der das Let's Dance Tanzparkett verlassen muss und mit ihm auch seine Profitänzerin Christina Hänni. Sie ist in dieser Folge zu Gast und verrät uns unter anderem die größte Schwäche von Comedians bei Let'S Dance, wie die Care Arbeit im Hause Hänni geregelt ist und wie sich die Gesprächsthemen in der Umkleide geändert haben.Außerdem sprechen wir mit Taliso Engel über furchtbare Hate Nachrichten und selfiesandra und Zsolt verraten exklusiv nur hier ihren Tanz und ihren Song für diese Woche!+++Unsere allgemeinen Datenschutzrichtlinien finden Sie unter https://datenschutz.ad-alliance.de/podcast.html +++Wir verarbeiten im Zusammenhang mit dem Angebot unserer Podcasts Daten. Wenn Sie der automatischen Übermittlung der Daten widersprechen wollen, klicken Sie hier: https://datenschutz.ad-alliance.de/podcast.htmlUnsere allgemeinen Datenschutzrichtlinien finden Sie unter https://art19.com/privacy. Die Datenschutzrichtlinien für Kalifornien sind unter https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info abrufbar.
Let's Dance ist in vollem Gange – und wir analysieren Show 1!
Are you ready to explore a journey filled with love, loss, and resilience? Tune in for Christina Wilson on her new book Believe: A Memoir in Stories. Moments with Marianne airs in the Southern California area on KMET1490AM & 98.1 FM ABC Talk News Radio affiliate! Christina H. Wilson, a successful Wall Street wife, podcast host, author, and mother to a multi-ethnic blended family of five kids. She is achieving great success with her new book, "Believe: A Memoir in Stories." The book, initially planned as a 20+ years short-story project, was a unique way for Christina to document her life and experiences, starting as a memory book for her two sons after they lost their father at a young age. Christina, with her unique blend of personal experience and professional insight, also designed and authored a children's book, "Letters to Heaven." https://www.christinahwilson.comFor more show information visit: www.MariannePestana.com
Seanbaby & Merritt K welcome special guest, Christina H to the DOGGZZONE to glaze over in disbelief at the monument to ultra violence that is RIKI-OH, the story of RIKI-OH! If you'd rather human guts remain exactly where they are in a man's body, you prefer your jaws intact and unexploded, if you have any semblance of decency left, RIKI-OH is NOT for you! All other perverts, welcome!
Der dringend nötige Neustart im Zuhause, der letzte TV-Auftritt einer Legende und ganz spezielle Herzenswünsche: Röbi Koller und Kiki Maeder sorgen mit ihren Überraschungen für grosse Augen und Freudentränen. Die Stargäste: Erich Vock, Luca und Christina Hänni, Remo Forrer und Heimweh. Omi Mia fährt mit dem LKW nach Hamburg Mia (81) ist schon ein Leben lang fasziniert von den grossen Lastwagen, die quer durch Europa fahren, und wünscht sich, einmal Trucker auf dem Beifahrersitz sein zu dürfen. Am liebsten mit einer Fracht zum Hamburger Hafen, inklusive Übernachten in der Fahrerkabine. Nach dem Tod ihres Mannes, den sie lange gepflegt hatte, ist Mias Sehnsucht nach Freiheit und Ferne noch viel grösser geworden. Röbi Koller überrascht die Aargauerin mit einer ganz besonderen Reise. Ein neues Zuhause für Beatrice und Heiner aus Gerlafingen Beatrice und Heiner leben in einem kleinen Haus, das sie in Eigenregie Stück für Stück umbauen wollten. Aber vor 11 Jahren bekommt Beatrice die Diagnose Multiple Sklerose, sie leidet vor allem unter Fatigue – einer anhaltenden Müdigkeit. Sie kann nur reduziert arbeiten, Heiner ist bei der Kehrichtabfuhr angestellt. Den dringend nötigen Umbau können sie nicht stemmen. Ein Fall für Kiki Maeder, Andrin Schweizer und ihr Umbauteam. Letzter TV-Auftritt der Legende: Erich Vock mit einem Medley seiner beliebtesten Lieder Bühnenlegende Erich Vock verabschiedet sich mit einem Medley seiner beliebtesten Lieder vom TV-Publikum. Bevor er im kommenden Februar seine 40jährige Theater-Karriere beenden wird, sagt er bei «Happy Day» dem Fernsehen Adieu. Vock war in der SRF-Sitcom «Fertig lustig» zu sehen, aber auch Teil der «Benissimo»-Friends, und seine Schwänken unterhielten das SRF-Publikum viele Abende lang. Bei «Happy Day» wird er noch einmal seine Paraderollen zeigen – vom Heiri aus der «Niederdorfoper» bis zu Zaza aus «La Cage aux Folles».
Hvordan finder man balancen, hvis man har et job, man brænder for og som man har lyst til at lægge rigtig mange timer i, og samtidig gerne vil være en nærværende mor for sine børn? Det taler vi om med tre kvinder, der alle har et job, der hiver i dem. Hvordan indretter de sig? Hvad går de ikke på kompromis med i forhold til at være mor? Og hvad har de lært af at forene karriere og familieliv? Vores panel består af kunstner Emily Gernild, mor til Hannah, 9, og Rigmor, 5, politiker Samira Nawa, mor til Zakarias, 11, og Sofia, 7, og direktør Christina Høgh Selmer Kirk, mor til Harald, 7, og Edgar, 3.
Die 2022 von der UEFA beschlossene Reform der Champions League geht an den Start. Dabei hat sich nicht nur der Spielmodus verändert, es gibt auch mehr Teilnehmer, mehr Spiele und vor allem mehr Geld für die UEFA. Von Maximilian Rieger, Christina Höwelhans und Sabine Lerche www.deutschlandfunk.de, Sport Aktuell
Die 2022 von der UEFA beschlossene Reform der Champions League geht an den Start. Dabei hat sich nicht nur der Spielmodus verändert, es gibt auch mehr Teilnehmer, mehr Spiele und vor allem mehr Geld für die UEFA. Von Maximilian Rieger, Christina Höwelhans und Sabine Lerche www.deutschlandfunk.de, Sport Aktuell
Australien hat es bereits, der europäische Gesetzgeber will es forcieren - die Rede ist vom Recht auf Nichterreichbarkeit. Doch, auch wenn es kein implizit als solches verankertes Recht auf Nichterreichbarkeit gibt, kann man das Recht auf Nichterreichbarkeit aus bestehenden Vorschriften ableiten? Das und vieles mehr erfahren Sie im Podcast mit Dr. Christina Hödlmayr von Leitner Law Rechtsanwälte.
Drei Wochen nach Beginn des Ausbildungsjahres hat der Deutsche Gewerkschaftsbund eine Bilanz gezogen. Christina Höwelhans fasst zusammen. Daniela Gieseler, Azubiscout, zu den größten Fehlern. Henry Bischoff hat sich eine Zimmerei in Wuppertal angesehen. Von WDR 5.
Vad innebär det att stå bredvid och se någon lida? Marguerite Duras roman De små hästarna i Tarquinia utspelar sig bland uttråkade semesterfirare vid italienska kusten några år efter andra världskriget. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hur skriver man om det allra svåraste, det man kanske själv inte förstår? Och hur kommer det sig att känslor som sorg och förtvivlan, åtrå och glädje kan finnas inuti en människa på en och samma gång? Några svar finns i Marguerite Duras lilla och samtidigt mycket stora roman "De små hästarna i Tarquinia" från 1953. Berättelsen kretsar kring en handfull sommarlediga vänner vid kusten i Italien vars dagar flyter ihop i hettan över för många Campari bitter. I bergen intill har en minröjare just sprängts till döds. Minröjarens föräldrar dröjer sig kvar, vägrar skriva på dödsattesten och samlar sonens söndersprängda kropp i en tvållåda de fått av specerihandlaren i byn.Vad innebär det egentligen att semestra i närvaron av djup sorg och förtvivlan, och för vilka är en sådan semester möjlig? Det frågar sig författaren Balsam Karam i Klassikern.Uppläsare: Christina HöglundÖversättare: Suzanne Palme
Tanzverbot hier im Podcast? Auf keinen Fall! Während sich die Let's Dance-Profis und -Promis etwas erholen, lädt sich Christian Polanc zum aktuellen Oster-Spezial noch einmal Christina Hänni in seinen Podcast ein. Nach dem gemeinsamen fulminanten Podcast-Start blicken die Beiden in dieser Highlight-Episode auf die bisherige Let's Dance-Staffel zurück, tauschen sich enthusiastisch über die Entwicklung aller Tanz-Paare aus und geben durch die Beantwortung Eurer gestellten Hörerfragen spannende Einblicke hinter die Kulissen. Auf in den Show-Ablauf aus dem Blickwinkel eines Let's Dance Tanz-Profis - dem Umgang mit der unterstützende Rolle der Gästebetreuer und welchen Herausforderungen man gegenübertritt, wenn es um das Erlernen der Opening-Tanzchoreografien geht. Let's Talk!
Have you ever been tempted by the Keto diet? Before taking the plunge, you'll want to hear this episode. I am joined by another one of my incredible Macro Accelerator clients, Christina, who will share her journey from Keto to Macros.Christina, the owner of Sun Soul Style Interiors, turned to a Keto Diet when her wedding was approaching in 2019. She soon discovered that it was not a sustainable option when the weight started to pile back on. Once she found weight training, she found herself transitioning from Ketos to Macros to fuel her strength training sessions. More than just a diet change, she'll reveal how she manages to maintain her progress while traveling – proving that, yes, it is entirely possible to see results even while enjoying the pleasures of dining out. Additionally, we'll delve into the crucial mindset shifts she's experienced regarding the scale, exploring what success looks like beyond mere numbers.If you're curious about transitioning from a high-fat, intense cardio regimen to a more balanced approach incorporating strength training, this episode is for you. Head to the Show Notes: https://mindin-my-wellness.captivate.fm/episode35
Willkommen zum Podcast „Let's Talk About Dance“! In der ersten Episode begrüßt Christian Polanc zum Auftakt der neuen Let's Dance-Staffel die Profi-Tänzerin und Diplom-Psychologin Christina Hänni. Christina, die auch während Ihrer aktuellen Schwangerschaft eng mit der TV-Show verbunden bleibt, tauscht sich mit Christian über erste Eindrücke, kreative Choreografien und die neuen Paarungen aus. Natürlich geht's dabei auch um eigene Erfahrungen, Erinnerungen und um den Profi-Blickwinkel aus der reinen Zuschauer-Perspektive. Das Augenmerk liegt dabei auch auf alle neuen Teilnehmer und Teilnehmerinnen, dem neuen Studio und der - nicht immer ganz geteilten - Bewertung der Fachjury. Viel Spaß beim Reinhören - Let's Talk!
Overeaters Anonymous member Christina H. talks about recovering from compulsive eating in this OA Special Focus Recovery From Relapse meeting. For more information about how Overeaters Anonymous can help you recover from compulsive eating visit https://oa.org/ The information contained in this recording is one person's experience and does not represent OA as a whole. This channel was created to share the experience, strength and hope of individual OA members and does not represent OA as a whole. Recorded at the Recovery From Relapse Special Focus Meeting Tuesdays at 6am PST/9am EST/2pm GMT Meeting ID: #89009 This Special Focus meeting is for compulsive eaters who have come back from or are experiencing a relapse but all are welcome! You can find a list of Overeaters Anonymous meetings here: https://oa.org/find-a-meeting
I exil blev det rimliga alternativet för Carl Jonas Love Almqvist att dikta nonsensverser på rim. Isabella Nilsson tror att det bidrog till att göra honom ödmjuk. ESSÄ: Detta är en text från 2020 där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Texten är inläst av Sveriges radios Christina Höglund.Det Svenska Vitterhetssamfundets utgåva av C.J.L Almqvists ”Om Svenska Rim. Bok 1–5” har en sådan där lite överrörlig bindning som jag älskar och som får den att falla upp som en stor och tung koralbok. Pärmarna saknar skyddsomslag och är vackert blålila i samma nyans som mina stelfrusna fötter efter ett morgondopp i sjön. Valet av hängmattelektyr förenar nytta med nöje: ”Om Svenska Rim” är en 1400 sidor lång föreläsningsserie som utöver matnyttiga föredrag om allt från verslära till skotsk kokkonst via persisk mytologi dessutom innehåller Almqvists rimmade nonsensdiktning i exilen.Jodå, en sådan diktning existerar faktiskt, fastän förbisedd och bortglömd – som brukligt är när det gäller all sådan poesi som litteraturhistoriker inte riktigt kunnat ta på allvar. Såhär skriver Folke Isaksson om Almqvists febrila på gränsen till tvångsmässiga litterära produktion under åren i landsflykt:“På de allra flesta sidor är det som att stiga in i ett gemak vars fönster och dörrar stått tillslutna i årtionden, där allt är blekhet, damm och kvalm. Ändå är det någonting i detta stora misslyckande som är gripande. Man känner hur tunn luften måste ha varit kring denne man som strävade med ett omöjligt manuskript på ett bibliotek i en främmande stad genom dagar och år, som putsade och skrev rent med vackra snirklar och bläck i två färger och på Seemannstrasse 7 i Bremen, den sista stationen, förde in nya varianter med blyerts i marginalen.”Det är en svår konst att så inkännande och kärleksfullt som Isaksson totalsåga en bruten människas sista mastodontprojekt. Men ärlighet varar längst, och den Almqvist vi möter i exilen är delvis en helt annan Almqvist än det romantiska geni vi brukar tänka på som författaren till romanklassikerna Drottningens juvelsmycke och Det går an. Han har berövats inte bara sin läsekrets utan även sitt hem, sitt liv, sin identitet. Det som återstår är en ingen som sjunger ur intet för intet. Att resultatet blir tomt nonsens är inte att undra på! Det är som om Almqvist efter anklagelserna om giftmord och under den påföljandetumultartade landsflykten kring år 1850 råkade snubbla över kanten vid världens ände och tumla rakt ut i tomma intet. Om vi riktar vår stjärnkikare en bit bortom tid och rum, ser vi en kontursuddig trashank sitta fastgjord på en träpall vid ett i tyngdlöshet svävande skrivbord. Pennan i ett krampaktigt grepp, som bebisens lilla hand hårt sluten om en tygkanins öra. Och på arbetsytan framför honom? “Hela högar af Pappersark fulla med Törnrosboksfantasier, jag icke vet om det minsta nånsin blir tryckt.”Den stundom storvulna och en smula elfenbenstornutblickande idealisten Almqvist verkar i exilens misär ha mjuknat in i en mer jordnära, anspråkslös humanism. Medkänslan med samhällets svaga är inte längre en vackert formulerad tankefigur; den kurrar konkret i skaldens tomma mage. Det vore såklart enkelt att avfärda Almqvist nya identifikation med trasproletariatets stackare som blott och bart självmedlidande, men förhoppningsvis är det med åtminstone en smula klädsam självkritik som han nu skriver att “De, som ej hafva aktning för ringheten, vördnad för äfven det fattiga, kärlek för det barnsliga, de hafva en kall själ och tala fåfängt om höga och magnifika ting!”Bland nonsensverserna i Om Svenska Rim finns ingenting högt eller magnifikt och kärleken till det barnsliga går inte att betvivla. Vårtan på stortån får ett eget ode, oätliga småfiskar besjungs på terziner och en olycklig incident med en limpa och en krossad lampa avhandlas på det rimmade versmåttet ottava rima.Om du är vis, så hör mitt ord, mitt råd förnim!Fly bullersamma getingars fördömda stimdå du vill göra artiga och goda rim.Jag vill gärna tro att den nyfunna mildheten hos en litterär gigant som fallit ner från parnassen, att denna mildhet säger någonting om den botten som är botten i oss alla. Att tillvarons djupaste grund förvisso är – precis som det har sagts – tomhet, idel tomhet. Men vilken oväntat mjuk och underfundig tomhet!Att vara ingen och dikta för ingen är dock inte den mest kreativt stimulerande utgångspunkt man kan tänka sig. I isoleringens intighet finns inget att förhålla sig till, ingen att rikta sig mot, inget att göra avstamp i, inget att knyta an till, inget att sätta i relation, inget att kontextualisera, inget att hysa hopp om.Konsten att trolla fram storverk ur tomma intet är en konst som mycket få, för att inte säga bara en Enda, behärskar. Vanliga dödliga – och till deras skara hör faktiskt även nationalskalderna – behöver i regel lite hjälp på traven, något som sätter tomheten i rörelse, ger den styrfart och form. Ett versmått kan utgöra en sådan hjälp, ett rimschema likaså. Och en diktare som skriver utan hopp om att bli läst kan såklart inte skriva pamfletter, bildningsromaner eller bekännelselitteratur. Det om något vore nonsensaktigt.Att skriva nonsens på bunden vers blir det rimligare alternativet.Det är också fullt rimligt att, som Almqvist med sitt omöjliga manuskript, bli en smula galen på kuppen, en smula utom sig. Oss själva blir vi ju först i relation till andra. Ett socialt sammanhang att verka i eller förhålla sig till är helt avhängigt för ett identitetsbygge. Det är i samspelet med omvärlden, eller i krocken med densamma, som förhandlingen om vårt jags gränser pågår. Utan ordet “du” skulle ordet “jag” vara obegripligt, ett nonsensord bara. Långvarig ensamhet av den sort som Almqvist upplevde i exilen är därför förödande för en människas överlevnad som subjekt. Avskildhetens brist på perspektiv gör det omöjligt att upprätthålla verklighetens rätta proportioner. Den isolerade människan är på så sätt en människa i dubbelt upplösningstillstånd: ett uppluckrat jag, i en uppluckrad verklighet. Eller uppfuckad verklighet. SomAlmqvist själv helt säkert inte skulle ha uttryckt det. Uppfuckad eller ej: med hjälp av sina poetiska nonsenslekar tror jag att Almqvist nådde en del nya insikter om vad det innebär att vara människa. Att tvångsmässigt spotta ur sig dålig och nödrimmad poesi är nämligen en sjukdom som ödmjukar. Det har jag själv fått erfara. Man kommer, så att säga, ofrånkomligen att börja ana vidden av sin egen inneboende löjlighet.Nonsensrimmandet är på det sättet lika nyttigt som det är roligt, lika uppbyggligt som tramsigt.Gungande i en hängmatta med en tegelsten från Svenska Vitterhetssamfundet som huvudkudde är det lätt att hemfalla åt kvasifilosofiska resonemang om litteraturen som en källa till självkännedom och annat nonsens.Men nonsenspoesins eventuellt karaktärsdanande kvaliteter är såklart sekundära i sammanhanget. Som författaren Stig Dagerman har påpekat är det när allt kommer omkring ändå inte för att vi älska att falla, som vi falla. Och det är inte för att nonsenspoeterna älska att lalla, som de lalla. Världens mest ensamme Carl Johan Love Almqvist stod kanske helt enkelt bara inte ut med tystnaden.Om så det skulle händaatt ingen talar till mig alls;vart skall jag då mig vända,vafalls?Jag då skall tala till-mig-själv,och jag ska sjunga för-mig-själv,och jag skall dansa med-mig-själven vals.Text: Isabella Nilsson, författare och översättareTal: Christina Höglund
Ein Urteil des deutschen Bundesarbeitsgerichts (8 AZR 450/21) hat nicht nur in Deutschland für viel Diskussionsstoff gesorgt. Das Gericht hatte entschieden, dass gutes Verhandlungsgeschick keine Verdienstunterschiede zwischen Mann und Frau rechtfertigen können. Wäre das Urteil auf Österreich übertragbar? Wann beginnt Verhandlungsgeschick und bedeutet das, dass alle gleich qualifizierten Personen (unterschiedlichen Geschlechts) das gleiche Gehalt bekommen, wenn nur einer von ihnen gut verhandelt? Ist es aber basierend auf dem Urteil des Bundesarbeitsgerichtes erlaubt zwei Personen des gleichen Geschlechts bei gleicher Qualifikation im Hinblick auf das Gehalt unterschiedlich zu behandeln? Ein Urteil, das womöglich mehr Fragen als Antworten aufwirft. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/lindeverlag/message
Sie ist in aller Munde und Gegenstand zahlreicher Pilotprojekte. Nicht nur Arbeitnehmerinnen sondern auch Arbeitgeberinnen haben Interesse an diesem neuen Arbeitszeitmodell. Welche rechtlichen Fragen sich rund um die Einführung einer 4-Tage-Woche stellen, beantwortet Dr. Christina Hödlmayr-Traxler. --- Send in a voice message: https://podcasters.spotify.com/pod/show/lindeverlag/message
Während des grandiosen Events DisruptHR in Zürich, durfte ich lernen, wie es ist, wenn man an den Lippen eines Redners/einer Rednerin hängt. Christina Hübschen, Chief People Officer bei Think Project ist heute mein Podcast Gast. Bereits während ihres Auftritts bei Disrupt HR sprach sie über einen Teil im Employee Life Cycle, der für mein Gefühl manchmal am wenigsten Beachtung findet: Kündigung. Und zwar in Kombination mit Design Thinking!Da zum normalen Arbeitsleben auch die Trennung gehört, spreche ich in diesem Podcast mit Christina darüber, welche Entscheidung es braucht, um so ein sensibles Thema anzugehen. Ist Design Thinking eine Möglichkeit ein schwieriges Thema anders zu gestalten? Und was hat das Ganze vielleicht auch mit New Work zu tun hat und wie man in der Zukunft, ein besseren Umgang auch in unangenehmen Situation pflegen kann?Im Fußball sagt man nach dem Spiel, ist vor dem Spiel. Im Berufsleben gilt dann wohl: nach dem Job ist vor dem Job. Feel Spaß bei diesem spannenden Austausch mit Christina für vielleicht einen Perpektivenwechsel zu einem sensiblen (?) Thema.
Det grekiska Parthenon är kanske vårt mest kända antika monument. Men varför vet vi ändå så lite om templet - och varför väcker det så starka känslor? Mattias Berg guidar genom en förbryllande historia. Sigmund Freud jämförde att se Parthenon med att få se Loch Ness-odjuret med egna ögon. Författaren Virginia Woolf skrev att templet kommer att stå kvar även när världen gått under. Och arkitekten Le Corbusier menar att det inte har skapats någonting liknande under någon tidsålder.Byggnaden högst upp på Akropolis-klippan i Aten har dessutom fått symbolisera demokratin, västerlandet, hela vårt kollektiva minne.Den står även i centrum av en het konflikt mellan England och Grekland om återlämnande av kulturföremål. Den gäller framför allt vad som kallas Parthenon-frisen, den långsmala utsmyckningen högt upp längs templets väggar som fördes från Aten till British Museum i London för mer än 200 år sedan. Men än i dag står frisen i centrum för debatten om var kulturarv egentligen hör hemma: där de hittades eller där de eventuellt kan förvaras bäst.Ändå menar till exempel den brittiska antikvetaren Mary Beard att vi vet så oerhört lite om det här templet. Romarnas och grekernas tystnad om den storslagna byggnaden är egendomlig: bara ett enda stycke ur en resehandbok finns bevarad från antiken.Och över och under alltihop ligger Parthenons gåtor. Om vad byggnaden egentligen var till för - om den verkligen var ett tempel, eller kanske mest en skattkammare för Aten - och hur den byggas så samtidigt intuitivt och matematiskt. Vad den berömda frisen egentligen föreställer. Och vart den gigantiska Athena-statyn inne i templet, 13 meter hög, av guld och elfenben, egentligen tog vägen.I programmet möter vi författaren och journalisten Alexandra Pascalidou, arkeologen Jenny Wallensten som är direktör för Svenska institutet i Aten och arkitekten Christina von Arbin från Svenska Parthenonkommittén.Dessutom hör vi uppläsningar ur den brittiska antikvetaren Mary Beards bok om Parthenon i svensk översättning av Margareta Eklöf. Uppläsare är Christina Höglund.Musiken i programmet är komponerad av den grekiska tonsättaren Eleni Karaindrou.Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se
Nach einer Banklehre und einem BWL-Studium war Christinas Werdegang nicht unbedingt vorgezeichnet: Sie entschied sich, ganz ohne landwirtschaftliche Ausbildung den elterlichen Hof in Brüggen am Niederrhein zu übernehmen. Von Steffi Neu.
Vad innebär det att stå bredvid och se någon lida? "De små hästarna i Tarquinia" av Duras utspelas bland uttråkade semesterfirare vid italienska kusten några år efter andra världskriget. Balsam Karam fördjupar sig i katastrofen som samtidigt utspelar sig i bergen intill. Hur skriver man om det allra svåraste, det man kanske själv inte förstår? Och hur kommer det sig att känslor som sorg och förtvivlan, åtrå och glädje kan finnas inuti en människa, på en och samma gång? Ett av klassikerns kännetecken är att den helt eller delvis svarar på de här och många fler aktuella och ur flera perspektiv livsviktiga frågor. Några svar finns i Marguerite Duras lilla och samtidigt mycket stora roman "De små hästarna i Tarquinia" från 1953. Berättelsen kretsar kring en handfull sommarlediga vänner vid kusten i Italien vars dagar flyter ihop i hettan över för många campari bitter. I bergen intill har en minröjare just sprängts till döds. Minröjarens föräldrar dröjer sig kvar, vägrar skriva på dödsattesten och samlar sonens söndersprängda kropp i en tvållåda de fått av specerihandlaren i byn. Vad innebär det egentligen att semestra i närvaron av djup sorg och förtvivlan, och för vilka är en sådan semester möjlig? frågar sig författaren Balsam Karam i Klassikern. Uppläsare: Christina Höglund Översättare: Suzanne Palme
Vad innebär det att stå bredvid och se någon lida? "De små hästarna i Tarquinia" av Duras utspelas bland uttråkade semesterfirare vid italienska kusten några år efter andra världskriget. Balsam Karam fördjupar sig i katastrofen som samtidigt utspelar sig i bergen intill. Hur skriver man om det allra svåraste, det man kanske själv inte förstår? Och hur kommer det sig att känslor som sorg och förtvivlan, åtrå och glädje kan finnas inuti en människa, på en och samma gång? Ett av klassikerns kännetecken är att den helt eller delvis svarar på de här och många fler aktuella och ur flera perspektiv livsviktiga frågor. Några svar finns i Marguerite Duras lilla och samtidigt mycket stora roman "De små hästarna i Tarquinia" från 1953. Berättelsen kretsar kring en handfull sommarlediga vänner vid kusten i Italien vars dagar flyter ihop i hettan över för många campari bitter. I bergen intill har en minröjare just sprängts till döds. Minröjarens föräldrar dröjer sig kvar, vägrar skriva på dödsattesten och samlar sonens söndersprängda kropp i en tvållåda de fått av specerihandlaren i byn. Vad innebär det egentligen att semestra i närvaron av djup sorg och förtvivlan, och för vilka är en sådan semester möjlig? frågar sig författaren Balsam Karam i Klassikern. Uppläsare: Christina Höglund Översättare: Suzanne Palme
David Bowie - Fra Start Til Slut - afsnit 29 - albummet "Toy" - gamle sange får nyt liv. Knap seks år efter David Bowies død, bliver det gemte album "Toy" endelig udgivet. Et eksperiment, hvor den modne Bowie genindspiller en række af de sange, han skrev, da han var teenager. David Bowie er en af den moderne kulturs største ikoner. Han var aktiv kunstner gennem fem årtier. Og med sine i alt 28 albums har han indtil sin død i 2016 udgivet nogle af musikhistoriens største albums. For i det meste af sin karriere har den engelske musiker været forud for sin tid og altid inspireret utallige musikere, kunstnere og fans. I Fra Start Til Slut gennemgår vært og David Bowie-fan Jesper Borup alle Bowies albums. Her albummet "Toy", der er udkommet efter David Bowies død, og dermed er det 29. album. Vært og tilrettelægger: Jesper Borup. Lydproduktion: Steen Svendsen. Redaktør: Christina Høier. Musikken i afsnittet: You've Got a Habit of Leaving Karma Man Conversation Piece I Dig Everything
Welche Rolle spielen Journalistinnen in der Berichterstattung? In der Diskussion "Raus aus der Abseitsfalle! - Frauen in der Sportberichterstattung" bei der 9. Sportkonferenz des Deutschlandfunks diskutierten Frauen aus den Sportmedien über Hass, Kritik, Lösungen und die Quote.Von Sabine Lerche, Christina Höwelhans und Chaled Naharwww.deutschlandfunk.de, SportgesprächDirekter Link zur Audiodatei
Episoden er spilt inn i etterkant av kommunestyremøtet 2. november. Du får blant annet høre om:Jordskjelvet som ikke kom.Hva er galt i Drammen?At det er overraskende bra å ikke sitte på StortingetHvilke ukvemsord det er mulig å si uten å bli klubba.Hvorfor kommunestyret ikke vil vite hvordan de unge har det på den enkelte skole.Og hvor har alle FrP-velgerne søkt asyl?Tårngjest: Lavrans Kierulf (FrP).Gjennom diverse lydklipp får du i løpet av episoden også høre stemmene til Victoria Øverland (AP), Christina Højer Mørkve (H), Ståle Sørensen (AP), Ulf Erik Knudsen (FrP) og Tor Tveter (H).Følg oss i sosiale medier og besøk gjerne nettsiden vår: stemmerfratarnet.no.Support the show (https://www.patreon.com/stemmerfratarnet)
(Das Interview wurde im Juni 2021 aufgenommen.) Als studierte Juristin entschied sich Christina bereits früh gegen eine Laufbahn als Anwältin. Stattdessen zog es sie in die Personalabteilung einer Bank, vor allem aus Neugierde. Im Laufe der Zeit hat sie dort viele Beispiele erlebt, wie Führung mehr frustriert als inspiriert. Immer häufiger stellte sie sich dabei...
The United Nation's Intergovernmental Panel on Climate Change recently released a new report that explores how human behavior is directly connected to climate change. WABE's Molly Samuel, Wellington Reiter, the founder of Ten Across, and GSU's Dr. Christina H. Fuller and Suzanne Burnes of Just Growth at Partnership for Southern Equity discuss climate change in Georgia.See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.
Episoden er spilt inn i etterkant av kommunestyremøtet 14., 15. og 22. juni. Du får blant annet høre at:Trond Helleland har fått full score på lottokupongen.Super-Simon syns det er surt å sleppe tauet, men artig å få kritikk.Hvem er fan av gratis penger?Det ble bydd opp til dans.Tårngjest: Simon Nordanger (SP).På tinget: Stortingsrepresentant Trond Helleland (H).Gjennom diverse lydklipp får du i løpet av episoden også høre stemmene til Bendik Thun (AP), Christina Høyer Mørkve (H), Ulf Erik Knudsen (FrP), Fredrik Haaning (H), Eivind Knudsen (AP) og Kjell Arne Hermansen (H).Følg oss i sosiale medier og besøk gjerne nettsiden vår: stemmerfratarnet.no.Support the show (https://www.patreon.com/stemmerfratarnet)
Med en dødbringende sygdom i kroppen realiserer Bowie en drøm, han længe har haft: Han indspiller en plade med jazzmusikere i sit elskede New York. Blackstar sender Bowie i en helt ny musikalsk retning, men hvad handler den egentlig om? Det finder verden ud af få dage efter, den er udgivet. David Bowie er en af den moderne kulturs største ikoner. Han var aktiv kunstner gennem fem årtier. Og med sine i alt 28 albums har han indtil sin død i 2016 udgivet nogle af musikhistoriens største albums. For i det meste af sin karriere har den engelske musiker været forud for sin tid og altid inspireret utallige musikere, kunstnere og fans. I Fra Start Til Slut gennemgår vært og David Bowie-fan Jesper Borup alle Bowies albums. Her albummet "Blackstar". Vært og tilrettelægger: Jesper Borup. Lydproduktion: Steen Svendsen. Redaktør: Christina Høier. Musikken i afsnittet: David Bowie: Wild Is the Wind David Bowie: Blackstar David Bowie: Blackstar (Piano Version) David Bowie: 'Tis A Pity She Was a Whore David Bowie: Dollar Days David Bowie: Sue (Or in a Season of Crime) David Bowie: Girl Loves Me David Bowie: Lazarus David Bowie: Lazarus (Piano Version) David Bowie: I Can't Give Everything Away David Bowie: Heroes (Piano Version) David Bowie: Wild Is in the Wind D'Angelo: 1000 Deaths D'Angelo: Till It's Done (Tutu) Frans Brüggen: Adagio B-dur KV 411 Kendrick Lamar: For Free? (Interlude) Kendrick Lamar: For Sale? (Interlude) Louis Armstrong: La vie en rose Isam B: Faking a Smile
Zu Gast sind Christina Hübschen, CHRO, und Oliver Kuster, Head of Innovation, von Avaloq. Wir tauchen tief ein und bekommen einen Blick in die Innovationsabteilung von Oliver. Der Rahmen gibt die Richtung vor: Fehler machen, neue Formen der Arbeit zulassen und eine Kultur des Miteinanders. Christina und Oliver zeigen uns, wie ein Teil einer Organisation sich stetig weiterentwickeln kann.
Current focus: Infront Sports (https://www.infront.sport/) Past Highlight: 8+ years at FIFA Expertise: Marketing Operations, Sponsorship & Commercial Stakeholder Management Here is a link to her public profile: https://www.linkedin.com/in/christina-hoellerl-22305995/ Recorded May 2020.
CONTENT & TRIGGER WARNING: Discusses domestic abuse, domestic violence, emotional and physical abuse. This week's story plays out like a psychological thriller from the Hollywood archives. What would you do if 'the one' turned out to be manipulative. abusive, and violent, and would not let you leave!? This story takes courage, and as always, we focus on triumph and survival!Includes a quick Intro from your hosts Luke and Kyle, and a message from our sponsors.The Original Handlebar Jack Ultraportable Bicycle Repair Stand. Use code 'WTFMU' and some of the proceeds will go to www.foodonfoot.org, an organization helping the unhoused and low-income families in your neighborhood.
For many of us, we may not even realize we are in an abusive relationship, until it's too late. Kyle and Luke discuss the amazing strength that Christina needed to get away from her abuser. If you are in trouble, please seek help.Helpful Links from Christina:Christina's Website: https://christinahoag.comDomestic Violence and Abuse Helpline: https://thehotline.orgSojourn Domestic Violence Services in Los Angeles, call 310-264-6644Al-Anon: https://al-anon.org/
Veckans avsnitt gästas av Christina Hörnell som är director musices vid Linköpings universitet.
Kultur-Sápmi & COVID-19 podkásta vuosttaš oasis Christina Hætta, Ol Johan Gaup ja Jenni Laiti buktet ovdan sin jurdagiid KulturSámi dilis. Mo korona lea čuohcan sámiid kultureallimii ja oktasašvuhtii? Mii lea dáidda rolla ja sajádat - leago dat buvtta, opmodat vai ieš min eallin - dahje juogá eará?
Depuis quelques mois, il y a un peu plus de femmes prêtres que d'hommes au sein de l'Eglise luthérienne de Suède. C'est une première, même si les premières femmes prêtres ont été ordonnées en Suède en 1960 (photo Christina Högberg)
Beasaime Márkomeannu stuorralávus báddet poddaoasi ja dalle lei lunddolaš bovdet gussiid ságastallat sámi dáiddakultursuorggis ja Stig Arne Somby, Christina Hætta ja Anne Henriette Nilut serve hállat earret eará sámi iešmearrideamis iežaset bargguin.
Barbara har haft besøg af Julie Brahe, der har en søn med cerebral parese. Julie og hendes mand Morten har måtte kæmpe for deres søn, og selvom det har betydet svære tider med svære beslutninger, så er Julie i studiet for at skrive et kærlighedsbrev til Morten. De er gået fra at være hinandens ungdomskærlighed til at være hinandens familie, og samtalen mellem dem er aldrig stoppet. Overlæge Christina Høi-Hansen gør os klogere på cerebral parese, og hvad man som forældre skal indstille sig på, når man får et barn med et handicap.
In this podcast series, we explore the secrets to happiness.
I exil blev det rimliga alternativet för Carl Jonas Love Almqvist att dikta nonsensverser på rim. Isabella Nilsson tror att det bidrog till att göra honom ödmjuk. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Texten är inläst av Sveriges radios Christina Höglund. Det Svenska Vitterhetssamfundets utgåva av C.J.L Almqvists Om Svenska Rim. Bok 15 har en sådan där lite överrörlig bindning som jag älskar och som får den att falla upp som en stor och tung koralbok. Pärmarna saknar skyddsomslag och är vackert blålila i samma nyans som mina stelfrusna fötter efter ett morgondopp i sjön. Valet av hängmattelektyr förenar nytta med nöje: Om Svenska Rim är en 1400 sidor lång föreläsningsserie som utöver matnyttiga föredrag om allt från verslära till skotsk kokkonst via persisk mytologi dessutom innehåller Almqvists rimmade nonsensdiktning i exilen. Jodå, en sådan diktning existerar faktiskt, fastän förbisedd och bortglömd som brukligt är när det gäller all sådan poesi som litteraturhistoriker inte riktigt kunnat ta på allvar. Såhär skriver Folke Isaksson om Almqvists febrila på gränsen till tvångsmässiga litterära produktion under åren i landsflykt: På de allra flesta sidor är det som att stiga in i ett gemak vars fönster och dörrar stått tillslutna i årtionden, där allt är blekhet, damm och kvalm. Ändå är det någonting i detta stora misslyckande som är gripande. Man känner hur tunn luften måste ha varit kring denne man som strävade med ett omöjligt manuskript på ett bibliotek i en främmande stad genom dagar och år, som putsade och skrev rent med vackra snirklar och bläck i två färger och på Seemannstrasse 7 i Bremen, den sista stationen, förde in nya varianter med blyerts i marginalen. Det är en svår konst att så inkännande och kärleksfullt som Isaksson totalsåga en bruten människas sista mastodontprojekt. Men ärlighet varar längst, och den Almqvist vi möter i exilen är delvis en helt annan Almqvist än det romantiska geni vi brukar tänka på som författaren till romanklassikerna Drottningens juvelsmycke och Det går an. Han har berövats inte bara sin läsekrets utan även sitt hem, sitt liv, sin identitet. Det som återstår är en ingen som sjunger ur intet för intet. Att resultatet blir tomt nonsens är inte att undra på! Det är som om Almqvist efter anklagelserna om giftmord och under den påföljandetumultartade landsflykten kring år 1850 råkade snubbla över kanten vid världens ände och tumla rakt ut i tomma intet. Om vi riktar vår stjärnkikare en bit bortom tid och rum, ser vi en kontursuddig trashank sitta fastgjord på en träpall vid ett i tyngdlöshet svävande skrivbord. Pennan i ett krampaktigt grepp, som bebisens lilla hand hårt sluten om en tygkanins öra. Och på arbetsytan framför honom? Hela högar af Pappersark fulla med Törnrosboksfantasier, jag icke vet om det minsta nånsin blir tryckt. Den stundom storvulna och en smula elfenbenstornutblickande idealisten Almqvist verkar i exilens misär ha mjuknat in i en mer jordnära, anspråkslös humanism. Medkänslan med samhällets svaga är inte längre en vackert formulerad tankefigur; den kurrar konkret i skaldens tomma mage. Det vore såklart enkelt att avfärda Almqvist nya identifikation med trasproletariatets stackare som blott och bart självmedlidande, men förhoppningsvis är det med åtminstone en smula klädsam självkritik som han nu skriver att De, som ej hafva aktning för ringheten, vördnad för äfven det fattiga, kärlek för det barnsliga, de hafva en kall själ och tala fåfängt om höga och magnifika ting! Bland nonsensverserna i Om Svenska Rim finns ingenting högt eller magnifikt och kärleken till det barnsliga går inte att betvivla. Vårtan på stortån får ett eget ode, oätliga småfiskar besjungs på terziner och en olycklig incident med en limpa och en krossad lampa avhandlas på det rimmade versmåttet ottava rima. Om du är vis, så hör mitt ord, mitt råd förnim! Fly bullersamma getingars fördömda stim då du vill göra artiga och goda rim. Jag vill gärna tro att den nyfunna mildheten hos en litterär gigant som fallit ner från parnassen, att denna mildhet säger någonting om den botten som är botten i oss alla. Att tillvarons djupaste grund förvisso är precis som det har sagts tomhet, idel tomhet. Men vilken oväntat mjuk och underfundig tomhet! Att vara ingen och dikta för ingen är dock inte den mest kreativt stimulerande utgångspunkt man kan tänka sig. I isoleringens intighet finns inget att förhålla sig till, ingen att rikta sig mot, inget att göra avstamp i, inget att knyta an till, inget att sätta i relation, inget att kontextualisera, inget att hysa hopp om. Konsten att trolla fram storverk ur tomma intet är en konst som mycket få, för att inte säga bara en Enda, behärskar. Vanliga dödliga och till deras skara hör faktiskt även nationalskalderna behöver i regel lite hjälp på traven, något som sätter tomheten i rörelse, ger den styrfart och form. Ett versmått kan utgöra en sådan hjälp, ett rimschema likaså. Och en diktare som skriver utan hopp om att bli läst kan såklart inte skriva pamfletter, bildningsromaner eller bekännelselitteratur. Det om något vore nonsensaktigt. Att skriva nonsens på bunden vers blir det rimligare alternativet. Det är också fullt rimligt att, som Almqvist med sitt omöjliga manuskript, bli en smula galen på kuppen, en smula utom sig. Oss själva blir vi ju först i relation till andra. Ett socialt sammanhang att verka i eller förhålla sig till är helt avhängigt för ett identitetsbygge. Det är i samspelet med omvärlden, eller i krocken med densamma, som förhandlingen om vårt jags gränser pågår. Utan ordet du skulle ordet jag vara obegripligt, ett nonsensord bara. Långvarig ensamhet av den sort som Almqvist upplevde i exilen är därför förödande för en människas överlevnad som subjekt. Avskildhetens brist på perspektiv gör det omöjligt att upprätthålla verklighetens rätta proportioner. Den isolerade människan är på så sätt en människa i dubbelt upplösningstillstånd: ett uppluckrat jag, i en uppluckrad verklighet. Eller uppfuckad verklighet. SomAlmqvist själv helt säkert inte skulle ha uttryckt det. Uppfuckad eller ej: med hjälp av sina poetiska nonsenslekar tror jag att Almqvist nådde en del nya insikter om vad det innebär att vara människa. Att tvångsmässigt spotta ur sig dålig och nödrimmad poesi är nämligen en sjukdom som ödmjukar. Det har jag själv fått erfara. Man kommer, så att säga, ofrånkomligen att börja ana vidden av sin egen inneboende löjlighet. Nonsensrimmandet är på det sättet lika nyttigt som det är roligt, lika uppbyggligt som tramsigt. Gungande i en hängmatta med en tegelsten från Svenska Vitterhetssamfundet som huvudkudde är det lätt att hemfalla åt kvasifilosofiska resonemang om litteraturen som en källa till självkännedom och annat nonsens. Men nonsenspoesins eventuellt karaktärsdanande kvaliteter är såklart sekundära i sammanhanget. Som författaren Stig Dagerman har påpekat är det när allt kommer omkring ändå inte för att vi älska att falla, som vi falla. Och det är inte för att nonsenspoeterna älska att lalla, som de lalla. Världens mest ensamme Carl Johan Love Almqvist stod kanske helt enkelt bara inte ut med tystnaden. Om så det skulle hända att ingen talar till mig alls; vart skall jag då mig vända, vafalls? Jag då skall tala till-mig-själv, och jag ska sjunga för-mig-själv, och jag skall dansa med-mig-själv en vals. Text: Isabella Nilsson, författare och översättare Tal: Christina Höglund
Ursula Burkert spricht mit der Journalistin Christina Höfferer, die seit Jahren in Italien lebt, über den Alltag während der Corona-Pandemie, über ihr Leben in Rom und über mutmachende Initiativen in Neapel, das viele intressante Jugendstil Gebäude aufweist. Außerdem ist ein akustischer Streifzug von Christina Höfferer mit Leonardo Scotti durch Neapel im Liberty Stil zu hören.
Det grekiska Parthenon är kanske världens mest kända antika monument. Men varför vet vi ändå så lite om templet - och varför väcker det så starka känslor? Mattias Berg guidar genom en förbryllande historia. Sigmund Freud jämförde att se Parthenon med att få se Loch Ness-odjuret med egna ögon. Författaren Virginia Woolf skrev att templet kommer att stå kvar även när världen gått under. Och arkitekten Le Corbusier menar att det inte har skapats någonting liknande under någon tidsålder. Byggnaden högst upp på Akropolis-klippan i Aten har dessutom fått symbolisera demokratin, västerlandet, hela vårt kollektiva minne. Den står även i centrum av en het konflikt mellan England och Grekland om återlämnande av kulturföremål. Den gäller framför allt vad som kallas Parthenon-frisen, den långsmala utsmyckningen högt upp längs templets väggar som fördes från Aten till British Museum i London för mer än 200 år sedan. Men än i dag står frisen i centrum för debatten om var kulturarv egentligen hör hemma: där de hittades eller där de eventuellt kan förvaras bäst. Ändå menar till exempel den brittiska antikvetaren Mary Beard att vi vet så oerhört lite om det här templet. Romarnas och grekernas tystnad om den storslagna byggnaden är egendomlig: bara ett enda stycke ur en resehandbok finns bevarad från antiken. Och över och under alltihop ligger Parthenons gåtor. Om vad byggnaden egentligen var till för - om den verkligen var ett tempel, eller kanske mest en skattkammare för Aten - och hur den byggas så samtidigt intuitivt och matematiskt. Vad den berömda frisen egentligen föreställer. Och vart den gigantiska Athena-statyn inne i templet, 13 meter hög, av guld och elfenben, egentligen tog vägen. I programmet möter vi författaren och journalisten Alexandra Pascalidou, arkeologen Jenny Wallensten som är direktör för Svenska institutet i Aten och arkitekten Christina von Arbin från Svenska Parthenonkommittén. Dessutom hör vi uppläsningar ur den brittiska antikvetaren Mary Beards bok om Parthenon i svensk översättning av Margareta Eklöf. Uppläsare är Christina Höglund. Musiken i programmet är komponerad av den grekiska tonsättaren Eleni Karaindrou till filmen Odysseus blick av Theo Angelopoulos. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se
Det grekiska Parthenon är kanske världens mest kända antika monument. Men varför vet vi ändå så lite om templet - och varför väcker det så starka känslor? Mattias Berg guidar genom en förbryllande historia. Sigmund Freud jämförde att se Parthenon med att få se Loch Ness-odjuret med egna ögon. Författaren Virginia Woolf skrev att templet kommer att stå kvar även när världen gått under. Och arkitekten Le Corbusier menar att det inte har skapats någonting liknande under någon tidsålder. Byggnaden högst upp på Akropolis-klippan i Aten har dessutom fått symbolisera demokratin, västerlandet, hela vårt kollektiva minne. Den står även i centrum av en het konflikt mellan England och Grekland om återlämnande av kulturföremål. Den gäller framför allt vad som kallas Parthenon-frisen, den långsmala utsmyckningen högt upp längs templets väggar som fördes från Aten till British Museum i London för mer än 200 år sedan. Men än i dag står frisen i centrum för debatten om var kulturarv egentligen hör hemma: där de hittades eller där de eventuellt kan förvaras bäst. Ändå menar till exempel den brittiska antikvetaren Mary Beard att vi vet så oerhört lite om det här templet. Romarnas och grekernas tystnad om den storslagna byggnaden är egendomlig: bara ett enda stycke ur en resehandbok finns bevarad från antiken. Och över och under alltihop ligger Parthenons gåtor. Om vad byggnaden egentligen var till för - om den verkligen var ett tempel, eller kanske mest en skattkammare för Aten - och hur den byggas så samtidigt intuitivt och matematiskt. Vad den berömda frisen egentligen föreställer. Och vart den gigantiska Athena-statyn inne i templet, 13 meter hög, av guld och elfenben, egentligen tog vägen. I programmet möter vi författaren och journalisten Alexandra Pascalidou, arkeologen Jenny Wallensten som är direktör för Svenska institutet i Aten och arkitekten Christina von Arbin från Svenska Parthenonkommittén. Dessutom hör vi uppläsningar ur den brittiska antikvetaren Mary Beards bok om Parthenon i svensk översättning av Margareta Eklöf. Uppläsare är Christina Höglund. Musiken i programmet är komponerad av den grekiska tonsättaren Eleni Karaindrou till filmen Odysseus blick av Theo Angelopoulos. Mattias Berg mattias.berg@sverigesradio.se
Christina H. Paxson, Brown University president, discusses fall semester planning as colleges and universities consider reopening their campuses during COVID-19.
Christina H. Paxson, Brown University president, discusses fall semester planning as colleges and universities consider reopening their campuses during COVID-19.
Lasse Liedegren blev känd som den som fick sin arm avbiten av en krokodil på Skansen. Hans lugn efter olyckan har fascinerat många. För Lasse är en förlorad kroppsdel inte allt. Här berättar han själv. Lasse Liedegren har inrett en mängd krogar och nöjespalats och trodde aldrig att det var som Krokodilmannen han skulle bli känd. Han har ändå alltid gillat äventyr och njöt särskilt av att höra de andra bröderna i Travellers Club berätta om sina hisnande resor och upptäckter. Men under herrklubbens årliga kräftskiva på Skansenakvariet i Stockholm skedde olyckan. Nu har Lasse Liedegren, 80, påbörjat ett nytt liv. Jag är som en baby som måste lära mig allt igen. Ändå fortsätter han att jobba som arkitekt, trots att det är svårt att klippa och rita i tunt papper med en arm. Lasse Liedegrens perspektiv på livet har förvånat och imponerat på - omvärlden. Men för trettio år sedan var han tvungen att välja mellan mörker eller ljus första gången. Nu gör han det igen. Jag tror det här kommer att berika mitt liv. Inte reducera det, säger Lasse Liedegren. Krokodilmannen är en dokumentär av Christina Höglund från 2020. christina.hoglund@sverigesradio.se
Lasse Liedegren blev känd som den som fick sin arm avbiten av en krokodil på Skansen. Hans lugn efter olyckan har fascinerat många. För Lasse är en förlorad kroppsdel inte allt. Här berättar han själv. Lasse Liedegren har inrett en mängd krogar och nöjespalats och trodde aldrig att det var som Krokodilmannen han skulle bli känd. Han har ändå alltid gillat äventyr och njöt särskilt av att höra de andra bröderna i Travellers Club berätta om sina hisnande resor och upptäckter. Men under herrklubbens årliga kräftskiva på Skansenakvariet i Stockholm skedde olyckan. Nu har Lasse Liedegren, 80, påbörjat ett nytt liv. Jag är som en baby som måste lära mig allt igen. Ändå fortsätter han att jobba som arkitekt, trots att det är svårt att klippa och rita i tunt papper med en arm. Lasse Liedegrens perspektiv på livet har förvånat och imponerat på - omvärlden. Men för trettio år sedan var han tvungen att välja mellan mörker eller ljus första gången. Nu gör han det igen. Jag tror det här kommer att berika mitt liv. Inte reducera det, säger Lasse Liedegren. Krokodilmannen är en dokumentär av Christina Höglund från 2020. Christina.hoglund@sverigesradio.se
Översättaren och författaren Isabella Nilsson, känd som nonsensprinsessan, betraktar i denna essä mänskligheten lite grand från sedan. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Texten är inläst av Sveriges radios Christina Höglund. På mänsklighetens tid visste nästan alla vad en alliteration var, men nästan ingen visste att det hette så. Exempel på alliterationer som fanns på mänsklighetens tid var Anonyma Alkoholister och Allt åt alla. Det som gör alliterationer värda att nämna är att de bara fanns på mänsklighetens tid. Här är fler saker som bara ältpå mänsklighetens tid: ananasringar, analblekning, alienation. På mänsklighetens tid var barn mänsklighetens framtid. Ibland existerade barn också i realtid men det var inte lika omtyckt. Fakta om barn var att de tillverkade en stor del av mänsklighetens leksaker. Detta kallades barnarbete om det skedde på en fabrik och Walldorfpedagogik om det skedde på en lågstadieskola. På mänsklighetens tid skrattade mänskligheten mindre än förväntat. Troligen eftersom så många människor visade sig lida av clownskräck. Andra saker som fick människor att hålla sig för skratt var: cellförändringar, celluliter och cyanid. På mänsklighetens tid ansågs vållande till annans död vara ett mycket grovt brott. Men ibland, om vållandet skedde i mycket stor skala och kallades för vapenexport, då var det helt okej. Eftersom nuet var så flyktigt på mänsklighetens tid var det mesta som hände på mänsklighetens tid en efterhandskonstruktion. Även förhandsspekulationer förekom och byggde då på tidigare efterhandskonstruktioner. På mänsklighetens tid fanns fantasin. Det bästa med fantasin var att den fick verkligheten att kännas mer möjlig att uthärda. Det sämsta med fantasin var att den fick verkligheten att kännas mer löjlig att uthärda. På mänsklighetens tid fanns gravitationen. Den funkade bra på äpplen men gjorde livet tungt att bära. Gravitationen kallades också för tyngdlagen eller lagen om alltings jävlighet. På mänsklighetens tid ville människorna att hoppet skulle tända ett ljus i mörkret. Det var därför framtiden alltid tedde sig så nattsvart på mänsklighetens tid, för att hoppet skulle ha någonting mörkt att lysa i. På mänsklighetens tid var det vanligt att man bara inbillade sig. Exempel på människor som bara inbillade sig var: hypokondriker, paranoiker, författare. När hypokondriker och paranoiker bara inbillade sig kallades det för inbillningssjuka. När författare bara inbillade sig kallades det för inbillningskraft. På mänsklighetens tid fanns inte tomten. Särskilt påtagligt blev hans ickeexisterande i jultider. Därför kom tomten att starkt förknippas med julen och människorna kallade honom för jultomten. På mänsklighetens tid ställde man ofta till det. Ibland ställde man till med kalas, ibland ställde man till med kaos. Skillnaden mellan kalas och kaos var ofta en fråga om inställning. Men man kallade det tillställning. På mänsklighetens tid skiljde man på liv och litteratur. Såhär i efterhand har forskarna dock inte kunnat upptäcka någon skillnad. På mänsklighetens tid gick högmod före fall. Efter en människas fall krävdes i regel ett helt annat sorts mod. Detta mod kallades armod. På mänsklighetens tid fanns naturen. Den var en svuren fiende till kulturen, som den ansågs parasitera på. På mänsklighetens tid var det coolt att vara oberörd, vill säga: berörd av bokstaven O. I led med detta utvecklades bruket att helt enkelt sätta ett o framför ett ord man ville använda, när man ville låta cool och oberörd. Exempel: väldigt coola ljud kallades för oljud, väldigt coola djur kallades för odjur, väldigt coola lägenheter kallades för sanitära olägenheter o.s.v. På mänsklighetens tid fanns PR-maskineriet å ena sidan och poesin å andra sidan. PR-maskineriet och poesin var ofta varandras baksidor. När de var på samma sida kallades hopslagningen för propaganda. På mänsklighetens tid befann sig bokstaven Q oftast på sydligare breddgrader, där den var mycket efterfrågad: Que? Quien? Quel? Quelle? På mänsklighetens tid tyckte man mycket om att resa. Till exempel runstenar och till Rhodos. När människorna var på resande fot var de antingen på väg hem till det de längtat bort från, eller på väg bort från det de längtat hem till. Summan av dessa transportsträckor kallades livets resa. På mänsklighetens tid var simultankapacitet en uppskattad egenskap. Simultankapacitet var förmågan att kunna göra två saker samtidigt. Ibland förväntades människor göra två helt inkompatibla saker samtidigt, t.ex. byta stödstrumpor på en hemtjänsttagare på Kaprifolvägen 27 och samtidigt lägga om ett bensår på en annan hemtjänsttagare på Länsmansgatan 5b. Inom företagshälsovården kallades sådana omöjliga uppgifter för utmaningar och åtgärdades i normalfallet med en inspirationsdag där en bokaktuell extremsportare föreläste om mindfulness. På mänsklighetens tid läkte tiden alla sår. När levnadsår lades till levnadsår uppstod därför en sorts ärrbildning. Denna ärrbildning kallades i folkmun för allmänbildning. På mänsklighetens tid gick undergångsstämningen oftast över efter en stund. Det var bara sista gången den inte gick över, och även då gick den över till slut. På mänsklighetens tid fanns verkligheten. Den användes framförallt till att framkalla overklighetskänslor. Fakta om verkligheten var att den hade ett eget folk och överträffade dikten. En liknande grej som också fanns på mänsklighetens tid var den bistra verkligheten, men den var mest till för grävande journalister. På mänsklighetens tid fanns wellpapp. Det var, well, papp. På mänsklighetens tid var X symbolen för ett kryss. Ett kryss var en markering som betydde olika saker beroende på var i livet man befann sig. Befann man sig i barndomen sattes krysset på en hemlig karta och markerade förekomsten av en piratskatt. Befann man sig i vuxenlivet sattes krysset i ett självskattningsformulär och markerade då hur nedstämd man känt sig de senaste 14 dagarna. Troligen skulle krysset mitt i ordet vuxen symbolisera just detta mer självcentrerade kryssande i tillvaron. På mänsklighetens tid fanns ytan. Den fanns för att människorna skulle misstänka att det låg något dolt under den. Ytor som befann sig under andra ytor kallades för djup. När ytan fanns under ytan på en person kallades den ytlighet. På mänsklighetens tid fanns ett hästdjur som hette zebra. Zebran var i svartvitt och långrandig. Som en tidig Bergmanfilm ungefär. På mänsklighetens tid bildade många bäckar små en hel å. Det var troligen dessa många bäckar små som bildade ån i ordet ångest. På mänsklighetens tid var det coolt att säga "Äsch det löser sig". Människor som inte sa "Äsch det löser sig" klassificerades som ältare. De flesta ältare var allältare, men även växtältare förekom. Dessa kallades också för idisslare. Under största delen av mänsklighetens tid var köttältarna ganska sällsynta men deras antal ökade på slutet, när köttskammen bredde ut sig i samhället. Det som vi idag mest tänker på när vi tänker på mänsklighetens tid är kanske önsketänkandet, som ju var väldigt unikt för denna tid. Mänsklighetens tid lämnade mycket att önska, t.ex: Krya på dig och lycka till! Isabella Nilsson, författare och översättare Inläst av Christina Höglund på Sveriges radio.
Christina H. Opava. Professor i fysioterapi och fysioterapeut. Forskningen är inriktad mot fysisk aktivitet och träning för personer med inflammatoriska reumatiska sjukdomar. Hon har i interventions- och implementeringsstudier forskat om mätmetoder i patient- och vårdgivarperspektiv. Christina erhöll en "Lifetime Achievement Award" från ARHP, 2018 och en "Leadership in Rehabilitation Award" från WCPT, 2019.
Beasaime Áslagin Márkumeannu stuorralávus báddet poddaoasi ja dalle lei lunddolaš bovdet gussiid ságastallat sámi dáiddakultursorggis ja Stig Arne Somby, Christina Hætta ja Anne Henriette Nilut serve hállat earret eará sámi iešmearrideamis iežaset bargguin.
Drama von Torsten SchwankeChristus erscheint in vielen Formen... Und Christus führt oft sogar Taten jenseits unserer Hoffnungen aus. Unsere Wünsche mögen nicht erfüllt sein, aber Gott wird Wege finden, das zu erreichen, was wir nie für erreichbar gehalten hätten. Download
After a brief break the boys are back with all the boxing news you need to know - and some you probably don't! Lomachenko was back in action against Anthony Crolla. Although no one thought Crolla had a chance, he undertook unbelievable punishment. The lads react and discuss whether the fight should have been stopped. Clarissa Shields and Christina Håmmer were in action for all the Middleweight marbles. This historic fight leaves a lot to be discussed about women's boxing! The boys flag all the upcoming fights for this weekend with some predictions. The real question is how many rounds will Khan last against the unstoppable Terrance Crawford!? On the undercard Teofimo Lopez is back in action - will he prove he is worth a shot against Loma? Saturday sees a Sky card that will definitely entertain - top billing Dave Allen versus Lucas Browne. How will it go and will the winner fight David Price? Find out everything that went wrong in the last episode! Random news includes everything that we think you need to know about the world of boxing! Andy gets wound up by rings girls - and not in a good way - while Ryan thinks the Crolla knockout highlights the irresponsibility of some corners. Help Boxing Unwrapped become the People's Champ - vote for us in the British Podcast Awards here: https://www.britishpodcastawards.com/vote
How many times per day do most dysphagia therapists hear, “I don’t have a swallowing problem, there’s just some phlegm in my throat” or, “Food just gets stuck in my throat”? These complaints might usually lead us to think about GERD, but what if there is more going on? We have all heard of muscle tension dysphonia, and today Christina Kang leads us into the world of muscle tension dysphagia. Christina shares how we can impact quality of life in a population where swallow function might appear totally normal until you take a closer look. Show notes can be downloaded below. To share your thoughts: - Join the MedSLP Newbies Facebook group - Share this episode on Facebook or Twitter To help out the show: - Leave a review on iTunes. Your comments help me immensely and I just might read it on the show! - Contribute at patreon.com/swallowyourpride Download Ep. 81 Show Notes! This Month’s Featured Affiliates: If you like our work, support us on Patreon for as little as a dollar a month! Previous Next Previous Next
Podcast interview with Christina H. a speech & language therapist. www.englishandgo.de
Welcome to the first episode of Freelance Pod! The first guest is audio expert Christina H. Moore. Christina has worked on podcasts for the BBC and for Apple Podcasts, and she now works on podcasts with musicians. Christina's seen the inner workings of the world's most popular podcast discovery engine: the Apple Podcasts app. So her advice is invaluable for podcasters and would-be podcasters alike. In other podcast-related things this week, the New Yorker ran a big piece on them: https://www.newyorker.com/magazine/2018/11/19/how-podcasts-became-a-seductive-and-sometimes-slippery-mode-of-storytelling It's much nicer about them than the headline suggests, and takes us behind the scenes of some huge American podcasts - definitely worth a look! -- How has your industry moved from analogue to digital? Each episode, creative guests tell host Suchandrika Chakrabarti how the internet has revolutionised work. Newsletter: https://tinyletter.com/freelancepod Instagram: https://www.instagram.com/freelancepod/ Twitter: https://twitter.com/freelance_pod_ Facebook: https://www.facebook.com/groups/FreelancePod/ YouTube: https://goo.gl/chfccD
Salãm Sverige hänger på Järvaveckan och lyssnar på politikerna som pratar integration och migration. Vi intervjuar också Christina Höj Larsen, flyktingpolitisk talesperson i Vänsterpartiet.
Antalet hemlösa som sover under bar himmel eller i offentliga utrymmen har ökat med närmare 400 personer, eller 130 procent sedan 2011. Det visar en kartläggning som Socialstyrelsen nyligen gjort. Hur kan man vända utvecklingen? Och hur jobbar man i kommunerna med detta? Lyssna på Carina Nielsen, socialsekreterare som arbetar med vräkningsförebyggande arbete i Malmö stad, Mikael Chrona, utvecklingsledare på fastighetskontoret i Göteborgs stad och Christina Högblom, utredare på Socialstyrelsen. Samtalet leds av Ola Billger, kommunikationschef på Socialstyrelsen.(180504)
Mit Katarina Agathos, Regine Ahrem, Christoph Buggert, Thomas Fritz, Ulrich Gerhardt, Christina Hänsel, Manfred Hess, Stefanie Hoster, Herbert Kapfer, Sabine Küchler, Anette Kührmeyer, Jochen Meißner, Martina Müller-Wallraf, Holger Rink, Ursula Ruppel, Matthias Thalheim, Ulrike Toma / Zusammenstellung und Realisation: Michael Farin / BR 2017 / Ein Doppeljubiläum ist der Anlass, in einer vielstimmigen Sendung die Möglichkeiten und Entwicklungen des Genres Hörspiel auszuloten: Vor vierzig Jahren, im April 1977, wurde von der Deutschen Akademie der Darstellenden Künste die Initiative "Hörspiel des Monats" ins Leben gerufen. Der später hinzugekommene Preis "Hörspiel des Jahres" wurde 2017 zum dreißigsten Mal vergeben.
Christina Hänsel (Dramaturgin) im Gespräch mit Christine Grimm / BR 2017
After a major formative experience at a life-threatening mass casualty incident (MCI), emergency physician Christina Hernon felt incredibly unprepared despite over 2 decades of training in emergency and first response. Despite every first aid, first responder, and emergency course teaching students to ask, “Is the scene safe?” and instructing them not to enter an unsafe scene, all of this training is completely inadequate for those present the very moment an incident occurs, who are then amidst and surrounded by an unsecured and potentially unsafe scene. Afterwards, she had an acute stress reaction exactly like after rough calls in prehospital Emergency Medical Services, yet was offered none of the typical supports offered to first responder agencies or hospital personnel. Feeling somehow betrayed, but unsure what to be mad at, she tried to understand why she felt so unprepared and overlooked. In deconstructing and reflecting on the experience, she self-identified neither as bystander nor first responder, but as an on scene, immediately responding, victimized rescuer. Realizing that she didn’t fit into any already existing category, she uncovered a new group of rescuers and an undefined time period that we need to give attention to. The Disaster Gap is the time between the moment an incident occurs, through the first call for help, and until the first of the clearheaded First Responders arrives. In this definable time gap, the only available rescuers are people who are on scene when the event happens, who may be traumatized by their experience themselves, and who, regardless of tools or training, take immediate action to help another person or make the situation better. These Immediate Responders are present at virtually every scene and have been for all of time, yet we know very little about them, their actions, their safety, their impact, and their recovery. By trying to understand the Disaster Gap and Immediate Responders, we can improve training, preparedness, resilience, and recovery.
Maria har bestämt sig. Om mindre än ett år ska hon gifta sig. Vigselförrättaren är klar och brudklänningen är beställd men en sak återstår. Att hitta en man att gifta sig med. Blir något lättare att uppnå om man uttalar det högt?Maria, 48, tror det. Hon har tröttnat på distanserade förhållanden och söker nu någon att gifta sig med. Den 10 oktober för att vara exakt. En man, som är på riktigt. Gästlistan och feststället tar form och brudvalsen är bestämd. Och hon prövar klänningen hon vill bära. Hon spar varenda krona och på jobbet börjar de tro att hon är galen och är rädda för vad som ska hända om det efterlängtade inte sker.P4 Dokumentärs Christina Höglund har under ett år följt Marias bröllopsförberedelser och jakten på en make.Kommer Maria att hinna hitta kärleken?
Maria har bestämt sig. Om mindre än ett år ska hon gifta sig. Vigselförrättaren är klar och brudklänningen är beställd men en sak återstår. Att hitta en man att gifta sig med. Blir något lättare att uppnå om man uttalar det högt? Maria, 48, tror det. Hon har tröttnat på distanserade förhållanden och söker nu någon att gifta sig med. Den 10 oktober för att vara exakt. En man, som är på riktigt. Gästlistan och feststället tar form och brudvalsen är bestämd. Och hon prövar klänningen hon vill bära. Hon spar varenda krona och på jobbet börjar de tro att hon är galen och är rädda för vad som ska hända om det efterlängtade inte sker.P4 Dokumentärs Christina Höglund har under ett år följt Marias bröllopsförberedelser och jakten på en make. Kommer Maria att hinna hitta kärleken?
När många barn och ungdomar lever sina liv via Youtube-humorister och spelfenomen som PewDiePie, finns det all anledning att undervisa i bildanalys. Den möjligheten finns men är relativt okänd. Att svenska skolbarn får tillgång till filmpedagogisk undervisning bygger helt och hållet på att lärarna råkar känna till att verksamheten existerar. Ett sårbart men existerande faktum. Kinos reporter Sara Lundin har besökt klass 6 och 8 i en Väsbyskolan utanför Stockholm, där filmpedagogen Christina Höglund lät eleverna se klipp ur Pojktanten och Äta Sova Dö och kortfilmen Vikten av hår. Som förberedelse hade de också sett queerdramat Tomboy. Under en dag fick eleverna sedan diskutera frågor om identitet, genus och självbild utifrån dessa filmexempel.Och så fördjupar sig Fredrik Wadström i indisk film bortom Bollywood. Härom året gjorde filmen The Lunchbox internationell succé med en lågmäld historia om en matlåda på avvägar i Bombay. En platonsk kärlekshistoria uttryckt i väldoftande lunchmat i regi av Ritesh Batra. Kino har träffat regissörerna Chaitanya Tamhane med filmen The Court och Kanu Behl som gjort Titli, två uppmärksammade filmer på internationella festivaler. Dessa två regissörer känner större samhörighet med den europiska filmtraditionen och asiatisk konstfilm än med den indiskt grälla Bollywoodmelodramen.Djur på film är en hel vetenskap, att regissera 250 hundar var en utmaning för den ungerske regissören Kornel Mundruczo som är bioaktuell med filmen Revolten. En historia som blandar action med splatter och samhällskritik. För Saman Bakhtiari berättar han varför denna vilda genre-blandning var hans metod för att beskriva det samtida Ungern. Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Nina Asarnoj
Utvisade personer som tvångsinjiceras med lugnande medel, mutmiddagar och folk som tillverkar den omtalade nätdrogen Spice. I säsongens sista Kaliber följer vi upp några av våra större granskningar. Vi börjar med Kriminalvårdens Transporttjänst. I oktober granskade Kaliber i två program den del av Kriminalvården som hjälper gränspolisen att utvisa personer från Sverige. Vi kunde avslöja hur personer vid flera tillfällen tvångsinjicerats med lugnande medel och hur personalen efter att de utvisat personer bott upp till tre nätter på femstjärniga hotell och åkt dyra businessklassbiljetter på flyget hem. Någon månad efter vårt program valde Kriminalvården även att anmäla den vårdpersonal som varit delaktig till inspektionen för vård och omsorg. Lars-Håkan Nilsson, medicinsk rådgivare på Kriminalvårdens huvudkontor kommenterade det så här. Vi tycker det är viktigt att vi ska uppträda som en vårdgivare ska göra så får vi kännedom om någonting och misstänker att någon inte uppträtt helt korrekt yrkesmässigt så ska vi anmäla det till den myndighet som hanterar sådana här saker. Avslöjandet om tvångsinjektionerna har också debatterats i riksdagen. Ja, svenska utvisningar ska ske under värdiga och humana former, och ändå har det nyligen återigen framkommit uppgifter som ställer det här på skam. Efter Kalibers avslöjande ställde Christina Höj Larsen (V) i en interpellation frågor om att införa oberoende observatörer vid utvisningsresor till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S). Ja, de fall som Christina Höj Larsen tar upp med tvångsinjiceringar ser vi naturligtvis mycket allvarligt på. inte bara regeringen utan också kriminalvården som ju har hand om de här resorna. Och om det är så att det har förekommit så pekar ju allt mot att det i så fall är ett lagbrott och det får då utredas i vederbörande ordning, Sedan i april i år använder Kriminalvården ett nytt vårdföretag vid utvisningsresor. De har nu deltagit i ett tjugotal resor och vd och läkare Bertil Rosenquist, som själv deltagit vid flera resor, säger att det för dem skulle vara otänkbart för dem att använda lugnande injektioner under tvång. Vi har aldrig använt injektioner och jag anser att det är helt fel och det är förbjudet, alltså då ska patienten föras, då ska det föreligga en psykisk sjukdom och patienten ska föras till en psykiatrisk klinik där han eller hon bedöms och det kan inte vi göra på stående fot på en flygplats, det finns liksom inte något stöd för det och jag har aldrig blivit pådyvlad att göra något sådant, utan om patienten är tillräckligt orolig och inte kan och har en sådan stark reaktion då bedömer jag att då ska patienten inte åka med. Det är inte den behandling de ska ha utan en redig förklaring och ett mänskligt omhändertagande har fungerat i vårt fall. Bara man är modig nog att titta folk i ögonen och säga och berätta om vilken roll man har i det här och att man inte kommer dit som någon slags pseudopolis med nån spruta i hand, men vi har liksom inte gjort något sådant så jag vet inte riktigt vilken indikation som skulle vara, jag har aldrig stått i den situationen, säger Bertil Rosenquist. Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg har inte tidigare kommenterat uppgifterna om tvångsinjektioner i media. När reportern Markus Alfredsson träffade honom för några dagar sedan säger Nils Öberg att det var en av de uppgifter som kom fram i Kalibers granskning som han ser mest allvarligt på. Det första jag tänker om det är att det är väldigt viktigt att ha klart för sig varför vi har sjukvårdspersonal med på de här resorna. De finns där för de avvisades skull och deras hälsa, de finns inte med som ett led i att underlätta för oss eller polisen att genomföra avvisningarna. Utan sjukvårdspersonal har vi närvarande av omsorg för de vi har att hantera och nu får polismyndigheten gå vidare för att försöka konstatera om det har begåtts brottslig verksamhet eller inte och då har jag överlämnat ansvaret för den fortsatta utredningen till polisen, säger Nils Öberg. En annan sak han reagerat över var uppgifterna i vårt första program om det personalen lagt ut på sina facebooksidor under utvisningsresorna. Som jag uppfattade som väldigt grova och väldigt olämpliga. Ja för mig är det väldigt, väldigt enkelt. Det här är verksamhet som är ohyggligt integritetskänslig. Vår uppgift är att transportera människor som inte längre får stanna kvar i vårt land. Nästan alla av dem går en väldigt osäker framtid till mötes och det betyder att de här avvisningarna och utvisningarna behöver ske med stor värdighet, säger han och fortsätter: - Då kan man inte raljera över de förmånliga villkor man upplever sig ha i samband med de här resorna utan de här resorna ska genomföras med stor respekt för de människor som vi transporterar. Det är skälet till att jag reagerar starkt när man uttrycker sig raljant och arrogant. Nu är det ett mycket litet fåtal av våra transportörer som gjort det. Det gör ju inte problemet mindre i de fall där det skett, men det får inte förekomma. - Ett litet antal, har ni undersökt det här på något sätt? Ja, jag har bett att få veta vilka som uttryckt sig på det här sättet, men vi har inte fått ett tillräckligt underlag för att kunna identifiera det. Vad vi däremot har gjort är att be cheferna inom transporttjänsten nu i hela organisationen ta upp den här frågan. Jag har pratat själva med flera medarbetare inom transporttjänsten som är precis lika upprörda som jag. För det första ska inte alkohol förekomma när man är i tjänst och när man är ute och reser så är man i tjänst och det betyder att då beskriva sin vistelse utomlands som en del av en fest är för mig väldigt omdömeslöst. Då har man inte riktigt förstått sitt uppdrag. Granskningen av dyra hotellnätter och flygresor i businessklass ledde till mycket reaktioner från er lyssnare. När det gäller villkoren för vilotider, hotell och flygresor för personalen, så pågår ett arbete med att se över hur resorna planeras så att det ska vara billigast resande som är utgångspunkten säger Nils Öberg. Och ändringar ska börja gälla efter årsskiftet. Till exempel har det varit det vi kallar en lista på godkända hotell som har varit svårt att förstå varför den sett ut på det sätt som den gjort. Vi har nu ändrat i den listan och kvalitetssäkrat den och bestämt vilken typ av hotell som vår personal är hänvisad till och gjort väldigt tydligt att det är det billigaste alternativet som gäller i första hand. Och det är överhuvudtaget tycker jag, någonting som vi kommer vara mycket tydligare med framöver nämligen att all vår verksamhet följer naturligtvis den resepolicy som gäller för staten i allmänhet och för Kriminalvården som myndighet, säger Nils Öberg. - Och det jag vill nu att vi får fram, det är en ordning som innebär att vi reser som statliga tjänstemän så billigt som det bara överhuvudtaget går och när det inte går, ja, då fattar vi ett beslut om det, som vi motiverar och dokumenterar så att det går att i efterhand förklara varför det billigaste alternativet inte var aktuellt i just det här fallet. Det är den stora förändringen tycker jag. Så att jag vill ha ett flexibelt regelverk där sunt förnuft och ett gott omdöme är det som styr valet och planeringen av resorna. Det kommer fortfarande finnas möjlighet att göra också väldigt dyra och kostsamma lösningar, men då måste det finnas ett skäl för det. Och det är det som jag tror kommer vara långsiktigt hållbart, avslutar han. Kritiserade språkanalyser under luppen igen 2012 gjorde Kaliber en granskning av företaget Sprakab. Ett svenskt företag som specialiserat sig på att göra språkanalyser åt bland annat Migrationsverket. Många asylsökande saknar både id-handlingar och pass och språkanalyser blir där ett verktyg som används för att avgöra om de sökande kommer från de länder som de påstår sig komma ifrån. Vi kunde avslöja att många av företagets analytiker inte hade tillräcklig kompetens och att det fanns analytiker gjorde språkanalyser, utan att det framgick om de själva hade det språket som modersmål. Asylsökande kan då nekas uppehållstillstånd och skickas tillbaka till länder de inte kommer ifrån. Efter vår granskning gjorde Migrationsverket en kvalitetskontroll av några av Sprakabs rapporter. De skickade tio språkanalyser till ett holländskt företag. Resultatet visade att nio av tio språkanalyser gjorts på ett korrekt sätt. Men urvalet av vilka analyser som skulle skickas iväg för granskning gjordes av Sprakab själva. Att företaget själva gör urvalet av vilka rapporter som ska granskas tyckte Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer inte var något problem: Jag kan inte se några problem med det om man inte har några misstankar om att företaget skulle vara ohederligt på något sätt och det har vi inte. Sprakab jobbar även för flera utländska myndigheter. Och som vi tidigare rapporterat fick de i maj kritik av högsta domstolen i Storbritannien som menade att företaget visat brister i att redovisa analytikernas kompetens. Och nu under hösten, ett knappt halvår senare, har Sprakab hamnat i rampljuset igen. SVT:s Uppdrag Granskning rapporterade i november att en av Sprakabs analytiker ska ha gjort en grovt felaktig analys om varifrån en 27-årig somalisk man kommer. Analytikern ska också ha ljugit om sina egna meriter och vara dömd för flera brott. Och vi hörde om familjen från Syrien som Sprakabs expert sade kom från Armenien. Och här i Sveriges Radio har Ekot rapporterade om stora brister i Sprakabs utredning av en 17-årig pojke som säger sig ha flytt från Nordkorea, men som Migrationsverket beslutat att utvisa till Kina. Vi har också kunnat höra flera reaktioner på det här i Sveriges Radio. Folkpartistiska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström menade att Migrationsverket brustit i agerande och sina rutiner, och hon ville se retrospektiva omprövningar av asylärenden. Désirée Pethrus (KD) ville införa en migrationsinspektion för att övervaka Migrationsverket. Jag inser att det är väldigt många människor som drabbas av det här företagets språkanalyser. Är de inte rättssäkra så riskerar vi att kanske att skicka människor till sin dödsdom, sa Désirée Pethrus (KD). Migrationsminister Morgan Johansson (S) sade sig ha fortsatt förtroende för både Migrationsverkets handläggning och för användningen av språkanalyser, men han ville ha en genomlysning av myndighetens hantering i sådana här fall. Är det då så i den här situationen att någon påstått att man kan saker som man sen inte kan då är det ett problem naturligtvis. Och då måste den myndighet som har hand om det gå till botten med det, sa Morgan Johansson (S). Trots avslöjanden och kritik fortsätter Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer att försvara Sprakab. Här i en intervju i Ekot den 18 november. Den bevisning som har lagts fram, både i radio och tv, mot Sprakab som företag, är än så länge inte sådan att vi säger att vi inte kan anlita Sprakab. Vi delar helt enkelt inte den bilden. Men Migrationsverket ska nu skicka ytterligare några av Sprakabs språkanalyser till Holland för kvalitetskontroll. Nu handlar det om fler, ett tjugotal analyser, både de som uppmärksammats i media och andra. Den här gången är det myndigheten som väljer ut vilka analyser som ska granskas. Men det har inte att göra med att Migrationsverket inte skulle lita på Sprakab säger Fredrik Beijer när jag ringer upp honom. Vi skulle kunna låta Sprakab göra det också men den här gången valde vi att göra det själva, säger Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer. Parallellt med den här granskningen av själva språkanalyserna, håller Migrationsverket på att planera för en större översyn - om de använder sig av språkanalyserna på ett rätt sätt. Vem som ska göra översynen och när det ska vara färdig är inte bestämt än. Och ja, fram till dess fortsätter Migrationsverket alltså att anlita Sprakab. Misstänka mutmiddagar Så om den uppmärksammade julmiddagen som Föreningen Svenska Tonsättare bjuder tjänstemän vid våra kulturmyndigheter på, en middag som skakat om kulturlivet och väckt misstankar om mutbrott... Julmiddagen är ett sätt att påverka politiker och tjänstemän att förstå vikten av samtida konstmusik, säger Martin Q Larsson Uttalandet som Föreningen Svenska Tonsättares ordförande gjorde i en intervju med Kaliber i november har fått stora effekter. I vårt program Stimpirater och Funny money konstaterade vi att upphovsrättspengar som samlas in för svensk musik inte alltid hamnar i rätt fickor. Vi följde bland annat pengarna från ett kopieringsrum på en svensk kulturskola till kontot hos FST - Föreningen svenska tonsättare. Och vi visade hur kulturskolans kopieringspengar kunde bli en grundplåt i en julmiddag på en av Stockholms finare restauranger. Julmiddagen 2013 kostade 618 000 kronor totalt och en del av pengarna användes till att bjuda landets kulturmakthavare på mat och vin. Så här sa Martin Q Larsson i vår intervju: Vi vill skaffa en trevlig och en idiomatisk (ändamålsenlig, reds anmärkning) atmosfär för att åstadkomma ett påverkansarbete och då tycker vi att en middag med vin till är ett sånt tillfälle då man åstadkomma detta.Sen ska jag också säga att jag lägger ner extremt mycket arbete på att göra den där placeringen på bästa sätt så att man får just det där att tonsättare A hamnar bredvid myndighetsperson eller konstnärlig ledare B så att han eller hon kan samtala med varandra, om sin musik, om institutionens verksamhet, om myndighetens verksamhet och hur... För tanken är att alla som kommer på den här middagen har ungefär samma målsättning att erbjuda svenska medborgare musik av hög kvalitet, säger Larsson Vem betalar för de här personerna som ni vill påverka, institutionsföreträdarna? Det gör vi. Så ni bjuder dem på den här middagen? Vi bjuder dem på den här middagen. Politiker också? Politiker också. Tjänstemän på kulturdepartementet? Högre tjänstemän, generellt utan att gå in på exakta namn så är det högre tjänstemän och politiker, på framförallt statlig nivå i vissa fall även regional. Och då är det mat och alkohol till tjänstemännen? Mat och alkohol och där eh...vet inte jag var gränsen går för vad som är tillåtet att göra, säger Martin Q Larsson. Enligt de siffror som Martin Q Larsson gav till Kaliber efter intervjun var kostnaden per person drygt 1200 kronor. Vi gick igenom placeringslistorna för de fyra senaste julmiddagarna, och hittade bland annat generaldirektören för Statens musikverk som fyra år i rad låtit sig bjudas med sin man. Vi hittade också chefer på andra kulturmyndigheter, orkesterchefer runt om i landet, personal på kulturrådet och kulturdepartementet. Rapporteringen om julmiddagen väckte snabbt reaktioner, Helena Sundén, generalsekreterare på Institutet Mot Mutor, sa i Sveriges Radios Kulturnytt att det fanns risk att man överskridit gränserna som finns i lagen. - Om man bjuder företrädare från det allmänna så finns det krav på att det ska röra sig om måttfullhet, om öppenhet, men man har ju uppenbarligen passerat gränsen här för vad som kan ses som måttfullt i relation till det offentliga, säger Helena Sundén. Och chefsåklagare Alf Johansson på Riksenheten mot korruption inledde en förundersökning. Så här sa han i Kulturnytt: Det vi handlägger på den här enheten, Riksenheten mot korruption, det handlar i stor utsträckning om just misstankar om givande och tagande av muta. Och det är det vi har inlett förundersökning på ja, säger chefsåklagare Alf Johansson Kalibers granskning har också fått effekter i kulturlivet. Sverige radio och kulturdepartementet uppger att de inte längre tänker gå på FST's middag i framtiden och Statens musikverk har sett över riktlinjerna kring alla typer av inbjudningar. Ingen av dem menar dock att några formella fel begåtts. Staffan Forssell är generaldirektör för Kulturrådet. Självklart måste man titta på om det är lämpligt eller inte. Man kan göra som Sveriges Radio gjorde att valde att inte gå. Vi hade inte heller för avsikt att gå i år så länge det här låg under utredning. Det är inte uteslutet att vi kommer att gå i framtiden. Men vi kommer ju med er belysning att titta på det än mer noga, det vill säga vad är lämpligt att vara på. Det kommer ju att påverka. Det är inget snack om det. Men det får heller inte bli att vi får en beröringsskräck med att ha en relation med sektorn. Det är de två sakerna som ska balanseras mot varandra. FST har ställt in årets julmiddag. Martin Q Larsson sa i vår intervju att man genomfört julmiddagar i 90 år och att det bevisligen gett goda resultat. Vi vill gärna fråga FST om fler middagar men föreningen vill inte medverka i en ny intervju med Kaliber, de skriver däremot att de vill att vi hänsyn till det de skrivet i ett pressmeddelande. Där läser vi att kostnaden för mat och dryck inte längre är 1260 kronor, utslaget per person, som de först uppgav till Kaliber, utan 922 kronor. Men skillnaden visar sig efter kontroll till stor del bero på att man nu dragit av momsen. De skriver också att det var olyckligt och felaktigt av Martin Q Larsson att säga att det var frågan om ett påverkansarbete, det har aldrig varit syftet skriver man. Så här sår det i pressmeddelandet: "Syftet har aldrig varit, att påverka enskilda bidragsbeslut." Men, vi kan idag visa ett nytt dokument där en tidigare FST-ordförande hävdar att julmiddagen faktiskt haft inverkan på ett statligt beslut. Frågan är uppe på årsmötet 2010, efter att två medlemmar i en motion ifrågasatt festen som året innan kostade 637 000 kronor. Styrelsen vill avslå motionen och vi läser i protokollet där ordföranden argumentar för att julmiddagen är viktig, eftersom den t ex inverkade på att statens Elektronmusikstudio EMS, fick vara kvar när musikmyndigheterna skulle omformas. Studion var då hotad i och med att föregångaren till Statens musikverk - Rikskonserter lades ner. Så här står det i protokollet: "Beträffande effekten av middagen på externa gäster är vi noggranna med att placera människor strategiskt för att kunna påverka på bästa sätt. XX fick t.ex. tillfälle att på senaste middagen föra samtal om EMS-frågan i Kulturutredningen, vilket med all sannolikhet hade betydelse för utfallet. Man bör inte negligera nyttan av middagen." Den tidigare ordföranden vill inte kommentera julmiddagen under pågående utredning. Kaliber publicerar nu också hela intervjun med Martin Q Larsson i en oklippt version för att klargöra vad som verkligen sägs (ljudet finns längst ner i artikeln). Middagen kommer på tal första gången 27'30 in i intervjun och avhandlas också efter ungefär 1'08'40. Drogen Spice Under hösten har många ungdomar råkat illa ut efter att de rökt drogen Spice. I bland annat Gävle, Sundsvall, Oskarshamn, Göteborg, Västerås och på Gotland har personer förgiftats och sökt hjälp. Två personer har också dött - som en följd av att ha använt bland annat Spice. I januari kartlade Kaliber marknaden med nätdroger. Vi pratade med de som tillverkar och säljer Spice, med tull och polis - och med en ung tjej som vi kallar för Elin som missbrukat, men då när vi träffade henne var hon fri från droger. Hon beskrev varför hon till slut bestämde sig för att sluta med Spice. Så här sa hon i Kaliber. Jag fick ont i hjärtat. Jag fick ryckningar i hela kroppen, jag fick ticks och sånt. Och det slutade inte förrän ett halvår efter det att jag slutade. - Och du tror det beror på Spicet? Antagligen. - Men vad var det som fick dig att känna att du inte ville hålla på med det här längre? Jag fick nog. Jag hade hållit på i två år. Jag fick nästan som psykoser. Jag hörde röster som inte fanns där, fotsteg som inte var där. Jag satt på balkongen en gång. Så hörda jag ett surrande ljud. Lamporna kom närmare mig. Fast de egentligen var typ tio meter bort. Så det är sjukt vad det gör med hjärnan och kroppen. Det lurar en. Elin slutade alltså använda Spice. Nu har hon snart varit drogfri i två år. Hon går i ettan på gymnasiet och hon berättar att hon mår bra. Kaliber pratade också med Max som säljer Spice över internet. Han fick ett påhittat namn och vi förvrängde hans röst, eftersom det var villkoret för att han skulle vara med och vi tyckte det var viktigt att höra vad han hade att säga. Vi besökte honom när han paketerade sina droger innan de skickades ut till kunder runt om i landet. Varför har ni fläktar här? Det är kolfilter. Varför har man det? Det är för att det inte ska lukta i hela kåken. I rummet står en våg, skyddsglasögon och två stora kassaskåp som säkert väger över 200 kilo vardera. Det är här inne som Max förvarar sina internetdroger. Här vägs och paketeras hans produkter. Max tar en stor påse med vad som ser som hö och går bort mot vågen. Det är Spice som ska portioneras i små svarta plastpåsar. När Spicet är packat så kommer det skickas ut till Max kunder över hela Sverige. Han verkar inte bekymrad över att tullens arbete skulle hota hans affärer. Hur många paket kommer till Sverige från utlandet varje dag? Hur många bilar kör över gränsen varje dag? Hur många går över gränsen varje dag? Hur många färjor kommer varje dag? Hur många utrikesflyg landar i Sverige varje dag? Det finns ingen möjlighet att hålla hela gränsen stängd. Det går inte. Både Viktor och Max säljer laglig Spice på sina hemsidor. De har båda åldersgräns på sina hemsidor. 18 år respektive 20 år. Men vi undrar ändå hur de ser på risken att deras produkter i slutändan hamnar hos ungdomar. Den risken finns ju alltid. Och lika väl att folk kraftigt missbrukar det vi säljer. Men det är ju inte i det syftet vi säljer. Vi hoppas ju istället att det kan användas för nöje och inte för att vara missbruk eller ge någon inkomst genom att sälja till barn. Det är inte därför vi säljer. Det är ett moraliskt dilemma liksom att.att det kan ske. Men det är inget vi känner att vi kan komma ifrån. Vi säger att det ska inte användas på det sättet, men mycket mer kan vi inte göra, säger Viktor. När Max är klar med att paketera Spicet, ställer vi även frågan till honom. Den risken finns eller det kan man nog utgå ifrån att det sker. Men vi gör det bästa vi kan för att undvika men det är svårt. - Har du aldrig tänkt att det här kanske någon får tag på och får en jätteobehaglig upplevelse, blir beroende eller till och med skadar sig? Är det något du tänker på? Jo så är det ju. Det är kemikalier. Det finns massor av farliga kemikalier. Nu i jultider kommer ju småbarn springa runt med fyrverkerier. Det finns farliga produkter överallt i samhället. Men det slutgiltiga ansvaret för samtliga produkter oavsett bransch ligger i slutändan alltid hos konsumenten. Sedan programmen sändes har alltså många personer förgiftats ut av just Spice under hösten. De som tillverkar droger ligger ofta steget före lagstiftningen, eftersom de lätt byter ut någon substans i drogen för att den inte ska vara olaglig. Förra veckan beslutade regeringen att förbjuda ytterligare 42 substanser som narkotika eller hälsofarlig vara. Beslutet gäller från den 16 januari. Men istället för att klassa varje ny substans för sig finns också en diskussion om så kallad familjeklassning. Det innebär att man på ett bräde kan förbjuda alla droger med liknande egenskaper och struktur. Men åsikterna går isär om hur rättssäkert ett sånt system är. Det finns också redan idag en "förstörande-lag", som ger polis och tull möjlighet att omhänderta och förstöra nya droger, som kan antas bli klassade som narkotika i framtiden. Reportrar: Sofia Boo, Mikael Sjödell, Markus Alfredsson, Adam Samara, Andreas Lindahl och Annika H Eriksson. Producenter: Annika H Eriksson och Andreas Lindahl Kontakt: kaliber@sverigesradio.se
Om du har hår så har du hårresande historier att bjuda på. Och de berättelserna hör du i veckans show. Tillsammans med bisittaren Hanna Hedlund frossar vår kära programledare Marika Carlsson i vittnesmål om hårkurer som bygger på smör, ägg eller varför inte majonnäs. Lyssnarna delar med sig av sina värsta frisyrfadäser medan frisörerna Anna Svärdsudd och Elizabeth Nyaure svarar på frågor om allt vi någonsin velat veta om hår (men varit för blyga för att fråga om). Marika och Elizabeth förklarar också varför du inte ska tafsa på en afrofrisyr även om det verkar så härligt.Det blir också en lektion i Östgötska, en rafflande skäggduell mellan den renrakade radiostjärnan Henrik Torehammar och den skäggprydde filmexperten Måns Lindén, medan journalisten och dokumentärmakaren Christina Höglund berättar om vad som händer när håret ramlar av.Redaktör: Maja ÅströmWebb- och publikredaktör: Ronnie RitterlandProducent: Tommie JönssonKontakta oss!Här hittar du Marika i P4 på Facebookmarikaip4@sverigesradio.se
00:00:00 - Patrick and Ryan take a moment to tell everyone about an upcoming event. You can get tickets for our 2014 DC Meetup here. 00:01:59 - Two of long articles (here and here) about reproducibility in science leads to a long discussion. Everything from different types of errors, biases to only research certain types of questions, and attempts such as the Reproducibility Initiative to fix it are covered. 00:24:16 - Drinks are easy enough to reproduce, but we strive for novelty in this segment with Ben having black cherry flavored Canada Pure Sparkling Refresher. Ryan gives the Blood Orange Imperial IPA from Freedom's Edge Brewing Company a try. And Jacob has a glass of water, which brings about a discussion of hardness and how you can test your own taps for hardness. SCIENCE!! 00:29:18 - Trailer Trash Talk rolls its eyes at "Based on true events" tag in the preview for Skinwalker Ranch, a place so steeped in mystery that Brian Dunning already did a Skeptoid episode on it. 00:42:38 - In a shocking turn of events, it turns out a sample from a yeti is actually a bear. In an actual shock, it's a pretty cool bear sample worthy of discussion in its own right. 00:53:26 - PaleoPOWs are a lot like ancient bear specimens, held sacred and worshipped until further analysis shows their truth worth. Ryan has a recurring donation from Moe S., who would like to fund the end of the Timer Duck. We don't think that's quite fair to the original sponsor Christina H., but want to hear from her and others about how to handle the duck's fate. Ben has a correction about something with physics from high school student Tyler V. And Jacob, in convenient timing with a discussion at the office, is asked about dinosaur size from Chris B. Thanks for listening and be sure to check out the Brachiolope Media Network for more great science podcasts! Music for this week's show: Chain of Fools - Aretha Franklin Two Rocks and a Cup of Water - Massive Attack Intro (Body Snatchers) - The Dynamites featuring Charles Walker The Bear and the Maiden Fare - The Hold Steady
I veckans STIL ska vi titta närmare på en världsrekordhållare i skönhet, Madam Walker. Hon blev nämligen den första kvinnliga miljonären i USA. Och det genom att sälja hårvårdsprodukter. Förmögenheten, den tjänade hon ihop helt på egen hand - mot alla odds. För Madam Walker - eller Sarah Breedlove Williams (1867-1919) som hon från början hette - var nämligen dotter till slavar i den amerikanska södern. Sarah Breedlove Williams var det första av sex syskon att födas fri 1867, fem år efter det att USA:s president Abraham Lincoln avskaffade slaveriet i USA. Hon växte upp på en före detta bomullsplantage i Louisiana och hade ett tufft liv under många år. Först vid 37 års ålder vände det och hon gjorde en karriär som få andra gjort. Om någon. Utan formell utbildning lyckades hon tjäna mer pengar än de flesta vita män i toppositioner. Inte minst lyckades hon förbättra livet för tusentals kvinnor som arbetade för henne. Och det genom att ge sig in i den spirande skönhetsindustrin. När hon avled lämnade hon efter sig ett blomstrande skönhetsföretag – ”Madam C.J. Walker Manufacturing Company” – vars omsättning var långt större än alla de som då fanns i Paris – sammanlagt. Det hela hängde på håret. Madam Walkers hår var torrt och tunt med stora kala fläckar på hjässan. Det var hon inte ensam om. Många svarta kvinnor led av samma saker, om inte värre än så, vid den tiden. Mjäll, löss, eksem, svamp och håravfall var vanligt förekommande på grund av dålig kost och hygien. Man tvättade inte håret särskilt ofta. Och så slet man på det genom att försöka räta ut det så det skulle bli långt, rakt och blankt. Som vita kvinnors. Men det var inte Madam Walkers avsikt. Hon ville få hår att växa och bli rent och vackert. Och det lyckades hon med genom produkter som ”Wonderful Hairgrower”. Hon var sina produkters bästa marknadsförare. Hela år 1907 tillbringade hon på försäljningsturné runt om i USA och lyckades dra in hela 600 000 kronor, i dagens penningvärde. Bara manliga, vita, toppdirektörer hade högre lön än så. Året därpå hade hon fördubblat inkomsten. 1909 ökade den med ytterligare 25 procent. 1910 hade hon skaffat sig 1000 agenter över USA som sålde hennes hårvårdsprodukter. Hon skaffade sig snygga kläder, tjusiga bilar och vackra ståtliga hem. Men hon glömde aldrig sin bakgrund. Hon arbetade aktivt för svartas rättigheter. Hon stödde kampanjer mot lynchning, lobbade för bättre behandling av svarta soldater under första världskriget och i Indianapolis i Indiana lät hon bygga ett jättelikt huskomplex – The Madam Walker Building– som sedan 1991 är K-märkt. Där kunde svarta bland annat gå på bio utan att betala högre biljettpris än vita, som de annars fick göra. I programmet berättar vi mer om denna remarkabla rekordhållare. Vi har bland annat ringt upp hennes barnbarnsbarn A'Lelia Bundles, som skrivit biografin On her own ground: The life and times of Madam Walker. Vi har även träffat journalisten och dokumentärfilmaren Christina Höglund vars dokumentär (Vikten av) hår nyligen hade premiär på Folkets Bio. I den berättar hon om när hon plötsligt fick alopeci, en medicinsk åkomma som gör att man helt eller fläckvis tappar sitt hår. Hur lyckades hon återuppfinna sig själv? Och så har vi besökt Sussi Norell, som säljer smink och skönhetsprodukter från sitt hem idag. Veckans gäst är Anita Radón, lektor på företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.
00:00:00 - We start the show off with the announcement that Ryan Brown (of Ep 134) is the newest blogger for the Paleocave! He hops on to tell us about just what he intends to say with his new platform and how he recently plugged us on actual radio. We then immediately follow that up with Charlie reading two e-mails from Theopolis W. and Ronald I. asking about things dropping beneath absolute zero and Ben doing his darnedest to explain. 00:27:28 - Drinks are things that only exist at a temperature where they are still liquids. Ryan collaborates with a "The Perfect Crime" only to be told he's racist by Charlie. Ben branches out with a Sprite in a fancy cup that he "smushed" with oranges. No one else knows what the word means. The proper term is "muddled." Charlie is calling back to an old favorite that Ryan tries to guess and fails. It was a Hop Henge from Deschutes and is Charlie's 3rd favorite beer (subject to change without notice). 00:35:03 - This week on Trailer Trash Talk it pays to have a few physicists around when Charlie and Ben manage to somehow explain the mehanics of the upcoming film Upside Down. 00:50:54 - Nams n Nachos wanted us all to know that dung beetles use the Milky Way for orientation. We agree that this is information worth sharing. 01:03:38 - PaleoPOWs are a lot like a dung beetling rolling dung. It probably serves a purpose, but most people don't care to find out what that is. Purpose number one is to give Zach Weinersmith a change to plug the Kickstarter for his new book, as well his and Kelly's appearance on Story Collider, and Ben's podcast. Charlie jumped the gun by forcing Ben to explain absolute zero (see above). Ryan presents a new recurring donation from Christina H. who wants to become the official sponsor of the Timer Duck! We accept! And we utilize said donation immediately by having Ben explain Joseph F.'s conservation of black hole mass question, a real doozy and the type of question perfect for Timer Duck implementation. Thanks for listening and be sure to check out the Brachiolope Media Network for more great science podcasts! Music for this week's show provided by: My Freeze Ray - Neil Patrick Harris The Perfect Crime - The Decemberists All Falls Down (Feat. Syleena) - Kanye West Roll Away Your Stone - Mumford & Sons
Gunnel Lindblom läser inte detektivromaner. Det verkar onödigt att följa tio trådar som någon annan lagt ut fram till en mördare man inte bryr sig om. Hon är nyttoläsare. Allt ska användas, till scenen. Gunnel Lindblom spelar sällan teater nuförtiden. Det verkade till slut onödigt att följa tio trådar som någon ny manlig regissör lagt ut fram till en kvinnoroll kanske inte värd att bry sig om. Nu regisserar hon Ibsens "Samhällets stöttepelare". Det är en pjäs om att ha makt. Och så talar vi lite om influensa. Programledare: Jenny Teleman Fler röster: Christina Höglund
I veckans Kino handlar det om badande pojktanter, och om livet på en fransk polisrotel. Vi gör hemma hos-besök på Roy Anderssons Studio 24, och så har vi sett om Bullitt med Steve McQueen. En av helgens svenska biopremiärer är den franska filmen Polisse - en publiksuccé i Frankrike som är ett nedslag på polisroteln som utreder brott mot barn - pedofili, barnarbete, övergrepp. Men det tunga ämnet är mest en ram kring snutarna på avdelningen och deras liv. Filmens nav rör sig kring en dokumentärfotograf som är gäst på avdelningen för ett reportage. Och den rollen spelas av filmens regissör och före detta modellen Maïwenn själv. Christina Höglund träffade henne när hon gästade Stockholms filmfestival.. Genesis P-Orridge är onekligen en av musikvärldens allra mest originella personligheter, som också sysselsatt sig med magi och filosofi - bland annat i grupper som Temple of Psychotick youth och The Process. Och han har länge talat om att han tror att människan kommer att utvecklas till ett tredje kön i framtiden, något bortom man eller kvinna. Och en del av de tankarna började han också förverkliga i en kärlekshistoria som fångats i dokumentären The ballad of Genesis and Lady Jaye. Gunilla Kracht har träffat Filmaren Marie Losier har försökt fånga paret som ville smälta samman till ett. Pojktanten vann publikpriset på Göteborgs filmfestival i slutet av förra veckan. Den är regisserad av Ester Martin Bergsmark - som tidigare vunnit en guldbagge för Maggie vaknar på balkongen. I fokus för hans nya film står författaren Eli Leven, som hyllades av kritiker för sin romandebut Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats som om ut förra året. Eller, filmen handlar egentligen om de bägge två. Och deras relation. Roger Wilson har träffat Ester Martin Bergsmark och Eli Leven. Regissören Roy Andersson är mitt uppe i inspelningsarbetet av sin kommande långfilm En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Yvonne Ihmels har besökt Andersson i hans filmstudio Studio 24, tjuvlyssnar på repetitioner och försöker förstå hur 16 000 hästar och 60 000 soldater ska rymmas i en och samma bild. Vi har ju en återkommande serie här i Kino som heter Om igen. En av de som mailat oss och berättat om den film han sett flest gånger är Björn Svensson, som gång på gång återvänt till Bullitt, från 1968. Med Steve McQueen i huvudrollen. Programledare: Roger Wilson Producent: Lisa Bergström
I veckans Kino blickar vi framåt mot sommarens biofilmer. Men kanske inte så mycket Harry Potter och superhjältefilmer, utan mer de lite oväntade pärlorna i filmfloden. Den svenska filmen Kyss mig är något så sällsynt som en svensk, lesbisk kärleksfilm - för mycket lite har egentligen hänt när det gäller flator på svensk film sedan Fucking Åmål och det där O`boydrickandet. Filmens producent Josefine Tengblad kommer till Kino för att berätta om den långa kampen mot färdig film. Dessutom intervjuar vi Richard J Lewis (Barneys många liv), Francois Ozon (Potiche), José Padilha (Tropa de Elite 2), Danis Tanovic (Circus Columbia). Och så berättar filmaren Christina Höglund om sina möten med Agnés Varda.
Kalle Laar (Komponist/DJ) im Gespräch mit Christina Hänsel
Ingeborg Lüscher (Künstlerin) im Gespräch mit Christina Hänsel
Det bidde en tumme. I veckans Kino tar vi oss an den svenska filmens framtid. I veckan presenterades den stora filmutredningen som pekar framåt mot en helt ny filmpolitik i Sverige. Branschrepresentanter kommer till studion för att diskutera och spekulera i vad som kommer att hända när regeringen tar över ansvaret för filmsverige. Hur gör man för att komma ihåg saker när man passerat 80-strecket och minnet börjar svika? Regissören Agnes Varda har sin egen metod - hon filmar allt. Hör henne berätta om minnen, filmfinansiärer och sina hemmakvarter för Christina Höglund. "The Stoning of Soraya M" är en berättelse om hur en oskyldig kvinna stenas till döds i en liten by Iran 7 år efter revolutionen. En historia om hur en liten klick män offrar en kvinna för sina egna ekonomiska och fåfänga syften, genom att vifta med koranen och argumentera med hjälp av sharia. Kino har pratat med filmregissören Curyus Nowrasdeh om hans bioaktuella film. Programledare: Roger Wilson.
I veckans Kino handlar det om återvinning. Re-makes. Hur funkar Hamlet som tv-serie i knuttemiljö? Roger Wilson har tittat på TV400:s nya serie "Sons of Anarchy" som bygger på Shakespeares verk. Möt Anders Banke, den svenske regissören som gjort en re-make på Jonny Too´s Hongkong-actionrulle "Breaking News" i Ryssland. "News Makers" heter hans version som varit etta på biotoppen i Kazakstan och Rysslands tredje mest sedda film. Filmen har premiär i Sverige i November. Mer om den i Christina Höglunds reportage Och i veckans klassiker berättar Lars Lönnroth om den politiska kalla krigs-thrillern "Hjärntvättad" ("The Manchurian Candidate") från 1962 med Frank Sinatra och Janet Leigh som kom som remake 2004 med Denzel Washington, Meryl Streep, Jon Voight m fl. Med sin kortfilm om våldtäkt har filmskaparen och journalisten Basma Abualila skapat debatt på Gaza-remsan. Våldtäkt är ett både kontroversiellt och tabubelagt ämne för en filmproduktion i regionen där hederskulturen är stark. Efter att filmen "A call at night" visades första gången offentligt hösten 2008 blev livet sig aldrig mera likt för Basma Abualila. Idag söker hon asyl i Sverige. Möt Basma Abualila i Hanna Larssons reportage. . Programledare Roger Wilson Fredag 18:15 i P1 Söndag 16:03 i P1 Programmet går även att ladda ner i podversion från hemsidan.
Michael Farin (Verleger, Hörspielmacher) im Gespräch mit Christina Hänsel
Christina Hänsel im Gespräch mit Michael Farin: Über die Hörspielbearbeitung zu dem Film "Der blaue Engel" von Josef von Sternberg (nach dem Roman Professor Unrath von Heinrich Mann).
Voices: Julian Doepp, Sabine Gietzelt, Christina Hänsel, Jenny Holdaway, Jamie Knight, Thomas Meinecke, Stefan Merki, Barbara Schäfer, Florian Schairer, Moritz Vinken / Translator: Jacqueline Todd / Composer: Michaela Melián/Carl Oesterhelt / Realisation: Michaela Melián / BR/kunstraum muenchen 2005 / Length of time: 59'59 // Adolf-Hitler-Platz, Independence Place, Kolping-Platz: The Föhrenwald Settlement is a crucible of german history in WWII and post war periods.
© 2020-2025 Ivy Podcast Discovery LLC
