Podcasts about josefin holmstr

Emily Dickinson reste aldrig till Italien, men kände sig besläktad med vulkanerna. Josefin Holmström spårar efterskalven i hennes poesi. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i april 2017. Vulkanutbrottet är ett av naturens allra mest spektakulära och skräckinjagande skådespel. Heta strålar av lava kastas upp högt i luften och strömmar sedan ner och förgör allt som kommer i deras väg. Röken förmörkar himlen, askan täcker marken. Flygtrafik avstannar, hus utryms, städer överläggs. Utbrottet kan få långtgående konsekvenser för både människor och miljö. Till exempel tror forskare nu att Franska Revolutionen delvis kan ha orsakats av ett vulkanutbrott som gav uteblivna skördar och därmed ledde till utbrett missnöje bland folket. Det var också kring den tidpunkten som vulkanen började bli populär som metafor för politiska oroligheter. Den förekom i all möjlig sorts litteratur, direkt eller indirekt. 1816 besökte Mary Wollstonecroft, sedermera Shelley och Percy Shelley sin vän, poeten Lord Byron, som då bodde i Geneve i Schweiz. De blev tvungna att stanna inomhus på grund av köld och regn. 1816 kallades för året utan sommar, eftersom ett askmoln från vulkanen Tambora i Indonesien förmörkade himlen och kylde ner stora delar av den norra hemisfären. Det var under en av de där trista inomhuskvällarna som Mary Shelley påbörjade skräckromanen Frankenstein. Andra författare har inspirerats mer direkt av detta fenomen. En vulkan som är bekant för många är J R R Tolkiens Domedagsberget, eller Domberget som det heter i Erik Anderssons nyöversättning på engelska kort och gott Mount Doom. Tolkien sade att det ondskefullt mullrande berget i Mordor var baserat på Strombolivulkanen på Sicilien. Även Vesuvius var mycket aktiv under 1800- och 1900-talet, och kanske figurerade även denna berömda vulkan någonstans i Tolkiens fantasi. Vulkanen utgör ofta ett slags riktmärke i ett litterärt verk, symboliskt såväl som geografiskt. I just Ringarnas herre rör sig hobbitarna Sam och Frodo mot Domberget för att förgöra den enda ringen. Den måste kastas ner i del helveteslika gapet. Där, vid vulkanens kant, fulländas Tolkiens kristna allegori när den trogne Sam bär den lidande Frodo på sin rygg, rakt genom svavel och aska. Man kan också minnas Astrid Lindgrens eldsprutande drake Katla i Bröderna Lejonhjärta, som Skorpan och Jonathan måste konfrontera innan sagan kan bli all. I Malcolm Lowrys kultroman Under vulkanen lever, dricker och dör den olycklige brittiske konsulen Geoffrey Firmin i skuggan av den mexikanska vulkanen Popocatépetl. Vulkanen reflekterar både livets osäkerhet, människans destruktivitet och de ondskans krafter som måste övervinnas. En författare som tog starkt intryck av vulkaner var den amerikanska poeten Emily Dickinson. Dickinson levde i en tid och ett land med verklig Italienfeber. I sin morgontidning kunde hon läsa resebrev från Neapel, Rom, Florens och så förstås Pompeji, staden som begravdes av Vesuvius utbrott år 79 e Kr. Under artonhundratalet ökade den naturvetenskapliga förståelsen för vulkanens mekanismer. Den kom att ses som en dubbeltydig symbol, en naturkraft som både kan skapa och förgöra. Konstvetaren Katherine Manthorne, som forskar om artonhundratalets konst, talar om hur vulkanutbrott leder till bildandet av nya öar och förmodat utdöda arters återkomst. Men samtidigt ödelägger utbrottet hela städer. Från Pompejis förstörelse har vi en ögonvittnesskildring. Plinius d.y. berättar i ett brev om hur ett rökmoln till formen likt ett pinjeträd setts stiga upp från vulkanens topp. Så småningom började flagor av aska singla ned och himlen förmörkades. Plinius d.y. släkting Plinius d.ä. gav sig ut i sin båt för att hjälpa ett par vänner att fly och dog under den dramatiska räddningsaktionen. Under flera timmar regnade det sten från vulkanen och snart var tusentals människor döda. Knappt två millenier senare började man gräva fram de av aska bevarade kropparna, och idag är Pompeji en turiststad. För en vulkanfantast som Dickinon var Vesuvius utbrott mycket fascinerande. Men till skillnad från många andra författare och konstnärer verksamma under 1800-talet reste hon aldrig till kontinenten för att själv beskåda det Italien som blivit centrum för så många poetiska, konstnärliga och litterära drömmar, och där de mest berömda vulkanerna fanns. Dickinson, berömd för sin tillbakadragenhet, stannade hemma i sin fars hus i Amherst där hon läste artiklar, böcker och tidningsnotiser om de europeiska vulkanerna. Som barn tyckte hon om Peter Parleys geografiböcker för skolan, små barnböcker med pedagogiska illustrationer av bergskedjor och vulkanutbrott. Där lärde hon sig om hur en vulkan fungerade, kunskap som hon senare skulle begagna sig av i dikten I have never seen Volcanoes, där beskriver hon hur vulkanen lånar sina ljudeffekter från slagfältet, som på 1860-talet inte var särskilt långt bort:                       I have never seen Volcanoes                       But, when Travellers tell                       How those old phlegmatic mountains                       Usually so still                       Bear within appalling Ordnance                       Fire, and smoke, and gun,                       Taking Villages for breakfast,                       And appalling Men Det amerikanska inbördeskriget pågick mellan 1861 och 1865 och sammanföll alltså i tiden med det ivriga amerikanska turistandet i Italien. Det man såg på sina resor tog man med sig hem, och därför dyker vulkanen upp som en bild för nationell kris under 1800-talet. Poeten Walt Whitman kallade beskjutningen av Fort Sumter, den utlösande faktorn i inbördeskriget, för en nationens vulkaniska omvälvning. Länge hade landet sovit på en vulkan, som en tidning skrev. Nationen vacklade på avgrunden till en vulkan, dess politiska institutioner hängde över en den mänskliga passionens vulkan; det pågick en utomordentlig kris, lika plötslig som ett vulkanutbrott. Man hade försökt ignorera det växande problemet med slaveriet i sydstaterna, men nu gick det inte längre. Ett utbrott var nära förestående. Harriet Beecher Stowe skrev den berömda romanen Onkel Toms stuga om slaveriets orättvisor. Där beskrev den förslavade George Harris hur han hade en hel vulkan av bittra känslor brinnande i bröstet, en som sänder strömmar av eld genom hans blodådror och hotar ett häftigt känsloutbrott. Emily Dickinson skrev om en vulkan full av eld, och rök, och vapen som kunde svälja hela byar till frukost men också om vulkanen som en kraft associerad med kvinnligt skapande. I en dikt föreställer hon sig en vulkan som är verksam om natten, precis som hon själv var. Dess tunga är av lava, dess tand av granat. Dickinson skriver att det visserligen finns vulkaner i Sydamerika och Sicilien, men att hon har en Vesuvius hemma. Kanske har hon lånat bilden av en av sina favoritförfattare, den brittiska poeten Elizabeth Barrett Browning. Barrett Browning skrev långdikten Aurora Leigh om en halv-engelsk, halv-italiensk ung kvinna som finner sin poetiska röst i Italien. Aurora upplever att hon har en sång som brinnande lava, hänsynslöst episk, i sitt bröst. För henne är det en bild av frihet. Men Dickinsons vulkan förlorar aldrig sin hotfulla potential. Den nattliga vulkanen är inte bara en metafor för poesiskrivande, den är också en förgörande kraft med väsande läppar som släpper ur sig lava och förgör hela städer:                       The Solemn Torrid Symbol                       The lips that never lie                       Whose hissing Corals part and shut                       And Cities - ooze away Josefin de Gregorio

Agnes och Sofia är tillbaka i etern i ett mindre tungrott format än vanligt. Vi berättar om ett c-fritt 2020, recenserar och analyserar Två män i en podd från Expressen Kultur och pratar om den kulturkonservativa svängning som debatten tog efter Josefin Holmströms artikel om Kanskemännen.

Temat för det här avsnittet av Signumpodden är ”Bibeln och litteraturen”. Gäst är Josefin Holmström – författare, litteraturvetare, samt skribent och kritiker i bland annat Svenska Dagbladet och tidningen Dagen. Avsnittet handlar om Bibeln som litteratur, men också om hur Bibeln påverkat den västerländska litteraturhistorien. Två moderna svenska verk tas upp som exempel på hur man som författare kan förhålla sig till och leka med den bibliska traditionen – Niklas Rådströms roman ”Boken” samt en novell av Torgny Lindgren. Även en rad andra författare, från John Milton till Leonard Cohen, Dante och Jordan Peterson, dyker upp i avsnittet. Det blir ett samtal om tolkning, Gud som författare, världen som text och de oändliga betydelseskikt som de bibliska texterna rymmer.

Om ensamhet och skrivande. Med Isabelle Ståhl, idéhistoriker och författare, och Ida Ölmedal, kulturchef på HD/Sydsvenskan. Böcker som nämns: ”Ensam” av August Strindberg, ”Emily Dickinson och vulkanerna” av Josefin Holmström, ”Aftonland” och ”Den andra kvinnan” av Therese Bohman. Klippning: Jacob Ståhl.

Sara, Victor och Irena pratar om poeten Emily Dickinson med författaren Josefin Holmström, Irena uppdaterar oss på fallet med demonbarnet och Victor berättar det senaste om laser och white privilege.

Veckans Morgonandakter hålls av Josefin Holmström, författare och litteraturkritiker. Jesus säger att han är världens ljus.  Det är ett av de så kallade  jag är-orden i Johannesevangeliet. Jag är livets bröd. Jag är världens ljus. Jag är grinden. Jag är den gode herden. Jag är vägen, sanningen och livet.  Jag är vinstocken. Det är ord som berättar för oss om Jesu karaktär och uppdrag. De ger en bild av vad Han gör för oss: Han mättar oss, leder oss, räddar oss, gör oss till medarvingar. Josefin Holmström. Men det förstår vi inte om vi inte först står i skenet av Hans ljus, som är Guds ljus. Det är med hjälp av den upplysning Jesus ger som vi förstår  Bibelns ord. Text Joh. 1:4-5 Ef. 5:8-14 Musik Chopin/Preludium no 23 i F dur/Solokov Christe qui lux es et Dies/Gabrieli  Consort  Programmet är en återutsändning från fredagen den 28 april 2017. Producent Ulla Strängberg liv@sverigesradio.se Sveriges Radio Jönköping

Veckans Morgonandakter hålls av Josefin Holmström, författare och litteraturkritiker. I bildkonsten  under medeltiden förekommer ofta ett motiv som visar hur Jesus  trampar vindruvor i en vinpress.   Vad motivet syftar på är Jesu vistelse i trädgården i Getsemane, där han bad innan Korsfästelsen. Där svettades Han ju blod, och det kan tolkas som att Han själv pressas av vinpressen; Hans blod är druvors blod. I nattvarden dricker vi vin till åminnelse av Kristi blod, och Bibelns rika symbolik förenas för oss. Tänkte de på det, de medeltida kyrkobesökarna? Jag tror att de gjorde det. Josefin Holmström. I Lukasevangeliets 22:a kapitel står det: Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er. Vi  lever i det nya förbundets tid. Det behövs inte längre några djuroffer, inte något tempel. Kristi död är ett fullgott offer, för alltid. Josefin Holmström. Text Lukas 22:20 1 Mos 49:11 Musik Chopin/Preludium no 4 i E moll/Solokov Hallelujah/Ebba Forsberg Programmet är en återutsändning från torsdagen den 27 april 2017. Producent Ulla Strängberg liv@sverigesradio.se Sveriges Radio Jönköping

Aten och Jerusalem firar 10 avsnitt och över 4000 spelningar med ett specialavsnitt! Vi har här sammanställt alla våra gästers svar på frågan, "Vem är Jesus?".Stort tack till alla ni som lyssnar, kommenterar och delar!1:15 - Tomas Lundström2:58 - Eleonore Gustafsson3:53 - Maja Ekström5:44 - Fredrik Wenell6:52 - Roland Spjuth9:24 - Josefin Holmström10:08 - Sofia Walan11:18 - Patrik Hagman12:20 - Mikael Tellbe

Vad är så intressant med misslyckade män och undergång? Vad är en kristen författare? Dricker alla anglikaner sherry? I mars månad befinner vi oss på Sydpolen tillsammans med Josefin Holmström, som häromåret släppte sin debutroman Antarktis. Josefin är författare, kritiker i Svenska Dagbladet, frilansskribent och doktorand i engelsk litteratur vid Cambridge.Gilla Aten och Jerusalem på Facebook,och följ oss på Twitter!Diskutera gärna med #ajpoddNi kan även nå oss på:atenochjerusalem@gmail.com

Vi öppnar en liten Bibelgrupp, bjuder på sång och specialskriven estradpoesi, träffar Jonas Jonasson och så blir det reportage från Rumänien - om författarnas situation före och efter kommunismens fall. Boken, i bestämd form singular; så heter författaren Niklas Rådströms personliga gestaltning av de Bibliska berättelserna som nyss kommit ut. Vi undrar: hur har det varit att leka Gud? Vi undrar också över vad Bibelns myter och språkvärldar har att erbjuda en skrivande människa år 2013? Hör Niklas Rådström och Josefin Holmström, författare och kritiker. Det blir också exklusiv, nyskriven estradpoesi från Sveriges Radios scen på bokmässan! Nino Mick, regerande svensk mästare i poetry slam har fått i uppdrag att skriva och framföra något utifrån ett hittills hemligt Bibelord. Jonas Jonassons bok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann blev en sån där dundersuccé som alla förläggare dagdrömmer om. Nu är Jonas aktuell med uppföljaren, Analfabeten som kunde räkna. Så: vad dagdrömmer författaren själv om i det här läget? Och så fortsätter vi att uppmärksamma Rumänien - Jenny Aschenbrenner har varit i Bukarest och mött ett litteraturklimat där man vägrar köpslå med den konstnärliga integriteten.