POPULARITY
Čestný život 2. - Jak jsme si mohli všimnout, ani setkání s Ježíšem není pro křesťany zárukou toho, že od té chvíle povedou čestný a bezchybný život. Tato vnitřní tenze – naše tendence jednat špatně, v nás zůstává. Uvědomovali si to i křesťané, o kterých píše Plinius ve svém dopise. Právě proto se pravidelně scházeli a veřejně vyznávali, jak chtějí žít. Tím si nastavovali své srdce a mysl tak, aby v kritických chvílích měli sílu obstát. Veřejné vyznání má dopad na naše chování a stejně tak záleží na tom, komu to vyznáváme a kým se obklopujeme. Jsou to dva nadčasové principy, které můžeme vidět už u rané církve a které nám i dnes pomáhají zůstávat na cestě čestného života.
Mimořádný 1. - Křesťané nezačali jako masové hnutí. Ne. Byla to malá a na první pohled podivná skupina lidí z okraje římského impéria bez vlivu. Přesto se během pár desítek a stovek let stala mainstreamem. Jak to dokázala? Jak změnila svůj svět? Zde leží velký paradox. Tito první křesťané vůbec neaspirovali na změnu světa. Neměli to vůbec v programu, netoužili po tom „získat svět“, nepsali spisy, jak evangelizovat, neměli strategie růstu církve. Ne, věřili, že svět se již jednou provždy změnil, protože jeho Stvořitel kráčel mezi lidmi a stal se jejich Spasitelem. Sebe viděli jako oznamovatele této změny: Právoplatný král světa se přistěhoval do našeho sousedství a zahrnul nás lavinou milosti, a osvobodil naši scvrklou a přidušenou existenci do opravdové svobody. První křesťané připadali svému okolí jako zvláštní skupina lidí. Nezapadali svým chováním, návyky a vírou. Byli obyčejní, a přesto zcela mimořádní. V tomto světle je podivuhodný dopis, který napsal Plinius mladší císaři Trajánovi.
Groene midwinterplanten: de eeuwenoude kerstdecoratie van hulst en maretakAl heel lang worstelen mensen met de winter. De verwachting dat de dagen weer gaan lengen geeft de burger moed, en de groene bladeren van de hulst zijn daar een symbool van geworden. Dat diepe groen wordt nog versterkt door prachtige rode bessen. En er is nog een altijd groene plant die een belangrijke rol in de kersttijd heeft gekregen, de maretak, symbool van ontluikende liefde, vrede en huwelijk. De tradities zijn terug te vinden in de noorse en germaanse mythologie, in romeinse festiviteiten en christelijke rites, tot aan de hedendaagse kerstfilm aan toe.Vooral in de winter vallen hulstbomen op. Samen met varens en wat braamstruiken zijn ze dan de enige groene plekken in het bos. De hulstbomen van Europa zijn er al lang, al meer dan 8000 jaar. Ze staan vaak in eiken en beukenbossen, maar pas als er een open plek ontstaan is komen ze tot volle wasdom. Ze kunnen wel driehonderd jaar oud worden en uitgroeien tot ruim tien meter hoogte. Daarvoor hebben ze veel ruimte nodig, ze maken rondom een groot stelsel van zijwortels die dan op hun beurt naar beneden uitgroeien. Karakteristiek voor de hulst zijn de stevige, wat leerachtige bladeren met scherpe, doornachtige tanden. Een typisch onopgelost biologen probleem is hoe het komt dat bij oudere bladeren de bladeren steeds afgeronder worden. Wie anders wordt daar heet of koud van? Wat zeker opvalt, als je er op let, is dat alleen de helft van de hulststruiken rode bessen dragen. Dat klopt helemaal, want de hulst is tweehuizig. Oftewel, er zijn mannelijke en vrouwelijke planten, en alleen de vrouwelijke planten dragen bessen. Die bessen zijn trouwens voor ons giftig, en ook de meeste vogels zijn er niet dol op.Ook de zaden van de maretak zijn voor de mens giftig. Dus daar dankt deze altijd groene plant, die als halfparasiet hoog in loofbomen groeit, niet zijn bijzondere reputatie aan. Misschien eerder aan de eigenschap dat uit haar witte bessen vogellijm, ook wel bekend als mistel (vergelijk de engelse naam mistletoe) werd gemaakt waarmee vroeger letterlijk vogels aan taken werden gelijmd, en gevangen. Die kleverige substantie blijft samen met de zaden in de natuur over als vogels de bessen eten. Die vegen dan hun snavel schoon in de oksel van bomen. Op die manier plant de maretak zich voort, want na kieming van het zaad groeit daar een wortel in die boom die de basis vormt voor de bolvormige halfparasiet. We noemen het een halfparasiet omdat de maretak zelf suikers maakt via fotosynthese maar uit de boom water en zouten aftapt.Met de hulst komt het lichtIn de Noorse en Germaanse mythologie staat de hulstboom voor de koning van de winter, die door zijn tegenhanger en zomerkoning de eik op de midwinterdag verslagen wordt. Dan gaan de dagen weer lengen. We slaan verheugenderwijs de weg naar de lente weer in. Huizen werden en worden versierd met hulst en ook dit jaar werd een en ander stevig gevierd in Stonehenge. De Romeinen hadden speciale feestdagen van 17- 19 december, de Saturnalien, ter ere van de god van landbouw en welvaart Saturnus. Er waren allerlei rituelen, onder andere ruilden slaven en hun meester die dagen van rol, en men gaf elkaar geschenken waaronder een takje hulst. Het Christendom had het wat moeilijk met al deze heidense zaken, vage verwijzingen naar een bebloede doornenkroon daargelaten. En nu? Nog steeds wordt er in een degelijk kerststukje hulst verwerkt. En een beetje kerstfilm kan ook niet zonder.De heilige maretak: van vrede tot een zoenDe maretak werd volgens de Romeinse geschiedschrijver Plinius door de Germaanse druide met een gouden snoeimes uit de boom gesneden en op een wit laken opgevangen. Dat verhaal moet kloppen, want het wordt precies zo beschreven in Asterix en Obelix. De maretak is ook al een midwintersymbool, maar er werd nog meer bijzondere krachten aan toe geschreven. Goed tegen bliksem, ideaal om een huwelijk onder te bezegelen, prima geschikt voor vredesonderhandelingen. Vijanden werden geacht hun wapens neer te leggen en een wapenstilstand te eerbiedigen. En wij, wat hebben wij er aan over gehouden? Nu, ook in het me too tijdperk, geeft de maretak een vrijbrief voor een ongevraagde zoen.Alle plaatjes zijn gemaakt door chatgpt gewoon omdat we het leuk vinden om te kijken waar de nieuwe mogelijkheden ons brengen. Soms zijn ze niet heel correct maar alleen met vallen en opstaan kom je verder.De vertaling is ook van chatgpt:Green Midwinter Plants: The Ancient Christmas Decorations of Holly and MistletoeFor centuries, people have struggled with winter. The anticipation of longer days brings hope, and the green leaves of holly have become a symbol of that optimism. This deep green is further enhanced by the striking red berries. Another evergreen plant that has gained a significant role during the Christmas season is mistletoe, a symbol of budding love, peace, and marriage. These traditions can be traced back to Norse and Germanic mythology, Roman festivities, and Christian rites, all the way to modern Christmas films.Holly trees are particularly noticeable in winter. Alongside ferns and some bramble bushes, they are the only green spots in the forest. The holly trees of Europe have existed for over 8,000 years. They are often found in oak and beech forests but only thrive fully when an open space allows them to grow. They can live for up to 300 years and reach heights of more than ten meters. However, they require ample space, as their extensive network of lateral roots grows outward and then downward. Holly's defining characteristic is its sturdy, leathery leaves with sharp, spiny edges. A curious unresolved question in biology is why older holly leaves tend to become more rounded. Who wouldn't be intrigued by that? Notably, only about half of holly shrubs bear red berries. This makes sense because holly is dioecious, meaning there are separate male and female plants, with only the females producing berries. These berries, however, are toxic to humans and are not a preferred food for most birds.The seeds of mistletoe are also toxic to humans. This evergreen plant, a hemiparasite that grows high in deciduous trees, does not owe its reputation to its poisonous seeds. Rather, it is due to the glue-like substance derived from its white berries, known as birdlime (or “mistel” in Dutch, akin to the English “mistletoe”). In earlier times, birds were literally trapped on branches using this sticky substance. The same substance, along with the seeds, remains in nature after birds eat the berries. The birds clean their beaks by rubbing them against tree branches, which allows the mistletoe to spread. Once the seed germinates, a root grows into the tree, forming the foundation for the plant's characteristic spherical shape. Mistletoe is considered a hemiparasite because it produces its own sugars through photosynthesis while extracting water and salts from the host tree.With Holly Comes the LightIn Norse and Germanic mythology, the holly tree represents the King of Winter, who is defeated on midwinter day by his counterpart, the Oak King of Summer. This marks the turning point towards longer days and the path to spring. Homes were and still are decorated with holly, and celebrations continue even today, such as at Stonehenge. The Romans had specific holidays from December 17 to 19, the Saturnalia, in honor of Saturn, the god of agriculture and wealth. These rituals included role reversals between slaves and their masters and the exchange of gifts, including holly sprigs. Christianity initially struggled with these pagan customs, save for vague references to a thorny crown. Today, holly remains a staple in Christmas decorations, and no holiday film feels complete without it.The Sacred Mistletoe: From Peace to a KissAccording to the Roman historian Pliny, Germanic druids used a golden sickle to cut mistletoe from trees, catching it on a white cloth. This account must be accurate, as it is described exactly the same way in Asterix and Obelix. Mistletoe has long been a midwinter symbol, but additional magical properties have been attributed to it. It was believed to protect against lightning, seal marriages, and facilitate peace negotiations. Enemies were expected to lay down their weapons and observe a truce. And today? Even in the #MeToo era, mistletoe still grants permission for an unsolicited kiss. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.mennoenerwin.nl
Epistlulam Plinii Minoris 1.15 legere incipimus in qua Plinius noster de amico suo Septimio queritur quia ille, ad cenam apparatissimam invitatus, immo numquam advenit. Septicius ipse erat quondam praefectus praetorii imperatoris Hadriani sed dimissus erat quia nimis familiariter res cum uxore imperatoris tractabat.
Hoc in episodio, excerptum e quaedam epistula Plinii legimus. (Epistula prima in libro tertio est.) Haec epistula sane ad cenam dignam et bonam pertinet qua Plinius fructus est apud senem nomine Spurinna.
Vor einigen Wochen hat Oliver über das „Geheimen Markus-Evangelium“ berichtet, einen frühchristlichen Text, in dem von geheimnisvollen Riten geraunt wird, die Jesus nachts mit einzelnen, offenbar nur leicht bekleideten, jungen Männern durchführt. Die Interpretation der Texte führen zum wüsten Streit: Hat Jesus heimlich gnostische Rituale durchgeführt? Geht es um Sex? Oder ist die ganze Sache vielleicht doch eine bösartige Fälschung? Zu der Folge sind sehr viele Fragen und Anmerkungen von Hörer:innen eingegangen, die wir jetzt besprechen. Ab wann gab es christliche Gemeinden? Hat Jesus wirklich existiert oder nicht? Gibt es außerhalb der Bibel Belege für christliche Behauptungen? War das Christentum vielleicht schon in seiner Anfangszeit ein betrügerisches Unternehmen, um an das Geld leichtgläubiger Leute zu kommen? Kommentare bitte unter https://manglaubtesnicht.wordpress.com/?p=4809 00:00:14 - Intro 00:02:13 - Worum geht es? 00:07:47 - "Ihr seid doof!" 00:11:52 - Christentum kondensiert 00:14:05 - Wofür ist "Jesus" so wichtig? 00:15:55 - dürftige Beweislage, Beweis durch Gewöhnung 00:17:10 - Noch weniger Quellen für manch andere historische Person? Nein. 00:19:24 - Dead Sea Scrolls, Propheten wie Daniel 00:22:09 - Ausnahmen von wissenschaftlichen Standards für die Religion 00:22:43 - Stammeslinien, Silben-Salat, Familien 00:24:00 - Einigkeit der Historiker? Unabhängigkeit der Evangelien? 00:28:18 - Glaubwürdigkeit durch Peinlichkeit? Zimmermann als Insider 00:31:14 - Paulusbriefe als Geschäftsidee 00:34:44 - Dekonstruktion der 6 sog. außerbiblischen "Quellen" 00:37:01 - 1. Thallus 00:38:21 - 2. Mara Bar Serapion 00:38:58 - 3. Tacitus 00:39:13 - 4. Josephus Flavius 00:40:19 - 5. Plinius 00:40:36 - 6. Sueton 00:42:20 - Clemens' Brief (k)eine Fälschung? und andere Thesen 00:44:33 - Abbinder
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Tuřín je starobylá zelenina. Pěstoval se v oblastech kolem Středozemního moře už ve starověku. Jako kulturní rostlina je znám už 4000 let. Dokonce se o něm zmiňuje i Hérodotos ve starověkém Řecku nebo Plinius ve starověkém Římě. Má dlouhou historii, do které patří i záchrana od hladomoru v různých etapách – například od dobývání Evropy Římany až po vězně v Terezíně.
Hans de Jong uit Friesland vond dat er in zijn provincie veel te weinig gepelgrimeerd werd. En ook op de tocht naar Santiago zijn pelgrims uit de noordelijke provincies 'zwaar ondervertegenwoordigd.' Hij zet zich daarom in voor een fantastisch initiatief: Santiago aan het Wad. Hier vertelt hij het hele verhaal. Aan het slot van deze aflevering kun je luisteren naar een kort stukje tekst, geschreven door de Romeinse schrijver Plinius, over het waddengebied zoals hij dat aantrof in de 1e eeuw, 2000 jaar geleden dus. Plinius was overigens een tijdgenoot van de Sint Jacob naar wie Santiago is vernoemd. Meer info op santiagoaanhetwad.nlMuziek: Who would true valour see - Alister ThompsonLogo-ontwerp: Karin Kerremans, datbureau.nlContact over de podcast: post@johannakroon.nljohannakroonpodcasts.nl
Vielfach wird die Offenbarung des Johannes, die auch als "Johannesapokalypse" bezeichnet wird, als visionäre Schilderung endzeitlicher Ereignisse aufgefasst. Man sucht dann in ihr Anzeichen und Hinweise für den Beginn der endzeitlichen Apokalypse. Tatsächlich lassen sich in der Geschichte immer wieder Ereignisse finden, die in der Offenbarung des Johannes vorhergesagt erscheinen. Endzeit ist so eigentlich immer. Liegt das daran, dass die Visionen des Johannes ihre Erfüllung finden? Oder nutzt der Autor der Johannesoffenbarung apokalyptische Muster, die zwischen Gut und Böse, Hell und Dunkel unterscheiden, um ein ganz anderes Ziel zu verfolgen? Ein näherer Blick zeigt, dass sich die Offenbarung des Johannes an eine Gruppe verfolgter Christen richtet, die in einer konkreten Bedrohung getröstet und gestärkt werden sollen. Fast nebenbei kommt dabei ein interessantes Konzept des Verhältnisses von Zeit, Raum und Ewigkeit zum Vorschein. Der Vortrag erschließt an diesem Abend eine neue Perspektive auf die Offenbarung des Johannes, die in der Tat bleiben aktuell ist - nur eben nicht zwingend als Beschreibung endzeitlicher Ereignisse, nach deren Zeichen man Ausschau halten könnte. Mitschnitt der Glaubensinformation mit Dr. Werner Kleine, die am 22. November 2023 als Webinar stattfand. Weiterführende Links: Gliederung Offenbarung des Johannes (pdf) Briefwechsel zwischen Plinius dem Jüngeren und Trajan (Brief X 96f) - Uni Siegen Präsentation Trajan und die Zahl 666 (Werner Kleine) (pdf) Katholische Citykirche Wuppertal, Raum - Zeit - Ewigkeit … eine theologische Verhältnisbestimmung (Glaubensinformation), Youtube, 9.11.2023 Katholische Citykirche Wuppertal, Kath 2:30, Episode 31 - Die Offenbarung, Youtube, 10.2.2024
„Komm wir schütten einen Hügel auf“ - so mag es hier im Norden vor mehr als 3000 Jahren geklungen haben. Etwas eleganter hat es der römische Chronist Gaius Plinius Secundus in den „Naturalis Historia“ ausgedrückt: „Weit im Norden, wo sich in großartiger Bewegung zweimal im Zeitraum eines jeden Tages und einer jeden Nacht das Meer über eine unendliche Fläche ergießt und einen ewigen Streit der Natur in einer Gegend offenbart, in der es zweifelhaft ist, ob sie zum Land oder zum Meer gehört. Dort bewohnt ein beklagenswertes Volk hohe Erdhügel, die mit den Händen nach dem Maß der höchsten Flut errichtet sind.“ Genau um diese Erdhügel, die Plinius hier erwähnt hat, geht es in der heutigen Podcastfolge bei Teetied & Rosinenbrot. Denn diese sogenannten Warfen oder Warften waren die erste regionaltypische Siedlungsform an der Nordsee. Die Hügel wurden aus Mist und Klei gebaut. So waren die Warften für ein lange Zeit, der einzig wirksame Hochwasserschutz, den die Menschen hier im Norden hatten. Der Deichbau begann erst viel später. Doch, was ist der Unterschied zwischen einer Langwarf und Rundwarf? Warum standen Kirchen immer auf der höchsten Warf? … und wie kannst du heute noch per Radtour in Dornum diese Warften entdecken? Komm mit Marlene für 7 Minuten an die Nordsee und „lass uns einen Hügel aufschütten“. Lese und höre alle Stories von der Nordsee: https://freilenzen.dornum.de
Austrian composer Thomas Larcher's new album features premiere recordings of three strongly contrasting works.The Living Mountain, composed 2019-20, draws inspiration from Scottish poet and nature writer Nan Shepherd's book of the same name. Having grown up in Tyrol and familiar with mountain landscapes, Larcher was taken by Shepherd's unique approach to the topic in her memoir, and “how completely different it is from all the other literature touching upon this subject. There's a particularly palpable connection between her introspection and the nature that surrounds her, the microscopic details that are elaborated in that context. Being able to identify with her writing as much as I did, reading the book turned into my own introspective journey and immediately sparked the musical connotations that I elaborate in my piece”.Track Listing:1 The Living Mountain - Introduction2 At first, mad to recover the tang of height3 As I reach the highest part of my dark moor4 In September dawns I hardly breathe5 Once, on a night of such clear silence6 Further up, is all snow7 Allegretto8 Allegro infuriato9 Adagio ma non troppo10 Plinius sagt11 Die roten Flecken12 Wenn die Blitze herabfuhren13 Gleich einem Hund14 Am 8.Mai 192715 Mitten im Schlaf16 Venezianisches Wachspraeparat17 Es heisst dass Napoleon18 Aus dem Vorderschiff des Gehirns19 Blaues Gras20 Zuletzt werden bloss soviel ueberbleiben21 So glitt ich lautlos22 Unerzaehlt - So wird, wenn der Sehnerv zerreisstHelp support our show by purchasing this album at:Downloads (classicalmusicdiscoveries.store) Classical Music Discoveries is sponsored by Uber. @CMDHedgecock#ClassicalMusicDiscoveries #KeepClassicalMusicAlive#CMDGrandOperaCompanyofVenice #CMDParisPhilharmonicinOrléans#CMDGermanOperaCompanyofBerlin#CMDGrandOperaCompanyofBarcelonaSpain#ClassicalMusicLivesOn#Uber#AppleClassical Please consider supporting our show, thank you!Donate (classicalmusicdiscoveries.store) staff@classicalmusicdiscoveries.com This album is broadcasted with the permission of Crossover Media Music Promotion (Zachary Swanson and Amanda Bloom).
Äntligen är det dags för en ny säsong av Konsthistoriepodden och denna gång går vi långt tillbaka i tiden och tar oss an en av de mest kända och omdiskuterade skulpturgrupperna i tiden: Den hellenistiska Laokoongruppen, som är skuren i marmor och som dateras till ca 40 till 20 år före Kristus och som tillhör Vatikanmuseets samlingar. Denna skulpturgrupp finns dock i en mängd kopior runtom i världen. Denna antika skulptur visar den trojanska prästen Laokoon, flankerad av sina söner Antiphantes och Thymbraeus, när de kämpar mot två gigantiska ormar som gudarna har skickat på dem. Berättelsen om Laokoons fruktansvärda öde beskrevs i litteraturen bland annat hos de antika författarna Homeros och Vergilius och är en del av berättelsen om den trojanska hästen, som alltså hänger ihop med de historiska händelserna i det trojanska kriget som sägs ha utkämpats mellan Grekland och Troja någon gång på 1100- eller 1200-talet före Kristus. Vi går till grunden med myten om Laokoon och Troja och vad man egentligen vet om var Troja låg. Men vi berättar också hur man kan följa Laokoongruppen genom tiden från att Plinius den äldre 77 efter Kristus verkar ha identifierad dess upphovsmän - tre stenhuggare från Rhodos vid namnen Agesandros, Polydoros, and Athenodoros - till att skulpturen återupptäcktes i januari 1506 på Felice De Fredis vingård som var belägen nära Colosseum på Esquilinen i Rom. Vi berättar om några försök som sedan dess har gjorts att ta fram mer kunskap om verket och att rekonstruera de delarna som inte kunnat återfinnas i utgrävningar. Och vi berättar också hur intresset för den antika Laokoonskulpturen fick en nytändning i och med 1700-talets utgrävningar av antiken och framväxten av den nyklassicistiska konsten som utfördes med antiken som förebild. Sedan denna tid har Laokoongruppen varit ett av dem mest diskuterade konstverken i vår konsthistoria med fokus på dess formspråk och dess känslomässiga uttryck. Framför allt den tyske konstskribenten Johann Joachim Winckelmann skrev fram den ideala skönheten han upplevde i den antika konsten, och hans åter och åter nypublicerade tankar blev snart allmängiltiga. Genom honom fick Laokoongruppen ännu större publicitet än vad den hade någonsin tidigare. Han skrev att Laokoongruppen följer konstens alla regler för fullkomlighet och att den äger precis samma excellenta kvalitéer som utmärkte just den grekiska antikens mästerverk: en ädel enkelhet och en stilla storhet, såväl i hållningen som i uttryck. Ända sedan dess har Laokoongruppens symbolkraft diskuterats och inspirerat utifrån det intensiva lidandet som framställs i denna skulptur, där Winckelmann såg en skildring av det mest omedelbara lidande, som uttrycker sig i alla muskler och nerver som spänner sig i kampen. Samtidigt framträder den “stilla storheten” han alltid påtalade: i Laokoons uttryck ser vi det kontrollerade, hur känslorna undertrycks av denna “store man”.Bildmaterial finns på instagram och Facebook @konsthistoriepoddenSupport till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Sat, 23 Sep 2023 02:00:00 +0000 https://geschichteeuropas.podigee.io/t237-237 18240fb65fd5e59f285c2626109002c0 Y: Quellen Verknüpfte Folgen Graffiti und Wandmalereien in Pompeji, mit Dr. Polly Lohmann [Staatl. Museum f. Archäologie Chemnitz] (09.12.2022) Ein römisches Mumienporträt, mit Dr. Julia Niewind und JProf. Dr. Patrick Reinhard [Stadtmuseum Trier] (30.09.2023) Zum Podcast UNTERSTÜTZE DEN PODCAST BEI STEADY! Marlon unterstützt den Podcast seit März 2023 mit einem Betrag, der den monatlichen Hosting-Kosten entspricht. Dafür möchte ich ihm hier ganz besonders danken! Podcast-Blog mit Kommentarfunktion #historytelling - Netzwerk unabhängiger Geschichtspodcasts Schick mir Kommentare und Feedback als Email! Der Podcast bei Fyyd Der Podcast auf Twitter schwarze0fm auf Twitter Frag mich nach deiner persönlichen Einladung ins schwarze0-Discord! Die Episoden werden thematisch und nicht nach Erscheinungsdatum nummeriert. Für einen chronologischen Durchgang zur europäischen Geschichte sollten die Episoden nach Namen sortiert werden. schwarze0fm hatte als Hobbyprojekt begonnen - inzwischen habe ich aber durch Auftragsproduktionen und Crowdfunding die Möglichkeit gewonnen, mehr und bessere Folgen für Geschichte Europas zu produzieren. Das Prinzip "schwarze Null" bleibt - die Einnahmen werden verwendet, für mich Rahmenbedingungen zu schaffen, den Podcast zu betreiben und weiterzuentwickeln. In dieser Folge habe ich das ausführlich erklärt. This episode of "Geschichte Europas" by schwarze0fm (Tobias Jakobi) first published 2023-09-23. CC-BY 4.0: You are free to share and adapt this work even for commercial use as long as you attribute the original creator and indicate changes to the original. Quellentranskript Die Toten von Hawara. Von Professor Dr. Heinrich Brugsch. Als im ersten Jahrhundert unserer christlichen Zeitrechnung der römische Schriftsteller Plinius Secundus der Aeltere sein bekanntes enzyklopädisches Werk unter dem Titel „Naturgeschichte‟ niederschrieb, beklagte er bitter den zu seiner Zeit eingetretenen Verfall der Porträtmalerei. Früher hätten Könige und Völker danach getrachtet, ihre berühmten Männer durch gemalte Bildnisse zu verherrlichen, um ihre Züge der Nachwelt zu überliefern, jetzt, d. h. zu seiner Zeit, habe der herrschende Luxus die alte gute Sitte verdrängt. Niemand denke mehr daran, ausgezeichnete Männer oder Mitglieder der eigenen Familie von einem lebenden Künstler porträtieren zu lassen, um das Andenken an dieselben auch nach ihrem Tode im Bilde zu erhalten. Man lege zwar Privatsammlungen alter Gemälde bekannter und unbekannter Personen an, doch lediglich nur zu dem Zwecke, um mit dem Kunstwerth und den dafür gezahlten Preisen zu prahlen. Wie ganz anders sei es doch vordem gewesen! Man habe dafür Sorge getragen, im eigenen Hause die Porträtbilder der Familienmitglieder malen zu lassen, dieselben von Geschlecht zu Geschlecht den Nachkommen zu überliefern und die herkömmliche Sitte zu beobachten, bei Begräbnissen nicht nur die Ueberlebenden, sondern auch die Bilder der Vorfahren einer Familienleiche folgen zu [629] lassen. Davon sei, wie gesagt, zu seiner Zeit keine Rede mehr, denn man ziehe es vor, das Haus mit Bildwerken ausländischer Größen in Gold, Silber und Erz zu schmücken, die Wände aus Marmor oder Granit herzustellen und das Gestein mit eingelegter musivischer Arbeit zu verzieren. Zu Plinius' Zeiten war also das Porträtieren, wenigstens in Rom und Italien, aus der Mode gekommen, und nur wenigen lag es am Herzen, die alte Sitte zu wahren und die feiernden Künstler zu beschäftigen, und wo dies noch geschah, spielte gewöhnlich der Hochmuth seine Rolle, wie es beispielsweise dem berüchtigten Kaiser Nero einmal beliebte, sich in ganzer Gestalt und in einer Höhe von 120 Fuß auf Leinwand malen zu lassen, etwas bis dahin vollständig Unbekanntes, da man die Bilder sonst nur auf Holz zu malen pflegte. Demselben Plinius verdanken wir sehr ausführliche, wenn auch bisweilen ziemlich unkritische Nachrichten über die Geschichte der ältesten Malerei, deren Anfänge er bis in das 8. Jahrhundert vor unserer Zeitrechnung hinaufrückt. Nach seinen Ausführungen bediente man sich damals nur einer Farbe bei den Malereien, und erst später sah man sich nach Mitteln um, die Zeichnungen mit mehreren Farben auszufüllen. Als Malstoffe benutzten die Alten die sogenannten Wachsfarben, d. h. mit Wachs oder außerdem mit einem Zusatz von Oel verbundene Farbstoffe hauptsächlich aus dem Pflanzen und Mineralreich. Die von Plinius und anderen Schriftstellern überlieferte und als „enkaustisch“ bezeichnete, d. h. auf dem Wege des Einbrennens verfahrende Manier bei der Uebertragung der Farbstoffe auf eine Holztafel, wobei ein heiß gemachter Metallstichel seine Dienste leistete, bedarf immer noch einer genaueren Erklärung. Daneben machte man von der sogenannten Temperamanier einen häufigen Gebrauch; in diesem Falle übertrug der Pinsel die Farbe auf den eigentlichen Malstoff. Leider haben uns erhaltene Reste aus den Zeiten des Alterthums nur wenige Proben der antiken Malerei geliefert. Mit Ausnahme der Wandmalereien in den verschütteten Städten Pompeji und Herculanum, auch an einzelnen anderen Stellen wie z. B. in Rom, ist bis jetzt so gut wie nichts ans Tageslicht getreten. Um so überraschender wirkte vor mehreren Jahren die Kunde, daß fern von Griechenland und Italien, und zwar auf ägyptischem Boden, eine Reihe von beinahe hundert Porträtbildern antiken Ursprunges entdeckt worden sei. Arabische Ausgräber hatten an einer einsamen Stelle der Wüste, welche in Gestalt eines Höhenzuges, nördlich vom Josephskanal, zwischen Mittelägypten und der Provinz des Fayum den Kulturboden unterbricht, eine Totenstadt in der Nähe des Dorfes El-Rubaijat entdeckt; dort lagen die Bilder theils frei unter einer dünnen Sandschicht, theils auf den einbalsamierten und in ihren Särgen ruhenden Leichen selber. Durch Vermittlung eines mir befreundeten Beduinenscheichs ging die Sammlung durch Ankauf in den Besitz eines Wiener Kaufmannes, des Herrn Theodor Graf, über, der es sich angelegen sein ließ, die merkwürdigen Funde in den Hauptstädten Europas öffentlich auszustellen und durch photographische Aufnahme derselben für eine möglichst weite Verbreitung der Bilder zu sorgen. Die Porträts von Männern, Weibern und Kindern, welche etwa vor 2000 Jahren im Lichte der Sonne auf ägyptischer Erde gewandelt hatten, traten in den lebendigsten Farben und in wohl gelungenster Ausführung den Blicken der modernen Beschauer gegenüber und gaben den reichsten Stoff zu zahlreichen Besprechungen und Betrachtungen in den öffentlichen Blättern. Sie überraschten nicht nur durch ihre vollständige Erhaltung, die sogar manchen Zweifeln in Bezug auf moderne Uebermalung und Restaurationen begegnete, sondern noch vielmehr durch die gewonnene Ueberzeugung, daß die Menschen von damals gerade so aussahen wie das heutige Geschlecht. 237 trailer Y: Quellen no Deutschland,Neuere und Neueste Geschichte,Ägyptologie,Quelle,19. Jahrhundert,Mumien,Porträt Tobias Jakobi
Die Erde bebt. Asche verfinstert die Sonne. Auf den Dächern und Straßen türmt sich Zentimeter hoch Bimsstein. Ein beißender Geruch erfüllt die Luft. Der Vesuvausbruch im Oktober 79 n.Chr. ging dank Plinius dem Älteren sowie seinem Neffen und Ziehsohn, Plinius dem Jüngeren, in die Geschichte ein. Eindrucksvoll schildert der Jüngere die Erlebnisse seines Onkels und seine eigene Erfahrung mit dem Vesuv in zwei Briefen. In dieser Folge nehmen wir euch mit ins antike Misenum und Stabiae und begleiten beide Gelehrte in ihren ganz eigenen Momenten vor und nach dem Ausbruch. Natürlich werfen wir auch einen Blick auf die Geologie und nach Pompeji, das zweifellos die bekannteste leidtragende Stadt der Machtdemonstration des vermeintlich schlafenden Feuerberges wurde. Euch hat der Podcast gefallen? Dann folgt uns gerne auf Instagram und Facebook für weiteren historischen Content! Schaut auch gerne auf unserer Webseite epochentrotter. de vorbei und schickt uns eine Mail an kontakt@epochentrotter.de, wenn ihr Themenideen oder Feedback habt. Shownotes: Boudicca. Britanniens Freiheitskämpferin Der Kaiser ist tot, lang lebe die (römische) Republik! Gladiatorinnen. Frauen in der Arena #antike #altertum #plinius #europa #südeuropa #italien #rom #römischesreich #römischesimperium #wissenschaft #pompeji #vesuv #neapel
13. marraskuuta 1985 purkautui Kolumbiassa Nevado del Ruiz -tulivuori, minkä seurauksena syntynyt mutavyöry hautasi alleen läheisen Armeron kaupungin ja sen 23 000 asukasta. Tulivuoren purkauksen todennäköisyys oli kaikkien tiedossa, mutta miksei kaupungin asukkaita silti evakuoitu ajoissa? SV: tukehtuminen, hukkuminen, hautautuminen, lasten kuolema, maininta lasten kidnappauksesta Lähteitä: The eruption of Nevado Del Ruiz Volcano Colombia, Soth Americ, November 1, 1985, Natural Disaster Studies Volume Four, 1991 https://edepot.wur.nl/424223 https://www.sci.sdsu.edu/how_volcanoes_work/Nevado.html https://fi.wikipedia.org/wiki/Kerrostulivuori https://peda.net/oppimateriaalit/e-oppi/peruskoulut/keitele/aal/ny22/6-lk/emaantieto-72/emaantieto_a3/3eis2/lll/tulivuoret https://fi.wikipedia.org/wiki/Plinius-tyypin_purkaus https://volcano.si.edu/volcano.cfm?vn=351020
Militärsmann, Anwalt, Gelehrter. Gaius Plinius Secundus, besser bekannt als Plinius der Ältere, galt schon seinen Zeitgenossen als fleißiger Sammler. Nicht von wertvollen Artefakten, sondern von nicht weniger wertvollem Wissen. Seine heimische Bibliothek war so reich an zeitgenössischen und alten Schriften, dass man ihm eine stattliche Summe für seine Notizensammlung bot. Dass er das Angebot ausschlug, zeigt, wie wichtig ihm seine Aufgabe war. Ihm verdanken wir eine breite Abhandlung über verschiedene Naturphänomene, ihre Beschreibung und Interpretation, die den Wissensstand des 1. Jahrhunderts bis heute konserviert hat. Kommt mit uns ins Römische Reich von Nero, Titus und Vespasian und lernt den kauzigen Plinius näher kennen, der sich zwar sogar beim Baden und Essen nicht vom Studium abhalten ließ, dabei aber auch gerne hin und wieder einnickte. Wir erzählen euch, wie er es so weit bringen konnte. Taucht mit uns ein in die spannenden Etappen seines Lebens, von seiner Zeit in Germanien, über seinen Unmut gegenüber Nero, bis hin zu seiner letzten Schaffensphase, der Vollendung der Naturalis Historia. Euch hat der Podcast gefallen? Dann folgt uns gerne auf Instagram und Facebook für weiteren historischen Content! Schaut auch gerne auf unserer Webseite epochentrotter. de vorbei und schickt uns eine Mail an kontakt@epochentrotter.de, wenn ihr Themenideen oder Feedback habt. Shownotes: Boudicca. Britanniens Freiheitskämpferin Der Kaiser ist tot, lang lebe die (römische) Republik! Gladiatorinnen. Frauen in der Arena Der Drache. Kulturgeschichte eines Fabelwesens Flache Erde im Mittelalter. Ein Irrglaube #antike #altertum #plinius #europa #südeuropa #italien #rom #römischesreich #römischesimperium #wissenschaft
Videó! Dér Heni megmutatta két hetes kislányát Sassy 2023-07-27 18:52:40 Bulvár Dér Heni A videóban, amit az énekesnő feltett az Instára, látszik az is, hogy milyen rengeteg haja van a kicsi Blankának. Visszatér a tévé történetének leggyűlöltebb karakterét alakító színész, de rá sem ismerni Mafab 2023-07-28 07:54:02 Film Trónok harca George R. R. Martin Közel tíz év telt el azóta, hogy Jack Gleeson kiszállt a Trónok harca sorozatból, az elmúlt években pedig szinte teljesen távol maradt a színészettől. Oppenheimerrel is szembeszállt Szilárd Leó, hogy megmentse az emberiséget WMN 2023-07-27 19:06:00 Film A nagy érdeklődést keltő Oppenheimer című filmben csak mellékszereplő, pedig a huszadik századnak legalább annyira meghatározó, zseniális alakja, mint a főhős, és sorsa sem kevésbé regénybe illő. Ismerjétek meg a magyar származású tudós, Szilárd Leó történetét, akinek az ambíciói nem tudták elnyomni a lelkiismerete szavát. A legnézettebb sorozat a HBO Maxé, a legtöbb a Netflixtől jött, az Amazon Prime Video nem került fel a listára Márkamonitor 2023-07-28 06:06:09 Film Netflix HBO Emmy A mafab.hu által összeállított, az első félév legnépszerűbb sorozatait összegző Top 10-es listán csak 2023. január 1. és június 30. között bemutatott streaming sorozatok szerepelnek. A sorrend az értékelések, a szavazatszámok és az adatlap megnyitások alapján állt össze. A Top 10 sorozat listát a 75. Emmy-n 24 jelölést besöpört élőszereplős videó Hányan nem értik a Barbie-t, és töketlen-e Ken? 24.hu 2023-07-27 17:33:58 Film Földrengés Az előzményektől az utórengésekig átbeszéljük a Barbie-filmet, és arra is válaszolunk, hány éves kortól való a gyerekeknek. Öt vegán YouTube-csatorna, amit érdemes követned Prove 2023-07-28 05:51:03 Film YouTube Vegetarianizmus Vegán Teljesen mindegy, hogy a sport, az egészséges táplálkozás vagy az állatjogi aktivizmus az, ami érdekel, esetleg a konyhában szeretnél sokkal magabiztosabban mozogni. Ebben a listában egyaránt szerepel sportoló, konyhatündér és állatjogi aktivista is, akikre véleményünk szerint mindenképpen érdemes feliratkozni. Véletlenül sem szándékunk, hogy a sza Ördögűző: Mit takargatnak Linda Blair szerepéről az új filmben? A rendező most előállt a farbával! theGeek 2023-07-28 06:12:02 Film Mozi Mozi Hírek – Hónapok óta tartó pletykák után most bejelentették, hogy az új Ördögűző, a The Exorcist: Believer rendezője, David Gordon Green tisztázta, hogy az eredeti sztár, Linda Blair hogyan vett részt az új folytatásban. David Gordon Green rendező tisztázta, hogy Linda Blair, aki az eredeti Ördögűzőben Regant alakította, technikai tanácsadóként Terry Gilliam producerként csatlakozott Turai Balázs új animációs filmjéhez Tudás.hu 2023-07-27 18:20:14 Film USA Anglia Életmű Monty Python Executive producerként csatlakozott Turai Balázs Amok című animációs filmjéhez a Monty Pythonból is ismert Terry Gilliam – tájékoztatott Osváth Gábor, a film egyik producere. Osváth Gábor tájékoztatása szerint Turai Balázsnak régóta inspirációt jelent Terry Gilliam életműve, többek között ezért keresték fel – angol ügynökén keresztül – az amerikai- Megtalálták a színházat, ami zengett Nero császár költeményeitől Könyves Magazin 2023-07-28 08:26:09 Színpad Színház A császári teátrum létezéséről eddig csak antik szövegekből, így idősebb Plinius történetíró és filozófus írásaiból lehetett tudni, a helye nem volt ismert. Könyvek hírek mellé. A Velencei Filmfesztiválon debütál Reisz Gábor új filmje Igényesférfi.hu 2023-07-28 08:04:31 Film Olaszország Fesztiválok A világ legrégebbi és legpatinásabb filmfesztiválján mutatkozik be a Van valami furcsa és megmagyarázhatatlan és a Rossz versek rendezőjének legfrissebb munkája. Eddig sosem hallott információk derülhetnek ki Johnny Depp és Amber Heard peréről marie claire 2023-07-28 07:35:26 Film Netflix Közösségi média Johnny Depp Amber Heard A Netflix alkotása azt ígéri, megvizsgálja, hogyan hatott a perre a közösségi média, és milyen szerepet tölt be az igazság a modern társadalomban.
Videó! Dér Heni megmutatta két hetes kislányát Sassy 2023-07-27 18:52:40 Bulvár Dér Heni A videóban, amit az énekesnő feltett az Instára, látszik az is, hogy milyen rengeteg haja van a kicsi Blankának. Visszatér a tévé történetének leggyűlöltebb karakterét alakító színész, de rá sem ismerni Mafab 2023-07-28 07:54:02 Film Trónok harca George R. R. Martin Közel tíz év telt el azóta, hogy Jack Gleeson kiszállt a Trónok harca sorozatból, az elmúlt években pedig szinte teljesen távol maradt a színészettől. Oppenheimerrel is szembeszállt Szilárd Leó, hogy megmentse az emberiséget WMN 2023-07-27 19:06:00 Film A nagy érdeklődést keltő Oppenheimer című filmben csak mellékszereplő, pedig a huszadik századnak legalább annyira meghatározó, zseniális alakja, mint a főhős, és sorsa sem kevésbé regénybe illő. Ismerjétek meg a magyar származású tudós, Szilárd Leó történetét, akinek az ambíciói nem tudták elnyomni a lelkiismerete szavát. A legnézettebb sorozat a HBO Maxé, a legtöbb a Netflixtől jött, az Amazon Prime Video nem került fel a listára Márkamonitor 2023-07-28 06:06:09 Film Netflix HBO Emmy A mafab.hu által összeállított, az első félév legnépszerűbb sorozatait összegző Top 10-es listán csak 2023. január 1. és június 30. között bemutatott streaming sorozatok szerepelnek. A sorrend az értékelések, a szavazatszámok és az adatlap megnyitások alapján állt össze. A Top 10 sorozat listát a 75. Emmy-n 24 jelölést besöpört élőszereplős videó Hányan nem értik a Barbie-t, és töketlen-e Ken? 24.hu 2023-07-27 17:33:58 Film Földrengés Az előzményektől az utórengésekig átbeszéljük a Barbie-filmet, és arra is válaszolunk, hány éves kortól való a gyerekeknek. Öt vegán YouTube-csatorna, amit érdemes követned Prove 2023-07-28 05:51:03 Film YouTube Vegetarianizmus Vegán Teljesen mindegy, hogy a sport, az egészséges táplálkozás vagy az állatjogi aktivizmus az, ami érdekel, esetleg a konyhában szeretnél sokkal magabiztosabban mozogni. Ebben a listában egyaránt szerepel sportoló, konyhatündér és állatjogi aktivista is, akikre véleményünk szerint mindenképpen érdemes feliratkozni. Véletlenül sem szándékunk, hogy a sza Ördögűző: Mit takargatnak Linda Blair szerepéről az új filmben? A rendező most előállt a farbával! theGeek 2023-07-28 06:12:02 Film Mozi Mozi Hírek – Hónapok óta tartó pletykák után most bejelentették, hogy az új Ördögűző, a The Exorcist: Believer rendezője, David Gordon Green tisztázta, hogy az eredeti sztár, Linda Blair hogyan vett részt az új folytatásban. David Gordon Green rendező tisztázta, hogy Linda Blair, aki az eredeti Ördögűzőben Regant alakította, technikai tanácsadóként Terry Gilliam producerként csatlakozott Turai Balázs új animációs filmjéhez Tudás.hu 2023-07-27 18:20:14 Film USA Anglia Életmű Monty Python Executive producerként csatlakozott Turai Balázs Amok című animációs filmjéhez a Monty Pythonból is ismert Terry Gilliam – tájékoztatott Osváth Gábor, a film egyik producere. Osváth Gábor tájékoztatása szerint Turai Balázsnak régóta inspirációt jelent Terry Gilliam életműve, többek között ezért keresték fel – angol ügynökén keresztül – az amerikai- Megtalálták a színházat, ami zengett Nero császár költeményeitől Könyves Magazin 2023-07-28 08:26:09 Színpad Színház A császári teátrum létezéséről eddig csak antik szövegekből, így idősebb Plinius történetíró és filozófus írásaiból lehetett tudni, a helye nem volt ismert. Könyvek hírek mellé. A Velencei Filmfesztiválon debütál Reisz Gábor új filmje Igényesférfi.hu 2023-07-28 08:04:31 Film Olaszország Fesztiválok A világ legrégebbi és legpatinásabb filmfesztiválján mutatkozik be a Van valami furcsa és megmagyarázhatatlan és a Rossz versek rendezőjének legfrissebb munkája. Eddig sosem hallott információk derülhetnek ki Johnny Depp és Amber Heard peréről marie claire 2023-07-28 07:35:26 Film Netflix Közösségi média Johnny Depp Amber Heard A Netflix alkotása azt ígéri, megvizsgálja, hogyan hatott a perre a közösségi média, és milyen szerepet tölt be az igazság a modern társadalomban.
Sebab inilah kehendak Allah, yaitu supaya dengan berbuat baik kamu membungkamkan kepicikan orang-orang yang bodoh.
Rooman valtakunta levisi laajalle ja kesti pitkään. Tunnemme eri lähteistä tutkijoiden ansiosta roomalaisten arkea ja elämää. Mutta nyt lähteet saavatkin vastata uuteen kysymykseen: miten antiikin ihmiset suhtautuivat luontoon? Oliko se vain ihana paikka, jossa hoidettiin terveyttä ja filosofoitiin vai pitikö sitä pelätä? Toisaalta antiikin Rooman vilskeestä haluttiin jo tuolloin maaseudulle luonnon rauhaan. Valtakunnan laajentuminen pohjoiseen toi roomalaisten ulottuville kosteat maat ja synkät metsät. Luonto piti kesyttää ja saada resurssit käyttöön ison valtakunnan tarpeisiin. Myös ensimmäisiä kriittisiä arvioita luonnonvarojen käytöstä antoi Naturalis Historia -tekstin kirjoittanut Plinius. Antiikin ihmisten suhteesta luontoon kertovat Suomen Rooman instituutin johtaja Ria Berg sekä Suomen Ateenan -instituutin tutkijaopettaja Antti Lampinen. Berg on tutkinut erityisesti Rooman keisariajan esinekulttuuria ja Lampinen puolestaan liikkuu tutkimuksissaan sekä kreikan että latinan kielen ja kirjallisuuden välillä. Toimittaja on Teija Peltoniemi.
Utanför Skottlands västkust ligger Yttre Hebriderna, en ögrupp som befinner sig i ett utsatt läge när klimatet förändras. Här hittar Maria Küchen varsel om människans framtid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Målet för en enskild människas djupaste längtan är alltid unikt. Men det finns också platser dit många längtar. Det invanda och välbekanta kan kännas trångt och tomt. Så drömmar uppstår om ett själsligt hem någonstans långt borta, där allt är vackert och alla svar finns.Religiösa pilgrimer längtar till Mecka eller Jerusalem. Och karavanstoppet Samarkand i Centralasien, längs sidenvägen mellan Östasien och Europa, blev under medeltiden ett längtans mål inte bara för törstiga kameler utan också för drömmande människor. I det fjärran Samarkand fanns vatten och vila, skönhet och fest. Även bildligt sågs staden som en oas i tillvarons öken.Och poeter längtar inte sällan till öar. Om det är så att du längtar till de Yttre Hebriderna skrev till exempel poeten Eva Ström i sin diktsamling Steinkind från 1979, där man har havet framför sig men Europa i ryggen / och där öarna bara är en tunn hinna av regn om det är så att du känner uppbrottet i dig / som en spricka eller en tanke / om det är så att du längtar efter att förändras medan du reser / då har du redan släckt lamporna i huset / och är på väg.Diktraderna träffar mig i hjärtat. Till Yttre Hebriderna längtar jag ständigt. Jag måste återvända dit. Inte för gott, men färden dit, och människorna och naturen där, gör mig lugnare och ljusare inuti.Ute i Atlanten, sex och en halv mil utanför Skottlands västkust ligger de, Västeröarna, Na h-Eileanan Siar, som de 26 000 bofasta på Yttre Hebriderna säger. Inte för att alla talar gaeliska. Öarna är inte exotiska. Folk handlar på Coop och går på puben och huvudstaden Stornoway är en typisk skotsk småstad. Men den gaeliska som talas, är infärgad av fornnordiska. Uist sägs härleda sitt namn från fornordiskans ord för väst eller från viste, men ingen vet säkert.Vissa gaeliska ord känns välbekanta, andra helt främmande. Sàl na mara havets salt loch uisge sötvattensjö. Havets djup och sälta och varma strömmar hindrar havsisen från att lägga sig runt öarna. Deras grunda sjöar däremot kan bottenfrysa. I takt med att golfströmmen avstannar kommer de att göra det allt oftare.Golfströmmen rör sig långsammare än på tusentals år. Under det närmaste seklet kan den upphöra helt. Höjningar av havsytans nivåer kan dränka de hebridiska öarnas låglänta kuster, och utan golfström blir det kallt där. Riktigt kallt, som på Island. På senare år har dricksvattentäkter frusit. Dygnet runt har dykare på Uist kämpat mot igenisning av vattenintagen från kringliggande sjöar till Lochmaddys vattenverk. Med högst några decimeters sikt har de tvingats treva sig fram under utan och ta bort isen med händerna.Det har hävdats att fornnordiskas Ívist, viste", i sin tur är ett inlån från ett förmodat äldre namn på gaeliska, på ögruppen som geografen och astronomen Ptolemaios för tvåtusen år sedan kallade Eboudai och romerske historikern Plinius den äldre kallade Hebudes. I modern engelska blev Hebudes till Hebrides genom ett skrivfel, påstås det. Strängt taget borde öarna heta Hebuderna, inte Hebriderna.När jag hör en gaelisk sång från södra Uist som heter Eilean uibhist mo ruin, Min älskade ö Uist, begriper jag inte ett ord men språkljuden och intonationen liknar mitt modersmål jamska, jämtländska, en inlandsdialekt. Jag blir vaksam. Jag älskar Jämtland och Yttre Hebriderna, deras starka landskap med fjäll och sjöar, och kärlek kan förvirra en människa. Hjärtat uppfattar band som inte finns. Okända sånger om vad som helst tycks handla om just mig och min kärlek.Skeptisk sänder jag sången till en språkvetare som är specialiserad på jamska. Även han älskar Jämtland och säger att jag hör rätt, och att jämtar troligen fanns bland de nordbor som var i viking på Hebriderna, eller Söderöarna, som de kallade ögruppen. Språket, språken, befinner sig i ständig rörelse, en rörelse full av missförstånd.Det heter alltså Hebriderna och inte Hebuderna för att någon skrev fel, och nu finns ingen väg tillbaka. Det irriterar mig, men kanske är det som det ska. Stillastående vatten bottenfryser lättare. En bottenfrusen sjö härbärgerar inget liv, ett bottenfruset språk kan inte talas.För några år sedan stod jag i machairen på Uist, öns frodiga strandnära ängsmark. Den var översvämmad av blommor. På en enda kvadratmeter machair kan man finna upp till fyrtio olika arter smörblomma, prästkrage, getväppling, timjan, orkideer, klöver, gulmåra och mycket mer. Machairen är klöverhumlans land, en hotad humleart som i Storbritannien bara finns kvar här och på Orkneyöarna.Jag böjde nacken bakåt och såg rakt upp i himlen. Skyhögt uppe i det blå löpte snörräta parallella kondensstrimmor från flyg på så hög höjd att planen inte själva syntes transatlantiskt flyg på väg mellan den amerikanska kontinenten och norra Europa. Vad jag såg var strimmor av längtan, spår i skyn efter människans obändiga behov av att vara där hon inte är.Eller, mer prosaiskt jag såg flygets NAT:s, North Atlantic tracks, tätt trafikerade osynliga motorvägar på mer än tiotusen meters höjd. Dagligen skapas NAT:s utifrån vindförhållandena där uppe, men hur länge till?Massflyget är inte hållbart, och allt vi tar för givet kommer att upphöra en dag. Av forntidens Samarkand återstår idag gräsbevuxna kullar, en bit utanför dagens Samarkand med sina moskéer och marknader och hysteriska biltrafik. Jag önskar att du får allt det du saknat, om du nånsin kommer fram till Samarkand, heter det i en svensk visa från 1970-talet, men drömmarnas Samarkand finns inte mer. Den sägenomspunna staden invaderades och krossades år 1220 av Djingis Khan. I verkligheten är Samarkand en centralasiatisk stad som andra, spännande och kanske exotisk men inte unik.Den som kommer fram till sina drömmars mål blir ofta besviken. Det finns alltid något annat, någon annanstans, men att ständigt jaga det botar varken längtan eller saknad, längtans sorgsna syster.Ändå kommer längtan att fortsätta driva mig, eftersom jag är människa. Som i Eva Ströms dikt känner jag uppbrottet inuti som en tanke, en spricka. Längst inuti mig, paradoxalt nog, finns det yttersta. Djupt i mitt hjärta ligger en plats långt från fastlandets trygghet. Bara där där jag är som mest oskyddad är jag hel. Fryser yttre Hebridernas sötvattenssjöar helt till is, hjärtats sjöar, är det ute med mig, eller, nej, det är ute med oss alla.Maria Küchen, författare och kritiker
Fri, 11 Nov 2022 03:00:00 +0000 https://geschichteeuropas.podigee.io/136-136 c90ad5463a23a9275f7c7e9fefc7effb G: Römische Antike Dies ist eine Auftragsproduktion für das Staatliche Museum für Archäologie Chemnitz (smac) Webseite der Sonderausstellung "Pompeji & Herculaneum Leben und Sterben unter dem Vulkan" im smac Aktuelles Vortragsprogramm des smac Das smac auf Twitter Verknüpfte Folgen Sonderserie zu Pompeji mit dem smac! (03.11.2022) Marie Eugenie Delle Grazie, "O sprecht hier nicht!" (1892) (04.11.2022) Zur Sonderausstellung "Pompeji & Herculaneum" im Staatlichen Museum für Archäologie Chemnitz (12.11.2022) Pompeji - Alltag im Schatten des Vulkans, mit Dr. Korana Deppmeyer [Staatl. Museum für Archäologie Chemnitz] (25.11.2022) Graffiti und Wandmalereien in Pompeji, mit Dr. Polly Lohmann [Staatl. Museum für Archäologie Chemnitz] (09.12.2022) Die Rezeption des untergegangenen Pompejis, mit JProf Dr. Marian Nebelin [Staatl. Museum f. Archäologie Chemnitz] (23.12.2022) Zum Podcast UNTERSTÜTZE DEN PODCAST BEI STEADY! Podcast-Blog mit Kommentarfunktion #historytelling - Netzwerk unabhängiger Geschichtspodcasts Schick mir Kommentare und Feedback als Email! Der Podcast bei Fyyd Der Podcast auf Twitter schwarze0fm auf Twitter Frag mich nach deiner persönlichen Einladung ins schwarze0-Discord! Die Episoden werden thematisch und nicht nach Erscheinungsdatum nummeriert. Für einen chronologischen Durchgang zur europäischen Geschichte sollten die Episoden nach Namen sortiert werden. schwarze0fm hatte als Hobbyprojekt begonnen - inzwischen habe ich aber durch Auftragsproduktionen und Crowdfunding die Möglichkeit gewonnen, mehr und bessere Folgen für Geschichte Europas zu produzieren. Das Prinzip "schwarze Null" bleibt - die Einnahmen werden verwendet, für mich Rahmenbedingungen zu schaffen, den Podcast zu betreiben und weiterzuentwickeln. In dieser Folge habe ich das ausführlich erklärt. This episode of "Geschichte Europas" by schwarze0fm (Tobias Jakobi) first published 2022-11-11. CC-BY 4.0: You are free to share and adapt this work even for commercial use as long as you attribute the original creator and indicate changes to the original. 136 full G: Römische Antike no Südeuropa,Antike,Pompeji,Herculaneum,Vesuv,Italien,1. Jahrhundert,Plinius der Ältere,Pl
Dass die neutestamentlichen Schriften, die Briefe und Evangelien, Quellen ersten Ranges für das Leben und Wirken von Jesus sind, ist unbestreitbar. Dennoch stellen sich viele Menschen die Frage, ob außerhalb der Bibel auch historische Zeugnisse über Jesus und die frühen Christen zu finden sind. Das ist erstaunlicherweise der Fall. In seinem Vortrag führt Roland Werner in dieses Thema ein und entfaltet unter anderem, was die römischen Schriftsteller und Historiographen Sueton und Tacitus schreiben. Außerdem erklärt er den Briefwechsel von Plinius dem Jüngeren mit Kaiser Trajan, der wichtige Informationen über die frühen Christen enthält. Im letzten Teil geht er noch kurz auf die Notiz von Thallus über die Kreuzigung Jesu ein, die bei Julius Africanus zitiert wird. Prof. Dr. Dr. Roland Werner ist Mitarbeiter im Zinzendorf-Institut Marburg und unterrichtet an der Evangelischen Hochschule Tabor, ebenfalls in Marburg. Er ist einer der Initiatoren von „glaubendenken“.
On today's Bible Answer Man broadcast, Hank begins with a Facebook question from Jesse whose faith has been shaken and asks if there is really historical evidence for Jesus. While there is spin that has been produced by second and third-century documents, there is also early, credible evidence from historians such as Josephus, Tacitus, Suetonius, and Plinius. Tacitus, one of the greatest Roman historians of the first century, provides authentic historical evidence for the crucifixion of Christ at the hands of Pontius Pilate. In fact, we can piece together highlights of the life of Jesus completely apart from the biblical text.Hank also answers the following questions:Do the Old Testament dietary laws still apply to us today? Should we remove pork from our diets?Is it okay to hate Satan?Can you clarify the idea of life and death being in the power of the tongue in Proverbs 18:21?What is your take on Marilyn Hickey's idea of the gospel in the stars?Could you speak to the spiritual abuse of the Charismatic and Word of Faith movements?Must Christians repeatedly confess their sins to God?
On today's Bible Answer Man broadcast (03/04/22), Hank begins with a Facebook question from Jesse whose faith has been shaken and asks if there is really historical evidence for Jesus. While there is spin that has been produced by second and third-century documents, there is also early, credible evidence from historians such as Josephus, Tacitus, Suetonius, and Plinius. Tacitus, one of the greatest Roman historians of the first century, provides authentic historical evidence for the crucifixion of Christ at the hands of Pontius Pilate. In fact, we can piece together highlights of the life of Jesus completely apart from the biblical text.Hank also answers the following questions:Do the Old Testament dietary laws still apply to us today? Should we remove pork from our diets?Is it okay to hate Satan?Can you clarify the idea of life and death being in the power of the tongue in Proverbs 18:21?When Jesus said we will do greater works in John 14:12, was He only talking to the disciples or to all of us?My wife and I are struggling with Pentecostalism. Have you heard of people being raised from the dead?
År 79 e.v.t. exploderade vulkanen Vesuvius i södra Italien. Utbrottet ödelade hela det omgivande landskapet, inklusive de två städerna Pompeji och Herculaneum. Vulkanen hade varit vilande i hundratals år, så när utbrottet skedde visste människorna inte vad de skulle tro. Plinius den yngre skrev ca. 24 år efter utbrottet ner förloppet i brev till sin vän, historieskrivaren Tacitus, varpå vi har döpt den här typen av vulkanutbrott till pliniska utbrott. I dagens avsnitt går vi igenom utbrottets förlopp, vad som hände med människorna som bodde i området och vulkanens framtida aktivitet.
Im Jahr 79 nach Christus begrub der Ausbruch des Vesuvs die blühende Stadt Pompejiunter Tonnen von Asche und Lava. Mithilfe der erhalten gebliebenen Briefe des Augenzeugen Plinius dem Jüngeren erleben die Was-ist-Was-Redakteure dieses dramatische Ereignis nach. Außerdem erfahren sie von einem Vulkanologen, was heute getan wird, um Menschen vor solchen Naturkatastrophen rechtzeitig warnen zu können.Produktion: HEAROOZCopyright: 2021 Tessloff VerlagImpressum
In der ersten Folge geht es um antike griechische Mythologie, genauer gesagt, um den Schöpfungsmythos des antiken Griechenlands. Steffi erzählt Sarah diesen spannenden und verheißungsvollen Mythos voller Verschwörungen, Verrat, Sex und Crime. Es kommen griechische Götter und Göttinnen vor, Giganten, Titan*innen, Erynien und eigentlich absolut ALLES, woraus die Welt, wie wir sie heute kennen, besteht. Einen kurzen Ausflug machen Steffi und Sari auch in die Welt des Reality TV - in Zukunft werden sie diese Rubrik wohl weiter ausbauen. Enjoy! Die Mythologie des antiken Griechenlandes ist sehr umfassend und facettenreich. Dank antiker griechischer Autoren wie Hesiod, Apollonios von Rhodos oder Plinius dem Älterem wissen wir heute vergleichsweise zu anderen Kulturräumen sehr sehr viel über die griechische Mythologie. Darum beginnen wir heute auch unseren Podcast mit dem Schöpfungsmythos der Griechen: Wie ist die Welt entstanden, woher kommen die Gött*innen und wie ist überhaupt die Ausgangssituation für die späteren Abenteuer aller Held*innen, die noch kommen werden?Gaia, Uranos und das ChaosAm Anfang ist in der griechischen Mythologie das Chaos: Eine große Leere, unendlich dunkel und still. In dieser Leere lebt die griechische Göttin und Personifikation der Erde Gaia. Gaia ist als Urpotenz schon immer da und bringt zu Beginn der Entstehung der Welt aus sich selbst weitere Bestandteile des Kosmos hervor. Beispielsweise Uranos, den Himmel - gemeint ist der Gott es Himmels, die Personifikation des Himmels, der Himmel selbst. Zwar wurde Uranos laut Mythos von Gaia geboren, gleichzeitig ist er ihr aber ebenbürtig und auch ihr Liebhaber.Emanzipation der Titan*innenUranos, der Himmel der griechischen Mythologie, stellt sich als ziemlicher Tyrann heraus, der vor allem auch auf seine eigenen Kinder eifersüchtig ist. Er versteckt alle Kinder, die ihm von Gaia geboren werden, in abgelegenen Winkeln der Welt (also IN Gaia - weird). Das sind unter anderem die Cyclopen und die Hekatoncheiren, aber auch die 12 Titanen und Titaninnen, zu denen auch Kronos gehört, der nun das Dasein als Protagonist in diesem Mythos übernimmt. Gemeinsam mit seiner Mutter Gaia, die mittlerweile sehr gefrustet von Uranos‘ Verhalten ist, schmiedet er einen Plan und als die Erdgöttin ihm heimlich eine Sichel zustecken kann wittert er seine Chance: Er entmannt seinen Vater, der sein Fortpflanzungsorgan jetzt im hohen Bogen davon fliegen sieht, während er selbst ein für alle Mal nicht mehr mit Gaia verbunden ist (Trennung von Himmel und Erde). Aus den Bluts- und Spermatropfen seines umherfliegenden Penis entstehen weitere mythologische Gestalten, zum Beispiel Nymphen, Giganten oder Erynien - und zu guter Letzt trifft der letzte Tropfen aufs Meer und daraus entsteht niemand Geringeres als Aphrodite, die griechische Göttin der Liebe.Die Titan*innen bilden nun Paare mit ihren jeweiligen Schwestern/Brüdern und bevölkern die Welt, die sie nun beherrschen, mit zahlreichen mythologischen Wesen und weiteren Personfikationen / Naturgegebenheiten, sozusagen mit allen Aspekten, die die Welt ausmachen. Die wichtigsten Protagonisten bleiben hierbei Kronos und seine Frau / Schwester Rhea. Denn schon bald stellt sich Kronos - genau wie sein Vater - als tyrannischer Patriarch heraus und isst seine Kinder eins nach dem anderen direkt nach seiner Geburt im ganzen auf. Und diese Kinder sind keine Unbekannten, was zugleich ein Spoiler für den weiteren Verlauf der Geschichte ist, denn es handelt sich um: Hestia, die spätere griechische Göttin des Herdes und der Familie, Hera, die griechische Göttin der Ehe und spätere Ehefrau des Zeus, Demeter, die Göttin der Ernte, Poseidon, den Gott des Meeres, Hades, den späteren Gott der Unterwelt und zuletzt Zeus, den späteren Göttervater und höchsten aller griechischen Götter und Göttinnen.Etablierung der griechischen Götter und GöttinnenWie zuvor sein Vater Kronos kann auch Zeus nun durch eine Verschwörung mit seiner Mutter Rhea seinen eigenen Vater stürzen. Er überfällt ihn und bringt ihn dazu, Zeus' Geschwister auszuspeien, die alle im Magen des Kronos überlebt hatten. Es folgt ein epischer jahrelanger Kampf zwischen Gött*innen und Titan*innen, die sogenannte Titanomachie. Am Ende gewinnen die Gött*innen und nehmen ihre herrschende Position auf dem Olymp ein, um dort sozusagen die erste Generation der kanonischen 12 höchsten olympischen Götter zu werden. Hestia und Hades allerdings gehören nicht lange dazu, da Hades die Unterwelt beherrschen wird und Hestia ihren Platz im Olymp abgibt, um näher bei den Menschen auf der Erde zu sein. Neben Aphrodite, Zeus, Poseidon, Hera und Demeter gehören später noch dazu: Apollon (Gott der Künste), seine Schwester Artemis (Göttin der Jagd), Ares (Gott des Krieges), Dionysos (Gott des Weines), Athena (Göttin der Weisheit) und Hephaistos (Gott des Handwerks).All diese Gött*innen werden in zahlreichen weiteren Folgen unseres Mythologie Podcasts eine zentrale Rolle spielen. Wir freuen uns drauf - und hoffen, ihr auch.Literaturempfehlung: G. Schwab, Sagen des Klassischen Altertums, egal welche Auflage. Allerdings kommt der Schöpfungsmythos nicht vor. Hier auch noch eine Podcastfolge zum selben Thema, bisschen ernsthafter, vom Bayrischen Rundfunk: https://www.br.de/mediathek/podcast/mythen-michael-koehlmeier-erzaehlt-sagen-des-klassischen-altertums/folge-2-gaia-uranos-kronos/41518. Unterhaltsam zum Thema ist auch dieser Blog: https://easymyth.de/griechische-mythologie/vatermord-zum-fruehstueck/
Emily Dickinson reste aldrig till Italien, men kände sig besläktad med vulkanerna. Josefin Holmström spårar efterskalven i hennes poesi. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Denna essä sändes första gången i april 2017. Vulkanutbrottet är ett av naturens allra mest spektakulära och skräckinjagande skådespel. Heta strålar av lava kastas upp högt i luften och strömmar sedan ner och förgör allt som kommer i deras väg. Röken förmörkar himlen, askan täcker marken. Flygtrafik avstannar, hus utryms, städer överläggs. Utbrottet kan få långtgående konsekvenser för både människor och miljö. Till exempel tror forskare nu att Franska Revolutionen delvis kan ha orsakats av ett vulkanutbrott som gav uteblivna skördar och därmed ledde till utbrett missnöje bland folket. Det var också kring den tidpunkten som vulkanen började bli populär som metafor för politiska oroligheter. Den förekom i all möjlig sorts litteratur, direkt eller indirekt. 1816 besökte Mary Wollstonecroft, sedermera Shelley och Percy Shelley sin vän, poeten Lord Byron, som då bodde i Geneve i Schweiz. De blev tvungna att stanna inomhus på grund av köld och regn. 1816 kallades för året utan sommar, eftersom ett askmoln från vulkanen Tambora i Indonesien förmörkade himlen och kylde ner stora delar av den norra hemisfären. Det var under en av de där trista inomhuskvällarna som Mary Shelley påbörjade skräckromanen Frankenstein. Andra författare har inspirerats mer direkt av detta fenomen. En vulkan som är bekant för många är J R R Tolkiens Domedagsberget, eller Domberget som det heter i Erik Anderssons nyöversättning på engelska kort och gott Mount Doom. Tolkien sade att det ondskefullt mullrande berget i Mordor var baserat på Strombolivulkanen på Sicilien. Även Vesuvius var mycket aktiv under 1800- och 1900-talet, och kanske figurerade även denna berömda vulkan någonstans i Tolkiens fantasi. Vulkanen utgör ofta ett slags riktmärke i ett litterärt verk, symboliskt såväl som geografiskt. I just Ringarnas herre rör sig hobbitarna Sam och Frodo mot Domberget för att förgöra den enda ringen. Den måste kastas ner i del helveteslika gapet. Där, vid vulkanens kant, fulländas Tolkiens kristna allegori när den trogne Sam bär den lidande Frodo på sin rygg, rakt genom svavel och aska. Man kan också minnas Astrid Lindgrens eldsprutande drake Katla i Bröderna Lejonhjärta, som Skorpan och Jonathan måste konfrontera innan sagan kan bli all. I Malcolm Lowrys kultroman Under vulkanen lever, dricker och dör den olycklige brittiske konsulen Geoffrey Firmin i skuggan av den mexikanska vulkanen Popocatépetl. Vulkanen reflekterar både livets osäkerhet, människans destruktivitet och de ondskans krafter som måste övervinnas. En författare som tog starkt intryck av vulkaner var den amerikanska poeten Emily Dickinson. Dickinson levde i en tid och ett land med verklig Italienfeber. I sin morgontidning kunde hon läsa resebrev från Neapel, Rom, Florens och så förstås Pompeji, staden som begravdes av Vesuvius utbrott år 79 e Kr. Under artonhundratalet ökade den naturvetenskapliga förståelsen för vulkanens mekanismer. Den kom att ses som en dubbeltydig symbol, en naturkraft som både kan skapa och förgöra. Konstvetaren Katherine Manthorne, som forskar om artonhundratalets konst, talar om hur vulkanutbrott leder till bildandet av nya öar och förmodat utdöda arters återkomst. Men samtidigt ödelägger utbrottet hela städer. Från Pompejis förstörelse har vi en ögonvittnesskildring. Plinius d.y. berättar i ett brev om hur ett rökmoln till formen likt ett pinjeträd setts stiga upp från vulkanens topp. Så småningom började flagor av aska singla ned och himlen förmörkades. Plinius d.y. släkting Plinius d.ä. gav sig ut i sin båt för att hjälpa ett par vänner att fly och dog under den dramatiska räddningsaktionen. Under flera timmar regnade det sten från vulkanen och snart var tusentals människor döda. Knappt två millenier senare började man gräva fram de av aska bevarade kropparna, och idag är Pompeji en turiststad. För en vulkanfantast som Dickinon var Vesuvius utbrott mycket fascinerande. Men till skillnad från många andra författare och konstnärer verksamma under 1800-talet reste hon aldrig till kontinenten för att själv beskåda det Italien som blivit centrum för så många poetiska, konstnärliga och litterära drömmar, och där de mest berömda vulkanerna fanns. Dickinson, berömd för sin tillbakadragenhet, stannade hemma i sin fars hus i Amherst där hon läste artiklar, böcker och tidningsnotiser om de europeiska vulkanerna. Som barn tyckte hon om Peter Parleys geografiböcker för skolan, små barnböcker med pedagogiska illustrationer av bergskedjor och vulkanutbrott. Där lärde hon sig om hur en vulkan fungerade, kunskap som hon senare skulle begagna sig av i dikten I have never seen Volcanoes, där beskriver hon hur vulkanen lånar sina ljudeffekter från slagfältet, som på 1860-talet inte var särskilt långt bort: I have never seen Volcanoes But, when Travellers tell How those old phlegmatic mountains Usually so still Bear within appalling Ordnance Fire, and smoke, and gun, Taking Villages for breakfast, And appalling Men Det amerikanska inbördeskriget pågick mellan 1861 och 1865 och sammanföll alltså i tiden med det ivriga amerikanska turistandet i Italien. Det man såg på sina resor tog man med sig hem, och därför dyker vulkanen upp som en bild för nationell kris under 1800-talet. Poeten Walt Whitman kallade beskjutningen av Fort Sumter, den utlösande faktorn i inbördeskriget, för en nationens vulkaniska omvälvning. Länge hade landet sovit på en vulkan, som en tidning skrev. Nationen vacklade på avgrunden till en vulkan, dess politiska institutioner hängde över en den mänskliga passionens vulkan; det pågick en utomordentlig kris, lika plötslig som ett vulkanutbrott. Man hade försökt ignorera det växande problemet med slaveriet i sydstaterna, men nu gick det inte längre. Ett utbrott var nära förestående. Harriet Beecher Stowe skrev den berömda romanen Onkel Toms stuga om slaveriets orättvisor. Där beskrev den förslavade George Harris hur han hade en hel vulkan av bittra känslor brinnande i bröstet, en som sänder strömmar av eld genom hans blodådror och hotar ett häftigt känsloutbrott. Emily Dickinson skrev om en vulkan full av eld, och rök, och vapen som kunde svälja hela byar till frukost men också om vulkanen som en kraft associerad med kvinnligt skapande. I en dikt föreställer hon sig en vulkan som är verksam om natten, precis som hon själv var. Dess tunga är av lava, dess tand av granat. Dickinson skriver att det visserligen finns vulkaner i Sydamerika och Sicilien, men att hon har en Vesuvius hemma. Kanske har hon lånat bilden av en av sina favoritförfattare, den brittiska poeten Elizabeth Barrett Browning. Barrett Browning skrev långdikten Aurora Leigh om en halv-engelsk, halv-italiensk ung kvinna som finner sin poetiska röst i Italien. Aurora upplever att hon har en sång som brinnande lava, hänsynslöst episk, i sitt bröst. För henne är det en bild av frihet. Men Dickinsons vulkan förlorar aldrig sin hotfulla potential. Den nattliga vulkanen är inte bara en metafor för poesiskrivande, den är också en förgörande kraft med väsande läppar som släpper ur sig lava och förgör hela städer: The Solemn Torrid Symbol The lips that never lie Whose hissing Corals part and shut And Cities - ooze away Josefin de Gregorio
Buch: Der Antirömische Affekt (Kurzbeschreibung) Book: Hostile Witnesses (Shop, englisch) Book: Counterfeit Christs (Shop, englisch) Book: What the saints never said (Shop, englisch) Plinius der Jüngere (Wikipedia) Julian der Apostat (Wikipedia) What's wrong with Apologetics (Podcast, englisch)
Warum sollte man in Angst vor Geistern leben? Einfach Plinius.de besuchen und einen Exorzismus buchen. Plinius. Die Geisterprofis: Denn die Ghostbusters waren nur Amateure!
Warum sollte man in Angst vor Geistern leben? Einfach Plinius.de besuchen und einen Exorzismus buchen. Plinius. Die Geisterprofis: Denn die Ghostbusters waren nur Amateure!
Warum sollte man in Angst vor Geistern leben? Einfach Plinius.de besuchen und einen Exorzismus buchen. Plinius. Die Geisterprofis: Denn die Ghostbusters waren nur Amateure!
Warum sollte man in Angst vor Geistern leben? Einfach Plinius.de besuchen und einen Exorzismus buchen. Plinius. Die Geisterprofis: Denn die Ghostbusters waren nur Amateure!
Warum Nikolausi ein Osterhasi ist, warum Plinius der Ältere nicht noch älter wurde, und wie man Schokolade auf keinen Fall essen soll. Echt jetzt.
JUKU Raadio 331. saade viib osaleja Kaukaasiasse, täpsemalt Aserbaidžaani, Armeeniasse ning Mägi-Karabahhiasse. Koos geograaf Toomas Kümmeliga käivitatakse ajamasin ning kandutakse aserite-armeenlaste tänase konflikti ajalukku. Niisiis pajatame eelkõige Kaukaasia kultuurilisest mitmekesisusest, vastuoludest, konfliktsetest kultuuridest, arusaamistest, keelkondadest, usust ja geograafiast. Päevauudiseid rindelt ei edasta, pigem tahame teada, mis selles maailmaosas üldse läbi aegade toimunud on. Lisaks Armeeniale ja Aserbaidžaanile räägime Kaukaasia muudest väikerahvastest, kes samal territooriumil elavad. Uurime udi rahvast, keda peetakse üldse (koos armeenlastega) Kaukaasia vanemateks asukateks ning kes figureerivad juba antiikautorite teostes, neist on kirjutanud Herodotes, Tacitus, Plinius, Ptolemaios jt. Peatume ka kurdidel, krõzidel, hnalugidel, buduhhidel, taatlastel, tsahuridel ja mägijuutidel. Jutuks tuleb religioonikaart armeenla gregoriaani kristlusest katoliiklikuõigeusuni, zoroastrismi ja islamini, siiani Kaukaasis tooniandva paganluseni ning jeziidi kurdide “saatanakummardamiseni”. Saates saab üsna selgeks, miks see konflikt ei lahene. Vähemalt ilma neutraalse rahusobitaja osavõtuta, milleks ei saa kindlasti olla ei Türgi ega Venemaa.
Kommentare bitte unter https://manglaubtesnicht.wordpress.com/?p=3543 Christen bringen immer wieder vor, dass die Existenz von Jesus Christus historisch bewiesen sei. Oliver ist skeptisch und geht anhand des Buches „Falsche Zeugen“ von Hermann Detering die vorhandenen „Beweise“ durch. Till kann sich vor Lachen kaum halten — Wie kann es sein, dass so viele Menschen sich über so lange Zeit hinweg von derart dümmlichen Argumenten überzeugen lassen? 06m59s: 1. Thallus (nicht) 07m14s: 2. Mara bar Serapion 09m36s: 3. Tacitus 20m40s: 4. Plinius der Jüngere 27m42s: 5. Flavius Josephus 40m24s: 6. Sueton 50m05s: Zusammenfassung
Esther Apituley over theatervoorstelling Beethoven Lost in Silence, de 'gevonden' schedel van Plinius de Oudere, en in Het Spoor Terug: Ouders van toen en nu, deel 2: De nieuwe baby
Een team van Italiaanse wetenschappers bracht afgelopen maand vol trots het nieuws naar buiten: de schedel van Plinius de Oudere was gevonden. De schedel van de man die het encyclopedische werk Naturalis Historia schreef en die op dramatische wijze om het leven kwam toen de uitbarsting van de Vesuvius in 79 na Christus Pompeii verslond.Zou het werkelijk? Wij bellen met classicus en historicus Raphael Hunsucker, standplaats Rome.
Segrarna skriver historien. Antikens sju underverk kom till när grekerna förvandlade sitt imperiums mest framstående monument till historiska ikoner. Mattias Berg reflekterar över deras betydelse. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Man säger att segraren skriver historien. Men varje sådan segrare har hittills visat sig vara tillfällig. Bygger sina väldiga triumfbågar och krigsminnen innan någon annan segrare kommer och skriver över den historien. Raserar monument, ibland hela kulturer. Så där får vi sitta bland ruinerna. Tyda spår och tecken efter allt som försvunnit, gått i bitar, bränts eller rövats. Av det grekiska dramat återstår till exempel hela verk av inte fler än tre författare: Aischylos, Sofokles och Euripides. Men även här finns bara en bråkdel kvar vad gäller Sofokles sju av 120 dramer. Allt det andra, hela det litterära myller vi kan ana i andrahandskällorna, är mer eller mindre borta. Trots det bildar vi oss uppfattningar om det grekiska dramat som sådant, påstår ett eller annat, om hur det var och inte var. Och vi måste väl förhålla oss till sakernas tillstånd: att allt som finns kvar är några korn i sanden, en droppe i havet. Måste försöka tolka, begripa, mot alla odds. Med insikten om att helheten alltid kommer att vara undflyende och instabil. Att summan av alla dessa segrar blir en sorts förlust, av minne och monument. För inte ens underverken blev kvar. Av mänsklighetens allra mest omsusade skapelser kan vi i dag bara se Egyptens pyramider med egna ögon. I boken "Antikens sju underverk" från 2019 försöker antikvetaren Allan Klynne ändå rekonstruera dem med en detektivs noggrannhet. Tillkomsten, konstruktionssättet, sönderfallet genom jordbävning eller belägring och så det utdragna sökandet efter spåren efteråt. Frågan är också om vissa av underverken ens funnits, eller snarare varit ett slags legering av legender: sammansmälta beskrivningar som ofta motsäger varandra. Inte minst gör Klynne sitt bästa för att reda ut Babylons hängande trädgårdar, som ändå inte tycks gå ihop på någon ledd. Vare sig hängande eller klättrande. Något liknande verkar gälla Kolossen på Rhodos, som sägs ha poserat bredbent över hamninloppet vilket tillät även de största fartyg att passera därigenom. Men enligt Allan Klynne kunde den knappast ha stått på det sättet, rent tekniskt. Och inte heller varit fullt så kolossal som myten menar. Med Mausoleet i Halikarnassos, en enorm överbyggnad av Kung Mausollos grav på 300-talet före Kristus i nuvarande turkiska Bodrum, är efterspelet minst lika intressant som tillkomsten. Det var romarna som först använde termen mausoleum när de lät Kejsar Augustus grav bli nästan lika väldig som den i Halikarnassos och begreppet har sedan dess använts för bland annat Lenins och Maos gigantiska gravbyggnader. Men trots att monumentet över Mausollos, som sades vara minst 40 meter högt, stod sig ända fram till 1100-talet efter Kristus: alltså i nästan ett och ett halvt millennium, blev den ett mysterium för den modernare människan. Hur graven egentligen såg ut, exakt var den hade legat, vilka av dåtidens mest berömda skulptörer som gjorde utsmyckningarna. Romaren Plinius den äldre gav Mausollos grav dess mest utförliga beskrivning, som dock så isande tydligt illustrerar det närmast hopplösa i att försöka tolka äldre tider korrekt. Enbart av Plinius inledande mening finns det i dag enligt Allan Klynne 58 olika versioner. Främst på grund av att romaren, som brukligt var, skrev utan mellanslag och texten därmed kunde tolkas olika i de senare avskrifter som utgör våra källor. Sökandet efter själva mausoleet, vilket så småningom torde ha raserats av en jordbävning, är också en historia i sig. En flera hundra år lång skattjakt, som vid mitten av 1800-talet ledde till att 799 bitar från underverket kunde skeppas till England av brittiska arkeologer. Sedan pågick det fruktlösa pusslandet i ytterligare ett drygt sekel, innan en dansk expedition först på 1970-talet hittade de bitar som behövdes för att begripa helheten. Det var de gamla grekerna som skapade föreställningen om Världens sju underverk, som de hette när det begav sig, Den äldsta ännu existerande topplistan formulerades av Antipatros från Sidon på 100-talet före Kristus med fem av sju underverk placerade just i det grekiska imperiets hjärta, inom en liten cirkel av hela jordklotet, eftersom segrarna skrev historien redan då. Och det är inte enbart underverken i sig som försvunnit, utan även definitionerna av dem. Antipatros uppräkning kan enligt Allan Klynne bygga på poeten Kallimachos försvunna bok "Förteckning över sevärdheter från världens alla hörn", skriven halvtannat sekel tidigare, eller från en lista som återfanns på ett mumie-emballage i Berlin i början av 1900-talet. Men den papyrusen var så skadad att bara tre av vad som sades vara sju sevärdheter gick att tyda: Pyramiderna, Mausollos grav och Artemis-templet i Efesos i nuvarande Turkiet. Självklart har den här topplistan sedan diskuterats och ifrågasatts genom historien. Redan romarna nästa segrare i ordningen tyckte till exempel att deras egna skapelser måste uppmärksammas mer. Inte minst akvedukterna, som Plinius den äldre kallade "den största tekniska triumfen i världshistorien". Och så har det fortsatt, in i vår tid. Jag läser om det senaste grandiosa försöket att skapa världens nya sju underverk. Från och med millennieskiftet sägs 100 miljoner människor ha deltagit i en global digital omröstning, där man fick välja mellan ett antal existerande byggnadsverk och som passande nog pågick i sju år med slutpunkt 2007. Resultatet blev väl inte särskilt oväntat. Här finns romarnas Colosseum och en betydligt vidare geografisk spridning, med bland annat Chichén Itzá i Mexiko, Kinesiska Muren och indiska mausoleet Taj Mahal. Det i vår tid så uppmärksammade begreppet "Världsarv" är ju ett annat försök att lyfta fram det bästa som mänskligheten åstadkommit. Att underverken inte längre är sju, utan närmare 900 byggnader eller stadsmiljöer på Unescos lista, visar på både fördelen och nackdelen av att göra den bredare och mer representativ. Risken är att listan samtidigt blir allt mer svåröverskådlig och till sist tappar sin pedagogiska poäng. Fortfarande ligger dock ungefär hälften av de kulturella världsarven i Europa och Nordamerika, det vill säga jordklotets härskare under nu snart tre sekel, efter Kinas senaste storhetstid under 1700-talet. Så den övergripande tendensen tycks stå sig relativt väl sedan de gamla grekerna. Just nu är det vi själva som skriver historien, innan Kina kanske tar över igen. Hur tidstypiska sådana här topplistor över mänsklighetens mäktigaste byggnadsverk än är, hur ytliga eller fåfänga, ser jag dock ändå deras värde. I bästa fall kan de fungera som en lättfattlig guide till kulturhistorien. Någonting som väcker vår fantasi och kunskapstörst, liksom respekten för andra kulturer. I värsta fall kan de snarast fungera tvärtom och lättfattligheten slå tillbaka. Världsarven förvandlas då till självklara mål för dem som vill rasera monument, än en gång skriva över historien, statuera exempel. Vilket IS nutida härjningar i bland annat Palmyra och Mosul bara alltför tydligt illustrerar. Men just den ursinniga viljan visar samtidigt på minnesmärkenas symboliska tyngd och därmed också vikten av att ha dem kvar på våra kom ihåg-listor för framtiden. Inte minst om själva byggnadsverken förvandlas till grus och aska. Som en sorts arkeologiska ledtrådar, på samma sätt som antikens sju underverk varit för oss under tvåtusen år. Ett trotsigt "Låt stå!" på historiens svarta tavla. Mattias Berg mattias.berg@sr.se
From the Amazon rainforest wildfires to the September 20th international youth climate change strike from school, to Greta Thunberg’s Sept. 23 speech at the 2019 UN Climate Action Summit, to the breaking news of Italy’s Mont Blanc Glacier’s immanent collapse, the global climate crisis has been front and center in the news cycles this past week. The global climate crisis is not new. It is not fake news. The greater and growing awareness of the climate crisis is much needed. Today’s imaginal prayer exercise is focused on healing Holy Mother Earth and the impact that the climate crisis has upon her through imaginally praying with The Essene Gospel of Peace. The Essene Gospel of Peace is attributed to Plinius and was first translated by Edmund Szekely (TSAY-kay) in 1928. Some question the authenticity of Szekely’s story behind finding it in the Vatican Archives as it has not been found since. Regardless of the authenticity of the text, it offers a wonderful look at Jesus’ teachings about our earthly mother, our heavenly father, and communing with the angels. No doubt, had a gospel with so much teaching honoring holy mother earth been included in the Christian canon, today’s climate crisis would be all but non-existent. I hope that you find this imaginal prayer exercise utilizing The Essene Gospel of Peace honoring greater respect and love for Mother Earth enriching to your prayer life.
In der ersten »regulären« Episode werfen wir einen Blick auf die Frage: was wissen wir? Wenn wir den Stand des Wissens verstehen möchten – wo blicken wir hin? Und warum ist diese Frage nicht nur geschichtlich von großer Bedeutung? Zur Zeit mündlicher Überlieferungen war eine Entwicklung komplizierterer Ideen über längere Zeiträume noch nicht möglich. Dies beginnt mit den ersten Hochkulturen. Mit der Entwicklung von Schrift, Zahlensystemen und letztlich Büchern. Die Enzyklopädien nehmen in der Geschichte der Darstellung des aktuellen Wissenstandes eine wichtige Rolle ein, beginnend mit Plinius dem Älteren und dann vor allem die bahnbrechende Ezyklopädie des Diderot in der Zeit der französischen Aufklärung. In der heutigen Zeit hat die Wikipedia diese Rolle weitgehend übernommen, und dies mit positiven aber auch problematischen Aspekten. Der Umgang mit Wissen, oder besser gesagt, der Frage, wie der aktuelle Stand des Wissens repräsentiert wird ist ein wesentlicher Faktor sein, wie unsere gesellschaftliche Zukunft aussehen wird. In dieser Episode ein erste Wurf über unseren Umgang mit der Vergangenheit, weitere werden folgen. Referenzen David C. Lindberg, The Beginnings of Western Science Philipp Blom, Böse Philosophen Manfred Geier, Aufklärung, das europäische Projekt Hans Joachim Störig, Kleine Weltgeschichte der Wissenschaft
The ancient Roman historian, Plinius, called Portofino «Portus Delphini», a latin denomination that comes from the fact that the surroundings sea was frequented by a lot of Dolphins.
In den Episoden dieses Podcasts machen wir uns auf die Suche nach den Ideen von Alexander von Humboldt. Ein Naturforscher. Er hat 1844 ein Buch veröffentlicht, das seine Vorträge zusammenschreibt. Sein Wissen vorstellt. Von Forschungsreisen. Von Fächern. Von Prozessen. Im ersten Kapitel machen wir einen Einstieg.
In den Episoden dieses Podcasts machen wir uns auf die Suche nach den Ideen von Alexander von Humboldt. Ein Naturforscher. Er hat 1844 ein Buch veröffentlicht, das seine Vorträge zusammenschreibt. Sein Wissen vorstellt. Von Forschungsreisen. Von Fächern. Von Prozessen. Im ersten Kapitel machen wir einen Einstieg und lernen eine Idee von Plinius. Er spricht vom Teil und Ganzen.
103 – det år då Plinius den yngre blev medlem av Augurkollegiet i Rom. Men 103 är också det antal avsnitt som hittills utkommit av din bästa podcast Kvack! I detta etthundratredje avsnitt skanderar David “rädisor åt alla!”, Henrik berättar om en svennebananig legofakir och Frida är besviken. Dessutom: alternativmedicin, kvacksalvare, cancer, hokus-pokus, scouter, blaskig […] See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
89 var inte bara året då Plinius den yngre blev urbanquaestor utan även det första avsnittet som vi spelar in befinnandes i samma fysiska rum! Henrik pratar om favoritämnet homeopati, David snackar fosfor och Frida tackar Skeptikerpodden för lång och trogen tjänst! Dessutom; Brottsliga träd, homeopatisk akut, vårdnad av barn, Bert Karlsson, korrigera/korrogera och myhyyyhyket mer! […] See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.
Vieles ist in den vergangenen Jahrzehnten zum Untergang von Pompeji gesagt und geschrieben worden. Nicht alles entspricht dem aktuellen Stand der Forschung. Wir haben uns aufgemacht, um einen Faktencheck durchzuführen und sind dabei auf interessante Ergebnisse gestoßen.
"Shizuku no Youni" by Floating Flower from 1 and 2; The title track from from Andexelt by Circle; "Variazione I (to Plinius)" by Osanna from Milagro Calibro 9; "Monde Sewer Cholera Net" by Rah Bras from Whohm; "Taras" by OMFO from TransBalkan Express; "Ghetto Ghosts" by Tarantel from Ghetto Beats on the Surface of the Sun Vol I.; "Adult Costume" by Sunburned Hand of the Man from Complexion; "Dictaphone's Lament" by Tycho from Past Is Prologue; "Love Galactic" by Christine 23 Onna from Acid Eater; "Yaylalar" by Selda from Selda; "Elder Harmonies (Ancient)" by Arastoo from Warmth in Digital; "Third Sparkling Echo" by Birchville Cat Motel from Three Sparkling Echoes.
"Shizuku no Youni" by Floating Flower from 1 and 2; The title track from from Andexelt by Circle; "Variazione I (to Plinius)" by Osanna from Milagro Calibro 9; "Monde Sewer Cholera Net" by Rah Bras from Whohm; "Taras" by OMFO from TransBalkan Express; "Ghetto Ghosts" by Tarantel from Ghetto Beats on the Surface of the Sun Vol I.; "Adult Costume" by Sunburned Hand of the Man from Complexion; "Dictaphone's Lament" by Tycho from Past Is Prologue; "Love Galactic" by Christine 23 Onna from Acid Eater; "Yaylalar" by Selda from Selda; "Elder Harmonies (Ancient)" by Arastoo from Warmth in Digital; "Third Sparkling Echo" by Birchville Cat Motel from Three Sparkling Echoes.