Morgonandakten

Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Temat för veckan är Vägar till liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Natten före föreläsningen kunde jag inte sova. Svenskundervisningen i högstadiet krävde att vi alla elever, var och en, skulle hålla i en kort föreläsning inför hela klassen om ett valfritt ämne. Jag hade valt att tala om ”Hasse å Tage” – det intresserade mig som 14-åring.Jag var inte ett dugg orolig för själva föreläsningens innehåll. All min oro kretsade runt om jag skulle bli generad eller inte. För jag blev så väldigt lätt röd i ansiktet och hade flera gånger blivit retad för det. Jag var vettskrämd över att bli blossande och att andra skulle skratta och komma med nedsättande kommentarer.Jag tänker ofta på denna erfarenhet när jag läser om hur Jesus stillar stormen: De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.Text:Mark 4:39Musik:Chess av och med Benny AnderssonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Eido Al Fakir från Stockholm håller i i andakten i samband med den muslimska högtiden Eid al-Fitr som avslutar fastemånaden ramadan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: Eid al-Fitr är en speciell högtid. Det är en fest av tacksamhet – efter en månad av disciplin, begränsning och prövning. Fastan fullbordas, sägs det, för att vi ska kunna vara tacksamma. Men tacksamhet är ett ord som jag har insett att jag inte riktigt har haft ett grepp om. Jag har förstått det i teorin. Jag har vetat att man borde vara tacksam. Men varför? Handlar det om artighet? Om att vara schysst? Och i så fall - mot vem? Musik: Carousel- Eido Al FakirProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Eido Al Fakir från Stockholm håller i i andakten i samband med den muslimska högtiden Eid al-Fitr som avslutar fastemånaden ramadan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:”Eid al-Fitr bär med sig många barndomsminnen för mig från tiden då jag bodde i Damaskus. Ett av dem är traditionen att barn fick nya kläder till högtiden – man tog på sig dem innan man gick ut för att fira, och de kändes som mer än bara nya. De gav en känsla av förvandling – som att träda in i en ny fas efter en krävande fastemånad.”Musik: Carousel- Eido Al Fakir ProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Pastorn Fredrik Lignell reflekterar kring några av bibelns doldisar i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Kyrkor över hela världen har i tusentals år bett bönen ”Kyrie eleison – Herre förbarma dig”. Bartimaios var den som bad den bönen först av alla.”Text: Kol 4:17Musik:Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel PortmanProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Pastorn Fredrik Lignell reflekterar kring några av bibelns doldisar i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Hur osynlig kan en människa bli? Var finns Gud när allt spricker sönder och när människor utnyttjar och förskjuter. I dag vill jag nämna Hagar, en av bibelns många tilltufsade människor.”Text: 1 Mos 16Musik:Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel PortmanProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Pastorn Fredrik Lignell reflekterar kring några av bibelns doldisar i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Vad skulle hända om du idag såg på din arbetsplats, skola eller på dina grannar med Rachav i bakhuvudet? Kanske ska du inte utgå från att det är total avsaknad av tro där. Gud rör vid människor på de mest osannolika platser. Han rör och lockar vid de mest oväntade människor.”Text: Jos. 2Musik:Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel PortmanProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och djuret som tema. Idag med Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Tidiga mornar - fåglar som redan är igång. Hunden som nosar världen vaken. Rådjuret som står stilla, lyssnar och försvinner. Det är som att djuren alltid vaknar före oss. Inte bara i tid utan också i närvaro. De är redan där, fullt och helt, medan vi fortfarande letar efter våra tankar.”Musik:Sirgun Kaur – Bahuta Karam InstrumentalProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och djuret som tema. Idag med Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Djur är inte bara en sidovarelse i våra liv – de är en del av samma väv som vi människor, och det har profeten Muhammad påmint oss om när han sa: en god gärning till ett djur är lika god som en god gärning till en människa.”Text: Koranen 2:30Musik: Lament – Iftekharul AnamProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och har temat Djur. Idag med författaren Karin Brygger som utgår från sin judiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Djur, särskilt när de är sjuka och beroende av oss, kan få oss att få syn på oss själva. Vår egen sårbarhet och hjälplöshet blir plötsligt uppenbar när vi är nödvändiga för en annans överlevnad. Det är naturligtvis samma sak när vi möter en människa i nöd. Vi måste ta ett steg tillbaka, vi måste låta den andres sårbarhet stå i centrum.Hur gör vi det? Vi lyssnar.Den som inte vet hur man lyssnar kan faktiskt öva sig genom att umgås med djur. Eftersom djur inte tala vårt språk måste vi öva alla våra sinnen för att förstå dem. Vad betyder det när öronen rör sig? När hunden kryper ihop? När katten ligger alldeles stilla och inte rusar fram när den hör kylskåpet öppnas?Text:Josef och hans bröderMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Djur. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vad är det som gör oss till människor och definierar vår mänsklighet? En av de egenskaper som skiljer oss från djur är vår förmåga att förstå humor. Till skillnad från djur kan de flesta människor förstå humor – och även situationers ironi. Humor är en kraftfull aspekt av buddhistisk undervisning. Av alla lärare jag har mött – från vilka jag har tagit emot undervisning – har samtliga använt humor som en del av sitt lärande. Genom att uppfatta de humoristiska aspekterna av situationer kan vi lätta upp det som är svårt och problematiskt.Text:Ur Thinley Norbus ordMusik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och har temat Djur. Idag med prästen Albin Tanke från Malmö som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:När jag var liten var jag ofta på min farmor och farfars stora bondgård som låg mitt på Söderslätts vidsträckta åkrar. Där fick jag hjälpa till att ta hand om alla djur. Det fanns kor, grisar, får och höns, hundar och katter. Det var så fint att få leva i denna samklang. Även om det också var tufft för mig att som ett litet barn få upptäcka livets realiteter, hur tillvaron ibland är hård och grym och hur naturens lagar kan kännas så orättvisa. Djur blev sjuka och dog. Frågan väcktes när nya djur kom till, om jag överhuvudtaget skulle våga fästa mig? Men kärleken som fanns i omsorgen om det levande blev starkare. Samhörighet och gåvor till livet födde en respekt och ödmjukhet. Det var en gåva som jag är så tacksam för att jag fick uppleva. Omvårdanden om djuren var så djupt meningsfullt – och det gav värme och tröst.Guds skapelse är en gåva, fylld av liv och av mångfald. Från de minsta insekterna till de största valarna – varje varelse har sin plats och sitt värde i Guds ögon.Text:Psaltaren 36:7–10Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, berättar om kornet som gror. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Evangeliets starkaste berättelse, själva förutsättningen för den kristna tron, handlar om detta. Vetekornet som faller i jorden och dör. Då är det verkligen borta. Inget som syns, hörs eller ens verkar finnas kvar. Det är evangeliernas vittnesbörd om Jesu död och uppståndelse. Han dör. Kornet faller i jorden. Allt som är sagt verkar dö med honom. Det blir bara mörker och avgrundsdjup sorg kvar.Men så finns den där lappen, en anteckning, sångstrof eller ett enda ord som får liv. I mig. Det är hoppet som spirar rakt in i mörkret och allt som ibland blir nattsvart.Vårens hälsning i vår del av världen berättar om ett envist hopp, år efter år. Det syns tussilago i dikena, snödropparna har redan berättat att efter vinter kommer vår. Så sjunger vi. Men vi fortsätter i nästa andetag att också sjunga om Andens rike.Det är annorlunda. Och ändå så tydligt i vårens ankomst, varje vår. Oavsett. Våren kommer. Efter vinter kommer vår, också i Andens rike.Musik:Things you remember av och med Ulla KällProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, möter oss i dagens andakt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag fick en gång i köket hemma i Nås som nittonåring en lapp av min pappa, som kunde liknas vid att få den instucken under min dörr, något som skulle stärka mina hjärtslag. Ge mig något att leva för.Bilden av den där lappen under en dörrspringa är så bra, som ett hemligt meddelande som skjuts in under en dörr på ett hotell. En filmscen vi kan känna igen. Plötsligt ligger en lapp där med en särskild hälsning.Min lapp kom från Pappa. Några ord på väg i trons vandring. Hans ord var tänkt som min färdkost. Men de var hans, inte mina. På hans lapp stod:Lita på din Gud han är nära, Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker. Ljuvliga säkra tro.Text:Joh 12:24Musik:Things you remember av och med Ulla KällProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi Britta Hermansson, pastor i Equmeniakyrkan, i Andakten i P1 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vilket ord, vilken erfarenhet, händelse har påverkat mig mest, när jag tänker efter? Har du något sådant ord eller händelse i ditt liv? Det kan ta sin tid att hitta eller så bara vet du direkt vad det är.Jag minns några rader på en lapp jag länge tänkt varit min viktigaste. Men så inser jag att den tillhörde någon annan, min pappa.Jag är nitton år, kommer hem till föräldrahemmet i Nås en helg och har bestämt mig för att berätta att jag blivit kristen. Pappa sitter vid köksbordet. Jag har en ny inriktning i mitt liv och vill säga det.Musik:Things you remember av och med Ulla KällProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag i Andakten i P1 möter vi författaren Karin Brygger som talar om den judiska högtiden Purim. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vad heter du? Vem är du?I Tanakh, den judiska bibeln, finns otaliga berättelser om namn och identitet. De ligger som en underström, skjuter sig in från sidan i de actionfyllda händelseförlopp som konstituerar judarnas historia. Namn, alltså. Och namnbyten. Det kan handla om att bli en annan, och veta att denna förändring är nödvändig. Jakob vägrar till exempel ge sig av i gryningen från brottningsmatchen med den okända – om han inte blir välsignad. Det blir han, och han linkar ut från natten och in i dagen med ett nytt namn: Israel. Bokstavligen Den Som Brottas Med Gud. För det är vad ordet Israel betyder.Text:Ruths bok, Esters bokMusik:And The Swallow (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline ShawProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Nu firas den judiska högtiden Purim. Författaren Karin Brygger tar avstamp i Esther, som har en särskild betydelse för Purim. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ester – Purims hjältinna - har en egen bok i den hebreiska bibeln. Men att läsa den är inte att läsa en historia, utan många. Så är just de bästa historierna: de öppnar för olika tolkningar. Ofta blir Esters bok läst så här: en söt tjej blir av nöden en stark ledare som räddar det judiska folket i staden Shushan. Det är en bra läsning. Emellertid är den fattig. Varför inte läsa Esters bok som en berättelse om inte bara en, utan två, starka kvinnor som fredar sig mot män? Som säger nej. Till att dö. Kungens första fru Vashti vägrar ge upp sin själ (en metaforisk död) och Ester vill helt enkelt inte mördas. Är Esters bok i själva verket ett feministiskt manifest?Text:Ruths bokMusik:And The Swallow (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline ShawProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Att vila i det tidlösa. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I andakten berättar Anne Simonsson om en orolig morgon som slutade med en tacksång i duett med hunden.- Jag inser att tacksamheten kan öppna ett rum inom mig, ett rum där det finns plats för mer än bara mitt oroliga jag och alla bekymren; plats för glädje, plats för ett möte, plats för förtröstan, säger Anne Simonsson i andakten.TextFilipperbrevet 4:6-7MusikUnder the heavens – Tony Anderson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Att ta vara på gåvorna i livet. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I andakten berättar Anne Simonsson om hur en tyst retreat oväntat bröts av en inbjudan till våffelfika.- Kanske livet hela tiden har gåvor som väntar på mig, väntar på mitt ja, och är redo att fylla min dag med mening. Hur ska jag kunna ta vara på de gåvorna? Jag tror att jag behöver en inre vägskylt som jag kan följa under dagens många valsituationer, och som kan hjälpa mig att prioritera och välja rätt, säger Anne Simonsson.TextGalaterbrevet 5:6MusikUnder the heavens – Tony Anderson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Situationer som rubbar balansen. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Sändes första gången i augusti 2025. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I andakten berättar Anne Simonsson den gång hon snavade på hundkopplet och återupptäckte en bortglömd glädje.- För mig som så ofta har bråttom framåt kan snubblandet bli en helig paus, en möjlighet att ta emot en gåva i stunden. Idag vill jag försöka se en inbjudan i de situationer som överraskar mig, och till och med i situationer som rubbar min balans, säger Anne Simonsson i andakten.TextPsaltaren 23:5-6MusikUnder the heavens – Tony Anderson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Att ensam bära allt ansvar. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I andakten berättar Anne om den gång hon inte hade möjlighet att hjälpa en församlingsbo, och lättnaden när någon annan ryckte in.- Ibland förblindas jag att tro att de uppdrag och åtaganden jag har är mina; att jag ensam bär ansvar för det ena eller andra i livet. Jag glömmer bort att jag är en del av ett vi: en del av en familj, ett arbetslag, grannskap, kyrka, vänkrets, förening., säger Anne Simonsson i andakten.TextHebreerbrevet 10:24MusikUnder the heavens – Tony Anderson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Att hitta sitt sätt att växa. Om det handlar andakten med Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamling. Den sändes första gången i augusti 2025. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I andakten berättar Anne Simonsson om ett äppelträd på hennes gård, som på grund av en tidig skada grenar ut sig som en buske.- Jag märker att buskträdet väcker en längtan inom mig: Jag vill också växa åt sidorna, närmare andra människor. Jag vill också vara lättillgänglig och generös. Jag vill också leva det bästa möjliga livet utifrån mina förutsättningar., säger Anne Simonsson i andakten.TextFilipperbrevet 1:6MusikUnder the heavens – Tony Anderson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Dagens andakt hålls av Prima Singh diakon i Equmeniakyrkan i Stockholm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”För flera år sedan när jag gick min fritidsledarutbildning med kyrklig inriktning skulle vi få lära oss mer om ledarskap och min dåvarande lärare presenterade mig för en författare som gjorde ett stort intryck”. Text: 1 Joh 4:7-8Musik: Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)ProducentLina Hedmark liv@sverigesradio.se

Dagens andakt hålls av Prima Singh diakon i Equmeniakyrkan i Stockholm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Bara för att jag råkar ha en krage på mig innebär det inte att jag är felfri eller att jag är mer älskad av Gud. Han älskar oss alla lika mycket- i hans värld behöver ingen förtjäna kärlek och beröm. I hans värld är vi ovillkorligt älskade med våra tillkortakommanden och trots våra misslyckanden.”Text:1 Joh 4:16Musik: Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)ProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

I dagarna inleds den muslimska fastehögtiden ramadan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: När månaden Ramadan kommer talar vi ofta om hjärtat. Det är månaden då vi ska rena oss, släppa det gamla, förlåta dem som har sårat oss och försöka bli lite mjukare, lite bättre människor. Dessa ord bär på mycket hopp. Ni vet den där tanken om att få börja om och att få lägga ner det som tynger en är ju något de flesta av oss längtar efter.Text: Koranen 42:40 Musik: Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed EsfahaniProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

I dagarna inleds den muslimska fastehögtiden ramadan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Nu när Ramadan är här kan vi låta rytmen förändras igen – jag hoppas på att jag ska låta dagarna bli långsammare och enklare. Tillåta mig att vänta mer. Känner efter mer. Och då kan vi lägga märke till hur det där lugnet smyger sig tillbaka.”Text: Koranen 55:26-27Musik: Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed EsfahaniProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 hålls i dag av syster Mirjam - en av de nunnor som lever och bor i Heligas hjärtas kloster vid Omberg i Östergötland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Syster Mirjam är katolik och systrarna i klostret tillhör den benediktinska klostertraditionen och kallas för Mariadöttrarna.Ur andakten:"När jag först fick frågan om jag kunde tänka mig att hålla den här andakten var min spontana reaktion – nej det kan jag inte, det är bättre om någon annan gör det. Jag var helt enkelt rädd för att misslyckas."Text:Matt 18:3Musik:Gottes Zeit Ist Die Allerbeste Zeit – Vikingur Olafsson & Halla Oddny MagnusdottirProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Tankar och reflektioner utifrån ett andligt och religiöst perspektiv. Bygger på text ur helig skrift, bön, egen reflektion och musik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:I perioder har jag spelat mycket improvisationsteater. Det är en underbar konstform! En plats där du får utmana dina impulser och öva dig i att se den människa du har framför dig. När jag klev över tröskeln till min första nybörjarkurs, så var jag både nyfiken och nervös. Det var en blandad skara människor som satt i rummet. Några verkade ha gått dit tillsammans, och andra satt spänt och väntade på att kursledaren skulle dra igång. Det var både kvinnor och män, olika klädstilar, åldrar och utseenden. Vi var en grupp människor som troligen aldrig hade träffats, om det inte vore för vår gemensamma hobby.I samhällets ögon var vi en brokig skara människor, men impron blev ett rum där vi kunde hitta gemenskap över gränserna. På många sätt liknar min församling, det jag fick uppleva inom teatern. Båda är spretiga gemenskaper, där det finns en styrka i att vi är olika.Text:Joh 13:34-35Musik:A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel GraingerProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg, i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:För några år sedan bjöd jag in till en Thanksgiving-middag. Jag ville äta gott, ha låga trösklar och hitta ett tillfälle att tacka tillsammans. Så jag bjöd in fyra vänner och bad dem ta med en gäst var. Någon tog med sin kollega, en tog med grannen och någon tog med en person som behövde uppmuntras. Alla gäster fick förbereda något de ville tacka för.Jag ordnade noga inför kvällen. Dukade fint och tände ljus. Lagade mat som jag trodde skulle passa alla. Och det blev en fin kväll! Vi delade gemenskap och lärde nyfiket känna varandra. Till en början var det lite trevande samtal, men allteftersom kvällen gick så hittade vi varandra alltmer. Under efterrätten var det dags att berätta vad vi var tacksamma för. Och det var högt och lågt! Tacksamhet över en bra vecka, tacksamhet för hälsa. Ett tack för att ens ha överlevt föregående år och ett annat tack för att ha mat på bordet. När kvällen var slut, så var mitt hjärta fyllt av tacksamhet. Att vi tackade tillsammans, gjorde att jag återigen kunde hitta den kompassen i min egen kropp.Text:Psaltaren 106:1, 1 Thessalonikerbrevet, Psalm 702Musik:A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel GraingerProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter möter vi Clara Vennman, som är aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag, min man och vår tre barn, är del av en matgemenskap. Vi är tre familjer, som träffas i varandras hem och äter middag tillsammans en gång i veckan.När vi startade för drygt 10 år sedan, så var vi tre par som längtade efter en vardagsgemenskap. Ett sammanhang som inte krävde så mycket av oss, utan dit vi kunde komma som vi var och sätta oss vid ett dukat bord. Så vi började laga mat till varandra en gång i veckan. Och sedan dess gemenskapen uthålligt hängt i, och burit oss genom sju barn, flyttar, jobbyten och livets upp- och nedgångar.Ibland har det varit genomtänkta middagar och sena kvällar, och ibland har det varit makaroner och alldeles för hög ljudnivå. Vissa gånger har vi fört samtal som har stannat kvar, och andra gånger sitter vi mest tysta med varandra. Men vi har fått öva oss i principen att dyka upp och dela gemenskap, oavsett hur lätt eller svårt livet känns den dagen.Och nu kan jag konstatera, att vi behöver vår matgemenskap för att både bära och bäras. Och att det inte längre är vi som bär rytmen av att ses varje vecka, utan att det är rytmen som bär oss.Text: ApostlagärningarnaMusik:A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel GraingerProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:För visst möter vi de människorna ibland – de som verkar ha en förundrans blick? Som är först med att utbrista: ”oj, knopparna slog ut den här våren också!” eller som stannar upp på trottoaren bara för att känna hur gott det luktar när regnet slår mot varm asfalt. Dom människor somåterigen läser en tummad bok: ”bara för att se om det kommer upp några nya perspektiv”Förundrans blick är ingen påklistrad känsla. Det verkar vara en djupt rotad attityd till livet.Och det finns en förundran nedlagd i själva skapelsen. I första mosebok läser vi om hur jorden i begynnelsen var öde och tom, men att Gud skapar både himmel och jord. Han skapar grönska, fröbärande örter och träd. Han skapar ljus och mörker och stjärnorna att lysa över himlavalvet. Och sen står det att Gud ville att vattnet skulle vimla av levande varelser och att fåglar skulle fylla hela himlen och flyga under himlavalvet. Han skapade ett myller av liv!Och till sist skapade han också människan till sin egen avbild och välsignade alltsammans.Text:1 MosMusik:A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel GraingerProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Clara Vennman, aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag och min familj bor i ett hus i utkanten av Göteborg. När vi köpte det för 6 år sen, så fick min man ett äppelträd av sitt arbete: ”för att plantera i sin nya trädgård”. Då vi ännu inte hade fått tillträde till vårt hus, så frågade han snällt de tidigare ägarna om han fick gräva ett hål i trädgården och plantera trädet.När vi flyttade in, så var jag förväntansfull på hur trädet skulle se ut. Efter många år i lägenhet, så drömde jag om ett blomstrande träd med mycket frukt. Se då min besvikelse, när det vackra äppelträd jag visualiserat, mest var en brun liten pinne som stack upp ur jorden. ”Hur skulle det här trädet någonsin kunna bära frukt?”Men sedan dess har vi vårdat trädet. Vi har övat på att beskära det och stöttat upp det mot träpålar när det riskerat att rasa samman. Och vi har med stor nyfikenhet väntat på den frukt som ska komma.Text:Hebreerbrevet (6:19)Musik:A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel GraingerProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Veckans andakter tar avstamp i de fem världsreligionerna och har kyla som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Kyla är ofta något vi vill bort ifrån. Vi klär oss mot den, stänger den ute, värmer upp rummen snabbt. Men om man stannar kvar en sekund så gör kylan något med oss. Den saktar ner stegen. Den skärper sinnena. Den påminner oss om att kroppen lever.Musik: Sirgun Kaur – Bahuta Karam InstrumentalProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Veckans andakter tar avstamp i de fem världsreligionerna och har kyla som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Hjärtat är inte bara något som slår. Det är något som svarar. Något som tar emot, filtrerar, håller kvar och precis som huden på mina händer påverkas av kylan, påverkas hjärtat av det klimat det lever i.”Text: Hadith ur Sahih al-Bukhari & Muslim Musik: Lament – Iftekharul AnamProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med författaren Karin Brygger som utgår från sin judiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Den 20 November 1940 skriver den judisk-litauiska studenten Matilda Olkinaité i sin dagbok att hennes lidande aldrig varit större än nu. Hon gråter, men tårarna gör ingenting lättare. Nej, hon vill inte dö, men att lida till denna grad, det är omöjligt. ”Jag önskar jag blev sjuk och medvetslös, bara så jag kunde glömma allt”.Man kanske kunde tro att Matildas ångest har med annalkande krig att göra. Men nej, det är kärleken som orsakar lidandet. Eller rättare sagt längtan efter den kärlek som åtminstone i skrivande stund verkar förbi. Det är så kallt i Matildas rum. För kyla är inte bara en konkret omständighet, nej, det är också något mellanmänskligt och den kyla som saknad och tomhet lämnar oss i är precis så fruktansvärd: hellre vill man ligga medvetslös, och äntligen glömma.I historien om Matilda kommer snön med månaden december: ”Det snöar. Jag är förkyld”, skriver Matilda. Och vad gör vår sjuka flicka? Hon väntar naturligtvis. Ska han komma? Vädret är oväsentligt. Den dagen kommer han faktiskt, och hon får ro.Text:Dikt av Matilda OlkinaitéMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Kylan sveper över landet och biter i huden. Äntligen. Underbart mörkt. Den bitande kylan och den mörka årstiden bär poesi. Jag är tacksam över att leva i Sverige, där jag varje år kan ta del av kyla och mörker – och uppleva verkliga kontraster i naturens skiftande cykler. Verklig kyla är något som många människor aldrig riktigt får erfara.Att irritera sig på kylan tycks vara ett normalt fenomen. Ingen ifrågasätter det när någon utbrister: ”Det är för kallt! Jag hatar det!” Sommaren, däremot, ses som behaglig och komfortabel – då kan man leva och må bra. Detsamma gäller mörkret. Det är socialt accepterat att inte tycka om mörker. Ingen ifrågasätter ”faktumet” att människor inte mår bra när det är mörkt och kallt. Det är fullständigt normalt att ”kalla” dagar är ”dåliga” och att vår och sommar är ”bra”. Under vintermånaderna kan man ha en ”depression” utan att någon ifrågasätter varför. Det är naturligtvis inte så märkligt att påverkas av årets mörkaste och kallaste period – men finns det inte också de som tycker om den? Att förarga sig över kyla och mörker är en starkt betingad reaktion. Enligt buddhismen bör vi dock ifrågasätta all betingning – eftersom social betingning är en aspekt av karmisk betingning. Buddhistisk praktik är avsedd att föra oss bortom betingning. Vi har friheten att förhålla oss till saker på ett annat sätt.Text:Ur Tracts of the SunMusik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det biter i kinderna. Hu, vad det är kallt. Jag vet inte hur det är hos dig, men här i Malmö där jag befinner mig blåser det iskalla vindar. Det gör det ofta denna tid på året. Det kan kännas som flera minusgrader trots att termometern står på plus. Och det värsta, det är nog när kylan når in innanför och det svårt att bli varm igen. Då gäller det att försöka hålla igång, att inte stelna till. Ja, jag försöker verkligen göra det jag kan för att hålla kylan stången och inte låta den ta över på olika sätt.När vinterns kyla tränger djupt in i märgen, då påminns jag om hur skört livet är. Visst är vintern en vacker tid, det tycker jag verkligen, men jag vet också att kylan är svår för många, för alla som inte kan stänga den ute, för alla som saknar möjligheter att hitta in i den trygga värmen. Jag är så tacksam för kyrkans olika verksamheter med t ex värmestugor som på många håll görs i samverkan med t ex Stadsmissionen; för att ge värme på olika sätt.Text:Joh 1:5Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vid ett besök i Vadstena klosterkyrka lade jag märke till något jag inte sett tidigare. Längst bak i kyrkan, till höger, fanns ett mindre rum för stillhet och bön. På väggen hängde ett litet skåp i trä. Det var enkelt, diskret placerat, och hade lätt kunnat gå obemärkt förbi. Men jag stannade upp. Skåpet väckte frågor.Det visade sig vara ett av Martin Lönnebos sakramentsskåp – gjort av en teolog som gav tron enkla, konkreta uttryck, med rymd för fantasin.Senare i livet började snickra sådana skåp. Inte som ett nytt kyrkligt projekt, utan i linje med ett livslångt teologiskt arbete. Han var teolog och biskop, med ett starkt intresse för hur tro faktiskt tar form i människors liv. Han visste att tro inte alltid börjar i förståelse. Ofta finns den där innan vi kan sätta ord på den. Och därför behöver tron ibland stödjas av något mer än resonemang.Text:2 Mos 25:8Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur ArnaldsProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det sägs ofta att tron föds i naturen. Vid havet. I skogen. På fjället. Där blir världen större än vi själva, där tystnaden öppnar något inom oss. Och visst är det sant. Skapelsen bär på ett språk som talar till människans djup. Men det är inte hela berättelsen.Ofta formas livet – och tron – inte i det orörda, utan i det byggda. I staden. Bland huskroppar och trottoarer, ljus och skuggor, rörelser och pauser. I miljöer som bär spår av mänsklig fantasi, arbete, längtan och brustenhet. Det är där vardagen pågår. Det är där våra liv tar form.Bibeln börjar förvisso i en trädgård. Där människan får livet som gåva, innan hon gjort något för att förtjäna det. Men Bibeln slutar inte där. Den slutar i en stad.Text:Upp 21:2Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur ArnaldsProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det var inte ett beslut som skapade tron i mig.Men i efterhand kan jag se att tron bar fram ett beslut.Så verkar det ofta vara. Tron kommer inte alltid med klarhet och överblick. Ofta kommer den som något man tar emot, innan man riktigt vet vad det innebär. Som ett ord som stannar kvar. Som en riktning som långsamt blir tydlig.När människor berättar hur de kommit till tro handlar det sällan om att de fick svar på alla sina frågor. Ofta handlar det om något mycket enklare: att de hörde något som stannade kvar. En mening de inte kunde värja sig mot. Ett ord som fortsatte att tala, också när allt annat hade tystnat.Text:Rom 10:17Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur ArnaldsProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Tron kommer inte alltid när jag försöker som mest. Ibland kommer den när jag tar emot. När jag dras med. När jag plötsligt märker att jag sjunger med - innan jag hunnit förstå varför.Det är också därför den gemensamma sången har en sådan kraft. I kyrkans liv har man länge levt med insikten att tron inte bara bärs av tankar, utan av kroppar.Inte bara av förståelse, utan av rytm och rörelse. Vi andas tillsammans. Vi säger samma ord. Vi bär varandra. Ibland är det den enda tron jag har för stunden: att stå kvar i rummet. Att sjunga med. Att låta någon annans ord bli mina.Text:Joh 1:14Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur ArnaldsProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi prästen Joakim Hagerius. Temat för veckan är tro som gåva. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:För en tid sedan tog en man kontakt med mig. Han ville tala om tro.Han beskrev sig själv som sökande, nyfiken och intellektuellt engagerad. Han läste böcker om kristen tro och om ateism, lyssnade på poddar och följde debatter där argument ställdes mot argument. Han gjorde ett seriöst arbete.Men ändå sa han: Jag kommer inte riktigt vidare.Det som slog mig var inte hans tvivel, utan hans uthållighet. Trots att han inte landade i några klara slutsatser försvann inte längtan. Han kunde inte säga att han trodde – men han kunde heller inte släppa frågan. Något höll honom kvar i sökandet.Jag möter allt oftare sådana berättelser. Inte fientlighet inför tro, inte likgiltighet – men ett slags mellanrum. Ett ärligt arbete med tanken, där ändå något saknas. Ibland behöver vi hjälp att förstå vad tro är – och vad den inte är.Text:Luk 24:32Musik:Happiness Does Not Wait av Olafur ArnaldsProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Veckans tema är Livets källa. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:”Var kommer jag ifrån och vart är jag på väg?” Sådana tankar har jag grubblat mycket på genom åren. ”Varför finns universum? Vem är Gud? Varför finns det överhuvudtaget liv?”Vissa tider har grubblerierna varit mer intensiva, andra tider har de knappt funnits alls. Men visst ligger de där i bakgrunden och utgör en slags fond till livet. Plötsligt så snurrar de upp för mig på nytt: ”Varför finns just jag? Varför blev jag inte någon annan?” Och så vidare.Någon gång har jag delat några av de här tankarna och frågeställningarna med mina vänner. Och då har de sagt: ”Men sluta grubbla sådär”, ”slappna av och lev”. Kanske har de rätt? Ibland låter jag tankarna slå knut på mig själv. Det är lite grann som att inte se skogen för alla träd. Att konstruera grubblerier som inte leder till nyfikenhet, kunskap eller kreativitet utan istället håller tillbaka och kanske till och med ger bränsle åt rädslan – nä, det vill jag ju inte fastna i.Såklart avspeglar dessa tankar också hur jag ibland tänker om Gud. Tankar som gör Gud till något främmande. Som om Gud är ett objekt som jag på distans måste förhålla mig till. Något som jag måste parera eller på olika sätt hitta till eller kanske till och med försöka uppnå? Som om jag är här och Gud är där – och kontakten mellan oss sval och kravfylld, tyngd, distanserad eller helt enkelt bara väldigt svåruppkopplad.Text:Apostlagärningarna 17:27-28Musik:The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny AnderssonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se