Morgonandakten

Den här veckan möter vi Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg. Idag om att få vägledning inifrån. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:En dag var min bil på verkstaden och jag fick en hyrbil. På morgonen när jag körde på vägbanan på väg mot Askims kyrka, väg 158, skulle jag svänga in mot kyrkan och då tog bilen över och styrde åt motsatt håll. Någon säkerhetsinställning hade slagit till och den tyckte av någon anledning att det inte passade att svänga just då. Är det du eller jag som kör? sa jag för mig själv till bilen. Jag letade efter inställningen för att stänga av detta.Så tror jag att Gud jobbar med oss, det finns en medfödd inställning i dig redan från då är barn. När vi är på väg att handla på ett visst vis, viskar Gud i vårt inre att vi borde ta av lite mer åt ett annat håll. Men jag tror att vi ganska snabbt hittar funktionen för att tysta denna inställning och köra vidare. När vi kanske behöver vila, när vi behöver tänka efter, när vi behöver gråta, när vi behöver bli arga, när vi behöver skratta... vi lär oss i inträdet i vuxenvärlden att tysta denna meddelandefunktion.Text:Joh. 14: 26-28, Psalm 275Musik:Reiseslått av och med Gjermund LarsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Noaks ark - det handlar dagens andakt om med prästen Joanna Kölsch, från Askims församling i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Har du varit på havet någon gång när det varit storm? Hur kändes det?Ibland lutar det rejält, ibland måste man kryssa, när man seglar mot vinden, båten rör sig i sicksack mot vinden och när seglet byter sida kallas det att seglet slår. När man istället har vinden bakom sig kan seglet byta sida med en riktigt kraftig smäll. Då måste man akta sig noga så man inte får bommen i huvudet.Ibland stormar det ju i våra liv också. Vi kan tycka att vi inte riktigt har fast mark under fötterna. Vi längtar efter att gå i land. Vi längtar efter sol i våra liv, vi längtar efter fredens duva och guds regnbåge i våra liv.Noa visste att regnet skulle komma som skulle översvämma jorden. Han försökte varna folket men de skrattade bara åt honom. Ingen ville följa med i den stora båten.Text:Psalm 814, 1 mosMusik:Reiseslått av och med Gjermund LarsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Att få upp synen på saker om det talar Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag tänker på Jesus som stryker leran på mannens ögonlock som han sedan tvättar bort och sedan ser. Vad är det en symbol för? Vad säger det oss människor, vad vill Jesus att vi skall förstå?Vår jord rymmer så många människor, så många viljor, så många mål. Och långt där inne i oss alla bakom alla våra olika viljor och sätt att nå våra mål, tror jag vi delar samma mål. Vi vill bli älskade och accepterade som vi är, och vi vill att de vi älskar skall bli älskade och accepterade för vilka de är.Men varför är det då så svårt att älska och acceptera människor. Frågan gäller oss alla, du som lyssnar och alla andra. De som inte är som oss, och de som är precis som oss. De i de där andra landet, och också jag och du. Sedan Adams fall på jorden, sedan Kain och Abel, sedan Jakob lurade sin egen bror på sin fars välsignelse, sedan Jakobs barn slängde sin egen bror i en brunn för att sedan sälja honom till slaveri och fångenskap... det har bara fortsatt… Varför gör vi såhär?Text:Joh. 9:1-7Musik:Reiseslått av och med Gjermund LarsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan i Andakten i P1 möter vi Joanna Kölsch, präst i Askims församling i Göteborg. Idag om hur en maskros på cykelsadeln kan förändra dagen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:En dag när jag kom till min parkerade cykel på Hinsholmen, när jag hade varit och badat, hade någon lagt en maskros på sadeln, och jag blev så otroligt glad. Så… otroligt glad.Kanske visste personen att det var min cykel, men troligtvis inte. Det mest sannolika var att det var en helt okänd person som lagt blomman på min sadel.Kanske är det just det som är vårt uppdrag här på jorden att lägga blommor på varandras cykelsadlar. Att lysa upp vardagen för okända och kända personer.Text:Joh. 13:34-35, 1 Kor.Musik:Reiseslått av och med Gjermund LarsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:För det är så - vi människor behöver något att tro och hoppas på. Om det är de goda nyheterna som tar vår uppmärksamhet - så är det också det som vi sedan vill dela med andra.Evangelium kommer från det grekiska ordet “evangelion” och betyder ungefär “gott budskap” eller “glädjebudskap”. Det är grunden för hela kyrkan och den kristna församlingen - de goda nyheterna som ska spridas världen över. Och att vi ska få höra det om och om igen. Berättelsen om hur Gud genom historien, och än idag, visar sin kärlek till hela mänskligheten. Att det aldrig är ute med oss, vare sig Dig eller med Mig. Det är berättelser som ger både hopp, mening och sammanhang.Musik:Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert RobinsonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Bibeln berättar om att Gud ser på oss människor, på Dig och Mig, med samma varma blick. Redan i Första Mosebok så berättas det om hur Gud skapar hela världen och allt levande. Han skapar grönska, fröbärande örter och träd - och ser att det är gott. Han skapar ljus och mörker och stjärnorna att lysa över himlavalvet. Och Gud skapade alla dom levande varelserna: fyllde vattnet med liv och fåglar som skulle flyga över jorden. Och han såg att det var gott. Och till sist skapade han också människan, till sin egen avbild och välsignade dem.Sedan beskrivs det hur Gud såg allt han gjort, och se, det var mycket gott. Redan i skapelsen placerade Gud sin varma blick på sin mänsklighet.Text:Psaltaren 139:7-12Musik:Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert RobinsonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag hade många goda förebilder när jag växte upp. Gustav var en sådan. Han var ledare för söndagsskolan i kyrkan på Hisingen där jag bodde. Han förberedde flanellografen för att berätta om veckans bibeltext. Han bytte ut ljus i ljusbäraren och lade fram fram pysslet som vi skulle göra. Gustav placerade mjuka kuddar i en halvring. Han mötte alltid oss barn med en varm blick och fick oss att känna oss viktiga! Han fick mig att tro på det mjuka ledarskapet och det uthålliga engagemanget.När jag var 12 år fick jag och min storebror bli hjälpledare i söndagsskolan. Och Gustav lärde oss allting. Jag växte av det! Kände att någon trodde på mig. Och sen jag blev vuxen har jag fått se åtskilliga ungdomar på samma sätt som Gustav såg mig. Vi behöver hoppet i goda förebilder att ta rygg på. Och vi måste fortsätta hitta framtidens bärare av hopp.Text:Romarbrevet 15:13Musik:Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert RobinsonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Clara Vennman, folkhögskolelärare och aktiv i Equmeniakyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Som 6-åring blev jag scout i Missionskyrkan på Hisingen i Göteborg. Och där fanns inget inträdesprov! Vi var en brokig mängd barn som träffades varje torsdag. Och tillsammans med dessa nyfunna vänner, klättrade jag i träd, lekte, lärde mig knopar, pratade om livet och åkte på läger. Det var en kravlös gemenskap, där varken ekonomi eller specifik begåvning stängde dörren för vilket barn som fick vara med.I Markusevangeliet 12 läser vi de kända orden: ”Du ska älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte”. Det var den ledstjärna som vi fick bära med oss.Text:Mark 12:31Musik:Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert RobinsonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Clara Venmann, folkhögskolelärare och aktiv i Betlehemskyrkan i Göteborg. Hon tar sin utgångspunkt i hoppet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det är något visst med det uthålliga engagemanget. Det engagemang som inte skriker högst eller nödvändigtvis står på barrikaderna - men som ihärdigt fortsätter dag, efter dag.Jag tror att du kan se såna människor framför dig. Fotbollsledaren som engagerar sig för barn och unga. Som står där på planen även när det regnar och blåser från sidan! Eller den människa som vid sina promenader alltid tar med sig en extra påse i fickan - för att plocka skräp som ligger längs med gångbanan. Eller den som har för vana att resa på sig när en äldre människa kliver ombord på bussen, eller den som stannar till och köper varje nummer av de hemlösas gatutidning.Den kristna berättelsen är att det finns Hopp om morgondagen - att ljuset vinner över mörkret. Att det aldrig är kört!Text:Jeremia 29:11-14Musik:Kom Du Källa med Erik Tilling och Michael Jeff Johnson, komponerad av Shane Bernard, Paul Biktor Börjesson och Robert RobinsonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 hålls av Eido Al Fakir i samband med den muslimska högtiden Eid-al-adha. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: När vi firar Eid al-adha påminns vi om en resa. En yttre resa – pilgrimsfärden, stegen som tas mot något heligt. Men också en inre resa. Den som sker i hjärtat, i förståelsen, i mötet med oss själva och med andra. Jag har själv fått inse att andlighet är just det – en resa.Musik:Carousel- Eido Al FakirProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 hålls av Eido Al Fakir i samband med den muslimska högtiden Eid-al-adha. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: När vi firar Eid al-adha gör vi det i ljuset av en berättelse om tro – en tro som vågar lita, även när vägen känns svår att förstå. Men det är också en berättelse om uppoffring. Om att släppa taget. Om att ge utrymme för något större än det vi själva håller fast vid.Musik:Carousel- Eido Al FakirProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 med prästen Maria Linnér från Lyckå i Blekinge. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Som präst har jag många gånger mött konfirmandgrupper. Det är en spännande uppgift – nyfikna och osäkra tonåringar som är på väg att ta steget in i vuxenvärlden och jag uppmuntrar dem till att vara sig själva. Det är naturligtvis en fin intention, men ju längre jag lever inser jag att den uppgiften kanske är den svåraste av alla. Att helt ut vara sig själv”.Musik:Longing – Kari BinProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 med prästen Maria Linnér från Lyckå i Blekinge. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Jag får ofta frågan om varför jag ville bli präst. Det verkar vara något särskilt med oss präster som får människor att vilja fråga oss om det. Jag brukar svara lite olika beroende på hur ärligt ställd frågan är och hur lång tid jag har att svara. Det korta svaret som jag brukar ge är att när jag som gymnasieelev läste igenom en broschyr, som beskrev olika yrken och utbildningar, som ett fackförbund hade skickat ut till skolan, så tyckte jag att präst var det enda yrket som tilltalade mig på djupet. Jag vet nu inte om det är så att Gud kallar människor till att bli präster genom fackförbundsreklam – men i så fall funkade det i alla fall på mig.Musik:Longing – Kari BinProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakten i P1 med prästen Maria Linnér från Lyckå i Blekinge. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”En sak som betytt oerhört mycket för mig i mitt sökande och min tro är just tystnaden. Kanske är den så viktig för mig för att jag är en ganska introvert och tystlåten person som trivs i avskildheten. Det är egenskaper som jag längs livets resa fått erövra för att inse vilken kraft det finns i tystanden – i såväl min egen som i Guds.Musik:Longing – Kari BinProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Idag i andakten i P1 talar författaren Karin Brygger om tillit och mod, som en del av den judiska skördehögtiden Shavuot. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vi läser Ruts bok under Shavuot för att den utspelar sig under veteskörden. Det är motiveringen. Den är lika enkel och reell som berättelsen själv. För Ruts bok särskiljer sig från andra bibliska berättelser - står fram för att i den förekommer ingen Gud, bara människor. Gud tar ingen plats. Han hjälper inte, han stjälper inte, han är ingen osynlig röst i öknen. Det är bara att sätta ena foten framför den andra. Jag tycker berättelsen om de två ensamma kvinnorna, där den ena, Rut, som skulle bli anmoder till judendomens mest framträdande kung – Kung David - gnistrar, ja att den är en gnista ur evigheten. Den skildrar två skuggors liv, om man kan beskriva kvinnor tyngda om sorg som skuggor, men den skildrar likväl också skuggornas skingrande. Det går att leva vidare. Det finns en ny begynnelse.Text:Ruts bokMusik:Entr'acte (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline ShawProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi författaren Karin brygger i Andakten i P1. Hon tar sin utgångspunkt i den judiska skördehögtiden Shavuot. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Under våren när vi under sju veckor mellan Pesach och skördehögtiden Shavuot rör oss från frihet till uppenbarelse går vi in i en period av just förväntan och begynnelse. Från och med dag två under Pesach räknar vi oss fram mot Shavuot. Det kallas att räkna omern, att varje kväll läsa en välsignelse och räkna dagen. Huruvida detta räknande från början var en väntan på veteskörden eller om det handlade om judarnas ivriga väntan på att mottaga Toran vid Sinai - ja därom tvistar de texter jag läser för att utforska bakgrunden till räkningens veckor. Ett är säkert: när man på kvällen räknar dagen är det ett sätt att kultivera sin reflektionsförmåga och att stanna upp: förundras över ännu en dag. Kontemplera sin väntan, såväl som glädjas att vi närmar oss målet.Text:Predikaren 3:1-8Musik:Entr'acte (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline ShawProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Kajn vi verkligen kasta sorgerna bakom vår rygg, frågar sig prästen Nina Konnebäck, från Högsbo församling i Göteborg, idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det skrålas i bussen. Jag är tonåring och någon på resan har fått tag på ett kassettband. Nu sjunger vi glatt och utan hejd ”…jag har kastat alla sorgerna bakom min rygg, jag ser dem inte mer, nej jag ser dem inte mer, för jag har blivit frälst…” och avslutar vi med ett taktfast halleluja.Och jag har tänkt på det där. Om vad som händer om vi kastar alla sorgerna bakom vår rygg, så att vi inte ser dem längre. Om en tro som ibland kan uttryckas just så, att med Jesus blir allting nytt och vi kan kasta det gamla. Och jag lämnas alltid med frågan - kan vi någonsin kasta delar av våra liv bakom vår rygg och inte se dem mer?Text:Ps 104:30Musik:Pilvi Och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med VäsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I dagens andakt hör du prästen Nina Konnebäck från Högsbo församling i Göteborg. Det ska handla om ett gemensamt språk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Orden är slut för dig. Det finns inga ord som just nu kan beskriva eller komma till sin rätt för vad du vill säga.Jag sätter mig bredvid dig och innesluter dig i min famn. Håller om. Kroppen vet vad den skall göra. Min hand som fångar upp en av dina tårar. Min rytm, som utan att jag tänker på det, börjar vagga dig långsamt. Dina andetag som först var hackiga jämnas ut. Vi säger ingenting till varandra och ändå talar du till mig och jag till dig på ett sätt som jag tror att vi förstår.Text:Apg 2:9-12Musik:Pilvi Och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med VäsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi prästen Nina Konnebäck, från Högsbo församling i Göteborg. Hon talar om ensamhet och viljan till relation. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Något av det starkaste och det mest kraftfulla som Gud lärt världen och lärt mig, berättar han för oss tidigt i skapelseberättelsen. Ett inpass, en mening, som ger svar på mycket av vad det är att vara människa. Han säger ”det är inte bra att människan är ensam”.Så skapar han en människa till och Adams axlar sänks. Adam, som fått en omgivning så vacker att vi kallar den paradiset. Som fått mat att äta och som har fått bli tagen i anspråk som Guds trädgårdsmästare och ändå är det när Adam får hjälp och gemenskap som det på något sätt blir som det skall.Något av det starkaste och det mest kraftfulla som Gud lärt världen och lärt mig, berättar han för oss tidigt i skapelseberättelsen. Ett inpass, en mening, som ger svar på mycket av vad det är att vara människa. Han säger ”det är inte bra att människan är ensam”.Så skapar han en människa till och Adams axlar sänks. Adam, om fått en omgivning så vacker att vi kallar den paradiset. Som fått mat att äta och som har fått bli tagen i anspråk som Guds trädgårdsmästare och ändå är det när Adam får hjälp och gemenskap som det på något sätt blir som det skall.Text:Joh 14:26Musik:Pilvi och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med VäsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.Andakten sändes första gången 2025. Text:Filipperbrevet 3:12-16Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi låna någon annans tro.När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.Andakten sändes första gången 2025. Text:Hebreerbrevet 11Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.Andakten sändes första gången 2025.Text:Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.Andakten sändes första gången 2025. Text:Matteusevangeliet 4:18-20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.Andakten sändes första gången 2025. Text:Efesierbrevet 2:8-10Första Korinthierbrevet 12:3Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Om att vara uppkopplad på Gud pratar Conny Årlind i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind reflekterar i andakten utifrån bibelordet ”Gud är kärlek”.- Stunder av tystnad i ensamhet hjälper mig att be på djupet. Men bön utövas inte bara i stillhet, utan bön och handling hör ihop. Bönens låga kan brinna i mitt hjärta samtidigt som jag gräver i trädgården, handlar på affären, kör bil eller pratar med en granne. Jag behöver helt enkelt vara uppkopplad på Gud för att livet skall fungera. Hur skall jag kunna förmedla Guds kärlek till andra om jag släpper kontakten med själva källan? säger Conny Årlind i andakten.Text1 Johannesbrevet 4:8Johannesevangeliet 15:12-13MusikO Lord, hear my prayer – The London Fox Taizé ChoirProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Bön som sträcker sig genom tiden pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind berättar i andakten om tankar han får när han vandrar på kyrkogården hemma i byn.- Jag brukar be för alla där på vår kyrkogård, vänner som jag fått förmånen att lära känna, andra, tänker jag, är också vänner fast jag inte känner dem. Vi är alla människor som hör ihop och vi behöver varandra. Vi är alla skapade av samme Fader och älskade i hans son Jesus Kristus, och vi kan förenas i bön över tidens gränser, säger Conny Årlind i andakten.TextJohannesevangeliet 15:9-10MusikVåren av E Grieg – Royal Philharmonic OrchestraProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Att alla människor hör ihop pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind berättar i andakten om sina erfarenheter av att spela i en blåsorkester.- Vi människor hör ihop som grenarna på vinstocken och vi behöver varandra som musikanterna i orkestern. Ibland måste jag flytta på mig lite för att någon annan skall få plats. Ibland måste jag tystna för att någon annan skall få höras och glänsa en stund. Var och en får hitta sin plats i den stora världsorkestern och öva på den stora symfonin, säger Conny Årlind i andakten.TextJohannesevangeliet 15:5MusikAbide with me – Grimethorpe Colliery BandProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Inre harmoni och yttre lugn pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind berättar i andakten om tankar som väcks när han går hemma i sin spirande trädgård.- Jesus vill hela det som är brustet och trasigt, inte bara i mitt inre, utan i relationen med varje annan människa, i relationen med Gud och med skapelsen. Han är den store läkaren som helar och läker varje sår och skada på alla plan i livet. Han vill komma med både frid och fred….Så går jag där i min trädgård, pysslar, tänker och ber om fred i vår tid, säger Conny Årlind i andakten.TextJohannesevangeliet 14:27MusikDona nobis pacem – Lumiere String QuartetProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Vårtidens budskap om nytt liv och gemenskap pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind pratar i andakten om tiden mellan påsk och pingst – både i naturen och i kyrkoåret.- Oavsett om jag kan glädjas och njuta av vårens framfart eller om den gör mig mörk i sinnet, så blir jag under påsktiden påmind om att jag inte är ensam. Jesus vill vara med mig och han är med mig, i mörka och ljusa dagar, säger Conny Årlind i andakten.TextJohannesevangeliet 14:18MusikMorgonstämning av E Grieg – Berliner PhilharmonikerProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och våren som tema. Prithu Banerjee utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vi har våra egna vintrar. Perioder av tvivel, stillhet, av väntan. Och mitt i det kan det vara svårt att tro att något nytt är på väg – men våren kommer oavsett.Musik:Sirgun Kaur – Bahuta Karam InstrumentalProducentLina Hedmark liv@sverigesradio.se

Veckans andakter utgår från de fem världsreligionerna och våren som tema. Sema Ekinci utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: Våren berör på ett sätt som är svårt att förklara. Den är inte något jag bara ser, den är något som påminner om att livet inte står still och att det finns rörelse även när vi inte alltid märker den. Kanske är vårt ansvar inte att förstå hela bilden utan bara att söka efter den inre röst som drar oss mot naturen och bli en del av något större. Kanske är det i just det där stilla men medvetna svaret som människan finner sin plats i skapelsen.Text:Koranen 17:44Musik:Lament – Iftekharul AnamProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med Våren som tema. Idag med författaren Karin Brygger, som utgår från judendomen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag hade en gång en vän som hette Peter. Han var gammal, och han dog ändå alltför tidigt. Det var en död som i onödan: i slutet av pandemin satte han i halsen. Jag och barnen skulle just till att besöka honom. Begravningen var utomhus och trots att sjukdomen ännu var nära kom många människor. De som inte kunde komma kunde följa ceremonin på judiska begravningsplatsen via en live-stream på Facebook. Det var jag som filmade. Vad har Peters död med våren att göra?Egentligen ingenting alls. Det var bara det att det hände att vi talade om Barbro Hörberg, och hennes sång ”Med ögon känsliga för grönt”. Som handlar om våren. Det är svårt att skriva något om våren som verkar relevant när man hört den sången. Den säger så mycket. Därför berättar jag om Peter. Som tyckte om Barbro Hörbergs sång och som brukade bjuda mig och barnen på konditori. Gärna efter kvällsgudstjänsten på fredagar, när man egentligen inte får använda pengar. Det var så att säga inte i den regeln Peters judiska identitet satt och han hade inget att bevisa. Ensam överlevde han som barn Förintelsen i Budapest och kom senare till Sverige. I judendomen är våren central. Helt enkelt för att våren är central för vår historiska överlevnad. Det handlar om skördeåret. Men det handlar också om att vakna på nytt, att våga på nytt, att öppna ögonen.Text:HaShirimMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med Våren som tema. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Våren. När jag drar in luften – känner jag den i hela min kropp; med alla sinnen. Jag känner våren. Den är alltid spontant närvarande när den anländer. Den finns i livets ljud. Den finns i luften. Den genomsyrar omgivningen. Jag känner mig frisk, levande och glad. Det finns en känsla av förnyelse. Knoppar blir synliga. Buskar och träd är redo att brista ut i blommor och lämna efter sig en levande symfoni.Nu är det dags att tända en eld, att rensa bort alla pinnar, kvistar och döda löv. En ordentlig brasa. Jag förundras över elden när den sprakar och renar det som har blivit gammalt och livlöst. Nu är den storslagna vintern över – tillväxten kan börja igen. Lågorna slickar veden och det är svårt att ta blicken från rörelsen. Elden behöver matas med mer bränsle. Det är omöjligt att sluta lägga på pinnar och kvistar. Jag stirrar in i lågorna under ett litet eon – medan jag lägger på löv och grenar. Elden förtär allt som kommer i kontakt med lågorna. Den sprider värme.Musik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Våren som tema. Idag med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Påsken har kommit med sin återuppståndelse och livskraft! Den som våren just nu gestaltar för fullt med trädens knoppning, fågelsång och de vackra, ljusa morgnarna. Trots att allt detta nu har brutit igenom, så är det precis som om det inte riktigt når fram till mig.Vårens ljus har trängt igenom vintermörkret, värmen har vunnit kampen över kylan och livet har besegrat döden – varför har jag så svårt för att ta in detta budskap i min egen kropp? Det gäller ju även mig! Det är som om jag omedvetet håller fast vid vintermörkret och inte vågar släppa det. Som om jag är rädd för vad ”hoppet om det nya” ska innebära?Text:Höga Visan 2:11-12Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag tar pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan sin utgångspunkt i nyfikenheten i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vad gör jag när det kommer ett sjukdomsbesked, en relation går sönder, eller en medmänniska inte orkar längre? På något sätt behöver jag hoppet om att jag inte vandrar ensam. Ingen behöver hopp när allt rullar på. Det är när livet går sönder, när de vanliga ordningarna brutit samman, som hoppet blir avgörande. Att hoppas är att leva i tillit inför det som ska komma, utan att veta hur det ska bli. Det är att vara inför det oväntade, inför möjligheten till en oförutsägbar vändning, en beredskap på något man ännu inte vet vad det är.Med åren har jag märkt att när livet gör ont, kommer även gammal smärta upp till ytan. Minnen jag trodde var borta dyker upp som objudna gäster.Text:Matt 5:43-45Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag talar Robert Eriksson pastor i Betlehemskyrkan om begreppet förvandling i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag vill tro att Gud bär oss – i sorgen, i brustenheten – och att något kan förvandlas inom oss även om vi inte märker det omgående. Vi kanske tror att livet pausas när vi inte orkar längre. Men just då, när vi till slut släpper taget, börjar något nytt gro. Det är inte vår prestation som får förvandlingen att ske, utan vår mottaglighet. Och det är därför vi ofta förvandlas först när vi inte längre försöker förändra oss själva. Vi är villkorslöst älskade.Därför väljer jag ordet förvandling när jag vill beskriva en djupgående förändring i våra liv. Det grekiska ordet för förvandling är metamorfos.Text:Första Mosebok 1:27Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Älskad och buren - så är rubriken på dagens andakt med pastor Robert Eriksson, från Betlehemskyrkan i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:En dikt som följt mig genom livet är ”Fotspår i sanden”. Det är en gåta vem som har skrivit dikten. Ingen vet. Dikten i sig är också uppbyggd som en slags gåta och börjar med orden ”En natt hade jag en dröm”. Personen i dikten vandrar på en strand tillsammans med Gud, blickar tillbaka på sitt liv och ser två par fotspår i sanden – sina egna och Guds fotspår. Men från de svåraste perioderna finns bara ett par fotspår. ”Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest?” säger personen i dikten. Och Gud svarar: ”Mitt kära barn, jag skulle aldrig lämna dig. Under tiderna av svårigheter och prövningar, det var då jag bar dig.” Text:Apostlagärningarna 17:28Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Rubriken idag är Älskad och brusten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Kan det vara så att brustenhet är en förutsättning för att kunna förstå nåden? Ordet nåd som visar oss att vi alla är villkorslöst mottagna och älskade. I Betlehemskyrkan inleder vi varje gudstjänst med att tillsammans säga: ”Vi kommer till dig, med all världens brustenhet och oss själva som en del av den. Omslut oss med din nåd.” Den bönen sätter tonen för själva livet. Den bönen påminner mig om att jag är brusten, men på samma gång omsluten av nåden. Livet handlar aldrig om att putsa på fasaden och vara så älskvärd som möjligt, så att jag kan ta emot kärlek och nåd. Det handlar om att inse sanningen om sig själv och upptäcka att mitt brustna jag får ta emot Guds kärlek och nåd. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet: ” Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Paulus har insett sanningen om sig själv. Och det är insikten om brustenhet. Jag tror det kan vara så även för mig. När jag kommer i kontakt med min brustenhet, kan tystnaden brytas och jag kan ge röst åt min djupa längtan.Text:Romarbrevet 7:15Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Rubriken idag är Älskad och utvald. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det finns två ord som är kärnan i kristen tro. Älskad och utvald. Du är älskad och utvald. Det är inga exklusiva ord för några få. Alla människor är älskade och utvalda av Gud. Men Guds röst är svår att urskilja i en värld där mängder av andra röster ropar ”du är misslyckad, du är ful, du är värdelös, du är usel, du är ingen – om du inte kan bevisa motsatsen”. Många av oss får höra sådana röster sedan tidig ålder och i stället för att få leva i hur Gud ser på oss och fyllas av kärlek, en sund självkänsla och ett sunt självförtroende fylls vi av skam och självförakt. Då är det inte konstigt att så många av oss kämpar och sliter ett helt liv för att bevisa motsatsen. Men vi kommer aldrig fram, för den djupa glädjen i livet kan inte stå på en grund av självförakt, den byggs bara på vetskapen att vi är älskade och utvalda.Text:Matt 3:16-18Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist hur hon i dag omvärderat det hennes mamma brukade säga vid bråk - ”Håll sams för husfridens skull.”- Jag tror i dag att hon med husfrid menade den punkt i en konflikt när vi ger upp försöken att förändra varandra. När vi ger upp ambitionen att få rätt. Det är inte värt att offra vår gemenskap för att någon ska få rätt, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.TextMatteusevangeliet 5:3-10MusikL'aube – Anouar BrahemProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I dagens andakt pratar Liza L Lundkvist om hur Gud vid skapelsen såg att det var gott.- Ge inte upp. Tro inte att tillvaron är ond. Tala om det goda du vill och kan. Och det goda du ser. Öva din blick. Skapelsen bär på ett större mönster, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.TextJohannesevangeliet 1:1, 3-5MusikHow my heart sings – Dino SaluzziProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I dagens andakt påminner Liza L Lundkvist om kärleken som tillvarons grund.- Att höja kärlekens lov borde vara något som inleder varje riksdags öppnande, varje presidentinstallation, varje nytt skolår. Den borde vara något att samtala om vid middagsbord, den borde prägla varje lag som stiftas, varje beslut som fattas för platser där människor ska leva tillsammans, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.TextFörsta Korinthierbrevet 13:4-10MusikLa chanson d'Hélène – Jacky Terrasson, Stéphane BelmondoProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se