Morgonandakten

Idag möter vi författaren Karin brygger i Andakten i P1. Hon tar sin utgångspunkt i den judiska skördehögtiden Shavuot. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Under våren när vi under sju veckor mellan Pesach och skördehögtiden Shavuot rör oss från frihet till uppenbarelse går vi in i en period av just förväntan och begynnelse. Från och med dag två under Pesach räknar vi oss fram mot Shavuot. Det kallas att räkna omern, att varje kväll läsa en välsignelse och räkna dagen. Huruvida detta räknande från början var en väntan på veteskörden eller om det handlade om judarnas ivriga väntan på att mottaga Toran vid Sinai - ja därom tvistar de texter jag läser för att utforska bakgrunden till räkningens veckor. Ett är säkert: när man på kvällen räknar dagen är det ett sätt att kultivera sin reflektionsförmåga och att stanna upp: förundras över ännu en dag. Kontemplera sin väntan, såväl som glädjas att vi närmar oss målet.Text:Predikaren 3:1-8Musik:Entr'acte (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline ShawProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Kajn vi verkligen kasta sorgerna bakom vår rygg, frågar sig prästen Nina Konnebäck, från Högsbo församling i Göteborg, idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det skrålas i bussen. Jag är tonåring och någon på resan har fått tag på ett kassettband. Nu sjunger vi glatt och utan hejd ”…jag har kastat alla sorgerna bakom min rygg, jag ser dem inte mer, nej jag ser dem inte mer, för jag har blivit frälst…” och avslutar vi med ett taktfast halleluja.Och jag har tänkt på det där. Om vad som händer om vi kastar alla sorgerna bakom vår rygg, så att vi inte ser dem längre. Om en tro som ibland kan uttryckas just så, att med Jesus blir allting nytt och vi kan kasta det gamla. Och jag lämnas alltid med frågan - kan vi någonsin kasta delar av våra liv bakom vår rygg och inte se dem mer?Text:Ps 104:30Musik:Pilvi Och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med VäsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I dagens andakt hör du prästen Nina Konnebäck från Högsbo församling i Göteborg. Det ska handla om ett gemensamt språk. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Orden är slut för dig. Det finns inga ord som just nu kan beskriva eller komma till sin rätt för vad du vill säga.Jag sätter mig bredvid dig och innesluter dig i min famn. Håller om. Kroppen vet vad den skall göra. Min hand som fångar upp en av dina tårar. Min rytm, som utan att jag tänker på det, börjar vagga dig långsamt. Dina andetag som först var hackiga jämnas ut. Vi säger ingenting till varandra och ändå talar du till mig och jag till dig på ett sätt som jag tror att vi förstår.Text:Apg 2:9-12Musik:Pilvi Och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med VäsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag möter vi prästen Nina Konnebäck, från Högsbo församling i Göteborg. Hon talar om ensamhet och viljan till relation. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Något av det starkaste och det mest kraftfulla som Gud lärt världen och lärt mig, berättar han för oss tidigt i skapelseberättelsen. Ett inpass, en mening, som ger svar på mycket av vad det är att vara människa. Han säger ”det är inte bra att människan är ensam”.Så skapar han en människa till och Adams axlar sänks. Adam, som fått en omgivning så vacker att vi kallar den paradiset. Som fått mat att äta och som har fått bli tagen i anspråk som Guds trädgårdsmästare och ändå är det när Adam får hjälp och gemenskap som det på något sätt blir som det skall.Något av det starkaste och det mest kraftfulla som Gud lärt världen och lärt mig, berättar han för oss tidigt i skapelseberättelsen. Ett inpass, en mening, som ger svar på mycket av vad det är att vara människa. Han säger ”det är inte bra att människan är ensam”.Så skapar han en människa till och Adams axlar sänks. Adam, om fått en omgivning så vacker att vi kallar den paradiset. Som fått mat att äta och som har fått bli tagen i anspråk som Guds trädgårdsmästare och ändå är det när Adam får hjälp och gemenskap som det på något sätt blir som det skall.Text:Joh 14:26Musik:Pilvi och Eskos Brudvals av Roger Tallroth med VäsenProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.Andakten sändes första gången 2025. Text:Filipperbrevet 3:12-16Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi låna någon annans tro.När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.Andakten sändes första gången 2025. Text:Hebreerbrevet 11Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.Andakten sändes första gången 2025.Text:Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.Andakten sändes första gången 2025. Text:Matteusevangeliet 4:18-20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.Andakten sändes första gången 2025. Text:Efesierbrevet 2:8-10Första Korinthierbrevet 12:3Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Om att vara uppkopplad på Gud pratar Conny Årlind i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind reflekterar i andakten utifrån bibelordet ”Gud är kärlek”.- Stunder av tystnad i ensamhet hjälper mig att be på djupet. Men bön utövas inte bara i stillhet, utan bön och handling hör ihop. Bönens låga kan brinna i mitt hjärta samtidigt som jag gräver i trädgården, handlar på affären, kör bil eller pratar med en granne. Jag behöver helt enkelt vara uppkopplad på Gud för att livet skall fungera. Hur skall jag kunna förmedla Guds kärlek till andra om jag släpper kontakten med själva källan? säger Conny Årlind i andakten.Text1 Johannesbrevet 4:8Johannesevangeliet 15:12-13MusikO Lord, hear my prayer – The London Fox Taizé ChoirProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Bön som sträcker sig genom tiden pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind berättar i andakten om tankar han får när han vandrar på kyrkogården hemma i byn.- Jag brukar be för alla där på vår kyrkogård, vänner som jag fått förmånen att lära känna, andra, tänker jag, är också vänner fast jag inte känner dem. Vi är alla människor som hör ihop och vi behöver varandra. Vi är alla skapade av samme Fader och älskade i hans son Jesus Kristus, och vi kan förenas i bön över tidens gränser, säger Conny Årlind i andakten.TextJohannesevangeliet 15:9-10MusikVåren av E Grieg – Royal Philharmonic OrchestraProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Att alla människor hör ihop pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind berättar i andakten om sina erfarenheter av att spela i en blåsorkester.- Vi människor hör ihop som grenarna på vinstocken och vi behöver varandra som musikanterna i orkestern. Ibland måste jag flytta på mig lite för att någon annan skall få plats. Ibland måste jag tystna för att någon annan skall få höras och glänsa en stund. Var och en får hitta sin plats i den stora världsorkestern och öva på den stora symfonin, säger Conny Årlind i andakten.TextJohannesevangeliet 15:5MusikAbide with me – Grimethorpe Colliery BandProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Inre harmoni och yttre lugn pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind berättar i andakten om tankar som väcks när han går hemma i sin spirande trädgård.- Jesus vill hela det som är brustet och trasigt, inte bara i mitt inre, utan i relationen med varje annan människa, i relationen med Gud och med skapelsen. Han är den store läkaren som helar och läker varje sår och skada på alla plan i livet. Han vill komma med både frid och fred….Så går jag där i min trädgård, pysslar, tänker och ber om fred i vår tid, säger Conny Årlind i andakten.TextJohannesevangeliet 14:27MusikDona nobis pacem – Lumiere String QuartetProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Vårtidens budskap om nytt liv och gemenskap pratar Conny Årlind om i dagens andakt. Han är katolsk präst i Stensele, Lappland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Conny Årlind pratar i andakten om tiden mellan påsk och pingst – både i naturen och i kyrkoåret.- Oavsett om jag kan glädjas och njuta av vårens framfart eller om den gör mig mörk i sinnet, så blir jag under påsktiden påmind om att jag inte är ensam. Jesus vill vara med mig och han är med mig, i mörka och ljusa dagar, säger Conny Årlind i andakten.TextJohannesevangeliet 14:18MusikMorgonstämning av E Grieg – Berliner PhilharmonikerProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan utgår från de fem världsreligionerna och våren som tema. Prithu Banerjee utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vi har våra egna vintrar. Perioder av tvivel, stillhet, av väntan. Och mitt i det kan det vara svårt att tro att något nytt är på väg – men våren kommer oavsett.Musik:Sirgun Kaur – Bahuta Karam InstrumentalProducentLina Hedmark liv@sverigesradio.se

Veckans andakter utgår från de fem världsreligionerna och våren som tema. Sema Ekinci utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: Våren berör på ett sätt som är svårt att förklara. Den är inte något jag bara ser, den är något som påminner om att livet inte står still och att det finns rörelse även när vi inte alltid märker den. Kanske är vårt ansvar inte att förstå hela bilden utan bara att söka efter den inre röst som drar oss mot naturen och bli en del av något större. Kanske är det i just det där stilla men medvetna svaret som människan finner sin plats i skapelsen.Text:Koranen 17:44Musik:Lament – Iftekharul AnamProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med Våren som tema. Idag med författaren Karin Brygger, som utgår från judendomen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag hade en gång en vän som hette Peter. Han var gammal, och han dog ändå alltför tidigt. Det var en död som i onödan: i slutet av pandemin satte han i halsen. Jag och barnen skulle just till att besöka honom. Begravningen var utomhus och trots att sjukdomen ännu var nära kom många människor. De som inte kunde komma kunde följa ceremonin på judiska begravningsplatsen via en live-stream på Facebook. Det var jag som filmade. Vad har Peters död med våren att göra?Egentligen ingenting alls. Det var bara det att det hände att vi talade om Barbro Hörberg, och hennes sång ”Med ögon känsliga för grönt”. Som handlar om våren. Det är svårt att skriva något om våren som verkar relevant när man hört den sången. Den säger så mycket. Därför berättar jag om Peter. Som tyckte om Barbro Hörbergs sång och som brukade bjuda mig och barnen på konditori. Gärna efter kvällsgudstjänsten på fredagar, när man egentligen inte får använda pengar. Det var så att säga inte i den regeln Peters judiska identitet satt och han hade inget att bevisa. Ensam överlevde han som barn Förintelsen i Budapest och kom senare till Sverige. I judendomen är våren central. Helt enkelt för att våren är central för vår historiska överlevnad. Det handlar om skördeåret. Men det handlar också om att vakna på nytt, att våga på nytt, att öppna ögonen.Text:HaShirimMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna med Våren som tema. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Våren. När jag drar in luften – känner jag den i hela min kropp; med alla sinnen. Jag känner våren. Den är alltid spontant närvarande när den anländer. Den finns i livets ljud. Den finns i luften. Den genomsyrar omgivningen. Jag känner mig frisk, levande och glad. Det finns en känsla av förnyelse. Knoppar blir synliga. Buskar och träd är redo att brista ut i blommor och lämna efter sig en levande symfoni.Nu är det dags att tända en eld, att rensa bort alla pinnar, kvistar och döda löv. En ordentlig brasa. Jag förundras över elden när den sprakar och renar det som har blivit gammalt och livlöst. Nu är den storslagna vintern över – tillväxten kan börja igen. Lågorna slickar veden och det är svårt att ta blicken från rörelsen. Elden behöver matas med mer bränsle. Det är omöjligt att sluta lägga på pinnar och kvistar. Jag stirrar in i lågorna under ett litet eon – medan jag lägger på löv och grenar. Elden förtär allt som kommer i kontakt med lågorna. Den sprider värme.Musik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Våren som tema. Idag med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Påsken har kommit med sin återuppståndelse och livskraft! Den som våren just nu gestaltar för fullt med trädens knoppning, fågelsång och de vackra, ljusa morgnarna. Trots att allt detta nu har brutit igenom, så är det precis som om det inte riktigt når fram till mig.Vårens ljus har trängt igenom vintermörkret, värmen har vunnit kampen över kylan och livet har besegrat döden – varför har jag så svårt för att ta in detta budskap i min egen kropp? Det gäller ju även mig! Det är som om jag omedvetet håller fast vid vintermörkret och inte vågar släppa det. Som om jag är rädd för vad ”hoppet om det nya” ska innebära?Text:Höga Visan 2:11-12Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag tar pastor Robert Eriksson från Betlehemskyrkan sin utgångspunkt i nyfikenheten i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vad gör jag när det kommer ett sjukdomsbesked, en relation går sönder, eller en medmänniska inte orkar längre? På något sätt behöver jag hoppet om att jag inte vandrar ensam. Ingen behöver hopp när allt rullar på. Det är när livet går sönder, när de vanliga ordningarna brutit samman, som hoppet blir avgörande. Att hoppas är att leva i tillit inför det som ska komma, utan att veta hur det ska bli. Det är att vara inför det oväntade, inför möjligheten till en oförutsägbar vändning, en beredskap på något man ännu inte vet vad det är.Med åren har jag märkt att när livet gör ont, kommer även gammal smärta upp till ytan. Minnen jag trodde var borta dyker upp som objudna gäster.Text:Matt 5:43-45Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Idag talar Robert Eriksson pastor i Betlehemskyrkan om begreppet förvandling i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag vill tro att Gud bär oss – i sorgen, i brustenheten – och att något kan förvandlas inom oss även om vi inte märker det omgående. Vi kanske tror att livet pausas när vi inte orkar längre. Men just då, när vi till slut släpper taget, börjar något nytt gro. Det är inte vår prestation som får förvandlingen att ske, utan vår mottaglighet. Och det är därför vi ofta förvandlas först när vi inte längre försöker förändra oss själva. Vi är villkorslöst älskade.Därför väljer jag ordet förvandling när jag vill beskriva en djupgående förändring i våra liv. Det grekiska ordet för förvandling är metamorfos.Text:Första Mosebok 1:27Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Älskad och buren - så är rubriken på dagens andakt med pastor Robert Eriksson, från Betlehemskyrkan i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:En dikt som följt mig genom livet är ”Fotspår i sanden”. Det är en gåta vem som har skrivit dikten. Ingen vet. Dikten i sig är också uppbyggd som en slags gåta och börjar med orden ”En natt hade jag en dröm”. Personen i dikten vandrar på en strand tillsammans med Gud, blickar tillbaka på sitt liv och ser två par fotspår i sanden – sina egna och Guds fotspår. Men från de svåraste perioderna finns bara ett par fotspår. ”Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest?” säger personen i dikten. Och Gud svarar: ”Mitt kära barn, jag skulle aldrig lämna dig. Under tiderna av svårigheter och prövningar, det var då jag bar dig.” Text:Apostlagärningarna 17:28Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Rubriken idag är Älskad och brusten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Kan det vara så att brustenhet är en förutsättning för att kunna förstå nåden? Ordet nåd som visar oss att vi alla är villkorslöst mottagna och älskade. I Betlehemskyrkan inleder vi varje gudstjänst med att tillsammans säga: ”Vi kommer till dig, med all världens brustenhet och oss själva som en del av den. Omslut oss med din nåd.” Den bönen sätter tonen för själva livet. Den bönen påminner mig om att jag är brusten, men på samma gång omsluten av nåden. Livet handlar aldrig om att putsa på fasaden och vara så älskvärd som möjligt, så att jag kan ta emot kärlek och nåd. Det handlar om att inse sanningen om sig själv och upptäcka att mitt brustna jag får ta emot Guds kärlek och nåd. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet: ” Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Paulus har insett sanningen om sig själv. Och det är insikten om brustenhet. Jag tror det kan vara så även för mig. När jag kommer i kontakt med min brustenhet, kan tystnaden brytas och jag kan ge röst åt min djupa längtan.Text:Romarbrevet 7:15Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Den här veckan möter vi Robert Eriksson, pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Rubriken idag är Älskad och utvald. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det finns två ord som är kärnan i kristen tro. Älskad och utvald. Du är älskad och utvald. Det är inga exklusiva ord för några få. Alla människor är älskade och utvalda av Gud. Men Guds röst är svår att urskilja i en värld där mängder av andra röster ropar ”du är misslyckad, du är ful, du är värdelös, du är usel, du är ingen – om du inte kan bevisa motsatsen”. Många av oss får höra sådana röster sedan tidig ålder och i stället för att få leva i hur Gud ser på oss och fyllas av kärlek, en sund självkänsla och ett sunt självförtroende fylls vi av skam och självförakt. Då är det inte konstigt att så många av oss kämpar och sliter ett helt liv för att bevisa motsatsen. Men vi kommer aldrig fram, för den djupa glädjen i livet kan inte stå på en grund av självförakt, den byggs bara på vetskapen att vi är älskade och utvalda.Text:Matt 3:16-18Musik:Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara OttProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist hur hon i dag omvärderat det hennes mamma brukade säga vid bråk - ”Håll sams för husfridens skull.”- Jag tror i dag att hon med husfrid menade den punkt i en konflikt när vi ger upp försöken att förändra varandra. När vi ger upp ambitionen att få rätt. Det är inte värt att offra vår gemenskap för att någon ska få rätt, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.TextMatteusevangeliet 5:3-10MusikL'aube – Anouar BrahemProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I dagens andakt pratar Liza L Lundkvist om hur Gud vid skapelsen såg att det var gott.- Ge inte upp. Tro inte att tillvaron är ond. Tala om det goda du vill och kan. Och det goda du ser. Öva din blick. Skapelsen bär på ett större mönster, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.TextJohannesevangeliet 1:1, 3-5MusikHow my heart sings – Dino SaluzziProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I dagens andakt påminner Liza L Lundkvist om kärleken som tillvarons grund.- Att höja kärlekens lov borde vara något som inleder varje riksdags öppnande, varje presidentinstallation, varje nytt skolår. Den borde vara något att samtala om vid middagsbord, den borde prägla varje lag som stiftas, varje beslut som fattas för platser där människor ska leva tillsammans, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.TextFörsta Korinthierbrevet 13:4-10MusikLa chanson d'Hélène – Jacky Terrasson, Stéphane BelmondoProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om en tågresa med ett oväntat möte.- Vi färdades på ett tåg, och genom en liten app, in i hennes värld. Hon kliver av, och min egen värld ser lite annorlunda ut. Jag tänker på stora livssorger. Men också på vad de kan öppna i oss. Mot alla odds, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.TextFilipperbrevet 2:1-7MusikPetal two – Areni AgbabianProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Går det att behålla tron på kärleken i en hård värld? Om det handlar veckans andakter med Liza L Lundkvist, präst i Ålidhems församling i Umeå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist hur hon som liten fascinerades av natthimlens stjärnhav.- Förundran är inte att ha huvudet bland molnen eller att fly verkligheten. Den är en livskraft. Och en av trons växtplatser, säger Liza L Lundkvist i andakten.Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.TextFörsta Korinthierbrevet 13:12-13MusikKatherine – Herbie Hancock, Kim Burrell, Clydene JacksonProducent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Om vi ska hämta oss själva tillbaka, där vi har spridit ut oss med vårt skräp och förlorat våra själars kompassriktning och vårt hopp, kanske vi ska falla på knä inför den smaragdgröna mossan och alla de andra mossorna med sina smådjur som är livet i våra skogar, som skyddar planetens lungor.”Musik:Bliv kvar hos mig – Anders WidmarkProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: Det finns inga garantier i det hon skriver om. Allt kan bli ännu värre, ondskan har kanske inte spelat ut hela manualen än. Men jag känner igen hennes kärlek. Och friheten i hennes efteråt. Hon har lärt mig dyka efter silverarmadan – att rädda Gud i mig och i andra så bra jag kan. Att dra fram barnet Gud ur de rykande ruinerna i en sönderfallande civilisation som glömt var den verkliga skatten finns.Musik:Bliv kvar hos mig – Anders WidmarkProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Att övervinna sin skam, sin blygsel, sin sorg. Det kan bara övertrumfas av en ännu djupare ström av liv. Nådens underjordiska ström, utan villkor eller mellanhänder, rakt in i mitt liv, trots allt.”Musik:Bliv kvar hos mig – Anders WidmarkProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Låt mig få ta dig med till en tom folkskola på landet, solen lyser in över bänkarna, det är tidig vår. Schönberg på tyska landsbygden i april 1945, söndagen efter påsk. Fångarna från Gestapofängelset i Berlin har rest i i en gengasbuss, och högen med ved därinne där de sitter har minskat mil efter mil så att de till slut slipper halvligga på varandra för att få plats.”Musik:Bliv kvar hos mig – Anders WidmarkProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Poeten och författaren Ylva Eggehorn håller i veckans Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Nu är de här igen. Vårkvällarna. De långa blå skymningarna, de försvinner långsamt in i mörkret som en perrong mot evigheten. Jag har några tusen i mitt inre arkiv vid det här laget, ändå från 1950-talet”.Musik:Bliv kvar hos mig – Anders WidmarkInnan gryningen – Emma HärdelinProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Långfredag. På engelska heter denna dag Good Friday. En hyllning till det som hände på ett kors utanför Jerusalem för snart 2000 år sedan.Redan på 700 år tidigare talade Gud genom en man som heter Jesaja. I boken uppkallad efter honom kan vi läsa en profetia, en förutsägelse om Jesus och vad han betyder för dig och mig. Jag kommer läsa ur Jesaja 53. Jag blir alltid så starkt berörd att jag behöver stanna upp och låta det sjunka in.Jesaja skriver: ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande”. Jesus var utsatt. Naken. Jesus visste vad det innebar att vara människa. Han kände lidande och plågor. Precis som du och jag.Text:Jes 53Musik:Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie GiglioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jesu lärjungar hade vandrat i nära gemenskap med Jesus under tre års tid. De hade fått se under ske. De hade sett brustna människor bli upprättade och sturska personer tillrättavisade. Framför allt hade de börjat förstå Guds frälsningsplan. Att Jesus var den Messias de så mycket längtade efter. Att han ville vara både deras vän och Herre. Men inte en herre som sätter sig över dem. Utan en som är ödmjuk. Så ödmjuk att han blir deras tjänare. Jesus tvättar lärjungarnas fötter. En tjänares uppgift. Jesus är en förebild också för oss. Om han tvättar våra fötter är vi också skyldiga att tvätta varandras fötter.I Lukasevangeliet säger Jesus till sina lärjungar: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.”Påskmåltiden firas. Den är en förebild för den nattvard kristna än idag firar. Det är en tät gemenskap. Inte av perfekta människor. En kommer att förråda Jesus, en annan kommer att förneka honom och en tredje kommer att tvivla på honom.Text:Luk 22:14-20, Joh 13:1-17, Luk 22:39-41, Joh 3:16-17, Fil 2:6-8Musik:Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie GiglioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jesu sista dagar innan korsfästelsen är dramatiska. Han rider under folkets jubel in i Jerusalem. De som känner honom jublar. De som inte gör det undrar kanske vad det är för upplopp. Särskilt när han börjar rensa i templet. Det som börjar i jubel tycks få ett snabbt slut. Det kulminerar när Jesus efter att ha stått inför rätta döms till döden, döden på ett kors. Ett av mänsklighetens grymmaste sätt att bli avrättad på. En utdragen, smärtsam död. Många stod inte ut med att vara där. Men Maria Magdalena lämnar inte sin Herre. Hon är kvar tills Jesus ger upp andan denna mörka långfredag. Hon står tillsammans med Maria, Klopas hustru och Maria, Jesu moder. Lärjungen Johannes är också där. Kanske säger det något om Maria Magdalenas kärlek till Jesus. Hon älskade honom inte längre för vad han kunde göra för henne, utan för vem han var. Jesu ansikte betydde mer än hans händer. När många andra lämnar i rädsla står Maria Magdalena kvar.Text:Luk 8:2, Mark 15:40, Joh 19:25, Joh 20:1, Joh 20:11-18, Ps 23:4Musik:Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie GiglioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jesus säger i Matteusevangeliet: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig.Kan det vara så att vi krånglar till tron ibland? Äktheten är viktigare än mängden. Tron handlar inte om prestation. För mig handlar tro ytterst om tillit. Att våga lita någon större än mig själv. Att veta att det finns en Gud som är större än vad jag eller något någon annan kan åstadkomma. Ja, till och med stabilare än något Gud har skapat. Tro är kanske att få kapitulera. Min bön är, Gud, ta emot mig som jag är. Jag vill lita på dig.Text:Matt 17:20, Joh 11:16, Joh 14:5-7, Joh 20:25-29Musik:Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie GiglioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av pastor Fredrik Jennerhav från Pingstkyrkan i Kungälv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Jag vill presentera Petrus för dig. Den äldste av Jesu 12 lärjungar. Men frågan är om han ens hunnit fylla 30. Petrus var en informell ledare. Han var också den som ofta tog första steget. Han var den modige lärjungen som tog klivet ur båten och mötte Jesus på vattnet. Som mitt i stormen på Genesarets sjö ropade ”om det är du Jesus så be mig komma till dig på vattnet”. Många kyrkor upplever idag att människor söker sig till Jesus. Med en uppriktig fråga – Jesus om det är du – så ta emot mig.Text:Luk 22:31-34, Luk 22:54-62, Mark 16:6-7, Joh 21:15-17Musik:Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie GiglioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Idag handlar andakten om mötet i vardagen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Har du tänkt på att så många varhus idag har snurr-ingångar? Gamla vanliga dörrar finns knappt längre, utan det är de här stora snurrorna som det gäller att parera när vi går in i –och så leds vi långsamt runt utan att behöva se någon i ögonen på vår väg fram. I dessa snurr-ingångar slipper vi mötas och krocka. Vi går runt varandra och i mitten blir det tomt. Men vad händer där i centrum, i vårt innersta? Vad händer med blickar som aldrig möts och vad händer med oss om vi aldrig behöver korsa varandras vägar?Vi skulle kunna mötas och visa hänsyn när vi stöter ihop med varandra och kanske få syn på något som är till befrielse och till glädje? Att ta hand om den värme som avges när vi stöter ihop och liksom försöka leda den rätt, i kärlekens namn, kan kanske ge oanade möjligheter?Text:1 Joh 3:18-24Musik:Chess av och med Benny AnderssonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Idag om ett viktigt ögonblick på ett konfirmandläger. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Vi satt på golvet i det vackra lilla kapellet, trettio konfirmander och några ledare. Det var lite trångt men rummet gav frid och ro. Det var sent och vi skulle har kvällsandakt en av de sista kvällarna på konfirmandlägret. Stearinljusen brann stillsamt som enda belysning i det gamla 1800-talskapellet. Tystnaden som lade sig i rummet när gitarren klingat ut den sista tonen, var magisk. Det var som ett förklarat ögonblick. Gemenskapen, orden, musiken, tystnaden och framför allt vänskapen som växt sig starkt under lägret, fick nog alla att känna att denna stund var helig, att liksom tiden stod still. Livet med en djup meningsfullhet sjönk in i oss alla – och det var som om tillgången till att verkligen kunna ta emot den frid som vi sjöng om, talade och bad om, verkligen öppnades för var och en.Text:Joh 15:12-17Musik:Chess av och med Benny AnderssonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Andakterna den här veckan hålls av prästen och psykoterapeuten Albin Tanke från Malmö. Temat för veckan är Vägar till liv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Gymnasieskolans aula var fylld av elever. Fler hundra ungdomar hade samlats för en temadag om andlighet och tro. Jag var inbjuden som talare tillsammans med några andra religiösa företrädare. När vi ställde oss på scenen tog det inte lång stund för sorlet att tystna. Det var tydligt att ämnet vi skulle tala om engagerade ungdomarna. Frågorna från eleverna kom främst att handla om tillit, om meningen med livet och om det finns något liv efter döden? Jag tänkte att dessa frågor nog skulle komma upp, därför hade jag förberett mig och tagit med ett litet ägg för att åskådliggöra mina tankar om livet och döden. Ägget är en urgammal symbol för liv. Fylld med kraft sprängs gränserna för det redan kända. Livet som övervinner döden. Att det finns mer att se än det vi just nu kan fatta.När jag hade talat en stund så räckte en kille, som satt ganska långt fram, försiktigt upp sin hand och frågade lite trevande: ”Så du menar alltså att det kan betyda att det inte alltid behöver kännas i livet precis så som det känns just nu?” Text:Ps 16:11Musik:Chess av och med Benny AnderssonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se