Podcasts about bibelns

I avsnittet pratar Kevin med gästen Lennart Ahlvik om Bibelns kanon. De funderar kring vilka böcker som räknas till Helig Skrift och hur man få reda på om en Skrift är inspirerad av den Helige Ande. Några frågor:Hur kan vi veta vad som hör till Gamla testamentets "kanoniska" böcker och vad som inte hör dit?Finns det omdiskuterade böcker i NT:s kanon? Vilka är dessa och varför har de diskuterats?Hur ska vi se på GT:s och NT:s apokryfiska böcker?

I avsnitt 213 möter vi Rodney Alfvén, Sverige ende gospelbankir som någon kallade honom. Rodney är ekonomisk rådgivare, men också kristen musiker och vi pratar om förhållandet mellan tro och pengar, om varför han tror att det kommer vara många rika människor i himlen, om Trumphs tullar, om gudsrelationen och om varför Bibelns uppmaning om att vi inte ska vara rädda också passar bra på börsen.  

Bachs Matteuspassionen är en klassiker bland klassiker. Men det var inte självklart att det skulle bli så. Karin Nykvist funderar verkets här och nu. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det är en vårdag i Leipzig för ungefär 300 år sedan. Kanske är det 1727, kanske 1729, eller 1736. Hur som helst: det är långfredag och du är på väg att fira gudstjänst i din kyrka, Thomaskyrkan. Kantorn heter Johann Sebastian Bach. Han är en bråkig typ. Flera gånger har han hamnat i trubbel för att ha brutit mot sitt anställningskontrakt – det där han har lovat att inte spela för långa musikstycken, och att inte vara för operalik i sina kompositioner.Du vet inte om det, men snart ska du få höra ett verk som ska komma att bli ett av musikhistoriens mest älskade. Och återigen kommer det att brytas mot det där anställningskontraktet – med råge. Tre timmar musik ska det bli – och dramatiskt operalikt så det förslår.Enligt en tradition som vuxit fram sedan medeltiden ska Bibelns passionsberättelse sjungas fram, och den här gången har Bach tonsatt Matteusevangeliets tjugosjätte och tjugosjunde kapitel. Det är en våldsam text, där Jesus förråds och döms, förnekas, förnedras, torteras och till slut dör på korset. Men verket du ska få höra rymmer mycket mer än så: förutom evangelietexten och en dramatisering av dess händelser kommer också de känslor och tankar som berättelsen väcker att gestaltas av dagens sångare och musiker.Hur kommer du att reagera på det du hör? Kommer du att beröras av musiken, lära dig något nytt, känna närhet till din protestantiska Gud och till evangeliet?För oss idag är det svårt, ja nästan omöjligt, att föreställa sig hur det var att uppleva uruppförandet av Matteuspassionen. Svårt för att alla vi som nu lyssnar på Bachs musik har hört den förut – på radio, på strömningstjänster, på skiva – och kan välja att höra den igen, när vi vill och hur vi vill, jättehögt när vi kör bil eller lagar mat, och tystare, som bakgrundsmusik när vi träffar vänner eller läser en bok.Och svårt för att vi har hört så mycket mer och annat än de som satt där, i Thomaskyrkan: förutom Mozart och Beethoven och Puccini har vi ju lyssnat på Mellolåtar, Beatles och Beyoncé. Bach är inte ny musik för oss. Den chockerar inte med oväntat dramatiska arior eller kontroversiella harmonier.Men låt oss försöka tänka oss in i vad de som hörde Matteuspassionen den gången fick vara med om.För det första: musiken bröt fastans tystnad. Under Bachs tid spelades inga instrument alls under fastan. Också öronen omfattades av askesen. När han skrev sina passioner hade det precis blivit tillåtet med ett undantag för långfredagen – men bläckblåset fick tiga, glädjens och triumfens trumpeter släpptes inte fram förrän på påskdagen, efter uppståndelsen.För det andra: Lyssnarna den gången var inte en publik, utan en församling. Matteuspassionen var inte en konsert utan del i en gudstjänst. Vi kan tycka att drygt tre timmar musik är ungefär vad vi orkar med i en sittning – hur fantastisk musiken än är. För dåtidens kyrkobesökare väntade så mycket mer: framför allt en upp till två timmar lång predikan mellan passionens första och andra del.Och för det tredje: De som hörde Matteuspassionen den där första gången såg antagligen varken kören, solisterna eller orkestern, för de höll nog till på orgelläktarna. Så var de inte heller så många. Flera forskare menar att Bach använde sig av endast åtta sångare till sin Matteuspassion. De som anser att han hade fler brukar stanna vid högst tjugofyra. Alla sånginsatser, kör såväl som solon, stod dessa få röster för. Den första Matteuspassionen var alltså en intim historia, inte det magnifika oratorium som det är idag.För librettot samarbetade Bach med en samtida poet, som kallade sig Picander. Det är en skicklig blandning av bibeltext, psalmvers och lyrik. Här möter det våldsamma Matteusevangeliet kärleken i Höga visan, och konventionella och vackra koralformuleringar varvas med närapå centrallyrisk poesi.Kompositionen är slående dramatisk. I den första satsen bjuder kören in oss direkt genom att uppmana oss att betrakta hur Guds lamm offras: Se! sjunger de. Betrakta det fruktansvärda, och förundras över Guds stora kärlek. Och i den sista sätter sig kören vid graven och gråter över den döda Jesus. Sov i ro, sjunger de, i en tretakt som närmar sig vaggvisan.Så bjuds vi alla in i dramats här och nu. Matteuspassionen handlar inte bara om det som hände för länge sedan, utan om det som pågår. Två ord är särskilt viktiga i verket: nu och jag. Nu är min Jesus försvunnen, sjunger sopranen när Jesus blivit arresterad.Kören och solisterna gestaltar dramat, men de berättar också om det, reagerar på det, i en komplicerad rollväxling. Efter att ha varit en uppretad mobb som högljutt kräver Jesus avrättning kan kören plötsligt växla ton och stilla sörja det som sker. Och när Jesus dött och dramat enligt traditionen stannar upp i flera sekunder bryts den långa tystnaden till slut av kören som i en innerlig koral ber: ”Jesus, när det är min tur att skiljas från livet: var med mig. Överge mig inte”.Så blandas evangeliets berättelse om Jesus korsfästelse med det drama som pågår inom varje människa, och berättelsen om Jesu död kommer också att handla om den död som väntar oss alla.När Bach dog 65 år gammal 1750 föll hans kyrkomusik i glömska: den var omodern helt enkelt. Av de fem passionsverk forskningen menar att han komponerade har vi därför idag bara två kvar – Johannes och Matteus. Just Matteuspassionen återuppfördes berömt i Berlin 1829, efter nästan hundra år i glömskan, under ledning av den då blott tjugoårige Felix Mendelssohn. Med Mendelssohn blev Bachs Matteuspassion en annan, mer magnifik och mer romantisk.Idag är den Matteuspassion vi hör i kyrkor och konserthus ytterligare en annan: en produkt av alla de berömda uttolkare som följt i Mendelssohns spår. För så är det ju, nya Bach-framföranden tar intryck av tidigare, men också av den kyrkliga, samhälleliga och musikaliska utvecklingen. Allt i en lång receptionshistoria som nu alltså börjar närma sig 300 år.Men stommen i verket: musiken, berättelsen, består. När viola da gambans mörka toner nästan outhärdligt vackert gestaltar sorgen över Jesu död i ”Komm, süßes Kreuz”, får den moderna människa som lärt sig att aldrig tänka på döden en chans att verkligen vila och dröja i passionsmytens och sorgens stora känslor.Och kanske är det just i den där omedelbarheten och närvaron, som dagens konsertbesökare möter dem som lyssnade den där gången. I Leipzig, för trehundra år sedan.Karin Nykvistlitteraturvetare och kritiker

I det här avsnittet får vi ta del en inläst essä. Det är ett utdrag ur John Sjögrens kommande bok ”Älska är att släppa taget. Barn och föräldraskap i Bibel och litteratur”, som ges ut av Spricka förlag i maj. För många människor är nog de mest laddade relationerna i livet de inom den närmaste familjen. Relationer som återigen hamnat i fokus i det offentliga samtalet med återkommande kulturdebatter om minskat barnafödande, papparollen, mammaidentiteten och ångrade barn. De närmaste familjeförhållandena, inte minst relationen mellan barn och förälder, står också i centrum av de bibliska berättelserna. Sjögren tar i boken sin utgångspunkt i Bibelns många historier om trätande bröder, längtande mödrar och himmelska fäder. Målet är att försöka få syn på de existentiella, psykologiska och andliga frågor som familjen ställer oss inför. Varför insisterar de bibliska författarna på att vi ska offra den förstfödde? Är det överhuvudtaget etiskt försvarbart att ge liv åt nya människor? Och är Gud verkligen vår far? Eller snarare allas vår mor? I det här utdraget testas tanken om erfarenheten av födande och graviditet som den religiösa livskänslans ursprung.

Fredrik LignellSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-del-2-en-annan-hjalpare-arca2Joh 14:15-31Jesus säger att han ska be Fadern sända en annan Hjälpare. En av samma sort. Underförstått är Jesus en hjälpare, och nu kommer en av samma slag. Till skillnad från Jesus, som under sitt jordeliv var begränsad till en plats i taget, ska Anden, Hjälparen, bistå lärjungar över hela världen samtidigt. Anden ska påminna (14:26), vittna (15:26), vägleda och förkunna (16:13). Jesus kallar Anden för Sanningens Ande, delvis för just detta: Anden påminner om Jesus och hans undervisning. Mer om Sanningens Ande om några veckor. Anden är inte en vag kraft eller opersonlig närvaro, utan Gud i och mitt ibland oss. Hör du hur detta vävs samman, och knappt kan hållas isär? Den Treenige Guden har i Jesus Kristus besökt världen. Den Treenige Guden är nu mitt ibland oss som Hjälparen, Anden. Anden är Guds personliga närvaro. Joh 14:23Vi ska stanna. Det är Anden, Hjälparen som gör det möjligt för en gemenskap av bristfälliga och dödliga människor att husera Gud. ”Anden verkar inte dra uppmärksamhet till sin egen person. Den framträder så att säga inte med ett eget ansikte. Anden verkar för att människan ska avspegla Faderns person såsom den visat sig i Sonens ansikte.” (Roland Spjuth i boken Om Gud och allt annat)Det grekiska ordet för hjälparen är parakletos och betyder hjälpare, god vän, någon som går bredvid, tröstare, försvarsadvokat, förebedjare. Anden, Hjälparen, ska vara läraren som påminner om allt Jesus sagt. Ordet Jesus har talat kommer inte från honom själv, utan från Fadern. Alltså: Sonen talar det han hör från Fadern, och Anden påminner om det vi hört från Sonen. Anden, tillsammans med kärleken till Jesus, hjälper oss att lyda Jesu bud. Anden hjälper oss också att be, liksom lockar fram vårt verkliga jag med dess längtan, förhoppningar, drömmar, skam, skuld, sår, bindningar… Allt det som rör sig i vårt inre som är både vackert, fult och skadat. Det är också Anden som gör Jesusorden, verkligheten hos den Treenige Guden, verkliga för oss. Hjälparen skapar kort sagt riktiga, osminkade möten mellan Gud och människa. ”När den Helige Ande vill själavårda oss låter han Bibelns ord möta hjärtats nöd.” (Bengt Pleijel i Tidskriften Pilgrim om Hjälparen från 2002). När syndafallet i Eden ägt rum står det att Gud kommer vandrande i trädgården i den svala kvällsvinden (1 Mos 3) — kan du tänka dig en mindre hotfull bild? Då gömmer sig mannen och kvinnan bland träden. Det är den mest tragiska scenen i människans historia. Anden, Hjälparen, kommer med tillit och helande. Den skamridna och rädda människan som hukar bland träden behöver inte längre göra det. De där träden kan stå för lite allt möjligt. Vi gömmer oss bakom attityder och jargonger, arbete och karriär, pengar och ägodelar, prestige och stolthet, produktivitet och effektivitet, tillväxt och framgång… Hjälparen kommer för att smälta människans hjärta, för att återigen komma nära, visa för människan att det genom nåden och förlåtelsen är ofarligt att lämna gömstället. Låt oss stanna på ännu ett ställe i dagens text:v 30-31Världens härskare kommer. Fysiskt kommer djävulen i form av Judas förräderi, i den osynliga världen väntar konfrontationen på korset. Det drar verkligen ihop sig. Djävulen kommer att verka ha all makt över Jesus, men egentligen råder det motsatta. Det som ser ut som att Jesus fördöms av Guds folk, av det Romerska imperiet och av världen — när djävulen övervinner Sonen på korset — visar sig i ljuset av uppståndelsen vara Sonens seger över djävulen. 12:31-...

I detta avsnitt av humpodd samtalar Hans Hägerdal och Jonas Svensson med en av Linnéuniversitets trotjänare, Torsten Löfstedt, professor i religionsvetenskap. Samtalet rör så skilda saker som skogsväsen, Abrahams barn-pedagogik och den rätta (enligt Torsten) tolkningen av relationen mellan Bibelns evangelier. Dock berör inte samtalet det faktum att Torsten förmodligen är den enda professorn vid … Fortsätt läsa Oknytt, religionsdidaktik och det synoptiska problemet

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har temat Kvinnan. Idag möter vi prästen och psykoterapeuten Albin Tanke. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:I första Mosebok står: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Alldeles i Bibelns inledning får vi höra den vackra och poetiska skapelseberättelsen – om människans plats och viktiga ansvar. Att vi är skapade som Guds avbilder – som män och som kvinnor. Denna flertusenåriga berättelse sätter jämlikheten först. Vi behöver varandra. Vi är lika och samtidigt olika men ingen skillnad i värde. Ändå är vår värld så fylld av ojämlikhet och ojämställdhet. Kyrkohistorien och världshistorien bär många mörka kapitel vad gäller kvinnosyn och därmed alltså människosyn. Vad hände med detta att hjälpa fram varandra och att gemensamt ta ansvar för skapelsen, våra samhällen och hela vår värld? Att vi, män som kvinnor, är Guds skapade medskapare, tillsammans? Varför har bibelns många starka gestalter ofta satts åt sidan trots deras framträdande roll; Jag tänker på kvinnorna vid Jesus tomma grav – de första vittnena av påskdagens mysterium, Maria från Magdala, Maria Jesu Mor, Ester, Rut, Hanna, Debora, Elisabet, Lydia och många, många fler. Alla har tyvärr fått stå i skuggan i ett patriarkalt samhälle.Text:1 Mosebok 1:27, Joh 4:7-29Musik:Jesus, lover of my soul med Mark BaldwinProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Personporträtt och livsberättelser- del 3Här är 21:a avsnittet av min 30-minuters podd ”Ordslöjd och sångprover”. Den här gången är temat”Personporträtt och livsberättelser – del ”. Ett par av sångerna presenterar några ur Bibelns porträttgalleri bl. a Maria från Magdala. Dikter om Rut, Ester och Johannes på Patmos

Här är 20:e avsnittet av min 30-minuters podd ”Ordslöjd och sångprover”. Den här gången är temat”Personporträtt och livsberättelser – del 2”. Ett par av sångerna presenterar några ur Bibelns porträttgalleri: Abraham, Mose, Daniel, Maria och Filippus. Så kommer några berättelsesånger där två av mina barnkörer och några unga solister medverkar. Ett par människoöden i diktform är också med.

Fredrik LignellFortfarandehttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fortfarande-del-4-annu-finns-det-plats-arbb7När vi i Ryttargårdskyrkan försökt få tag på vår plats i världen har vi ofta stannat vid texter som har med mat och kalas att göra. När Jesus inte talade om fester och måltider, då satt han själv vid ett bord någonstans och käkade med folk. Jesus gör sitt första under — en händelse som doftar av överflöd, generositet och glädje — på en bröllopsfest. Också dagens text handlar om ett kalas:Luk 14:15-24Enligt judisk sed sker två inbjudningar. Först annonseras festen: Du är inbjuden, välkommen! Då svarar folk ja eller nej. Sedan förbereds allt. Så småningom går en slutlig inbjudan ut: Nu är det dags att komma, allt är färdigt. Det är då ursäkterna och distraktionerna i vår berättelse anmäler sig. De inbjudna (som redan tackat ja till festen) har fått annat för sig. Andra intressen tog över, de inbjudna gästerna lät sig distraheras av sina livsbyggen och projekt. Någon har noterat att det finns en smak av svepskäl i texten. Personerna som först bjöds till festen och tackade ja har tappat intresset. Här finns ett allvar: Gud kallar, och det går inte att betrakta det som vilken inbjudan som helst. Värden i berättelsen byter då fokus: De som förut varit bjudna, men som hittat annat att göra, lämnas åt sina intressen och förströelser. Nu skickas tjänaren ut till nya grupper. Gud verkar ständigt röra sig i riktning mot marginalen. Genom hela Bibelns berättelse om Jesus återkommer frågan gång på gång: Vem får egentligen vara med i det Gud gör? Vilka tillhör, och vilka borde ställas utanför? Det är häpnadsväckande hur konsekvent Jesus bryter och bänder i frågan om vilka som hör till, och hur provocerande han är i det. Jim Wallis: ”Ett evangelium som inte förändrar världen funkar bara för de som inte har behov av att världen förändras.” Det finns minst två problem med festen i Guds rike. Ett är att så många människor inte vet att den pågår. Det är därför sändningen till världen är så central. Gud sände sin son. Gud sände sitt ord. Gud sände sin församling. Det andra problemet är de som vet om festen men är övertygade om att de inte hör hemma där. Som straffats ut hela livet, eller som uppfattat att kyrkan inte vill ha med dem runt bordet. Det kan handla om massor med saker de misstänker (eller har fått reda på) är fel med dem: Hudfärg, ekonomisk status, utbildning och intelligens, ställning i samhället, kön, ett missbruk som folk tittat snett på, att man invandrat, går på bidrag eller har en sexuell läggning som stör middagsgästerna. De som inte blivit bjudna är de som slutligen sitter till bords. Fattiga, krymplingar, blinda och lytta. Det är världens drag på kalaset, men tjänaren säger orden som ekar genom varje kvarter, varje stad, varje nation och på varje språk: Ännu finns det plats! Ännu. Ett ord som påminner om fortfarande. Och Herren i liknelsen (alltså Gud) utbrister: Gå i ännu vidare cirklar så att mitt hus blir fullt. Ännu finns det plats!Mitt hus ska bli fullt!Det är som att Gud fortsätter viska i våra hjärtan: jag vill att ni fortsätter leva missionellt, tålmodigt gör plats och envist rör er i marginalen. Snart börjar festen! ---------------------För samtal:Vad kan vi uppfatta i de ständigt återkommande bilderna av Guds rike som en fest? Hur blir våra gemenskaper, våra hemgrupper och våra fester en tydligare försmak av bordet dit de osannolika blivit inbjudna?En del av oss har tidigare varit med om inbjudningar till Guds rike som av olika skäl inte längre känns som bra sätt att inbjuda på. Hur skulle du vilja bjuda in vänner, kollegor, grannar och studiekamrater till en gudstjänst, til...

Allt viktigt ska hända sedan, inte nu. Mattias Hagberg söker en motlitteratur som visar oss bort från en värld där alla vill äga undergången. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Don DeLillos sjuttonde roman ”Noll K” från 2016 inleds med en mening som jag har svårt att släppa:”Alla vill äga världens undergång.”Det är en märklig rad. Nästan obegriplig.”Alla vill äga världens undergång.”Vad betyder den? Hur kan den ens vara möjlig?Jag återkommer till den där meningen, med ett möjligt svar, men för att nå dit måste vi gå en omväg, en omväg som börjar i samma roman, men som snart kommer att ta oss någon helt annanstans.”Noll K” är en text om döden, och om det eviga livet. I en nära framtid håller tekniken på att göra verklighet av kristendomens löfte om evigt liv. På en hemlig ort i Centralasien finns en högteknologisk anläggning, kallad Konvergensen, där världens miljardärer kan frysa ner sina kroppar för att en dag bli upptinade när medicinen gjort sådana framsteg att de kan leva för alltid.Konvergensen är uppståndelsen från de döda som teknologisk vision. Ja, mer än så. ”Noll K” är en roman om tidens slut, som bär tydliga paralleller till kristendomens urmyt – föreställningen om undergång och pånyttfödelse.Don DeLillo är en författare som ständigt återvänt till domedagen. Redan i de första romanerna från början av 1970-talet är motivet tydligt. Som i ”End Zone” från 1972, om en ung amerikansk fotbollsspelare, Gary Harkness, som blir besatt av kalla krigets massförstörelsevapen och av den ömsesidiga utplåningen. Det är en roman som slutar i ett sammanbrott – inför det moderna kriget verkar förståndet inte räcka till – kapprustningen har, vad man skulle kunna kalla, bibliska proportioner, som så många andra av våra samtida globala hot.Och mycket riktigt gör Don DeLillo just den kopplingen. I ”End zone” låter han huvudpersonen, Gary Harkness, spekulera:“Science Fiction har precis börjat komma i kapp Gamla testamentet... Polarisen smälter. Världens mineralreserver minska. Krig, svält och pest…”Ja, det sena 1900-talet och det tidiga 2000-talet är onekligen en apokalyptisk tid – i ordets ursprungliga bemärkelse. De latenta faror som legat förborgade i det moderna samhället har slutligen börjat uppenbara sig, och världen skälver.Men det som intresserar Don DeLillo är inte i första hand samtiden globala kriser, utan undergången som litterär genre, som social konstruktion, som ett raster som lägger sig över verkligheten och erbjuder vissa snäva tolkningar.“Science Fiction har precis börjat komma i kapp Gamla testamentet…”Han vet att vi måste gå tillbaka till ”Bibeln” för att förstå något väsentligt om vår samtid, för att kunna se apokalypsen för vad den också är – en berättelse, en fabel som format och omformat vår förståelse för världen, och därmed vår förmåga att agera.Den antika judendomen var en religion, om man nu ens kan prata om religion vid den här tiden, som särskilde sig från andra kulter kring östra medelhavet genom att fokusera på tiden och på historien, och på en gud som ingriper i världen.Under århundradena kring vår tideräknings början renodlades sen denna syn på tiden till en egen litterär genre – apokalypsen – först av judiska skriftlärda och profeter, senare av kristna intellektuella. Apokalypsen blev en litterär stil, med en egen och tydlig form, enkel att sammanfatta: Tiden har en riktning, den har en början och ett slut, och innan slutet kommer skall allt viktigt uppenbaras – ofta under katastrofala former.Strukturen finns i judiska apokalypser som ”Daniels bok” och ”Enoks bok”, och den finns i nästan alla kanoniserade kristna texter, som ”Markusevangeliet”, Paulus brev och ”Uppenbarelseboken”.Med andra ord: Den västerländska synen på tiden och historien är en litterär konstruktion, sprungen ur ”Bibelns” berättelser, en konstruktion som format hela den västerländska förståelsen för världens som framåtskridande, kris och återfödelse.Och därmed blir det också möjligt att förstå Don Delillos märkliga påstående att ”alla vill äga världens undergång.”Vad han vill ha sagt, tror jag, är följande: Om föreställningen om undergången och pånyttfödelsen är en av våra starkaste kulturella bilder – en sorts rotmetafor som dyker upp överallt i vårt samhälle – blir det oerhört väsentligt vem som kontrollerar den bilden.Tänk bara på de socialistiska staterna i öst som levde på föreställningen om den kommande förlösningen när det klasslösa samhället äntligen skulle bryta fram.Eller tänk på nyliberalismen med sitt löfte om marknadens frälsning.Eller på högerradikalernas tro på det gamla lyckorikets återkomst.Eller på föreställningen om att ny teknik plötsligt ska rädda oss från klimatkrisen.Allt viktigt skall hända sedan, i framtiden. Inte nu. Inte här. Utan sedan.Men, om allt detta bara är litterära bilder frammanade ur judendomens och kristendomens grundläggande förståelse för historiens riktning, då måste det också gå att erbjuda alternativ – andra slags berättelser. Ja, jag tror det. Och det är just detta som gör Don DeLillo så relevant. Hans romaner är inga regelrätta berättelser, de har ingen tydlig början eller tydligt slut, snarare handlar det om tillstånd. Om en sorts motlitteratur som betonar det varande, i motsats till det kommande. En sorts litteratur som vilar i nuet, i språket. Det är som om han vill säga: Allt det viktiga kommer inte hända sen. Det enda vi äger är detta nu.Nästan alla Don DeLillos romaner bär på en scen där allt detta blir extra påtagligt. Det handlar om ett slags vardagliga mirakel; ofta en soluppgång eller solnedgång. Och ”Noll K” är inget undantag. På romanens sista sidor åker huvudpersonen buss över Manhattan, när han upplever ett ögonblick av ordlös närvaro i stunden:”Bussen gick tvärsöver stan, från väst till öst, en man och kvinna satt nära chauffören, en kvinna och en pojke längst bak. Jag satte mig mitt i någonstans, utan att titta på något särskilt, tom i skallen, nästan åtminstone, tills jag började lägga märke till ett sken, en flodvåg av ljus.Några sekunder senare var gatorna fyllda av detta ljus av det döende dagsljuset och bussen verkade vara bringaren av detta strålande ögonblick. Jag såg på skimret över mina händer. [–-] Vi var mitt på Manhattan, med fri sikt västerut och han pekade och tjöt mot den flammande solen som med kuslig precision stod och vägde precis mellan raderna av skyskrapor.” Mattias Hagbergförfattare och journalistLitteraturDon DeLillo: Noll K. Översättning Rebecca Alsberg. Albert Bonniers förlag, 2016.

Ingemar Forss predikar.BÖNENS KROPPSSPRÅKGuds folk är ett bönens folk. Bibeln vittnar om en slags ömsesidighet: vi söker Gud och Gud söker oss. Och eftersom Guds närvaro gäller hela livet, kan alla platser och erfarenheter i livet vara tillfällen för bön. Bibelns böner ordas med hjälp kroppen, man skulle kunna likna det vid ett slags bönens kroppsspråk. Böner uttalas med knäna, med ögonen, med öronen med hjärtat och med händerna. Vad blir vår bön och vad händer med vår bön när vi talar med Gud med ett bönens kroppsspråk?Det vill vi som församling utforska kommande fyra söndagar

Adina Wenell predikar. BÖNENS KROPPSSPRÅK Guds folk är ett bönens folk. Bibeln vittnar om en slags ömsesidighet: vi söker Gud och Gud söker oss. Och eftersom Guds närvaro gäller hela livet, kan alla platser och erfarenheter i livet vara tillfällen för bön. Bibelns böner ordas med hjälp kroppen, man skulle kunna likna det vid ett slags bönens kroppsspråk. Böner uttalas med knäna, med ögonen, med öronen med hjärtat och med händerna. Vad blir vår bön och vad händer med vår bön när vi talar med Gud med ett bönens kroppsspråk? Det vill vi som församling utforska kommande fyra söndagar.

Anton Fagerstedt predikar. BÖNENS KROPPSSPRÅK Guds folk är ett bönens folk. Bibeln vittnar om en slags ömsesidighet: vi söker Gud och Gud söker oss. Och eftersom Guds närvaro gäller hela livet, kan alla platser och erfarenheter i livet vara tillfällen för bön. Bibelns böner ordas med hjälp kroppen, man skulle kunna likna det vid ett slags bönens kroppsspråk. Böner uttalas med knäna, med ögonen, med öronen med hjärtat och med händerna. Vad blir vår bön och vad händer med vår bön när vi talar med Gud med ett bönens kroppsspråk? Det vill vi som församling utforska kommande fyra söndagar.

Predikan av Linda Tema: Sara harnosand.pingst.se

Ellen Hemström predikar. BÖNENS KROPPSSPRÅK Guds folk är ett bönens folk. Bibeln vittnar om en slags ömsesidighet: vi söker Gud och Gud söker oss. Och eftersom Guds närvaro gäller hela livet, kan alla platser och erfarenheter i livet vara tillfällen för bön. Bibelns böner ordas med hjälp kroppen, man skulle kunna likna det vid ett slags bönens kroppsspråk. Böner uttalas med knäna, med ögonen, med öronen med hjärtat och med händerna. Vad blir vår bön och vad händer med vår bön när vi talar med Gud med ett bönens kroppsspråk? Det vill vi som församling utforska kommande fyra söndagar.

Anders Sundström predikar. BÖNENS KROPPSSPRÅK Guds folk är ett bönens folk. Bibeln vittnar om en slags ömsesidighet: vi söker Gud och Gud söker oss. Och eftersom Guds närvaro gäller hela livet, kan alla platser och erfarenheter i livet vara tillfällen för bön. Bibelns böner ordas med hjälp kroppen, man skulle kunna likna det vid ett slags bönens kroppsspråk. Böner uttalas med knäna, med ögonen, med öronen med hjärtat och med händerna. Vad blir vår bön och vad händer med vår bön när vi talar med Gud med ett bönens kroppsspråk? Det vill vi som församling utforska kommande fyra söndagar

Skogarna tar sig an temat Bibelns berättelser. Andrea prata om tolkning och översättning utifrån Abraham och Isak samt den nyutkomna diktsamlingen Bokstavstro, Filip försöker se en utveckling av Salome-myten genom Flaubert, Wilde och Norén, och Maria pratar om transteologi, särskilt pretransition-teologi, utifrån amerikanen Daniel Lavery.

Var det rätt av SVT att grilla Björn Ranelid för utspel om evolutionsteorin och migrationspolitiken? Påverkades Socialstyrelsen av translobbyn när riksdagen skulle rösta om den nya könsbyteslagen? Och kommer Iran ångra sin storskaliga attack mot Israel? Det är frågor som tas upp i det här avsnittet av Veckans nyheter. Även Bibelns mysterium med de 70 årsveckorna diskuteras. Se avsnittet som webb-tv: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/@varldenidagplay⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Stöd gärna vårt arbete genom att swisha en gåva till: 123 396 94 17 Har du önskemål på frågor som du vill att vi pratar om? Kontakta oss på veckansnyheter@varldenidag.se Prova Världen idag i två månader för 10 kronor: https://order.flowy.se/varldenidag/varldenidagdigital/3990/userform?couponNumber=124

FN blir allt mer religiösa i sina klimatmål och stjäl hejvilt från kristendomen. Tillsammans med religiösa ledare från hela jorden klev de upp på Sinai berg för en omvändelseceremoni till Moder Jord där de också lanserade 10 nya budord. Per-Arne Imsen ser paralleller till Bibelns profetior om en världsreligion i ändetiden. Globalisterna jobbar stenhårt med Agenda 2030's genomförande och för att samla hela mänskligheten i en ny världsreligion. Om man nu ska göra en global plan för jorden, borde man inte fråga ägaren? Gud har en helt annan agenda. Han vill sammanfatta allting i Kristus. Nu är det viktigare än någonsin för kristna att inte följer med i strömmen utan ännu mer tar fasta på Guds ord.Stöd Predikopodden:Swish 123 230 85 83BG 5303-8048Ta kontakt:info@pilgrim.mediawww.pilgrim.mediaVill du upptäcka mer om Jesus:Besök www.befriad.nu Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den tionde dagen efter det judiska nyåret Rosh haShana läser vi en av Bibelns märkligaste böcker - Jonas bok, berättar Benjamin Gerber, maggid och andlig judisk ledare i Göteborg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Jona hamnar som bekant i valfiskens buk. Men det är vad som sker innan han kastas överbord som är intressant. Med sin själviskhet har Jona äventyrat sjömännens skepp och deras liv. Han erkänner sin synd och är villig att ta konsekvenserna, men sjömännen försöker att rädda skeppet med honom ombord! Åh, vad jag älskar Jona, den mest osympatiska antihjälten! Jag känner så väl igen mig i honom. Bakom varje felsteg jag begår, finns gott om förklaringar och förmildrande omständigheter. Musik:Misourlou av KlezmersonProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Veckans avsnitt består av en livepodd som spelades in på en gudstjänst i Korskyrkan Stockholm som en del av öppet hus. Predikoserien som församlingen är inne i är: "Den osynliga verkligheten - Bibelns svar på samtidens frågor" och frågan livepodden utforskar är: "Varför tror människor på Gud?"   I avsnittet intervjuar Johanna Gell två personer, Sandra & Linus, om deras väg till tro på Jesus det senaste året. Vad var deras fördomar innan, vad har varit viktigt i deras process och vad vill de skicka med andra som också funderar över om det finns något mer i livet? Saker som också reflekteras över är om äppel- eller blåbärspaj är godast samt vid vilken ålder man räknas som gammal och vis... missa inte!  

Detta avsnitt behandlar Bibelns syn på andevärlden och hur den påverkar världen och människor. Undervisningen kollar på konceptet av territoriella andar i Skriften och tar avstamp i upproret vid Babels torn i 1 Moseboken 11. Vid Babel splittrades folken och ställdes under olika "gudasöner" (andliga varelser), vilket skapade ett system av andlig påverkan på nationer och områden, där territoriella andar (furstar) verkar styra/påverka olika folk. Denna världsbild, känd som "Deuteronomy 32 Worldview", påverkar även vår förståelse av geopolitik och andlighet idag. Vi utforskar hur världen delades mellan olika andeväsen och hur dessa andar har inflytande över nationer och territorier.   Vi tar också upp hur både Gamla och Nya testamentet beskriver territorier som styrs av andliga furstar och hur dessa andemakter är relaterade till politiska och andliga makthavare. Det viktigaste budskapet är dock att Jesu seger på korset har brutit dessa andars makt, och evangeliet kan befria människor från deras inflytande.   Bibelverser: 1 Mos 11:1-9, 5 Mos 32:8-9, 5 Mos 4:19-20, 1 Mos 10, Dan 10:1-21, Hes 28, Jes 14, Ef 6:10-12, Ef 1:20-21, Ef 3:10, Kol 1:15-16, Kol 2:15, Luk 4.5-8, 1 Joh 5:19, Rom 1:23-28, Ps 82   Övriga referenser: Irenaeus, “mot Heresierna”, III.12, Klemens av Alexandria - Strotama VI.17, Jubileerboken 15   Diskussionsfrågor: https://spridordet.se/resurser/diskussionsmaterial/ Sociala medier: Facebook.com/spridordet Instagram.com/spridordetpodcast

Himmelriket är som en surdeg, sa Jesus. Men är fermenteringsprocessen verkligen räddningen på alla problem? Lars Hermansson funderar över bakterier som skapar bubblor i tillvaron. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Två unga kvinnor står på en rund plattform av trä klädda i bruna nattlinnen och hanterar en gigantisk surdeg tillsammans. Degen tynger och väller och klibbar och vill hela tiden ned på golvet. En naturlig gravitation som kvinnorna med hjälp av sina kroppar med yttersta möda förhindrar. Kampen med degen bara pågår, kvinnorna svettas, nattlinnena blir degiga, snart ser man inte var kroppen börjar och degen slutar, det är ganska hemskt alltihop, och det pågår bara några meter från där vi sitter och dricker kaffe och äter bullar. Det är en performanceföreställning, den heter The cumbersome dough, konstnärerna heter Heidi Edström och Ester Olofsson. Jag såg den på konstmässan Supermarket i Stockholm 2017. Bilderna har etsats sig fast.Svenska är inte det enda språk där ordet deg också syftar på pengar. Engelskan har sitt dough. Italienare och fransmän är mer analytiska och går direkt på degens ursprung vetet, i franskans blé och italienskans grana. På svenska kan man också dega, det vill säga slöa, vara overksam. När ordet deg som slang för pengar etablerades i Sverige för snart hundra år sedan kanske för att pengar med räntan ökade i omfång lite som en deg, om man lämnade dem overksamma på banken. Räntan härmar, kan man säga, den transformativa kraft som finns i den mikroorganism vi kallar jäst. Andra och besläktade mikroorganismer som kan förändra och förädla är bakterierna. Vi talar om bakteriekulturer och jästkulturer och avser då den jäsande, bubblande, delvis självgenerande, kemiska kontext som sätter fart på grejer, gör yoghurt av mjölken, vin av druvsaften, bröd av vatten och mjöl. Jag höll på att säga vin av vatten, men det var det ju Jesus som gjorde.Det är ingen slump att det är två fermenterade produkter, bröd och vin, som fått representera Jesu kött och blod i den så kallade transsubstantiationsläran. Det påstår i alla fall den amerikanske matjournalisten och fermenteringsgurun Sandor Katz i sin bok Fermentation as metaphor. Idag försöker vi förklara fermenteringsprocesser vetenskapligt, men i förmoderna samhällen sågs förloppet ofta som något mystiskt, lite grand i samma tassemark som alkemin, bara lite mer vardagligt – fermentering är ju ytterst (eller innerst) än i dag ett livsnödvändigt sätt att konservera livsmedel och underlätta för kroppen att tillgodogöra sig dess näringsämnen. Men bakterier är som bekant inte bara hälsobringande utan kan också vara farliga.Med läkarvetenskapens framgångar i kampen mot smittsamma bakteriella sjukdomar som tbc och salmonella i början av nittonhundratalet kom också en fobi för bakterier och en strävan efter renhet som tog sig uttryck inte bara i en nedlåtande attityd till surkål och andra fermenterade produkter, utan också rent konkret i form av sterilisering av kök och badrum, samt inte minst en paketeringsiver. Maten skulle till varje pris skyddas från utifrån kommande angrepp, i slutändan av denna utveckling hittar vi förstås vakuumförpackningen. Den här renhetsivern har sedan länge kommit att förknippas med sånt som rasrenhet och xenofobi, och de fermenteringsaktivister som idag blir allt vanligare i gränslandet mellan konst, filosofi och restaurangnäring ser den bakteriella kontamineringen som ett sätt att symboliskt syresätta stelnade tankemönster och liksom ”bubbla upp” slutna samhällssystem.En central gestalt i denna rörelse är den iranske filosofen och författaren Reza Negarestani. I en berömd föreläsning beskriver han ”decay”, alltså förfall eller röta (fermenteringsprocessen är ju en form av röta) som en process där levande och dött inte går att skilja åt. I boken Cyclonopedia skriver han ”… i rötan lever varelsen vidare genom att blurra in sig i andra varelser utan att helt förlora sitt ontologiska register.” Fermentering som en form av transcendens alltså. Kanske är det därför islänningarna äter jäst rocka, en allt annat än väldoftande maträtt, på Thorlaksmäss, alltså dagen före julafton. Den isländske författaren Guðni Elísson beskriver vällustigt i romanen ”Ljusfångaren” hur fiskarna ligger ovanpå varandra i staplar och citat ”förgeggas uteslutande i sitt eget illamående.” ”För endast islänningarna”, skriver han, ”anser sig fullärda i fermentering, för så kallas konsten att förruttnelsemarinera en fisk i dess egna utsöndringar…” Slut citat. Inget Jesusbarn utan en förädlande stank först alltså.Men hos de konstnärer och aktivister som idag samlas i avlägsna, pittoreska byar och äter lokalt odlade fermenterade produkter tillsammans, är det den politiska potentialen i jäsningsprocessen, snarare än den andliga, som dominerar. Denna fermenteringsaktivismen har förstås sina rötter i såväl slow food-rörelsen som 1970-talets gröna våg, och visst kan det vara frestande att i mikroorganismerna se en symbol för småfolket, och i kålhuvudet en bild för övermakten. Men man blir ju inte automatiskt en bättre människa bara av att äta surkål och brygga öl. Det om något har väl historien visat.Idag är det inte många som rynkar på näsan åt surdegsbröd. Tvärtom. Annorlunda var det på Bibelns tid. I såväl Gamla som Nya testamentet finns en utbredd skepsis mot surdegsbröd. Särskilt i Gamla testamentet förekommer mängder av rena förbud eller påbud att hellre välja osyrat. Anledningen enligt en samstämmig teologisk expertis är att metoden att syra bröd uppfanns i Egypten, och i det strängt reglerade judiska samhället ansågs allt som var främmande som oheligt och därmed oförenligt med ett sant gudsfruktigt leverne. I Nya testamentet är inställningen mer ambivalent. ”Låt oss därför fira högtiden, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.” skriver Paulus i första Korintierbrevet. Men både Lukas och Matteus återger Jesu liknelse om himmelriket som en surdeg ”som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” Och jag ser återigen framför mig Heidi Edström och Ester Olofsson, hur de står där i sina bruna degkletiga nattlinnen med surdegen mellan sig, och hur allt till slut blir deg och deg blir allt. Och det är vare sig ett gott eller ett ont. Det bara är. Genomsyrat.Lars Hermansson, författare och kritikerLitteraturGuðni Elísson: Ljusfångaren. Översättning av John Swedenmark. Ett utdrag publicerat i tidksriften Ord&Bild 2 2023.Reza Negarestani: Cyclonopedia. Complicity with anonymous materials. re.press, 2008.Sandor Ellix Katz: Fermentation as Metaphor. Chelsea Green Publishing Co, 2020.

Fredrik LignellTillsammanshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/del-2-var-och-en-efter-sin-formaga-ara4cLuk. 12:13-21Allt pekar ju på att bonden var en ärlig människa. Jesu kritik handlar inte om affärsmetoderna. Han är också en nitisk och flitig man. Vi skulle kalla honom duktig och förutseende – Jesus kallar honom dåraktig. Varför? Vi kan notera att han verkar mycket ensam. Han sitter i sitt hus och räknar pengar, men den han pratar med är sig själv. Egentligen målar Jesus upp en ganska dyster bild av bonden. Han ställer frågorna till sig själv, får råden av sig själv, får berömmet av sig själv och verkar festa helt själv. Jesus tecknar kort sagt en människa som levt helt för sig själv, och domen är att ha levt ett meningslöst liv som inte satt några som helst avtryck.Bibelns perspektiv på våra ägodelar verkar vara att de är utlånade. Gud anförtror oss människor resurser som vi får förvalta å Hans vägnar. Hur lever vi våra liv så det inte slutar som i Jesu liknelse? Paulus undervisar de kristna i Korinth om givande, och ger dem några goda principer för hur det går till. Det andas frihet och glädje, men också goda ordningar och medvetna val. Han försöker hjälpa de Jesustroende i Korint att förhålla sig kristet till sina pengar, och därmed också till sina medmänniskor. I 2 Kor ägnar han två kapitel åt att förbereda dem på den insamling som äger rum, då deras kristna bröder och systrar i Jerusalem är med om hungersnöd och stor brist. Paulus reser personligen runt och samlar in gåvan, och tanken är att den ska ligga färdig när han kommer. 2 Kor 9:1-8Paulus befinner sig i Makedonien, och församlingen i Achaia (regionen där staden Korinth ligger) har gett löfte om att man vill vara med i stödet. Det löftet har sporrat andra att göra likadant. Det är noterbart att det inte är fråga om stundens ingivelse eller en känslokick att ge, utan Paulus förbereder dem ett år i förväg, och de ska planera och lägga undan för att vara beredda när det är dags att överlämna gåvan. Var och en, säger han, ska ge som han/hon har beslutat sig i sitt hjärta. Det verkar inte som att han hänvisar till principer eller att alla ska ge lika mycket. Inte heller procentuellt ska alla ge lika mycket. Det är nämligen viktigt att det sker utifrån en frivillighet och ett eget beslut. Ett hot, menar Paulus, mot givandets glädje är olusten och tvånget (v 7). Om man ger utifrån en känsla av att ha blivit manipulerad eller tvingad blir det inte bra. Gång på gång i Bibeln talas det om människans frihet, och Gud verkar kämpa mycket målmedvetet för den friheten. Tvånget kommer från demonerna, men friheten kommer med Jesus Kristus. Inte av olust och tvång, ty Gud älskar en glad givare. Alltså: poängen är inte att ett flåsigt kollekttal ska få oss att ge lite mer än vi egentligen vill med argumentet att det ska göras i glädje. Vi ger inte heller för att vi inte vågar något annat. I sitt första brev till Korinth är Paulus ännu mer konkret i talet om pengar: 1 Kor 16:1-21) Systematiskt (dagen efter sabbaten). Upprätta en ordning när det gäller givandet, och be Gud hjälpa dig uteckla troheten. 2) Universellt (var och en). Tänk om cirkeln av de som ger av sina resurser blir lite större? Då skulle det bli revolution i församlingens ekonomi!3) Regelbundet. Låt givandet bli en god vana. Som alla goda vanor börjar man någonstans. Om du är ovan, börja så du klarar det, och försök sedan öka.4) Vad han har råd med. I texten från 2 Kor läste vi: "Var och en efter sin förmåga". För den som inte har finns här en vila: Du är inte ansvarig för det du inte har, utan för det du har. För den som förvaltar mycket finns här en vidöppen inbjudan: Ge efte...

Vem kommer Antikrist att vara? Vad innebär märket med talet 666? Och har Bibelns förutsägelser om ”den sista tiden” redan börjat slå in? Det är frågor som avhandlas i det här specialavsnittet av Veckans nyheter. I programmet har vårsäsongens alla diskussioner om Uppenbarelseboken klippts ihop så att det blir en genomgång av alla kapitel. Det blir även mellansnack med fördjupning i frågor som ”uppryckandet”, de sju församlingarna och ett tredje tempel i Jerusalem. Därtill blir det en filmsekvens från ön Patmos, där lärjungen Johannes fick uppenbarelserna som beskrivs i Bibeln. Se avsnittet som webb-tv: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/@varldenidagplay⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Stöd gärna vårt arbete genom att swisha en gåva till: 123 396 94 17 Har du önskemål på frågor som du vill att vi pratar om? Kontakta oss på veckansnyheter@varldenidag.se Prova Världen idag en månad gratis: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://prova.varldenidag.se⁠⁠⁠

I det här avsnittet (nr 23 från 2014) hade vi inte ens tagit oss fram till vår första sommarledighet som poddare. Vi var väldigt roade och nöjda med avsnittet som innehåller både en rad spektakulära karaktärer och en av de senaste seklernas mest relevanta och omdanande vetenskapliga debatter. Nämligen den huruvida Bibeln gick att se som facit för jordens historia, den nya vetenskapen geologi blev allt svårare att förena med Bibelns gamla förklaringar. På bilden ser vi för övrigt Richard Owen, mannen som myntade begreppet Dinosaurier. Med plagiat samt räv och rackarspel roffade han åt sig en plats i historien där han så här i efterhand utgör mall för den perfekta skurken. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Klagan och dess plats i mun och kyrka, kanske kan man säga att detta är temat när vi möter upp Johanna Rönnlund och pratar om Bibelns klagopsalmer. Johanna Rönnlund är doktorand i den hebreiska bibelns (Gamla testamentets) exegetik vid Uppsala Universitet samt prästkandidat i Svenska Kyrkan. Vi beger oss ut på strövtåg i Psaltaren och utforskar vilka stildrag som poppar upp när man läser den högt. Vi pratar om huruvida vi klagar för lite i kyrkan och om vad folk i Bibeln egentligen klagar på! Dessutom, farfar har blivit smal och Anton tycker att Holger Nilsson har (ett) rätt om EU. --- Gilla oss på ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Facebook⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠  Följ oss på ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Twitter⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠  Följ oss numera även på ⁠⁠⁠⁠Instagram⁠⁠⁠⁠ Skriv till oss på ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠atenochjerusalem@gmail.com⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠  Stöd oss på ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Patreon⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠!

Varför röstade många svenskar rödgrönt när det blåste högervindar i stora delar av Europa? Var påståendena i SVT:s valkompass neutralt formulerade? Och hur ska man se på att en journalist i Gaza tycks ha huserat gisslan? Det är frågor som tas upp i detta avsnitt av Veckans nyheter. Därtill diskuteras Bibelns sista kapitel om en ny himmel och jord. Se avsnittet som webb-tv: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/@varldenidagplay⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Stöd gärna vårt arbete genom att swisha en gåva till: 123 396 94 17 Har du önskemål på frågor som du vill att vi pratar om? Kontakta oss på veckansnyheter@varldenidag.se Prova Världen idag en månad gratis: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://prova.varldenidag.se⁠⁠⁠

Författaren G K Chesterton kallades paradoxernas furste. För Maria Küchen är han en långvarig samtalspartner, som hon ofta grälar med. Men i paradoxen möts de. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades första gången 2020.Helt och hållet världsliga människor kan aldrig förstå världen.” Så skrev författaren G K Chesterton i boken ”Ortodoxi” från 1908. Femtio år senare, i sin bok ”Tröstens villkor”, skrev filosofen och författaren Ingemar Hedenius att ”inga religiösa samfund, som vill vinna intellektuella personers förtroende, kan i våra dagar avstå från hjälpen av någon sorts filosofi.”Hedenius var brinnande ateist. Chesterson var lika brinnande kristen. De möttes aldrig, men de symboliserar polerna i ett spänningsfält där den moderna debatten om rationalism och religion började på 1800-talet och fortsätter obruten in i vår tid. Mycket i ”Ortodoxi” kunde lika gärna ha formulerats idag. Chestertons sprudlande kvickhet påminner om Oscar Wilde. Ändå har jag inte riktigt förstått varför jag ständigt återvänder till honom. Redan i sin egen tid sågs han som konservativ och som en udda fågel och han är långtifrån oproblematisk. Hans reaktion mot Hitlers maktövertagande och nazismens rasteorier var visserligen direkt och stark. Det borde i konsekvensens namn inte finnas minsta stråk av antisemitism i Chestersons tankevärld, men hans skönlitterära böcker innehöll karikatyrer av judar som giriga kommunister. Antisemitism är ett urgammalt och utbrett drag i västerländsk kultur generellt. Dess udd bröts 1945. Till dess var det acceptabelt bland européer att driva med judar. Vi glömmer det gärna idag, men Chesterton påminner mig. Han har kallats paradoxernas furste. Trots sin konservativa hållning, vände han ut och in på konventionella synsätt med paradoxen som vapen.Att inte tro på Gud, hävdade skeptiker som Hedenius, är att bejaka förnuftet. Gudstro är irrationellt och därmed förkastligt. Mot detta hävdar Chesterton det meningslösa med att tala om förnuft och tro som motsatser. Även förnuftet är en fråga om tro, skriver han. Det kräver av oss att vi tror oss om att vara något mer än förvirrade apor.Hans tilltro till förnuftet innebär något annat än en ateistisk materialism, vars slutstation blir att människans fria vilja ogiltigförklaras. Chesterton, som föddes 1874, var ateist i ungdomen. Hänfört slukade han andra ateisters skrifter. Och just dessa skrifter sådde, som han uttrycker det, ”det första vilda tvivlet på tvivlandet självt”. Kristendomen ansågs hindra människor från att söka glädje. Samtidigt ansågs den skapa irrationell lycka. Den berövade människor deras frihet, hävdade samma materialister som förnekade den fria viljan. Kristendomen var för fredligt fåraktig och för krigiskt blodtörstig. Den tilltalade dåraktiga kvinnor och den var kvinnofientlig. De kristna var för lyckliga och för olyckliga. Den unge Chesterton fick inte ihop det – tills en ljudlöst blixt i hans huvud vände på allt. Kristendomens själva kärna, insåg han, ligger i konflikten mellan motsatta lidelser, i paradoxen. ”Den som förlorar sitt liv skall vinna det.” ”Genom död till liv.” ”De sista skall vara de första.” Paradoxen är inte metaforisk: En människa i dödsfara måste kämpa för sitt liv genom att sätta det på spel. ”Sekularitetens dubbla attack”, skrev Chesterton, ”har kastat ljus över tron.”Jag håller verkligen långtifrån alltid med honom. Att läsa honom är inte självbekräftande. Det är en dialog på gränsen till gräl. Han är inte alltid exakt. Han skriver om ”buddhismen” men menar den yngre teosofin, en västerländsk lära inspirerad av buddhism och hinduism som vann mark i Europa och USA under hans samtid. Men i vår tid, när det ofta presenteras som filosofiskt rationellt att inte tro på Gud, fascinerar det att en person så till den grad filosofiskt tänker sig fram till en kristen tro. Även en ateist borde kunna gilla det. Särskilt som Chesterton upptäcker en kärna av ateism mitt i det kristna mysteriet:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Enligt två av Bibelns fyra evangelier var det Jesus sista ord på korset innan han dog. ”Det var inte vid korsfästelsen som jorden skakade och solen slocknade på himlen”, skriver Chesterton, ”utan vid ropet från korset – ropet som förkunnade att Gud hade övergett Gud. Låt nu … ateisterna själva – fastän det är för svårt att uttrycka i ord – välja en gud. De kommer bara att finna … en enda religion i vilken Gud för ett ögonblick tycks vara ateist.”Att omutligt tänka sig fram till en ståndpunkt för eller emot Gud, leder kanske till sist ohjälpligt in i paradoxen. Det slår mig när jag läser Chesterton, men också när jag läser 1900-talsateister som Ingemar Hedenius och norrmannen Arnulf Øverland.Øverland kallade kristendomen för ”den tionde landsplågan” och friades med nöd och näppe från ett hädelseåtal. ”Jag har aldrig gillat kristendomen”, konstaterade han ofta frankt, och vände på Jesus ord i sin vrede mot nazismen: Förlåt dem inte, ty de vet vad de gör.Man skulle inte gissa att en människa med den inställningen skrev psalmer. Men i den norska psalmboken finns följande rader av Øverland: ”Vår dag är kort. Vår ångest stor vid tidens öppna grind. O Gud. Finns här en sorg på jord som inte ock är din?”Hans vrede mot kristendomen har kallats profetisk snarare än religionskritisk. Och Ingemar Hedenius skrev år 1963 i diktsamlingen Nog finns en dag:”Gud är min broder och lika skuldbelastad som jag Hans öga världen, rösten kosmos – ogripbar i sin sorg”.Ateister skriver psalm och dikt om Guds sorg. En kristen beskriver Gud som ateist. Det betyder inte att Hedenius och Øverland var garderobskristna som trodde på Gud och Jesus egentligen. Lika lite var Chesterton ateist egentligen. Paradoxens gnistor ska inte användas för att fösa in människor i fållor där de inte vill befinna sig och inte hör hemma. Men kanske särskiljer dessa flyktigt gnistrande paradoxer livets strukturer från naturlagarna som styr döda ting. Och kanske särskiljer de människans fria inre liv från de helt konsekventa och förutsägbara tankekonstruktioner som kännetecknar både fundamentalistisk religiositet och fundamentalistisk rationalism. Vi människor är varken konsekventa eller förutsägbara. Vi är komplext motsägelsefulla och paradoxala. Troligen är det därför jag fortsätter att dras till G K Chestersons bok ”Ortodoxi”, för att paradoxen är hans drivkraft. Ortodox är han minst av allt, och han bekräftar vad jag alltid har anat: Ett tankearbete är inte fullbordat när allt stämmer med allt annat. Det fullbordas, men bara flyktigt, i paradoxens gnista.Maria Küchen, författare och kritiker

Ända sedan debuten med ”Autisterna” 1979 har författaren, dramatikern och regissören Stig Larsson varit en självklar del av det svenska kulturlivet. Lika ofta hyllad för sina böcker som kritiserad för sina kontroversiella och oresonligt ärliga uttalanden. I slutet av 90-talet hände dock något avgörande i Stig Larssons liv. Han gick igenom vad han kallar för en andlig och religiös kris, vilket ledde till att han ett antal år senare upptogs i katolska kyrkan. I det här avsnittet berättar Stig, på sitt eget vindlande sätt, om sin resa till katolska kyrkan. Om sitt första omskakande möte med Bibelns texter, om de betydelsefulla samtalen med pater Rainer Carls och om förlåtelsens frigörande kraft.

Joel Magnusson tjänar som pastor i två missionskyrkor på Tjörn - Valla och Klövedal. Han driver också podden ”Evangeliet förändrar allt”. I dagens avsnitt samtalar han med Magnus om hur hans ögon öppnades för Bibelns frälsningshistoria, Guds storhet och evangeliets skönhet i mötet med reformert förkunnelse. Genom förkunnelse av John Piper och Tim Keller kom Joel i kontakt med ett perspektiv som han tycker i stor mån saknas i svensk kristenhet. Magnus och Joel delar avgörande intryck från deras olika teologiska resor och impulser som lett till trons fördjupning, och finner flera likheter.   

George Eliot var mycket filosofiskt bevandrad och översatte bland annat Spinozas Etiken. Eliotforskaren Sara Håkansson reflekterar över det djupa sambandet mellan författaren och filosofen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen sänd 2020-09-23.År 1856 skrev en man vid namn George Henry Lewes till förläggaren Henry Bohn: ”Eftersom jag utan förbehåll undanbeder mig vidare affärer med en människa som uppvisar en sådan fantastisk talang för glömska och en sådan förnekelse av ingångna avtal så ber jag Er skicka tillbaka manuskriptet och betrakta hela affären som avslutad”. George Henry Lewes ville ha £75 för den engelska översättning av Baruch Spinozas filosofiska klassiker ”Etiken”, som hans klient Mr Kelly färdigställt; Henry Bohn menade att överenskommelsen var £50.”Etiken” i översättning var inte en självklarhet vid mitten på 1800-talet. Spinoza var kontroversiell. Filosofen växte upp i en portugisisk-judisk miljö i 1600-talets Amsterdam och blev med sitt rationalistiska, mångfacetterade och systematiska tänkande en föregångare till upplysningen. Men hans strikta determinism, som inte lämnade utrymme för någon fri vilja, och hans synbara jämställande mellan Gud och världsalltet, gjorde att många betraktade honom som ateist.Den engelska tolkningen blev hursomhelst inte publicerad och översättaren Mr Kelly, som i verkligheten var George Henry Lewes livskamrat Mary Ann Evans, la sin karriär som översättare åt sidan och inledde istället ett skönlitterärt projekt under pseudonymen George Eliot.Det skulle visa bli en mycket framgångsrik satsning. Eliot blev en av sin tids stora författare och hon blev det genom sin fallenhet för att återge realistiska livsöden såväl som sin förmåga att gräva djupt i människans inre.I mästerverket ”Middlemarch”, som utsetts till den främsta engelska romanen genom tiderna, meddelar berättaren sin uppgift: ”att reda ut några bestämda människoöden, se hur de är vävda och sammanvävda med varann, att allt det ljus [hon] kan förfoga över måste koncentreras på just denna speciella väv”. Det är också vad som sker. En rad till synes separata handlingar sammansätts till en helhet. Till väven knyts politiska, religiösa och vetenskapliga trådar som bidrar till komplexiteten men samtidigt skänker förståelse för personer och skeenden. Läsaren befinner sig i en märklig situation där hon genom fantasin ingår i väven samtidigt som hon kan betrakta den utifrån.Eliot intresserade sig för fler filosofer och fritänkare än Spinoza. Redan innan hon träffat George Henry Lewes hade hon översatt David Friedrich Strauss ”Jesu liv” och Ludwig Feuerbachs ”Kristendomens väsen”. Även dessa verk ansågs vid den tiden vara högst problematiska. De ifrågasatte Bibelns trovärdighet och kopplade uppfattningar om övernaturliga religiösa fenomen till mänskliga psykologiska behov.Dessa psykologiska behov utgör ett tema i Eliots romaner. Och inflytandet från Spinoza är påtagligt. I hennes texter är det mänskliga och det gudomliga, precis som hos honom, sammanvävt i ett deterministiskt universum. Alla delar i skapelsen är sammankopplade och inget existerar isolerat från något annat – mänskliga öden utgör en komplex väv; dåtid, nutid och framtid kan endast förstås i relation till vartannat.Eliots karaktärer mognar i medvetenhet om att Gud och skapelsen är en och densamma, att alla människor är del av det gudomliga som är komplett och perfekt.Men om Spinoza var snål med att tillskriva människan fri vilja, lämnar Eliot öppet för att vi kan styra något över våra livsval och att förnuftet kan ta makten över känslorna. Det går illa för de romanfigurer som drivs och uppfylls av känslor. Deras handlingar har sitt ursprung inte i en förståelse av hur väven fungerar utan i en villfarelse om att de själva utgör ett universellt epicentrum. De har inte kunnat frigöra sig från vad de känner och kan därför aldrig bli lyckliga.Det är ungefär samma tidsliga avstånd mellan Spinoza och Eliot som mellan Eliot och vår tid. Men deras tankar om tillvaron knöts samman över århundradena. De var båda högintellektuella skribenter som led av och levde med konsekvenserna av att vara före sin tid, progressiva och kontroversiella; de tog avstånd från konventionella föreställningar om Gud och människans plats i universum och utsattes båda för fördomar och utfrysning av sin egen samtid. Ingen av dem hade en dragning till rampljuset: Spinoza tackade nej till utmärkelser och akademiska tjänster och försörjde sig på att putsa optiska glas. Eliot hade gärna förblivit anonym bakom sin pseudonym om inte märkliga omständigheter tvingat henna att avslöja sin identitet; en fifflare vid namn Joseph Liggins tillskrev sig äran för hennes första roman och beklagade sig i en av Londons största dagstidningar att han inte fått betalt för boken.Men medan Spinoza levde i kyskhet och skapade skandaler genom skrifter och uttalanden, så väckte Eliot uppseende genom att förälska sig i och leva med en gift man. Och genom att vara missklädsamt intelligent för en kvinna i sin tid.I vår tid har Eliot retat upp feministiska kritiker för hur hon till stor del ger sina kvinnliga romanfigurer möjlighet att nå lycka genom självförnekelse. Kanske är det en motiverad kritik. Kanske inte. Alla tolkningar görs utifrån olika perspektiv. Den spruckna spegeln är den metafor Eliot använder. Spegelbilden ändras beroende på från vilket håll vi närmar oss sprickorna.Det skulle dröja till 1981 innan Salzburgs universitet gav ut hennes översättning av Spinozas ”Etiken”, tryckt i ett par hundra exemplar och främst avsedd för en redan insatt akademisk målgrupp. I januari 2020, drygt 200 år efter Eliots födelse, publicerades äntligen en ny upplaga av Princeton University Press. Inte långt därefter gavs ”Middlemarch” ut för första gången under namnet Mary Ann Evans, det namn hon fick vid födseln. På något vis tycks hon förutbestämd att ständigt återkomma och ge nya perspektiv på ett ständigt växlande nu, samtidigt som hon aldrig står helt i samklang med sin tid, alltid lite avig, lite motsägelsefull. Men dit hon går bär hon Spinozas ande med sig, tätt sammanbundna i den stora väven.Sara Håkansson, universitetslektor i engelska

Ortodoxa Kyrkan har varken en liberal, konservativ eller bokstavstrogen tolkningstradition vad gäller Bibeln. Men hur tolkar vi Bibelns då? Fader Mikael går igenom hur helgonen förstår den, hur den tolkas med hjälp av gudstjänstens texter, och hur du kan lära dig läsa Bibeln med Ortodoxa Kyrkan.

Varför rapporterar medierna så mycket om kriget mellan Hamas och Israel? Är SD:s anonyma konton ett hot mot demokratin? Och vad är sund manlighet och kvinnlighet? Det är frågor som tas upp i detta avsnitt av Veckans nyheter. Även Bibelns ord om Armageddon diskuteras. Se avsnittet som webb-tv: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/@varldenidagplay⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠ Stöd gärna vårt arbete genom att swisha en gåva till: 123 396 94 17 Har du önskemål på frågor som du vill att vi pratar om? Kontakta oss på veckansnyheter@varldenidag.se Prova Världen idag en månad gratis: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://prova.varldenidag.se⁠⁠⁠

Esther Kazen är pastor i Equmeniakyrkan, och är även känd som Feministpastorn. I sina andakter den här veckan krokar hon arm med bibliska kvinnor och lyfter fram deras berättelser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Andakten sändes första gången i april 2023.- Bibelns kvinnor har blivit medvandrare i mitt liv, och i min tro. Kvinnorna i Bibeln är ibland namnlösa, ibland ordlösa, och ofta bortglömda bland de Bibliska männen. Men de är både fler och mer framträdande än många av oss tror. De är våra medsystrar som har viktiga Gudsbilder att dela med sig av, säger Esther.Under den svåraste tiden i Jesus liv visar en grupp kvinnliga lärjungar trofasthet och närvaro. Idag krokar jag arm med kvinnorna vid graven.Ur andaktenText:Alla fyra evangelierMusik:Diaspora - Eido Al FakirThe promise - Steven Mercurio & Secret Garden & Irish National Symphony OrchestraProducentMarianne Greipliv@sverigesradio.se

Jesus från Nasaret utmanade etablissemanget med sin lära och avrättades som en upprorsman. Trots sitt misslyckande skulle med tiden den lilla judiska sekten kring Jesus bli världens största religion.Forskningslitteraturen om Jesus är enorm, men att Jesus var en historisk person är de flesta seriösa historiker och bibelforskare överens om. Jesus var en apokalyptisk profet som egentligen misslyckades med sin strävan att reformera judendomen, enligt bibelforskaren professor Cecilia Wassén. Och han föddes aldrig i Betlehem.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Cecilia Wassén, professor i nya testamentets exegetik vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon har tillsammans med Tobias Hägerland skrivit boken Den okände Jesus: berättelsen om en profet som misslyckades.Nya Testamentet erbjuder de mest direkta och omfattande källorna om Jesus Kristus. Dessa texter, som inkluderar evangelierna och Paulus brev, skrevs av människor som antingen hade direkt kontakt med Jesus eller som byggde på traditioner och vittnesmål från de som hade det. Nya Testamentets texter influerades av författarnas religiösa tro och teologiska syften.En central fråga i studiet av den historiska Jesus är hur han såg på sig själv och vilken roll han spelade i att etablera kristendomen. Enligt Nya Testamentet betraktade Jesus sig själv som Messias, Guds son, och grundade en ny religion skild från judendomen.Från 1700-talet och framåt började forskare söka efter den historiske Jesus, bortom de religiösa tolkningarna av honom. Denna forskning har fortsatt in i vår tid och har lett till utvecklingen av en rad hypoteser och teorier om Jesus och hans liv.Det finns också icke-kristna källor som nämner Jesus. Till exempel skriver den judiske historikern Flavius Josefus om Jesus i Judiska fornminnen, ett verk som färdigställdes runt år 93 eller 94. Josefus nämner flera personer som också förekommer i evangelierna, inklusive Johannes Döparen, Pontius Pilatus och Herodes den store. Han omnämner också Jesus vid två tillfällen.Förutom Nya Testamentet finns det en rad andra skriftliga källor som refererar till Jesus. Dessa inkluderar andra tidiga kristna texter, samt texter från historiker och samtida personer som inte var kristna. Det finns även judiska texter som nämner Jesus, samt referenser till Jesus i Gamla Testamentet.Arkeologin har också bidragit till studiet av den historiska Jesus. Fynd från Bibelns platser och tidsperioder har hjälpt till att verifiera vissa aspekter av Bibelns berättelser, även om de inte direkt bevisar detaljerna i Jesu liv.Lyssna också på Skriftkulturen som förändrade allt.Bild: Den äldsta kända avbildningen av Jesus Kristus Frälsaren (Pantokrator), en från 500-talet från Saint Catherines kloster, Sinaiberget, Wikipedia, public domain.Musik: Ragnarok 2020 av Bzur, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt utforskar vi den kraftfulla skillnaden vad ett förändrat perspektiv kan göra i våra prövningar och utmaningar. Du får veta mer om hur jag drar parallellerna till designens begrepp i "white space" som en viktig nyckel i vår förståelse mellan det synliga och det osynliga. I det vi ser och kan påverka till det vi behöver överlåta och ha tillit till. Jag hoppas att min personliga berättelse och hur jag funnit tröst genom tuffa prövningar gett mig nya perspektiv och styrka i det jag både kan och inte kan påverka. Så att vi kan omvandla motgångar till möjligheter och växa starkare genom livets prövningar. Som inspiration kommer vi även att utforska Bibelns kraftfulla budskap i 2 Korintierbrevet 4:18: "För vi fäster inte vår uppmärksamhet vid det synliga, utan på det osynliga. Det synliga är ju försvinnande, men det osynliga är evigt." Bli inspirerad när vi utforskar den djupgående skillnaden i ett förvandlat perspektiv med white space kan göra i ditt liv. Missa inte detta avsnitt som kommer att förändra ditt sätt att tänka och möta utmaningar! Du är viktig, du är utvald att leva ditt liv fullt ut med passion och mening! Med kärlek, Emmeli Har du frågor maila oss: hej@ledarskapsakademin.com TA DEL AV MER GENOM LÄNKARNA SOM NÄMNS I AVSNITTET, HÄR NEDAN: FÖRELÄSNING: LEV DITT SYFTE OCH STÅ STARK I DEN DU ÄR – Utan att hålla tillbaka, 13 februari kl 17.00 Anmäl dig kostnadsfritt här:https://www.ledarskapsakademin.com/live-webinar/leva/register Läs mer och boka din plats till Utvald Ledare 2024 här: https://www.ledarskapsakademin.com/ula

Apologias distanskurser startar den 29 januari. Vi erbjuder kurser om Islam och kristen tro, Bibelns röda tråd, Kristen själavård och vetenskap och tro. Se mer i lärplattformen!   Flera röster under 2023 hördes ropa ut att "nyateismen" som rörelse är död. Är det sant, eller är ryktet om dess död överdrivet? Martin bjuder in Stefan Gustavsson och Mats Selander för ett samtal om dödsorsakerna och vad som kommer härnäst. Är situationen för kristen tro bättre eller bara annorlunda? Mejla frågor eller synpunkter till podd@apologia.se.   Stöd Apologiapodden och Apologias övriga arbete! Swisha din engångsgåva till 123 312 51 92 eller bli månadsgivare!

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gillar inte arméns officiella namn på kriget, enligt uppgifter till Jerusalem Post och tv-kanalen Kan. Insatsen på Gazaremsan har hittills kallats ”swords of Iron”, alltså ”järnsvärd”. Enligt källorna tycker Netanyahu att det är ett lämpligt namn på en militärinsats, men inte på ett krig. Han föreslår därför att byta namn till ”War of Genesis,” ”Gaza War,” eller ”Simchat Torah War”, efter den judiska högtiden med samma namn. Netanyahu ska ha lyft frågan under ett ministermöte. Källor nära premiärministern bekräftar att han vill byta namn för att säkerställa att det som nu sker kommer att bli ihågkommet ”som ett betydelsefullt krig”. Första Moseboken, eller Genesis på grekiska, är den första av de fem Moseböckerna, och är den första delen av judendomens Torah och kristendomens Gamla Testamente. Inom judendomen kallas den för Bereshit, vilket betyder "i början av" eller "i begynnelsen" på hebreiska. Dess hebreiska namn är taget från det första ordet, Bereshit ("I begynnelsen"). Synonymer till genesis : uppkomsten eller tillkomsten av något uppkomsten till en ny politisk rörelse Eller kanske ett bokslut... Första Moseboken tros vara nedskriven någon gång mellan 1250 och 950 f.Kr. Boken ger en bakgrund till övriga bibelböcker genom att beskriva världens skapelse och därmed presentera skaparen, Gud. Den beskriver också utkorelsen av Israels folk som Guds egendomsfolk genom de förbund som blir ingångna med anfäderna Abraham, Isak och Jakob. Första Moseboken är skriven i formen av historieberättelse. Många av berättelserna hör till Bibelns mest välkända, bland annat de om Adam och Eva, Kain och Abel, Noas ark och Babels torn. Goliat är en man i Samuels bok, beskriven som en filisteisk jätte som besegrades av den unge David i en singelstrid. Berättelsen betecknar kung Sauls olämplighet att regera, eftersom Saul själv borde ha kämpat för Israel. Frasen "David och Goliat" har fått en mer populär betydelse som betecknar en underdog-situation, en tävling där en mindre, svagare motståndare möter en mycket större, starkare motståndare. Den djupa statens strukturella integritet har kort sagt komprometterats i sådan omfattning att det ej längre spelar någon roll hur mycket det än gnölas från de minst förändringsbenägna! Nu är de måndagsmys! De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Vi tog med texten om Adam, Eva, Ormen och den förbjudna frukten till Uppsala Missionskyrkas kulturkvällar och spelade in samtalet med publik. Med: Thella Johnson, Lollo Collmar, Thomas Kazen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. LIVEPODD!Avsnittet är inspelat 19 oktober på Kulturkvällar i Uppsala MissionskyrkaUr innehållet:*En våt filt - Thella tycker att berättelsen om ”syndafallet”, alltså Evas och Adams möte med ormen i Edens trädgård, och straffet för deras ätande av frukten från kunskapens träd, har en unken ton över sig. Varför straffa sökandet efter kunskap?*Vad alla skyller ifrån sig hela tiden?! - Det pekas mycket finger i Bibeln, och det verkar vara helt OK att skylla sina fel och misstag på andra! Bibelvetare Thomas Kazen påpekar att man även i andra antika texter ser många exempel på att det var brukligt att skylla ifrån sig. Har vår moraluppfattning förändrats när det gäller det egna ansvaret, och varför? Blir saker och ting bättre av att vi pudlar eller avgår?*Den odödliga ormen - ormen som symbol har gamla anor, långt äldre än Bibelns texter. Thomas berättar bl.a om ormen som stjäl ungdomens planta av Gilgamesh.*Eva, en tidig ormviskare - Evas tal blir mycket mer ormlikt väsande på originalspråket, efter att hon ätit den förbjudna frukten! Vi får en lektion i hebreiska av pensionerade bibelprofessorn Göran Eidevall i publiken. Till exempel är orden för listig och naken snarlika: arum; arom.Bibeltexter: 1 Mos 2, 3I avsnittet refereras även bl.a. till myten om Gilgamesh och Enkidu, som återfinns i Gilgamesheposet.Medverkande i avsnittet:Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid Enskilda Högskolan Stockholm, pastor i EqumeniakyrkanPublik på plats i Uppsala MissionskyrkaProgramledare: Thella JohnsonBisittare: Lollo CollmarLjudtekniker: David Hellgren

Utrikes engagemang är en distraktion från inrikes problem. Hur vore det om våra ledare, som snarare är förvaltare, fokuserade på våra egna problem istället för att engagera sig i alla möjliga olika åtaganden utrikes?0:00:38 Land utan ledare0:11:29 Politiker som leker affär0:19:00 SwebbTVs intervju med Aron Flam0:31:15 När Bibelns folk skaffade begärde att få en kung0:33:53 Argentinas nya president, genuin eller falsk0:43:52 Gammaltestamentlig nationalism är ett hot idag0:51:30 Svar på lyssnarfråga: Klaus vision med Folkungen0:58:50 Hur kan man vara med och bidra till Folkungens arbete Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varför citerar Israels premiärminister Netanyahu femte Mosebok i sitt tv-tal om kriget mot Hamas, och vad handlar texten om? Gäster: Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent, Thomas Kazen, bibelvetare Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. EXTRAPODD INSPELAD 10 NOVEMBER 2023Ur innehållet:*Kom ihåg vad amalekiterna gjorde mot dig - I sitt tal till nationen om det pågående kriget mot Hamas citerar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu ur en känd passage i Bibelns 5 Mos 25:17 och sade ”Kom ihåg vad amalekiterna gjorde mot dig”. Vilka är amalekiterna i Bibeln? Varför refererar Netanyahu till denna text? Och hur brukar den användas i religiösa sammanhang? Samtal med Cecilia Uddén, Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent och Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap.*Bibelns landgränser och dagens konflikt - Israels landgränser beskrivs i flera av Bibelns texter. Bibelvetare Thomas Kazen förklarar hur olika beskrivningar tillkommit i olika tider, med olika syften. Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent berättar om hur religiösa texter idag används som argument för landanspråk i Mellanöstern.*Bibeln som sagobok - Cecilia Uddén berättar om hur hon brukade läsa Bibelns berättelser som sagor för sina barn, och särskilt har fastnat för berättelsen om Josef och hans bröder, en berättelse som finns i olika varianter både i Bibeln och Koranen.Bibeltexter: 5 Mos 25:17, 1 Sam 15, 1 Mos 12, 4 Mos 34, Pred 3Korantext: Sura 12 (Surah Yusuf) I avsnittet refereras även till hadithsamlingen Sahih-al-Bukhari; bok 56, hadith 138Medverkande i avsnittet:Cecilia Uddén, MellanösternkorrespondentThomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid Enskilda Högskolan Stockholm, pastor i EqumeniakyrkanProgramledare: Thella JohnsonBisittare: Lollo CollmarLjudtekniker: Brady Juvier

Jerusalem har sen länge haft en central plats i svenskarnas medvetande och i många klassrum hängde det ofta en karta över det heliga landet, längst fram vid svarta tavlan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Många skolplanscher föreställde också händelser från Bibelns berättelser. Översättningen av Bibeln till svenska gav oss ett nytt gemensamt kulturarv och gjorde många nyfikna på ett land långt borta.Flera upplysta kända svenskar reste till Palestina och delade med sig av sina intryck vilket också fick många att längta till detta heliga land.Hör bland annat om heliga Birgitta, Fredrika Bremer och Selma Lagerlöfs resor.Journalisterna Nathan Shachar och Barbro Hedvall medverkar.Detta är den femte fristående delen av Människor och tros serie om Jerusalem.programledare: Åsa Furuhagenreporter: Carla Sanchezproducent: Anders Diamant

Varför svarar inte Gud när jag ber? Bönen är ett område där många kristna upplever ett glapp mellan Bibelns löfte och den personliga erfarenheten. Känslan av att Gud inte lyssnar eller svarar kan lätt dämpa både övertygelse och glädje. Hur bör vi tänka och tro om bön för att undvika att bli naiva eller cyniska? Detta avsnitt är ett inspelat föredrag med Stefan Gustavsson från Apologia live den 12 januari 2023. Nästa Apologia live är den 23 februari 2023: Har Bibelns texter förvanskats? Anmäl dig här.

En annorlunda bokcirkeln med Thella Johnson och Lollo Collmar. Best Of-avsnitt med höjdpunkter från säsong 1. Gäster: Thomas Kazen, Björn Wiman, Sara Parkman, Sara Abdollahi, Robert Fux. BEST OF säsong 1*Hon ska heta maninna - ty av man är hon tagen. Thella återupplever ett tonårsminne av skapelseberättelsen och dess historia om hur Gud skapar Eva av ett av Adams revben. Men vad står det egentligen i den ursprungliga texten?*Normativt, Formativt eller So What - olika sätt att läsa Bibeln. Lollo och Thella vill närläsa och utgå från det som faktiskt står skrivet på sidorna. Pastorn och bibelvetaren Thomas Kazen komplicerar bilden och ger exempel på olika vanliga läsningar.*Varför finns det inga katter i Bibeln? Författaren Ola Larsmo har sökt svar men är inte nöjd med de förklaringar han fått. *Noas ark. Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, tycker att vi ska fråga oss vad Noa hade gjort med vetskapen om dagens klimathot. *Gudar som tröttnat på de jobbiga människorna. Berättelser om Den Stora Floden florerade redan flera tusen år före Bibelns tillkomst. Bibelvetaren Thomas Kazen berättar om föregångarna till historien om Noa och syndafloden.*Inget är nytt under solen! Folkmusikern och artisten Sara Parkman älskar Predikaren. Men är Predikaren optimist eller cyniker? Och var det verkligen kung Salomo som skrev texten? Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap, reder ut.*Mörkret är ljus, ljus är mörker. Sara Abdollahi, skribent och litteraturkritiker, väljer ut några av de många ljus- och mörkertexterna ur Bibeln och uppmanar oss att se ljus och mörker mer som två komplement i en helhet och mindre som motsatser. Och mindre som att det ena är gott och det andra ont.*Hej apokalyps! Skådespelaren och dragshowartisten Robert Fux älskar dramat när basunerna ljuder och världen går under i Uppenbarelseboken.Bibelavsnitt: 1 Mosebok 6, Predikaren 1, Matteus 6:1, Jesaja 16:3, Uppenbarelseboken 8, 1 Mosebok 2Citat ur filmerna På heder och Samvete (A Few Good Men) och Det sjunde inseglet och tv-serien Girls, S1E7, "Welcome to Bushwick a.k.a. the Crackcident"Musikcitat i avsnittet: Kanye West - Jesus Walks Madonna - Like A Prayer Prince - God (Love Theme From Purple Rain)Medverkande i avsnittet: Thomas Kazen, Björn Wiman, Sara Parkman, Sara Abdollahi, Robert FuxProgramledare: Thella Johnson Bisittare: Lollo Collmar Ljudtekniker: Monica Bergmark, Lisa Abrahamsson, Susanne Martinsson

Rebecka funderar på hur cool Maria egentligen var under sin graviditet. Borde man inte ha väldigt blandade känslor inför uppdraget att föda Guds barn? Vem delade hon sina känslor med? En gissning är att hon fick systerligt stöd av sin släkting Elisabeth, som samtidigt var gravid med Johannes döparen. Och så bekantar vi oss med Bibelns äldsta person, gubben Metusela. Blev han verkligen 969 år? Annafia som redan tänker på åldrande får ännu mer att tänka på av Bibelns alla gamlingar. Välkommen att lyssna på näst sista avsnittet för säsongen!

En annorlunda bokcirkel med Thella Johnson och Lollo Collmar. Gäster: Nuri Kino, journalist och människorättsaktivist och Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap. DEL 7*Jag läser Bibeln. Jaha. Och? Vad gör du av det sen då? Nuri Kino, journalist och människorättsaktivist, tror mer på handling än på ord.*Släkt med Maria i rakt nedstigande led? Född i staden med världens äldsta kloster? Kysst stenarna på Jesu verkliga grav? Thella undrar varför så många tycker det är viktigt att försöka bevisa en relation med Bibelns historiska personer och skeenden.*What Would Jesus Do? Nuri Kino ser Jesus som en dåtidens biståndsarbetare, och en förebild.*Från Södertälje till Vita Huset - om när USA:s president Barack Obama lovade att hjälpa Mellanösterns förföljda folkgrupper undan IS terror.*Hagar, Ismael och en säck med vatten - att vara på flykt med sitt barn. Lollo fortsätter intressera sig för Abrahams familj och fastnar för berättelsen om tjänsteflickan Hagar och sonen Ismael som fördrivs ut i öknen. Nuri minns mödrar och barn han mötte vid gränsen mellan Ukraina och Polen.*Bara prästerna fick läsa. Hur formas man av att inte få lära sig läsa, eller gå i skola på sitt modersmål. Och hur är det att vara kristen men inte få läsa Bibeln? Nuri Kino om hur Bibelns berättelser förmedlades i hans familj.Bibelstycken: Matteus 25:35, 1 Mosebok 16:1, 1 Mosebok 16:7, 1 Mosebok 21:8Filmcitat ur På heder och Samvete (A Few Good Men)Musikcitat i avsnittet: Kanye West - Jesus Walks Madonna - Like A Prayer Prince - God (Love Theme From Purple Rain)Medverkande i avsnittet: Nuri Kino, journalist och människorättsaktivist Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid Enskilda Högskolan Stockholm, pastor i EqumeniakyrkanProgramledare: Thella Johnson Bisittare: Lollo Collmar Ljudtekniker: Brady Juvier

En annorlunda bokcirkel med Thella Johnson och Lollo Collmar. Magnus Viktorin intervjuar Thella och Lollo om idén och arbetet bakom podden. Extraavsnitt. EXTRAAVSNITTEn första introduktion? Nej!Som fan läser Bibeln är en annorlunda bokcirkel om en av världens mest inflytelserika böcker. I detta extramaterial intervjuas programledarna Thella Johnson och Lollo Collmar av P1-presentatören Magnus Viktorin om idén och arbetet bakom programserien och podden.Magnus: "Om man, som jag, känner att man kan för lite om Bibeln . . . ger ert första avsnitt en bra introduktion till den här podden eller till Bibeln?"Thella och Lollo: "Nej!"Thella: "Tyvärr inte. Vi går rakt in i förvirring! Men vi är snälla och trevliga, och försöker vara det mot alla, såväl våra gäster som vår publik. Det verkar göra att människor vill lyssna och engagera sig." Lollo: "Och vi är också relativt okunniga. Det gör oss till en ställföreträdande lyssnare som kanske undrar något men inte vågar fråga. Man måste få ställa frågor och vara nyfiken även om man inte kan allt. Vi har läst Bibelns texter och känt saker. Vi reagerar på det vi läst. Sedan har vi vår eminenta bibelvetare Thomas Kazen som håller koll på fakta och tolkningstraditioner."Magnus: Hur föddes idén till programmet?Thella: "Jag hade länge känt att det saknas kunskaper om Bibeln i svensk offentlighet, och om religiösa texter överhuvudtaget. Inte minst gäller detta oss i media. Så jag bestämde mig för att göra något åt saken. Bibeln är ett gemensamt kulturarv vi har. Oavsett om vi är troende eller inte, oavsett om vi är judar, kristna eller muslimer eller något annat, så har vår värld och våra kulturer påverkats av denna bok. Då måste alla ha rätt att tänka fritt och resonera kring dessa texter."Medverkande: Thella Johnson, programledare Som fan läser Bibeln Lollo Collmar, bisittare Som fan läser Bibeln Intervju av Magnus Viktorin

En annorlunda bokcirkel med Thella Johnson och Lollo Collmar. Gäster: Björn Wiman, kulturchef på DN och aktuell med boken I en sal på lasarettet; Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap. DEL 4.*Än idag ser vi på vissa sjukdomar som gudarnas straff - Björn Wiman, kulturchef på DN och författare, skriver i nya boken I en sal på lasarettet om tuberkulosbehandlingens historia och om sin mamma som lades in på sanatorium som barn.*Varför skyddar Gud mördaren Kain? Thella och Lollo är fängslade av historien om bröderna Kain och Abel.*Om vår klimatstrategi är en ark tar den in enorma mängder vatten - FN:s klimattoppmöten, de uppsatta klimatmålen. Men vad händer sen i praktiken? Björn Wiman tycker att vi ska fråga oss vad Noa hade gjort med vetskapen om dagens klimathot.*Gudar som tröttnat på de jobbiga människorna. Berättelser om Den Stora Floden florerade redan flera tusen år före Bibelns tillkomst. Bibelvetaren Thomas Kazen berättar om föregångarna till historien om Noa och syndafloden.Bibelstycken: 1 Mosebok 6, 1 Mosebok 4.Filmcitat ur På heder och Samvete (A Few Good Men) och Evan AlmightyCitat ur boken I en sal på lasarettet av Björn WimanMusikcitat i avsnittet:Bruce Springsteen - Adam Raised A CainMedverkande i avsnittet: Björn Wiman, författare och kulturchef DN Thomas Kazen, professor i bibelvetenskap vid Enskilda Högskolan Stockholm, pastor i EqumeniakyrkanProgramledare: Thella Johnson Bisittare: Lollo Collmar Ljudtekniker: Lisa Abrahamsson