Podcasts about tacksamma

Tack för att ni fortsätter lyssna! Puss & Kram Kontakta oss: team@sannesebbe.comhttps://www.instagram.com/sannealexandra/https://www.instagram.com/s.schardl/KlippningTalkEdit Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans gäst är Fi Lindfors, en person som jag tror många av er känner till sen tidigare eftersom hon är en känd profil inom jämställdhetsfrågor. Det här är ett avsnitt om hur män kan bli bättre på att tillfredsställa sina partners i sina relationer och var ansvaret egentligen bör ligga. Men också också om hennes resa till att landa på den plats där hon är idag. Den handlar bland annat om att tröttna på gamla strukturer och lämna dem, men också om att utmana normer på olika sätt. Med andra ord ett avsnitt med massor av bra innehåll!  Och just det där att inte lägga allt ansvar på kvinnor för våra relationer tror jag många skulle bli hjälpta av. För både jag och Fi delar samma upplevelser av att vi ofta hör samma story i olika variationer från kvinnor om att de ibland slår huvudet blodigt med att försöka kommunicera med sina partners men att man ändå inte når fram. Hur männen kan göra så att vi slipper det pratar vi mer om i detta avsnitt.  Avsnittet sponsras av: Exsitec AB  Klippning: Oscar Zachrisson Jingel: Ludvig Gawell

Den finns inte längre självklart i vår vardag och helst låter vi bli att tänka på den. Är det den moderna synen på döden som något slutgiltigt som gjort den så outhärdlig? undrar Helena Granström. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.För ett par år sedan var jag, under en kort period, övertygad om att jag hade en allvarlig form av cancer. Det skulle så småningom visa sig att allt jag hade var en vårdcentralsläkare som låtit sig ryckas med – han levererade berättelser om en tidigare patient med ”mycket mindre knölar” än mina över telefon just som jag stod i begrepp att hämta min son på dagis. ”Ja, och han dog ju sedan”, konstaterade han krasst.Hur som helst – under de kanske två veckor som hann gå innan en mer professionell vårdinstans kunde avfärda misstankarna, förändrades min blick på världen radikalt. Nuet och allt som fyllde det övergick till att vara ett slags avsked. Jag såg mina barn le mot mig, och allt jag kunde tänka var att jag snart aldrig mer skulle få se dem le igen.I verket Förinta gestaltar den franske författaren Michel Houellebecq ett liknande tillstånd. Hans cancersjuke protagonist Paul tycker sig, ställd inför sin nära förestående död, upptäcka ett ”underligt och kvarvarande slags liv, helt vid sidan av, där helt andra saker stod på spel än för de levande”. Han drabbas av avundsjuka gentemot de människor omkring honom som ”i morgon, i övermorgon, kanske i tiotals år framåt” ska få fortsätta att existera i världen, medan det för honom själv inte finns någonting kvar.Så snart som jag för egen del befunnits kärnfrisk återgick min blick till vad den varit innan. Jag besvarade återigen mina barns leenden som om denna glädje aldrig skulle tas ifrån mig, och som om inget leende någonsin skulle vara deras sista. Jag återgick, kort sagt, till att låtsas att döden inte finns.Att denna illusion i hög grad är ett modernt privilegium – eller, om man så vill, ett modernt problem – framgår med all önskvärd tydlighet vid läsning av antologin Dödens idéhistoria, sammanställd av en trio litteraturvetare och idéhistoriker: Karin Dirke, Andreas Hellerstedt och Martin Wiklund. Idag tenderar vi, påpekar bokens redaktörer, att förutsätta att vårt liv ska bli långt och ta sin ände först i ålderdomen. Tidigare kunde döden drabba oväntat och till synes helt urskillningslöst, en granne som var frisk igår kunde imorgon plötsligt vara död.Men å andra sidan är det först i vår sekulärt präglade tid som denna död börjat förstås som ett slut i ordets absoluta bemärkelse. Forna tiders människor har, nästan undantagslöst, gjort sig föreställningar om ett efteråt, som visserligen lika ofta kan ha tett sig hotfullt som ljuvt, men som åtminstone burit på en tröst i denna mest fundamentala mening: Att det fortfarande kommer att finnas ett jag som kan uppleva det ena eller andra. Att förbereda sig för döden blev därmed i många avseenden att förbereda sig för livet efter detta, och hur dessa förberedelser skulle gå till var förstås i högsta grad beroende av vilket dödsrike man tänkte sig. I många tidiga kulturer tycks de ha varit neutrala platser där de döda, oberoende av personliga förtjänster, förde en gemensam skuggtillvaro. Så småningom kom de, inom bland annat judendom, kristendom och grekiskt tänkande, att anta en moraliskt dömande karaktär.Men oavsett vilket tycks detta att förbereda sig inför döden vara något som människor i det förgångna ägnat stor kraft, om inte annat genom att ständigt påminna sig om livets ändlighet – och också ofrivilligt påminnas om den genom att bevittna döden överallt omkring sig. I vår tid är det inte enbart förbättrad sjukvård och minskad barnadödlighet som gjort döden frånvarande utan, som många tänkare observerat, ett aktivt undanhållande av den från det vardagliga livet.De flesta av oss konfronteras idag inte med en död kropp förrän våra egna föräldrar dör, om ens då. Som idéhistorikern Karin Dirke diskuterar i sitt antologibidrag är det till och med möjligt att undvika mötet med den djurliga döden, annat än i dess omskrivna och osörjbara form, som hamburgare eller falukorv. Redan sjukdomen framstår i vår tid av självförbättring och kroppskontroll som en genant svaghet, konstaterar Houellebecq, och döden själv som den yttersta skamligheten. Den rika floran av fiktionaliserad död i tv-serier och dataspel motsäger inte den slutsatsen, utan är tvärtom en direkt konsekvens av den vardagliga dödens tabuisering. Den kan, föreslår redaktörerna för Dödens idéhistoria, förstås freudianskt som ett klassiskt fall av det bortträngdas återkomst, i analogi med de förbjudna sexuella fantasiernas uppdykande i pornografin.Kanske kan man av detta dra slutsatsen att det är först när döden förstås som slutgiltig som den blir verkligt outhärdlig? I den mån tanken på jagets upphörande, eliminationen av själva subjektivitetens möjlighet, alls går att greppa, är den onekligen fasaväckande.Mot bakgrund av den moderna uppfattningen om döden som ett absolut och oförhandlingsbart slut är det inte konstigt om man, som författaren Elias Canetti, deklarerar sin avsky: ”Det modigaste i livet är att hata döden, och föraktliga och desperata är de religioner som grumlar detta hat”.Men hatad eller inte kommer den att komma – och om det att förbereda sig för döden i ljuset av naturvetenskapens sanningar inte längre framstår som en fråga om moralisk vidräkning inför efterlivets dom, är det möjligt att hitta en annan sorts förberedelse, rentav en försoning?Det är, menar idéhistorikern Martin Wiklund i den djupgående läsning av Ingmar Bergmans konstnärskap som utgör en av bokens mest angelägna texter, i så fall en försoning som varken bygger på att nedvärdera den jordiska tillvaron på grundval av dess förgänglighet, eller på förhoppningen om ett liv efter detta som kan kompensera för jordelivets alla brister. Snarare rör det sig om att som i filmen Det sjunde inseglet bokstavligt talat få döden som sin följeslagare, förlika sig med förgängligheten som grundläggande livsvillkor, och försöka skapa mening inom dess ramar. På samma sätt som att av döden beviljas ett uppskov för att uträtta ”ett angeläget ärende”, ”en enda meningsfull handling” har vi alla beviljats detsamma – en tidsfrist mellan ett utsträckt icke-vara och ett annat, under vilken vi har möjlighet att skapa mening: nämligen våra liv. Och denna mening, om vi lyckas nå fram till den, hämtar sin näring inte från föreställningen om något utomvärldsligt eller evigt, utan från det bräckliga nu som hos Bergman i sig utgör ”en stor tillräcklighet”.Som Wiklund formulerar det kan vi i det turligaste fallet, likt Agnes i filmen Viskningar och rop, ställda inför vår död fyllas av den tacksamhet som också genljuder hos Houellebecq: En tacksamhet över den lycka vi ändå givits, också de av oss vars liv likt så många andras kantats av lidande och sorg. För denna lycka är, trots allt, ”mer än ingenting, även om den inte nödvändigtvis varat mer än ett ögonblick”.Helena Granström, författare.Litteratur:Dödens idéhistoria. Redaktörer: Karin Dirke, Andreas Hellerstedt och Martin Wiklund. Appell förlag, 2022.Michel Houellebecq, Förinta. Övers: Sara Gordan. Albert Bonniers förlag, 2022.

Med den här podden i dina öron kan du lägga dig ner och ge dig själv en välförtjänt vila. För ur vila, ur pauser kan det nya växa. Det är i vilan som det gror. Så boka in dina måndagar för då sänds nya avsnitt av podden.Meditation, mindfulness, paus, hälsa, vila, Karin Björkegren Jones Become a member at https://plus.acast.com/s/paus. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nu har vi tagit färjan över till fina Rindö igen för att träffa Ostmakeriet & numera också Rindö Glass. Anna startade företaget för 11 år sedan och Elin anslöt för 4 år sedan. En charmig inramning i form av det gamla regementet och havets närhet i kombination med gott kaffe och underbart goda ostar uppdukade på bordet. Vi möter två väldigt kreativa entreprenörer som är ett riktigt dream team. Både ost & glasstillverkning är ett gediget hantverk som tar tid och varje produktion är i sig unik. Att avnjuta denna typ av råvaror ger extra njutning och värde samt platsen som är så charmig och exotisk så nära inpå oss ö-bor. Tacksamma är vi för det och vi delar med glädje det här avsnittet med er. Ett besök eller flera rekommenderar vi! För kontakt & adress, samt återförsäljare:https://ostmakeriet.se/ God lyssning!  

Är det helt fel med andra länders flaggor på studenten, eller ska det ses som ett sökande efter identitet i ett mångkulturellt Sverige? Bokaktuella Mustafa Panshiri resonerar kring den svåra frågan om tacksamhet. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dagens avsnitt handlar om valar! Gabriel och Åsskar pratar om blåvalen som är världshistoriens största djur och grönlandsvalen som är ett av jordens äldsta djur. De berättar om vilka andra arter som ingår i valfamiljen, hur långt kan valar höras under vatten, hur mycket dom väger och hur dom andas. Dessutom berättar Gabriel en fantastisk historia om en tacksam knölval och Åsskar drar såklart massor av val-skämt.  OBS! Det här avsnittet är ej VALfritt! Dagens ord: barder, ocean Produceras av Frälsningsarmén www.kylskåpsradion.se

Avsnitt 95 leder oss till Belize! Vi går igenom 10 FANTASTISKA fakta om deras stora blåa hål! I hålet finner vi en jävla dundertrio, lyssna på detta: Yasser Arafat, Ariel Sharon och Jacques Chirac - brings back memories right?! Vi snackar det helt unika och fantastiska bygget av männen ovan (främst Arafat) och vad som krävs för att ta Biden till nya höjder! I konspiratoriet sitter ännu en "död" kändis och väntar... Tacksamma för att ni lyssnar, ta hand om er och varandra!

Sofia blev diplomerad hälsocoach juni 2020 och är nu igång att bygga upp ett "riktigt" hälsocoachande via GenuinBalans. Vad passar då inte bättre än att få testa på lite live-hälsocoachning med självaste Bea?! Tacksamma över att vi kan luta oss tillbaka på podd-löftet, så kör vi på utan närmare förberedelser. Går det så går det och det är ju alltid bra att få öva. Och vem vet; kanske kan Bea få upp en ny gnista & motivation av det? Eller så är det någon av er lyssnare som får upp ögonen för hälsocoachning? Välkomna att lyssna! Och välkomna att följa mitt instagramkonto: GenuinBalans samt att kika in på min hemsida för mer info kring hur hälsocoachningen går till; www.genuinbalans.weebly.com. 

"Ett mörkt avsnitt på en fin dag" - Så lyder PKs ord om detta åttiofemte avsnitt. Avsnittet där vi berättar några av våra mörkaste hemligheter: PK kommer ut som begynnande seriemördare och vi berättar om vad som faktiskt hände den där kvällen i Vreten, för över tio år sedan. Tacksamma att ni lyssnar och hoppas VERKLIGEN att ni hänger kvar även efter detta lite smått bisarra avsnitt.

Karin Werholt som driver Adoptis.se besöker Adoptionspodden. Diskuterar kring hur det är att adoptera idag och rasism/sexism som adopterade i alla åldrar möter idag. --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app

Anna Bergholtz är journalist och brinner för mångfald, delaktighet och inkludering. En av hennes hjärtefrågor är medias bild av personer med funktionsnedsättning. När Anna var tre år gammal drabbades hon av barnreumatism, vilket resulterade i många sjukhusbesök under uppväxten. Hennes räddning blev att drömma sig bort in i böckernas värld. Vid 24 års ålder blev hon som en följd av reumatism blind. Anna är aktuell med podden I mörkret med, som hon driver tillsammans med Ulf Nordquist.

Hur tacksam är du EGENTLIGEN när du VERKLIGEN vågar känna efter? Var med 1 Juni i kursen Lär dig Flödes Träna läs mer här http://varamedveten.se/lardigflodestrana.html Vi bjuder in dig till en stund i medveten närvaro där du öppnar upp till oändliga möjligheter. Så slappna av och njut av samtalet som förmedlas här. VAR MED I VÅR FACEBOOKGRUPP VIS https://www.facebook.com/groups/484289525079546 Har du frågor eller funderingar tveka inte att höra av dig till oss på info@varamedveten.se www.varamedveten.se

Äntligen söndag! (vi byter veckodag för podsläpp till söndagar

I denna veckas avsnitt är vi tacksamma. Tacksamma att Nisse har kommit hem levande från Åland genom 11,8 meters vågor. Tacksamma att Christopher tagit sig igenom sin första tatuering, trots stora tårar. Tacksamma för allt vi inte vet och inte vill veta om kvalster. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I sommarens tredje Allvarligt talat har författaren PO Enguist valt att svara på frågor som handlar om vikten av att bo på landet. Om varför vi väljer våra vänner men inte dem vi älskar, om tiggeri, läsintresse och vilka som ingår i den himmelska skaran. Författaren PO Enguist valt att svara på frågor som handlar om vikten av att bo på landetLyssnarbrev Hej! Hamnade i dag gungstolen och lyssnade till en repris av Allvarligt talat med P- O Enqvist. Jag har aldrig gjort så här men nu: vill du vara snäll att vidarebefordra att dessa program är helt fantastiska med honom! Vilken klokskap! Såååå underbart bra! Jag blir bara hellugn ! Vi har träffats flyktigt på Dramaten där jag arbetar och naturligtvis har jag läst många av hans böcker ! Men det här!!!! Hälsa och tacka och låt denne kloka man bara fortsätta med detta program! Tacksamma sommarhälsningar Åslög Rosén -----------------------------------------------------------------------------------------Hej! Från en hetro-man: Har då och då tankar om kvinnor som jag har årått så intensivt men aldrig "fått", det kan vara någon jag har träffat bara ett par gånger eller någon jag har haft kontakt med under flera år, och till och med bjudit hem på middag. Har hoppats på en invit men själv inte konkret föreslagit något, har visat att jag attraherats men velat initiativet ska "komma från henne".Minnen av dessa försummade möten dyker upp och plågar mig om och om igen. Jag glömmer dem aldrig, och det påverkas inte av att jag har en fru som jag älskar. Vad tänker du om detta?Snälla, kalla mig bara för "H" om du tar upp mitt brev i radio!  / H -----------------------------------------------------------------------------------------Musiken i programmet: David Bovie: Where are we now? Ennio Morricone & Dolce Pontes: Your love Matti Bye: People passing sunset Beck-Ola: Girls from Mill WalleySignatur i början av programmet: Bill Frisell Probability Cloud Slutsignatur: Tomasz Stanko Sleep Safe and WarmMusikrådgivare: Anton Karis Producent: Susanna Einerstam

I sommarens tredje Allvarligt talat har författaren PO Enguist valt att svara på frågor som handlar om vikten av att bo på landet. Om varför vi väljer våra vänner men inte dem vi älskar, om tiggeri, läsintresse och vilka som ingår i den himmelska skaran. Lyssnarbrev Hej! Hamnade i dag gungstolen och lyssnade till en repris av Allvarligt talat med P- O Enqvist. Jag har aldrig gjort så här men nu: vill du vara snäll att vidarebefordra att dessa program är helt fantastiska med honom! Vilken klokskap! Såååå underbart bra! Jag blir bara hellugn ! Vi har träffats flyktigt på Dramaten där jag arbetar och naturligtvis har jag läst många av hans böcker ! Men det här!!!! Hälsa och tacka och låt denne kloka man bara fortsätta med detta program! Tacksamma sommarhälsningar Åslög Rosén ----------------------------------------------------------------------------------------- Hej! Från en hetro-man: Har då och då tankar om kvinnor som jag har årått så intensivt men aldrig "fått", det kan vara någon jag har träffat bara ett par gånger eller någon jag har haft kontakt med under flera år, och till och med bjudit hem på middag. Har hoppats på en invit men själv inte konkret föreslagit något, har visat att jag attraherats men velat initiativet ska "komma från henne".Minnen av dessa försummade möten dyker upp och plågar mig om och om igen. Jag glömmer dem aldrig, och det påverkas inte av att jag har en fru som jag älskar. Vad tänker du om detta?Snälla, kalla mig bara för "H" om du tar upp mitt brev i radio!  / H ----------------------------------------------------------------------------------------- Musiken i programmet: David Bovie: ”Where are we now?” Ennio Morricone & Dolce Pontes: “Your love” Matti Bye: “People passing sunset” Beck-Ola: “Girls from Mill Walley” Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud” Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm” Musikrådgivare: Anton Karis Producent: Susanna Einerstam