Queerents med Olivia och Catzo

Catzo och Olivia har inte setts eller pratat på många månader. Det blir en genomgång av vad som hänt och Catzo berättar hur de fått barnet att börja sova om kvällarna och så blir det snack om den nya föräldraledighetesreformen. Olivia tycker att barnen måste få stanna hemma och Catzo tycker att barnen måst få komma ut i småbarnspedagogiken. Men varifrån ska pengarna komma? Reformen av föräldraledigheten innehåller också den eviga missförståndsdebatten: får man inte längre säga mamma och pappa? Lagspråket ska göras könsneutralt och folk skriker redan i kommentarsfälten och Vasabladets insändarsidor. Huhhuh, säger vi. Queerents har blivit en fri aktör och tar nu emot alla tips om hur vi ska finansiera podden i framtiden. Hit us up på queerentspodcast@gmail.com!

Säsongens sista avsnitt av regnbågsfamiljepodden Queerents behandlar julen. Samtidigt säger podden gott nytt år, vi ses 2020! Julen kan vara en tung tid för många, speciellt hbtiq+-personer. Minoritetsstressen kan känns överväldigande om släkten inte godkänner en. Hur hanterar man situationer där man känner att man måste existera i ett sammanhang där man inte är välkommen? Många kristelefoner har öppet under julen, om du känner att det är svårt att vara kan du till exempel ringa Mielis kristelefon (https://mieli.fi/fi/kriisipuhelin-p%C3%A4ivyst%C3%A4%C3%A4-jouluna-joka-p%C3%A4iv%C3%A4-0) eller chatta med Ärligt talat-chatten (https://arligttalat.fi/).

I veckans avsnitt av regnbågsfamiljepodden Queerents pratar Catzo och Olivia om vår nya statsminister Sanna Marin (SDP). Finlands nya statsminister Sanna Marin har vuxit upp med sin mamma och mammans kvinnliga partner. Det ger statsministern förstahandserfarenhet av att leva utanför den klassiska familjenormen. Det är en viktig utgångspunkt för att föra en inkluderande politik, att veta hur det känns för minoriteter. Förutom statsministern berör Catzo och Olivia också translagen och hur det politiskt långsamma maskineriet förhindrar snabba beslut. Catzo har varit på presidentens självständighetsmottagning, Olivia är skeptisk till tillställningen. Duon idéar fram ett nytt koncept på hur gäster borde bjudas till slottet.

I nyaste avsnittet av regnbågsfamiljepodden Queerents avhandlas de klassiska mamma- och papparollerna. Catzo och Olivia funderar kring om det finns en normativ feminin och maskulin varelse i varje familj. Catzo funderade till exempel på hurdana mammaroller hon och hennes partner skulle få på basis av vem som bar deras barn. Både Olivia och Catzo märker av en mammigt hos sina barn, som eventuellt kan hänga ihop med ammandet. Olivia tipsar om barnprogrammet Vilda på Barnens arena medan Catzo har varit tvungen att ta bort Youtube från sin telefon. Hur mycket skärmtid ska en tvååring ha egentligen? Lyssna på Queerents för veckans viktiga genus- och tv-tankar!

I veckans avsnitt gästas regnbågsfamiljepodden Queerents av Elliot Lundegård. Elliot föddes år 1990 som barn till två mammor. Uppväxten på landsbygden i Sverige beskriver Elliot som normativ, vilket överraskar både Olivia och Catzo som aldrig egentligen pratat med någon som vuxit upp i en regnbågsfamilj. Elliot upplevde aldrig någon kontrovers i att växa upp med två mammor. Det som däremot var tungt var känslan av lojalitet och att visa att allt är bra hela tiden. Det som både Olivia och Catzo tar med sig av samtalet med Elliot är vikten av öppenhet och transparens. Att kunna berätta och lyssna, och ta emot kritik inom familjen.

I veckans avsnitt av regnbågsfamiljepodden Queerents går diskussionen kring ämnen som är en aning utanför podden kompetensområde. Nämligen sport och interkönade personer. En sammanställning av vad som hänt i Big Brother leder till en diskussion kring vem som egentligen borde komma ut och vem som med gott samvete får vara kvar i skåpet. Personer med en stor social plattform skulle gärna få vara med i arbetet för lika rättigheter. Ingen kan ändå tvingas ut, och det är alltid personens eget val. Den finska hockeyspelaren Janne Puhakka kom nyligen ut som gay. Han är den första professionella manliga hockeyspelaren i Finland som är öppet gay. Ska vi verkligen glädjas över sådant i nådens år 2019? Diskussionen går vidare till interkönade personer och hur lite vi egentligen vet och kan om ämnet. Förstås ska programledarna försöka sig på en viss analys ändå, men lämnar kunnandet till bättre vetande.

I det nyaste avsnittet av regnbågsfamiljepodden Queerents går samtalet in på den internationella komma ur skåpet-dagen och på identitetsbekymmer. Catzo hyllar sitt barns dagis och berättar att dom använt hen i ett veckomejl. Under barnets pedagogiska samtal lyfte hon upp frågan om olika familjeformer på barnets pedagogiska samtal. Där möttes hon av en frågande självklarhet – det ska naturligtvis hyllas. Catzo och Olivia går igen in på hur det är att komma ut igen, gång på gång på gång. Det är ett tema som aldrig blir gammalt och som alltid hänger med. Var är man trygg att komma ut? När finns det varningssignaler, till och med rädsla för våld? Olivia funderar kring sin könsidentitet och att inte vara tillräckligt något. Var går gränsen för att få kalla sig något eller identifiera sig som något?

Queerents har bjudit in sin första gäst, forskaren Anna Moring pratar om stjärnfamiljer, barnskaffningstinder och den största problematiken när det kommer till annat än kärnfamiljer: kombinationen barn och jobb. Dessutom går podden in på den offentliga fertilitetsvården och diskuterar förstås veckans dos av Big Brother.

Det är förkylningstider och det påverkar både familjer och poddar. Catzo och Olivia är tvungna att sitta i karantän och banda podd på skilda håll. Diskussionen går in på sjukdomar, dålig teknik och Big Brother. Sedan blir det sak: var i hierarkin står du om du är bisexuell i ett heteroförhållande? Och hur definieras egentligen bisexualitet i dag när det också finns pansexualitet? Olivia säger att hennes familj passerar för att stå högre i hierarkin medan Catzo hävdar att det ändå blir svårare för dem i förlängningen på grund av att föräldrarna hör till en könsminoritet.

Orkar en vara aktivist och radikal när en blir äldre? Catzo och Olivia pratar om Veikka Lahtinens essä i HS. Catzo är hooked på BB och är glad över att där finns åtminstone fyra queerantagna personer med.

Hösten är snart här och barnen har börjat dagis. Vi har dåligt samvete och är besvikna på hur småbarnspedagogiken ordnas. Men kanske vi ändå har rätt att vara jobbiga?

I veckans avsnitt av podcasten Queerents pratar Olivia och Catzo med Regnbågsankans tidigare ordförande och aktivisten Oscar Ohlis om hur personer utan livmoder, till exempel män och ickebinära, får barn. Avsnittet är inspelat inför en livepublik på Luckan i Helsingfors. Frågor om surrogatmödraskapets etiska och moraliska dilemman och adoption till samkönade par diskuteras. Var dras gränsen för hur mycket samhället kan och ska hjälpa par och singlar att bli föräldrar? Oscar har en förhoppning om att eventuellt bli förälder någon dag och har tagit reda på hur han kunde gå till väga. Lyssna på avsnittet för att ta del av diskussionen. I och med liveavsnittet tar Queerents sommarpaus och återkommer i augusti.

Många unga, och äldre, hbtiq-personer tampas dagligen med acceptans. Att bli accepterad och älskad som den man är, är fortfarande inte en självklarhet, inte ens i världens näst mest jämställda land. Ett ständigt sökande efter bekräftelse som möts av ett tystlåtet avvisande kan orsaka livslånga trauman. Precis som ett direkt ogillande och nobbande gör. Ett sätt att råda tillfällig bot på det här är ställföreträdande föräldrakramar. Under Helsingfors pride kommer det att finnas möjlighet till accepterande kramar för de som behöver en axel att luta huvudet mot. Det är en liten gest, men kan betyda oerhört mycket för en person som aldrig fått känna en föräldraacceptans. Små varma möten kan lösa upp år av inre knutar, för en liten stund.

I veckans avsnitt av Queerents pratar Olivia och Catzo om Stonewallupproren som startade priderörelsen, om Vasa Pride och vikten av att ordna regnbågsfestivaler på mindre orter och om mens, förstås. Grattis Vasa, äntligen fick ni tillbaka pridefestivalen! I en hel vecka har det ordnats evenemang riktade till hbtiq-folket och andra intresserade runtom i staden. Och i dag, på lördagen, blir det grande finale: paraden. Det sägs att den första prideparaden ordnades ett år efter Stonewallupproren, alltså i juni 1970. Stonewallupproren är en av orsakerna till att en enad gayrörelse startade. Redan före det fanns det visserligen olika grupperingar som jobbade för hbtiq-personers rättigheter, men i och med upproren kom kampen närmare den vanliga människan. Majoriteten började ställa sig bakom minoriteten. Vi är inte klara ännu, det finns mycket att göra för att synliggöra och få hbtiq-personer att känna sig som en del av samhället. Men trots att kampen inte är över är det viktigt att fira framgångarna. Därför är pride lika delar fest och kamp. Vi måste få ta en paus från upproret och sätta oss ner och fundera på vart vi kommit. Vi behöver också få känna oss delaktiva i en gemenskap, det är en otroligt viktig del av pride. Men vi får aldrig, aldrig glömma varifrån vi kommer. Vi får inte bli historielösa.

När Catzo var 18 år gammal jobbade hon ett tag på det anrika varuhuset Harrods i London. Arbetsplatshierarkierna är överlag större i Storbritannien än i Finland, men på det här varuhuset syntes de gamla etiketterna och normerna ännu starkare än på många andra ställen. Kvinnorna skulle ha svart kjol och vit kragskjorta. Männen hade förstås också sina egna normer att följa, men de fick i alla fall ha byxor. När det blir sommar och de tropiska dagarna avlöser varandra också i klimatkrisens Finland, lyfts frågan om vad som är acceptabelt att klä sig i på jobbet upp igen. Med den kommer följdfrågan: får man ha hår på benen? Kroppsbehåring är något som de flesta av oss helt enkelt bara har. Så har det varit från apornas tider. Plötligt var det sedan någon som på att det skulle vara häftigt om kvinnor var hårlösa. Som små barn! Industrin hakade på och butikshyllorna serverar nu en mängd olika hårborttagningsmöjligheter speciellt utvecklade för kvinnor. De senaste åren har det uppstått en liten revolt mot att kvinnor ska raka allt från hakan neråt. Tjejer och kvinnor låter helt enkelt bli. En del skyltar till och med med sina håriga armhålor och ben. Sen finns vi andra, som mest är lata och tycker att det är en oöverkomlig påfrestning att ta fram ladyshaven. Det finns tillfällen när bara håriga kvinnoben inte fungerar, men inte heller mansben. Vid officiella tillställningar hör det också till kutymen att män gömmer undan sina spiror. Kanske det är hela klädetiketten som borde reformeras, speciellt om de tropiska dagarna håller i sig sommar efter sommar. I veckans avsnitt av Queerents pratar Olivia och Catzo om hårskam, komplimanger till barn och Jani Toivola.

Ingen kan ha undgått att Finlands landslag vann guld i herrhockey för en vecka sedan. Den stora hjälten under världsmästerskapen var Marko "Mörkö" Anttila, en bjässe på över två meter som lotsade laget till seger och sägs ha ett stort hjärta. Den här guldspelaren fick under VM smeknamnet Mörkö (finska motsvarigheten till Mårran), troligen på grund av sin längd och hur han far fram över isen, lite svajigt men med full kontroll. Känns väl verkligen lite som Mårran? Muminfiguren som går på is (eller ja, allt hon rör vid blir till is), ser skrämmande ut men är egentligen bara ensam. Mårran introduceras i boken Trollkarlens hatt. I det sjätte kapitlet dyker Tofslan och Vifslan upp med en kappsäck som innehåller Kungsrubinen. De små knyttena har stulit rubinen av Mårran som förstås vill ha den tillbaka. Skatten som Tofslan och Vifslan, som är de namn som Tove Jansson och hennes älskarinna Vivica Bandler använde om varandra, värnar så hårt om sägs vara kärleken mellan Tove och Vivica. Något som i 1940-talets Helsingfors måste hållas hemligt. Mårran har alltså blivit av med kärleken och vill ha den tillbaka. En perfekt analogi för vår herrhockeyhjälte Anttila. Att jaga guld i en rink känns onekligen både som en bokstavlig och bildlig liknelse av Mårran. Och att strunta i genus i jämförelsen känns både modernt och fräscht. Vi kan också anta att Mårran är queer eftersom hon vill komma åt kärleken mellan Tofslan och Vifslan, så här har sportvärlden gjort ännu en storartad normbrytning. Oberoende om det är medvetet eller inte, är det här en fantastisk tid för den queera kvinnan. Mårran, nu är det din tur att skina! I veckans avsnitt av Queerents pratar Olivia och Catzo om Mårran, hur länge det är okej att amma sina barn och om hur barnets rättigheter åsidosätts om den nya translagen inte helrevideras.

Yle-programmet Sannikka och Ukkola gästades förra veckan av en transkvinna och en detransitionerande kvinna. Detransitionering betyder en könskorrigering som korrigeras tillbaka till det ursprungliga könet. Att ställa två helt olika upplevelser av en högst individuell transprocess mot varandra känns väldigt problematiskt. Att därtill ta in en psykolog som helt tydligt inte har insyn i hur transunga mår och blir behandlade gör inte saken bättre. Den lagstiftning vi har i Finland när det gäller transprocessen säger i dag att den som juridiskt vill korrigera sitt kön måste ha vidtagit medicinska åtgärder för att få sitt kön bekräftat. I klartext: du ska vara steril. Denna sterilitet uppnås ofta med hormonbehandling. I programmet ondgjorde sig den detransitionerande kvinnan över att hon hade blivit utsatt för onödiga medicinska åtgärder som hon idag ville få ogjorda. Med den kunskap vi har i dag och med en ny lagstiftning skulle det här i många fall kunna undvikas. Genom att ändra lagstiftningen så att en person med egen anmälan kan ändra sitt juridiska kön tar bort behovet av onödiga medicinska ingrepp. Genom att göra det lättare för transpersoner att få sitt kön bekräftat, kommer vi troligen att få allt mindre personer som så att säga ångrar sin transprocess. Inte tvärtom, som många ”oroliga” vill få det att framstå som. I veckans avsnitt att Queerents diskuterar Olivia och Catzo vem som har rätt att föra fram vems åsikter, är abort en kvinnofråga där vi glömmer transpersoner och vem är det egentligen som förtrycker vem i patriarkatet. Queerents produceras av Nyhetsbyrån SPT och ges ut i samarbete med KSF-media, HSS-media och Åbo Underrättelser.

Nylansering av Queerents med Olivia och Catzo! Att ha dåligt samvete och känna sig som en skit förälder till att barn blir till genom att två fröer möts hos en läkare. Allt det här och lite till hinner Olivia och Catzo prata om under en halvtimme.

Catzo och Olivia pratar om mammanatarrativet på sociala medier, om den ohållbara dagissituationen i Helsingfors och normativa kroppar på Instagram. Patriarkatet sätter in oss i en form, vi visar upp den formen och sen blir vi kritiserade - damned if you don’t, damned if you do. Nästa vecka har vi en megaöverraskning åt er!

#translaki2019 är den viktigaste kampanjen vi har för tillfället. Vi måste få en ny lagstiftning för könskorrigering, det måste bli lättare att bekräfta sitt kön och den juridiska och medicinska processen måste skiljas åt. Det är så oerhört viktigt att det här blir av nu, under nästa regering. Människor mår dåligt och dör, vi måste få en ändring! Ja, och dessutom berättar Catzo om sin 600-eurosdammsugare.

Vi fick en ny riksdag men det ORKAR vi faktiskt int prata om. Nästan. Alls. Lite bara. Helst skulle vi bara spela brädspel och Cato har stämt träff med en man i en bar. Och hur ska vi egentligen rädda världen och måst vi faktiskt försöka rädda den konstant och hela tiden? Dessutom, blir det en imagegrej att dela sin världsränning på Instagram?

Det drar ihop sig till riksdagsval och rasistpartierna blir allt mer aggressiva. Catzo och Olivia diskuterar den homofoba och rasistiska valreklamen på stan, främmande människor som vill uppfostra ens barn och också den glädjande nyheten om att HNS börjar ge fertilitetsvård åt kvinnopar!

CONTENT WARNING! I podden pratar vi om vilka tankar senaste Uppdrag granskning väckte, och kanske framför allt hurdana tankar diskussionen på sociala medier väckte. Vi varnar att avsnittet innehåller ILSKA MOT TRANSFOBI. Vi tar oss också an politiska kvinnoorganisationer och undrar varför dom är så dammiga. Heja valrörelsen, bättre kan ni!

Catzo och Olivia korkar en flaska skumpa och pratar om Pride. Vad är pinkwashing, var går gränsen och hurdana artister vill vi se på Pride? Ska cis-heteron få gå i parader och vad betyder " före och efter Jeppis Pride"? Lyssna! JEEE!

Nu snackar vi queerlitteratur! Böcker vi nämner och tipsar om i avsnittet: Bögtjejen, Alexa Lundberg Olivia för alltid, Julia Wickholm En spellista för sömnlösa nätter, Déa Solin In Transit, Hannele Mikaela Taivassalo Anaché, Maria Turtschaninoff Allt av Jonas Gardell Anna Ahlund, normskapande böcker för ungdomar Left hand of darkness, Ursula K Le Guin (science fiction) Olika Förlags böcker Ägget, Sanna Sofia Vuori & Linda Bondestam Frida och Frida, Emma Juslin Martina Moliis-Mellberg, A & 7 Kolla våra sociala medier för fler tips och diskussion!

Catzo och Olivia är trötta som vanligt. Queerentsen pratar om att para ihop spädbarn, om charmiga och mindre charmiga ärr och tipsar om en annan föräldrapodd!

I samarbete med tidskriften Astra pratar vi på internationella kvinnodagen om det nya Astra-numret med temat Underliv. Catzo och Olivia snackar om underliv som fött barn och klippts upp, surrogatmödraskap och hur vi pratar om genitalier med våra barn. Vi avrundar med att tänka tillbaka på The L word och vilka som var våra favoriter.

Olivia har börjat jobba och känner ett stort sockerberoende. Dessutom kissar hon på sig när hon är förkyld. Catzo är upprörd över att alla partiers valprogram är så heteronormativa. Dessutom funderar Queerentsen på att många pratar så binärt om könssensitiv fostran och att lesbiska förhållanden romantiseras för den manliga blicken.

Queerents är tillbaka igen! Olivia har varit på familjeresa och Catzo har varit upprörd över diverse saker, bland annat människor som kallas sina kompisar wifey. Queerentsen diskuterar familjenormer som ofta känns paradoxala. Även Hjallis Harkimo får en hyllning i detta avsnitt!

I Österbotten rasar igen debatten om homon och religion. Catzo har personlig erfarenhet och predikar hur kyrkan och präster ibland borde hålla snattran. Olivia hör inte (heller) till kyrkan och rasar över hur hbtiq-personer blir behandlade.

Samhällsdebatten har snurrat kring sexualbrotten i Uleåborg och också Catzo och Olivia ger sig in och tycker och tänker. Här lägger vi också en content warning på avsnittet, för vi pratar om sexuellt våld/våldtäkt.

Först: rektorn i Sysmä och mobbning överlag, tankar och känslor och lite debriefing. Sen funderar Olivia och Cato kring hur de jobbar mot rådande normer i sin vardag. Och hur ok är Mumin?

Nu hände det, vi klarade inte av att få tekniken att funka så det nyaste avsnittet blev olyssningsbart. Istället får ni en gammal inspelning som vi aldrig lagt ut pga orsaker. Här berättar Olivia och Catzo om sina processer att bli gravida och vad det kostar - och ojämställdheten i familjepolitiken. Dessutom går vi in på tuffa tankar som kan börja snurra i hjärnan som nybliven förälder.

Olivias barn har sovit dåligt. Catzo suckar över långtidströttheten. Vad innefattar begreppet familj? Hur kan Facebook hjälpa en med vardagslivet och rutinerna och vad är en kummi-mummi? Lyssna och du skall få veta.

Olivia har rakat huvudet och känner sej fräsch. Catzo har bakat lussebullar och berättar om sin luciafetisch. Det leder osökt Queerentsen in på luciatraditionen och könsnormerna inom hela lusseurvalet och vad blir det för roller kvar i tåget åt de ickebinära barnen?

Catzo och Olivia funderar kring hur man ska prata om föräldrar till barn i olika sorts familjer. Är en donator en förälder? Dessutom reder vi ut begreppet muminmuggsmetoden - det har inget med snusmumriken att göra om vi säger som så.

Vi har fått in vår första fråga och svarar på hur man vet att ens barn gillar det den gillar pga att den gillar det eller att den tror det gillar det. Dessutom har Olivia haft en meltdown, vi funderar på flick- och pojkkläder, stressen av att vara avvikande - och ett barn håller låda i bakgrunden. Sori siitä.

Alla barnen är med när Catzo och Olivia poddar. Mellan amnings- och nattningspauser pratar de om hur de använder pronomen till sina barn, vem som får använda pronomenet hen och skillnaden mellan att identifiera sej som något och att vara något.

Olivia och Catzo poddar för första gången. Catzo har just tappat rösten och låter som en kråka, Olivia säger smarta saker om Sinkkonen. Och vad är egentligen en regnbågsfamilj gjord av?