Podcasts about pappa

GamingPodden är, precis som namnet föreslår, en gamingpodcast! Varje vecka går vi igenom gamingnyheter och annat smått och gott från gamingvärlden. Denna vecka pratar vi mer fördjupat om Microsoft. Hur hamnade Xbox där dem är idag, och hur ser framtiden ut?(00:00) Hur mår vi?(07:20) Strategin byttes till abonnemang(14:44) Säljs Xbox?(24:42) Tre procent lönsamhet (33:21) Xbox Reset - varsel och nedstängningar(36:20) Bolaget som lovar för mycket(39:31) Vad är egentligen Helix?(44:17) Multiplatform ett svek mot fansen?(48:19) Framtiden för Xbox?

God natt och sov så gott! säger pappa när han går. Men Alfons somnar inte. Trots att pappa läst en lång saga om en häst så går det inte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”Pappa, jag är törstig” ropar Alfons. Och pappa kommer. Med vatten, med pottan och med tandborsten... Men Alfons kan ändå inte sova. Sen blir pappa så trött så trött att han…"God natt, Alfons Åberg" är en klassiker för många barn och vuxna. Det är den första boken i serien om Alfons Åberg och sagan har säkerligen hög igenkänning hos både barn och deras vuxna.En mysig inläsning med Björn Gustafson från 1979 av Gunilla Bergströms bilderboks-klassiker från 1972. I sagan hörs även fin musik av Georg Riedel.Om serien Alfons ÅbergDe första böckerna om Alfons Åberg lästes in redan 1979. Björn Gustafson är för många en välbekant röst och har ni sett TV-serien från samma år känner ni säkert igen berättarrösten och musiken när ni lyssnar på sagorna om Alfons.MedverkandeFörfattare och bokomslag: Gunilla BergströmUppläsare: Björn GustafsonAlfons: Charlie ElvegårdAlfons pappa: Lars Erik BengtssonMusik: Georg RiedelProducent: Nicke Wöhrmann

Trött på censurerad humor? Välkommen till "Tack För Kaffet Podcast" – där Mathie Martinez och Johan Svärd bjuder på många skratt, oväntade ämnen och skämtar om allt och alla. Uppgradera till premium för två exklusiva avsnitt i veckan utan reklam. Prova gratis i 14 dagar och bli en del av vårt community idag! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt möter vi Åsa Westerlund. För några år sedan tog hennes före detta partner Anton sitt liv, där hon blev lämnad ensam med deras gemensamma dotter Alicia. Åsa berättar öppet om chockens ögonblick när hon rusar in i lägenheten och möter Antons kalla kropp, om relationens utmaningar, om de tecken man kan se – och om de gånger då man inte ser något alls. Hon delar med sig av sin bok som hon skrivit till barn och föräldrar som förlorar en partner i suicid. En bok som hjälper vuxna att prata med barn på ett åldersanpassat och tryggt sätt. Avsnittet blir både en ärlig berättelse om sorg, skuld och saknad – och en vacker hyllning till Anton och till den tid de faktiskt fick tillsammans. Varning: Avsnittet innehåller berättelser om suicid och sorg som kan upplevas starkt. Kontakt Åsa: asawes.sjukisjalen@outlook.com Åsa Westerlund (@asisbasis) • Foton och videor på Instagram Besök även Pontus sociala medier: Pontus Josefsson | Kan Jag Så Kan Du (@josefssonp) • Foton och videor på Instagram

Två dagar efter får Felix syn på två av de män som slog ner honom. Nu står han blåslagen framför dem. Vad ska han göra? Konfrontera eller förlåta? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Reporter & ljuddesign: Leontine OlsbjörkProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.UTSKRIFT AV AVSNITTET:– Och jag kände först en ångest av att gå ut för att jag. Ja, jag har precis varit med om någonting väldigt traumatiskt och jag ser ut som jag gör. Men tänker väl ändå att det här ska jag ska inte skämmas eller jag ska väl inte behöva stanna inne för att jag har varit med om det här.Felix är blåslagen i ansiktet. Två dagar tidigare har han blivit misshandlad på en nattbuss.När han sa ifrån mot några unga män som uttryckte sig rasistiskt.– Jag står där och värmer mig vid en eld och ser då två av de här. Killarna kommer gåendes.jag säger då till min familj att där är de ju.Nu står han mitt emot två av dom unga män som misshandlade honom. Nu, ska han konfrontera killarna – och förlåta dem.***Första gången jag ser Felix är i TV4 Nyhetsmorgon. Jag står i green room och pillar nervöst på en kaffekopp. Om en liten stund ska jag intervjuas i direktsändning.Du kanske har hört min berättelse. För Verkligheten har jag berättat om när jag tog ett DNA-test och hittade över 30 halvsyskon. Och den här morgonen ska jag prata om det i Nyhetsmorgon. Det är december och i sminket pratas det om det stundande luciatåget. Framför mig sitter flera tv-skärmar uppsatta på väggen. I dem ser jag Felix.Han sitter i en soffa inne i studion. Drygt två veckor tidigare har han blivit misshandlad på en nattbuss, efter att ha sagt ifrån mot några unga män som uttryckt sig rasistiskt. Jag har fått pushnotiser om misshandeln tidigare, men nu ser jag Felix berätta om kvällen. Fortfarande med blåmärken under ögonen. Och det är en sak jag fastnar för. För Felix säger att han har förlåtit dem.Intervjun tar slut och innan Felix försvinner vidare genom korridoren och jag in i studionhinner vi hälsa snabbt. Men det är något som jag inte riktigt kan släppa.Några månader senare sitter jag på ett tidigt morgontåg norrut, mot Vännäs i Västerbotten. Jag ska träffa Felix, igen. Felix möter mig upp vid tågstationen– Här har vi Myranparken.Vi går genom den lilla bruksorten några mil utanför Umeå.– Min farfar bodde i det här gula huset där. Då såg parken lite annorlunda ut när vi var små.Felix och hans syskon brukade leka här som barn.– Det var ganska mycket mer växtlighet här, så man kunde klättra i några träd-ish buskar och sådär. Och så har man ett starkt minne av en rutschkana som var lite farlig, men det är lite andra regler idag.Han växer upp i en annan liten ort, Rundvik, men han var ofta i Vännäs som barn. Och som vuxen flyttar han hit.– Pappa var väl inget stort fan av Vännäs. Han sa till mig innan han gick bort till 2020. Han sa att du får fan inte flytta till Vännäs. Men då träffade jag en Vännäs-bo. Så han får vända sig graven om han vill.När Felix är liten separerar hans föräldrar. Hans pappa missbrukar och kontakten är sporadisk.– Han var också en klok man. Var också närvarande när vi väl var där. Mycket starka minnen om att vi hittade på saker. Så man såg upp det handeln då. Fick mycket från honom i just hur jag är som person. Väldigt, väldigt... Jag analyserar mycket, jag tänker, reflekterar. Och det har inte alltid heller varit lätt.Felix mamma är från Brasilien och familjen är den första med invandrarbakgrund i byn.– Man fick höra mycket när man växte upp. Väldigt mycket glåpord. Och i och med att min familj inte jobbade heller och skaffade många barn så var man ganska utsatt på grund av det. Det var många som visste vilka vi var utan att man hade pratat med dem. Och mycket fördomar.De har det tufft ekonomiskt. Felix och hans syskon går ofta klädda i ärvda kläder och det händer att dom går i fel kläder för säsong. De sticker ut.– ´Det var en inre stress hela tiden. Man skämdes för att vi hade så mycket syskon som levde om och inte kunde sköta sig. Enligt en själv då. Idag var ni ju barn så det är svårt att klandra dem. Men det var så man tänkte då i alla fall.På skolgården fortsätter fortsätter glåporden.– Men det var ju mycket på skolan. Man fick ju höra diverse. Allt från svartskalle till turkjävel.Ibland säger han ifrån och andra gånger skrattar han bara med– Men många gånger svalde man det också. Det var som att bita ihop och hantera det. Jag har svårt att använda ordet rasism. Jag vet inte varför. Men det var helt klart rasistiskt och det var helt klart okunskap.Felix känner sig utanför. I ett försök att passa in bleker han sitt mörkbruna hår.– Det slutade inte så bra för att det blev orange. Det var ytterligare en sak som var såsynlig att man gjorde ett försök som inte slutade bra.Hemma får Felix och hans syskon höra att det är viktigt att de sköter sig i skolan och bland vuxna.– Jag var väldigt mån om att följa regler och hjälpa till där det behövdes städa undan och respektera de äldre. Upplevelserna när jag var liten, det har ju absolut format mig idag. Jag har noll tolerans emot mobbning generellMen skolan var också en plats där Felix blev sedd och även om det stundtals var tufft hemma,så kommer han från en kärleksfull familj. Vi spolar fram till en fredagskväll i november förra året, då utanförskapet och hatet gör sig påmint igen. För Felix växer upp. Han är social och utåtriktad. Han brinner för barn och unga, jobbar på fritidsgård och som ungdomstränare. Han börjar plugga till lärare med hoppar av och börjar jobba inom skogsindustrin.– Jag hade precis varit på en AW.På en arkadhall i Umeå står Felix och hans kollegor bland blinkande pinball-maskiner och gamla retrospel.– Så jag hade bokat det och så hade jag fixat pizzor till alla och så där. Så vi hade varit där hela kvällen och umgåtts och haft jättekul.Det är en trevlig kväll. Men så börjar samtalen förändras.– En sak som som kom upp i samtalet där under kvällen var just politik. Där jag blev lite förvånad över folks åsikter och värderingar och så där. Men vi valde sedan att gå vidare då.AW:n fortsätter. Felix är på gott humör när han skiljs från sina kollegor. Han ska ta nattbussenhem till Vännäs och beger sig till busshållplatsen.– Jag hade börjat prata med två med två kvinnor där på busshållplatsen och skrattat och skämtat och haft kul. Men det där låg lite grann i bakhuvudet också, just över den politiska den diskussionen vi hade Det var väl därför jag kanske också initierade i det här samtalet med de här kvinnorna.Kvällens samtal gnager fortfarande i honom när han börjar prata med kvinnorna. De går på bussenoch sätter sig långt fram där fortsätter samtalen.– De sätter sig ganska nära mig så att jag vänder mig och börjar prata med de här två kvinnorna. Och ja, vi pratar om allt möjligt och jag frågar hur länge de har bott här i Vännäs och hur de ser på på klimatet här i kommunen. Vi delar lite åsikter och tankar och sådär då. Och vi sitter och pratar egentligen hela vägen från från Umeå till Vännäs by där de hoppar av.Men när kvinnorna kliver av bussen förändras stämningen snabbt Felix hör några killar längre bak i bussen prata han hör att de säger något som slår an i honom. De säger n-ordet flera gånger– Så jag går bak och sätter mig och sätter mig och sätter mig och sätter mig framför dem och hälsar och säger såhär till grabbar. Så här kan ni inte uttrycka er. Ni måste tänka er för på hur ni pratar och hur ni uttrycker det, för det här är inte okej. Jag blir väl bemött ganska ignorant, de tycker att de får säga vad de vill och de har inte sagt någonting som inte är lämpligt.Några säten längre fram sitter en kvinna och lyssnar. Hon vänder sig om.– Och också säger till den här kvinnan är ju då svart. Så hon har ju slutat höra på allt det här vad de har sagt, så hon vänder sig om också och säger, säger åt dem. En av de här personerna blir då ganska, störig. Han tycker, han försöker liksom provocera mig och så där. Och så efter lite, lite fram och tillbaka så är vi då framme i Vännäs näst sista hållplatsen och då säger de ”ska vi kliva av här”?Varför jag svarar ja, det kan vi göra.Felix reser sig upp och går mot bussens utgång.– Men då upptäcker jag att jag har glömt min väska på mitt säte.Han vänder tillbaka in genom bussen– Var på den här personen skriker “vad fan gör du” och tar stryptag på mig. Och jag ramlar som över honom där han satt och då slår han mig två gånger. Felix blir slagen med knytnävsslag i ansiktet. Han försöker hålla fast killen för att avvärja slagen och skydda sig. – Och jag säger till honom att att är det bra nu? Var på det någon bakifrån börjar slå mig. Och då tar jag tag i honom också och håller fast de två. Och så började en tredje slå mig. Ingen säger någonting. Jag blir slagen, slagen, slagen.Killarna fortsätter slå Felix medan bussen åker vidare mot ändhållplatsen– När bussen stannar så släpper jag sista personen som jag håller i. Killarna försvinner iväg. Felix halvligger över sätena längst bak i bussen. Ingen på bussen hjälper Felix. Och jag sätter mig upp och känner hur det rinner blod från ansiktet. Så till slut så ställer jag mig upp och tittar upp och då ser jag busschauffören stå där och han säger ingenting. Så jag kliver av bussen och bussen kör iväg.Skärrad och blodig står Felix på busshållplatsen mitt i natten. Han plockar upp sin mobil och slår numret till 112. Efter en stund kommer både polis och ambulans, polisen ställer frågor och ambulanspersonalen undersöker Felixs ansikte och hals. Han förs till akuten i Umeå. Samtidigt försöker Felix på tag på sin sambo, men hon svarar inte. – Så jag skickade en bild i en familjegrupp vi har. Och förklarade vad som hade hänt lite snabbt. och att de måste försöka få tag på henne. På bilden är hans högra öga igensvullet. Ansiktet är blodigt och rödflammigt.– Jag grät och jag fick panik. Hur ska jag berätta det här för min sambo? Mina barn ska se mig också.Felix har fått flera frakturer i ansiktet, i kindbenen och näsan. Först framåt morgonen får han tag på sin sambo.– Jag kommer ihåg att jag sa till henne att jag var på en säker plats och ändå mådde bra. Det gör det jobbigt nu också när jag säger det högt att jag inte kommer ihåg hur hon reagera.samtidigt går tankarna på högvarv.– Jag var också så chockad över att det var ett sådant våldskapital. Det är inte första gången jag sitter på den här bussen hem efter en utekväll och har haft samtal med diverse personer och stoppat bråk mellan andra personer. Jag brukar kunna se var saker och ting är på väg. Här hade jag ingen aning. Jag förstod mig inte alls. Jag kunde inte se det framför mig. Jag kände ingenting som att det skulle bli sådant här våld. och så tyckte jag synd om dem för just av den anledning, att det va var verkligen så oväntat så det gjorde ont i mig att unga människor är så arga.Det har gått två dagar sedan misshandeln. Det är skyltsöndag. Byn är full av människor. Det är ponnyridning, marknad och tomtebesök.– Jag kände först en ångest av att gå ut. Jag har precis varit med om något väldigt traumatiskt och jag ser ut som jag gör. Jag tänker att jag inte ska skämmas för att jag har varit med om det här.Trots att han är synligt blåslagen i ansiktet följer Felix med sin familj till byns torg.– Jag står där och värmer mig vid en eld och står och pratar med min mamma och min syster. Då ser jag två av de här killarna komma gående. De ser att jag ser dem och då vänder de ganska fort. Jag säger till min familj att där är de. Mamma säger åt mig att inte följa efter.Men Felix följer efter dem. De skyndar iväg till en parkerad bil.– De hinner sätta sig i bilen men jag går fram och knackar på förarfönstret. Jag sätter mig på huk och hälsar och säger hej känner ni igen mig Killarna nekar. Och Felix blir allt mer irriterad.– Så ni känner inte igen mig? Från bussen i fredags. Då säger de att, nej, vilken buss? Det här är samma attityd ni hade då som nu. Det är inte okej. Okej, ja, men hur ska vi lösa det här nu då? Jag säger något i stil att de ska se på mig och titta vad de har gjort med mig. Då mjuknar de lite och ber dem ursäkt för det de gjorde. Då säger jag till dem att de gärna får be sina kompisar ringa mig också. Jag lämnar mitt nummer och mitt namn. Sen kör de därifrån.Men Felix känner sig inte klar. Han söker på bilens registreringsnummer. han får fram adressen, men hejdar sig.– Jag kände att jag inte kan träffa honom eller dem ensamma. Det kändes inte bra. Istället tar han reda på var hans föräldrar bor.– Jag åker dit och parkerar bilen. Jag tänker nog inte så mycket på vad jag ska säga annat än att presentera mig och berätta vad som har hänt. Jag knackar på dörren och så öppnar en man.Det visar sig att mannen som öppnar är styvfar till en av killarna i bilen– Jag hälsar och säger hej. Jag heter Felix. Jag berättar att jag har blivit misshandlad på bussen denna fredags. Jag frågar om jag får komma in. Han bjuder in mig och vi sätter oss i deras vardagsrum.Det får han. Styvpappan bjuder felix på en kopp kaffe, och de sätter sig ned i vardagsrummetoch pratar.– Och jag säger väl att jag inte vet hur jag ska hantera det här på något annat sätt än vad jag gör just nu. Jag frågar om det var konstigt att jag var där och han tyckte att det inte var det. Vilket jag har varit tacksam för.En stund senare kommer mamman till en av killarna hem.– Hon frågar mig då om hon ska ringa hem grabbarna igen då. Så de kommer dit också.Nu möter Felix två av killarna igen. De sätter sig ned och pratar.– Jag ville visa att så här ser jag ut idag. Jag åkte dit av känslan att. Jag tänker inte gömma mig för det här. Utan personerna måste verkligen få se vad de har gjort och vad... Det finns en person på andra sidan här också. Och att saker får konsekvenser.Killarna ber om ursäkt igen och den här gången svarar han att han förlåter dem– Jag känner väl en sorg över att, att de valde det här, för det är också någonting de gjorde.Men att de inte har haft samma möjligheter kanske eller samma förutsättningar för att kunna reglera sig själv eller hantera sig själv. Eller fått stöd och hjälp i just känslor.– För jag har också varit i den åldern och jag var också ganska arg. Men jag var inte arg på... Men jag var mer arg på var jag kommer ifrån. Jag kommer själv från förhållanden som... Som har varit långt ifrån optimala. Jag kommer från ett kärleksfullt hem, absolut.Men jag kommer ifrån mycket och stora utmaningar.Felixs val att förlåta killarna tas emot med blandande känslor och en vän till honom är orolig att han inte kommer medverka i polisutredningen.– Och han har också sagt till mig rakt upp och ner. Att... Varför ska du vara så här för? Varför ska du... Varför ska du ens förlåta dem? Du är inte bättre än oss andra. Han har sagt. Och det är jag inte. Inte alls. Men sen kanske man också måste tillåta sig själv att få vara. Arg då eller ledsen eller sårad eller utsatt.Och såhär ett halvår senare märker han att misshandeln, precis som uppväxten, har satt sina spår– Och jag har ju fått frågan tidigare om jag kommer fortsätta ingripa och säga ifrån. Och jag har väldigt tryggt sagt ja, det här kommer inte förändra mig. Och ja, det har det gjort. Jag är mer osäker nu än tidigare. Att ha allt det där i ryggsäcken och så får man växa upp i en mindre ort med mycket fördomar och rasism. Det skapar ett annat förhållningssätt till livet än vad många här i Sverige kanske förstår.– Jag är supertacksam för det Sverige jag har växt upp i. Hela skyddsnätet som vi har haft är därför jag sitter här idag. Jag hade kunnat vara på en helt annan plats om jag inte hade haft det. Det måste vi värna om, att vi tar hand om våra medmänniskor som inte har allt på det torra.Efter misshandeln samlas människor i Vännäs i en manifestation mot våld och rasism. När de tågar genom byn hörs ropen: “Alla hjärtan har samma färg.”– All den kärlek och värme jag fick från hela Sverige, från olika människor. Det var personer som skrev brev till mig och personer som hörde av sig på alla möjliga olika medier. Och det visar ju på att det finns en kraft och att det finns människor där ute som på riktigt bryr sig. Och det är lätt man glömmer det, tänker jag. Det är lätt att man glömmer bort att det här berör så många. Det har jag inte tänkt på länge nu så det kanske jag ska försöka tänka på oftare. Just att den värmen och kärlek jag fick efter allt det här. Jag ska med mig det och att det kanske också kan få andra att agera i framtiden också. Om de ser eller hör eller upplever någonting.

Sommaren 2026 inleds med ett personligt, varmt och berörande sommarprat från Felicia Tiri.Vissa människor lämnar avtryck som finns kvar långt efter att de har gått bort. Människor som med sitt engagemang, sin energi och sin omtanke formar både människor och samhällen omkring sig. Charles Tiri var en sådan person.I detta avsnitt berättar Felicia om sin pappa Charles Tiri – mannen som var med och grundade Olofströms IBK och som under många år blev en viktig kraft i både föreningslivet och samhället i Olofström. Det är en berättelse om en pappa, en ledare, en eldsjäl och en vän. Om människan bakom engagemanget, om minnena som lever kvar och om hur en person kan påverka generationer av människor genom sitt sätt att vara.Felicia delar med sig av sina egna minnen, tankar och känslor kring sin pappas liv och arv. Hon berättar om hans passion för innebandyn, hans betydelse för klubben och varför så många fortfarande minns honom med värme och respekt.Det här är inte bara en berättelse om innebandy. Det är en berättelse om gemenskap, drivkraft, familj och om de människor som gör skillnad utan att alltid själva förstå hur stora avtryck de lämnar efter sig.Så om du sitter i sommarstugan, i hängmattan, på stranden eller i solstolen och vill lyssna på en berättelse som berör på djupet, då är detta ett avsnitt för dig.Välkommen till Sommarpodden i Innebandyns Magiska Resa. (Versionen utan musik)Charles Tiri (1961–2025). Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

#truck #truck driver #journey #roadtrip #transport #father #daughter #reading #library #booksthatspeak #readaloud #prathambooksNikka's truck travels across the country with her Pappa ji. As Pappa ji goes from one state to another, he tells Nikka the best-kept secrets of every place along the way.Thanks to Storyweaver for the story.⁠https://storyweaver.org.in/en/stories/690226-ghar-aaya-nikka-ka-truck⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Original story Nikka's Truck Comes Home by Pratham BooksWritten by Ravikant KisanaIllustrated by Studio BabakikiTranslated by RanjnaNarrated by Asawari Doshiघर आया निक्का का ट्रक (Hindi), translated by Ranjna, published by Pratham Books (© Pratham Books, 2026) based on the original story Nikka's Truck Comes Home (English), written by Ravikant Kisana, illustrated by Studio Babakiki, published by Pratham Books (© Pratham Books, 2026) under a CC BY 4.0 license on StoryWeaver. Read, create and translate stories for free on www.storyweaver.org.inInstagram: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.instagram.com/booksthatspeak/⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Story's Video: https://youtu.be/c0TXp468Dkg⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠To receive updates about Online and Offline storytelling events from Books That Speak, join the whatsapp group: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://chat.whatsapp.com/BuBaOlkD2UACckOdYk4FDg⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Listen to the podcast:iTunes : ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://podcasts.apple.com/us/podcast/books-that-speak/id1287357479⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Watch Videos:YouTube: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠https://www.youtube.com/booksthatspeak⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Website: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠http://www.booksthatspeak.com/⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠Email: ⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠contact.booksthatspeak@gmail.com⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠⁠#booksthatspeak #stories #readaloud #hindistories #indianstories #kids #kidsstories #readbooks #books

Sommaren 2026 inleds med ett personligt, varmt och berörande sommarprat från Felicia Tiri.Vissa människor lämnar avtryck som finns kvar långt efter att de har gått bort. Människor som med sitt engagemang, sin energi och sin omtanke formar både människor och samhällen omkring sig. Charles Tiri var en sådan person.I detta avsnitt berättar Felicia om sin pappa Charles Tiri – mannen som var med och grundade Olofströms IBK och som under många år blev en viktig kraft i både föreningslivet och samhället i Olofström. Det är en berättelse om en pappa, en ledare, en eldsjäl och en vän. Om människan bakom engagemanget, om minnena som lever kvar och om hur en person kan påverka generationer av människor genom sitt sätt att vara.Felicia delar med sig av sina egna minnen, tankar och känslor kring sin pappas liv och arv. Hon berättar om hans passion för innebandyn, hans betydelse för klubben och varför så många fortfarande minns honom med värme och respekt.Det här är inte bara en berättelse om innebandy. Det är en berättelse om gemenskap, drivkraft, familj och om de människor som gör skillnad utan att alltid själva förstå hur stora avtryck de lämnar efter sig.Så om du sitter i sommarstugan, i hängmattan, på stranden eller i solstolen och vill lyssna på en berättelse som berör på djupet, då är detta ett avsnitt för dig.Välkommen till Sommarpodden i Innebandyns Magiska Resa. (Versionen utan musik)Charles Tiri (1961–2025). Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sommaren 2026 inleds med ett personligt, varmt och berörande sommarprat från Felicia Tiri.Vissa människor lämnar avtryck som finns kvar långt efter att de har gått bort. Människor som med sitt engagemang, sin energi och sin omtanke formar både människor och samhällen omkring sig. Charles Tiri var en sådan person.I detta avsnitt berättar Felicia om sin pappa Charles Tiri – mannen som var med och grundade Olofströms IBK och som under många år blev en viktig kraft i både föreningslivet och samhället i Olofström. Det är en berättelse om en pappa, en ledare, en eldsjäl och en vän. Om människan bakom engagemanget, om minnena som lever kvar och om hur en person kan påverka generationer av människor genom sitt sätt att vara.Felicia delar med sig av sina egna minnen, tankar och känslor kring sin pappas liv och arv. Hon berättar om hans passion för innebandyn, hans betydelse för klubben och varför så många fortfarande minns honom med värme och respekt.Det här är inte bara en berättelse om innebandy. Det är en berättelse om gemenskap, drivkraft, familj och om de människor som gör skillnad utan att alltid själva förstå hur stora avtryck de lämnar efter sig.Så om du sitter i sommarstugan, i hängmattan, på stranden eller i solstolen och vill lyssna på en berättelse som berör på djupet, då är detta ett avsnitt för dig.Välkommen till Sommarpodden i Innebandyns Magiska Resa.Charles Tiri (1961–2025). Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag kommer domen mot Marius Borg Høiby, Linneas ASMR och alla hatar stockholmare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Hela veckans Morgonpasset i P3 hör du i Sveriges Radios app.Starka känslor för Sverige denna morgon efter succépremiären för herrlandslaget i fotbolls-VM! Vi ringer upp vår sportreporter Samir Yosufi som befinner sig på plats i USA och har följt matchené från andra sidan Atlanten. Otrolig stolthetskänsla – David har äntligen lyckats. P3 Nyheters Matilda Rånge om att på fredag ska USA å Iran skriva på en avsiktsförklaring för att få slut på kriget och idag kommer domen mot de 40 brott som norska bonusprinsen Marius Borg Høiby står åtalad för. Hur firas VM på krogen i Sverige? P3 Nyheters reporter Michael Lindgren är på plats och tar tempen ute på VM-febern i krognatten. Axel Ström drack mjölk under sin student istället för alkohol och beroende på vart i landet du bor – desto mer killgissningar. Linneas svinläskiga dokumentärtips: Maternal Instinct. Vad är det jantigaste du har hört? Tejp över loggor i Public Service ger mer reklam. "Pappa missade skolavslutning"-känsla över att Zlatan nobbade Sveriges premiärmatch i VM – valde UFC vid Vita huset istället. Medel- och långdistanslöparen Andreas Almgren slår rekord efter rekord och är nyss hemkommen från Oslo där han sprang sitt näst bästa lopp någonsin – men hur mår hans kropp egentligen?Tidpunkter i avsnittet:02.06 Samir Yosufi: På plats i USA efter Sveriges premiärkross.13.40 Nyhetsfördjupning: USA & Iran överens om avtal.20.26 Michael Lindgren: Tar tempen på VM-firandet på krogen.37.23 Nyhetsfördjupning: Idag kommer domen mot bonusprinsen Marius Borg Høiby.01.02.14 Andreas Almgren.Kapitellänkarna ovan leder till avsnittet utan musik i Sveriges Radios app.Programledare: David Druid och Linnea Wikblad.

Fortuan, Dylan, and Rex discuss Nintendo and Xbox's 2026 Summer Games fest showcases

Skulle ikke vært podcaster, skulle vært... Skulle vært, medaljevinner. Ledet Solbakkens menn til seier, osv, osv. Perler For Svin er en norsk podcast om norsk film! Du finner oss på https://www.instagram.com/perlerforsvin_norskfilmpodcast/ https://twitter.com/Perler_For_Svin, https://www.facebook.com/perlerforsvinpod eller www.PerlerForSvin.no ! Kassett kan kjøpes ved å vippse 140 kroner til Benjamin på 416 53 144, legg ved adresse! Med lydklipp hentet fra åpne kilder på nett og benyttet i henhold til god skikk for sitering. Disse inkluderer klipp fra Pappa Tar Gull (1964), Jessheim (Diaz), Hvem er denne karen? (Diaz), Olsenbanden Siste Skrik (2022), Uno (2004), Lasse og Geir (1976), Flåklypa Grand Prix (1975), Mot i Brøstet (1993), Fort Boyard (1990), Snake Eater (Norihiko Hibino), Døden på Oslo S (1990) og Filmmagasinet (1961).

This is a beautifully curated, 27-track playlist showcasing a sophisticated blend of spiritual jazz, global grooves, broken beat, neo-soul, and elegant bossa nova. It moves seamlessly from deep Afro-fusion and vintage jazz protest suites to modern electronic-infused jazz remixes.Aja & ClaireOua - Anou Diarra - MakideCaptain Yossarian - Water No Get Enemy ft Jan Weissenfeldt [Agogo Records]Your Brother's Keeper & Gary Bartz - Ground Loop [Brownswood Recordings]Ori Kaplan & Lihu Melamed - Amber  (feat. Itamar Ziegler)Max Roach Ft Abbey Lincoln -  Freedom Now Suite (1961) Mark Murphy - Why and How Hannibal - Mothers Land.Richard Spaven -  Let Me Say It For You.Scrimshire - With Our Eternal Hope And Joy (Single Edit)Divorce From New York - Soul ControlArms and Sleepers -  EstrellaBobbi Humphrey - The Trip  Nick Marks Ft The Untold Orchestra - Champagne FlowersDe-Phazz & Ella Fitzgerald - This Girl's in Love with You (belooped RMX) [MPS]Lucy Lune Gillespie & Pappa,- Mind & SoulOkonski Rachel Kitchlew - AxesChristian Prommer - TryinÔÇÖ Times (feat. Justine Hoerwarth) Matekita - Electronic Incantation.(Radio Edit) [Compost Records]Brian Jackson - Beautiful Dame (feat. Raquel Ra Brown)Miles Davies & Robert Glasper -  Maiysha (So Long) [feat. Erykah Badu)The Blackbyrds -Dreaming About You (Case's Edit)The Blackbyrds - Mysterious VibesJoyce Moreno & Tutty Moreno - Is This LoveS-Tone Inc. & Toco - Dona DivaDe-Phazz & Oscar Peterson - Wave (belooped RMX) Antonio Adolfo - CascavelThe Jones girls -At Peace With Woman 

Hva er egentlig på gang i hodene til norske forbrukere og hva betyr det for merkevarer? I denne episoden av Alt vi kan dykker programleder Elisabeth Søråsen, strategisk planner i TRY, ned i Consumer Stories-studien til Opinion som er en av Norges største og mest brukte trendstudier. Med seg har hun Henrik Ferdinand Hanssen, senioranalytiker i Opinion, og kollega Hege Bellika Hansen, medieanalytiker i TRY.De snakker om hvorfor nordmenn er overraskende fornøyde tross krig og prispress, hva fenomenet «pappa brands» sier om tillitskrisen, og hvorfor merkevarer som prøver å være morsomme ofte slår feil. Du får også innsikt i trenden grunnkunsten og hva det egentlig betyr for forbruk og kommunikasjon.Link til bestilling av rapporten finner du her: https://www.opinion.no/consumerstories Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var nästan precis ett år sedan min pappa gick bort. I det här avsnittet pratar jag om hur det har varit sedan han fick ett dödsbesked, hur våran relation blev djupare under sjukdomen och hur jobbigt det var precis när han hade gått bort. Jag hoppas att det här avsnittet kan hjälpa någon som är i en liknade situationen som jag befann mig i. Om du vill dela din upplevelse eller dina tankar så hör gärna av dig på sociala medier. @Kimschoultz

I det här avsnittet möter jag Carita Krantz i ett samtal som bland annat handlar om hennes pappa, född 1926. Han var verkligen en man före sin tid.Carita berättar om massa dråpliga och ibland helt otroliga händelser från tiden när de drev en reseverksamhet ihop, och hur pappans sätt att lita på livet ofta gjorde att saker faktiskt löste sig — fast på rätt så oväntade sätt. Han kunde börja dagen med att sjunga “Bättre och bättre dag för dag”. Och det säger ju ganska mycket om honom. Det var svårt att vara arg samtidigt som man sjunger liknade sånger - man ju redan satt tonen för dagen. Jag blev själv väldigt upplyft av vårt samtal. Och det kom också fram en hel del enkla men väldigt kloka tankar och sätt att se på livet, sånt som kan låta självklart men som är viktigt. Pappans sätt att leva har präglat Carita väldigt mycket, och blev en del av hennes eget sätt att möta livet. Det ledde henne till det som kallas Ambres, som vi kommer in lite på i slutet av avsnittet och fortsätter dyka in i ett kommande avsnitt. Gå gärna in på Caritas fina hemsida: https://www.carita.me/ Där kan du läsa om hennes olika välgörande behandlingsmetoder men även läsa om Ambres under fliken Livskunskap.

Aminah Ådin var tio år när hennes liv bokstavligen förändrades över en natt. Då mördades Aminahs mamma. Och snart förstod hon att hennes pappa var mördaren. Nu, drygt 40 år senare, berättar hon sin historia om flickan som blev kvar.Den här berättelsen handlar till största delen om det som hände efter den dramatiska natten. Aminah lärde sig snabbt att många i vuxenvärlden inte gick att lita på och att hon fick bära sina känslor själv. Känslor som ofta stavades skam, trots att hon inte på något sätt kunde lastas för det som hänt.Hon fick exempelvis ingen professionell hjälp när hon träffade fadern i fängelset strax efter dådet och ingen skyddade henne från övergreppen i familjehemmet. Aminah fick helt enkelt klara sig själv och bli vuxen väldigt snabbt.Men det är också en historia om hur Aminah själv och med hjälp av andra tog sig ur sin absolut svåraste period. Att trots all smärta känna tacksamhet för det mörka för att kunna se det ljusa i livet har varit en viktig erfarenhet. Idag kan hon njuta av vårens ljus, uppskatta det goda hos människor och orka berätta sin historia för andra. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kvällen den 1 november 2025 larmar den 87-årige änkemannen Arne trygghetscentralen i Jönköping. Han säger att två kvinnor misshandlat och försökt kväva honom hemma i radhuset. De två kvinnorna han pekar ut är i 60-årsåldern och hans egna döttrar.Programledare: Kim MalmgrenProducent: Arvid HallbergAnsvarig utgivare: Klas Granström, Expressen AB

Torjus er i skuespiller-krig på fjellet. Vi får besøk av iskrem-ekspert, Terje «Diplom» Svendsen og Jørgen presenterer 10 tips du må huske på under jordskjelv. tavarepågutta.no Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dette er historien Pippi Langstrømpes far. Fortællingen om Pippi Langstrømpes far er nemlig inspireret af historien om den svenske sømand Carl Emil Pettersson, der forliste med sit skib og blev konge af en Stillehavsø. I Astrids Lindgrens berømte historie hedder den Kurrekurredut Øen. Pettersson strandede på Taber Island ud for Papua Ny Guinea, hvor han mirakuløs undgik at drukne, skyllede i land på stranden og snart var ved at ryge i gryden hos de lokale kannibaler. Virkelighedens Pippi dukker også op i dagens episode, og hun har selvfølgelig en abe som kæledyr. Medvirkende: Thomas Veber, langturssejler med mange lange togter bag sig, forfatter, forlagschef på Ocean Dream og podcastvært på “Eventyrsejlerne”. Thomas har Pippis far som sit store forbillede.

Sofie växer upp i ett välordnat hus på västkusten, nära sin mamma och med en oro som aldrig riktigt lämnar henne. När familjen samlas under påsken 2021 ska allt bli som vanligt. Men nästa morgon går ett larm till en granne i området. Ett program av Caroline Mathiasen Ljudmix: Gustav Sondén Kontakt: hello.support@dokland.se Instagram: @dokland @enmorkhistoria Facebook: Dokland För att få exklusiv tillgång till den här serien och alla avsnitt av En mörk historia - prenumerera på Dokland+ eller Podme. Det gör du på dokland.se eller podme.com! Som betalande prenumerant får du exklusiv tillgång till den här serien och alla avsnitt av En mörk historia. Det här är en produktion från Dokland.

I detta avsnitt möter vi skådespelaren Johan Rabaeus i ett öppet och berörande samtal om livet – både på och utanför scenen.Han tar oss tillbaka till en uppväxt präglad av en komplicerad relation till sin pappa, en stark och krävande diplomat med tydliga förväntningar. När Johan valde att gå sin egen väg, bort från Handelshögskolan och rakt in i teaterns osäkra värld, bröts kontakten i många år. Samtalet rör sig också kring en av de mest omskakande händelserna i hans liv – förlusten av hans lillasyster i en tragisk olycka, ett trauma som kom att påverka hela familjen på djupet.Vi pratar även om psykisk ohälsa, där Johan öppnar upp om sin kamp mot ångest, depression och en stark underliggande ilska från barndomen. Men istället för att låta mörkret ta över har han lärt sig att vända det till en kraft – en motor som drivit honom framåt, både som människa och i sitt konstnärskap.Vi får också höra färgstarka berättelser från hans liv: det kaotiska första mötet med Ernst-Hugo Järegård, hur han blev lurad på stora summor pengar, och den tidiga fascinationen för Elvis Presley som tände en gnista inom honom.Det här är ett starkt, ärligt och inspirerande avsnitt om att våga gå sin egen väg, lyssna inåt – och hitta styrkan i det som skaver.Följ Johan härBoka biljett till Dramaten härLäs mer om Framgångsakademin här.Ta del av Framgångsakademins kurser.Beställ "Mitt Framgångsår".Följ Alexander Pärleros på Instagram.Följ Alexander Pärleros på Tiktok.Bästa tipsen från avsnittet i Nyhetsbrevet.I samarbete med Convendum.Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt nummer 481 av Arsenal Göteborg Podcast! Tobbe har, som vi tidigare redovisat fått förhinder till detta avsnitt, men misströsta ej för Filip har med sig Tobbes motsvarighet från Arsenal Malmös Podcast; Nassim Sellam. De två lär känna Nassim ur ett Arsenal-perspektiv och de snackar historia och favoritspelare. Därefter snackas det om senaste matcherna, två stycken 2-0 vinster, både mot Everton och mot Bayer Leverkusen. Det pratas om kombinationer på planen och spelarna emellan. Det snackas om lugn och om Ezes DRÖMMÅL!! Det snackas dessutom om statistik och “det typiska Declan Rice-målet”. Det snackas om Raya, Gyökeres & Nassim tar ut topp3! Sedan så avslutas avsnittet med att prata om kommande Caraboa Cup-final, Arsenal-Man City! Detta och mycket mer i detta avsnitt! 

Samtidigt som Malin får sitt första barn begår hennes pappa självmord. Länge tog hon på sig skulden. Det visar sig att hon inte är ensam. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Manus, klippning och ljudläggning: Amanda SandvikReporter: Simon SarneckiProducent: Gustav AsplundSlutmix: Astrid AnkarcronaVerkligheten görs av produktionsbolaget Filt.

Nyheter och fördjupning från Sverige och världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Wikblads personliga dejtingreflektion, körvarna/kvinnornas dag och kan dragspel bli sexigt? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Hela veckans Morgonpasset i P3 hör du i Sveriges Radios app.David Druids möte med Pappa Pelle på körvarnas egna dag! Vi pratar om den lite uttjatade par-dynamiken där den ena partnern ska bromsa den andra. Vad hände med Sveriges stolta dragspelstradition och kan vi göra dragspelet sexigt igen? Dragspelaren Amanda Sköld testar! Paradise Hotel-ikonen Robin "Mos" Andersson avslöjar allt om hans lite märkliga comeback i Paradise Hotel. Hela Sverige blundar med Morgonpasset! Putins harkelhälsning till alla kvinnor på internationella kvinnodagen. Linneas personliga reflektion om dejting: Är det okej att koppla bort den man dejtar när man jobbar? Det är inte sommaren med Monika utan: Våren med Matilda Rånge! Matilda på P3 Nyheter rapporter om att var tredje Gen Z-kille tycker kvinnan ska lyda mannen och att balett- och operavärlden rasar mot Timothée Chalamet.Tidpunkter i avsnittet:12:18 Nyhetsfördjupning: Var tredje Gen Z-kille tycker kvinnan ska lyda mannen.21:41 Kan vi göra dragspelet sexigt igen?36:29 Nyhetsfördjupning: Timothée Chalamet uttalande om balett.01:06:34 Paradise Hotel-ikonen Robin "Mos" Andersson.Kapitellänkarna ovan leder till avsnittet utan musik i Sveriges Radios app.Programledare: David Druid och Linnea Wikblad.

Tisdag! Kirsty är kvar, och vi bjuds på systerskap, skämtförsök och gamla pojkvänner. Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet 3:30 - Plastkassetjuven8:40 - Blodssystrar – en nyårssaga14:05 - Pappa får en ståtlig julklapp Sponsor: Lundgrens https://www.velo.com/se/sv/lundgrens-produkter?utm_source=google&utm_medium=creators&utm_campaign=lundgrenspodcast&utm_term=ma_20-br_18-pt_12-acr_1-cmt_3&utm_content=ag_0-dem_0-aud_0-pro_0-fmt_6-var_1

Marius Borg stöttade sin son i rättegångssalen och vi berättar allt om vad som hände. Vi pratar även om Marius starka känsloutbrott efter Nora Hauklands vittesmål. Vi analyserar de anställdas hårda ord om exprinsen Andrew och avslöjar vad de hade för smeknamn på honom. Och så har prinsessan Madeleine ställt upp på en ovanlig intervju där hon avslöjar vad hon gör fem dagar i veckan. Med Jenny Alexandersson och Maria Bjaring Producent: Jessica Johansson Kontakt: kungligt@aftonbladet.se Ansvarig utgivare: Lotta Folcker

The Homeland calls for Gunnar, And So Does Love.Based on a post by Jorunn, in 4 parts. Listen to the ►Podcast at Connected.‘You are the Tin Man. This tour; is the Oil Can. Figure it out.'A recently widowed Norwegian American plans his escape from a Minnesota nursing home to travel abroad and join a ‘Christmas in Norway Tour’. While battling his fears, he meets a beautiful young tour guide and her divorced mother, who years later, still bears scars from her unfaithful husband’s affair. This story is about overcoming those fears to let healing begin. This story picks up after that, and shows the lingering effects of a husband’s extra-marital affair on his family. This is also a Christmas story, so expect to travel to locations in Norway, encounter Norwegian Christmas traditions, and maybe even get sprinkled with pixie-dust!“A man has only one escape from his old self: to see a different self - in the mirror of some woman’s eyes” - Clare Booth LucePrequel: The Ruined ChristmasOslo, Norway - Three Years AgoMy name is Jorunn. As a Norwegian landsby girl, Mamma and I spent Christmas week in Bergen, visiting her family and celebrating my 22nd birthday. We decided to leave Bergen two days early so that Pappa would not have to celebrate New Year’s Eve alone. During the week, while we were away, Pappa told us how he missed us.We arrived back home in mid-afternoon, just as the sun was setting, and saw our Christmas Star lit up in the window. After entering the house, we heard Pappa moaning upstairs and went up to see if he was all right. Opening the bedroom door, we saw him humping a strange woman!“What are you doing?” shouted Mamma.Pappa replied, “Leah, you’re home early.”“Who is this woman?”“She’s just a slut. She means nothing to me.”The woman yelped, “I am not a slut! I am a happily married woman.”Mamma yelled, “I can see what keeps you happy.”Pappa yelled back, “I still love you, Leah. Let me get rid of this slut. She’s only here because I was lonely. We can talk.”Mamma replied, “You can talk to my advokater. We’re through! How can I ever trust you again, you bastard? Do you realize what you have done to our family!”Mamma began sobbing and ran down the stairs.Pappa looked at me and said, “Jorunn, none of this would have happened if your mother hadn’t come home early and seen us.”I looked at Pappa and saw his slime-covered beard slick with the woman’s juices. “You’re wrong Pappa. It did happen. Mamma and I just wouldn’t have known. You said you didn’t want to be seen by us. That works both ways! I don’t ever want to talk to you or see you ever again!”I ran downstairs to Mamma, and with our suitcases still in the boot, we drove to a friend’s house.Gunnar and Nurse RatchedDecember 13 - MorningMinneapolis, Minnesota - Present DayI pressed the button on my cell phone and hung up after talking with Roger Mans, my long-time friend and attorney. My two adult children texted a few days ago they wanted to visit me here in the nursing home. I had not seen them since the funeral of my wife, Solveig, and that was two months ago. Their plan was for me to sign their power of attorney forms, giving them full control over me and my affairs. But my plan was different, and now was time to put it into place.Two years ago, at just 54 years old, I had a stroke. A devastating paralysis left me needing a lot of care, and therapy to regain my mobility, speech, and other functions.I realized Solveig was unable to care for me at our home. She tried with all her heart, but she was also fighting her own battle with cancer, and undergoing her own rigorous treatments.So I decided to enter a nursing home, while I continued to get rehab. I wanted a facility with a stroke recovery unit. This limited my nursing home choices. The only thing making life bearable here, was Solveig faithfully visiting me, and sneaking an occasional home-cooked meal past the head nurse and her staff. Sadly, Solveig succumbed to the cancer while I was still a resident at the ‘Bethel Retirement Center'. At Solveig’s funeral, my children promised to visit often, but as usual, I could never count on them for anything.Without my wife here to check on things, my decent clothes never came back from the laundry, and instead, the staff returned excuses. I put on old sweatpants and an old sweatshirt. It would do for now. I prepared myself for this day by walking the halls of the nursing home, attending physical therapy sessions, and taking care of myself without help from the staff. Still not fully recovered, but like my clothing, it would do for now.I said goodbye to Alfred, my shared roommate. He nodded, wished me luck, and said he would love to go with me. I felt sorry for him. He was a great storyteller but needed to use his walker, and physically, he required the kind of care they provided here.I walked down the hall to the nurse’s station and found Molly Turner, the rather brusque chief nurse, and her two assistants sitting behind it. “Good morning, Nurse Ratched,” I said.“Good day to you, Gunnar,” she replied.“I’m checking out,” I said.“Be serious, Gunnar. No one ever checks out of a nursing home, unless they are flat on their back with a toe tag.”I looked at her and smiled, “I only hope that will be your Fate, Molly.”“That’s not a nice thing to say, Gunnar. Now, return to your room or I will have dietary take away your rice pudding for a week.”The rice pudding here was a pale imitation of the riskrem, which Solvieg would make every Christmas. I would miss it this year. I gave Nurse Ratched a one-fingered salute, then walked toward the exit. There was a scramble of squeaky chairs and shouts behind me, and I heard their footsteps closing in on me. As I pushed the two doors open to the main lobby, there was Roger, standing next to the nursing home administrator. I walked up to my lawyer, and shook his hand, “Thank you, old friend.”I turned to see a stunned Nurse Ratched. “Allow me to escort Mr. Larsen back to his room,” she meekly pronounced.The nursing home administrator said, “That won’t be necessary, Molly. Mr. Larsen is leaving us. He isn’t taking anything with him. You may clear out his room and get it ready for the next resident.”I looked Nurse Ratched in the eye and saw the fires of hell blazing within. Then, it was my turn to smile back.All my therapists had agreed that my rehab was successful. My speech skills were quite restored. My left arm and leg took longer to restore. But it was good enough to ditch the wheelchair, then the walker, then the cane. What really set me back was the grief of losing my wife, and the guilt of not being there when she needed me most.Gunnar’s HouseRoger drove me to my house. I hadn't been there in two years. It looked pathetic. No one bothered shoveling the snow on the walkway, and I feared what my children may have done to the inside. I found the hidden key I placed under a rock years ago and used it to enter through the front door. The living room and dining room furniture were mostly gone, or should I say, stolen. They had rifled through the small office nook next to the kitchen, with papers scattered over the kitchen countertops and floor.I turned and said, “You’re going to have your work cut out for you, Roger.”“This is exactly what you said would happen, Gunnar. Our firm will take care of it for you.”I opened a small drawer in the office nook and thankfully found my passport intact. It was useless to my children. I went to the master bedroom and saw the dresser drawers partially opened, with clothes scattered all about the floor. On top of the dresser was Solvieg’s jewelry box. I opened it, and few things remained. I was glad to see the gold charm bracelet I gave her 35 years ago for Christmas. She wore it a couple of times, then stopped, complaining it turned her wrist green as the fake gold coating wore away. But she kept it all these years. A worn-out trinket to my children, as precious as the Sauron’s Ring of Power to me. I picked it up and put it in the pocket of my sweatpants.I went into the walk-in closet and picked out some clothes, tossed them into an old gym bag, and said, “I’m done. We can go.”Roger said, “The locksmith and security company will meet me here this afternoon. Once they are done, your children will no longer have access.”“I’d rather not have an auction of whatever is left in the house. I don’t think Solveig would have liked that. Once you go through the papers, just throw everything left in a dumpster and haul it away. Whatever the two pirates plundered will be the only inheritance they will ever see from me.”Miller And Mans Law OfficeRoger and I next went to his office. I said hello to Jane, the long-time receptionist. I have always suspected that Jane knows everything that goes on here, and secretly runs the whole place, not unlike the way Nurse Ratched does in her domain. However, Jane does so with more efficiency, happiness, and joy for both clients and staff.Jane asked, “Can I get you anything, Gunnar?”“I’d love a cup of decent coffee, and an Apple Fritter if you have one.”“I’ll bring them to Roger’s office. Two creams and no sugar, if I remember right.”“Perfect, as always, Jane.”We went into Roger’s plush office, and I sat down in a chair more comfortable than any I sat in for the last two years.“Are you actually going to go through with this?” Roger asked.“Every bit of it,” I replied.I signed multiple papers, removing my two children as beneficiaries from my life insurance and investment accounts. I also gave Roger limited power of attorney to sell my house and dispose of its possessions.Jane arrived with the coffee and Apple Fritter. “Norway? Why would anyone want to go to Norway in December?”“Did Roger spill the beans?” I asked.Jane replied, “Every piece of paper that comes into this office passes through my hands. I opened your travel visa when it came in.”“Jane, I can’t spend Christmas here in Minnesota. The bitter wintry weather pales in comparison to the cold hearts of my own two children. The further away from them I am, the better. I’ve never been to Norway and have always wanted to see the 'home country’ of my ancestors.”Like I said, Jane knows all. The coffee tasted great, and the deep-fried Apple Fritter, one of Nursed Ratched’s 'prohibited foods’, was outstanding. Roger slid me a packet labeled 'Gunnar - Norway’. As Jane left, I opened it and looked at the contents. As planned, there was an international cell phone with a different number, a stack of krone, and three new credit cards bearing the name of a fictitious business. I handed Roger my old cell phone.“We’ll dispose of this for you. Your children will have no idea where you are unless they hire a private detective with exceptionally good connections. Legally, they have no rights to any of your assets, so even if somehow they track you to our law office, they will not get past Jane.”I believed Roger on that.“The tour company you asked us to sign you up with seems pretty sketchy. Their contract looks like something generated off a free online legal site. We reviewed it, it is crude, but legal and binding. If you back out, they still get paid. Why did you pick this tour company? There are many larger and more reputable companies we might have booked you with.”“It’s silly, Roger. I know it’s only a one-person company, run by a young vlogger in Norway. It was terribly boring in the nursing home, so I would spend evenings watching her videos as she traveled around Norway visiting various places, and leading small groups of tourists. It looked like the people were having fun and she made me laugh. Watching her videos was one of the few things that brought me any happiness.”“Why did you reserve for four persons?” asked Roger.“I wanted to make sure her Christmas in Norway tour wouldn’t be canceled. She has a four-person minimum.”“You won’t get those other bookings back, even if more people are going.”“I don’t need the money, Roger, but I do need this tour.”“How about clothing? You don’t have many clothes in that gym bag, Gunnar. Do you want to stop somewhere before we get to the airport?”“No. I’ll travel light. It’ll be easier when going through airport security. I’ll buy more clothes when I get to Norway.”“How about after you come back?”“I’m going to someplace warm and sunny. Maybe visit a mouse in Florida. I’ll be in touch if I need anything while I’m in Norway, and call you when I get back in three weeks.”Jorunn, The Tour GuideDecember 15 – Morning, Two Days LaterI spent yesterday shopping for the new clothes I would need. The tour is a mix of city and outdoor activities, so I bought a basic wardrobe, along with good walking shoes, snow pants, a warm jacket, and gloves. I ate lunch and dinner at two smaller restaurants. The food was good, but I felt lonely eating by myself, in a city I didn’t know, in a strange country. I missed Solveig very much and wished she were here with me.The next morning, I walked to the nearby hotel where the tour group would be meeting and followed the “Christmas in Norway Tour” sign to a small room off the lobby. There she was! Jorunn. My vlogger! She was about as tall as I am, at least when I can stand straight, with long blonde hair parted in the middle, clear blue eyes, and her signature radiant smile. She wore a Norwegian Dale sweater and brown pants.Jorunn spoke to me in Norwegian. “Excuse me, sir, this room is reserved for a tour group.”I hobbled closer. “Yes, and I’m one of the people taking the tour.”“We have a pretty active schedule for the next seven days, from December 15th through the 22nd. Do you think you are well enough to take this tour?”I wasn’t sure if I was, but I didn’t want to tell her that. “I won’t slow you down,” I replied.“What is your name?” she asked.“Gunnar Larsen.”She opened a small notebook and flipped through the pages. “It says here you are in a group of four. I see three other names. When are they coming?”“There won’t be any others from my group. One of the names is my recently deceased wife, the other two are my estranged adult children. I’m all there is.”Jorunn looked puzzled. “Only four people in total signed up, including you, all from your group. If the others aren’t coming, then you will be the only one. I don’t… I can’t… I mean, I have reservations I cannot cancel. You’re going to cost me a fortune whether I go through with the tour or not.”I replied, “The contract states that you have a four-person minimum. I am paying you in full for all four people. You won’t lose any money.”Jorunn smirked and looked like she was thinking. “I don’t know if you’re some kind of dirty old man, but if I agree to continue this tour, you should know that we will have separate rooms every night and there will be no sex of any kind. Judging by the way you look; I hope you can at least wipe your own butt!”“Your terms are acceptable. I had a stroke two years ago, but I have mostly recovered. I can walk, talk, and listen. I have trouble with my balance at times and sometimes slur my words. If you think something is too strenuous for me, I am willing to skip that part of the tour.”“Well, Mr. Larsen of Minnesota, you need to sign some release forms. As stated in the contract, I get to film the tour group for my vlogs, so I expect smiles when I am filming you. For now, go help yourself to breakfast. There is coffee, brunost, bread, and milk. Enough to feed four. Don’t expect me to serve you, and if you don’t know how to use a cheese sliver, learn fast.”She looked puzzled earlier but was now the confident Jorunn with whom I spent virtual evenings. I was delighted we worked this out. Smiles would not be a problem.OsloDecember 15 - MorningJorunn left the room and returned shortly with a small basket of food. “We have a lot of brunost left over, so I am going to make us a food packet for lunch called matpakke. I have a place in mind where we can sit and picnic.”“We will use the Vy app and Oslo Pass and travel by train and Metro. But today, we will mainly walk around Oslo. You will need to check into this hotel under the tour name if you have not done so. We will be in Oslo for two nights. The prepaid room is part of your tour package. I will try to cancel or change some reservations. Meet me back here in one hour.”I went back to my hotel to retrieve my belongings, then checked into the one Jorunn requested. It was not as nice as the one I left, but it was clean, and I did not want to make a fuss on the first day. I purchased a surprising amount of clothing yesterday and needed to make two trips to bring everything over. Then I returned to the meeting room and found Jorunn waiting.Jorunn and I walked from the hotel to Oslo Central Station and took a tram to the Vigeland Sculpture Park. Jorunn told me it is the world’s largest sculpture park made by a single artist, Gustav Vigeland, with over two hundred sculptures combining the human form with an element of fantasy. Most figures were naked, with a mix of vagueness and rather notably open precision. The most prominent sculpture was a 17-meter-high monolith consisting of 121 intertwined human figures clambering to the top, carved from a single stone block. We spent over an hour walking the grounds, and while it was interesting, I told Jorunn that I didn’t see much in the way of Christmas here.A combination of walking and a short bus ride brought us to the grounds of the Akershus Fortress. Constructed in the 13th century, it protects the waterfront and Oslo harbor. Also on the site was the restored Akershus Castle, which was formerly a residence of prior kings of Norway. Jorunn said it serves today as an entertainment and event center for the Norwegian government, and this close to Christmas was not open to the public.I found it challenging to walk the grounds of the Fortress, as there were steep inclines mixed with stone steps and cobblestone paths. Remnants of a prior snowstorm still lingered in shady areas and under arches, making the footing treacherous. We did stop at places offering magnificent views of the city of Oslo, the bay, and the fjord, and several ramparts still bore cannons. Jorunn was rather businesslike and did not seem to be enjoyin

The Homeland calls for Gunnar, And So Does Love.Based on a post by Jorunn, in 4 parts. Listen to the ►Podcast at Connected.‘You are the Tin Man. This tour; is the Oil Can. Figure it out.'A recently widowed Norwegian American plans his escape from a Minnesota nursing home to travel abroad and join a ‘Christmas in Norway Tour’. While battling his fears, he meets a beautiful young tour guide and her divorced mother, who years later, still bears scars from her unfaithful husband’s affair. This story is about overcoming those fears to let healing begin. This story picks up after that, and shows the lingering effects of a husband’s extra-marital affair on his family. This is also a Christmas story, so expect to travel to locations in Norway, encounter Norwegian Christmas traditions, and maybe even get sprinkled with pixie-dust!“A man has only one escape from his old self: to see a different self - in the mirror of some woman’s eyes” - Clare Booth LucePrequel: The Ruined ChristmasOslo, Norway - Three Years AgoMy name is Jorunn. As a Norwegian landsby girl, Mamma and I spent Christmas week in Bergen, visiting her family and celebrating my 22nd birthday. We decided to leave Bergen two days early so that Pappa would not have to celebrate New Year’s Eve alone. During the week, while we were away, Pappa told us how he missed us.We arrived back home in mid-afternoon, just as the sun was setting, and saw our Christmas Star lit up in the window. After entering the house, we heard Pappa moaning upstairs and went up to see if he was all right. Opening the bedroom door, we saw him humping a strange woman!“What are you doing?” shouted Mamma.Pappa replied, “Leah, you’re home early.”“Who is this woman?”“She’s just a slut. She means nothing to me.”The woman yelped, “I am not a slut! I am a happily married woman.”Mamma yelled, “I can see what keeps you happy.”Pappa yelled back, “I still love you, Leah. Let me get rid of this slut. She’s only here because I was lonely. We can talk.”Mamma replied, “You can talk to my advokater. We’re through! How can I ever trust you again, you bastard? Do you realize what you have done to our family!”Mamma began sobbing and ran down the stairs.Pappa looked at me and said, “Jorunn, none of this would have happened if your mother hadn’t come home early and seen us.”I looked at Pappa and saw his slime-covered beard slick with the woman’s juices. “You’re wrong Pappa. It did happen. Mamma and I just wouldn’t have known. You said you didn’t want to be seen by us. That works both ways! I don’t ever want to talk to you or see you ever again!”I ran downstairs to Mamma, and with our suitcases still in the boot, we drove to a friend’s house.Gunnar and Nurse RatchedDecember 13 - MorningMinneapolis, Minnesota - Present DayI pressed the button on my cell phone and hung up after talking with Roger Mans, my long-time friend and attorney. My two adult children texted a few days ago they wanted to visit me here in the nursing home. I had not seen them since the funeral of my wife, Solveig, and that was two months ago. Their plan was for me to sign their power of attorney forms, giving them full control over me and my affairs. But my plan was different, and now was time to put it into place.Two years ago, at just 54 years old, I had a stroke. A devastating paralysis left me needing a lot of care, and therapy to regain my mobility, speech, and other functions.I realized Solveig was unable to care for me at our home. She tried with all her heart, but she was also fighting her own battle with cancer, and undergoing her own rigorous treatments.So I decided to enter a nursing home, while I continued to get rehab. I wanted a facility with a stroke recovery unit. This limited my nursing home choices. The only thing making life bearable here, was Solveig faithfully visiting me, and sneaking an occasional home-cooked meal past the head nurse and her staff. Sadly, Solveig succumbed to the cancer while I was still a resident at the ‘Bethel Retirement Center'. At Solveig’s funeral, my children promised to visit often, but as usual, I could never count on them for anything.Without my wife here to check on things, my decent clothes never came back from the laundry, and instead, the staff returned excuses. I put on old sweatpants and an old sweatshirt. It would do for now. I prepared myself for this day by walking the halls of the nursing home, attending physical therapy sessions, and taking care of myself without help from the staff. Still not fully recovered, but like my clothing, it would do for now.I said goodbye to Alfred, my shared roommate. He nodded, wished me luck, and said he would love to go with me. I felt sorry for him. He was a great storyteller but needed to use his walker, and physically, he required the kind of care they provided here.I walked down the hall to the nurse’s station and found Molly Turner, the rather brusque chief nurse, and her two assistants sitting behind it. “Good morning, Nurse Ratched,” I said.“Good day to you, Gunnar,” she replied.“I’m checking out,” I said.“Be serious, Gunnar. No one ever checks out of a nursing home, unless they are flat on their back with a toe tag.”I looked at her and smiled, “I only hope that will be your Fate, Molly.”“That’s not a nice thing to say, Gunnar. Now, return to your room or I will have dietary take away your rice pudding for a week.”The rice pudding here was a pale imitation of the riskrem, which Solvieg would make every Christmas. I would miss it this year. I gave Nurse Ratched a one-fingered salute, then walked toward the exit. There was a scramble of squeaky chairs and shouts behind me, and I heard their footsteps closing in on me. As I pushed the two doors open to the main lobby, there was Roger, standing next to the nursing home administrator. I walked up to my lawyer, and shook his hand, “Thank you, old friend.”I turned to see a stunned Nurse Ratched. “Allow me to escort Mr. Larsen back to his room,” she meekly pronounced.The nursing home administrator said, “That won’t be necessary, Molly. Mr. Larsen is leaving us. He isn’t taking anything with him. You may clear out his room and get it ready for the next resident.”I looked Nurse Ratched in the eye and saw the fires of hell blazing within. Then, it was my turn to smile back.All my therapists had agreed that my rehab was successful. My speech skills were quite restored. My left arm and leg took longer to restore. But it was good enough to ditch the wheelchair, then the walker, then the cane. What really set me back was the grief of losing my wife, and the guilt of not being there when she needed me most.Gunnar’s HouseRoger drove me to my house. I hadn't been there in two years. It looked pathetic. No one bothered shoveling the snow on the walkway, and I feared what my children may have done to the inside. I found the hidden key I placed under a rock years ago and used it to enter through the front door. The living room and dining room furniture were mostly gone, or should I say, stolen. They had rifled through the small office nook next to the kitchen, with papers scattered over the kitchen countertops and floor.I turned and said, “You’re going to have your work cut out for you, Roger.”“This is exactly what you said would happen, Gunnar. Our firm will take care of it for you.”I opened a small drawer in the office nook and thankfully found my passport intact. It was useless to my children. I went to the master bedroom and saw the dresser drawers partially opened, with clothes scattered all about the floor. On top of the dresser was Solvieg’s jewelry box. I opened it, and few things remained. I was glad to see the gold charm bracelet I gave her 35 years ago for Christmas. She wore it a couple of times, then stopped, complaining it turned her wrist green as the fake gold coating wore away. But she kept it all these years. A worn-out trinket to my children, as precious as the Sauron’s Ring of Power to me. I picked it up and put it in the pocket of my sweatpants.I went into the walk-in closet and picked out some clothes, tossed them into an old gym bag, and said, “I’m done. We can go.”Roger said, “The locksmith and security company will meet me here this afternoon. Once they are done, your children will no longer have access.”“I’d rather not have an auction of whatever is left in the house. I don’t think Solveig would have liked that. Once you go through the papers, just throw everything left in a dumpster and haul it away. Whatever the two pirates plundered will be the only inheritance they will ever see from me.”Miller And Mans Law OfficeRoger and I next went to his office. I said hello to Jane, the long-time receptionist. I have always suspected that Jane knows everything that goes on here, and secretly runs the whole place, not unlike the way Nurse Ratched does in her domain. However, Jane does so with more efficiency, happiness, and joy for both clients and staff.Jane asked, “Can I get you anything, Gunnar?”“I’d love a cup of decent coffee, and an Apple Fritter if you have one.”“I’ll bring them to Roger’s office. Two creams and no sugar, if I remember right.”“Perfect, as always, Jane.”We went into Roger’s plush office, and I sat down in a chair more comfortable than any I sat in for the last two years.“Are you actually going to go through with this?” Roger asked.“Every bit of it,” I replied.I signed multiple papers, removing my two children as beneficiaries from my life insurance and investment accounts. I also gave Roger limited power of attorney to sell my house and dispose of its possessions.Jane arrived with the coffee and Apple Fritter. “Norway? Why would anyone want to go to Norway in December?”“Did Roger spill the beans?” I asked.Jane replied, “Every piece of paper that comes into this office passes through my hands. I opened your travel visa when it came in.”“Jane, I can’t spend Christmas here in Minnesota. The bitter wintry weather pales in comparison to the cold hearts of my own two children. The further away from them I am, the better. I’ve never been to Norway and have always wanted to see the 'home country’ of my ancestors.”Like I said, Jane knows all. The coffee tasted great, and the deep-fried Apple Fritter, one of Nursed Ratched’s 'prohibited foods’, was outstanding. Roger slid me a packet labeled 'Gunnar - Norway’. As Jane left, I opened it and looked at the contents. As planned, there was an international cell phone with a different number, a stack of krone, and three new credit cards bearing the name of a fictitious business. I handed Roger my old cell phone.“We’ll dispose of this for you. Your children will have no idea where you are unless they hire a private detective with exceptionally good connections. Legally, they have no rights to any of your assets, so even if somehow they track you to our law office, they will not get past Jane.”I believed Roger on that.“The tour company you asked us to sign you up with seems pretty sketchy. Their contract looks like something generated off a free online legal site. We reviewed it, it is crude, but legal and binding. If you back out, they still get paid. Why did you pick this tour company? There are many larger and more reputable companies we might have booked you with.”“It’s silly, Roger. I know it’s only a one-person company, run by a young vlogger in Norway. It was terribly boring in the nursing home, so I would spend evenings watching her videos as she traveled around Norway visiting various places, and leading small groups of tourists. It looked like the people were having fun and she made me laugh. Watching her videos was one of the few things that brought me any happiness.”“Why did you reserve for four persons?” asked Roger.“I wanted to make sure her Christmas in Norway tour wouldn’t be canceled. She has a four-person minimum.”“You won’t get those other bookings back, even if more people are going.”“I don’t need the money, Roger, but I do need this tour.”“How about clothing? You don’t have many clothes in that gym bag, Gunnar. Do you want to stop somewhere before we get to the airport?”“No. I’ll travel light. It’ll be easier when going through airport security. I’ll buy more clothes when I get to Norway.”“How about after you come back?”“I’m going to someplace warm and sunny. Maybe visit a mouse in Florida. I’ll be in touch if I need anything while I’m in Norway, and call you when I get back in three weeks.”Jorunn, The Tour GuideDecember 15 – Morning, Two Days LaterI spent yesterday shopping for the new clothes I would need. The tour is a mix of city and outdoor activities, so I bought a basic wardrobe, along with good walking shoes, snow pants, a warm jacket, and gloves. I ate lunch and dinner at two smaller restaurants. The food was good, but I felt lonely eating by myself, in a city I didn’t know, in a strange country. I missed Solveig very much and wished she were here with me.The next morning, I walked to the nearby hotel where the tour group would be meeting and followed the “Christmas in Norway Tour” sign to a small room off the lobby. There she was! Jorunn. My vlogger! She was about as tall as I am, at least when I can stand straight, with long blonde hair parted in the middle, clear blue eyes, and her signature radiant smile. She wore a Norwegian Dale sweater and brown pants.Jorunn spoke to me in Norwegian. “Excuse me, sir, this room is reserved for a tour group.”I hobbled closer. “Yes, and I’m one of the people taking the tour.”“We have a pretty active schedule for the next seven days, from December 15th through the 22nd. Do you think you are well enough to take this tour?”I wasn’t sure if I was, but I didn’t want to tell her that. “I won’t slow you down,” I replied.“What is your name?” she asked.“Gunnar Larsen.”She opened a small notebook and flipped through the pages. “It says here you are in a group of four. I see three other names. When are they coming?”“There won’t be any others from my group. One of the names is my recently deceased wife, the other two are my estranged adult children. I’m all there is.”Jorunn looked puzzled. “Only four people in total signed up, including you, all from your group. If the others aren’t coming, then you will be the only one. I don’t… I can’t… I mean, I have reservations I cannot cancel. You’re going to cost me a fortune whether I go through with the tour or not.”I replied, “The contract states that you have a four-person minimum. I am paying you in full for all four people. You won’t lose any money.”Jorunn smirked and looked like she was thinking. “I don’t know if you’re some kind of dirty old man, but if I agree to continue this tour, you should know that we will have separate rooms every night and there will be no sex of any kind. Judging by the way you look; I hope you can at least wipe your own butt!”“Your terms are acceptable. I had a stroke two years ago, but I have mostly recovered. I can walk, talk, and listen. I have trouble with my balance at times and sometimes slur my words. If you think something is too strenuous for me, I am willing to skip that part of the tour.”“Well, Mr. Larsen of Minnesota, you need to sign some release forms. As stated in the contract, I get to film the tour group for my vlogs, so I expect smiles when I am filming you. For now, go help yourself to breakfast. There is coffee, brunost, bread, and milk. Enough to feed four. Don’t expect me to serve you, and if you don’t know how to use a cheese sliver, learn fast.”She looked puzzled earlier but was now the confident Jorunn with whom I spent virtual evenings. I was delighted we worked this out. Smiles would not be a problem.OsloDecember 15 - MorningJorunn left the room and returned shortly with a small basket of food. “We have a lot of brunost left over, so I am going to make us a food packet for lunch called matpakke. I have a place in mind where we can sit and picnic.”“We will use the Vy app and Oslo Pass and travel by train and Metro. But today, we will mainly walk around Oslo. You will need to check into this hotel under the tour name if you have not done so. We will be in Oslo for two nights. The prepaid room is part of your tour package. I will try to cancel or change some reservations. Meet me back here in one hour.”I went back to my hotel to retrieve my belongings, then checked into the one Jorunn requested. It was not as nice as the one I left, but it was clean, and I did not want to make a fuss on the first day. I purchased a surprising amount of clothing yesterday and needed to make two trips to bring everything over. Then I returned to the meeting room and found Jorunn waiting.Jorunn and I walked from the hotel to Oslo Central Station and took a tram to the Vigeland Sculpture Park. Jorunn told me it is the world’s largest sculpture park made by a single artist, Gustav Vigeland, with over two hundred sculptures combining the human form with an element of fantasy. Most figures were naked, with a mix of vagueness and rather notably open precision. The most prominent sculpture was a 17-meter-high monolith consisting of 121 intertwined human figures clambering to the top, carved from a single stone block. We spent over an hour walking the grounds, and while it was interesting, I told Jorunn that I didn’t see much in the way of Christmas here.A combination of walking and a short bus ride brought us to the grounds of the Akershus Fortress. Constructed in the 13th century, it protects the waterfront and Oslo harbor. Also on the site was the restored Akershus Castle, which was formerly a residence of prior kings of Norway. Jorunn said it serves today as an entertainment and event center for the Norwegian government, and this close to Christmas was not open to the public.I found it challenging to walk the grounds of the Fortress, as there were steep inclines mixed with stone steps and cobblestone paths. Remnants of a prior snowstorm still lingered in shady areas and under arches, making the footing treacherous. We did stop at places offering magnificent views of the city of Oslo, the bay, and the fjord, and several ramparts still bore cannons. Jorunn was rather businesslike and did not seem to be enjoyin

The Homeland calls for Gunnar, And So Does Love.Based on a post by Jorunn, in 4 parts. Listen to the ►Podcast at Connected.‘You are the Tin Man. This tour; is the Oil Can. Figure it out.'A recently widowed Norwegian American plans his escape from a Minnesota nursing home to travel abroad and join a ‘Christmas in Norway Tour’. While battling his fears, he meets a beautiful young tour guide and her divorced mother, who years later, still bears scars from her unfaithful husband’s affair. This story is about overcoming those fears to let healing begin. This story picks up after that, and shows the lingering effects of a husband’s extra-marital affair on his family. This is also a Christmas story, so expect to travel to locations in Norway, encounter Norwegian Christmas traditions, and maybe even get sprinkled with pixie-dust!“A man has only one escape from his old self: to see a different self - in the mirror of some woman’s eyes” - Clare Booth LucePrequel: The Ruined ChristmasOslo, Norway - Three Years AgoMy name is Jorunn. As a Norwegian landsby girl, Mamma and I spent Christmas week in Bergen, visiting her family and celebrating my 22nd birthday. We decided to leave Bergen two days early so that Pappa would not have to celebrate New Year’s Eve alone. During the week, while we were away, Pappa told us how he missed us.We arrived back home in mid-afternoon, just as the sun was setting, and saw our Christmas Star lit up in the window. After entering the house, we heard Pappa moaning upstairs and went up to see if he was all right. Opening the bedroom door, we saw him humping a strange woman!“What are you doing?” shouted Mamma.Pappa replied, “Leah, you’re home early.”“Who is this woman?”“She’s just a slut. She means nothing to me.”The woman yelped, “I am not a slut! I am a happily married woman.”Mamma yelled, “I can see what keeps you happy.”Pappa yelled back, “I still love you, Leah. Let me get rid of this slut. She’s only here because I was lonely. We can talk.”Mamma replied, “You can talk to my advokater. We’re through! How can I ever trust you again, you bastard? Do you realize what you have done to our family!”Mamma began sobbing and ran down the stairs.Pappa looked at me and said, “Jorunn, none of this would have happened if your mother hadn’t come home early and seen us.”I looked at Pappa and saw his slime-covered beard slick with the woman’s juices. “You’re wrong Pappa. It did happen. Mamma and I just wouldn’t have known. You said you didn’t want to be seen by us. That works both ways! I don’t ever want to talk to you or see you ever again!”I ran downstairs to Mamma, and with our suitcases still in the boot, we drove to a friend’s house.Gunnar and Nurse RatchedDecember 13 - MorningMinneapolis, Minnesota - Present DayI pressed the button on my cell phone and hung up after talking with Roger Mans, my long-time friend and attorney. My two adult children texted a few days ago they wanted to visit me here in the nursing home. I had not seen them since the funeral of my wife, Solveig, and that was two months ago. Their plan was for me to sign their power of attorney forms, giving them full control over me and my affairs. But my plan was different, and now was time to put it into place.Two years ago, at just 54 years old, I had a stroke. A devastating paralysis left me needing a lot of care, and therapy to regain my mobility, speech, and other functions.I realized Solveig was unable to care for me at our home. She tried with all her heart, but she was also fighting her own battle with cancer, and undergoing her own rigorous treatments.So I decided to enter a nursing home, while I continued to get rehab. I wanted a facility with a stroke recovery unit. This limited my nursing home choices. The only thing making life bearable here, was Solveig faithfully visiting me, and sneaking an occasional home-cooked meal past the head nurse and her staff. Sadly, Solveig succumbed to the cancer while I was still a resident at the ‘Bethel Retirement Center'. At Solveig’s funeral, my children promised to visit often, but as usual, I could never count on them for anything.Without my wife here to check on things, my decent clothes never came back from the laundry, and instead, the staff returned excuses. I put on old sweatpants and an old sweatshirt. It would do for now. I prepared myself for this day by walking the halls of the nursing home, attending physical therapy sessions, and taking care of myself without help from the staff. Still not fully recovered, but like my clothing, it would do for now.I said goodbye to Alfred, my shared roommate. He nodded, wished me luck, and said he would love to go with me. I felt sorry for him. He was a great storyteller but needed to use his walker, and physically, he required the kind of care they provided here.I walked down the hall to the nurse’s station and found Molly Turner, the rather brusque chief nurse, and her two assistants sitting behind it. “Good morning, Nurse Ratched,” I said.“Good day to you, Gunnar,” she replied.“I’m checking out,” I said.“Be serious, Gunnar. No one ever checks out of a nursing home, unless they are flat on their back with a toe tag.”I looked at her and smiled, “I only hope that will be your Fate, Molly.”“That’s not a nice thing to say, Gunnar. Now, return to your room or I will have dietary take away your rice pudding for a week.”The rice pudding here was a pale imitation of the riskrem, which Solvieg would make every Christmas. I would miss it this year. I gave Nurse Ratched a one-fingered salute, then walked toward the exit. There was a scramble of squeaky chairs and shouts behind me, and I heard their footsteps closing in on me. As I pushed the two doors open to the main lobby, there was Roger, standing next to the nursing home administrator. I walked up to my lawyer, and shook his hand, “Thank you, old friend.”I turned to see a stunned Nurse Ratched. “Allow me to escort Mr. Larsen back to his room,” she meekly pronounced.The nursing home administrator said, “That won’t be necessary, Molly. Mr. Larsen is leaving us. He isn’t taking anything with him. You may clear out his room and get it ready for the next resident.”I looked Nurse Ratched in the eye and saw the fires of hell blazing within. Then, it was my turn to smile back.All my therapists had agreed that my rehab was successful. My speech skills were quite restored. My left arm and leg took longer to restore. But it was good enough to ditch the wheelchair, then the walker, then the cane. What really set me back was the grief of losing my wife, and the guilt of not being there when she needed me most.Gunnar’s HouseRoger drove me to my house. I hadn't been there in two years. It looked pathetic. No one bothered shoveling the snow on the walkway, and I feared what my children may have done to the inside. I found the hidden key I placed under a rock years ago and used it to enter through the front door. The living room and dining room furniture were mostly gone, or should I say, stolen. They had rifled through the small office nook next to the kitchen, with papers scattered over the kitchen countertops and floor.I turned and said, “You’re going to have your work cut out for you, Roger.”“This is exactly what you said would happen, Gunnar. Our firm will take care of it for you.”I opened a small drawer in the office nook and thankfully found my passport intact. It was useless to my children. I went to the master bedroom and saw the dresser drawers partially opened, with clothes scattered all about the floor. On top of the dresser was Solvieg’s jewelry box. I opened it, and few things remained. I was glad to see the gold charm bracelet I gave her 35 years ago for Christmas. She wore it a couple of times, then stopped, complaining it turned her wrist green as the fake gold coating wore away. But she kept it all these years. A worn-out trinket to my children, as precious as the Sauron’s Ring of Power to me. I picked it up and put it in the pocket of my sweatpants.I went into the walk-in closet and picked out some clothes, tossed them into an old gym bag, and said, “I’m done. We can go.”Roger said, “The locksmith and security company will meet me here this afternoon. Once they are done, your children will no longer have access.”“I’d rather not have an auction of whatever is left in the house. I don’t think Solveig would have liked that. Once you go through the papers, just throw everything left in a dumpster and haul it away. Whatever the two pirates plundered will be the only inheritance they will ever see from me.”Miller And Mans Law OfficeRoger and I next went to his office. I said hello to Jane, the long-time receptionist. I have always suspected that Jane knows everything that goes on here, and secretly runs the whole place, not unlike the way Nurse Ratched does in her domain. However, Jane does so with more efficiency, happiness, and joy for both clients and staff.Jane asked, “Can I get you anything, Gunnar?”“I’d love a cup of decent coffee, and an Apple Fritter if you have one.”“I’ll bring them to Roger’s office. Two creams and no sugar, if I remember right.”“Perfect, as always, Jane.”We went into Roger’s plush office, and I sat down in a chair more comfortable than any I sat in for the last two years.“Are you actually going to go through with this?” Roger asked.“Every bit of it,” I replied.I signed multiple papers, removing my two children as beneficiaries from my life insurance and investment accounts. I also gave Roger limited power of attorney to sell my house and dispose of its possessions.Jane arrived with the coffee and Apple Fritter. “Norway? Why would anyone want to go to Norway in December?”“Did Roger spill the beans?” I asked.Jane replied, “Every piece of paper that comes into this office passes through my hands. I opened your travel visa when it came in.”“Jane, I can’t spend Christmas here in Minnesota. The bitter wintry weather pales in comparison to the cold hearts of my own two children. The further away from them I am, the better. I’ve never been to Norway and have always wanted to see the 'home country’ of my ancestors.”Like I said, Jane knows all. The coffee tasted great, and the deep-fried Apple Fritter, one of Nursed Ratched’s 'prohibited foods’, was outstanding. Roger slid me a packet labeled 'Gunnar - Norway’. As Jane left, I opened it and looked at the contents. As planned, there was an international cell phone with a different number, a stack of krone, and three new credit cards bearing the name of a fictitious business. I handed Roger my old cell phone.“We’ll dispose of this for you. Your children will have no idea where you are unless they hire a private detective with exceptionally good connections. Legally, they have no rights to any of your assets, so even if somehow they track you to our law office, they will not get past Jane.”I believed Roger on that.“The tour company you asked us to sign you up with seems pretty sketchy. Their contract looks like something generated off a free online legal site. We reviewed it, it is crude, but legal and binding. If you back out, they still get paid. Why did you pick this tour company? There are many larger and more reputable companies we might have booked you with.”“It’s silly, Roger. I know it’s only a one-person company, run by a young vlogger in Norway. It was terribly boring in the nursing home, so I would spend evenings watching her videos as she traveled around Norway visiting various places, and leading small groups of tourists. It looked like the people were having fun and she made me laugh. Watching her videos was one of the few things that brought me any happiness.”“Why did you reserve for four persons?” asked Roger.“I wanted to make sure her Christmas in Norway tour wouldn’t be canceled. She has a four-person minimum.”“You won’t get those other bookings back, even if more people are going.”“I don’t need the money, Roger, but I do need this tour.”“How about clothing? You don’t have many clothes in that gym bag, Gunnar. Do you want to stop somewhere before we get to the airport?”“No. I’ll travel light. It’ll be easier when going through airport security. I’ll buy more clothes when I get to Norway.”“How about after you come back?”“I’m going to someplace warm and sunny. Maybe visit a mouse in Florida. I’ll be in touch if I need anything while I’m in Norway, and call you when I get back in three weeks.”Jorunn, The Tour GuideDecember 15 – Morning, Two Days LaterI spent yesterday shopping for the new clothes I would need. The tour is a mix of city and outdoor activities, so I bought a basic wardrobe, along with good walking shoes, snow pants, a warm jacket, and gloves. I ate lunch and dinner at two smaller restaurants. The food was good, but I felt lonely eating by myself, in a city I didn’t know, in a strange country. I missed Solveig very much and wished she were here with me.The next morning, I walked to the nearby hotel where the tour group would be meeting and followed the “Christmas in Norway Tour” sign to a small room off the lobby. There she was! Jorunn. My vlogger! She was about as tall as I am, at least when I can stand straight, with long blonde hair parted in the middle, clear blue eyes, and her signature radiant smile. She wore a Norwegian Dale sweater and brown pants.Jorunn spoke to me in Norwegian. “Excuse me, sir, this room is reserved for a tour group.”I hobbled closer. “Yes, and I’m one of the people taking the tour.”“We have a pretty active schedule for the next seven days, from December 15th through the 22nd. Do you think you are well enough to take this tour?”I wasn’t sure if I was, but I didn’t want to tell her that. “I won’t slow you down,” I replied.“What is your name?” she asked.“Gunnar Larsen.”She opened a small notebook and flipped through the pages. “It says here you are in a group of four. I see three other names. When are they coming?”“There won’t be any others from my group. One of the names is my recently deceased wife, the other two are my estranged adult children. I’m all there is.”Jorunn looked puzzled. “Only four people in total signed up, including you, all from your group. If the others aren’t coming, then you will be the only one. I don’t… I can’t… I mean, I have reservations I cannot cancel. You’re going to cost me a fortune whether I go through with the tour or not.”I replied, “The contract states that you have a four-person minimum. I am paying you in full for all four people. You won’t lose any money.”Jorunn smirked and looked like she was thinking. “I don’t know if you’re some kind of dirty old man, but if I agree to continue this tour, you should know that we will have separate rooms every night and there will be no sex of any kind. Judging by the way you look; I hope you can at least wipe your own butt!”“Your terms are acceptable. I had a stroke two years ago, but I have mostly recovered. I can walk, talk, and listen. I have trouble with my balance at times and sometimes slur my words. If you think something is too strenuous for me, I am willing to skip that part of the tour.”“Well, Mr. Larsen of Minnesota, you need to sign some release forms. As stated in the contract, I get to film the tour group for my vlogs, so I expect smiles when I am filming you. For now, go help yourself to breakfast. There is coffee, brunost, bread, and milk. Enough to feed four. Don’t expect me to serve you, and if you don’t know how to use a cheese sliver, learn fast.”She looked puzzled earlier but was now the confident Jorunn with whom I spent virtual evenings. I was delighted we worked this out. Smiles would not be a problem.OsloDecember 15 - MorningJorunn left the room and returned shortly with a small basket of food. “We have a lot of brunost left over, so I am going to make us a food packet for lunch called matpakke. I have a place in mind where we can sit and picnic.”“We will use the Vy app and Oslo Pass and travel by train and Metro. But today, we will mainly walk around Oslo. You will need to check into this hotel under the tour name if you have not done so. We will be in Oslo for two nights. The prepaid room is part of your tour package. I will try to cancel or change some reservations. Meet me back here in one hour.”I went back to my hotel to retrieve my belongings, then checked into the one Jorunn requested. It was not as nice as the one I left, but it was clean, and I did not want to make a fuss on the first day. I purchased a surprising amount of clothing yesterday and needed to make two trips to bring everything over. Then I returned to the meeting room and found Jorunn waiting.Jorunn and I walked from the hotel to Oslo Central Station and took a tram to the Vigeland Sculpture Park. Jorunn told me it is the world’s largest sculpture park made by a single artist, Gustav Vigeland, with over two hundred sculptures combining the human form with an element of fantasy. Most figures were naked, with a mix of vagueness and rather notably open precision. The most prominent sculpture was a 17-meter-high monolith consisting of 121 intertwined human figures clambering to the top, carved from a single stone block. We spent over an hour walking the grounds, and while it was interesting, I told Jorunn that I didn’t see much in the way of Christmas here.A combination of walking and a short bus ride brought us to the grounds of the Akershus Fortress. Constructed in the 13th century, it protects the waterfront and Oslo harbor. Also on the site was the restored Akershus Castle, which was formerly a residence of prior kings of Norway. Jorunn said it serves today as an entertainment and event center for the Norwegian government, and this close to Christmas was not open to the public.I found it challenging to walk the grounds of the Fortress, as there were steep inclines mixed with stone steps and cobblestone paths. Remnants of a prior snowstorm still lingered in shady areas and under arches, making the footing treacherous. We did stop at places offering magnificent views of the city of Oslo, the bay, and the fjord, and several ramparts still bore cannons. Jorunn was rather businesslike and did not seem to be enjoyin

Som vuxen får Robin en juldag veta att han och hans brors biologiske pappa egentligen är en donator. Nu ger sig Robin ut för att ta reda på hans namn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Barn i Sverige som blivit till med hjälp av en spermiedonator har sedan 1985 rätt att få tillgång till sin donators identitet. Robin är ett av de få barn som utnyttjat rätten. Här berättar han om resan från att som vuxen få reda på att han är ett donatorbarn till att söka sin donators namn. Finns det fler halvsyskon därute?Har du avslöjat en familjehemlighet som förändrat ditt liv? Hör då av dig till programmet och Gunilla Nordlund så kan din berättelse bli ett nytt avsnitt av serien. Maila till familjehemligheten@sverigesradio.seProducent för serien är Ola Hemström.

Una ricetta della tradizione toscana raccontata da Chef Dona, anima del ristorante Carboni's Italian Kitchen di Ballarat. "Un piatto da bosco e da riviera", nel quale il pane raffermo e il pomodoro raccontano la storia della cucina povera e della cultura italiana.

Marius Borg Høibys pappa håller i låg profil, nu har vi nåtts av ny information och berättar allt om Morten Borg. Vi pratar även om prinsessan Madeleines nya videohälsning och varför den väcker kritik. Meghan har fått ett mycket tråkigt besked och vi går igenom hennes affärsverksamhet. Och så berättar vi om drottningens “blå förbannelse”. Med Jenny Alexandersson och Maria Bjaring Producent: Jessica Johansson Kontakt: kungligt@aftonbladet.se Ansvarig utgivare: Lotta Folcker

Nytt avsnitt och ingen mindre än en av poddens huvudkaraktärer pappa Hans gästar! Vi pratar om vem av oss som är latast, om vad som behövs när man har en hästgård och avslutningsvis kör vi även "åsiktsmaskinen". Där diskuterar vi kandar, att rösta i valet och bränsleval på bilen.Ni hittar oss på Instagram: @systrarnaelfstrand @emmaelfstrand @annaelfstrand Vår TikTok: https://www.tiktok.com/@elfstrands?_t=ZN-8wH0W5fzlPm&_r=1Vår Youtubekanal: https://www.youtube.com/user/EmmaElfstrandEftersnacksgruppen på Facebook: https://www.facebook.com/groups/2188017021356231Länk till vår merch: https://shirtpod.se/collections/systrarna-elfstrands-hastpodd/Systrarna-Elfstrands-H%C3%A4stpodd?fbclid=IwAR1tE0cWUz5YGnsO-FxwapBXitw_Cim-cC6mKU7zy3RT6HlBOrK3j3khFX4 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VEM: Per AnderssonYRKE: Skådespelare/komikerAVSNITT: 716OM: Mannen bakom clownmasken, lusten efter allvarligare roller, att leva upp till sin offentliga persona, nattliga manuspass, tågfest med främlingar, bokmässans shotregn, kamikaze-revyn Kardborreshowen, introspektionens 2026, barnboken Det stora kakbraket, singellivet utan dejtingpanik, shotta rött, den ambivalenta rollen som vuxenbarns-pappa och givetvis en hel del när han beställde ”drinkar till alla” (310, för att vara exakt) utan att ha koll på barens egentliga storlek. SAMTALSLEDARE: Kristoffer TriumfPRODUCENT: Mattias ÅsénKONTAKT: varvet@triumf.se och Instagram Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En dikt ska kasta ut honom på sitt livs äventyr genom 19 länder och förändra allt. Men i sista backen slutar bromsarna att fungera. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Reporter: Alice EdwardsProducent & ljuddesign: Gustav AsplundSlutmix: Krister Orreteg

Kan man driva sin släktforskning ända därhän att man ställer en annan människas liv på ända genom att komma med överraskande information? Det undrar Bo i veckans brev till Anna-Karin Wyndhamn. Inläsare: Staffan Dopping

Jul! Det blir tidernas mörkaste julspecial. Död, hämnd, hat, sjukdom. Så verkar kafferepetlyssnarna fira sina jular. Och nu får ni vara med! Har du ett skvaller som fler borde få höra? Maila det till kafferepetpod@gmail.comMissa inte vår månatliga systerpodd Cigarrummet. Bli prenumerant på www.underproduktion.se/cigarrummet6:45 - Picassos pappa14:45 - Hämnden är jul24:45 - Julfesten28:25 - En öl33:20 - Pappa gangster förstör julen39:15 - Den vise mannen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mail: likaolikapodden@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I det här avsnittet från 2021 språkar vi frejdigt om föräldrars roll i samband med arbetsmarknaden. Vilken roll har staten i att landets befolkningsmängd inte krymper ihop till ingenting, och vad har man historiskt försökt göra för att underlätta situationen för familjerna? Här omformas torra paragrafer till blöta blöjor, häng med!För att lyssna reklamfritt och med månatligt extraavsnitt - bli en Grimbergs utvald för 36 kr/månadenhttps://historiepodden.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Joining the League Of Comic Geeks social network is talked about, then we go into books we found by accident. Life is full of surprises. DOWNLOAD Pappa, Created And Written By Phillip Russertt.Cover By Ricardo Silva And Febri Ferdian. Pappa … Continue reading →

Pappa Rodger and Kohberger: How Pappa Rodger Mirrored Kohberger's Survey Questions (And EVERYTHING Else!) If Segment 1 introduced the Pappa Rodger mystery, Segment 2 takes us straight into the details that make it impossible to ignore. The most unsettling? Pappa Rodger's prediction about a knife sheath before it was ever public knowledge. That wasn't a casual guess. That was either inside information or a voice speaking with terrifying precision. In this segment, Tony Brueski and retired FBI Special Agent Jennifer Coffindaffer break down the eerie overlaps between Pappa Rodger's online posts and Kohberger's criminology work. The survey questions, the fixation on entry points, the obsession with why this house was chosen — the parallels are chilling. Even down to specific vocabulary. Coffindaffer highlights how Pappa Rodger used the word “dolt” — a term uncommon enough to feel like a signature, and one that mirrors the academic arrogance Kohberger displayed in real life. And then came the confusion: Pappa Rodger disappearing from one group, only for a “copycat” with the same profile picture to appear. Was that Kohberger trying to cover his tracks, or someone else hijacking the persona? The ambiguity has fueled speculation for years. Law enforcement says it wasn't him. But then why do the words sound like his? Why does the timeline match his behavior? Why do his online arguments mirror how he treated students, professors, and acquaintances in person? This segment digs into the forensic linguistics, the digital breadcrumbs, and the bizarre coincidences that make Pappa Rodger one of the most enduring mysteries in the Kohberger case. If it wasn't him, then someone out there was haunting these forums with uncanny knowledge. And that may be the scariest possibility of all. Hashtags: #PappaRodger #IdahoMurders #BryanKohberger #HiddenKillers #JenniferCoffindaffer #KnifeSheath #ForensicLinguistics #TrueCrimeAnalysis #Idaho4 #CrimeCommunity #CopycatKiller #TrueCrimePodcast Want to comment and watch this podcast as a video? Check out our YouTube Channel. https://www.youtube.com/@hiddenkillerspod Instagram https://www.instagram.com/hiddenkillerspod/ Facebook https://www.facebook.com/hiddenkillerspod/ Tik-Tok https://www.tiktok.com/@hiddenkillerspod X Twitter https://x.com/tonybpod Listen Ad-Free On Apple Podcasts Here: https://podcasts.apple.com/us/podcast/true-crime-today-premium-plus-ad-free-advance-episode/id1705422872

Pappa Rodger and Kohberger: How Pappa Rodger Mirrored Kohberger's Survey Questions (And EVERYTHING Else!)  If Segment 1 introduced the Pappa Rodger mystery, Segment 2 takes us straight into the details that make it impossible to ignore. The most unsettling? Pappa Rodger's prediction about a knife sheath before it was ever public knowledge. That wasn't a casual guess. That was either inside information or a voice speaking with terrifying precision. In this segment, Tony Brueski and retired FBI Special Agent Jennifer Coffindaffer break down the eerie overlaps between Pappa Rodger's online posts and Kohberger's criminology work. The survey questions, the fixation on entry points, the obsession with why this house was chosen — the parallels are chilling. Even down to specific vocabulary. Coffindaffer highlights how Pappa Rodger used the word “dolt” — a term uncommon enough to feel like a signature, and one that mirrors the academic arrogance Kohberger displayed in real life. And then came the confusion: Pappa Rodger disappearing from one group, only for a “copycat” with the same profile picture to appear. Was that Kohberger trying to cover his tracks, or someone else hijacking the persona? The ambiguity has fueled speculation for years. Law enforcement says it wasn't him. But then why do the words sound like his? Why does the timeline match his behavior? Why do his online arguments mirror how he treated students, professors, and acquaintances in person? This segment digs into the forensic linguistics, the digital breadcrumbs, and the bizarre coincidences that make Pappa Rodger one of the most enduring mysteries in the Kohberger case. If it wasn't him, then someone out there was haunting these forums with uncanny knowledge. And that may be the scariest possibility of all. Hashtags:  #PappaRodger #IdahoMurders #BryanKohberger #HiddenKillers #JenniferCoffindaffer #KnifeSheath #ForensicLinguistics #TrueCrimeAnalysis #Idaho4 #CrimeCommunity #CopycatKiller #TrueCrimePodcast Want to comment and watch this podcast as a video?  Check out our YouTube Channel. https://www.youtube.com/@hiddenkillerspod Instagram https://www.instagram.com/hiddenkillerspod/ Facebook https://www.facebook.com/hiddenkillerspod/ Tik-Tok https://www.tiktok.com/@hiddenkillerspod X Twitter https://x.com/tonybpod Listen Ad-Free On Apple Podcasts Here: https://podcasts.apple.com/us/podcast/true-crime-today-premium-plus-ad-free-advance-episode/id1705422872

EXPOSING NEW Pappa Rodger Clues About Kohberger With Ret FBI Jennifer Coffindaffer The Idaho murders case has a digital ghost haunting it — an online persona known as Pappa Rodger. From the moment the crime shocked the nation, this mysterious account was posting eerily accurate predictions. The sheath, the weapon, even the patterns of behavior — it was all there before the public knew. And the question has never gone away: was Pappa Rodger really Bryan Kohberger? Law enforcement has insisted the answer is no. They claim after a “deep dive,” the account was ruled out. But retired FBI Special Agent Jennifer Coffindaffer isn't quick to close that book. In this conversation with Tony Brueski, she digs into the contradictions: the combative tone, the obsessive need to prove superiority, the survey-like questions that echoed Kohberger's criminology work. VPNs and masked IPs make it nearly impossible to prove definitively. So should we really take “not him” at face value? The overlap is unnerving. Too precise to be coincidence, too familiar to ignore. If Pappa Rodger wasn't Kohberger, then who was it? Someone with an uncanny insight into the murders? A lucky guesser? Or another figure entirely with access to information they shouldn't have had? This isn't just about one case. It's about the way anonymity online can blur into real-world horror. Pappa Rodger may be gone, but the mystery lingers. And until the evidence is made public, we're left asking: how do you ever really prove a digital ghost isn't who you think it is? Hashtags: #Pappa Rodger #BryanKohberger #IdahoMurders #HiddenKillers #JenniferCoffindaffer #Idaho4 #TrueCrimePodcast #CrimeAnalysis #KnifeSheath #Pappa RodgerExposed #TrueCrimeCommunity #FBI Want to comment and watch this podcast as a video? Check out our YouTube Channel. https://www.youtube.com/@hiddenkillerspod Instagram https://www.instagram.com/hiddenkillerspod/ Facebook https://www.facebook.com/hiddenkillerspod/ Tik-Tok https://www.tiktok.com/@hiddenkillerspod X Twitter https://x.com/tonybpod Listen Ad-Free On Apple Podcasts Here: https://podcasts.apple.com/us/podcast/true-crime-today-premium-plus-ad-free-advance-episode/id1705422872

EXPOSING NEW Pappa Rodger Clues About Kohberger With Ret FBI Jennifer Coffindaffer The Idaho murders case has a digital ghost haunting it — an online persona known as Pappa Rodger. From the moment the crime shocked the nation, this mysterious account was posting eerily accurate predictions. The sheath, the weapon, even the patterns of behavior — it was all there before the public knew. And the question has never gone away: was Pappa Rodger really Bryan Kohberger? Law enforcement has insisted the answer is no. They claim after a “deep dive,” the account was ruled out. But retired FBI Special Agent Jennifer Coffindaffer isn't quick to close that book. In this conversation with Tony Brueski, she digs into the contradictions: the combative tone, the obsessive need to prove superiority, the survey-like questions that echoed Kohberger's criminology work. VPNs and masked IPs make it nearly impossible to prove definitively. So should we really take “not him” at face value? The overlap is unnerving. Too precise to be coincidence, too familiar to ignore. If Pappa Rodger wasn't Kohberger, then who was it? Someone with an uncanny insight into the murders? A lucky guesser? Or another figure entirely with access to information they shouldn't have had? This isn't just about one case. It's about the way anonymity online can blur into real-world horror. Pappa Rodger may be gone, but the mystery lingers. And until the evidence is made public, we're left asking: how do you ever really prove a digital ghost isn't who you think it is? Hashtags: #Pappa Rodger #BryanKohberger #IdahoMurders #HiddenKillers #JenniferCoffindaffer #Idaho4 #TrueCrimePodcast #CrimeAnalysis #KnifeSheath #Pappa RodgerExposed #TrueCrimeCommunity #FBI Want to comment and watch this podcast as a video? Check out our YouTube Channel. https://www.youtube.com/@hiddenkillerspod Instagram https://www.instagram.com/hiddenkillerspod/ Facebook https://www.facebook.com/hiddenkillerspod/ Tik-Tok https://www.tiktok.com/@hiddenkillerspod X Twitter https://x.com/tonybpod Listen Ad-Free On Apple Podcasts Here: https://podcasts.apple.com/us/podcast/true-crime-today-premium-plus-ad-free-advance-episode/id1705422872