Podcasts about Ule

Como parte del ciclo "Mujer, Salud y Actividad Física" que organiza la Universidad de León, la escaladora leonesa Ana Isabel Martínez de Paz protagoniza este miércoles (18:30 horas, Biblioteca San Isidoro de la ULE) una charla titulada "Mujeres en el Naranjo". Anticipándonos a su desarrollo, esta semana charlamos en "La otra cara del deporte leonés" con la propia ponente para hablar sobre la presencia femenina en la mítica cima del Urriellu y, como consecuencia, de las grandes pioneras del montañismo en nuestra provincia. 

Katri ylittää rajan kävellen, Eevi junalla. On syksy 1944, ja tuhannet ihmiset pakenevat Suomesta Ruotsiin Lapin sodan alta. Evakuointi on valtava operaatio, jonka todistajista enää harva on jäljellä. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lapin sota alkaa syksyllä 1944. Kymmenet tuhannet ihmiset evakuoidaan kodeistaan, ja yli 50 000 Lapin sodan evakkoa päätyy Ruotsiin turvaan.Ranualaiset Katri, 8, ja Eevi, 14, ovat osa tätä tuhansien naisten, lasten ja vanhusten joukkoa. Katri vaeltaa Ruotsiin perheen lehmien kanssa – matkaa on lähes 150 kilometriä. Eevi matkustaa Ruotsin puolelle auton lavalla ja junalla.Evakkoaika koettelee erityisesti lapsia. Kuolleiden suomalaisten lasten listat ovat pitkiä. Samaan aikaan, kun suomalaiset evakot elävät uutta arkea Ruotsissa, sota pyyhkäisee Pohjois-Suomen yli: Lappi palaa.Katri, Eevi och Lapplandskriget – barnens flykt till SverigeLapplandskriget bryter ut hösten 1944. Tiotusentals människor evakueras från sina hem och fler än 50 000 nordfinska flyktingar söker skydd i Sverige.8-åriga Katri och 14-åriga Eevi är två av de tusentals evakuerade bestående av barn, kvinnor och äldre. Katri tar sig över gränsen till fots med familjens kor – en resa på nästan 150 kilometer. Eevi tar sig till Sverige med bil och tåg.Evakueringen är särskilt svår för barnen. Listorna över döda finska barn är långa. Samtidigt som de evakuerade lever ett nytt liv i Sverige sveper kriget över norra Finland: Lappland brinner.Programmet är på finska.Haastateltavat/intervjupersoner: Katri Impiö, Eevi Heinonen, Outi Autti/yliopistotutkija Oulun yliopisto/forskare vid Uleåborgs universitetOhjelman teki/programmet gjordes av: Lotta Hoppu lotta.hoppu@sverigesradio.se Tuottaja/producent: Maiju Ristkari maiju.ristkari@sverigesradio.seKäsikirjoitus/manus: Tiina Laitila Kälvemark ja Lotta Hoppu Kertoja/berättarröst: Ramin Farzin   Loppumiksaus/slutmix: Magnus Kjellsson Arkistomateriaali: Sveriges Radio ja Yle Ohjelma tehtiin syksyllä 2024.  Programmet gjordes under hösten 2024.Mikä oli Lapin sota?Lapin sota alkoi syksyllä 1944 ja on Suomen kolmas sota toisen maailmansodan aikana. Suomi oli hävinnyt jatkosodan Neuvostoliittoa vastaan ja rauhanehdot vaativat, että Pohjois-Suomi oli tyhjennettävä Suomen entisistä aseveljistä, saksalaisista. Heitä oli Pohjois-Suomessa enimmillään yli 200 000.Aluksi saksalaiset vetäytyvät rauhanomaisesti, mutta lokakuussa 1944 Suomi aloittaa Neuvostoliiton painostuksesta sotatoimet ja Saksa ottaa käyttöön potetun maan taktiikan. Sota lasketaan päättyneeksi 27.4.1945, kun viimeisetkin saksalaiset olivat poistuneet Suomesta. Sota jättää jälkeensä pahoin palaneita paikkakuntia ja yli miljoona miinaa ja räjähdettä.Lapin sodan evakot olivat lapsia, naisia, vanhuksiaJuuri ennen Lapin sodan alkua Suomen viranomaiset päättivät, että Lapin siviiliväestö on evakuoitava mahdollisen sodan tieltä. Suomen valtio päätti kiireesti siirtää yli 100 000 naisen, lapsen ja vanhuksen joukon turvaan kodeistaan. Ruotsi otti Suomen pyynnöstä vastaan yli 50 000 suomalaista evakkoa eli pakolaista. Loput evakuoitiin Suomen rajkojen sisään, pääosin Pohjanmaalle. Evakot olivat pääosin vanhuksia, kaikenikäisiä naisia ja lapsia. Myös lehmiä evakuoitiin tuhansittain.Lapin sodan evakot RuotsissaRuotsissa Lapin sodan evakoi sijoitettiin eri puolille Pohjois-Ruotsia: Norrbotteniin, Västerbotteniin, Västernorrlantiin, Jämtlantiin ja Gävleborgiin, yhteensä 359 eri paikkakunnalle.Ruotsissa sijaitsi myös pakolaisleirejä. Västerbottenin läänissä oli kaksi suurta leiriä: Kusforsin leiri ja Jörn-Lindån leiri, jotka saivat kansan suussa nimet Pikku-Helsinki ja Pikku-Rovaniemi. Niissä asui satoja ihmisiä parakeissa.Vad var Lapplandskriget och den nordfinska evakueringen?Lapplandskriget bryter ut hösten 1944 och är Finlands tredje krig under andra världskriget. När fortsättningskriget mot Sovjetunionen tar slut 1944 kräver fredsvillkoren att norra Finland töms på landets forna vapenbröder tyskarna. Det finns över 200 000 tyskar i Lappland. De finska myndigheterna fruktar en ny väpnad konflikt och att tyskarna inte kommer att ge sig av frivilligt. Den finska staten beslutar därför att omgående evakuera över 100 000 kvinnor, barn och äldre från sina hem.Strax före Lapplandskrigets utbrott beslutar sig Sverige för att hjälpa Finland: på kort tid tar man emot över 50 000 nordfinska flyktingar. En del av dem korsar gränsen till fots, andra med tåg eller bil. Hösten 1944 strömmar människor över gränsen till Sverige. Haparanda är den sydligaste av gränsövergångsställena. Hundratals, ibland tusentals äldre, kvinnor och barn i alla åldrar anländer dit varje dag. Med dem kommer också tusentals kor.De evakuerade flyttas till olika delar av norra Sverige: Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Gävleborg. Även flyktingläger upprättas i Sverige. I Västerbottens län finns två stora läger: Kusforslägret och Jörn-Lindå-lägret, i folkmun kallade Lilla Helsingfors och Lilla Rovaniemi. Här bor hundratals människor i baracker.

Con motivo de la inminente presentación de la obra “La dictadura franquista. Estudios temáticos y perspectivas multidisciplinares” (martes 20 de noviembre, 19:30 horas, Fundación Sierra Pambley), charlamos con los historiadores y profesores de la ULE Beatriz García Prieto y Javier Rodríguez, editores del proyecto junto a la también investigadora María Luisa Alvite. Este completísimo proyecto de casi 1.200 páginas recoge buena parte de las ponencias y conclusiones del congreso sobre investigaciones del franquismo celebrado hace justamente dos años en León bajo el paraguas de la propia ULE y de la Fundación “Jesús Pereda”, del sindicato Comisiones Obreras.

En pleno proceso de inscripciones, charlamos con José María Fresno, vicedecano de la Facultad de Veterinaria y coordinador del nuevo grado de Ciencias Gastronómicas que, desde este próximo curso 2024-2025, comenzará a impartirse en la Universidad de León, junto a sus hermanas de Burgos y Valladolid. Se trata de una de las principales novedades formativas de la ULE y nace con el firme propósito de afianzar la cantera de profesionales especializados en los campos de la restauración, el turismo, la gestión empresarial y la investigación en el sector gastronómico.

Piše Marija Švajncer. bereta Eva Longyka Marušič in Igor Velše. Andrej Ule, eden najvidnejših sodobnih slovenskih filozofov, je velik erudit, saj je diplomiral iz tehnične matematike, doktoriral pa s temo iz sodobne logike. Na ljubljanski Filozofski fakulteti je vrsto let predaval logiko, analitično filozofijo in teorijo znanosti ter pomembno vplival na vednost in miselno širino bodočih slovenskih filozofinj in filozofov. Ukvarja se z modalno in epistemološko logiko, analitično filozofijo jezika in logično kritiko argumentov, hkrati pa je velik poznavalec vzhodne filozofske tradicije, zlasti indijske in kitajske. V delu O naravi duha se vsebinsko in problemsko loteva vprašanj o naravi duha in se dokoplje tako do filozofskih kot do znanstveno utemeljenih ugotovitev. Čeprav v knjigi prevladujejo filozofski odgovori, bi jo bilo mogoče imeti za interdisciplinarno študijo, saj se teoretik ukvarja tudi z dognanji kvantne fizike, zanj temelja vsega naravoslovja. Pri tem je inovativen, saj na novo razmišlja o treh ravneh kvantnomehanske potencialnosti – latenci, potenci in aktualizaciji. Njegova metoda je takšna, da pri zastavljanju vprašanj in iskanju odgovorov opozarja na spoznanja pomembnih filozofov in drugih mislecev iz preteklosti in sedanjih proučevalcev problematike. Knjiga je vsebinsko in informativno tako bogata, da bi jo bilo mogoče uporabljati tudi kot študijsko gradivo. Avtor navaja, kako se posamezni pisci odzivajo drug na drugega, pri tem izraža lastno mnenje, strinjanje ali zavračanje, in spodbuja zanimanje za odprta in nerešena vprašanja. Je kritičen, vendar strpen in dobronameren. Na življenjska in družbena vprašanja aplicira bogato epistemološko in logično besedišče. Branje tega v lepem jeziku in izbranem slogu napisanega tehtnega dela zaradi zgoščenosti in nakopičenega védenja zahteva zbranost, primerno pozornost in najbrž tudi kar nekaj filozofske izobrazbe. Andrej Ule na začetku knjige O naravi duha sporoča, da v svoji želi ponuditi vpogled v nekatere zagate glede pojmovanja duha v sodobni zahodni kulturi in svojo osnovno zamisel o mogočem izhodu iz te zagate. Prepričan je, da je temeljna kvaliteta človeške bitnosti človeški duh, pojmovan kot nenehno razvijajoč se sklop potencialov za bivanje človeka kot zavestno in družbeno odgovornega bitja ter kot sklop pomenljivih udejanjanj teh potencialov. Filozof pravi: "Kakorkoli že, razmišljanje o naravi duha zame ni le teoretsko, pojmovno, jezikovnoanalitično početje, ampak me tudi osebno in eksistencialno prizadeva. Že odkar se dejavneje ukvarjam s filozofijo, to je dobrih petdeset let, me namreč spremlja posebna oblika zavedanja samega sebe in življenjskih okoliščin, ki me obenem usmerja v svet in samega sebe." Knjiga je nastala, priznava, kot neke vrste zapis s potovanja v globino in širino duha. Odgovori so vedno zelo prijazni, občuti jih celo kot ljubeče nežne. Čeprav so kdaj pa kdaj rahlo ironični, pripomni, se nikoli ne zgodi, da bi bili odrezavi. Avtor je terminološko nadvse natančen, njegove definicije pojmov so povedno zgovorne in koherentne. Pozornost namenja tudi etimološkim vidikom in pojasnitvam konceptov v različnih jezikih. Naslove in sintagme prevaja v slovenski jezik ter uporablja ženski in moški spol. Pozornost namenja tudi prispevkom nekaterih filozofinj, med njimi Susan Blackmore, Hilde D. Oakeley in Barbare Vetter. Ule se vedno znova vrača k Heglovi filozofiji, saj jo ima za teoretsko najbolj izdelano metafiziko duha, takšno, v kateri je duh razumljen kot nadosebni absolut, enotnost forme in vsebine ter enotnost možnosti in dejanskosti. A do Heglove filozofije seveda ohranja primerno kritičnost. Filozof opravi poglobljen historiat pojma duha – od antičnih časov in vzhodnih, se pravi indijskih in kitajskih filozofskih tradicij pa vse do današnjega premisleka o tem pojmu. Poglablja se v najnovejša dela v svetovni filozofski produkciji. Vznemirja ga Wittgensteinova filozofija, opozarja pa tudi na neustrezno razumevanje in interpretiranje tega filozofa. Preučuje stališča predstavnikov filozofije življenja, hermenevtike, novokantovstva, eksistencializma, pragmatizma, semiotike in fenomenologije ter izpeljave iz teh filozofskih smeri. Očiten je njegov humanizem. "Naš človeški »telos« vidim v tem, da skrbimo za to, da v naših življenjih, ravnanjih in odnosih prevladujejo pozitivni duhovni potenciali nad negativnimi, pa čeprav vem, da popolna zmaga ni mogoča, žal pa so mogoče razne oblike popolnega poraza." Po dolgem in filozofsko pronicljivem potovanju se avtor dokoplje do spoznanj, da vsakršna oblika duha, če le-ta omogoča in uokvirja določene oblike življenja, zavedanja in umevanja, predpostavlja preplet raznih ravni in oblik potencialnosti in aktualnosti Ta oblika duha pomeni življenjske prakse, v katerih živa bitja preplet potencialnosti in aktualnosti vztrajno in nenehno udejanjajo v svojem občutenju, vedênju in medsebojnih odnosih. Zavedamo se, poudarja avtor, ki na potovanju od nasprotja samemu sebi prihaja k polnemu zavedanju o samem sebi, "da smo ljudje, ki delimo življenje z drugimi ljudmi in smo soodgovorni za svoje in skupnostno udejanjenje duha v tekočem življenju." Ključni primeri dogajanj, ki nam dajejo ali jemljejo dih in duha, so rojstvo, ljubezen in smrt, se pravi prvi vdih, skupni dih in duh ter poslednji izdih. Ule je prepričan, da prvo vprašanje glede življenja in smrti ni to, ali lahko premagamo smrt, ampak ali in kako lahko premagamo nečloveške oblike in okoliščine v tostranskem življenju, ki mu mnogi odvzemajo smisel in duh. "Če uspemo v svojih odnosih z drugimi ljudmi poustvarjati ozračje žive človečnosti in sobitnosti, morda spoznamo, da je vsa človečnost prisotna že tu-in-zdaj in da je tudi smrt ne izbriše." Marsikaj je čisto preprosto. Andrej Ule pravi, da se življenje ogleduje le v življenju, človeško življenje je v odnosih, najvišji odnos pa je – ljubezen.

La primera representación en León de la obra "Sangre carbón" a cargo del grupo "El Mayal" de la Universidad de León abre este viernes (20:30 horas, Albéitar) la octava Muestra de Teatro Universitario de la propia ULE. Este montaje, estrenado en Vigo hace apenas una semana, se plantea como una suerte de "poema dramático" en torno al mundo de la minería, tal y como nos cuenta el director del Mayal, Javier de la Varga. Esta Muestra se completará durante estas próximas semanas con otras piezas teatrales de compañías universitarias provenientes de Vigo, Burgos, Pamplona y Orense.

Con el proceso electoral ya en curso en la Universidad de León, nos interesamos por el proyecto que lidera Nuria González, catedrática de Organización de Empresas y, durante los últimos años, integrante del equipo rectoral de Juan Francisco García Marín. La conversación nos permite conocer sus prioridades, sus propuestas para completar y mejorar la oferta académica de la ULE, sus semejanzas y diferencias con respecto al proyecto que ha pilotado el propio Marín y su punto de vista sobre las aspiraciones de León de tener su propia facultad de Medicina, entre otros asuntos.

Piše: Katarina Mahnič, bereta: Mateja Perpar in Ivan Lotrič. Francoski pisatelj, popotnik in pustolovec Sylvain Tesson se je v življenju lotil številnih izzivov in nenavadnih, napornih odprav – najsi bo to enoletno potovanje s kolesom okoli sveta, šestmesečno pešačenje vzdolž Himalaje od Butana do Tadžikistana, pet mesecev jahanja po srednjeazijskih stepah, hoja od Sibirije do Indije po poti ubežnikov iz gulaga, zasledovanje snežnega leoparda na visokih planotah Tibeta s fotografom Vincentom Munierom ali pešačenje po podeželskih poteh Francije, za katero se je odločil namesto običajne rehabilitacije po hudem padcu z višine. Njegovo pisanje je večinoma avtobiografsko, a vendar daleč od klasičnega ali literarnega potopisa; to tudi ni esej, niti ga ne bi mogli, kljub nekaterim prvinam, prišteti k pikaresknemu ali razvojnemu romanu. Tesson piše izjemno filmsko – jedrnato odmerjene misli in kratki, udarni dialogi res še najbolj spominjajo na filmski scenarij. Zato ni čudno, da so po kar nekaj njegovih knjigah, med njimi je tudi V sibirskih gozdovih, posneli filme. V sibirskih gozdovih je dnevnik, ki ga je Sylvain Tesson pisal v šestmesečni osami na bregu Bajkalskega jezera od začetka februarja do konca julija 2010, od v led vkovane zime do prebujanja narave in razcveta poletja. Naporno pustolovščino Tesson je začel v supermarketu v Irkutsku, kjer si je priskrbel obsežno zalogo za mesece izolacije in ob ugotovitvi, da prodajajo kar petnajst vrst kečapa, zapisal prvega od tragikomičnih uvidov, kakršnih je v knjigi vse polno: “Zaradi takih zadev sem si zaželel zapustiti ta svet.” Samotno bivanje pa se konča s čakanjem na prevoz domov, nazaj v Francijo. “Sem sem prišel, ne da bi vedel, ali bom zmogel ostati; odhajam, vedoč, da se bom vrnil.” Priznava, da se je sredi tajge preobrazil in da mu je, čeprav človeku nemirnega duha, nepremičnost prinesla to, česar mu potovanja niso več nudila. Tesson piše dnevnik vsak dan, vseh šest mesecev. Dnevi so nabiti z dogajanjem, notranjim in zunanjim, čeprav bi si kdo mislil, da se mu v negostoljubni divjini ne more zgoditi nič, ali vsaj nič izjemnega. Njegova koča je stara geološka postojanka, zgrajena v osemdesetih letih dvajsetega stoletja, ki je od najbližjega soseda oddaljena pol dneva hoda. Srečanja z ljudmi so redka, a zato toliko bolj slikovita. Brezhibno ubesedeno ter ostroumno in z veliko mero humorja in ironije je zabeljeno vse njegovo početja, najsi bo to sekanje drv – “nekoč je življenje na podeželju in v gozdovih ohranjalo človeka v formi”,vlečenje vode iz luknje, ki jo je zvrtal v zaledenelo Bajkalsko jezero – “kakšen občutek, da si si zaslužil svojo vodo”, pripravljanje obrokov, lovljenje rib, pohajkovanje z mladima psičkoma, občudovanje siničk, čuvark gozda v objemu ledu, ki jim je “tuj snobizem lastovk, ki zimo preživljajo v Egiptu”, branje svetovnih klasikov, kriminalk, filozofskih del, pustolovskih romanov … knjig, ki jih je izbral posebej za to priložnost in prinesel s sabo. “Knjige so bolj v pomoč kot psihoanaliza. Vse povedo, bolje kot življenje. V koči, pomešani s samoto, tvorijo perfekten poživitveni koktajl.” Pisatelj drsa po zaledenelem jezeru, hodi na raziskovalne pohode v okolici, po ledu in snegu obiskuje sosede pol dneva hoda daleč, gosti nenapovedane obiskovalce, opreza za medvedom, si spomladi privošči vožnje s kanujem. Pije vodko in nepremično vpija razgled skozi okno, saj je “misel, da bi ga fotografiral, najboljši način, da ubiješ moč trenutka”. V osami ga doseže tudi novica o ljubezenskem polomu. Pa vendar Tesson ni samoljubno zagledan vase, tudi ne stavi vsega na dih jemajoče opise narave in vseh majhnih in velikih bitij v njej, ampak se povezano s svojim doživljanjem in vsakdanom ves čas dotika najbolj perečih okoljskih groženj, sive energije in ogljičnega odtisa ter predvsem brezbrižnega, predrznega in vzvišenega odnosa do narave, saj človek ves čas stremi k izboljševanju svojega ugodja in materialnega kopičenja. Morda je prav življenje v koči, ki ga večina vidi kot regresijo, napredek, se sprašuje Tesson. “Ne predstavljaj preveč teže na površini zemeljske oble,” je njegov moto. Knjiga V sibirskih gozdovih je danes še bolj aktualna kot v času, ko je bila napisana, saj je v njej poleg vsega drugega veliko govora o svobodi, trenutno zelo izrabljani in pogosto napačno interpretirani besedi. Kajti svoboda vsebuje tudi odgovornost, odrekanje in pogum, da se znaš v samoti poglobiti vase. In morda potem tudi kaj spremeniti, pri sebi in širše. Prav v zvezi s svobodo je Tesson napisal enega najlepših, najmočnejših in najbolj poetičnih odstavkov v knjigi: “Svoboden človek ima čas. Človek, ki obvlada prostor, je preprosto močan. V mestu nam uhajajo minute, ure leta. Tečejo iz rane ranjenega časa. V koči se čas pomiri. Uleže se k vašim nogam kot star prijazen pes in nenadoma niti ne vemo več, da je tam. Svoboden sem, ker so taki moji dnevi.” V poplavi raznoraznih potopisnih knjig, domačih in tujih – saj takšen ali drugačen potopis napiše že skoraj vsak, ki se za nekaj dni odpravi po uhojenih, markiranih poteh – je V sibirskih gozdovih Sylvaina Tessona delo, ki ga je težko pripisati kakršni koli literarni zvrsti, in ima res kaj povedati. Ta brutalno odkriti naravoslovno-pkoljski dnevnik z esejističnimi in pesniškimi vložki in primesmi duhovitega vandrovskega pripovedništva je hvalnica človekovi volji in vzdržljivosti, napisan tako popolno, da so vse besede odveč. Najbolje je uporabiti Tessonove, da se nikoli ne počutiš tako živega, kot ko si mrtev za svet. A čeprav po njegovem ni ničesar lepšega od samote, se navadnemu smrtniku, ki o njegovih pustolovščinah samo sanja, približa z zelo povednim stavkom: “Do popolne sreče mi manjka le nekdo, ki bi mu to lahko povedal.”

Welcome back to Sustainably Influenced. This episode uncovers how clean and natural beauty is being enhanced blockchain applications are optimising agriculture practices.Just as technology is transforming the beauty industry by promoting sustainable practices, it also plays a pivotal role in sustainable agriculture. From precision farming powered by AI to blockchain-driven supply chain transparency, technology is driving efficiency and responsible resource management in agriculture, ensuring that sustainable practices are at the forefront of food production and environmental preservation.Our guest today is, Lindsay Azpitarte, founder of Ule. Ulé is the vision of long-time beauty industry expert, Lindsay Azpitarte. After more than 20 years in the industry, where she was responsible for all of the Shiseido Group's prestige skincare brands in Europe, she was inspired to create a skincare brand that aligned with her values, and the values of the emerging beauty consumer. She shared their passion for products that took a more conscious approach to nature while still delivering high-performance results beyond our expectations. **This season is sponsored by Ernest Jones**Ernest Jones, Britain's favourite high-street jeweller, is launching an exclusive new collection called "Origin by Ernest Jones”. This dazzling collection features 28 diamond rings, from classic solitaires to contemporary halo designs. But what sets it apart is the transparency it offers. Every diamond in the collection is fully traceable, responsibly sourced, and handcrafted in recycled platinum or gold.Ernest Jones is a proud member of the World Diamond Council and the Responsible Jewelry Council. They've partnered with trusted suppliers to ensure their diamonds are conflict-free, responsibly sourced, and come from ethical mines that prioritise the well-being of miners and the environment.And guess what? Ernest Jones is the first UK retailer to bring this fully traceable, blockchain-powered collection to their high-street stores. So, join us in leading the way to a more sustainable future with Origin by Ernest Jones. Let's make a difference, one diamond at a time! Shop the collection nowUntil the next episode, subscribe and listen back to previous episodes of Sustainably Influenced on all good podcast platforms. You can follow @sustainablyinfluenced on Instagram and TT. I'm Bianca Foley, thank you for listening. This season of Sustainably Influenced, was produced by Content is Queen, Sound editor, Amber Miller, presented by Bianca Foley Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In this episode, join our host Marcel as he delves deeper into his conversation with Dr. Jernej Ule, Centre Director at the UK Dementia Research Institute at King's College London as well as group leader at the Francis Crick Institute London and at the University of Ljubljana. They further discuss Dr. Ule's research on RNA-protein interactions in the cell and how this relates to development and disease. Dr. Ule also shares how he coordinates three labs across two countries and how this allows him to pursue his diverse research interests, bridging experimental and computational work.   To find out more about Dr. Jernej Ule's work check out: https://www.ulelab.info/ Ule lab Twitter: @ule_lab Remember to follow us on: Twitter: https://twitter.com/MPPhdnetPodcast Instagram: https://www.instagram.com/offspringmagazine_thepodcast LinkedIn: https://www.linkedin.com/company/offspring-magazine-the-podcast YouTube: https://youtube.com/c/MaxPlanckPhDnet For feedback, comments, or suggestions, reach out to us at offspring.podcasts@phdnet.mpg.de.  Check out our Offspring Blog for more content: https://www.phdnet.mpg.de/outreach/offspring-blog Intro & Outro music composed by Srinath Ramkumar: https://twitter.com/srinathramkumar Pre-Intro jingle composed by Gustavo Carrizo: https://www.instagram.com/carrizo.gus See you soon!

In this episode, join our host Marcel as he speaks with Dr. Jernej Ule, Centre Director at the UK Dementia Research Institute at King's College London as well as group leader at the Francis Crick Institute London and at the University of Ljubljana. They discuss Dr. Ule's personal journey in science - including a brotherly collaboration early in his career - and how he got interested in studying RNA networks in the brain.  Dr. Ule and Marcel discuss CLIP, a method to characterise RNA-protein interactions, and how this relates to the study of evolution, development and disease. Interestingly, the non-coding regions of RNAs, called introns, seem to play a critical role in these interactions, creating a “field of potentiality in our genome” as Dr. Ule describes it. To find out more information about Dr. Jernej Ule check out: https://www.ulelab.info/ Ule lab Twitter: @ule_lab Remember to follow us on: Twitter: https://twitter.com/MPPhdnetPodcast Instagram: https://www.instagram.com/offspringmagazine_thepodcast LinkedIn: https://www.linkedin.com/company/offspring-magazine-the-podcast YouTube: https://youtube.com/c/MaxPlanckPhDnet For feedback, comments, or suggestions, reach out to us at offspring.podcasts@phdnet.mpg.de.  Check out our Offspring Blog for more content: https://www.phdnet.mpg.de/outreach/offspring-blog Intro & Outro music composed by Srinath Ramkumar: https://twitter.com/srinathramkumar Pre-Intro jingle composed by Gustavo Carrizo: https://www.instagram.com/carrizo.gus See you soon!

Kakšno je učenje govora po možganski kapi, natančneje afaziji? Gosta: Patricija Širca Ule, logopedinja na URI Soča in Jernej Sluga, ki je pred 25 leti doživel možgansko kap. “Mene je kap oziroma afazija. Gramofon ima 33 in 45 obratov. 33 jih imam jaz, logopedinja pa 45.” Jernej Sluga

För många är det inte alls självklart att identifiera eller kalla sig för finne/sverigefinne, Anni Iso-Aho är en av dem som tvekar - vaikka hän itse olisi halunnut olla ruotsinsuomalainen. Många blir ifrågasatta

ResiWeek 325: Matt Scott is joined by Avi Rosenthal and Katye McGregor-Bennett talking about ultra low-energy solutions. Avi Rosenthal starts off talking about where ULE systems fit within the residential space.See Privacy Policy at https://art19.com/privacy and California Privacy Notice at https://art19.com/privacy#do-not-sell-my-info.

Wer sich mit Rollenspielen beschäftigt, kennt „Das Schwarze Auge“ (DSA) - das in Deutschland neben „Dungeons and Dragons“ wohl populärste „Pen & Paper“. Vor einiger Zeit sind sechs Schauspieler aus Hamburg auf die Idee gekommen, das Abenteuer in einen Podcast zu verfrachten. So etwas geht? Offensichtlich ja, denn mittlerweile läuft bereits die dritte Staffel. Sogar erfolgreich. Das behaupten jedenfalls die sympathischen Mitbegründer Hanna Riehm und Jan-Henrik Sievers in der neuen Folge von Start & Select. Die beiden sind Teil des Podcast „Die Hörspieler“, den sogar die DSA-Rechteinhabern offiziell unterstützen. Sie selbst bezeichnen ihr Werk als „DAS-Let's-Play“. Erfahrt in dem heutigen Gespräch mit Gastgeber Onkel Jo, inwiefern zu improvisieren wichtig sein kann, ob sich Masken zu tragen lohnt und wer den längsten Atem hat! Durch das Programm leitet erneute das „Fast perfekte Inhaltsverzeichnis™:    0:01:06 Gäste und Koks aus dem DSA-Universum 0:08:29 Die Hörspieler – Warum hast du keine Maske auf? 0:13:29 Martinshörner im Mittelalter 0:19:46 Wer kennt wen? 0:28:05 Und es hat Zoom gemacht 0:34:13 Die literarischen Werkzeuge des Meisters 0:38:02 Die Handlung von entstellt bis geschändet 0:50:43 Die Spannung im Ohr des Belauschers 0:56:46 Zusammenarbeit mit Lizenzinhaber Ulisses 0:58:36 Spieletipps der Podcaster 1:14:15 Märchenstunde: Ule und Lue 1:19:45 Bis zum nächsten Mal!

Ule usemi wa vijana ni taifa la kesho, umeonekana kuwa kesho haitaweza kufika na ndio maana vijana kutoka kila pembe ya dunia wamefunga safari kwenda kuhudhuria mkutano wa 27 wa nchi wanachama wa mkataba wa mabadiliko ya tabianchi, COP27 unaofanyika huko nchini Misri. Vijana hao wake kwa waume wamefanya mambo mbalimbali ikiwemo kushiriki katika mikutano ya wakuu wa nchi na serikali, kufanya maandamano nje ya kumbi za mikutano na pia kuendesha mikutano wenyewe kueleza kile wanachotaka kifanyike na tena kwa kuwashirikisha ili dunia kukabiliana na changamoto zinazoletwa na mabadiliko ya tabianchi.Wanasema hawataki tena 'Bla Bla'. Tuungane na Leah Mushi aliyefuatilia na kuandaa makala ifuatayo.

Link to bioRxiv paper: http://biorxiv.org/cgi/content/short/2022.10.10.511318v1?rss=1 Authors: Balendra, R., Ruiz de los Mozos, I., Glaria, I., Milioto, C., Odeh, H. M., Wilson, K. M., Ule, A. M., Hallegger, M., Masino, L., Martin, S., Patani, R., Shorter, J., Ule, J., Isaacs, A. Abstract: An intronic GGGGCC repeat expansion in C9orf72 is a common genetic cause of amyotrophic lateral sclerosis and frontotemporal dementia. The repeats are transcribed in both sense and antisense directions to generate distinct dipeptide repeat proteins, of which poly(GA), poly(GR) and poly(PR) have been implicated in contributing to neurodegeneration. Poly(PR) binding to RNA may contribute to toxicity, but analysis of poly(PR)-RNA binding on a genome-wide scale has not yet been carried out. We therefore performed crosslinking and immunoprecipitation (CLIP) analysis in human cells to identify the RNA binding sites of poly(PR). We found that poly(PR) binds to nearly 600 RNAs, with the sequence GAAGA enriched at the binding sites. In vitro experiments showed that polyGAAGA RNA binds poly(PR) with higher affinity than control RNA and induces phase-separation of poly(PR) into condensates. These data indicate that poly(PR) preferentially binds to polyGAAGA-containing RNAs, which may have physiological consequences. Copy rights belong to original authors. Visit the link for more info Podcast created by PaperPlayer

En nördig och noggrann genomgång över veckan när KISS besökte Stockholm, Helsingfors och Göteborg. Vi hyllar Kiss och alla lyssnare som vågade och inte vågade komma fram till Marko och Bernt. Allt det vi pratar om denna gång:  KISS uppluggad, ståplats, berusade åskådare, Toni, Tony, Hard Rock Café, förfest, slakthuset, Glickman/Marks, Runaway, Zita, Alex Bergdahl, beröm, Nestor, förbandens brist på ljus, Johan Kihlbergs's Impera, halv special, Stockholm, Göteborg, Heavy Load, Jarlateatern, guckor, Setlist, djupanalys av alla spelade låtar med smakprover, I Still Love You, basgången i Cold Gin (i Stockholm och Helsingfors), Valand, hoppa över tefat, Beth, var kommer ballongerna och flygeln ifrån, konfetti, plektrum, Johan Carlén, Alexander Johansson, Helsingfors, Raija, Johnny, Janne, Mattias, Björn Madsen, Kiss Army Finland, Led Zeppelin jam, Lonkero, Olle Linderholm, Ruud van Emple, Lordi, Rovaniemi, Thomas Helsing, kriterier för att bli vän på Facebook, Kiss Army Finland All stars, Fille Filur, Elina Ahola, Sampsa Astala (Kita), finska förbandet, Räkan, Loket, Hotel Park Avenue, restaurang Sun Wall, Anders Tengner, buffé, garderobsavgift, lokalpolitik, Carl Linnaeus, 10th 23rd Street, Jimmy Rudolfsson, 116 db, hörselskydd, Sparks, Oskars gatukök, Ösmo, Frank Sönnerwald, Johnny Fredriksson, Erik Hellqvist, soundcheck, Johan Carlén, Mats Vassfjord, Magnus Fredriksson, KISs-skyltar, Uleåborg, Praktika kamera, Christopher Pike, svärdet, basen, Peter Singer, Tommy Frehley, Carr Jam -21, bonustävling, Kiss i Tokyo, Nya podduppslag, Roger Nilsson.

[FORMAT ÉTÉ]Retour en 2001 avec Britney Spears et le titre "I'm a Slave 4 U".Au programme : une Britney au sommet de sa gloire, une chanson sur l'émancipation et la sexualité, un outfit légendaire et un live aux VMA qui restera gravé dans les mémoires...Pour plus de contenu exclusif et chaud comme la braise, viens suivre le N'importe cul sur InstagramSi tu es curieuse·x...I'm a Slave 4 ULe clip Le live culte aux VMA Le making-of du clipLes paroles de la chanson sur GeniusLes autres référencesLes autres clips de Britney Spears : Baby One More Time, Oops!...I Did It Again, Toxic, Womanizer, Gimme More, If U Seek AmyCréditsCréé et animé par Mina et Jade. Produit par Mauvaises Ondes. Générique par Jade. Musique de Stefano Mastronardi. Illustration d'Amandine Jonniaux. Hébergé par Acast. Visitez acast.com/privacy pour plus d'informations.

Ghosts, Hauntings and the Paranormal - Leslie Rule is the author of six books and dozens of articles published in national magazines, including a READER'S DIGEST feature on ghosts and murder. She has been researching haunted places for over a decade and many of the cases are featured in her four bestselling books of ghost stories. In addition to her nonfiction work, Leslie published two suspense novels with paranormal elements in the mid 1990s. Leslie is also a photographer and began accompanying her mother, true crime author Ann Rule, to murder trials at age 17 to shoot killers. Her spooky childhood did not start there, however. She was born on a dark and stormy night and grew up in a haunted beach house, atop a burial ground. She is currently working on a new book about real life angel encounters and miracles and would love to hear from listeners about their experiences. - www.ghostygirl.com******************************************************************To listen to all our XZBN shows, with our compliments go to: https://www.spreaker.com/user/xzoneradiotv*** AND NOW ***The ‘X' Zone TV Channel on SimulTV - www.simultv.comThe ‘X' Chronicles Newspaper - www.xchroniclesnewspaper.com ******************************************************************

Dr. Andrej Ule je filozof in matematik, ki je dolga leta predaval logiko, teorijo znanosti in analitično filozofijo na Oddelku za filozofijo ljubljanske Filozofske fakultete. Če gre po eni strani za discipliniranega misleca, ki se ukvarja z najbolj metodološko strogimi področji filozofije, pa razmišljanje in pisanje Andreja Uleta segata še mnogo širše. Filozof, ki je izdal celo vrsto knjig in člankov o logiki, spoznavni teoriji, filozofiji jezika ter teoriji znanosti in ki je najprej misli celo, da bo postal matematik, namreč po drugi strani že od mladosti bere azijska filozofska in religijska besedila ter pravi celo, da je za tistega, ki v sebi nima že izvorno čuta za duha, bolje, da se sploh ne loti nečesa takega, kot je skoraj matematično natančna analitična filozofija. Če je Ule že s tem verjetno eden naših najširše razgledanih in najbolj vsestransko radovednih filozofov, pa gre hkrati za človeka, ki ga že od zgodnje mladosti, ko je bil udeležen v študentskih gibanjih, močno zaposlujejo tudi družbena vprašanja, predvsem vloga znanosti in znanstvenega dela v družbenih procesih. O njegovi življenjski in filozofski poti se je z Andrejem Uletom za tokratno Razkošje v glavi pogovarjala Alja Zore.

✨ Vos épisodes préférés de l'Avent ✨Une nouvelle année s'est écoulée ! Toujours aussi étrange que 2020.

Kiedy byłem... kiedy byłem małym chłopcem... pszczoły hodował tata. Mój brat mógł biegać wokół uli bez ubrań i nic się nie działo, ja natomiast nawet w ciuchach ochronnych nie miałem z pszczołami lekko. Unikałem więc ich towarzystwa, nie chciałem się o nich uczyć, przez wiele lat pszczoły nie zaprzątały moich myśli. Aż do czasu, gdy zacząłem dzielić się moją ogrodniczą pasją z innymi osobami. Widzowie widząc moje ranczo, zaczęli dopytywać o to, gdzie są pszczoły... - Taki duży teren bez uli!? - Jak to? - pytali. A że jestem człowiekiem czynu i potrafię dostrzec w naturze, co dla człowieka dobre, to dwa lata temu kupiłem ule, kupiłem pszczoły i strój pszczelarski, a dziś popijam wodę z miodem i pyłkiem kwiatowym mając świadomość, że to moje, własne. Choć w sumie, po prawdzie, podwędzone pszczołom... Posłuchaj historii o mojej przygodzie z pszczelarstwem.Pszczoły to zdrowie. Pożyteczne dla ludzi jak mało co.

Calentando para el pre pre E3. Heroes of the Storm, esta vivo?. Fall Guys llega tarde y filtra el código. El renacer de Stadia, segun Google. Los piratas de Ubisoft se van para 2023. El Musou de Super Mario. Twitch 0 - ISP 1. Cuando volverán los chips?. Bitcoin bien, bitcoin mal. Instagram para niños. Gracias a Anchor por patrocinar el episodio y a la radio de la ULE por retransmitir nuestro programa. La musica del podcast ha sido creada por The Podcast Host y Ality: The Podcast Maker app. Our Podcast music was provided by The Podcast Host and Alitu: The Podcast Maker app. --- This episode is sponsored by · Anchor: The easiest way to make a podcast. https://anchor.fm/app Support this podcast: https://anchor.fm/partyd2/support

Serietecknaren Ainur har varit intresserad av historia sedan hon var 12 år. Hon delar med sig av sin tatariska bakgrund och lär Popula mer om pärämäts som är en tatarisk delikatess. Sverigefinska Ainur föddes i Småland, växte upp i Tyskland och hamnade i Uleåborg där hon undervisar i historia vid universitetet. Vi pratar ordspråk på tre olika språk, finska, svenska och tatariska. Vi kommer fram till att "Nostaa kissa pöydälle" inte funkar att översätta till svenska.  Natalie och Sanna funderar över vad som kommer hända i framtiden med finska språket och kulturen i Sverige. Sanna Laakso & Natalie Minnevik  popula@sverigesradio.se

J'ai rencontré Caroline Nobilé il y a trois ans, juste avant qu'elle ne fasse le grand saut vers l'entrepreneuriat en fondant INSWIP, sa société de Conseil en Marketing Stratégique & Innovation et de Coaching.En 2013, alors que tout semblait bien se passer pour elle, Caroline a dû faire face au scandale de l’année, le horsegate, de la viande de cheval retrouvée dans des plats de lasagnes supposément faits à base de viande de bœuf.A l’époque, communiquer ne fut pas simple. Pour Caroline, ce n'était pas la première fois que ce noble animal apparaissait dans sa vie. Hop, à nouveau il semait la zizanie ! Nous avons donc parlé accident de cheval vécu vingt ans auparavant, anniversaire et résilience, harcèlement professionnel et expériences de mort imminente mais aussi thérapies où comment apprendre à faire d'un traumatisme un réel atout dans sa profession. Enfin, nous avons échangé sur l'importance d'aller au-delà des tabous liés à la parentalité, notamment dans notre vie professionnelle, que l'on soit une femme ou un homme. Bonne écoute !————— Liens ——————-Extraits sonores : Affaire Findus retour sur les contrôles de traçabilité - Le 19/20 France 3 - 10 février 2013Pour en savoir plus sur la société de conseils ou faire appel aux services de Caroline Nobilé : INSWIPOtto Scharmer : "Learning from the future as it emerges" - la théorie ULe coach, auteur et conférencier Patrick Dugois : Résilience et puissance *********** Si cet épisode vous a plus, n’hésitez pas à le noter ⭐⭐⭐⭐⭐ sur Itunes / apple podcast et à le partager autour de vous

Maidenpodden har dedikerar två avsnitt till hemlandet Finland. Vi går igenom Maidens första nordenspelning någonsin, i Uleåborg av alla ställen. Vi besöker exotiska festivaler och annorlunda konsertlokaler och avslutar avsnittet i Åbo på sommarfestival! En viss frukt får oerhört mycket uppmärksamhet i avsnittet och så har vi lyckats lura med det finlandssvenska metaloraklet Kjell Hell som gäst i podden!

Prisregn över Garam Masala i Uleåborg! Vi utser: Året hjälte Årets mest misslyckade dödsfall Årets mest Kariska händelse Årets idrottsrelaterade konstverk Årets mest överhajpade idrottsevent Årets minst överhajpade ögonblick Årets alkoholrelaterade ögonblick Årets meltdown Årets coronaflopp

Entrevistamos al delegado para asuntos relacionados con el coronavirus en la Universidad de León, Vicente Martín, con quien analizamos las conclusiones sobre el cribado masivo realizado este fin de semana a casi 4.000 miembros de la comunidad universitaria. Además, nos ofrece una visión general sobre la incidencia del Covid-19 en las residencias universitarias y acerca de las pruebas PCR que se están llevando en la ULE en colaboración con la Gerencia de Atención Primaria.

Link to bioRxiv paper: http://biorxiv.org/cgi/content/short/2020.09.14.296038v1?rss=1 Authors: Birsa, N., Ule, A. M., Garone, M. G., Tsang, B., Mattedi, F., Chong, P. A., Humphrey, J., Jarvis, S., Pisiren, M., Wilkins, O. G., Nosella, M., Devoy, A., Bodo, C., De La Fuente, R., Fisher, E. M., Rosa, A., Viero, G., Forman-Kay, J. D., Schiavo, G., Fratta, P. Abstract: Mutations in the RNA binding protein (RBP) FUS cause amyotrophic lateral sclerosis (ALS) and result in its nuclear depletion and cytoplasmic mislocalisation, with cytoplasmic gain of function thought to be crucial in pathogenesis. Here, we show that expression of mutant FUS at physiological levels drives translation inhibition in both mouse and human motor neurons. Rather than acting directly on the translation machinery, we find that mutant FUS forms cytoplasmic condensates that promote the phase separation of FMRP, another RBP associated with neurodegeneration and robustly involved in translation regulation. FUS and FMRP co-partition and repress translation in vitro. In our in vivo model, FMRP RNA targets are depleted from ribosomes. Our results identify a novel paradigm by which FUS mutations favour the condensed state of other RBPs, impacting on crucial biological functions, such as protein translation. Copy rights belong to original authors. Visit the link for more info

Riyama Seleman Ally, malkia wa kazi aifanyayo na kila alitilialo msisitizo hulifanya kwa asilimia 100, hata kama akichelewa kama pengine alivyochelewa kupata heshima yake na malipo yake anayostahili, kama ambavyo anapata sasa au ambayo anapata maana safari bado ni ndefu. Na kwa mazungumzo haya nilofanya naye huo ndo muelekeo na ndo nia na madhumuni. Sote tunajua PENYE NIA PANA NJIA, so kazi ni kwetu. Mzaliwa wa Unguja Tanzania, kakua katika familia ya kidini na malezi bora ila kwa mujibu wa maongezi yetu haya yeye alipenda zaidi kuwa muimbaji, kitu ambacho Mwenyezi Mungu mtoa vipaji hakumjaalia kipaji hicho na uzuri ni kwamba aligundua mapema na akafanya ustaarabu wa kutafuta kitu chengine cha kusogeza maisha yake. Ule usemi wa Mungu anakupa unachostahili na sio unachotaka hapa umetulia mahala pake. Imagine kutoka kutaka kulazimisha kuwa Khadija Kopa (ndo muimbaji anayempenda zaidi) na kuwa mmoja wa wasanii wa filamu hodaaari kabisa hapa kwetu na kama SI NDIO MUIGIJAZI BORA WA KIKE WA FILAMU hapa Tanzania. Heshima zangu za dhati zinaenda kwake kwa kukubali kuja kuongea nami na kunielezea kinaga ubaga juu ya ukuaji wake, maamuzi fulani fulani ambayo ashawahi kufanya maishani mwake. Elimu yake, alisoma? Shule ipi? Alikua mwanafunzi wa aina gani? Kuhusu familia? Ana mtoto? Na pia tulizungumzia filamu na maisha yake kama kioo cha jamii. Majibu yalikua mazuri na marefu na kwa hilo namshkuru sana yeye kwa kuweza kuja na kuongea nami huku mume wake mpendwa akiwa anamgojea kwenye parking lot. Yangu matumaini uta enjoy maongezi haya kama nami nilivyo enjoy kuongea naye. Love, Salama. --- Support this podcast: https://anchor.fm/yahstonetown/support

Msanii wa muziki wa Bongo Fleva, Linah Sanga (Linah) ameamua kuuvunja ukimya baada ya kusambaa taarifa za kuwepo na mahusiano ya kimapenzi kati yake na mchezaji wa Simba, Benard Morrison. Ule msemo wa "uongo ukiachwa ukasambaa kwa ukubwa zaidi, huwa unageuka ukweli" umejaribu kupingwa vikali na mrembo huyo na kusema kuwa, Yeye na Benard Morrison Ni washkaj tu na wala hakuna mapenzi yoyote yanayoendelea kati yao kama watu wanavyodhani. Linah akaongezea kwa kusema, "yeye ni shabiki yake na mimi ni shabiki yake, tulikutana kwenye mazingira fulani ambayo hata mimi sikutegemea kama ningekuwa hapo, kwani alivyoniona alisema ni mwanamuziki anaefatilia kazi zangu tangu muda mrefu sana, na hata alivyoniita nikaingia hiyo sehemu aliyekuwepo alikua anacheza game na washkaj zake,basi tukapiga picha. Mpenzi wa msasa online kama utakua unakumbuka Msanii Linah mara kadhaa ameshaingia kwenye taarifa za ku'date na watu maarufu, kwa mfano alishawahi kupiga picha za ukaribu na mchekeshaji Idriss Sultan ambapo baadae ikajulikana ilikua ni kutengeneza kiki ya ujio wa wimbo wake wa raha jipe mwenyewe. Benard Morrison hivi karibuni aliingia vichwa vya habari vya nchini Tanzania, baada ya kushinda shauri lake dhidi ya klabu ya Yanga aliyokua anaichezea hapo awali.

Ule msemo wa wapendanao wakigombana chukua jembe ukalime, umeonekana kudhihirika baada ya Princess Love ambae ni mke wa msanii Ray J, kuamua kurudi mahakamani kusitisha kesi yake ya kudai talaka kutoka kwa mumewe. Princess Love alifungua file la kudai talaka mwanzoni mwa May, 2020 Baada ya kuwa Kwenye mahusiano ya ndoa na Ray J kwa kipindi cha miaka 4, huku wakifanikiwa kupata watoto wawili (Melody love & Epik Ray). Wawili hao wamekuwa hawaishi pamoja kwa muda wa mwaka mmoja sasa, huku sababu kubwa iliyopelekea kuachana ni kutokana na Ray J kusemekana kumuacha Princess Las Vegas wakati alipokuwa na ujauzito wa miezi 8 wa mtoto wao wa pili, Lakini ingawaje mpaka sasa bado haijafahamika sababu kubwa iliyopelekea Princess kusitisha kudai talaka. Kutokana na kurudi tena kwa mahusiano hayo, watu wa karibu wanadai kuwa hivi sasa wawili hao wamefanya hivyo ili kulea watoto wao ambao bado ni wadogo na wanahitaji malezi toka kwa wazazi. Kwenye moja ya mahojiano aliyofanya, Ray J amesema " Nina furaha sana kurudi tena kuishi pamoja na watoto wangu, tena ukizingatia wiki ijayo ni sherehe ya kuzaliwa ya mmoja kati ya watoto wangu, kwa kipindi chote cha Lockdown Nimekua nikijifungia studio tu. Ray J akaongezea kwa kusema, "mke wangu ni mama bora sana kwa watoto wake kwani naamini kila analofanya huwa na sababu.

El cuerpo humano está compuesto en un 60% de agua y nuestros pulmones de un 90%. El agua es imprescindible en nuestras vidas por eso cada semana y de la mano del profesor Estanislao de Luis Calabuig Catedrático de Ecología Jubilado de la ULE aprenderemos a valorar este bien tan preciado que en ocasiones ensuciamos, contaminamos y maltratamos. Hoy nos remontamos nada más y nada menos que 4.600 millones de años atrás para averiguar cuál ha sido el origen del agua en nuestro planeta.

El cuerpo humano está compuesto en un 60% de agua y nuestros pulmones de un 90%. El agua es imprescindible en nuestras vidas por eso cada semana y de la mano del profesor Estanislao de Luis Calabuig Catedrático de Ecología Jubilado de la ULE aprenderemos a valorar este bien tan preciado que en ocasiones ensuciamos, contaminamos y maltratamos. Hoy nos remontamos nada más y nada menos que 4.600 millones de años atrás para averiguar cuál ha sido el origen del agua en nuestro planeta.

Ustadzah Siti Rohimah biasa dipanggil neng Ule, salah seorang Pengurus Ibu BELLA Ponpes Suryalaya DKI Jakarta yang konsen terhadap ibadah sosial.

„Let´s reconnect“ ist Steffis Leitspruch und das ist auch das, was sie lebt und in die Welt hinaus trägt. Ich bin absolut begeistert von dieser Frau und in der heutigen Podcastfolge spreche ich mit ihr darüber, wie man es schafft sich wieder mit der Natur zu verbinden. Denn die Natur ist unser Zuhause. Manche Menschen"#79 Verbindung mit der Natur – Interview mit Steffi Ule" weiterlesen

Diary Ule Ulu, yakin nih Ulu mau nyuruh Ule? :)

Disini kita perkenalkan kucing kesayangan Jojo, yakni Ulu dan Ule. Kalian perlu tau pentingnya Jojo buat Ulu dan Ule. Kapan - kapan seru kali Ulu - Ule cerita sendiri pengalamannya dirawat sama Jojo :) #eh. Cheers.

Neste episódio, Prof. Rafael Frandoloso nos falará sobre o agente, explicando de maneira clara a importância da sorotipificação e das principais ferramentas para alcançar um diagnóstico correto dessa enfermidade no campo. Um podcast super completo e que você não pode perder! É médico veterinário formado na Universidade de Passo Fundo (UPF) e possui doutorado em Imunologia e Microbiologia Veterinária pela Universidade de León (ULE) - Espanha e pós-doutorado em Imunologia e Biologia Estrutural de Antígenos pela Universidade de Calgary - Canadá. É docente dos cursos de graduação em Medicina Veterinária e Medicina e, de Pós-Graduação em Bioexperimentação (Mestrado e Doutorado) da UPF. Ainda, é professor internacional honorífico da Faculdade de Veterinária da ULE e Acadêmico Correspondente Internacional da Academia de Ciências Veterinárias de Castilla y León, Espanha. Na pesquisa atua no desenvolvimento de vacinas e de métodos de diagnósticos contra patógenos de interesse veterinário e humano. Na linha veterinária, suas pesquisas abordam o sistema imunológico suíno e sua relação com diversos patógenos, em especial, com o Glaesserella (Haemophilus) parasuis. Na linha humana, estuda o vírus da hepatite E e sua implicação com casos de hepatites.

Episode kali ini Didan ditemenin sama Ule, bakal bahas tentang Buku dan Film , enaknya nonton, atau baca sih? Dengerin yaaa

Uli Gulje, polyhyphenate host of the Real State Podcast, joins Dan & Andy to discuss Dancing Mule Coffee Company. There’s a new song, as well as a fresh Whatchoo Eatin’ segment, a weird debate, and Ule’s last meal. At one point Dan makes a very uncomfortable joke.Support the Show!

Följ "världens bästa bands" resa. Från raka rör i Kemi, till progressiv, dystopisk lägereldsmagi i Uleåborg och allt där emellan. Det här är storyn om Sonata Arctica, rockvärldens kameleonter.

Sidekick: Kia Svaetichin. Valet är här! Svag insats i valdebatten. Jeanette går på val-övervarv. Folk kunde inte rösta i Uleåborg. Rädsla som argument. Läs högt för barn. Att bluffa sig fram: dokumentären The Inventor. Strejk för klimatet. Rysslandsexpressen. El-sparkar. Liv skapas NU på andra planeter.

Samhällsdebatten har snurrat kring sexualbrotten i Uleåborg och också Catzo och Olivia ger sig in och tycker och tänker. Här lägger vi också en content warning på avsnittet, för vi pratar om sexuellt våld/våldtäkt.

Sexualbrottshärvan i Uleåborg har fått hela det politiska Finland upp och ner. Ministrar har besökt staden och den här veckan har alla riksdagsgrupper kallats in till två extra möten. Debatten bland medborgarna är så polariserad och tonfallet på social media så hårt att det lett till polisanmälningar om olaga hot och ärekränkning. Med riksdagsval om några månader är läget eldfängt. Hur får vi kontroll på läget och en respektfull debatt? I Slaget efter 12 möts Wille Rydman (saml) och Eva Biaudet (sfp). Programledare Bettina Sågbom slaget@yle.fi

Nya Sverige blev Sveriges första koloni. 1637 avseglade två fartyg till Delaware i USA, men redan 1655 övertogs kolonin av Holländare. Många av de som bosatte i kolonin var finländare. Som släktforskare rör man sig på många olika geografiska platser, i många sekler och stöter på otroligt många personer. Och i detta nystan med alla olika trådar händer det att man upptäcker osannolika kopplingar som för ihop nutid och dåtid. Så var det för Nancy Svensson och hennes man Roland som med hjälp av ett DNA test upptäckte att de båda hade anor som varit i den svenska kolonin Nya Sverige i Delaware i Amerika på 1600-talet. Nancys berättelse handlar om hennes förfader Karl Springer. Han föddes i Stockholm 1658 som son till en familj i det absoluta toppskiktet i samhället. Och planerna för sonen var stora. Han skulle bli diplomat och skickades därför iväg till olika lärosäten. Först till Riga och 1676 skickades han till London där han skulle läsa matematik och engelska. Men där hände det som skulle helt skulle förändra Karl Springers fortsatta liv. - Han blev faktiskt sjanghajad i London. Han skulle lämna brev nere i hamnen och blev tillfångatagen och kom som slav till Virginia där han var i fem år, berättar Nancy Svensson. Karl Springer lyckades ta sig ur fångenskapen och tänkte åka hem till Sverige men fick höra om talas om kolonin Nya Sverige drygt 40 mil bort. Men vid det här laget var kolonin inte längre svensk men fortfarande fanns det gott om svenskar som bodde kvar där. Här fick nu Karl sitt nya hem och där fick han snart en viktig position i samhället. Och det var också härifrån som hans familj hemma i Sverige fick det brev som han skickade, och som ännu finns kvar. Nancy Svensson läser i brevet: - Han berättar om hur outhärdligt han tycker det är att var så långt borta från sin familj, och han vill berätta för sin mor hur han har det. - När jag var i London och var av lust att resa hem till mitt hemland, mot min vilja togs jag ombord ett engelskt skepp, och mot min vilja fördes jag till Virginia i Amerika, och när jag kom dit såldes jag som ett husdjur på en marknad och hölls i slaveri fem år tillsammans. Han berättar att de svenskar han mötte i Nya Sverige fick mig väldigt vänligt stämd. Han berättar också att han har en mycket dygdig hustru som heter Maria Henriksdotter, som han gifte sig med  1685, och de har tre barn tillsammans. Han berättar också om hur han hjälper till på den svenska församlingen, och därtill äger och driver en plantage. Brevet slutar med att han ber sin mor att skicka en bibel och några psalmböcker, och avslutningsorden är: Jag förblir alltid er mest lydige son, till döds, Pennsylvania, Delaware River 1 juni 1693 - Det är fantastiskt att få läsa hans egna ord så här, säger Nancy Svensson. En annan av invånarna i den forna svenska kolonin hette Peter Gunnarsson Rambo. Han var runt 70 år när Karl Springer kom dit efter sin tid i fångenskap. Nancy Svenssons man Roland stammar från just Peter Rambo. Och han var också en betydelsefull person i samhället och hade varit med att bygga upp kolonin Nya Sverige. Han var inte först på plats utan kom dit i april 1640 två år efter det att de första svenska kolonisatörerna hade anlänt med skeppen Kalmar Nyckel och Fågel Grip. Nancy Svensson är övertygad om att hennes ana Karl Springer, och hennes mans ana Peter Gunnarsson Rambo, träffades och samarbetade i Nya Sverige. - Det var ju väldigt få personer som levde och verkade där, så det är jag alldeles säker på att det gjorde. Peter Rambo lärde sig det språk som indianstammen i området, Lenaperna, talade, och engagerades som tolk i till exempel i domstolen och när det skulle skrivas avtal. Rambos familj var också engagerad i kyrkliga frågor, precis som Karl Springer. Han fungerade som skrivare för kyrkans räkning och gjorde också en befolkningsstatistik över området. - Tiden och världen knyts ihop. Vi vet ju att vi bara är på jorden en liten stund var och en , och alla hör ihop med alla på något sätt, allt det där vet vi ju, men det är otroligt att faktiskt få reda på att mina och min mans anor varit på samma plats och med all sannolikhet haft med varandra att göra, avslutar Nancy Svensson. Spåren i arkivet Kolonin Nya Sverige blev sveriges första av totalt fem kolonier. Men den blev inte särskilt långvarig för efter 18 år tog holländarna över och dom fick i sin tur lämna över området till England efter 9 år. På Riksarkivet i Stockholm finns fragment kvar av de nästan 400 år gamla dokument som berättar om kolonin. Planerna om en koloni startade redan på Gustav II Adolfs tid men efter hans död var det rikskanslern Axel Oxenstierna som tog över planerna. Jan Mispelaere är historiker och arkivarie och han berättar om stormakten sveriges ambitioner att etablera sig som en kolonialmakt. - Som alla stormakter och stora stater, som under tidig modern tid ville få en plats i världen, så var Sverige också med om att försöka bygga upp kolonier någonstans i världen, i första hand för att få avsättning för sina egna produkter, men också med ett hopp om att finna stora rikedomar så som spanjorer och portugiser hade gjort i Sydamerika, berättar han. Sverige ville ha avsättning för järn och koppar och hoppades kunna importera till exempel tobak. Axel Oxenstierna var initiativtagare tillsammans med flera av sina släktingar och ett antal holländare. - Hälften var holländare och hälften svenskar, som investerade stora summor i företaget, men som förstås hoppades på att göra sig förmögenheter på det hela förklarar Jan Mispelaere. Han har tagit fram en memoralen, breven, som gäller bildandet av kolonin. De är från 1624 till 1645. Breven är skrivare av en holländare som varit drivande i att starta det holländska västindiska kompaniet, och som engagerades av svenskarna för att bilda kolonin Nya Sverige. - De flesta av breven är skrivna på nederländska och berättar om hur man ska bygga upp en ny stat och bedriva fjärrhandel. När det första skeppet med tiden ger sig iväg till det som ska bli Nya Sverige så är det också en nederländare som leder expeditionen. Han heter Peter Minuit och har mest gjort sig känd för att ha köpt det som skulle bli Manhattan av ursprungsbefolkningen. Han var ett tag guvernör där, men blir avsatt och blir istället engagerad av den svenska kronan och ska stifta en svensk koloni i Amerika. Det finns rullor kvar över de som åker med de första skeppen. Där finns en del marinsoldater, några som ska ta hand om administrationen. Det går totalt tolv officiella resor mellan Sverige och Nya Sverige och de senare har mer fullständiga listor över personer. - Man vill ju gärna att folk ska bosätta sig där, berättar Jan Mispelaere. Men det var inte så enkelt att få finna bosättare, därför tog staten till mer drastiska metoder. Skogsfinnarna, eller svedjefinnarna som de också kallades hade tidigare lockats till de svenska skogarna men nu ville den svenska staten sätta stopp för deras skogsbruk och ansträngde sig för att bli av med skogsfinnarna. Ett sätt var att skicka dem till kolonin Nya Sverige, där man förutom handeln ville ha jordbrukare som kunde betala skatt. Men dessa fick också sällskap av en och annan straffånge som fick arbeta av sin strafftid i kolonin. Jan Mispelaere visar en räkenskapsbok 1639-48 där alla de saker som kompaniet gett de nya kolonisterna för att klä sig eller leva på, finns uppskrivna. En av personerna heter Henrik Mattson och står förtecknad som Finne. Om honom står det att han blivit skickad för att avtjäna sitt straff och blivit en fri man efter några år. Där finns beskrivit hur han fått olika varor som till exempel skjortor och skor. Finländare i kolonin Av den stora gruppen med finskt ursprung i Nya Sverige var alltså många skogsfinnar men det kom också finländare direkt från den östra rikshalvan. Många av dom lockades av guvernören Johan Printz som bott på Korsholms kungsgård i Österbotten. Juha Hiltunen är docent i amerikansk ursprungskultur vid Universitetet i Uleåborg och han uppskattar att upp mot två tredjedelar av dem som flyttade till Nya Sverige var av finskt ursprung. De flesta av utflyttarna var ensamstående, men även ett fåtal familjer gjorde den långa, mödosamma resan till Delaware-dalen. - De flesta var bönder, men där fanns också soldater och örlogsmän från området runt Wasa i den finska rikshalvan, berättar docent Juha Hiltunen. Johan Printz som var guvernör av Nya Sverige i ett tiotal år hade före sin avresa varit godsherre i Korsholm vid Vasa i finska Österbotten och mest troligt tagit med sig sjömän och soldater därifrån. I kolonin nya Sverige återfanns bosättningar benämnda både Vasa och Korsholm. För att kunna bedriva handel och förhandla om landområden med ursprungsbefolkningen var det nödvändigt att kunna prata med dem. Juha Hiltunen säger att både svenskar från Sverige och de som kom från Finland hade fördel i umgänget av att de var vana att vistas i skogar. De finskättade brukade dessutom svedja och bada ångbad såsom Amerikas ursprungsfolk också gjorde. - Jag tror att de ganska snabbt förstod att de hade liknande seder och vanor, det var nog det viktigaste skälet till att de kom så bra överens, säger Juha Hiltunen. Invånarna i Nya Sverige kom nära Lenape-stammen som var talrik och hade samhällen kring Delaware-floden. Många lärde sig också deras språk som var ett slags lingua franca, begripligt också för andra närliggande stammar, berättar Juha Hiltunen. Han säger att en del av Nya Sveriges invånare ingick äktenskap med lokalbefolkningen i området, fick egen jord att odla och rotade sig väl. Efter cirka 18 års existens övertogs så den svenska kolonin Nya Sverige till slut av holländarna. Övertagandet skedde fredligt, men det kunde ha blivit en sammandrabbning, beskriver docent Juha Hiltunen. - Det berättas att när holländarna kom för att ta över Nya Sverige, så samlades Lenape-krigare på båda sidor om Delawarefloden, redo att attackera eftersom de ville försvara Nya Sverige. Man startade förhandlingar och det kom aldrig till något bråk, men det är fint att veta att ursprungsbefolkningen respekterade svenskar och finnar, säger han. På den korta tid Nya Sverige existerade hade bosättarna fått ett så gott rykte bland lokalbefolkningen att den var beredd att försvara de fort som svenskarna i Nya Sverige byggt, menar Juha Hiltunen . Efter det nederländska övertagandet av kolonin seglade sjömän, soldater och ämbetsmän tillbaka till Sverige, medan de flesta andra blev kvar. Också efter Nya Sveriges fall kom ett par skepp med nya bosättare till området i Delawaredalen där de hört att de tidigare bosättarna levde gott. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Merja Laitinen slaktband@sverigeradio.se

Efter en mellanlandning i Uleåborg tvingar kaparen planet att återvända till Helsingfors. Hur ska det gå för de ombordvarande? Och vilket kommer kaparens sista drag att vara?

År 1978 kapar affärsmannen Aarno Lamminparras inrikesflyget från Uleåborg till Helsingfors. Vad händer under de pinande 18 timmarna då planet kryssar mellan Helsingfors, Uleåborg och Amsterdam? Hur förhåller sig flygkaptenen och flygvärdinnan till pistolen som riktas mot dem? Vad säger den populära artisten Monica Aspelund (bilden), som plötsligt finner sig bland kaparens kvinnliga gisslan? Och vad tänker de alla om händelsen 40 år senare? Manus och regi: Petter Lindberg Ljuddesign: Jyrki Häyrinen Dramaturgi: Petter Lindberg, Are Nikkinen, Staffan von Martens

En kortversion av krimpodden "När Finland höll andan i 18 timmar" https://arenan.yle.fi/1-50027089 Egentligen skulle artisten Monica Aspelund aldrig befinna sig ombord på Finnair-flyget AY-405. Efter en konsert i Lappland ville hon hem till kvällen, men dessvärre var flyget från Rovaniemi fullbokat. Föga anade hon att det inrikesplan som hon klev ombord på i Uleåborg skulle kapas av affärsmannen Aarno Lamminparras. Vad hände under de pinande 11 timmarna då hon hölls som gisslan? Hur hanterade hon skräcken och ovissheten och vad tänker hon om händelsen 40 år senare? Manus och regi: Petter Lindberg Ljuddesign: Jyrki Häyrinen Dramaturgi: Petter Lindberg, Are Nikkinen, Staffan von Martens

Candace Payne, Jeff Allen, Jill Hardie, Ed Cannon, Michelle Ule, Jon Scruggs

Candace Payne, Jeff Allen, Jill Hardie, Ed Cannon, Michelle Ule, Jon Scruggs

FreeBSD ULE vs. Linux CFS, OpenBSD on Tuxedo InfinityBook, how zfs diff reports filenames efficiently, why choose FreeBSD over Linux, PS4 double free exploit, OpenBSD’s wifi autojoin, and FreeBSD jails the hard way. Win Celebrate our 256th episode with us. You can win a Mogics Power Bagel (not sponsored). To enter, go find the 4 episodes we did in December of 2017. In the opening, find the 4 letters in the bookshelf behind me. They spell different words in each of the 4 episodes. Send us these words in order to feedback@bsdnow.tv with the subject “bsdnow256” until August 8th, 2018 18:00 UTC and we’ll randomly draw the winner on the live show. We’ll then contact you to ship the item. Only one item to win. All decisions are final. Better luck next time. Headlines Battle of the Schedulers: FreeBSD ULE vs. Linux CFS Introduction This paper analyzes the impact on application performance of the design and implementation choices made in two widely used open-source schedulers: ULE, the default FreeBSD scheduler, and CFS, the default Linux scheduler. We compare ULE and CFS in otherwise identical circumstances. We have ported ULE to Linux, and use it to schedule all threads that are normally scheduled by CFS. We compare the performance of a large suite of applications on the modified kernel running ULE and on the standard Linux kernel running CFS. The observed performance differences are solely the result of scheduling decisions, and do not reflect differences in other subsystems between FreeBSD and Linux. There is no overall winner. On many workloads the two schedulers perform similarly, but for some workloads there are significant and even surprising differences. ULE may cause starvation, even when executing a single application with identical threads, but this starvation may actually lead to better application performance for some workloads. The more complex load balancing mechanism of CFS reacts more quickly to workload changes, but ULE achieves better load balance in the long run. Operating system kernel schedulers are responsible for maintaining high utilization of hardware resources (CPU cores, memory, I/O devices) while providing fast response time to latency-sensitive applications. They have to react to workload changes, and handle large numbers of cores and threads with minimal overhead [12]. This paper provides a comparison between the default schedulers of two of the most widely deployed open-source operating systems: the Completely Fair Scheduler (CFS) used in Linux, and the ULE scheduler used in FreeBSD. Our goal is not to declare an overall winner. In fact, we find that for some workloads ULE is better and for others CFS is better. Instead, our goal is to illustrate how differences in the design and the implementation of the two schedulers are reflected in application performance under different workloads. ULE and CFS are both designed to schedule large numbers of threads on large multicore machines. Scalability considerations have led both schedulers to adopt per-core run-queues. On a context switch, a core accesses only its local run-queue to find the next thread to run. Periodically and at select times, e.g., when a thread wakes up, both ULE and CFS perform load balancing, i.e., they try to balance the amount of work waiting in the run-queues of different cores. ULE and CFS, however, differ greatly in their design and implementation choices. FreeBSD ULE is a simple scheduler (2,950 lines of code in FreeBSD 11.1), while Linux CFS is much more complex (17,900 lines of code in the latest LTS Linux kernel, Linux 4.9). FreeBSD run-queues are FIFO. For load balancing, FreeBSD strives to even out the number of threads per core. In Linux, a core decides which thread to run next based on prior execution time, priority, and perceived cache behavior of the threads in its runqueue. Instead of evening out the number of threads between cores, Linux strives to even out the average amount of pending work. Performance analysis We now analyze the impact of the per-core scheduling on the performance of 37 applications. We define “performance” as follows: for database workloads and NAS applications, we compare the number of operations per second, and for the other applications we compare “execution time”. The higher the “performance”, the better a scheduler performs. Figure 5 presents the performance difference between CFS and ULE on a single core, with percentages above 0 meaning that the application executes faster with ULE than CFS. Overall, the scheduler has little influence on most workloads. Indeed, most applications use threads that all perform the same work, thus both CFS and ULE endup scheduling all of the threads in a round-robin fashion. The average performance difference is 1.5%, in favor of ULE. Still, scimark is 36% slower on ULE than CFS, and apache is 40% faster on ULE than CFS. Scimark is a single-threaded Java application. It launches one compute thread, and the Java runtime executes other Java system threads in the background (for the garbage collector, I/O, etc.). When the application is executed with ULE, the compute thread can be delayed, because Java system threads are considered interactive and get priority over the computation thread. The apache workload consists of two applications: the main server (httpd) running 100 threads, and ab, a single-threaded load injector. The performance difference between ULE and CFS is explained by different choices regarding thread preemption. In ULE, full preemption is disabled, while CFS preempts the running thread when the thread that has just been woken up has a vruntime that is much smaller than the vruntime of the currently executing thread (1ms difference in practice). In CFS, ab is preempted 2 million times during the benchmark, while it never preempted with ULE. This behavior is explained as follows: ab starts by sending 100 requests to the httpd server, and then waits for the server to answer. When ab is woken up, it checks which requests have been processed and sends new requests to the server. Since ab is single-threaded, all requests sent to the server are sent sequentially. In ULE, ab is able to send as many new requests as it has received responses. In CFS, every request sent by ab wakes up a httpd thread, which preempts ab. Conclusion Scheduling threads on a multicore machine is hard. In this paper, we perform a fair comparison of the design choices of two widely used schedulers: the ULE scheduler from FreeBSD and CFS from Linux. We show that they behave differently even on simple workloads, and that no scheduler performs better than the other on all workloads. OpenBSD 6.3 on Tuxedo InfinityBook Disclaimer: I came across the Tuxedo Computers InfinityBook last year at the Open! Conference where Tuxedo had a small booth. Previously they came to my attention since they’re a member of the OSB Alliance on whose board I’m a member. Furthermore Tuxedo Computers are a sponsor of the OSBAR which I’m part of the organizational team. OpenBSD on the Tuxedo InfinityBook I’ve asked the guys over at Tuxedo Computers whether they would be interested to have some tests with *BSD done and that I could test drive one of their machines and give feedback on what works and what does not - and possibly look into it.+ Within a few weeks they shipped me a machine and last week the InfinityBook Pro 14” arrived. Awesome. Thanks already to the folks at Tuxedo Computers. The machine arrived accompanied by lot’s of swag :) The InfinityBook is a very nice machine and allows a wide range of configuration. The configuration that was shipped to me: Intel Core i7-8550U 1x 16GB RAM 2400Mhz Crucial Ballistix Sport LT 250 GB Samsung 860 EVO (M.2 SATAIII) I used a USB-stick to boot install63.fs and re-installed the machine with OpenBSD. Full dmesg. The installation went flawlessly, the needed intel firmware is being installed after installation automatically via fw_update(1). Out of the box the graphics works and once installed the machine presents the login. Video When X starts the display is turned off for some reason. You will need to hit fn+f12 (the key with the moon on it) then the display will go on. Aside from that little nit, X works just fine and presents one the expected resolution. External video is working just fine as well. Either via hdmi output or via the mini displayport connector. The buttons for adjusting brightness (fn+f8 and fn+f9) are not working. Instead one has to use wsconsctl(8) to adjust the brightness. Networking The infinityBook has built-in ethernet, driven by re(4) And for the wireless interface the iwm(4) driver is being used. Both work as expected. ACPI Neither suspend nor hibernate work. Reporting of battery status is bogus as well. Some of the keyboard function keys work: LCD on/off works (fn+f2) Keyboard backlight dimming works (fn+f4) Volume (fn+f5 / fn+f6) works Sound The azalia chipset is being used for audio processing. Works as expected, volume can be controlled via buttons (fn+f5, fn+f6) or via mixerctl. Touchpad Can be controlled via wsconsctl(8). So far I must say, that the InfinityBook makes a nice machine - and I’m enjoying working with it. iXsystems iXsystems - Its all NAS How ZFS makes things like ‘zfs diff’ report filenames efficiently As a copy on write (file)system, ZFS can use the transaction group (txg) numbers that are embedded in ZFS block pointers to efficiently find the differences between two txgs; this is used in, for example, ZFS bookmarks. However, as I noted at the end of my entry on block pointers, this doesn’t give us a filesystem level difference; instead, it essentially gives us a list of inodes (okay, dnodes) that changed. In theory, turning an inode or dnode number into the path to a file is an expensive operation; you basically have to search the entire filesystem until you find it. In practice, if you’ve ever run ‘zfs diff’, you’ve likely noticed that it runs pretty fast. Nor is this the only place that ZFS quickly turns dnode numbers into full paths, as it comes up in ‘zpool status’ reports about permanent errors. At one level, zfs diff and zpool status do this so rapidly because they ask the ZFS code in the kernel to do it for them. At another level, the question is how the kernel’s ZFS code can be so fast. The interesting and surprising answer is that ZFS cheats, in a way that makes things very fast when it works and almost always works in normal filesystems and with normal usage patterns. The cheat is that ZFS dnodes record their parent’s object number. If you’re familiar with the twists and turns of Unix filesystems, you’re now wondering how ZFS deals with hardlinks, which can cause a file to be in several directories at once and so have several parents (and then it can be removed from some of the directories). The answer is that ZFS doesn’t; a dnode only ever tracks a single parent, and ZFS accepts that this parent information can be inaccurate. I’ll quote the comment in zfsobjto_pobj: When a link is removed [the file’s] parent pointer is not changed and will be invalid. There are two cases where a link is removed but the file stays around, when it goes to the delete queue and when there are additional links. Before I get into the details, I want to say that I appreciate the brute force elegance of this cheat. The practical reality is that most Unix files today don’t have extra hardlinks, and when they do most hardlinks are done in ways that won’t break ZFS’s parent stuff. The result is that ZFS has picked an efficient implementation that works almost all of the time; in my opinion, the great benefit we get from having it around are more than worth the infrequent cases where it fails or malfunctions. Both zfs diff and having filenames show up in zpool status permanent error reports are very useful (and there may be other cases where this gets used). The current details are that any time you hardlink a file to somewhere or rename it, ZFS updates the file’s parent to point to the new directory. Often this will wind up with a correct parent even after all of the dust settles; for example, a common pattern is to write a file to an initial location, hardlink it to its final destination, and then remove the initial location version. In this case, the parent will be correct and you’ll get the right name. News Roundup What is FreeBSD? Why Should You Choose It Over Linux? Not too long ago I wondered if and in what situations FreeBSD could be faster than Linux and we received a good amount of informative feedback. So far, Linux rules the desktop space and FreeBSD rules the server space. In the meantime, though, what exactly is FreeBSD? And at what times should you choose it over a GNU/Linux installation? Let’s tackle these questions. FreeBSD is a free and open source derivative of BSD (Berkeley Software Distribution) with a focus on speed, stability, security, and consistency, among other features. It has been developed and maintained by a large community ever since its initial release many years ago on November 1, 1993. BSD is the version of UNIX® that was developed at the University of California in Berkeley. And being a free and open source version, “Free” being a prefix to BSD is a no-brainer. What’s FreeBSD Good For? FreeBSD offers a plethora of advanced features and even boasts some not available in some commercial Operating Systems. It makes an excellent Internet and Intranet server thanks to its robust network services that allow it to maximize memory and work with heavy loads to deliver and maintain good response times for thousands of simultaneous user processes. FreeBSD runs a huge number of applications with ease. At the moment, it has over 32,000 ported applications and libraries with support for desktop, server, and embedded environments. with that being said, let me also add that FreeBSD is excellent for working with advanced embedded platforms. Mail and web appliances, timer servers, routers, MIPS hardware platforms, etc. You name it! FreeBSD is available to install in several ways and there are directions to follow for any method you want to use; be it via CD-ROM, over a network using NFS or FTP, or DVD. FreeBSD is easy to contribute to and all you have to do is to locate the section of the FreeBSD code base to modify and carefully do a neat job. Potential contributors are also free to improve on its artwork and documentation, among other project aspects. FreeBSD is backed by the FreeBSD Foundation, a non-profit organization that you can contribute to financially and all direct contributions are tax deductible. FreeBSD’s license allows users to incorporate the use of proprietary software which is ideal for companies interested in generating revenues. Netflix, for example, could cite this as one of the reasons for using FreeBSD servers. Why Should You Choose It over Linux? From what I’ve gathered about both FreeBSD and Linux, FreeBSD has a better performance on servers than Linux does. Yes, its packaged applications are configured to offer better a performance than Linux and it is usually running fewer services by default, there really isn’t a way to certify which is faster because the answer is dependent on the running hardware and applications and how the system is tuned. FreeBSD is reportedly more secure than Linux because of the way the whole project is developed and maintained. Unlike with Linux, the FreeBSD project is controlled by a large community of developers around the world who fall into any of these categories; core team, contributors, and committers. FreeBSD is much easier to learn and use because there aren’t a thousand and one distros to choose from with different package managers, DEs, etc. FreeBSD is more convenient to contribute to because it is the entire OS that is preserved and not just the kernel and a repo as is the case with Linux. You can easily access all of its versions since they are sorted by release numbers. Apart from the many documentations and guides that you can find online, FreeBSD has a single official documentation wherein you can find the solution to virtually any issue you will come across. So, you’re sure to find it resourceful. FreeBSD has close to no software issues compared to Linux because it has Java, is capable of running Windows programs using Wine, and can run .NET programs using Mono. FreeBSD’s ports/packages system allows you to compile software with specific configurations, thereby avoiding conflicting dependency and version issues. Both the FreeBSD and GNU/Linux project are always receiving updates. The platform you decide to go with is largely dependent on what you want to use it for, your technical know-how, willingness to learn new stuff, and ultimately your preference. What is your take on the topic? For what reasons would you choose FreeBSD over Linux if you would? Let us know what you think about both platforms in the comments section below. PS4 5.05 BPF Double Free Kernel Exploit Writeup Introduction Welcome to the 5.0x kernel exploit write-up. A few months ago, a kernel vulnerability was discovered by qwertyoruiopz and an exploit was released for BPF which involved crafting an out-of-bounds (OOB) write via use-after-free (UAF) due to the lack of proper locking. It was a fun bug, and a very trivial exploit. Sony then removed the write functionality from BPF, so that exploit was patched. However, the core issue still remained (being the lack of locking). A very similar race condition still exists in BPF past 4.55, which we will go into detail below on. The full source of the exploit can be found here. This bug is no longer accessible however past 5.05 firmware, because the BPF driver has finally been blocked from unprivileged processes - WebKit can no longer open it. Sony also introduced a new security mitigation in 5.0x firmwares to prevent the stack pointer from pointing into user space, however we’ll go more in detail on this a bit further down. Assumptions Some assumptions are made of the reader’s knowledge for the writeup. The avid reader should have a basic understanding of how memory allocators work - more specifically, how malloc() and free() allocate and deallocate memory respectively. They should also be aware that devices can be issued commands concurrently, as in, one command could be received while another one is being processed via threading. An understanding of C, x86, and exploitation basics is also very helpful, though not necessarily required. Background This section contains some helpful information to those newer to exploitation, or are unfamiliar with device drivers, or various exploit techniques such as heap spraying and race conditions. Feel free to skip to the “A Tale of Two Free()'s” section if you’re already familiar with this material. What Are Drivers? There are a few ways that applications can directly communicate with the operating system. One of which is system calls, which there are over 600 of in the PS4 kernel, ~500 of which are FreeBSD - the rest are Sony-implemented. Another method is through something called “Device Drivers”. Drivers are typically used to bridge the gap between software and hardware devices (usb drives, keyboard/mouse, webcams, etc) - though they can also be used just for software purposes. There are a few operations that a userland application can perform on a driver (if it has sufficient permissions) to interface with it after opening it. In some instances, one can read from it, write to it, or in some cases, issue more complex commands to it via the ioctl() system call. The handlers for these commands are implemented in kernel space - this is important, because any bugs that could be exploited in an ioctl handler can be used as a privilege escalation straight to ring0 - typically the most privileged state. Drivers are often the more weaker points of an operating system for attackers, because sometimes these drivers are written by developers who don’t understand how the kernel works, or the drivers are older and thus not wise to newer attack methods. The BPF Device Driver If we take a look around inside of WebKit’s sandbox, we’ll find a /dev directory. While this may seem like the root device driver path, it’s a lie. Many of the drivers that the PS4 has are not exposed to this directory, but rather only ones that are needed for WebKit’s operation (for the most part). For some reason though, BPF (aka. the “Berkely Packet Filter”) device is not only exposed to WebKit’s sandbox - it also has the privileges to open the device as R/W. This is very odd, because on most systems this driver is root-only (and for good reason). If you want to read more into this, refer to my previous write-up with 4.55FW. What Are Packet Filters? Below is an excerpt from the 4.55 bpfwrite writeup. Since the bug is directly in the filter system, it is important to know the basics of what packet filters are. Filters are essentially sets of pseudo-instructions that are parsed by bpf_filter() (which are ran when packets are received). While the pseudo-instruction set is fairly minimal, it allows you to do things like perform basic arithmetic operations and copy values around inside it’s buffer. Breaking down the BPF VM in it’s entirety is far beyond the scope of this write-up, just know that the code produced by it is ran in kernel mode - this is why read/write access to /dev/bpf should be privileged. Race Conditions Race conditions occur when two processes/threads try to access a shared resource at the same time without mutual exclusion. The problem was ultimately solved by introducing concepts such as the “mutex” or “lock”. The idea is when one thread/process tries to access a resource, it will first acquire a lock, access it, then unlock it once it’s finished. If another thread/process tries to access it while the other has the lock, it will wait until the other thread is finished. This works fairly well - when it’s used properly. Locking is hard to get right, especially when you try to implement fine-grained locking for performance. One single instruction or line of code outside the locking window could introduce a race condition. Not all race conditions are exploitable, but some are (such as this one) - and they can give an attacker very powerful bugs to work with. Heap Spraying The process of heap spraying is fairly simple - allocate a bunch of memory and fill it with controlled data in a loop and pray your allocation doesn’t get stolen from underneath you. It’s a very useful technique when exploiting something such as a use-after-free(), as you can use it to get controlled data into your target object’s backing memory. By extension, it’s useful to do this for a double free() as well, because once we have a stale reference, we can use a heap spray to control the data. Since the object will be marked “free” - the allocator will eventually provide us with control over this memory, even though something else is still using it. That is, unless, something else has already stolen the pointer from you and corrupts it - then you’ll likely get a system crash, and that’s no fun. This is one factor that adds to the variance of exploits, and typically, the smaller the object, the more likely this is to happen. Follow the link to read more of the article DigitalOcean http://do.co/bsdnow OpenBSD gains Wi-Fi “auto-join” In a change which is bound to be welcomed widely, -current has gained “auto-join” for Wi-Fi networks. Peter Hessler (phessler@) has been working on this for quite some time and he wrote about it in his p2k18 hackathon report. He has committed the work from the g2k18 hackathon in Ljubljana: CVSROOT: /cvs Module name: src Changes by: phessler@cvs.openbsd.org 2018/07/11 14:18:09 Modified files: sbin/ifconfig : ifconfig.8 ifconfig.c sys/net80211 : ieee80211ioctl.c ieee80211ioctl.h ieee80211node.c ieee80211node.h ieee80211_var.h Log message: Introduce 'auto-join' to the wifi 802.11 stack. This allows a system to remember which ESSIDs it wants to connect to, any relevant security configuration, and switch to it when the network we are currently connected to is no longer available. Works when connecting and switching between WPA2/WPA1/WEP/clear encryptions. example hostname.if: join home wpakey password join work wpakey mekmitasdigoat join open-lounge join cafe wpakey cafe2018 join "wepnetwork" nwkey "12345" dhcp inet6 autoconf up OK stsp@ reyk@ and enthusiasm from every hackroom I've been in for the last 3 years The usage should be clear from the commit message, but basically you ‘join’ all the networks you want to auto-join as you would previously use ‘nwid’ to connect to one specific network. Then the kernel will join the network that’s actually in range and do the rest automagically for you. When you move out of range of that network you lose connectivity until you come in range of the original (where things will continue to work as you’ve been used to) or one of the other networks (where you will associate and then get a new lease). Thanks to Peter for working on this feature - something many a Wi-Fi using OpenBSD user will be able to benefit from. FreeBSD Jails the hard way There are many great options for managing FreeBSD Jails. iocage, warden and ez-jail aim to streamline the process and make it quick an easy to get going. But sometimes the tools built right into the OS are overlooked. This post goes over what is involved in creating and managing jails using only the tools built into FreeBSD. For this guide, I’m going to be putting my jails in /usr/local/jails. I’ll start with a very simple, isolated jail. Then I’ll go over how to use ZFS snapshots, and lastly nullfs mounts to share the FreeBSD base files with multiple jails. I’ll also show some examples of how to use the templating power of jail.conf to apply similar settings to all your jails. Full Jail Make a directory for the jail, or a zfs dataset if you prefer. Download the FreeBSD base files, and any other parts of FreeBSD you want. In this example I’ll include the 32 bit libraries as well. Update your FreeBSD base install. Verify your download. We’re downloading these archives over FTP after all, we should confirm that this download is valid and not tampered with. The freebsd-update IDS command verifies the installation using a PGP key which is in your base system, which was presumably installed with an ISO that you verified using the FreeBSD signed checksums. Admittedly this step is a bit of paranoia, but I think it’s prudent. Make sure you jail has the right timezone and dns servers and a hostname in rc.conf. Edit jail.conf with the details about your jail. Start and login to your jail. 11 commands and a config file, but this is the most tedious way to make a jail. With a little bit of templating it can be even easier. So I’ll start by making a template. Making a template is basically the same as steps 1, 2 and 3 above, but with a different destination folder, I’ll condense them here. Creating a template Create a template or a ZFS dataset. If you’d like to use the zfs clone method of deploying templates, you’ll need to create a zfs dataset instead of a folder. Update your template with freebsd-update. Verify your install And that’s it, now you have a fully up to date jail template. If you’ve made this template with zfs, you can easily deploy it using zfs snapshots. Deploying a template with ZFS snapshots Create a snapshot. My last freebsd-update to my template brought it to patch level 17, so I’ll call my snapshot p10. Clone the snapshot to a new jail. Configure the jail hostname. Add the jail definition to jail.conf, make sure you have the global jail settings from jail.conf listed in the fulljail example. Start the jail. The downside with the zfs approach is that each jail is now a fully independent, and if you need to update your jails, you have to update them all individually. By sharing a template using nullfs mounts you can have only one copy of the base system that only needs to be updated once. Follow the link to see the rest of the article about Thin jails using NullFS mounts Simplifying jail.conf Hopefully this has helped you understand the process of how to create and manage FreeBSD jails without tools that abstract away all the details. Those tools are often quite useful, but there is always benefit in learning to do things the hard way. And in this case, the hard way doesn’t seem to be that hard after all. Beastie Bits Meetup in Zurich #4, July edition (July 19) – Which you likely missed, but now you know to look for the August edition! The next two BSD-PL User group meetings in Warsaw have been scheduled for July 30th and Aug 9th @ 1830 CEST – Submit your topic proposals now Linux Geek Books - Humble Bundle Extend loader(8) geli support to all architectures and all disk-like devices Upgrading from a bootpool to a single encrypted pool – skip the gptzfsboot part, and manually update your EFI partition with loader.efi The pkgsrc 2018Q2 for Illumos is available with 18500+ binary packages NetBSD ARM64 Images Available with SMP for RPi3 / NanoPi / Pine64 Boards Recently released CDE 2.3.0 running on Tribblix (Illumos) An Interview With Tech & Science Fiction Author Michael W Lucas A reminder : MeetBSD CFP EuroBSDCon talk acceptances have gone out, and once the tutorials are confirmed, registration will open. That will likely have happened by time you see this episode, so go register! See you in Romania Tarsnap Feedback/Questions Wilyarti - Adblocked on FreeBSD Continued… Andrew - A Question and a Story Matthew - Thanks Brian - PCI-E Controller Send questions, comments, show ideas/topics, or stories you want mentioned on the show to feedback@bsdnow.tv

Borgå. Korea och nya tider. Hur ska propagandan sköta den eventuella freden? Terror i Toronto, incel som våldsideologi. Blå Framtid och Terho är jätteupprörda. Väyrynens saga. Tala aldrig om sojakorv. Seriebajsare i Uleåborg. Nya dataskyddsförordningen, generationsfråga? Det söps på Valborg 1918. Ungdomar och beteende hundra år senare.

Learn more about this topic and special offer: https://www.acoustichealth.com/quantum-conversations/jon-berman-the-universal-law-of-efficiency-mathematical-proof-for-healing/ The Universal Law of Efficiency - Mathematical Proof for Healing The Universal Law of Efficiency (ULE) is a mathematically proven universal law which is the underlying principle of human health and longevity, human evolution and universal peace. In this call with Jon, we will learn about the newly discovered Universal Law of Efficiency. We will learn how the ULE was used by Enlightened Masters throughout the world and how to gain enough energy to light up a dark room while meditating. We will also learn about the five things you need to heal, how to heal or prevent almost any disease, and how to make universal peace not only possible, but inevitable. A bold claim, but a mathematically proven universal law is not a matter of belief, it is a matter of fact.

Glasblåsaren Georg gifte sig med en prästdotter i Finland. Kontakten mellan de två bröts helt när de nya gränserna drogs 1809. När han sen gifte sig i Sverige bröt han mot lagen och blev bigamist. Ibland när man släktforskar så händer det att man stöter på berättelser om människor som man inte själv är släkt med, men som ändå fascinerar. Så var det för Karin Edvall i Göteborg, som plötsligt råkade på ett domstolsprotokoll från Strömbäcks glasbruk i Västerbotten. Det berättade om en 9-årig pojke som blev svårt misshandlad och till sist ihjälslagen av sin egen morfar och mormor. Karin Edvall började nysta i historien och fann ett märkligt och sorgligt människoöde. Den handlar om pojkens far, glasblåsaren Georg Wilhelm Hentzén som föddes 1772 på ett glasbruk i Värmland. Hans far var glasblåsare och det var naturligt att Georg fick lära sig samma yrke. Han blev upplärd att blåsa både vitt och grönt glas. Det svåra var att blåsa vitt glas, det som vi kallar genomskinligt, för då måste man ha helt ren sand. Det var status att kunna blåsa vitt glas, berättar Karin Edvall. När Georg var 20 år lämnade han hemmet i Värmland och for över till Finland, som då var en självklar del av Sverige Georg arbetade några år på olika glasbruk i Finland och hamnade med tiden i trakten av Björneborg. Och det var där han träffade Serafia, en ung kvinna som egentligen var lite finare än den relativt enkla glasblåsaren. Hon var dotter till en kyrkoherde, och sannolikt hade hennes far hoppats på ett bättre gifte. Men han fick ge med sig och tillät bröllopet. Att han fick gifta sig med kyrkoherdens dotter tydde ju på att han hade ett gott renommé och att han förde sig bra. Annars var ju giftet med honom ett stort kliv ner på den sociala stegen. Hon var 17 år och han 24, och de flyttade till Berga glasbruk i Österbotten. Tiden där kantades av att han började likna en rättshaverist. Han stämde in folk till tinget för minsta småsak, han ville ha ersättning för sveda och värk eller för att han anser att några har begått fel mot honom, berättar Karin Edvall. Vid ett tillfälle kom Georg och Serafia hem efter att ha varit bortresta, och de upptäckte då att någon brutit upp ett uthus och tagit den vagga som fanns där. Det visade sig vara en granne som lånat den. Georg stämde honom och fick några riksdaler i ersättning. En annan gång hade han köpt en ko av en person. Georg hade inte lämnat full betalning, så säljaren hade hämtat hem kon. Det krävde Georg ersättning för. År 1800 händer en märklig sak, berättar Karin Edvall. Georg och Serafia ska fara till hennes syster, som är gift med en kyrkoherde. Georg är ju lite av en katt bland hermelinerna och för att visa att han duger så får han lov att låna en klocka av läraren i socknen. Men när han kommer tillbaka så vägrar han att lämna tillbaka klockan. Det blir rättegång och han får betala 17 riksdaler i ersättning. Det här är givetvis väldigt skämmigt, så nu lämnar de den finska socknen Pörtum, och reser till Norrbotten. Georg och Serafia flyttade nu runt på olika glasbruk i norra Sverige under några år och under tiden föds flera barn, de får fem barn tillsammans. 1805 väljer de att flytta tillbaks till Finland igen, men äktenskapet mellan Serafia och Georg skakar i grunden. Så året därpå flyttar Georg ensam tillbaka till Sverige, och lämnar för alltid sin hustru och de fem barnen i Finland. De separerar helt enkelt och hustrun flyttar hem till sin bror en bit bort. Just det faktum att hon har en god social status gör att de faktiskt kan separera, annars hade det sannolikt inte gått, tror Karin Edvall. Så Georg åker tillbaka till Norrbotten och Serafia och barnen flyttar in hos hennes bror och sen blir utbryter krig. Det krig som bryter ut 1809 blir ödesdigert för många, inte minst för glasblåsarfamiljen, plötsligt dras en gräns ner mellan Sverige och Finland, den självklara kontakten som varat i många hundra år är bruten. Kanske lika så gott, för Georg Henzén, som nu jobbar på ett glasbruk utanför Västervik och som, på sitt eget sätt, har gått vidare i sitt liv. Nu har han träffat en ny kvinna som han vill gifta sig med, och de är lite mer lika varandra socialt, eftersom hon är dotter till en glasblåsare. Hon heter Fredrika Ditzler. Tre gånger kungörs det i Post- och inrikes tidningar att Georg vill gifta sig med Fredrika och om någon har något att invända ska måtte de göra det. Men ingen verkar ha några invändningar, och Georg, får man förmoda, har väl inte varit alldeles tydlig med att berätta att han redan är gift. De får ett barn och får gifta sig 1811. Samma år som de gifter sig efterlyser Serafia, hustrun i Finland, honom genom annonser i Åbo tidning. Hon vet ju tydligen ingenting om att Gerg är omgift, utan skriver att han lämnade henne 1806, hörde av sig sista gången 1807. Nu vill hon att han hör av sig, annars ska han anses ha förverkat sin rätt till äktenskapet. Georg svarar inte, och nu är han ju tekniskt sett bigamist. Familjen har flyttat mellan glasbruken, och hamnat på Rejmyre glasbruk varifrån han får sparken. Nu vidtar en period av resande mellan olika jobb på olika glasbruk, ganska snart är Georg tillbaka i Norrland igen. Under tiden föder den nya hustrun Fredrika barn. Alla Georgs barn, de fem i första äktenskapet och de fem som föds i det andra, får väldigt pampig a namn, som Constantinus, Ignatius och Akvilina. Och märkligt nog heter två av barnen i respektive kull samma namn, så det finns två Dominicus och två Serafia. Det är obegripligt varför han gör så. Detta är ju någonting han måste ha drivit själv. Men han var en stursk typ, säger Karin Edvall. Sen händer det 1819 att Fredrikas pappa kommer och hälsar på dem när Georg arbetar på Sandö glasbruk. Äldste pojken Dominicus, som nu är nio år uppfattas som helt omöjlig. Han slår sönder saker, ljuger och stjäl så morfar säger att han ska ta hand om pojken och uppfostra honom. Så han tar med sig pojken till Strömbäcks glasbruk utanför Umeå, där han och pojkens mormor bor. Morfar heter Johan Josef Ditzler och mormor heter Gertrud Bertzling. Men det går dåligt för dem att uppfostra pojken, något som vid den här tiden självklart handlade om att använda riset. Men det biter inte på Dominicus, han fortsätter att ljuga och stjäla. Det är bara småsaker han tar; en bit tvål, skosnören, en kam, en kula, men bestraffningarna eskalerar och till slut så piskar de pojken. De slår honom så att blodet stänker, och de sparkar honom, men han tar inte reson utan fortsätter. I domstolens protokoll berättar ett vittne som är granne med familjen Ditzler om hur bestraffningen gått till: Fjärde vitttnet Anders Sliker. Vittnet steg in hos Ditzlers medan Ditzler skrek: Man ska inte hållas med tjuvnad! Han var mycket vred. Sedan upphämtade Ditzler ur källaren en kvast och befallde pojken att avkläda sig. Och i Slikers närvaro slog han sedan barnet med kvasten så att blodet stänkte bort till väggen. Ehuru Sliker tvenne gånger bad honom sluta, fortsatte han att slå. Barnet blev sedan liggande kvar på golvet, på mage, men Sliker fick icke ens ge det halvdöda barnet en mugg vatten för Ditzler som alltjämt var mycket vred. Urtima ting,  Ume Häradsrätt 10 juni 1820 Pojken blir sjuk, han får problem med magen, till slut kan han inte ens få behålla vatten. I maj 1820 dör den nioårige Dominicus. Uppfostran vid den här tiden var ju riset, och det fick gå väldigt långt innan omgivningen tyckte att det var fel. --Men det här ansågs fel, och det blev rättegång där hel historien rullades upp, och mormor och morfar fick betala en halv mansbot var, alltså 100 riksdaler sammanlagt, berättar Karin Edvall. Året efter blir Georg Henzén utkastad från Sandö glasbruk. Han skriver en lång inlaga till Hallrätten där han berättar om hur illa behandlad han blivit.  Trots att han haft ett slaganfall, har ett brutet revben och ett brutet bröstben, så blir han slagen och tvingas att arbeta, hävdar han. Inspektorn på brukar svarar med att säga att Georg är helt oregerlig, han vet inte vad som är rätt och fel, han är ständigt full och beter sig helt laglöst. Jag tror att hans beteende har med sonens död att gör, säger Karin Edvall. Jag tror att förtvivlan tog överhanden. Efter en här händelsen tvingas Georg att lämna Sandö, och han går sin väg. Nu går det brant utför för Georg. Han lämnar Fredrika i Norrland och ger sig ut på en egen vandring mellan olika glasbruk längre söderut. Han kallar sig änkeman och han påstår att han kommer från ett bruk i Värmland, där han bevisligen aldrig jobbat. Han återvänder aldrig till något ställe han arbetat på tidigare, han verkar bränna alla broar allteftersom han rör på sig. Sin sista tid tillbringar Georg på Kosta glasbruk, där han dör 1825. Obduktionsprotokollet efter hans död är ovanligt innehållsrikt: Det är väldigt omfångsrikt, berättar Karin Edvall. Det står ganska noga om vad han gjorde de senaste åren och hans sista dygn är väldigt noga beskrivet. Man får veta att han varit förkyld, vad han åt till frukost -äggröra och fläsk att han sedan gick ut en stund och kom tillbaks och bad om nål och tråd för att laga sin rock. Och så pang, så var han död. Han var 52 år, vilket var en hög ålder för en glasblåsare. Han var i ganska gott skick, förutom att hans lever var enorm. Det tyder ju på att han hade grava alkoholproblem. Georg hade lämnat Finland och sin familj där 1806, och när han dog 19 år senare visste han sannolikt inget om hur det gåt för hans första hustru Serafia och de fem finska barnen, men Karin Edvall vet. Två av barnen dog som små under kriget. Serafia flyttade till Åbo med två av barnen, Serafia och Dominicus, som blev bagarlärling. I september 1821 så dränker han sig i Åbo å. Han har mått psykiskt dåligt i flera år, har tidigare försökt ta livet av sig med en kniv. Mamma Serafia väntar då barn med en ny man, en skollärare som hon senare gifter sig med. Systern Akvilina startar en värdshusverksamhet. Modern Serafia blir över 80 år, och när hon dör så är alla hennes barn och båda hennes makar borta sedan länge.  Dramatisk när en tredjedel av riket föll bort Glasblåsaren Georg Hentzén dog 1825 och efterlämnade två familjer, en på den svenska sidan och en i Finland. Vi vet inte om han verkligen gjorde några allvarligt menade försök att få kontakt med sin första familj den i Finland igen, men även om han hade velat ha kontakt med dem så hade det sannolikt varit svårt. För när man efter 1809 års krig drog upp den gräns som skulle skilja Sverige från det nu ryska Storfurstendömet Finland, så drog man också ner en slags ridå för kontakterna över gränsen. Det berättar Åke Sandström som är professor i historia vid Uppsala universitets Gotländska campus. Den fria rörligheten mellan riksdelarna upphör ju. Det är ungefär som det som händer just nu i England med Hard-Brexit, fast mycket, mycket värre. För de ryska undersåtarna rådde det i praktiken ett slag utreseförbud under långa tider, finländare att besöka den gamla västra riksdelen. Det var svårt att hålla kontakten med släktingar och vänner när man levde i två skilda länder. Postgången fungerade ju, men det ställde ju till det, många familjer delades, säger Åke Sandström. Riksgränsen kom att gå mitt i ett finskspråkigt område och tittar man utefter Torne Älv så är många av byarna dubblerade. Min farmor till exempel kommer från den finska byn Karunki, och på den svenska sidan finns byn Karungi.  Folk i de där byarna var ofta släkt, eller i alla fall vänner med varandra. Där emellan lade man nu en riksgräns tvärs över och satte utreseförbud för de nya ryska undersåtarna. Artikel 4 ur fredsfördraget i Fredrikshamn sep 1809 (något moderniserat språk) Hans Majestät Konungen av Swerige avstår oåterkalleligen och för alltid, till förmån för Hans Majestät Kejsaren av Ryssland alla rättigheter och titlar till de härefter uppräknade Hövdingedömen, vilka under detta krig blivit från Sverige erövrade, nämligen: Kymmenegårds Län, Nylands och Tawastehus, Åbo och Björneborgs med de Åländska Öarne, Sawolax och Karelen, Wasa och Uleåborgs Län, samt en del av Västerbotten ända till Torneå Elf. Det här var ju mycket mer dramatiskt än de flesta inser idag, kommenterar Åke Sandström. Det var ju alltså en tredjedel av riket och en fjärdedel av dess befolkning som föll bort. Det här var ju inte fråga om en provins som man skulle kunna tro, utan det var en del av rikets kärna. På 1700-talet så brukade man beskriva Sverige som bestående av fyra länder Götaland, Svealand, Norrland och Finland. De delarna hade funnits ända sedan riksbildningen på 1200-talet, så det var verkligen en betydelsefull och stor del av det svenska riket som gick förlorat, och det faktum att Sverige samtidigt gick i union med Norge kunde inte på något sätt ersätta gamla riksgemenskapen med Finland. Kontakterna mellan den svenska och finska rikshalvan fram till brytningen 1809 var intensiva. Inte minst var det de vanliga, enkla människorna som lastade sina båtar med de varor de hade samlat på sig under året för att på hösten sälja på andra sidan vattnet. Finland var ju oerhört väl integrerat ekonomiskt med den västra riksdelen framför allt med Stockholm. Det var ju oändligt mycket mer kontakter mellan å ena sidan Österbotten, Åland Saatakunta och egentliga Finland och å andra sidan Stockholm, än det var mellan Stockholm och Småland eller Östergötland, säger Åke Sandström. På höstarna, i september och oktober så kom det ju hela armador av bondeseglare till Stockholm. De låg i mångdubbla rader på Skeppsbron för att sälja strömming, tjära beck och slöjdföremål. Det var en årlig företeelse av stora mått.   Den finlandssvenske friherren Carl David Skogman betraktade vid ett tillfälle livet på kajen i Stockholm, och han beskrev hur man skojade med språkbarriären: Så var här ett levande liv. Köpslående mellan fruar och pigor på ena sidan och på den andra de finska bönderna och deras hustrur, försiggick understundom ganska högljutt, helst dessa sistnämnda ofta endast nödtorftigt kunde svenska och var föremål för skämt över deras finska brytning. När fredsavtalet mellan Ryssland och Sverige skulle skrivas insåg förhandlarna att  det var en dålig idé att tvärt bryta alla kontakter mellan länderna. Därför skrev man in att delar av handeln skulle kunna fortsätta De höga kontrahenterna har för sina undersåtars nytta överenskommit att vidtaga tjänliga anstalter för att befästa de handelsförhållanden som lång vana, grannskapet och ömsesidigt behov gjort nästan oundgängliga. Tills vidare skola Finnarne äga tillstånd att från Sverige utföra Malm, Tackjärn, Kalk, Byggnadssten till Mas- och Smältugnar, och andra av detta Rikes produkter. Svenskarne skola ifrån Finland kunna utföra Boskap, Fisk, Spannmål, Lärft, Tjära, Bräder, Trädvaror af alla slag, Timmer och Wed, samt i allmänhet alla öfriga detta Storfurstendömets produkter. Man måste ändå säga att när man satte fredsvillkoren så var man ganska klok i många avseenden, kommenterar Åke Sandström. Man sa ju bland annat att vi inte kan klippa alla ekonomiska band mellan de här båda riksdelarna: Trots att Ryssland tog över styret av Finland märktes det svenska inflytandet under lång tid, framför allt i lagar och förvaltningen. Vissa svenska regler och lagar blev kvar i Finland trots att de förändrades i Sverige, berättar Åke Sandström. Finland behöll den svenska lagstiftningen längre än vad Sverige gjorde. Det gustavianska Sverige levde i många avseenden vidare i Finland. Man behöll 1734 års lag, som var en omfattande lagskrivning på sin tid, de svenska grundlagarna fortsatte att gälla och man kunde använda svenska mynt ända till mitten av 1800-talet. Med tiden blev ändå det ryska inflytandet över Finland allt större. Bondeseglarna, som tidigare åkt över Östersjön till Stockholm, syntes allt mera sällan på kajerna i Sverige. Det här dör ju ut under 1800-talet, och det beror delvis på att man försvårar utbytet med Sverige, men också för att det öppnar sig bättre utsikter i Petersburg, som ju är avsevärt mycket större än Stockholm. Stockholm hade ju haft en finsk församling sedan 1500-talet. Nu fick Petersburg en likadan. I slutet av 1800-talet är Petersburg Finlands andra eller om det är tredje största stad om man ser till befolkningen, slutar Åke Sandström. Programmet är gjort av  Elisabeth Renström, Merja Laitinen och Gunilla Nordlund Uppläsare: Viktor Åsberg och Patrik Paulsson  slaktband@sverigeradio.se

Cary Summers, Tony Zeiss, Tiffany Smiling, Josh and Lindsey Helms, Michelle Ule, Timothy Reckart, Jami Amerine

Cary Summers, Tony Zeiss, Tiffany Smiling, Josh and Lindsey Helms, Michelle Ule, Timothy Reckart, Jami Amerine

Finland firar hundra år i år och Linnea Luttu och Joseph Knevel har åkt över till grannlandet för att möta några av alla 300 000 finlandssvenskar som lever där. Namka Gutic kom till Finland och Närpes i början av 90-talet från kriget i Jugoslavien. Närpes är en av få platser i Finland där i stort sett alla pratar svenska vilket också gjorde att Namka Gutic aldrig lärde sig det finska språket. Vi samtalar med Namka om språk och identitet. Vi får också följa med till vännen Barbro Banck, multikonstnär, som bor i vacker Hälsingegård i utkanten av Närpes. 40 mil norr om Närpes ligger Svenska Privatskolan i Uleåborg. Här bor ungefär 400 svensktalande vilket gör Uleåborg och skolan till en av de nordligaste språköarna. På skolan möter vi Eva-Lisa Storbacka.  Linnea Luttu linnea.luttu@sverigesradio.se  Joseph Knevel joseph.knevel@sverigesradio.se

I programmet diskuteras tidiga Bach-kantater med Vox Luminis, Slaviska danser av Dvorák, tjeckisk pianomusik och två finska violinkonserter med Uleåborgs stadsorkester. Johan möter Andrew Manze. Söndag den 26 mars 12.00 14.00 I panelen Anna Nyhlin, Sara Norling och Tony Lundman som tillsammans med programledaren Johan Korssell betygsätter följande skivor:  ACTUS TRAGICUS Bach-kantater nr 106, 150, 131 och 12 Vox Luminis Lionel Meunier, dirigent Alpha Classics ALPHA 258 EINAR ENGLUND UUNO KLAMI Violinkonserter Benjamin Schmid, violin Uleåborgs stadsorkester Johannes Gustavsson, dirigent Ondine ODE 1278-2  VÍTEZSLAVA KAPRÁLOVÁ Kompletta pianoverk Giorgio Koukl, piano Grand Piano GP 708  ANTONÍN DVORÁK Slaviska danser, op 46 och 72 Tjeckiska filharmonin Jirí Belohlávek, dirigent Decca 4789458 Referensen Johan jämför och refererar till en inspelning av Dvoráks Slaviska danser med Bayerska radions symfoniorkester under ledning av Rafael Kubelik. Inspelad på DG.  Johan möter Johan har träffat barockviolinisten och dirigenten Andrew Manze för ett samtal i samband med Manzes gästspel i Stockholms konserthus i januari då han dirigerade Kungliga filharmonikerna i Robert Schumanns pianokonsert med solisten Daniil Trifonov samt Ralph Vaughan Williams sjätte symfoni. Samtalet kom att kretsa kring Manzes kärlek till landsmannen Vaughan Williams och den pågående utgivningen av de nio symfonierna.  Andra i programmet nämnda eller rekommenderade inspelningar: Dvoráks Slaviska danser med Cleveland-orkestern ledd av George Szell på skivmärket EMI. Kaprálovás pianocykel Dubnova Preludia i en inspelning med Bengt Forsberg på dB Productions. Kaprálovás Partita för piano och orkester op 7 (1935) samt Suita Rustica för orkester op 19 (1938)  Svepet Johan sveper över ett album, "Contemporary Violin Concertos", med Cecilia Zilliacus som solist i två svenska violinkonserter, Ylva Skogs och Anders Nilssons. Skogs konsert framförs av Helsingborgs symfoniorkester ledd av Anna-Maria Helsing och Nilssons av Västerås sinfonietta under ledning av Fredrik Burstedt. Skivan är inspelad på dB Productions.

¿Propósitos para este 2017? Hablamos con Rafa Torralba, Director de la Escuela Nacional de Corredores Populares de la ULE, con el entrenador personal del Body Factory, Alfonso Galán, con el entrenador Jesús Rodríguez, voz de los gimnasios McFit y por supuesto, no podía faltar, Jesús Santín, en los mandos de la nutrición.

Det är Uleåborg och vintriga förutsättningar som gäller i afton när Winter Burst fortsätter. Eskil Hellberg och Jonas Noreen finns med i vanlig ordning. Den tredje länken är Fredrik Edholm som har stenkoll på dessa, för många okända, hästar. Experttrion reder ut vilka som gynnas av isbanan och de bjuder också på en hel del roliga streck. Dessutom blir det lite finska… God tur! For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Hur ska man kunna integreras i ett land som Finland, där alla håller så hårt på det privata? Det är kärnan i den kurdiske journalisten Reband Xoshnaws sommarprat. Xoshnaw kom till Finland från sin hemstad Erbil i norra Irak förra hösten. I dag har hela familjen asyl och bor i en lägenhet i Esbo, men vägen dit var lång. Xoshnaw bodde först med familjen på en flyktingförläggning i Uleåborg i åtta månader. Sedan flyttades de till Jakobstad där han träffade den första finländaren som han numera kan kalla för vän. - Jag vet inte vad du som lyssnar tänker om mig, eller om andra invandrare men jag är säker på att vi har en tjock vägg mellan oss. Red. Heidi Grandell-Sonck

Interview with FreeBSD committer Jeff Roberson. We talk about his recent work on softupdates journaling (SUJ) and also the ULE scheduler.File info: 30Min, 14MB.Ogg link: https://archive.org/download/bsdtalk186/bsdtalk186.ogg

I veckans Kino drar vi österut. Till den vitala finska filmvärlden, där man äntligen verkar ha släppt sitt Kaurismäkikomplex. Sedan sekelskiftet har filmindustrin vuxit rekordsnabbt, och antalet inhemska filmer som haft premiär har fördubblats på bara några år - och det gäller både spelfilmer och dokumentärer. Kinos Thella Johnson har varit i Finland för att se de mest omtalade biofilmerna just nu, och träffat några av regissörerna bakom dem. Först ska vi till Tennispalatset i Helsingfors, där det häromveckan var galapremiär för den senaste långfilmen från Finlands komedidrottning, Johanna Vuoksenmaa. Ganska få finska filmer kommer till de svenska biograferna, men i slutet av mars är det biopremiär för dokumentären Ingen riktig finne. En musikdokumentär om en medelålders finsk man på jakt efter sin identitet i sin barndoms Sverige. I Ingen riktig finne berättas historien om de familjer som efter att ha jobbat ett årtionde i Sverige, flyttade tillbaka till Finland. Kinos Thella Johnson, som själv är andra generationens sverigefinländare, fortsatte sin reportageresa i Finland och reste till sin mammas barndomstrakter i Uleåborg, där även gänget bakom Ingen riktig finne bor. Veckans Om igen står kemi- och biologiläraren Brita Broberg från Mullsjö för. När hon på 1970 och -80-talet pluggade i Uppsala så extraknäckte hon som biografmaskinist. 1978 hade en pastischartad musikalfilm premiär på Fågel blå där hon jobbade. Den förutspåddes redan från början att bli en långkörare. Men att Britta Broberg skulle köra filmen i över ett år hade varken hon eller biografägaren räknat med. Filmen namn? Grease, regisserad av Randal Kleiser. John Hawkes spelar huvudrollen i bioaktuell Mitt längtande hjärta, en film om den polioskadade poeten och journalisten Mark O'Brien. Filmen handlar om hur han - vid 38 års ålder - anlitar en sexterapeut för att bli av med oskulden. En roll som Hawkes gör liggande, i varenda scen - O'Brien var förlamad från axlarna och neråt. John Hawkes är en av de där skådespelarna som du har sett utan att du kanske är medveten om det. Han spelar sektledaren i Martha, Marcy May Marlene och Teardrop i Winter's Bone. Men just den här helgen är han bioaktuell som Mark O'Brien i Mitt längtande hjärta. Karin Svensson har träffat honom. Programledare: Roger Wilson Producent: Marie Liljedahl

Well Hello and Welcome Join Alex and Joan for a repeat episode of one of there previous guest as they welcome their very special guest Alex's Mentor who has been it for 3 yrs.  and will continue one and on and on.  So be sure to tune in live this Wednesday from 5-6p.m. est. to find out what we had talked about!

Well Hello and Welcome to Real Metaphyscial Advice today is Wedesday October 3rd, 2012 thanks for stopping by and tuning in.  The call in number is 347-826-7522, and the chat room is open and active.  Any comment's, questions, or concerns please call in or put them in the chat room.  Please Also Call in for FREE READINGS or put them in the chat room and we will be happy to do them for you anytime.  I am your host Alex Artman I am an Intutive Tarot Card Reader that Likes to tell you how it is without beating around the bush.  I can either pull cards for you, or read for you Intuitively and tell you what my guides and Angels have to say for you.  You can find me at www.advicebyalex.com  .  My lovely co-host is Joan Clancy and she is also and Intuitive Tarot Card Reader that likes to give you advice like your mom would say, and she can be found at www.yourmomknows.com  .   We have a show every Wednesday from 5p.m. to 6p.m. est.  Where we have a card of the week, special topics, free readings, and a variety of guests.  Today I am very pleased and very excited to bring my on my mentor Allie Theiss you don't want to miss this show it will be FUN.  A little bit about Allie.  Allie is a sex and relationship expert as well as a 6th generation intuitive with a BA in Psychology, sex coaching from Sex Coach U and currently working towards her masters in IO Psychology.  Her Advice style integrates the body with the mind, soul, and emotions.  This of it as pracitcal advice with a metaphysical twist.  she can be found at www.allietheiss.com  .   We will be talking about the ULE, Past lives, and whatever else floats our boat! Please comment and rate the show so others can find us.   Thanks again for listening.  

Haparanda kommun vill inte ordna särskilt boende för rullstolsbunden åldring/ Universitetsutbildning i gruv- och naturresursfrågor i Luleå och Uleåborg/ EU;s stöd till Norrbotten kan bli kvar/ Articusstipendium till Anton Raukola bl a / Gör drivgas av rötter/ Världens äldsta champange smakar "blommor och svamp"

- Jag åkte till Sverige för att ha kul, säger Jouko Mustonen, som 1986 lämnade hemstaden Uleåborg i Finland och flyttade till Stockholm. Jouko tillhör den första generationen finländare som inte emigrerade på grund av fattigdom utan för att man helt enkelt ville bo någon annanstans. Den möjligheten vill han och hans svenska sambo också ge sin tvåspråkiga dotter. I fjärde och sista delen av serien Hurrare och finnjävlar får vi följa med Jouko Mustonen och dottern Maija till Finska förskolan, där man jobbar aktivt för att hålla banden mellan Sverige och Finland levande.

Der 3P0 - 1S0 Übergang (Uhrenübergang) des einfach ionisierten Indiums (lambda = 236,5 nm) gilt als einer der aussichtsreichsten Kandidaten für ein neues Frequenznormal im optischen Bereich mit einer relativen Genauigkeit von 10^-18. Als kurzzeitstabilen Oszillator benötigt man hierfür einen Laser mit einer Linienbreite, die kleiner als die natürliche Linienbreite des Uhrenübergangs ist (0,8 Hz). Die Koinzidenz der vierfachen Frequenz des Nd:YAG Laserüberganges bei 946 nm mit dem Indiumübergang bietet die Möglichkeit einen diodengepumpten monolithischen Ringlaser aus Nd:YAG (MISER) hierfür zu verwenden, was die Möglichkeit eröffnet mit einem sehr kompakten Aufbau in neue Bereiche der Frequenzstabilität vorzudringen. Der MISER wird hierfür auf einen hochstabilen Referenzresonator mittels der Pound-Drever-Hall Stabilisierungstechnik stabilisiert. Als Resonatoren werden verschiedene Materialien (Zerodur und ULE), wie auch verschiedene geometrische Abmessungen verwendet, die jeweils in einer Vakuumkammer innerhalb einer temperaturstabilisierten Umgebung gelagert sind. Das Hauptproblem bei der Verbesserung der absoluten Frequenzstabilität des Uhrenlasers besteht darin, dass der Referenzresonator, eine sehr gute Isolierung gegenüber äußeren Einflüssen wie seismischen Vibrationen und Temperaturfluktuationen erhalten muß. Auf dem Weg zur sub-Hertz Stabilität des Lasers werden hierfür verschiedene Methoden untersucht. Für die Isolierung der seismischen Vibrationen stellt sich ein aktiv vibrationsisolierendes System (AVI) als besonders effektiv heraus, dessen Leistungsfähigkeit ausgiebig untersucht wird. Mit Hilfe einer neuen Art der zweifachen Frequenzstabilisierung eines Lasers auf einen Referenzresonator werden schließlich Rekordwerte hinsichtlich der Qualität der Anbindung des Lasers an die Referenzfrequenz eines Resonators von