Podcasts about autisterna

Ända sedan debuten med ”Autisterna” 1979 har författaren, dramatikern och regissören Stig Larsson varit en självklar del av det svenska kulturlivet. Lika ofta hyllad för sina böcker som kritiserad för sina kontroversiella och oresonligt ärliga uttalanden. I slutet av 90-talet hände dock något avgörande i Stig Larssons liv. Han gick igenom vad han kallar för en andlig och religiös kris, vilket ledde till att han ett antal år senare upptogs i katolska kyrkan. I det här avsnittet berättar Stig, på sitt eget vindlande sätt, om sin resa till katolska kyrkan. Om sitt första omskakande möte med Bibelns texter, om de betydelsefulla samtalen med pater Rainer Carls och om förlåtelsens frigörande kraft.

Han är ett självutnämnt geni och skitstövel. Varför tvivlar Stig Larsson nu för första gången på sig själv? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stig Larsson är författaren som få har läst, men som många har en åsikt om.Han har blivit symbolen för en mansgris, eller en skitstövel, som upprört med kontroversiella uttalanden under många år. Av någon anledning ofta om sex och unga kvinnor, eller till och med flickor.Senare i vår släpper han sin första bok skriven efter metoo-upproret. Vad tänker han om sina tidigare uttalanden? Och hur är det att se tiden springa ifrån en?”Jag kanske gjorde fel, okej?”Stig Larsson föddes 1955 i Skellefteå, och flyttade under uppväxten till Umeå. Som vuxen flyttade han till Stockholm, blev filmregissör och författare, och slog igenom med debutromanen Autisterna 1979.Under 1980-talet lyftes Stig Larsson fram, både av sig själv och andra, som ett ”geni”. En person som tvärsäkert kunde svara på allt, och hävdade att han var en av få, om inte den enda, i Sverige som kunde bedöma litterär kvalitet.I den här Söndagsintervjun framträder dock – allteftersom – en person med stråk av självrannsakan, som inte längre ens kan svara på frågan om han litar på sig själv.Programledare: Martin WicklinProducent: Filip BohmKontakt: sondagsintervjun@sr.se

1979 kom den då 24-årige författaren Stig Larssons debutroman Autisterna ut. Den markerade en övergång mellan 70-talets realistiska litteratur och postmodernismen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. 2004 begav sig Kulturredaktionens Louise Epstein och Marie Lundström hem till författaren på Lilla Essingen i Stockholm. Hur snabbt hade han skrivit den? Varje kapitel tog två timmar, säger Stig Larsson. Håller den fortfarande? Det finns ett flow och en auktoritet i språket, säger han.

Kulturjournalisten Clara Törnvall, som släppt sin debutbok “Autisterna - om kvinnor på spektrat”, är gäst hos Kakan Hermansson i detta avsnitt. En podd från Aller media. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kulturjournalisten Clara Törnvall, som släppt sin debutbok “Autisterna - om kvinnor på spektrat”, är gäst hos Kakan Hermansson i detta avsnitt. En podd från Aller media. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Få saker är så svåra att förklara som mänsklig interaktion. Eva-Lotta Hultén påminner om hur svårt det kan vara att förstå allt det som inte låter sig förklaras. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Som femåring fick jag en dag upp ögonen för kvinnlighet. Min förskola tog emot en praoelev, en ung flicka som jag uppfattade som vuxen och väldigt vacker. Jag minns hur vi satt på gräsmattan utanför förskolan och att jag noterade att hon satt på ett speciellt sätt. Inte på rumpan med benen i kors, eller på knä som alla vi barn utan på ena höften med knäna ihop och uppdragna åt ena sidan. För att hålla balansen hade hon ena handen som stöd i marken. Åh, så tjusigt! Så ville jag också sitta och jag började öva. Uppenbarligen gick det så där med att upprätthålla den sedesamt kvinnliga looken för flera år senare, jag kan ha varit runt elva, åkte jag buss med en kvinnlig släkting, när hon sa åt mig att hålla ihop knäna. Jag undrade varför och fick svaret att det inte såg trevligt ut för flickor att sitta brett med benen. Som jag skämdes! Hade jag alltså suttit på fel sätt i hela mitt liv utan att veta om det?Jag minns många sådana här situationer från min barn- och ungdom. Tillfällen då det plötsligt gått upp för mig att jag gjort fel och att alla andra visste och kunde saker som jag missat. Ibland förstod jag för att jag blev tillrättavisad av vuxna, andra gånger såg jag något i andras blickar, barns eller vuxnas, och insåg att jag sagt eller gjort något pinsamt eller klumpigt.Som barn var jag dålig på att förstå socialt samspel. Det som verkade komma naturligt för många andra gjorde inte det för mig. Medan läsning, skrivning och räkning gick som en dans och jag hade svårt att förstå varför andra behövde traggla så, infann sig aldrig samma flow på det sociala samspelets arena för min del. Där fick jag själv traggla, inte sällan efter att först ha mötts av ilska eller hån.Eftersom jag skriver mycket om skolan är jag med i en Facebookgrupp för specialpedagoger. Den är öppen för alla och en dag dyker det upp ett inlägg med en fråga. Varför börjar folk skratta rätt som det är? Jag trodde man bara skulle skratta när något är roligt. Personen i fråga gör fler inlägg; frågar hur man gör för att få kompisar och berättar att hen befinner sig inom autismspektrat, vilket antagligen fler än jag redan anat. Hen får genomgående vänliga svar.Ofta har vi lättare att ursäkta klumpigt eller avvikande beteende om vi har en etikett på personen, som någon form av diagnos eller ett väldigt uppenbart avvikande beteende. Den som bara är impulsiv i överkant riskerar att uppfattas som oartig när den avbryter eller fyller i andras meningar. Den som är blyg kan misstas för dryg, särskilt om den inte vänder ner blicken eller rodnar på rätt sätt. Det är som om många utgår från att den som har svårt med det sociala trampar i klaveret med avsikt och därför förtjänar ilska, och att bara den som har väldigt tydliga svårigheter förtjänar förståelse eller överseende när det blir fel.Clara Törnvall berättar i sin bok "Autisterna" hur hon gång på gång får höra att hon väl inte kan vara autistisk, som verkar så normal. Samtidigt berättar hon hur hennes beteende gör att hon hamnar i konflikter utan att själv förstå varför. Att hon både kan kamma och klä sig som vem som helst och dessutom inneha ett ansvarsfyllt jobb på Sveriges radio gör det svårt för många att ta in hennes handikapp. Men det går alltså fint att se ut precis som alla andra och rentav vara intelligent, och ändå inte klara att leva upp till de sociala normerna för att man helt enkelt inte förstår koderna. Törnvall gör referensen till forna tiders tro på troll som varelser som utseendemässigt inte går att skilja från människor men som kan avslöjas i detaljer, som språkliga ovanor, ett svårt humör eller annat lite avvikande beteende.Så fort vi inte klarar att urskilja och följa de sociala koderna riskerar vi att ses om lite mindre mänskliga. Eller i alla fall som pinsamma eller töntiga. Men socialt samspel är svårt, även för många som befinner sig utanför autismspektrat. I antologin Sånt vi bara gör skriver 95 forskare inom humanvetenskaper som etnologi, lingvistik, socialantropologi och nordiska språk korta kapitel om hur vi beter oss och pratar. Många av texterna innehåller omkvädet Det är sånt vi bara gör. Samtidigt beskriver många av texterna också hur många av oss faktiskt inte bara gör, utan tvärtom gör fel, och avviker från det där som de flesta sysslar med utan att reflektera. Etnologen Jesper Fundberg beskriver till exempel i sin text hur viktigt det kan vara att klä av sig i rätt ordning. I scener från ett omklädningsrum för fotbollsspelande killar berättar han hur en pojke som klär av sig kalsongerna före tröjan blir kallad för bögig. En annan som gör samma sak kommer undan med att kompisen skrattar men övertrampet måste uppenbarligen markeras på något vis.Fundberg konstaterar att det rätta sättet för pojkar och män att klä av sig, att döma av hur nästan alla gör eller hur vi reagerar när någon inte följer mönstret, är att först ta av strumpor och byxor, sedan tröja, och sist kalsongerna.En annan forskare beskriver i boken olika sorters kramar, en tredje berättar hur vi väljer plats på bussen. Det är så enormt mycket de flesta bara gör utan att behöva tänka efter. Så mycket att förhålla sig till och komma ihåg för alla som är autistiska, eller för den delen bara har lite svårt med det sociala. Snubbeltrådar överallt, hela dagarna. Massor av oro över att göra fel, massor av ångest över att ha gjort fel.Jag kan inte släppa de där frågorna i gruppen för specialpedagogik för att de är så hjärtskärande. Hur får man vänner? När ska man egentligen skratta? I en text i antologin "Sånt vi bara gör" skriver språkvetaren Klara Skogmyr Marian om just skrattande. Hon tjuvlyssnar på ett samtal vid bordet intill sig och hör flera skratt, trots att konversationen tycks handla om att en anhörig gått bort oväntat hastigt. Skratt, förklarar hon, är inte bara till för att uttrycka glädje utan är en mångsidig samtalsresurs som vi använder som verktyg för en rad sociala funktioner, som att avsluta ämnen, hantera känsliga situationer eller lösa fnurror i interaktionen. Genom att skratta på ett visst sätt kan vi markera att vi är redo att lämna över ordet, ta över det, eller bara ge klartecken till den som berättar att hen kan fortsätta prata.Det är svårt att föreställa sig hur minerad en vanlig dag är för den som inte förstår sig på olika sorters skratt. Den bjuder på nästan oräkneliga tillfällen att göra fel eller missförstå. För när ska vi egentligen skratta? Det skulle behövas en hel bok för att reda ut det på ett sätt som verkligen skulle ge vägledande svar. Men vi kanske i alla fall kan enas om att vi inte ska skratta åt, och inte heller bli arga på eller håna alla dem som har svårt att klara koderna för när skrattande ska ske, eller som kanske bara råkar klä av sig i fel ordning.Eva-Lotta Hultén, författare och journalist

En explosion så skulle vissa beskriva ökningen av adhd-diagnoser de senaste åren. Men att bli diagnosticerad med en neuropsykiatrisk funktionsvariation (NPF) kan vara laddat. För samtidigt som det kan innebära begränsningar för den enskilda individen, så kan det medföra en rad rättigheter som man inte har tillgång till utan en diagnos. För individen är diagnosen viktig som en förklaringsmodell för att förstå sig själv, säger Lotta Borg Skoglund, forskare och överläkare i psykiatri. Hon tror att vi om 20 år inte längre kommer att ha några diagnoser eller att vi har många fler, men att de har undergrupper. Hon fortsätter och säger:  Vi får så många diagnoser som vi förtjänar. Men ökningen av NPF är inget nytt, utan har varit konstant sedan diagnoserna kom på 90-talet, menar Björn Hejlskov, författare och psykolog. I och med den förändrade skolan så fick allt fler elever problem med att uppnå kraven. Kraven på att elever ska ansvara för sin egen inlärning ökade och de som inte klarade det fick adhd-diagnoser. Men elevernas svårigheter har dock inte ändrats, utan det ökade antalet diagnoser är ett resultat av en ändrad skola, säger han. Samtidigt som det talas om en överdiagnosticering, så hamnar många mellan stolarna. Det finns grupper som snarare underdiagnosticeras, och bland de hittar vi ofta flickor och kvinnor. Kulturjournalisten Clara Törnvall, författare till boken Autisterna kvinnor på spektrat, tillhör de som fått diagnosen autism i vuxen ålder och för henne har det varit avgörande i att kunna förstå sig själv. Gäster i programmet: Clara Törnvall, kulturjournalist och författare. Bo Hejlskov, författare och psykolog. Lotta Borg Skoglund, forskare, författare och överläkare i psykiatri.Programledare: Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent: Shang Imam.

Andrés och Oskar samtalar om Clara Törnvalls bok "autisterna".

Denna gång samlas Alex, Pernilla och Rasmus för att prata om Sally Rooneys nya roman Vackra värld, var är du. Efter succéerna med Samtal med vänner och Normala människor så är förväntningarna höga på den här boken och frågan är om den verkligen klarar leva upp till det. Som oftast råder det delade meningar och det blir ett timslångt avsnitt om relationer, klass och religion och frågan om hur mycket av författarkaraktären Alice som faktiskt är Sally Rooney själv. Böcker vi pratar om i avsnitt #82:Vackra värld, var är du – Sally Rooney (Bonniers)Samtal med vänner - Sally Rooney (Bonniers)Normala människor - Sally Rooney (Bonniers)Edith och Julian – Naoise Dolan (Wahlström & Widstrand)Trion – Johanna Hedman (Norstedts)Cykelbudet – Anders Teglund (Teg publishing)Autisterna: om kvinnor på spektrat – Clara Törnvall (Natur & Kultur)Säg inget: en sann historia om mord och terror på Nordirland – Patrick Radden Keefe (Bonniers)Får jag följa med dig hem – Marie Aubert (Wahlström & Widstrand)Hjärtlinjer – Brit Bennett (Bonniers) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Linnea Wikblad vill ha fler sorters tutor i bilen, kanske en förlåt-tuta? Vi pratar med P3 Nyheters Kalle Berg om skattefinansierad poesi i Tranemo och om att Brasiliens president Jair Bolsonaro riskerar åtal för höga dödstal. Det är Julio-onsdag PARALLELT med "Grov patwa-wedenesday". Vi går igenom svängiga låtar med väldigt grovt språk. Moa Lindstedt från Musikguiden berättar att The Weeknd och Swedish House Mafia verkar släppa musik och att det försiggår rave i medeltida tappning. Evalisa Wallin från P3 Krim Krim har tittat på hur unga personer gör kriminella nätverk tjänster och sedan själva gör en kriminell karriär, 15-åriga kontraktsmördare. Clara Törnvall är kulturjournalist och har precis släppt boken Autisterna, hon fick sin autismdiagnos när hon var 42 år och har sedan dess genomgått ett slags pånyttfödelse. Programledare: Linnea Wikblad, David Druid och Kodjo Akolor

Kulturjournalisten Clara Törnvall som nyligen släppt boken Autisterna fick sin autismdiagnos när hon var 42 år och har sedan dess genomgått ett slags pånyttfödelse. Vi pratar om hur kvinnor diagnostiserats eller snarare INTE diagnostiserats på autismspektrat genom tiderna och hennes egna spekulationer kring vilka historiska kulturkvinnor som var autister. Vi pratar även om fördomar om autister och popkulturella troper som framställer folk med autism som bl.a. superhjältar. Programledare: Kodjo Akolor, Linnea Wikblad och David Druid

Om bland annat Clara Törnvalls Autisterna. Och Nobelpriset i litteratur.

Stig Larsson fyller 60 år och gör upp med sig själv. Dokumentären inleds på författarens favoritkrog, där en dödssjuk Stig hämtades i ambulans. Stig Larsson debuterade med Autisterna 1979. Han har skrivit böcker, pjäser och regisserat film. Han har kallats för den främste konstnären i sin generation. Men han har också kallats för en litterär pedofil på DN Kultur av sin före detta vän Ebba-Witt Brattström.I dokumentären följer Sigge Dabrowski Stig Larsson i vardagen. Stig har av hälsoskäl slutat ta amfetamin. Han har också lämnat sin dekadenta livsstil bakom sig, där sena nätter på Stureplan med unga tjejer avlöste varandra.Nuförtiden kretsar hans liv kring ön Lilla Essingen i Stockholm, dit han flyttade för knappt trettio år sedan. Han bor i en sparsamt möblerad etta, tillsammans med katten Cecil.Vi firar jul på Lilla Essingen med Stigs närmsta vänner, träffar 103-åringen Gunborg som målar av honom och lär känna restaurang Rosa Drömmar där Stig hänger dagligen.Plötsligt en dag kollapsar Stig på Rosa under dramatiska former. Rykten om vad som hänt, det ena galnare än det andra, sprids som en löpeld över ön. Och samtidigt som Stig kämpar för sitt liv så utlöses en häftig kulturdebatt där Karl-Ove Knausgård och Stig Larsson står i centrum.Sigge Dabrowski har studerat vid Stockholms dramatiska högskola och sedan dess arbetat på Tendens - kortdokumentär. Han har själv bott på Lilla Essingen. I juni 2016 sändes hans 2:a P1 Dokumentär. Älskade, hatade Anders Svensson.

Stig Larsson fyller 60 år och gör upp med sig själv. Dokumentären inleds på författarens favoritkrog, där en dödssjuk Stig hämtades i ambulans i våras.   Stig Larsson debuterade med Autisterna 1979. Han har skrivit böcker, pjäser och regisserat film. Han har kallats för den främste konstnären i sin generation. Men han har också kallats för en litterär pedofil på DN Kultur – av sin före detta vän Ebba-Witt Brattström. I dokumentären följer Sigge Dabrowski Stig Larsson i vardagen. Stig har av hälsoskäl slutat ta amfetamin. Han har också lämnat sin dekadenta livsstil bakom sig, där sena nätter på Stureplan med unga tjejer avlöste varandra. Nuförtiden kretsar hans liv kring ön Lilla Essingen i Stockholm, dit han flyttade för knappt trettio år sedan. Han bor i en sparsamt möblerad etta, tillsammans med katten Cecil. Vi firar jul på Lilla Essingen med Stigs närmsta vänner, träffar 103-åringen Gunborg som målar av honom och lär känna restaurang Rosa Drömmar där Stig hänger dagligen. Plötsligt en dag kollapsar Stig på Rosa under dramatiska former. Rykten om vad som hänt, det ena galnare än det andra, sprids som en löpeld över ön. Och samtidigt som Stig kämpar för sitt liv så utlöses en häftig kulturdebatt – där Karl-Ove Knausgård och Stig Larsson står i centrum. Sigge Dabrowski har just avslutat studierna vi Stockholms dramatiska högskola. Han har själv bott på Lilla Essingen. Det här är hans första P1 Dokumentär.

Stig Larsson är just nu aktuell med den självbiografiska berättelsen "När det känns att det håller på ta slut", som han började skriva efter en nära döden-upplevelse. Han har i den hyllats för sin brutala uppriktighet, och ovillkorliga ärlighet. Sedan tidigare är Stig Larsson bland annat känd för romanerna Autisterna och Nyår och filmen Kaninmannen och sitt arbete som kritiker.

När det känns att det håller på ta slut heter Stig Larssons nya memoarbok. Han gästar studion och berättar om ett liv där skrivandet fått gå före allt. Poeten Göran Sonnevi läser ur sin alldeles färska diktsamling Bok utan namn. Vi besöker Berättarministeriet i Södertälje där barn lär sig att skriva historier. Dessutom: om ljudböcker - när, var och hur ska de lyssnas på? Hör också skådespelarna Krister Henriksson och Julia Dufvenius om hantverket att läsa in romaner. Vill du fortsätta diskussionen så kom gärna till . Tips! Dessa böcker nämns i veckans program: Stig Larsson När det känns att det håller på ta slut (2012) Avklädda på ett fält (2000) Komedin I (1989) Nyår (1984) Autisterna (1979) Göran Sonnevi Bok utan namn (2012) Oceanen (2005) Paul Auster New York-trilogin (1987) Elsa Beskow Hattstugan (1930) Havamal ( i Sveriges Radio: Klassikern) Ljudböcker Felicia Feldt - Felicia försvann (2012) - inläst av Julia Dufvenius E.L. James - 50 nyanser av honom (2012) - inläst av Julia Dufvenius Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren - Engelsforstrilogin (2011-2012) - inläst av Julia Dufvenius Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken (1912) - inläst av Krister Henriksson J.K. Rowling - Harry Potter-böckerna (1997-2007) - inlästa av Krister Henriksson Marcel Proust - På spaning efter den tid som flytt I (1913) - inläst av Krister Henriksson Franz Kafka - Processen (1925) - inläst av Gerard Hoberstorfer