Podcasts about konstfr

Med litografitekniken fick gemene man råd med fina originalkonstverk. Och litografins förlorade ställning säger något om en konstvärld på villovägar, tycker Thomas Millroth. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-08-24.Litografi, stentryck.Jag tänker på vackra affischer. 1800-talstidskrifter. Eller kanske på Konstfrämjandet.Är litografin bara en gammal teknik förpassad ur konsten i dag?Har i så fall något gått förlorat?Men först.Vad är litografi?I en ny bok beskriver Jan af Burén tekniken som en snilleblixt, och berättar entusiastiskt hur det går till:”Tag en litografisk sten, teckna något på den, behandla den med syra och gummi arabicum. Tvätta sedan bort alltihop med lösningsmedel. Nu ser stenen alldeles tom ut. Lägg den i pressen och valsa över tryckfärg – nu är teckningen tillbaka igen, redo att tryckas. Och det ser så enkelt ut.”Burén beskriver i spännande trycktekniska detaljer vad som brukar kallas litografins inkunabel-tid, det vill säga de första fyrtio åren sedan Alois Senefelder uppfann tekniken på det sena 1790-talet. När af Burén avbryter sin berättelse har litografin spritt sig över världen, ja, till och med i det ganska efterblivna konungariket Sverige.Men vad var då så speciellt som gav succén?Jo, det var ju en uppfinning som gjort något möjligt som dittills varit omöjligt. Förut fanns gravyrer, men det här var ju enkelt och användbart.Redan från början handlade det om konst. Konst med stort k. Nu kunde stora konstnärer mångfaldiga verk i perfekt skick, tryck efter tryck. Sprida dem i samtiden och bevara dem för framtiden. Redan från början dyker också en viktig term upp.Multipla original.Smaka på det. Tanken som skulle bli bärande under grafikens första boom i slutet av 1800-talet och som skulle bli bärande i mitten av 1900-talet, då konsten demokratiserades, spriddes till folket.Litografi rimmade på demokrati.Även om demokratin inte var uppfunnen i det tidiga svenska 1800-talet, var det ändå något åt det hållet som genomsyrade de första beskrivningarna av den underbara nya tekniken. I Stockholms Posten kunde allmänheten läsa:”alla konstens werk skola kunna föryttras till ett wida bättre pris, hwilken omständighet både för artisten och konstnälskaren är af den högste wigt.”Litografin gjorde konsten tillgänglig och billig.Idéerna om prisvärd spridning föregrep 1940 – och 1950-talen, då kulturen och konsten skulle ut till alla. Bort med privilegiesamhället. In med Konstfrämjandet, som bildades av 1947 av i princip alla landets folkrörelser, lägg så till Folket i Bilds konstklubb, konstföreningar och konstcirklar på ABF. In med konst i skolan och kringresande konstpedagoger.Konstnärer fick i uppdrag att skapa originalverk i litoteknik, som kunde säljas billigt, konkurrera ut allsköns skräpkonst. Och den här utgivningen blev snart en stor konstnärlig händelse i vårt land.Men tvivlet kom redan från början.Gick i själva verket konsten förlorad på vägen?Den förste skeptikern verkar ha varit Per Daniel Amadeus Atterbom, som 1828 skrev i tidskriften Heimdall.Litografin ” är ett medel för artisten att göra ett steg närmare den höjd hvarifrån Raphael och Michelangelo strålar i oförvanskelig gloria….” Men, invände Atterbom, den vägen var bruten och förlorad. Mycket få litografier, underströk han, förmedlade kännedomen om arbeten af den mera upphöjda art hvarigenom konstens sanna intressen befordras.Alltså konsten hade ett högre syfte än vad litografin kunde förmedla.Samma kritik drabbade på sin tid konstfärmjandets strävan att sprida god originalkonst i litografisk form i de svenska hemmen.Hade försöket att demokratisera konsten förvandlats till ett lamt nationellt uppfostringsprojekt.En nationell ambition i folkhemmet över hela linjen av smak och kultur, tänk Carl Butlers kokbok, Tore Wretmans matlagningsprogram.Visst känns dessa ambitioner avlägsna idag?Vad har gått förlorat?Dagens konstreportage handlar inte om prisvärda litografier. Nej, det är lyxkonsumtion och rekordpriser på konst som gäller.Då skrevs analyser av nya tryck från Lennart Rodhe eller Mona Huss Wallin.Idag är högt pris= hög kvalitet, ja, då finns inget utrymme för billig grafik i konstlivets salonger.Samlare och prestigefyllda konsthallar ingår i samma symbios, Sammlung Marx och Hamburger Bahnhof i Berlin, i Stockholm har vi Bonniers, Sven Harrys. Det handlar om kapital, kulturellt kapital. Konstnärer förknippas med samlare, utställningslokaler och auktionspriser. De som inte lyckas ladda sina namn till varumärken är förlorare. Många av de bästa hamnar i skuggan. Jan af Burén skriver bara om litografins första 40 å. Men boken är indirekt laddad med tankar om litografins och konstens ställning i dag. För allt fanns i sin linda då.Just då jag läser Buréns bok kommer en understreckare av Kristoffer Leandoer i Svenska Dagbladet, ”Finanshajarna har fått vittring på kulturen”. ”Från en spridning av kultur, konst, värden, ” menar Leandoer, har det rört sig till en ekonomi som är alltmer centrerad kring ett priviligierat fåtal och deras artificiella och uppdrivna behov.”Behov av det unika, det dyra och självklart exkluderande. Gemensamt för alla växande konstnärliga värden är idag att de inte är tillgängliga för alla – de många utesluts för de få.Eller.Spridningen av konsten har gått från originallitografier till unika miljonbelopp precis som matlagningskonsten har ersatts av gastronomi.Köpa dyrt på Bukowskis ger renommé och kulturellt kapital.Berikandets ekonomi – och berikandet har sin egen rörelseenergi. Som inte handlar om kvalitet men om anseende.Därför har dyra saker blivit oproportionerligt synlig. Vi får begapa hajpade verk av Damien Hirst på muséer – och idén är just att verken är dyra. Så ser dagens motsvarighet till konstfrämjandets spridning av god konst ut.Därvidlag har de gamla kritikerna av litografin som konst fått rätt. Konst ska vara sällsynt, vilket i den logiken är samma sak som dyr. Så byggs kulturella värden och kapital upp.Men samtidigt hade Atterbom helt fel. Litografin och grafiken banade väg för multiplar och en konst som är mer konceptuell än objektbaserad. Vägen gick inte, skulle inte gå mot Rafael och Michelangelo. Kritiken att litografin inte var unik ledde från spridning av konst och kultur till en ekonomi som centrerad kring ett priviligierat fåtal.Lönsammare vända sig till få än många.Jag behöver ju inte sörja gamla Konstfrämjandet för det, men ändå påminna om andra värden än de uppdrivna och exkluderande, det som är marknadens mumbo jumbo, att pengar är kvalitet.Därför avslutar jag liksom af Burén med att citera en av den litografiska konstens bortglömda mästare, Cecilia Frisendahl. Så sent som 2005 skrev hon i sin bok ”Den litografiska stenen”:”Den litografiska stenen är levande. Konstnären som arbetar med att skapa och utveckla sin grafiska bild från stenens härligt kornerade yta för en dialog med en sten som är miljontals år gammal.”Thomas Millroth, konstvetare, kritiker och författareLitteraturJan af Burén: Litografin – en snilleblixt. Uppfinningen och utvecklingen av litografin. Carlssons bokförlag, 2017.

På Konstfrämjandets karta har det länge sett lite magert ut i Blekinge. Men nu har det börjat röra på sig: till att börja med finns numera en blekingsk medlemsförening: PLX, som bland annat arrangerar sin musikfestival på Tjärö vartannat år. Men vad är det Konstfrämjandet gör? Hur funkar det och hur kan det göra skillnad? Per Hasselberg är konstnär och Konstfrämjandets verksamhetsledare. Han ser samverkan och organisering - men inte överorganisering - som den inte så hemliga hemligheten bakom hur man får saker att hända, vare sig man har mer eller mindre pengar. Susanne Skog har träffat honom och frågat vad "Konst för alla", som är Konstfrämjandets uppdrag, faktiskt innebär i praktiken. Not: ”Torun” som omnämns vid ett par tillfällen i inslaget syftar på Torun Ekstrand, konstutvecklare i Konst i Blekinge / Region Blekinge.

I två poddavsnitt kommer vi utifrån olika discipliner och perspektiv att belysa frågan VAD SKA VI HA KONSTEN TILL? I den här delen möter vi Åsa Mårtensson från Folkrörelsernas Konstfrämjande och Eva Hoff som är lärare och forskare på Institutionen för psykologi vid Lunds universitet. Åsa Mårtensson är verksamhetsutvecklare på Konstfrämjandet. De arbetar med uppdraget ”Konst för alla” och ser konst som ett sätt att tänka om sig själv och samhället. Åsa har tidigare varit verksam på Statens konstråd och inom kommunal konstverksamhet. Genom åren har hon bland annat ansvarat för- och utvecklat metoder inom konstpedagogik, arbetat som intendent i konsthall och deltagit i stadsutveckling som ansvarig för offentlig konst. Här pratar Åsa om vilken roll konstnärer spelar i samhällsprocesser och för att reflektera över vår samtid och framtid. Eva Hoff är lärare och forskare på Institutionen för psykologi vid Lunds universitet. Hon undervisar inom utvecklingspsykologi, personlighetspsykologi, organisationspsykologi samt kreativitet och genus på grundläggande- och mastersnivå. I det här avsnittet pratar vi om kreativitet, lek, fantasi och låtsaskompisar, men även om hur undervisning med kreativa metoder bör se ut i skolans värld. Och hur viktig är kreativiteten och fantasin för vårt mående? AVSNITTSINFORMATION Produktion: Cecilia Sterner Musik: Jesper Norda Omslagsfoto till poddavsnittet: Simone Ærsøe Foto av Åsa Mårtensson: Cecilia Sterner Foto av Eva Hoff: Torbjörn Sjöholm Ansvarig utgivare: Konst i Blekinge Längd: 39 min 09 sek

Kathinka besöker Hallands konstmuseum och Annelie Tuveros och de vandrar genom utställningen om Söndrumskollonin - Konst, kamratskap och doft av hav - Söndrum 1944-56. Det blir ett härligt avsnitt om Konstfrämjandet och konst i Halmstad förr om åren. 

Popula beger sig ut i skogen i Falun, där en bastu sakta men säkert håller på att eldas upp. Popula snackar med konstnären Kristin Ylikiiskilä Broberg som har skapat konstverket Uppvärmningen som kan ses i Stångjärn, Falun i samband med upplevelseloppet Art Run*. Verket består av en bastu integrerad i skogen och med väggar av ved, och i den finns en kamin som Kristin eldar med vedträn från väggarna. Men vad händer med en bastu när skogen/utsidan kryper sig in? I studion snackar vi om det festliga med att hälla öl på bastuaggregatet, bastuns oskrivna regler och ritualer och en resa till Pyhäjoki där ett kärnkraftverk planeras och kanske snart ska byggas. Kalle och Sanna undrar vad som händer med vår identitet när våra mummot jag vaarit on pois menneet ja lapsuuden kesämökki myyty?  Sanna Laakso & Kalle Kinnunen popula@sverigesradio.se * Ett arrangemang av Konstfrämjandet i Dalarna och Galleri Svarta Gran.

Se och hör Johanna Hästö och Niklas Östholm från Konstfrämjandet berätta om projektet Skogen mellan oss, en unik interregional konstsatsning. Sex av Konstfrämjandets distrikt i Mellansverige fångar in ett utbrett intresse för skogen som företeelse inom konsten. Ett femtontal platser, byar och mindre orter knyts under 2021 samman i ett förenat konstprogram. En serie utställningar och aktiviteter äger rum parallellt och överlappande. Tillsammans med konstnärer, föreningsliv, allmänhet, i offentliga rum och mellan generationer, bildas en viral svärm av konst som blir synlig lokalt och nationellt. Övriga medverkande är Anna Jonson och Stewen Quigley. 

Vad är konst och vem kan vara en konstnär? Ett panelsamtal som sändes i november 2020 som en del av kulturutmaningen i Skapa Loss-projketet. Panelen består av: Magnus Bunnskog, kompositör och konstnärlig ledare Audiorama, Per Hasselberg, konstnär och verksamhetschef Konstfrämjandet samt Susanna Geczi, konstnär och bildpedagog, medlem i SKKF Synskadade Konstnärer och Konsthantverkares Förening. Moderator: Adam Wallenberg, Konstnär, Konst- och filosofipedagog, Moderna Museet.

Våren 2018 presenterade Sveriges regering en samlad politik för det som kallas gestaltad livsmiljö (Prop.2017/18:110). Beslut om politikområdets mål fattades därefter av en bred majoritet i Sveriges riksdag. Enkelt kan området sägas handla om en helhetssyn på utformningen av våra livsmiljöer; platserna där vi bor, arbetar och lever våra liv. Att kompetenser och praktiker inom arkitektur, form, design, konst och kulturarv ska mötas i gemensamma processer som gör att vi kan hantera de samhällsutmaningar vi står inför och tillsammans bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle där alla ska få möjlighet att påverka vår gemensamma miljö. Här betraktas den ömsesidiga reflektionen, det sektorsövergripande samarbetet och den medskapande processen i gestaltandet som en nyckel. Men hur kan vi arbeta med gestaltade livsmiljöer i Gävleborg? Vilka förutsättningar och utmaningar måste vi förhålla oss till när vi omsätter de politiska skrivningarna i praktik? Hur kan vi mötas i och lära av varandras erfarenheter och kompetenser, och arbeta tillsammans i observanta gestaltningsprocesser som har förmågan att se, synliggöra och länka samman alla de kvaliteter som är särskilda för olika typer av livsmiljöer i länet? Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg består av ett slags panelsamtal och samlar representanter för de områden som utgör grunden för politikområdet. Med respekt för det rådande läget har emellertid varje paneldeltagare intervjuats var för sig. Men här får ni, tack vare denna kompromiss, chansen att lyssna till Katarina Jönsson Norling (konstnär och tidigare ordförande för Konstnärernas riksorganisation), David Palmberg (stadsarkitekt i Västra Gästrikland), Annika Viding (universitetsadjunkt vid avdelningen för industriell ekonomi, industridesign och maskinteknik vi Högskolan i Gävle) och Lena Boox (kommunantikvarie vid Gävle Kommun), Erik Anderman (verksamhetsutvecklare konst vid Kultur Gävleborg) och Jenny Nilsson (intendent för offentlig konst vid Kultur Gävleborg) när de samtalar med moderator Elenor Noble (kulturstrateg vid Kultur Gävleborg). Vi ser fram emot att fortsätta dialogerna, att lära av varandra och att skapa förutsättningar för hållbart gestaltade livsmiljöer tillsammans med er. Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg är producerad genom samverkan mellan Kultur Gävleborg, Konstfrämjandet Gävleborg, BackBeatBolaget/Galleri LarsPalm och Studiefrämjandet.

Våren 2018 presenterade Sveriges regering en samlad politik för det som kallas gestaltad livsmiljö (Prop.2017/18:110). Beslut om politikområdets mål fattades därefter av en bred majoritet i Sveriges riksdag. Enkelt kan området sägas handla om en helhetssyn på utformningen av våra livsmiljöer; platserna där vi bor, arbetar och lever våra liv. Att kompetenser och praktiker inom arkitektur, form, design, konst och kulturarv ska mötas i gemensamma processer som gör att vi kan hantera de samhällsutmaningar vi står inför och tillsammans bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle där alla ska få möjlighet att påverka vår gemensamma miljö. Här betraktas den ömsesidiga reflektionen, det sektorsövergripande samarbetet och den medskapande processen i gestaltandet som en nyckel. Men hur kan vi arbeta med gestaltade livsmiljöer i Gävleborg? Vilka förutsättningar och utmaningar måste vi förhålla oss till när vi omsätter de politiska skrivningarna i praktik? Hur kan vi mötas i och lära av varandras erfarenheter och kompetenser, och arbeta tillsammans i observanta gestaltningsprocesser som har förmågan att se, synliggöra och länka samman alla de kvaliteter som är särskilda för olika typer av livsmiljöer i länet? Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg består av ett slags panelsamtal och samlar representanter för de områden som utgör grunden för politikområdet. Med respekt för det rådande läget har emellertid varje paneldeltagare intervjuats var för sig. Men här får ni, tack vare denna kompromiss, chansen att lyssna till Katarina Jönsson Norling (konstnär och tidigare ordförande för Konstnärernas riksorganisation), David Palmberg (stadsarkitekt i Västra Gästrikland), Annika Viding (universitetsadjunkt vid avdelningen för industriell ekonomi, industridesign och maskinteknik vi Högskolan i Gävle) och Lena Boox (kommunantikvarie vid Gävle Kommun), Erik Anderman (verksamhetsutvecklare konst vid Kultur Gävleborg) och Jenny Nilsson (intendent för offentlig konst vid Kultur Gävleborg) när de samtalar med moderator Elenor Noble (kulturstrateg vid Kultur Gävleborg). Vi ser fram emot att fortsätta dialogerna, att lära av varandra och att skapa förutsättningar för hållbart gestaltade livsmiljöer tillsammans med er. Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg är producerad genom samverkan mellan Kultur Gävleborg, Konstfrämjandet Gävleborg, BackBeatBolaget/Galleri LarsPalm och Studiefrämjandet.

Våren 2018 presenterade Sveriges regering en samlad politik för det som kallas gestaltad livsmiljö (Prop.2017/18:110). Beslut om politikområdets mål fattades därefter av en bred majoritet i Sveriges riksdag. Enkelt kan området sägas handla om en helhetssyn på utformningen av våra livsmiljöer; platserna där vi bor, arbetar och lever våra liv. Att kompetenser och praktiker inom arkitektur, form, design, konst och kulturarv ska mötas i gemensamma processer som gör att vi kan hantera de samhällsutmaningar vi står inför och tillsammans bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle där alla ska få möjlighet att påverka vår gemensamma miljö. Här betraktas den ömsesidiga reflektionen, det sektorsövergripande samarbetet och den medskapande processen i gestaltandet som en nyckel. Men hur kan vi arbeta med gestaltade livsmiljöer i Gävleborg? Vilka förutsättningar och utmaningar måste vi förhålla oss till när vi omsätter de politiska skrivningarna i praktik? Hur kan vi mötas i och lära av varandras erfarenheter och kompetenser, och arbeta tillsammans i observanta gestaltningsprocesser som har förmågan att se, synliggöra och länka samman alla de kvaliteter som är särskilda för olika typer av livsmiljöer i länet? Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg består av ett slags panelsamtal och samlar representanter för de områden som utgör grunden för politikområdet. Med respekt för det rådande läget har emellertid varje paneldeltagare intervjuats var för sig. Men här får ni, tack vare denna kompromiss, chansen att lyssna till Katarina Jönsson Norling (konstnär och tidigare ordförande för Konstnärernas riksorganisation), David Palmberg (stadsarkitekt i Västra Gästrikland), Annika Viding (universitetsadjunkt vid avdelningen för industriell ekonomi, industridesign och maskinteknik vi Högskolan i Gävle) och Lena Boox (kommunantikvarie vid Gävle Kommun), Erik Anderman (verksamhetsutvecklare konst vid Kultur Gävleborg) och Jenny Nilsson (intendent för offentlig konst vid Kultur Gävleborg) när de samtalar med moderator Elenor Noble (kulturstrateg vid Kultur Gävleborg). Vi ser fram emot att fortsätta dialogerna, att lära av varandra och att skapa förutsättningar för hållbart gestaltade livsmiljöer tillsammans med er. Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg är producerad genom samverkan mellan Kultur Gävleborg, Konstfrämjandet Gävleborg, BackBeatBolaget/Galleri LarsPalm och Studiefrämjandet.

Våren 2018 presenterade Sveriges regering en samlad politik för det som kallas gestaltad livsmiljö (Prop.2017/18:110). Beslut om politikområdets mål fattades därefter av en bred majoritet i Sveriges riksdag. Enkelt kan området sägas handla om en helhetssyn på utformningen av våra livsmiljöer; platserna där vi bor, arbetar och lever våra liv. Att kompetenser och praktiker inom arkitektur, form, design, konst och kulturarv ska mötas i gemensamma processer som gör att vi kan hantera de samhällsutmaningar vi står inför och tillsammans bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle där alla ska få möjlighet att påverka vår gemensamma miljö. Här betraktas den ömsesidiga reflektionen, det sektorsövergripande samarbetet och den medskapande processen i gestaltandet som en nyckel. Men hur kan vi arbeta med gestaltade livsmiljöer i Gävleborg? Vilka förutsättningar och utmaningar måste vi förhålla oss till när vi omsätter de politiska skrivningarna i praktik? Hur kan vi mötas i och lära av varandras erfarenheter och kompetenser, och arbeta tillsammans i observanta gestaltningsprocesser som har förmågan att se, synliggöra och länka samman alla de kvaliteter som är särskilda för olika typer av livsmiljöer i länet? Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg består av ett slags panelsamtal och samlar representanter för de områden som utgör grunden för politikområdet. Med respekt för det rådande läget har emellertid varje paneldeltagare intervjuats var för sig. Men här får ni, tack vare denna kompromiss, chansen att lyssna till Katarina Jönsson Norling (konstnär och tidigare ordförande för Konstnärernas riksorganisation), David Palmberg (stadsarkitekt i Västra Gästrikland), Annika Viding (universitetsadjunkt vid avdelningen för industriell ekonomi, industridesign och maskinteknik vi Högskolan i Gävle) och Lena Boox (kommunantikvarie vid Gävle Kommun), Erik Anderman (verksamhetsutvecklare konst vid Kultur Gävleborg) och Jenny Nilsson (intendent för offentlig konst vid Kultur Gävleborg) när de samtalar med moderator Elenor Noble (kulturstrateg vid Kultur Gävleborg). Vi ser fram emot att fortsätta dialogerna, att lära av varandra och att skapa förutsättningar för hållbart gestaltade livsmiljöer tillsammans med er. Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg är producerad genom samverkan mellan Kultur Gävleborg, Konstfrämjandet Gävleborg, BackBeatBolaget/Galleri LarsPalm och Studiefrämjandet.

Våren 2018 presenterade Sveriges regering en samlad politik för det som kallas gestaltad livsmiljö (Prop.2017/18:110). Beslut om politikområdets mål fattades därefter av en bred majoritet i Sveriges riksdag. Enkelt kan området sägas handla om en helhetssyn på utformningen av våra livsmiljöer; platserna där vi bor, arbetar och lever våra liv. Att kompetenser och praktiker inom arkitektur, form, design, konst och kulturarv ska mötas i gemensamma processer som gör att vi kan hantera de samhällsutmaningar vi står inför och tillsammans bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle där alla ska få möjlighet att påverka vår gemensamma miljö. Här betraktas den ömsesidiga reflektionen, det sektorsövergripande samarbetet och den medskapande processen i gestaltandet som en nyckel. Men hur kan vi arbeta med gestaltade livsmiljöer i Gävleborg? Vilka förutsättningar och utmaningar måste vi förhålla oss till när vi omsätter de politiska skrivningarna i praktik? Hur kan vi mötas i och lära av varandras erfarenheter och kompetenser, och arbeta tillsammans i observanta gestaltningsprocesser som har förmågan att se, synliggöra och länka samman alla de kvaliteter som är särskilda för olika typer av livsmiljöer i länet? Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg består av ett slags panelsamtal och samlar representanter för de områden som utgör grunden för politikområdet. Med respekt för det rådande läget har emellertid varje paneldeltagare intervjuats var för sig. Men här får ni, tack vare denna kompromiss, chansen att lyssna till Katarina Jönsson Norling (konstnär och tidigare ordförande för Konstnärernas riksorganisation), David Palmberg (stadsarkitekt i Västra Gästrikland), Annika Viding (universitetsadjunkt vid avdelningen för industriell ekonomi, industridesign och maskinteknik vi Högskolan i Gävle) och Lena Boox (kommunantikvarie vid Gävle Kommun), Erik Anderman (verksamhetsutvecklare konst vid Kultur Gävleborg) och Jenny Nilsson (intendent för offentlig konst vid Kultur Gävleborg) när de samtalar med moderator Elenor Noble (kulturstrateg vid Kultur Gävleborg). Vi ser fram emot att fortsätta dialogerna, att lära av varandra och att skapa förutsättningar för hållbart gestaltade livsmiljöer tillsammans med er. Forum Konst, del 2: Att tänkta tillsammans för en gestaltad livsmiljö i Gävleborg är producerad genom samverkan mellan Kultur Gävleborg, Konstfrämjandet Gävleborg, BackBeatBolaget/Galleri LarsPalm och Studiefrämjandet.

För Johanna Uddén är konst lika viktigt som mat, en livsluft som måste inandas dagligen. Johanna arbetar med konst och konstbildning på alla möjliga sätt. Hon är verksamhetsledare på Konstfrämjandet Uppland, men frilansar också i olika projekt som curator, pedagog och föreläsare. Dessutom är hon en driven skribent och har medverkat i magasinet BIZART sedan begynnelsen. Nu har hon skrivit en barnbok om offentlig konst i Uppsala, Mod, minnen och äventyr, finansierad och utgiven av Uppsala kommun.

BIZARTpodden firar sitt 30e avsnitt tillsammans med Johanna Uddén från Konstfrämjandet och Mireya Monserrat Escanilla, som är konstnärlig ledare för projektet SyskonSKAP. Vi pratar om Konstfrämjandets roll och tillblivelse i Uppland, om varför Johanna är som klippt och skuren för rodret och om teamworket tillsammans med Mireya på Hospitalet.

Nordiska ambassaderna och museet The Philips Collection samarbetar i ny utställning och vi diskuterar cellisten Yo-Yo Mas ny Bach-inspelning. Vi besöker utställningen Nordic Impressions på ett av Washingtons mest kända konstmuseum - The Philips Collection. Det är ett samarbete mellan museet och de nordiska ambassaderna i den amerikanska huvudstaden. Idén är att ta med besökarna på en snirklig jakt genom två århundraden och fem länder efter det som är unikt nordiskt i konsten, ljuset och naturen. Ett av de verkligt centrala verken i repertoaren för cello; är Bachs sviter för solocello. Ett Mount Everest att bestiga för alla cellister. Den kinesisk-amerikanske cellisten och Polarpristagaren, nu 63-årige Yo-Yo Ma, har precis spelat in alla sex sviterna för tredje (!) gången. Och med oss i studion för att prata om denna (slutgiltiga) inspelning har vi Johan Korssell. Vi besöker också Västerbotten där Konstfrämjandet just nu håller på att samla in och bevara norra Sveriges hemmagjorda magasiner, det vill säga Fanzines. Vår kollega Berit Nygren gästar för att tala om boken Frihetens blå toner av journalisten Göran Jonsson. Jonsson följer jazzens utveckling i det moderna Sverige, alltså från det att Sverige för 100 år sedan fick allmän rösträtt och framåt, genom rasism och moralpanik och rockens intåg för att ta några exempel. Det är också den första boken om svensk jazzhistoria som också tar upp tiden från slutet av 80-talet och in i våra dagar. Också hör vi en essä av Eva-Lotta Hultén som har tittat på den svenska målaren och illustratören John Bauers målningar av skogen och kommit fram till en mycket specifik sak; om vi vill ha en välmående skog, så måste vi lämna bilden av Bauerskogen bakom oss. Programledare: Lisa Wall Producent: Saman Bakhtiari

Utställningen Ur aska hade vernissage den 15 september 2018. Några veckor senare besökte vi utställningen tillsammans med Patrik Karlström, en av de femton medverkande konstnärerna, för ett samtal om hans konstnärskap och konstverken i serien "Colors of Black River". Ur aska är en utställning med verk som på olika sätt relaterar till den stora skogsbranden som skedde 2014 i Västmanland. Linda Wallenberg är curator. Utställningen är ett samarbete mellan Västerås konstmuseum och Konstfrämjandet Västmanland och kommer att visas på Västerås konstmuseum 15 september till 11 november 2018. Medverkande konstnärer är Johanna Byström Sims, Anna Eilert, Helen Ekholm, Jennifer Espling, Gunnar Forsman, Lilian Granqvist Fransson, Henrik Haukeland, Martin Holm, Marcus Ivarsson, Sari Jacobson, Patrik Karlström, Maria Koolen Hellmin, Susanne Torstensson, Mitchell Ward och Dan Wid. http://vasteraskonstmuseum.se/utstallningar/exib/ur-aska/ https://patrikkarlstrom.wordpress.com

Installationen av utställningen Ur aska startade i slutet av augusti. En av de femton medverkande konstnärerna i utställningen är Jennifer Espling. Vi tog en paus i installationsarbetet för ett samtal kring hennes konstnärskap och verken "Terraformer" och "Hypertrophy". Ur aska är en utställning med verk som på olika sätt relaterar till den stora skogsbranden som skedde 2014 i Västmanland. Linda Wallenberg är curator. Utställningen är ett samarbete mellan Västerås konstmuseum och Konstfrämjandet Västmanland och kommer att visas på Västerås konstmuseum 15 september till 11 november 2018. Medverkande konstnärer är Johanna Byström Sims, Anna Eilert, Helen Ekholm, Jennifer Espling, Gunnar Forsman, Lilian Granqvist Fransson, Henrik Haukeland, Martin Holm, Marcus Ivarsson, Sari Jacobson, Patrik Karlström, Maria Koolen Hellmin, Susanne Torstensson, Mitchell Ward och Dan Wid. http://vasteraskonstmuseum.se/utstallningar/exib/ur-aska/ http://jenniferespling.se/

En kväll i slutet av maj 2018 åkte LWk tillsammans med Henrik Haukeland, en av de femton medverkande konstnärerna i utställningen Ur aska, till naturreservatet Hälleskogsbrännan i Västmanland. Samtalet rörde sig kring Haukelands konstnärskap och utställningen. Ur aska är en utställning med verk som på olika sätt relaterar till den stora skogsbranden som skedde 2014 i Västmanland. Linda Wallenberg är curator. Utställningen är ett samarbete mellan Västerås konstmuseum och Konstfrämjandet Västmanland och kommer att visas på Västerås konstmuseum 15 september till 11 november 2018. Medverkande konstnärer är Johanna Byström Sims, Anna Eilert, Helen Ekholm, Jennifer Espling, Gunnar Forsman, Lilian Granqvist Fransson, Henrik Haukeland, Martin Holm, Marcus Ivarsson, Sari Jacobson, Patrik Karlström, Maria Koolen Hellmin, Susanne Torstensson, Mitchell Ward och Dan Wid. http://vasteraskonstmuseum.se/utstallningar/exib/ur-aska/ http://www.haukeland.se/info.html

Medvetna provokationer, kändisar och improvisationsjazz. Konstvetaren Ann-Catrine Eriksson återgästar Mediespanarna och pratar om 50-årsjubileet av den stora konstsatsningen Multikonst som var ett samarbete mellan bland annat Public Service och Konstfrämjandet för att få allmänheten att bli mer konstintresserad.