Podcasts about civilisationen

Dan och Cornelia fortsätter att utforska den amerikanska kontinenten för 2 500 år sedan. I detta avsnitt gräver de djupt i Amazonas djungel och presenterar helt ny information om tidigare okända civilisationer och deras kulturer.Programledare: Dan Hörning & Cornelia BobergKlippning och ljudbearbetning av Cornelia BobergManus av Bernie MaopolskiMusik av David Oscarsson. Följ oss på instagram, facebook och tiktok: Nu blir det historia Maila oss på zimwaypodcast@gmail.comFölj Dan Hörning på instagram här: https://www.instagram.com/dan_horning/Följ Cornelia Boberg på instagram här: https://www.instagram.com/corneliaboberg/Lyssna på mer av Davids musik här: https://open.spotify.com/artist/4TlPapBXUu5nmWfz5PowcxStöd oss på Patreon för exklusiva och reklamfria avsnitt: https://www.patreon.com/Nublirdethistoria Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi pratar bl.a. om Snake Eater Deltas läckta releasedatum, Harrison Fords hyllning till Troy Baker, Avoweds 60fps, Hopetown, Elden Ring Nightreign-scalpers , Civilization 7, Citizen Sleeper 2: Starward Vector, Sniper Elite Resistance & Kingdom Come Deliverance 2 Stötta oss på Patreon! För 50kr i månaden får du tillgång till podden oklippt & reklamfri direkt när den har spelats in och dessutom tillgång till allt tidigare exklusivt content samt allt material under jul och sommarledigheter. Som Patron stöttar du oss även i vårt nya initiativ "Homo Ludens" där vi intervjuar intressanta personer om deras förhållande till TV-Spel. Du får dessa avsnitt tidigare och reklamfria. För 100kr i månaden får du allt som 50kr-patrons får men du får också första tjing på alla eventuella koder & gratisgrejer som vi ibland erbjuder! Du är dessutom lite bättre än alla andra. www.patreon.com/kontrollbehov Besök vår Youtube-kanal och prenumerera: https://www.youtube.com/channel/UClQ2sTbiCcR0dqNFHwcTB0g Gå med i gruppen Kontrollbehov - Eftersnack på Facebook: https://www.facebook.com/groups/1104625369694949/?ref=bookmarks Vi finns också på Discord! https://discord.gg/848F6TWXDY Hör av er: kontrollbehovpodcast@gmail.com

Dan fortsätter berätta om de mystiska Minoerna, en mycket rik och avancerad civilisation på ön Kreta i östra Medelhavet, fram till cirka 3500 år sedan. Men varför försvinner den så plötsligt och vad skulle Dynamit-Harry säga? Och vad vet Cornelia om en sabotör som ställer till det för arkeologerna? Följ oss på instagram och facebook: Nu blir det historia Maila oss på zimwaypodcast@gmail.comManus av Henrik VåglinKlippning och ljudbearbetning av Cornelia Boberg. Musik av David Oscarsson. Lyssna på mer av Davids musik här: https://open.spotify.com/artist/4TlPapBXUu5nmWfz5Powcx Stöd Nu blir det historia! och som tack slipper du alla annonser i podden! https://plus.acast.com/s/nublirdethistoria. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hon är omkring 30 000 år gammal, drygt elva centimeter lång och tämligen fetlagd, är gjord av kalksten som färgats med rödockra, har inga ansiktsdetaljer och inga fötter men i gengäld en konstfärdigt utformad frisyr. Vi känner henne som Venus från Willendorf, och vi kan besöka henne på Naturhistoriska museet i Wien. Sedan det lilla konstverket upptäcktes 1908 har Venus blivit en ikon för den äldsta mänskliga civilisationen i Europa.Venus från Willendorf är inte ensam. Vi har omkring 200 liknande fynd av kvinnofiguriner från den äldre stenålderns Centraleuropa, Italien och Frankrike. Vad som gör några av dem särskilt intressanta är att de är tillverkade av keramik, något som motbevisar den gamla, men felaktiga, uppfattningen att människan inte kunde utveckla detta hantverk förrän hon blivit bofast och övergått till jordbruk. I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om Venus från Willendorf och hennes skulpturala forntidssystrar.Vi kan vara övertygade om att de här kvinnostatyetterna var viktiga för våra förfäder och förmödrar – men vi har inte en aning om vad de var tänkta att föreställa, och vilket användningsområde de hade. Gissningarna och hypoteserna har duggat tätt. Modergudinnor? Rituella föremål som brukades inom schamanistiska religioner eller inom läkekonsten? Leksaker? Och varför är Venus från Willendorf så tjock? Vilken betydelse tillmätte folk fetman?Bild: Venus från Willendorf, Naturhistorisches Museum Wien. Creative CommonsKlippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det nya numret av tidskriften Signum har temat Artificiell intelligens. I det här avsnittet, som kort presenterar numret, samtalar John Sjögren och Erik Åkerlund om faran och möjligheten med den nya tekniken. Hur stor är egentligen den tekniska omvälvning som AI ställer oss inför? Kan AI få oss att förlora förmågan till kontemplation? Handlar alltsammans egentligen om den urgamla konflikten mellan civilisation och kultur? Och går det att skapa god konst med hjälp av AI?

Point Nemo ligger mitt i Stilla havet, det är en gravplats för rymdskrot och den närmaste platsen bebodd av människor är en rymdstation. Du kan inte se platsen med blotta ögat och om du behöver hjälp är det mer än 3 000 kilometer till närmaste bebodda ö. Du kan inte heller ta dig dit med flygplan, så om du vill till Point Nemo får du ge dig ut på en båttur, som kan vara i upp till två veckor. Se till att ha gott om konserverad mat med dig, för det lever och växer nästan ingenting där ute. Bortom civilisationen kort sagt... De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Om människan försvann skulle civilisationen begravas under ett grönt täcke där djurlivet breder ut sig. Dan Jönsson reflekterar över en dystopi som vissa betraktar som en utopi. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017.Civilisationen är en bräcklig skapelse. All denna fantastiska infrastruktur vi omger oss med, alla intrikata system för kommunikation och energiförsörjning, dessa vidsträckta stadslandskap som från hög höjd liknar en sorts komplexa organismer med ett eget liv, är i själva verket helt beroende av ständig, oavbruten tillsyn. Utan den skulle trafiken stanna, elsystemen krascha, panik och kravaller bryta ut. Vi vet det egentligen mycket väl men föredrar att inte tänka på det eftersom det, ungefär som tanken på döden, skapar en sorts tomhetssvindel när vi inser hur nära avgrunden vi faktiskt befinner oss och vilka blinda, obevekliga processer som står redo att ta över efter oss så snart vi släpper taget.Och fort skulle det gå. Om människorna försvann skulle det omedelbart bli kolmörkt på nätterna, mycket snart skulle kraftverksdammar brista, tunnlar svämma över, redan första vintern skulle frostsprängningen bryta upp fasader och vägbeläggningar och i sprickorna skulle träd och buskar spränga fram. Fåglar och rovdjur skulle fylla gatorna, efter några hundra år skulle till och med den största stad vara svår att få syn på under de gröna kullarna som täcker rasmassorna, och när väl nästa istid drar in, om så där femton tusen år, skulle den radera i stort sett alla synliga spår. Sätt det i relation till att människor har funnits i någon form i sådär två, tre miljoner år, och liv på jorden i nästan fyra miljarder år. För framtidens geologer – vilken skepnad de nu kommer att ha: intelligenta fåglar kanske, eller landlevande delfiner? – kommer vår civilisation att synas på sin höjd som ett avvikande, aningen mörkare sedimentlager i berggrunden. Femton tusen år, det är en fis i vinden.Året som gick var som bekant än en gång ett av det varmaste som någonsin uppmätts. Vi börjar vänja oss vid larmsignalerna. Världsmedeltemperaturen stiger, polarisarna fortsätter smälta i katastrofal takt. Det är förstås oroande. Samtidigt har jag alltid tyckt att klimatlarmen har något överdrivet apokalyptiskt över sig. Att temperaturförändringarna, som det brukar påstås, skulle utgöra ett hot mot planetens framtid är förstås dumheter, eller för att säga det rent ut: antropocentriskt hyckleri. Nej: det som hotas av klimatförändringarna är knappast planeten Jorden, utan förutsättningarna för den mänskliga civilisationen som vi känner den. Kanske förutsättningarna för mänskligt liv överhuvudtaget. Planeten däremot skulle anpassa sig. Det har den gjort förut. Klimatet skulle förändras, men livet skulle med all säkerhet bestå. Om tvåhundrafemtio miljoner år skulle den snabba massdöden under människans epok, antropocen, kanske rentav framstå som en nödvändig föryngring.Säkert är i alla fall att om, eller när, vi människor försvinner kommer det omedelbart att sätta stopp för den omfattande utrotning vi gjort oss skyldiga till med rovjakt och miljöförstöring, trafikanläggningar och byggprojekt – ja helt enkelt genom vår blotta utbredning. När ekosystemen hunnit repa sig skulle det kanske se ut som i den ett par år gamla science fiction- filmen ”After Earth”, där ett rymdskepp kraschar på Jordens yta tusen år efter att människorna tvingats evakuera planeten. Rymdskeppets kapten, som spelas av Will Smith, har blivit dödligt sårad och för att hämta hjälp tvingas hans son ut på en livsfarlig expedition genom en fientlig djungelvärld befolkad av väldiga buffelhjordar och aggressiva babianflockar där den mänskliga civilisationens ruiner står kvar som förfallna, obegripliga kulisser. Som den amerikanske miljöjournalisten Alan Weisman konstaterar i sin bok ”The World Without Us” från 2007 är det antagligen vad som skulle hända: fåglarna skulle slippa krocka med våra flygplan och fönsterfasader, haven skulle på nytt fyllas med stora fiskar och på land skulle rovdjuren breda ut sig på våra tamdjurs bekostnad. Än en gång: det är inte miljön utan civilisationen som är hotad.Alan Weisman konstaterar att det där förstås också beror på hur mycket vi människor hinner ställa till med innan vi försvinner. Även om till och med de största städerna på några tusen år lär förvandlas till grönskande åsar i landskapet så kommer material som rostfritt stål och plast att ta betydligt längre tid för naturen att ta hand om. I östra Stilla Havet, mellan Hawaii och Kalifornien, utbreder sig över ett enormt område en drivande, skvalpande soppa av finfördelat plastavfall. Den kommer att bestå tills någon finurlig mikroorganism muterar och lär sig hur den ska bryta ner de långa polymermolekylerna, vilket kan ta några hundratusen år. Gifter som dioxiner kommer också de att finnas kvar i naturen under lång tid, för att inte tala om avfallet från våra kärnkraftverk, som när människorna försvinner kommer att drabbas av härdsmälta eller explodera och släppa ut uranisotoper med halveringstider på miljontals år.Och ändå – på riktigt lång sikt, och för planeten och biosfären som helhet, har det här ingen större betydelse. Livsmiljöerna har en fantastisk förmåga att självläka. Faktum är att sådana processer redan nu pågår i de områden som av olika skäl har lämnats öde under lång tid: som den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea, där utrotningshotade fåglar och rovdjur har hittat en nisch att överleva i. Liksom förstås i det evakuerade området runt Tjernobyl i Ukraina, där naturen efter trettio år är på god väg att ta över efter människan. Visst ger den radioaktiva smittan upphov till genetiska skador och mutationer, men även om de skadar fortplantningsförmågan hos en del arter och individer lär de på sikt ändå leda till att den på något vis anpassar sig. Det är så naturen fungerar.Frågan är vad vi ska göra med den kunskapen. Som Walter Benjamin skrev har varje historisk epok på sitt sätt tyckt sig stå vid randen av en avgrund. Vår tids antihumanistiska undergångsvisioner utgör dagdrömmarna hos en melankolisk kultur som inte längre har några radikala svar på sina egna utmaningar. Samtidigt blir konsekvenserna ofrånkomligt revolutionerande. Ska vi kanske dra slutsatsen att det vore en bra sak för miljön och planeten om vi människor försvann, och därför se till att skynda på det? Det finns de som tycker det: från Oregon i USA förespråkar den så kallade Voluntary Human Extinction Movement till exempel människans frivilliga självutplåning – inte genom kollektivt självmord, utan helt enkelt genom att vi slutar föröka oss. ”Må vi leva länge och dö ut”, proklamerar rörelsen på sin hemsida. Snabbt och smärtfritt skulle det lyfta civilisationens tryck på biosfären och leda till en, rent objektivt, bättre värld. Månn det. För oss andra, oss oförbätterligt antropocentriska människor som inte riktigt kan förlika oss med, och än mindre ta konsekvenserna av de där objektiva, geologiska perspektiven handlar det snarare om att inse att, om vi verkligen vill att vår ömtåliga civilisation ska överleva, krävs det just radikala beslut för att leda in den på en annan väg. Innan den förgör sig själv.Dan Jönsson, författare och kulturjournalist * Alan Weismans "The World Without Us" (Picador) kom på svenska 2008 med titeln "Vad händer med världen utan oss?" (Prisma) i översättning av Patrik Hammarsten.

Runt 1750 före vår tideräkning händer det något. Vi närmar oss den sista delen av den Egeiska bronsåldern och en spännande tid väntar. Nu börjar en ny civilisation växa fram; den första avancerade civilisationen på Greklands fastland. Tack vare handel och handelskontakter med bland annat den Minoiska civilisationen på Kreta så ser vi startskottet för den Mykenska civilisationen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-368")); Hej kära läsareBlev ett litet ofrivilligt uppehåll i skrivandet förra veckan då jag var ute och föreläste på några företag och det krävde lite mer skräddarsydd planering. Nu är jag tillbaka med mina senaste tankar som jag hoppas kan bidra med värde och göra din vardag lite bättre. Något som jag även hoppas att detta erbjudande från min underbara fru Karin gör: Hon kör en special för dig som läsare av Veckans Anders där du kan bli guldmedlem och få hennes bokpaket med 3 kost- & hälsoböcker på köpet (gäller frakt i Sverige). Du kan läsa mer och anmäla dig HÄR. Själv vill jag passa på att igen rekommendera dig att se min föreläsning ”Att brinna utan att bränna ut sig!” som nu finns tillgänglig i vår webbshop. Fått så härlig positiv respons så skaffa den och se när du vill! Den här veckan funderar jag annars på det som kanske lite överraskande gör störst skillnad för oss i vardagen. Nämligen den dolda faktorn som avgör all kommunikation. Hoppas att det gör dig nyfiken att läsa vidare och investera 5 minuter i dig själv … Ditt liv är ett mästerverk, Anders Haglund Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-369"));Veckans citat ”Civilisationen går framåt genom att utökaantalet viktiga funktionersom vi kan utföra utan att tänka på dem.”- A.N. Whitehead UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-370")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-371"));Faktorn Som Avgör All KommunikationUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-372")); Ibland spelar det ingen roll vad man gör eller vad man säger. Det blir liksom fel ändå. Skulle tro att de flesta har haft både sådana ögonblick och sådana dagar. Ibland hänger det i ännu längre. Händer det i ett förhållande kan det vara ett av dem hemskaste och mest hjälplösa mentala ställen som finns att vara på. Allt går liksom fel så snart man öppnar munnen och alla försök till att skapa värme och närhet gör att man istället känner sig längre ifrån. Har du levt lite liv så vet du precis vad jag pratar om. Mycket av det här upprepas om och om igen beror på att de flesta har ett oskyldigt missförstånd om vad som gör störst skillnad när vi kommunicerar. För jag hör hur människor pratar om att inte veta vad de ska säga eller att de inte hittar de rätta orden. Nog för att det är bra att ha ett bra ordförråd, men de ord du väljer har en väldigt begränsad effekt på det hela. De som har kommit en bit till på vägen tycker att det inte handlar om vad du säger utan hur du säger det. Vilken ton du använder. Hur högt eller lågt du pratar. Det har ju som du kan tänka dig en något större effekt (om du undrar vad jag pratar om så läs om den här paragrafen och låt arg. Gör sedan om det med Musse Pigg röst och lägg märke till skillnaden.) Vad jag vill ta fram här är att inget av de här sakerna är det som avgör hur effektiv din kommunikation är och den effekt du får. För det är något helt annat som är mest avgörande för din förmåga att få till det du vill när du interagerar med andra. Nyfiken på vad det är? Självklart för inget påverkar oss mer än hur vi kommer överens med andra. Men innan jag avslöjar vad det är så vill jag berätta en metafor: När man tog körkort så var man tvungen att göra halkkörning. På en speciell halkbana körde man först kurvor och undanmanövrar på torr vägbana. Nästan ingen hade några problem med det. Sedan flödade de asfalten med vatten och den tidigare så enkla uppgiften blev med ens nästan omöjlig. För utan samma fäste var möjligheterna att få bilen att gå dit man vill väldigt små. Skälet att jag tar upp det är att kommunikation funkar på liknande sätt. När du är lugn och i mental balans har du både fäste och dragkraft när du pratar med någon. Är du å andra sidan upprörd, irriterad eller arg så vattenplanar varje argument du har. Du har inget fäste och du kan säga exakt samma ord i samma ordning, men de landar liksom inte. Inte nog med det, så kommer den andra personen antagligen börja käfta emot och vara allmänt ”besvärlig”. Om vi inte ser denna grundläggande sanning kämpar vi i onödan i alltför många situationer. Att uppfostra barn när du har som störst lust att göra det, det vill säga när du är upprörd över deras beteende, är därför tämligen meningslöst. Förmodligen gör det mer skada än nytta. Så mycket bättre att vänta att prata om det tills båda partner kallnat lite. Nu finns det en chans att nå fram. Är du med på skillnaden? Jag frågar för det här kan vara lite klurigt att se då det är dolt i vardagen vilken enorm skillnad det kan vara. Att förstå att vi alla kan se något nytt och ta oss an varje interaktion med mer balans och klarhet. Bara att veta att det är möjligt är väldigt hoppfullt. Dessutom drar du då inte med dig de andra ut på halkbanan där vi åker omkring och krockar som illvilliga radiobilar eller kör av banan som om vi vore totala ”noobs”. Därför är egentligen enda sättet att hjälpa någon annan som är ute och slirar att få tillbaka fästet att du håller din mentala vägbana torr. För du är 50% av varje interaktion du har och om 50% ändrar sig är det en riktig big deal. Så förståelsen ovanför är något av det viktigaste du kan inse. Då tittar du på det mentala fästet du har snarare på vad du ska säga eller hur du ska säga det. På en torr bana når du fram. När du tappat det spelar det inte längre någon roll hur stort ditt ordförråd är. Det finns liksom inte något problem som är för litet för att vara svårt med dåligt fäste och det finns inget problem som är för stort att hantera med bra fäste. Jag vågar utlova att nu när du väl är medveten om hur viktigt det är med bra fäste kommer du lätt att kunna se det hos andra. Det är känsla vi alla är utrustade för att känna igen. Du kommer veta innan någon ens öppnar munnen hur stora deras möjligheter är att nå fram. Och när du väl ser det kommer du också kunna börja känna igen det i dig själv. Den medvetenheten räcker oftast för att det ska torka upp mellan öronen och du är tillbaka på banan igen. Det ger även en medkänsla för vad andra står inför som tappat fästet. Den känslan är precis vad som ger dig själv greppet tillbaka. Hoppas att det ser lika värdefullt ut för dig som det gör för mig … UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-373"));Veckans BoktipsUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-374")); Köp BokenSjälvbetraktelserav Marcus Aurelius Läste under sommaren om den här fantastiska lilla boken. Mängder med visdom som stått emot tidens tand och fortfarande är minst lika aktuell nu som när det skrevs för två tusen år sedan. Dessutom får du dessa ovärderliga insikter för priset av en hamburgare på Max. Inte mycket att tveka på då. Så köp, läs och bli lika positivt påverkad av en gammal kejsares betraktelser som jag. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-375"));Lyssna på CoachbrevetUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-376")); UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-377"));DelaDela gärna med dig av nyhetsbrevet via Facebook, Twitter eller e-post genom att klicka på ikonerna.Copyright©Innehållet i detta veckobrev får kopieras och distribueras för icke kommersiella skäl, så länge som författarens namn och kontaktinformation medföljer. Copyrighten upprätthålles av din personliga ärlighet och integritet. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-378")); Prenumerera Varje vecka skickar jag ut ett gratis coachbrev. I det delar jag med mig av tankar och idéer som jag tror kan hjälpa dig att få ut ännu mer av livet. Skulle du vilja ha det direkt till din inkorg så kan du anmäla dig här. E-post Förnamn Efternamn UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-379"));

Hon är omkring 30 000 år gammal, drygt elva centimeter lång och tämligen fetlagd, är gjord av kalksten som färgats med rödockra, har inga ansiktsdetaljer och inga fötter men i gengäld en konstfärdigt utformad frisyr. Vi känner henne som Venus från Willendorf, och vi kan besöka henne på Naturhistoriska museet i Wien. Sedan det lilla konstverket upptäcktes 1908 har Venus blivit en ikon för den äldsta mänskliga civilisationen i Europa.Venus från Willendorf är inte ensam. Vi har omkring 200 liknande fynd av kvinnofiguriner från den äldre stenålderns Centraleuropa, Italien och Frankrike. Vad som gör några av dem särskilt intressanta är att de är tillverkade av keramik, något som motbevisar den gamla, men felaktiga, uppfattningen att människan inte kunde utveckla detta hantverk förrän hon blivit bofast och övergått till jordbruk. I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om Venus från Willendorf och hennes skulpturala forntidssystrar.Vi kan vara övertygade om att de här kvinnostatyetterna var viktiga för våra förfäder och förmödrar – men vi har inte en aning om vad de var tänkta att föreställa, och vilket användningsområde de hade. Gissningarna och hypoteserna har duggat tätt. Modergudinnor? Rituella föremål som brukades inom schamanistiska religioner eller inom läkekonsten? Leksaker? Och varför är Venus från Willendorf så tjock? Vilken betydelse tillmätte folk fetman?Bild: Venus från Willendorf, Naturhistorisches Museum Wien. Creative CommonsKlippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En civilisation så långt före alla andra vid sin tid - Atlantis. I dagens avsnitt åker vi dit. Nä, jag skojade bara, det gick inte att hitta.. Men det har forskats och en massa nyfunnen information diskuteras. Vart det kan ha legat, vad det var för typ av individer som bodde där och en mystiska kopplingen mellan Atlantis och pyramiderna.

Om människan försvann skulle civilisationen begravas under ett grönt täcke där djurlivet breder ut sig. Dan Jönsson reflekterar över en dystopi som vissa betraktar som en utopi. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017.Civilisationen är en bräcklig skapelse. All denna fantastiska infrastruktur vi omger oss med, alla intrikata system för kommunikation och energiförsörjning, dessa vidsträckta stadslandskap som från hög höjd liknar en sorts komplexa organismer med ett eget liv, är i själva verket helt beroende av ständig, oavbruten tillsyn. Utan den skulle trafiken stanna, elsystemen krascha, panik och kravaller bryta ut. Vi vet det egentligen mycket väl men föredrar att inte tänka på det eftersom det, ungefär som tanken på döden, skapar en sorts tomhetssvindel när vi inser hur nära avgrunden vi faktiskt befinner oss och vilka blinda, obevekliga processer som står redo att ta över efter oss så snart vi släpper taget.Och fort skulle det gå. Om människorna försvann skulle det omedelbart bli kolmörkt på nätterna, mycket snart skulle kraftverksdammar brista, tunnlar svämma över, redan första vintern skulle frostsprängningen bryta upp fasader och vägbeläggningar och i sprickorna skulle träd och buskar spränga fram. Fåglar och rovdjur skulle fylla gatorna, efter några hundra år skulle till och med den största stad vara svår att få syn på under de gröna kullarna som täcker rasmassorna, och när väl nästa istid drar in, om så där femton tusen år, skulle den radera i stort sett alla synliga spår. Sätt det i relation till att människor har funnits i någon form i sådär två, tre miljoner år, och liv på jorden i nästan fyra miljarder år. För framtidens geologer vilken skepnad de nu kommer att ha: intelligenta fåglar kanske, eller landlevande delfiner? kommer vår civilisation att synas på sin höjd som ett avvikande, aningen mörkare sedimentlager i berggrunden. Femton tusen år, det är en fis i vinden.Året som gick var som bekant än en gång ett av det varmaste som någonsin uppmätts. Vi börjar vänja oss vid larmsignalerna. Världsmedeltemperaturen stiger, polarisarna fortsätter smälta i katastrofal takt. Det är förstås oroande. Samtidigt har jag alltid tyckt att klimatlarmen har något överdrivet apokalyptiskt över sig. Att temperaturförändringarna, som det brukar påstås, skulle utgöra ett hot mot planetens framtid är förstås dumheter, eller för att säga det rent ut: antropocentriskt hyckleri. Nej: det som hotas av klimatförändringarna är knappast planeten Jorden, utan förutsättningarna för den mänskliga civilisationen som vi känner den. Kanske förutsättningarna för mänskligt liv överhuvudtaget. Planeten däremot skulle anpassa sig. Det har den gjort förut. Klimatet skulle förändras, men livet skulle med all säkerhet bestå. Om tvåhundrafemtio miljoner år skulle den snabba massdöden under människans epok, antropocen, kanske rentav framstå som en nödvändig föryngring.Säkert är i alla fall att om, eller när, vi människor försvinner kommer det omedelbart att sätta stopp för den omfattande utrotning vi gjort oss skyldiga till med rovjakt och miljöförstöring, trafikanläggningar och byggprojekt ja helt enkelt genom vår blotta utbredning. När ekosystemen hunnit repa sig skulle det kanske se ut som i den ett par år gamla science fiction- filmen After Earth, där ett rymdskepp kraschar på Jordens yta tusen år efter att människorna tvingats evakuera planeten. Rymdskeppets kapten, som spelas av Will Smith, har blivit dödligt sårad och för att hämta hjälp tvingas hans son ut på en livsfarlig expedition genom en fientlig djungelvärld befolkad av väldiga buffelhjordar och aggressiva babianflockar där den mänskliga civilisationens ruiner står kvar som förfallna, obegripliga kulisser. Som den amerikanske miljöjournalisten Alan Weisman konstaterar i sin bok The World Without Us från 2007 är det antagligen vad som skulle hända: fåglarna skulle slippa krocka med våra flygplan och fönsterfasader, haven skulle på nytt fyllas med stora fiskar och på land skulle rovdjuren breda ut sig på våra tamdjurs bekostnad. Än en gång: det är inte miljön utan civilisationen som är hotad.Alan Weisman konstaterar att det där förstås också beror på hur mycket vi människor hinner ställa till med innan vi försvinner. Även om till och med de största städerna på några tusen år lär förvandlas till grönskande åsar i landskapet så kommer material som rostfritt stål och plast att ta betydligt längre tid för naturen att ta hand om. I östra Stilla Havet, mellan Hawaii och Kalifornien, utbreder sig över ett enormt område en drivande, skvalpande soppa av finfördelat plastavfall. Den kommer att bestå tills någon finurlig mikroorganism muterar och lär sig hur den ska bryta ner de långa polymermolekylerna, vilket kan ta några hundratusen år. Gifter som dioxiner kommer också de att finnas kvar i naturen under lång tid, för att inte tala om avfallet från våra kärnkraftverk, som när människorna försvinner kommer att drabbas av härdsmälta eller explodera och släppa ut uranisotoper med halveringstider på miljontals år.Och ändå på riktigt lång sikt, och för planeten och biosfären som helhet, har det här ingen större betydelse. Livsmiljöerna har en fantastisk förmåga att självläka. Faktum är att sådana processer redan nu pågår i de områden som av olika skäl har lämnats öde under lång tid: som den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea, där utrotningshotade fåglar och rovdjur har hittat en nisch att överleva i. Liksom förstås i det evakuerade området runt Tjernobyl i Ukraina, där naturen efter trettio år är på god väg att ta över efter människan. Visst ger den radioaktiva smittan upphov till genetiska skador och mutationer, men även om de skadar fortplantningsförmågan hos en del arter och individer lär de på sikt ändå leda till att den på något vis anpassar sig. Det är så naturen fungerar.Frågan är vad vi ska göra med den kunskapen. Som Walter Benjamin skrev har varje historisk epok på sitt sätt tyckt sig stå vid randen av en avgrund. Vår tids antihumanistiska undergångsvisioner utgör dagdrömmarna hos en melankolisk kultur som inte längre har några radikala svar på sina egna utmaningar. Samtidigt blir konsekvenserna ofrånkomligt revolutionerande. Ska vi kanske dra slutsatsen att det vore en bra sak för miljön och planeten om vi människor försvann, och därför se till att skynda på det? Det finns de som tycker det: från Oregon i USA förespråkar den så kallade Voluntary Human Extinction Movement till exempel människans frivilliga självutplåning inte genom kollektivt självmord, utan helt enkelt genom att vi slutar föröka oss. Må vi leva länge och dö ut, proklamerar rörelsen på sin hemsida. Snabbt och smärtfritt skulle det lyfta civilisationens tryck på biosfären och leda till en, rent objektivt, bättre värld. Månn det. För oss andra, oss oförbätterligt antropocentriska människor som inte riktigt kan förlika oss med, och än mindre ta konsekvenserna av de där objektiva, geologiska perspektiven handlar det snarare om att inse att, om vi verkligen vill att vår ömtåliga civilisation ska överleva, krävs det just radikala beslut för att leda in den på en annan väg. Innan den förgör sig själv.Dan Jönsson, författare och kulturjournalist * Alan Weismans "The World Without Us" (Picador) kom på svenska 2008 med titeln "Vad händer med världen utan oss?" (Prisma) i översättning av Patrik Hammarsten.

I detta spännande avsnittet av aktualitets och populärkulturpodden Coffehpodden pratar vi om Konst, estetik, suez kanalen, jerusalem, och kalla kriget så klart. Sen game streaming system, xbox gamepass mot stadia. Joina vår discord på http://discord.gg/YqMa74K Ni kan kontakta oss på coffehpod@gmail.com Om ni har lite pengar över: https://www.patreon.com/coffehpodden --- Send in a voice message: https://anchor.fm/coffehpodden/message

Ronie Berggren intervjuas av Pelle Zackrisson från Nyheter idag om sin artikel "Europa, Antikens Grekland och den Västerländska civilisationen"(http://www.ronie.se/historia/2019/05/01/europa-antikens-grekland-och-den-vasterlandska-civilisationen/) och lite om filmen "300". --------- STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

... I vilket vi skyltar med våra allra mest onödiga kunskaper och får uppleva ett parti pest eller kolera gone wrong. Vi pratar tomtebloss, penistårtor och vad en egentligen skulle ta sig till om (eller när?) zombieapokalypsen står för dörren. --- Musik: "Play For Your People (music hall singalong)” (http://bit.ly/2Py1hw0) av Keshco (http://bit.ly/2EsnJWg) CC BY-SA 4.0 (http://bit.ly/fpccsa40)

Uppsnack om Jonas nya dokumentärfilmsprojekt Gå in på Palaestramedia.com för att stödja! Diskussion om civilisationen med utgångspunkt från Stoddards bok The Revolt Against Civilisation and The Menace of the Under-Man ✅SMASH THAT DONATE BUTTON✅________________________SWISH: 076 58 04 607Bitcoin: 3LyviHpEvvg6fZ2XuC8xyRPUi2JE8pH1GmPaypal: paypal.me/jonasnilsson38PATREON: https://www.patreon.com/palaestramedia ✅Support Our Channel✅ Share our videos or help us financially http://palaestramedia.com Social Media: ✅ FACEBOOK: https://www.facebook.com/palaestramedia/✅ TWITTER: https://twitter.com/Jonas2Nilsson✅ INSTAGRAM: https://www.instagram.com/jonas.o.e.nilsson/

Patrick Kejtsson ägnade större delen av sitt liv åt musiken i sitt band Civilisationen. Han var så älskad av vänner och familj. Ändå så tog han sitt liv 24 gammal några veckor innan han skulle ta examen. Varför?

Något är fruktansvärt fel. Motorerna har tystnat och det lilla planet skär stumt genom natten 3000 meter över ishavets arktiska köld. Civilisationen är 100-tals km bort och Troels har stora problem. Troels Hansen älskar flygplan och motorer, han arbetar som pilot och flygplanstekniker. I december 2008 planerar han att i olika etapper flyga hem ett tvåmotorigt flygplan från USA via Kanada, Grönland och Island hem till Göteborg.Ombord på det lilla tvåmotoriga propellerplanet är även Troels australiensiska kollega Oliver. De första etapperna går utan anmärkningar och en söndag lyfter de från Wabush i Norra Kanada och planerar att landa på Grönland efter ca fyra flygtimmar. Denna sträcka skulle till stor del flygas över ishavet.Därför hade de på sig sina överlevnadsdräkter. Allt fungerar fint, motorerna spinner, det är en fantastisk kvällsflygning med en magnifik solnedgång, kaffet puttrar och mörkret sänker sig snabbt över det arktiska havet. Men snart börjar saker gå fel fruktansvärt fel. Först stannar en av motorerna, och snart därefter kollapsar även den andra.Medverkande: Troels Hansen och Martina Wallén Hansen Reporter: Anna Hammarén Producent: Håkan Engström

Något är fruktansvärt fel. Motorerna har tystnat och det lilla planet skär stumt genom natten 3000 meter över ishavets arktiska köld. Civilisationen är 100-tals km bort och Troels har stora problem. Troels Hansen älskar flygplan och motorer, han arbetar som pilot och flygplanstekniker. I december 2008 planerar han att i olika etapper flyga hem ett tvåmotorigt flygplan från USA via Kanada, Grönland och Island hem till Göteborg.Ombord på det lilla tvåmotoriga propellerplanet är även Troels australiensiska kollega Oliver. De första etapperna går utan anmärkningar och en söndag lyfter de från Wabush i Norra Kanada och planerar att landa på Grönland efter ca fyra flygtimmar. Denna sträcka skulle till stor del flygas över ishavet.Därför hade de på sig sina överlevnadsdräkter. Allt fungerar fint, motorerna spinner, det är en fantastisk kvällsflygning med en magnifik solnedgång, kaffet puttrar och mörkret sänker sig snabbt över det arktiska havet. Men snart börjar saker gå fel fruktansvärt fel. Först stannar en av motorerna, och snart därefter kollapsar även den andra.Medverkande: Troels Hansen och Martina Wallén Hansen Reporter: Anna Hammarén Producent: Håkan Engström

Vi halkar snabbt in på det här med displayer av olika slag, och hur man skulle kunna bygga en egen stor rackare utan att det kostar skjortan. Vi pratar även gammal teknik i form av kärnminnen och ordbehandlare, och förundras över att ingen har byggt en digital jordglob än.

Ekots miljöreporter Annika Digréus möter tidigare förhandlingschefen Anders Turesson. I tolv år ledde han den svenska delegationen vid FN:s klimatförhandlingar. Mer inför mötet: sverigesradio.se/klimat Det här är första delen av Ekot och Vetenskapsradions podd Klimatmötet inför FN:s toppmöte i Paris. Anders Turesson berättar om kommatecknens betydelse för världens framtid i de komplexa förhandlingarna. – Det handlar om att ändra hela den industriella civilisationen, säger Turesson i podden. Annika Digréus, Ekot annika.digreus@sverigesradio.se Twitter: @digreus

På Pufendorfinstitutet pratar Per och Eric om Kainsmärket, civilisationens förbannelse och beskydd.

I det åttonde framtidsprogrammet förklarade Jonatan Unge mattillbehörens evolution - när det landar på mackan är det slut! Henrik Torehammar varnar för dom heterosexuella männen som tröttnat på relationer och i ensamhet runkar sönder det sociala förtroendekapitalet, och Linnea Wikblad exemplifierade hur sneaky reklam har blivit med Lex Black. Veckans vuxna var Paul Frigyes som förklarade hur 3D-skrivarrevolutionen kommer att gå till. Introduktionsexempel på framtidsjournalister var från filmerna Kika och Det femte elementet.

Dystopierna dominerar kulturen. I filmens postapokalyptiska världar är framtiden mörk, smutsig och analog. Civilisationen har krackelerat, tekniken utplånats och människan tvingats tillbaka till jägar- och samlarstadiet. Och politikerna har lämnat de storslagna framtidsvisionerna för att locka väljare med löften om några hundralappar mer i plånboken, allt medan ännu en klimatkonferens havererar. Men varför så dystert? Och när slutade vi tro att vi går mot ljusare tider? Vi diskuterar framstegstankens död med journalisten Anders Rydell, teknikhistorikern Maja Fjaestad och idéhistorikern Sven-Eric Liedman. I filmserien Tillbaka till framtiden finns räddningen i det förflutna. Michael J Fox reser tillbaka till femtiotalet - då man fortfarande trodde på framtiden - för att få ordning på sin existens. Kulturredaktionens Roger Wilson och Jenny Teleman ser om en klassisk filmtrilogi. Veckans panel gästas av Tova Magnusson, aktuell som regissör till succékomedin Fyra år till. Programledare Jenny Aschenbrenner.