Podcasts about tjernobyl

Lantbrukspodden 15 minuter är Land Lantbruks nyhetspodd där vi på fredagar tar upp snackisar och nyheter inom jord och skog. Våra ämnen denna vecka:• Palle Borgström har pratat kostnadskris med regeringen.• 40 år efter Tjernobyl är vildsvin i Gävleborg fortfarande oätliga.• Så vill branschen ändra betesreglerna utan politiska beslut.• Första kandidaten av sex i tävlingen Årets spjutspets.• Och så hyllar vi en lantbrukare som precis har fyllt 80 år!Programledare är Göran Berglund. Podden görs av Land Lantbruks redaktion. Vill du komma i kontakt med oss? Mejla lantbrukspodden@landlantbruk.se.

I april 1986 exploderar en reaktor på kärnkraftverket i Tjernobyl. Men småbarnsmamman Natalia och de andra invånarna i staden får inte veta vad som hänt. Ett program från 2023. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Enorma mängder radioaktiva partiklar slungas ut i atmosfären. Det är en varm och solig vårdag och människor strosar omkring på stan, ovetandes om katastrofen de trampar runt i. Kort efter olyckan dör 28 personer av akut strålsjuka och nästan 200 000 människor tvingas fly. Då vet de inte att de aldrig kommer återvända till sina hem, i den dåvarande sovjetiska delrepubliken Ukraina.Hur kunde reaktorn i kärnkraftverket Tjernobyl explodera?Myndigheterna mörklägger olyckan för befolkningen i regionen och resten av världen och i den närbelägna staden Pripyat tillåts livet pågå som vanligt. Människor sitter i solen, barn leker utomhus – alla omedvetna om att luften är fylld av radioaktiva partiklar.P3 Dokumentär om Tjernobyl är en berättelse om en av historiens mest allvarliga kärnkraftsolyckor, om vetenskapsmän som satte politisk prestige framför människoliv och om Natalia och hennes familj som befann sig mitt i katastrofen.Medverkande:Natalia Storm, svensktalande dåvarande kärnkrafts-ingenjör på Tjernobyls kärnkraftverk.Oleksii Breus, senior operatör på Tjernobyls kärnkraftverk. Översättning/svensk röst: Dmitrij Makarov.Leif Moberg, före detta strålskyddsexpert på Statens strålskyddsinstitut.Valerij Legasov, kemist och medlem i den Sovjetiska statens kriskommission (på band), svensk röst av David Book.En dokumentär av: Moa Larsson.Producent: Emma Janke.Exekutiv producent: Jon Jordås.Producerad av: Ljudbang.Dokumentären publicerades första gången 2023.

Ledarredaktionen sammanfattar veckan. Var det smart av Tidöledarna att tacka nej till Edvin Törnbloms utfrågning i Dagens Nyheter? Har Mats Svegfors rätt om M? Och får man strunta i Riksdagens kvittningssystem? Mattias Svensson, Paulina Neuding och Jesper Sandström står för åsikterna, Andreas Ericson för frågorna.

Ring P1 från Malmö om bland annat hälsorisker vid klimatförändringar, Tjernobyl, aktiv dödshjälp och igelkottar vid valborgselden. Programledare: Sofie Ericsson, ansvarig utgivare: Sabina Schatzl. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ring P1 från Malmö om bland annat åldersgräns på smartphones, patientresor inom vården, lupiner och minnen från Tjernobylkatastrofen. Programledare: Sofie Ericsson, ansvarig utgivare: Sabina Schatzl. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Det har nu gått 40 år sedan Tjernobylkatastrofen, och i dag är Tjernobyl i princip en spökstad. På grund av den kvarvarande radioaktiviteten kommer staden inte kunna bebos på hundratals, kanske tusentals år. Tjernobyl ligger i Ukraina norr om Kiev och där är det pågående Ukrainakriget inne på sitt femte år. Det enorma metallhöljet som byggts kring reaktor 4 för att hindra spridningen av radioaktivt material bombades förra året av en rysk drönare, och nu finns en risk att radioaktivt material långsamt börjar sipprar ut. Vilka är riskerna med att Tjernobyl ligger mitt i en krigszon? Hur orolig ska man vara över dagens kärnkraftverk? Skulle en Tjernobyl-liknande olycka kunna ske i Europa igen? Gäst: Wolfgang Hansson, fristående utrikesanalytiker Programledare och producent: Love Isakson Svensén Klipp från: SVT, CBS Chicago, ABC News Kontakt: podcast@aftonbladet.se Ansvarig utgivare: Lotta Folcker

Gabriel har fått lära sig lite tomatinformation som Åsskar inte blir så glad av att höra. Han bestämmer sig istället för att hitta på nya namn till gurkasorter fast det slutar inte riktigt som han har tänkt sig... Istället berättar Gabriel om en historisk dag för 40 år sedan: när historiens värsta kärnkraftkatastrof inträffade i Tjernobyl. Var ligger egentligen Tjernobyl? Hur fungerar ett kärnkraftverk? Vad är det för skillnad på kärnkraft och kärnvapen? Vad är radioaktivitet? Vad betyder Einsteins kända ekvation E = mc2? Hur kan vatten explodera? Vad var Sovjetunionen? Varför används kärnkraft fortfarande?! Det och massa massa annat pratar Gabriel och Åsskar om i dagens långa och spännande avsnitt om en katastrof som förändrade historien. Självklart blir det även massor av skämt och Åsskar lär sig om radioaktiva gurkor. Dagens ord: kärnkraft, radioaktivitet, uran, halveringstid, Sovjetunionen Produceras av Frälsningsarmén www.kylskåpsradion.se

P1:s veckomagasin om Sverige och världen politik, trender och analyser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I första timmenInatt hölls Vitahusetkorrespondenternas årliga middag. Skott hördes - en person med skjutvapen och knivar försökte ta sig in till festvåningen där president Donald Trump och hans fru Melania Trump satt. Vår USA-korrespondent Ginna Lindberg var på plats. Valår i Sverige – men hur står det till med den politiska satiren?Ett fortsatt blockerat Hormuzsund och en annalkande oljekris. I centrum står Iran, vars ekonomi till stor del vilar på oljan. Men hur gick det till när CIA och MI6 deltog i en statskupp för att ta kontroll över landets olja på 50-talet – och vilken betydelse har det haft?Krönika av Ulrika Knutson.Veckans panel om rennäringen, Tidösamarbetet och demokratin samt vänstern och männen.I andra timmenPå dagen 40 år sedan Tjernobylkatastrofen. Love Lyssarides rapporterar från ceremonier i Ukraina.Natur och trädgårdar återtar Ukraina efter både kärnkraftsolyckan och avslutade strider. Vad betyder trädgårdar och dess återväxt för människor?Satir med Radioskugga.Dyra bostadspriser i Irland får unga att lämna landet.Anna Casparssons broderier ställs ut på Moderna museet i Stockholm och senare i Malmö.Kåseri av Pamela Jaskoviak.Producent: Mårten FärlinProgramledare: Jesper LindauTekniker: Andreas Eriksson

När detta avsnitt blir publikt är det på sekunden 40 år sedan världen förändrades. 40 år sedan teknikerna på Tjernobyls kärnkraftverk i Ukraina kände marken skaka. 40 år sedan Sovjets hemlighetsmakeri stötte på ett problem inte ens den totalitära supermakten kunde förneka. Om du lyssnar på det söndag morgon är det precis 40 år sedan ett antal brandmän offrar sina liv för att stoppa eldsvådan från att sprida sig till andra reaktorer. Hjältar vi har att tacka för allt.Det här avsnittet är ingen "deep cut". Vi har varken nya perspektiv eller radikala omtolkningar. Men att ägna denna söndag åt någonting annat än Tjernobyl vore tjänstefel.Dela gärna med er av era egna minnen och erfarenheter.---Läslista (bl a)Aleksijevitj, S. Bön för Tjernobyl : krönika över framtiden. [Ny utg.]. (Ersatz, 2013).Kniivilä, K. Landet som vaknade : berättelser från Ukraina. (Atlas, 2023).Olsson, S. Tjernobylkatastrofen. (Historiska media, 2023).Benson, P.S., Hald, L.K. & Hald, B.R. Tjernobyl : kärnkraftsolyckan som förändrade världen. (Lind & Co, 2022)."Chernobyl: the New Evidence" (dokumentär SVT Play) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är 40 år sedan reaktorn i dåvarande ukrainska sovjetrepubliken exploderade. Vilka blev hälsoeffekterna, och hur allvarliga är krigsskadorna på den nya inneslutningen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Programmet sändes första gången i mars 2026.Tjernobylolyckan den 26 april 1986 började med ett säkerhetstest som borde ha avbrutits vid flera tillfällen. Bristande säkerhetskultur bidrog till att reaktorn gick in i en okontrollerad kedjereaktion och exploderade. Nedfallet följde vindarna mot nordväst och gav utslag på mätningar i Sverige, innan Sovjetunionen erkände olyckan.I närområdet blev brandmän och räddningspersonal akut strålsjuka och 28 av dem dog. Men att reda ut övriga hälsoeffekter är svårare. Modelleringar pekar på tiotusentals cancerfall i Europa, medan den tydligaste kopplingen finns för sköldkörtelcancer hos barn i Ukraina och Belarus. Men hur man ska beräkna effekterna av den oro som katastrofen orsakat genom åren?I dag är den förbjudna zonen runt Tjernobyl fascinerande och skrämmande på samma gång, med vildvuxen natur som tar över där människor bott. Samtidigt har kriget åter riktat fokus mot platsen. Nyligen slog en rysk drönare hål i den nya säkerhetsinneslutningen som kostat över 15 miljarder kronor att bygga, så att den nu inte längre håller tätt. Reparationen bedöms svår.Intervjuerna till programmet gjordes vid ett seminarium på Strålsäkerhetsmyndigheten, som går att se i sin helhet här.Medverkande: Lena Konovalenko, fysiker och radioekolog, Strålsäkerhetsmyndigheten, uppvuxen i Kiev; Kerstin Lundmark, arbetade vid dåvarande Statens strålskyddsinstitut; Joachim Nilsson, nuklearmedicinsk sjukhusfysiker, knuten till Karolinska institutets kunskapscentrum för strålningsmedicin vid katastrofer; Jack Valentin, tidigare avdelningschef, Strålskyddsinstitutet; Katarina Danestig Sjögren, avdelningschef, Strålsäkerhetsmyndigheten.Ljudtekniker: Victor Bortas RydbergProgramledare: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seMedverkande reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

För 40 år sedan uppmättes förhöjda nivåer av radioaktivitet kring kärnkraftverket i Forsmark. Men det var konstigt, för där hade inget ovanligt hänt. Christer Persson, som då jobbade med luftmiljöfrågor på SMHI, tog saken i egna händer och började göra beräkningar. Ganska snabbt kunde han peka ut att källan troligen låg i sydvästra Sovjetunionen. Men Sovjet förnekade först att en olycka hänt. I det här avsnittet berättar Christer, idag pensionär, om modellen som en kollega installerat, beräkningarna som kom att bli viktiga för att världen skulle få veta vad som hänt i Tjernobyl och vad som hände sen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Chefkontorerne på de ungarske kulturinstitutioner er beboet af Orban-støtter, der har instrumentaliseret landets scenekunst, musik, arkitektur og historie. Hvad stiller Peter Magyar op med dem? Benjamin Hav er klar til at fylde Parken, Sille Jensen har skabt en tegneserie om Tjernobyl, og EU sætter tommeskruerne på Venedig-biennalen for at få lukket den russiske pavillon. Vært: Morten Runge Medvirkende: Krisztina Vas Nørbæk: Organist og Ungarn-kender Benjamin Hav: Rapper og sanger Sille Jensen, forfatter og illustrator Kristian Handberg: Kunsthistoriker Producer: David Turner Redaktør: Lasse Lauridsen

I aften taler Torben Steno med Nattevagtens lyttere om deres erindringer og refleksioner knap 40 år efter ulykken på Tjernobyl-værket, og om hvordan katastrofen har præget vores syn på atomkraft i Danmark. Lyt med!See omnystudio.com/listener for privacy information.

Det är 40 år sedan reaktorn i dåvarande ukrainska sovjetrepubliken exploderade. Vilka blev hälsoeffekterna, och hur allvarliga är krigsskadorna på den nya inneslutningen? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Tjernobylolyckan den 26 april 1986 började med ett säkerhetstest som borde ha avbrutits vid flera tillfällen. Bristande säkerhetskultur bidrog till att reaktorn gick in i en okontrollerad kedjereaktion och exploderade. Nedfallet följde vindarna mot nordväst och gav utslag på mätningar i Sverige, innan Sovjetunionen erkände olyckan.I närområdet blev brandmän och räddningspersonal akut strålsjuka och 28 av dem dog. Men att reda ut övriga hälsoeffekter är svårare. Modelleringar pekar på tiotusentals cancerfall i Europa, medan den tydligaste kopplingen finns för sköldkörtelcancer hos barn i Ukraina och Belarus. Men hur man ska beräkna effekterna av den oro som katastrofen orsakat genom åren?I dag är den förbjudna zonen runt Tjernobyl fascinerande och skrämmande på samma gång, med vildvuxen natur som tar över där människor bott. Samtidigt har kriget åter riktat fokus mot platsen. Nyligen slog en rysk drönare hål i den nya säkerhetsinneslutningen som kostat över 15 miljarder kronor att bygga, så att den nu inte längre håller tätt. Reparationen bedöms svår.Intervjuerna till programmet gjordes vid ett seminarium på Strålsäkerhetsmyndigheten, som går att se i sin helhet här.Medverkande: Lena Konovalenko, fysiker och radioekolog, Strålsäkerhetsmyndigheten, uppvuxen i Kiev; Kerstin Lundmark, arbetade vid dåvarande Statens strålskyddsinstitut; Joachim Nilsson, nuklearmedicinsk sjukhusfysiker, knuten till Karolinska institutets kunskapscentrum för strålningsmedicin vid katastrofer; Jack Valentin, tidigare avdelningschef, Strålskyddsinstitutet; Katarina Danestig Sjögren, avdelningschef, Strålsäkerhetsmyndigheten.Ljudtekniker: Victor Bortas RydbergProgramledare: Lena Nordlundlena.nordlund@sr.seMedverkande reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Nu är det verkligen höst i Sverige, regnet hänger konstant i luften, många reser utomlands – och kanske kan Nordkorea ha blivit ett hett alternativ? Det mystiska skitlandet har faktiskt byggt en enorm turistort för solsemestrar, vilket får grabbarna att djupdyka i vilka andra platser på jorden som erbjuder oväntade resmål. Kan husvagnscamping i Dubai vara något och hur sugen blir man på tanken av en spaweekend i Tjernobyl? Jonatan har dessutom trillat över ett helt fantastiskt klipp på när TV-legendaren Fader Fouras blev smällkåt av ett bisarrt svar uppe i Fångarna på fortet-tornet – och vi undersöker hur väl Niclas klarar de klassiska gåtorna. En hint är att det inte direkt går lysande! Hjärndött och irrelevant – haka på! Vi finns numera även på Podme! Det betyder att du hittar alla våra avsnitt, helt reklamfritt, i Podme-appen. Signa upp dig på podme.com – de första 14 dagarna är gratis. Ladda sedan ner appen i Appstore eller Google Play.

Äta svamp? Länge ansågs svamp vara flugföda i Sverige, numera är det en delikatess som odlas i garderober. Johan Landgren följer svamphatets historia. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Även om jag generellt sett har ett bedrövligt minne, finns det en sak jag aldrig glömmer: ett svampställe. Som svampentusiast är det frestande att förklara det evolutionärt, som ett bevis på svampens betydelse för människan som art. Mycket lite tyder dock på att så varit fallet. Under historien har svamp, i många kulturer, snarare betraktats med avsmak. Mykologen Merlin Sheldrake går i sin bok Ett sammanvävt liv så långt som att tala om en utbredd mykofobi, en närmast sjuklig rädsla för svampar, som gränsar till hat.Det gäller inte minst här i Sverige. ”Gräs och löv, sågspån och jord, snart sagt allt möjligt, kunde den gamle svenske bonden äta, blott icke svamp; förr svalt han ihjäl”, heter det i en etnologisk skrift från början av 1900-talet. Enligt folktron var dessa ”paddehattar” farliga bara att vidröra. Och för den som gick igenom en så kallad häxring väntade olycka och allvarlig sjukdom.Också inom vetenskapen höll man sig länge på avstånd. Till och med Carl von Linné, den store systematikern, gav upp sina försök att förstå sig på svamparnas plats och funktion i ekosystemet. Hämndlystet benämnde han dem ”Floras vandrande pack” och menade att de var ”mer tjänliga såsom näring åt flugor än åt människor”.Men varifrån kommer då detta svamphat? Sheldrake hänvisar till en teori från 1957, framförd av Gordon och Valentina Wasson, vilka delar upp kulturer i mykofila och mykofoba, svampälskande eller svamprädda. Den huvudsakliga vattendelaren menar de är huruvida respektive kultur haft tradition av att använda, eller sky, psykedeliska svampar.Sheldrake är visserligen inte helt övertygad om teorins allmängiltighet, men menar att den har en poäng. Inställningen till svamp har historiskt varit mer positiv i länder där schamanistiska kulturer, med en tradition av andliga svamptrippar, tidigare haft fäste, som i Ryssland och delar av Sydamerika. I andra kulturer har attityden däremot varit direkt fientlig, till den grad att all svampanvändning betraktats som något omoraliskt och djävulskt. Ett sådant exempel hittar vi i det viktorianska England, och här stöter vi på en annan av biologins stora pionjärer, Charles Darwin, i en biroll.Enligt historien var Darwins dotter, Henrietta Litchfield, orolig över vilken inverkan stinksvampen, med det talande latinska namnet Phallus impudicus, kunde tänkas ha på sina tjänsteflickors moral. I smyg gav hon sig därför återkommande ut i skogen och plockade stinksvampar som hon sen brände upp i en av herrgårdens kaminer.I sin kamp mot omoralen missade hon dock en viktig detalj: genom att bära runt den vulgära svampen hjälpte hon till att sprida dess sporer. Som så ofta är fallet med svampar visar det sig att de ligger ett par steg före människan. Och inte konstigt är väl det, med tanke på att de tros ha existerat i åtminstone 2,4 miljarder år. Det vill säga runt tiotusen gånger längre än vi.Indelningen i svamprädda och svampälskande kulturer verkar ha visst fog för sig, men det finns också många undantag. I länder som Italien och Frankrike har svampplockning, utan koppling till schamanism, länge varit en självklar del av mathållningen. Det franska köket är därtill orsak till att åtminstone en svamp började ätas av allt fler svenskar redan under 1800-talet. När vi 1818 importerade en ny kung därifrån, Jean Bernadotte, vid kröningen omdöpt till Karl XIV Johan, fick vi nämligen hans svampfäbless på köpet. Särskilt stor var hans smak för stensoppen, vilken numera ofta går under hans namn: Karl Johan-svamp.Under det senaste århundradet har den svenske bondens motstånd mot svamp långsamt malts ned. I svenska mykofilers svampkorgar slinker numera inte bara kantareller och stensoppar ner, utan också kremlor, musslingar och skivlingar. Och i garderober, grottor och på stockar i trädgårdar odlas delikatesser från det asiatiska köket, som shiitake och shimeji.Samtidigt är vår relation till svamparna kluven. Vi äter och pysslar om dem, men kan samtidigt inte riktigt lita på dem på samma sätt som vi kan lita på en morot eller ett äppelträd. De skrämmer oss med sin nyckfullhet, potentiella giftighet och sina hallucinatoriska egenskaper. Ibland beter de sig också kontraintuitivt, som den svampart som frodas på en av jordens mest förorenade platser, Tjernobyl. Forskarna vet inte hur, men på något sätt tycks den kunna använda strålningen för att öka sin egen tillväxt.Kanske kan man säga att svampen till sin natur är bångstyrig? Den skyr våra kategoriseringar, vilket gör det förståeligt att många av oss håller den på ett visst avstånd. Men samtidigt är det mycket vi går miste om när vi gör det. Inte bara kulinariskt och näringsmässigt, utan också på ett vetenskapligt och filosofiskt plan.Det menar åtminstone Sheldrake, som i sin bok främst diskuterar svamp utifrån ett filosofiskt perspektiv. Han tar avstamp i en frågeställning filosofen Thomas Nagel 1974 väckte i sin vetenskapliga artikel: ”What Is It Like to Be a Bat?”. Hur känns det att vara en fladdermus? Vad Sheldrake frågar sig är: ”Hur känns det att vara en svamp?”.Under ett vetenskapligt experiment med intag av LSD, en hallucinogen drog ursprungligen utvunnen ur svampen mjöldryga, prövar han frågan, och kommer till samma slutsats som Nagel. Det går förstås att föreställa sig hur det är, men det är omöjligt att faktiskt veta. Bara fladdermusen kan uppleva hur det är att vara fladdermus, och svampen hur det är att vara svamp.Men kanske, funderar Sheldrake vidare, kan svamparna säga oss något om hur det är att vara människa? Han skriver: ”Min utforskning av svamparnas värld har fått mig att ompröva mycket av vad jag trodde mig veta. Evolution, ekosystem, individualitet, intelligens, liv – inget är riktigt vad jag trodde det var”.En tanke slår mig: Är inte minnen lite som svampar? Liksom mycelet i jorden kan minnestrådar ligga dolda i det undermedvetna under många år, för att när rätt omständigheter uppstår, dyka upp som från ingenstans. För svampar gäller det, bland annat, att temperaturen och fuktigheten ska vara den rätta. För minnen är det snarare en särskild plats, en lukt, eller ett oväntat möte som är av vikt.Det är kittlande att jämföra ett mycelnätverk med hjärnan och nervsystemet. Sheldrake gör det gärna, då de har många likheter. Men lika viktigt, påpekar han, är att inte fastna i liknelserna, utan att också se skillnaderna, som är minst lika många.När man försöker förstå en svamp, kommer man till slut nå en gräns som inte går att passera: upplevelsen av att vara människa. För den som är på jakt efter absoluta svar är det frustrerande. Det visar inte minst Linnés griniga inställning. Men för den som är mer intresserad av öppna frågor är den gränsen snarare en viktig startpunkt. Människor är, liksom svampar, komplexa organismer som växer på både djupet och höjden. Bångstyriga, svårkategoriserade, men också med potential att styra om riktningen för hela kulturer.Johan Landgren, litteraturvetare och poetProducent: Ann LingebrandtLitteratur:Thomas Nagel: What Is It Like to Be a Bat? The Philosophical Review, 83 (4), 1974, 435–450. https://doi.org/10.2307/2183914Jesper Nyström: Svamparnas planet: det uråldriga nätverket som bryter ner och bygger upp vår värld. Bonnier fakta, 2020.Merlin Sheldrake: Ett sammanvävt liv: hur svamparna förenar vår värld, förändrar våra sinnen och formar vår framtid. Översättning: Jim Jakobsson, Volante, 2021.

Stötta podden via patreon: https://www.patreon.com/c/Blodighistoria

De er udset til at igen at smide metallen på toppen af hitlisterne. Et projekt, de ser ud til at lykkes med. Med det ændrer ikke på, at der er for få kalorier og for lidt metal i Sleep Tokens nye album "Even In Arcadia". Det er både Trolle & Bøtter og Sort Søndags trofaste lyttere forholdsvis enige om. Til gengæld er der ikke noget som en omgang Tjernobyl-techdød, der kan få humøret op igen. Vi skal også høre dejligt smadder med "Taunt", "Galge" og en ny single fra "The Haunted". Og så har vi fået lidt af en opsang på sociale medier, der får os til igen at kaste os over det nye Nyredolk "Barndommens Hjem" endnu engang. Så der er altså både heavy metal smadder og alternative mere poppede toner i denne omgang tonser tunge toner. Vel mødt! Værter: Anders Bøtter og Jakob Trolle. Lyddesign og klip: Emil Germod Produceret af: Bowie-Jett Udsendelse nr. 664 Sort Søndag er Danmarks vigtigste metal podcast. Hver uge får du 1 times tonser tunge toner, i selskab med værterne Anders Bøtter og Jakob Trolle. Sort Søndags trofaste "Giro 666 lyttere" byder ind med både nye og gamle numre og hver måned gennemgås et klassisk metal album i "Månedens Mesterværk".

Den belarusiska författaren och Nobelpristagaren i stor intervju med Fredrik Wadström om sina dokumentärromaner - som är mer aktuella än någonsin. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Svetlana Aleksijevitj började arbeta som journalist i Brezjnevs Sovjetunionen. Hon debuterade som författare med ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” i samband med reformerna under Gorbatjov, perestrojkan. Och hon slog igenom stort internationellt efter Sovjetunionens fall med ”Bön för Tjernobyl” när hennes hemland Belarus redan styrdes av diktatorn Lukasjenka. Numera lever hon i exil i Tyskland. P1 Kulturs Fredrik Wadström intervjuade Aleksijevitj första gången 1998 och har sedan dess träffat henne många gånger genom åren, både vid hennes köksbord i Minsk och under Sverigebesöken. Nu ses de igen för första gången efter det att Svetlana Aleksijevitj 2015 fick Nobelpriset i litteratur. Det blir ett samtal hur de krig och den diktatur som beskrivs i hennes böcker återkommit i vår tids verklighet. Dessutom handlar det om hur Sovjetmänniskan bär på ett genetiskt minne av förtryck som när som helst kan aktiveras, något vi ser hända idag i både Belarus och Ryssland. Övriga medverkande:Maria Persson Löfgren och Dmitri PlaxSvetlana Aleskijevitj böcker är översatta till svenska av dels Hans Björkegren, dels Kajsa Öberg Lindsten.

72 minuter tros det ta innan världen som vi känner den går under vid ett totalt kärnvapenkrig. Dan Jönsson reser till Hiroshima och ser hur ingenting tycks ha hänt och allt förändrats. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.AtomvårSom ett förfärligt fossil från något av framtidens naturhistoriska museer ligger den där och ruvar i all sin nakenhet: den suddiga konturen, skuggan av en mänsklig kropp. Fortfarande tydligt urskiljbar efter så många år tecknar den sin svartnade silhuett i det slitna brottstycket av den stentrappa som fram till den 6 augusti 1945 utgjorde entrén till bankkontoret i Hiroshima. På morgonen den dagen, som verkade bli varm och solig, hade någon slagit sig ner på trappan i väntan på att banken skulle öppna; någon, som när atombomben briserade klockan kvart över åtta i likhet med tiotusentals andra invånare i denna storstad helt enkelt försvann, förintades i den extrema hettan. Men skuggan blev kvar. Framtida civilisationer till varnagel och besinning.Nu ingår stenen med skuggan bland artefakterna på Fredsmuseet i Hiroshima, bland föremål som smälta klockor, sönderbrända skor, väggbitar med spåren av det svarta, radioaktiva regn som följde senare på dagen – ett museum som i sin krampaktiga saklighet kramar hjärtat ur besökaren. Plötsligt förstår jag precis vad han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film ”Hiroshima, mon amour”, när han gång på gång förnekar att hans tillfälliga franska älskarinna skulle kunna förstå något: ”Tu n'as rien vu a Hiroshima.” Du såg ingenting i Hiroshima. Ute i parken blommar körsbärsträden; vid utgången skriver jag en rad i museets gästbok och hajar till vid något som någon har präntat dit ett litet stycke ovanför. ”If only they had surrendered earlier…” läser jag på engelska. Om de bara gett upp tidigare.Föreställningen att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var moraliskt försvarbara eftersom de gjorde slut på kriget och tvingade fram den japanska kapitulationen några veckor senare, hör till den västerländska historieskrivningens mest långlivade myter. Men sann, det är den inte. Bomben bör kallas för vad den var, en förbrytelse; vill man förklara den bör man förstå den som en maktdemonstration inte bara mot Japan utan kanske främst mot Sovjetunionen, vars röda armé i krigets slutskede avancerade mot de japanska öarna. Men förödelsen i Hiroshima ska också ses som det logiska slutsteget i en process som påbörjats nästan femtio år tidigare, en vetenskaplig omvälvning som redan i grunden hade skakat bilden av vår värld och vår plats i den. Människan hade dyrkat upp naturens lås, sprängt den gamla världsbilden i småbitar. Det återstod att demonstrera.Fram till dess hade naturvetenskapen varit överens om att materiens minsta beståndsdelar utgjordes av ett slags rörliga partiklar, atomer. Ordet atom användes första gången av den grekiske naturfilosofen Leukippos på 400-talet före vår tideräkning och betyder odelbar – när den moderna atomläran formulerades i början av 1800-talet var det alltså ett sätt att hävda just att vetenskapen i dessa elementarpartiklar hade identifierat en materiens orubbliga grund, en fast punkt. Den rubbades 1897, när fysikern Joseph John Thomson lyckades visa att atomen förutom sin positiva kärna också består av en mindre, negativ partikel, elektronen. Året innan hade Henri Becquerel upptäckt det som Marie Curie några år senare skulle ge namnet radioaktiv strålning, och decennierna som följde kom genombrotten slag i slag: makarna Curies utforskande av radioaktiviteten, Ernest Rutherfords kartläggning av atomens inre struktur och hans modell – som sedan utvecklades och förfinades av den danske fysikern Niels Bohr – av hur elektronerna kretsar runt kärnan som i ett litet solsystem.Människan öppnade dörren till atomåldern, och världen var förändrad. ”Upplösningen av atomen,” skrev den ryske konstnären Vassily Kandinsky 1913, ”var för min själ detsamma som upplösningen av världen. De tjockaste murar störtade med ens samman. Allt blev osäkert, instabilt, mjukt.” Det var ungefär samtidigt som Kandinsky gjorde sina första helt abstrakta bilder – och känslan av en värld i upplösning var han knappast ensam om. Kubister, futurister, rayonnister: alla försökte de på olika sätt spegla denna söndersprängda verklighet. ”Jag är en atom i universum,” skrev Hilma af Klint om sina målningar i serien ”Atom”, och i Paris uppförde dansösen Loïe Fuller sin experimentella ”Radiumdans” med fosforescerande kostymer och – enligt uppgift – Marie och Pierre Curie som förundrade åskådare.Men fascinationen för det nya och oerhörda bar redan från början på ett mörkt stråk. 1909 publicerade H G Wells sin autofiktiva roman ”Tono-Bungay” där kvacksalvaren George Ponderevo upptäcker det radioaktiva materialet ”quap”, ett ämne med en outsinlig inre energi som också med tiden drabbar dem som kommer i kontakt med det med en dödlig, lepraaktig sjukdom. Detta kärnfysikens janusansikte var alltså tidigt uppenbart för både forskare och konstnärer, liksom för den breda allmänheten. I USA inleddes mot slutet av 20-talet en rättsprocess när en grupp kvinnliga arbetare i en urfabrik, ”the radium girls”, stämde staten efter att många av dem drabbats av cancer på grund av exponering för fluorescerande radiumfärg. Bävande anade man i den nya fysiken samtidigt lösningen på många av mänsklighetens problem – och fröet till dess slutgiltiga undergång.Men någon väg tillbaka fanns inte. Modernitetens bild av den tekniska utvecklingen som ett framåtskridande till varje pris laddade atomteorin med en ödesmättad förening av utopiska löften och dödliga hot. Dadaisten Hugo Ball förkunnade hur ”elektronteorin orsakat en märklig vibration i alla ytor, linjer och former”, hur ”dimensionerna krökte sig och gränser föll”. Men det slutliga genombrottet kom först 1938 när en grupp tyska fysiker gjorde upptäckten att en urankärna kunde klyvas när den besköts med neutroner. Och hur det då frigjordes extrema mängder energi.Det återstod nu sju år till Hiroshima. Om vetenskapen fram till dess stått på tröskeln till atomåldern togs nu de sista stegen in i den – och som så ofta var det vapenindustrin som gick i bräschen. Redan i januari 1939 tog USA:s president Roosevelt emot en rapport som visade hur man med en nukleär kedjereaktion skulle kunna producera en förödande bomb; samma teknik kunde också användas för att producera fredlig elektricitet, men med det krig som snart bröt ut kom andra prioriteringar. Från nyåret 1943 sysselsatte det så kallade Manhattanprojektet mer än hundratusen personer runt om i USA och efter två och ett halvt år, i juli 1945, gjordes den första provsprängningen. Bara tre veckor kvar: vid tvåtiden på morgonen den 6 augusti lyfte bombplanet Enola Gay från sin bas på ön Tinian i Marianerna. Vid spakarna satt piloten Paul Tibbets och i lastutrymmet fanns en fyra ton tung bomb som kärleksfullt fått namnet Little Boy. Knappt sju timmar senare nådde den sitt mål. Framtidens portar hade sprängts. Och ljuset flödade. AtomsommarDet sägs att det första som sker när en atombomb exploderar är att allt blir vitt. Berättelserna från dem som överlevde och kan berätta är fyllda av en vantrogen bävan, en övertygelse om att ha varit med om något som är omöjligt att beskriva. Ändå måste man försöka. Hisashi Tohara var arton år och satt just på ett tåg i väntan på att det skulle lämna perrongen. Dagen var en måndag, skriver han. Höstterminen hade precis börjat. Eleverna i hans gymnasieklass var mobiliserade vid ett stålverk, men den här dagen hade strömmen slagits ut och arbetarna fått ledigt. Pendeltåget in till centrum skulle alldeles strax gå när plötsligt allt flammade upp i ett bländande ljus – ögonblicket efter var det som om jorden skakade i sina grundvalar och hans nacke blixtrade till av en ohygglig smärta.Hisashi Tohara ägnar nästan en sida åt att försöka ge en föreställning om detta oerhörda ljus. Det var, förklarar han, ett ljus som aldrig slutade att strömma ut: ”oräkneliga partiklar av ljus” – ”bländande, gyllene med röda reflexer” – ”mikroskopiska, finare än ett damm av ljus” – ”en stormflod av ljus som översvämmade världen” – ”himmel och jord flöt i ett rött, gult, gyllene skimmer där man urskilde myriader av partiklar, än mer strålande. Under två eller tre sekunder kanske? Men det tycks mig” – minns han – ”som det varade betydligt längre. Och ändå inte mer än ett ögonblick.”Ögonvittnesskildringarna från Hiroshima har alla det gemensamt att de står mer eller mindre vanmäktiga inför den intensiva intighet som bomben utlöser. Hisashi Toharas minnesbilder är nedtecknade ett år efter bomben, därefter skrev han aldrig något mer. Enligt hans hustru var det heller ingenting han någonsin talade om; först efter hans död 2011 hittade hon berättelsen i en byrålåda. Som hos så många andra som överlevt liknande katastrofer genomsyras den inte bara av försöken att ge konkret gestalt åt det obeskrivliga, utan också av en dov, irrationell skam över att vara den som skonades. De sargade, sönderbrända, fastklämda, drunknande offer som kantar flyktvägen ut ur den förstörda staden hemsöker hans minnen som en kör av tysta, anklagande spöken.Samma dunkla upplevelse av hur skulden på något obevekligt vis faller på de oskyldiga offrens axlar går också som en sugande underström genom den främsta litterära skildringen av katastrofen i Hiroshima: Masuji Ibuses dokumentära kollektivroman ”Kuroi ame” – Svart regn. Ibuse var redan före kriget en av Japans mest uppburna författare, och ”Svart regn” blev bland det sista han skrev. Boken utgavs först 1969 och bygger på ett stort antal vittnesmål som fogats samman till en lågmäld, kollektiv berättelse. Titeln, ”Svart regn”, syftar på det våldsamma skyfall som bröt ut några timmar efter explosionen och som många av de brännskadade offren hälsade med jubel – utan att veta, förstås, att vattnet var radioaktivt och att de som drack det gick en säker död till mötes.Detta historiska markperspektiv är det fina med Ibuses roman. Ingen vet ju riktigt vad som hänt. Men att det är något exceptionellt blir uppenbart redan under de första veckor efter bomben när berättelsen utspelar sig. Ogräsen skjuter fart och blir monsterhöga, mystiska utslag visar sig på de överlevandes kroppar och leder snabbt till döden. Inga förklaringar ges, allt framstår som en obarmhärtig prövning. Frågan är, å andra sidan, om någon alls skulle bli lugnad av att veta vad sådana fenomen beror på, vad som faktiskt sker i en kropp som smittas av akut strålsjuka. Hur vävnaderna i de inre organen faller sönder, hur blodkärlens väggar drabbas av nekros, hur blodet slutar producera antikroppar och immunförsvaret upphör att fungera. Hur vatten tränger ut under huden där det bildar stora blåsor som brister, hur syrebristen i blodet orsakar så kallad cyanos, ett slags lilafärgade utslag som spricker upp och blöder. Hur bakterier från inälvorna tar sig ut och infekterar blodet och leder till akut sepsis.Som sagt, jag vet inte om det gör katastrofen mer begriplig. Men allt detta vet vi idag. Det är helt enkelt några av de nya kunskaper atomåldern fört med sig. Dessutom: med bomben föddes insikter som också utlöste en helt ny etisk diskussion. Den tyske filosofen Günther Anders, som besökte Hiroshima och Nagasaki i slutet av femtiotalet, beskrev det som att det som drabbat dessa båda städer var den första konkreta erfarenheten av hur kärntekniken och dess konsekvenser från och med nu förenar hela mänskligheten i en kuslig ödesgemenskap. Historiefilosofiskt, skriver han, är dessa vapensystem inte längre ett medium utan själva scenen där historien utspelar sig.Efter hemkomsten från Japan tar Anders kontakt med Hiroshimapiloten Claude Eatherly, som vid den här tiden sitter intagen på ett mentalsjukhus för sina samvetsbetänkligheter. Deras korrespondens, som sträcker sig över nästan två år, utkommer så småningom under titeln ”Samvete förbjudet” – och i ett av dessa publicerade brev minns Eatherly hur han på morgonen den 6 augusti slås av den förfärande insikten om vad som är på väg att ske. Han sitter själv inte i bombplanet, utan flyger i förväg för att rekognoscera målet: en järnvägsbro i utkanten av staden. Han ser den tydligt genom de lätta cumulusmolnen. I samma ögonblick som han ger klartecken glider molnen bort, bomben riktas fel och han inser att den nu kommer att träffa stadens centrum.Claude Eatherly kommer så länge han lever aldrig att bli fri från det han varit med om. Samma sak gäller förstås de tusentals överlevande, på japanska hibakusha, som likt offren för de nazistiska förintelselägren bär sitt ofattbara trauma i tysthet mitt i en till synes likgiltig omvärld. Vad är det för mening att berätta? Hur beskriver man det obeskrivliga? Hur förklara skuldkänslorna hos den som överlevt? ”Du såg ingenting i Hiroshima”, som det heter i Marguerite Duras manuskript till Alain Resnais ”Hiroshima, min älskade”. Nej – men på stadens Fredsmuseum finns några konkreta kvarlevor: en bit vägg med långa strimmor av det svarta, radioaktiva regnet, trappstenen med skuggan efter någon som satt och väntade på att banken skulle öppna. Men också mängder med teckningar, utförda av hibakusha under åren efter bomben; bilder som började dyka upp i offentligheten på sjuttiotalet och sedan vuxit till en egen genre av vittnesmål. Enkla, expressiva försök att skildra förödelsen, paniken, massdöden. Mänskliga spöken med håret på ända, kläderna i trasor och skinnslamsor hängande från kroppen. Floden som svämmar över av lik. Vanmäktiga bilder av de första sekundernas intensiva ljus.Barnen som överlevde, skriver Hisashi Tohara, kom att kalla bomben för ”pikadon”: av orden för ”ljus” och ”dån”. Det ljuset, och det dånet, är det som lyser upp och genljuder genom decennierna som följer. Med skuggorna av hundratusen döda. Atomhöst”Din första tanke när du vaknar skall vara 'atom'.” Så inleder Günther Anders sina Atomålderns bud, publicerade i dagstidningen Frankfurter Allgemeine 1957. Den tyske filosofen och författaren hade då sedan ett decennium ägnat sig åt att försöka greppa den moraliska vidden av atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki – och kommit till slutsatsen att bombens själva existens i grunden hade förändrat mänskligheten som kollektiv. Som han uttryckte det i sin brevväxling med den olycklige Hiroshimapiloten Claude Eatherly något år senare hade hotet om planetens totala förintelse fört oss alla samman i en ofrivillig ödesgemenskap av ”oskyldigt skyldiga”. Eatherly, med sina förtärande självförebråelser – som till slut drev honom så långt att han upprepade gånger begick våldsbrott och bankrån, bara för att bevisa sig skyldig till något, och slippa ifrån sin roll som krigshjälte – framstod för Anders som en förebild i denna universella olycksgemenskap. Ett offer för bomben, han också.Om någon tycker det här påminner om hur man idag tänker kring klimatförändringarna, ligger det mycket i det. Men detta första decennium efter bomben var det inte många i västvärlden som delade Anders tankar. När han och Eatherly brevväxlade satt piloten inspärrad på ett militärt mentalsjukhus med sina skuldkänslor. I femtiotalets USA fanns ingen plats för sådana som han. Det skulle så småningom förändras – men trots att bilderna och vittnesmålen från Hiroshima nått den amerikanska allmänheten redan 1946, i John Herseys berömda reportage, fick de väldigt liten effekt i offentligheten. Här dominerade den officiella historieskrivningen där det som skett i Hiroshima och Nagasaki var ett nödvändigt ont, närmast framtvingat för att äntligen få den japanska krigsmakten att kapitulera. Den berättelsen gäller till stor del än idag, trots att den faktiskt inte har mycket fog för sig. Som historikern Tsuyoshi Hasegawa kunde visa redan 2005 var Japans kapitulation bara en tidsfråga; det som fick USA att detonera bomberna var att Sovjetunionen efter Tysklands kapitulation fått händerna fria i Fjärran Östern. I en stormoffensiv hade Röda armén ockuperat Manchuriet och var på väg mot Japan över öarna i norr. Vad det handlade om för USA:s del var att inte Sovjet skulle hinna först.Atombombsåldern kom alltså att inledas i en stämning av förnekelse och förträngning. Medan efterkrigstidens optimistiska konsumtionssamhälle tog form började en vanvettig atomkapprustning. Från de första bomberna hade den amerikanska atombombsarsenalen vuxit till 170 stycken 1949, när Sovjetunionen gjorde sitt första kärnvapenprov, och åren som följde gick det slag i slag. 1952 testsprängde USA sin första termonukleära vätebomb, stark som tusen Hiroshimabomber, och redan i mitten av decenniet hade de båda kärnvapenmakterna bomber nog för att med marginal spränga hela den mänskliga civilisationen till grus. Detta samtidigt som politikerna drömde om en framtida teknokratisk utopi flödande av billig energi, där bilarna drevs av små kärnreaktorer. Skulle kriget ändå råka bryta ut fick skolbarnen lära sig att krypa ner under bänkarna, och speciella dräkter tillverkades för att skydda mot strålningen.Under tiden drogs ritningarna upp för den oundvikliga förintelsen. 2008 berättade den pensionerade amerikanske försvarstjänstemannen John Rubel hur han i december 1960 suttit med under ett hemligt möte där ett par höga officerare lade fram de detaljerade planerna för en så kallad förebyggande kärnvapenattack mot Sovjetunionen. Som Rubel mindes det skulle angreppet enligt ingenjörernas beräkningar leda till döden för cirka sexhundra miljoner människor. Rubel erkände att han själv i stunden saknat civilkurage för att protestera, och jämförde med den nazistiska Wannseekonferensen där planerna för den slutliga, industriella lösningen av judefrågan tog form. ”Jag kände,” skrev han, ”att det jag bevittnade var ett liknande nedstigande i mörkrets hjärta, en grumlig underjordisk värld som styrdes av ett disciplinerat, noggrant och livaktigt men hjärndött grupptänkande med syfte att utrota hälften av människorna som levde på nästan en tredjedel av jordytan.”I Japan däremot var de postnukleära stämningarna annorlunda – av naturliga skäl. Trots att det under hela femtiotalet rådde ett offentligt tabu mot att diskutera katastrofen och dess följder är det ingen överdrift att säga att hela den japanska konsten och litteraturen under efterkrigstiden utvecklades i skuggan av Hiroshima och Nagasaki. Bomberna och den amerikanska ockupationen sände chockvågor genom den japanska kulturen och födde experimentella konströrelser som den minimalistiska arte poveragruppen Mono-ha, eller den betydligt våldsammare Gutai, vars medlemmar besköt sina målardukar med kanon: bägge strömningar som i sin tur också gjorde djupa intryck på yngre konstnärer som Yoko Ono, Tetsumi Kudo och Yayoi Kusama. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe gav 1965 ut sina Anteckningar från Hiroshima, en samling personliga reportage där de överlevande, som efter tjugo år fortfarande lever i skräck för blodcancer och andra efterverkningar, lyfts upp till en sorts nationella, moraliska förebilder: ”Bara genom liv som deras,” skriver Oe, ”kan människor framträda med värdighet i vårt samhälle.”Och med tiden växte protesterna i styrka även i västvärlden. Precis som man likt Theodor Adorno kunde se det som ”barbariskt” att skriva poesi efter Auschwitz kunde man som Günther Anders spekulera i vad det betydde att bedriva filosofi efter Hiroshima. Hans kollega Hannah Arendt delade synen på bomben som en mänsklighetens vändpunkt – men för henne stod den framför allt för en förlust av politiskt handlingsutrymme, där teknologins råa styrka tog förnuftets plats. Man frestas citera president Trumans tillkännagivande den 6 augusti 1945, där han proklamerar Hiroshimabomben som ”den organiserade vetenskapens största historiska bragd”. Som Arendt uttrycker det i Människans villkor har denna etiskt förblindade vetenskap trätt ut i offentligheten som en av ”de mäktigaste, maktgenererande grupperingar historien skådat.”Atomålderns etik måste med andra ord ta formen av en civilisationskritik. Mot slutet av sextiotalet uppgick antalet atombomber i världen till över 30 000 – men då var också motståndet i full kraft. Ett motstånd som inte bara riktades mot kärnvapenrustningen utan också mot den fredliga atomkraften och hela den teknokratiska kultur som gjort det möjligt att spela med så fruktansvärda insatser. Att en olycka vid ett kärnkraftverk kan få precis samma förödande effekter som en bomb har världen sedan dess tvingats till insikt om, gång på gång: i Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Namnen hemsöker vår tid, som skuggan av en mardröm. Den där tanken som man nuddar när man vaknar. Och som sedan försvinner. AtomvinterEtt minne från när det kalla kriget var som kallast, början på åttiotalet: jag sitter hemma i soffan i föräldrahemmet och ser på teven där USA:s president Reagan flinande avslöjar att en kärnvapenattack mot Sovjetunionen kommer att starta om fem minuter. Ett skämt, tydligen. Mitt minne av händelsen är lite oklart: eftersom ”skämtet” gjordes inför en radiosändning borde ljudupptagningen ha spelats upp till stillbilder, jag vet inte – men det jag tydligt minns är hur det medan skratten klingar ut i teven ändå hinner gå ett frostigt spöke genom vardagsrummet. Hur mina föräldrar liksom fryser till i tevesoffan och hur vi sedan också skrattar, lättade – och lite chockade: det var nära ögat. Om det är något vi har förstått på sista tiden är det ju hur nära det faktiskt verkar vara. Atomklockan, som den kallas, har länge stått på bara någon minut i tolv.Världen, kanske särskilt Europa, gick i detta tidiga åttiotal nästan bara och väntade på den stora smällen. Om vi idag förskräcks av de klimatförändringar som utsläppen av växthusgaser är på väg att leda till så är de trots allt ingenting emot det som skulle bli följden om ett fullskaligt kärnvapenkrig bröt ut. Inte som en effekt av själva explosionerna – men allt stoft de rörde upp, alla bränder de orsakade skulle lägga sig som ett lock på atmosfären i flera års tid och sänka temperaturen på jordytan till katastrofala nivåer. Fenomenet gick under begreppet atomvinter: ett ord som de här åren låg som ett kylelement under den dystopiska tidsandan med dess undergångsfantasier och nihilistiska yuppieideal. Med dess apolitiska alienering, och en popkultur som manglade ut sin svarta depprock och sina frostiga syntslingor över en ekande posthistorisk avgrund.Men den hotande atomvintern gav också näring åt en växande proteströrelse. Civilisationskritiken, som under sextio- och sjuttiotalen blivit ett allt tyngre inslag i kärnvapenmotståndet förenades på åttiotalet med feministiska, postkoloniala och antikapitalistiska strömningar i en gränsöverskridande skepsis mot den tekniska utvecklingen som filosofen och antikärnvapenveteranen Günther Anders såg som ett senkommet historiskt genombrott när han i början av åttiotalet samlade sina reflexioner i de här frågorna i boken Hiroshima ist überall, Hiroshima är överallt. I England tog ett feministiskt fredsläger form i protest mot utplaceringen av kärnvapen vid armébasen i Greenham Common. I Australien protesterade urbefolkningen mot uranbrytningen på traditionell aboriginsk mark, i New Mexico i USA krävde Navajofolket kompensation för kärnvapenprovens radioaktiva kontaminering. Och i Oceaniens övärld växte rörelsen för ”ett kärnvapenfritt Stilla Havet”, som en reaktion på de franska och amerikanska provsprängningar som gjort många öar obeboeliga. För dem som tvingats bort från sina hem var stormakternas så kallade ”nukleära kolonialism” bara ännu en form av cyniskt imperialistiskt våld.Denna världsomspännande folkrörelse såg för en kort tid ut att faktiskt stå inför ett globalt genombrott. I juni 1982 samlade en demonstration i New York en miljon deltagare i protest mot kärnvapenrustningen; några veckor tidigare hade bortåt hundratusen människor tågat genom Göteborg under samma paroller. Jag var själv en av dem. Liknande fredsmarscher ägde rum över hela den europeiska kontinenten. Vad vi kanske inte riktigt förstod, tror jag – hur vi nu skulle kunnat göra det, där vi vällde fram, mitt i alltihop – var hur snärjda vi alla redan var i den nukleära terrorbalansens världsordning. För om nu ”Hiroshima är överallt”, som Günther Anders skrev – måste det då inte betyda att också protesterna blir en del av systemet: en balanserande motvikt som invaggar oss i tron att den nukleärteknologiska utvecklingen trots allt ska gå att tämja och hantera? Sedda från dagens tidsavstånd kan de ju faktiskt se så ut, som en avledande, kringgående rörelse, en historiens list som tillfälligt öppnade en politisk ventil och lät oron pysa ut, utan att i grunden ändra något överhuvudtaget. Allt medan utvecklingen gick vidare i sina obevekliga spår.Nej, jag vet inte. Men kanske var det en sådan insikt som landade i världens medvetande i april 1986, med haveriet i Tjernobyl. Plötsligt visade det sig mycket konkret – om man nu inte redan hade förstått det – att Hiroshima verkligen var överallt: i luften, i vattnet, i maten vi äter. Helt oberoende av nationsgränser och politiska system. Sociologen Ulrich Beck skrev i sin uppmärksammade bok Risksamhället hur händelser som just den i Tjernobyl tvingar hela samhället att orientera sig efter potentiella risker, försöka förutse och förebygga – och inte minst: uppfostra sina medborgare i riskmedvetenhet, eller uttryckt på ett annat sätt, i oro. Vi får i förlängningen ett samhälle där rädslan är det som binder samman, ett samhälle vars främsta uppgift blir att vidmakthålla en bedräglig illusion om säkerhet.I detta risksamhälle måste till slut också kärnteknologin banaliseras och kläs i termer av säkerhet. Det talas om kärnvapnen som ett skyddande ”paraply”, om kärnenergin som en trygghet i en osäker och föränderlig omvärld. Hiroshima känns mycket avlägset. Att besöka staden idag ger upphov till en märklig svindelkänsla: åttio år efter bomben sjuder staden av liv som vilken modern metropol som helst, de hypersnabba shinkansentågen anländer och avgår på sekunden på den centrala järnvägsterminalen, nästan som om inget hänt. Men det har det. Det har det, verkligen – under ytan ömmar fortfarande traumat, men med sin ärrvävnad av monument och museala artefakter, all denna rekvisita i en minneskultur som hoppas läka det som inte går att läka.Kanske är det det han menar, den japanske mannen i Alain Resnais film Hiroshima, min älskade, när han säger till sin franska älskarinna att hon aldrig har sett något i Hiroshima. För det som skett går inte att se. Med varje gest som återkallar minnet följer en som hjälper till att utplåna det. I filmen är den franska kvinnan själv på flykt undan ett krigstrauma: hennes första kärlek var en tysk ockupationssoldat – och minnet av hur hon blev vittne till hans död för en anonym kula från en motståndsman är, förstår man, det hon nu på ett bakvänt sätt försöker bearbeta genom att vara med och spela in en ”fredsfilm” (som det kallas) i Hiroshima.Men traumat, visar det sig, går inte att förtränga. Det finns kvar. Precis som atomvintern finns kvar – som en iskall, omedveten rysning under kärnvapenparaplyet. Spöket från Hiroshima, skuggan av den okände som satt och väntade på bankens trappa just när bomben föll, har vuxit till ett skymningsdunkel som vi mer eller mindre tycks ha vant oss vid. Om det totala atomkriget bryter ut skulle det, enligt en vanlig uppgift, ta sjuttiotvå minuter innan det mesta av vår civilisation är ödelagd. En dryg timme. Längre är den inte, framtiden.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturAnnie Jacobsen: Kärnvapenkrig – ett scenario. Översättare: Claes-Göran Green. Fri Tanke, 2024.Tsuyoshi Hasegawa: Racing the Enemy – Stalin, Truman, and the Surrender of Japan. Harvard University Press, 2005.Marguerite Duras: Hiroshima, mon amour – filmmanus och berättelse. Översättare: Annika Johansson. Modernista, 2014.H. G. Wells: Tono-Bungay. (Ej översatt till svenska i modern tid, original: Macmillan, 1909.)Günther Anders: Hiroshima ist überall. C. H. Beck, 1982.Hisashi Tōhara: Il y a un an Hiroshima. översättare: Dominique Palmé. Gallimard, 2011 (postum utgåva från återfunnen text).Masuji Ibuse: Black Rain. Översättare: John Bester. Kodansha International, 1969.Claude Eatherly / Günther Anders: Samvete förbjudet – brevväxling. Översättare: Ulrika Wallenström. Daidalos, 1988.Kenzaburō Ōe: Hiroshima Notes. Översättare: David L. Swain & Toshi Yonezawa. Marion Boyars, 1995.Peter Glas: Först blir det alldeles vitt – röster om atomvintern. Natur & Kultur, 1984.Ulrich Beck: Risksamhället – på väg mot en annan modernitet. Översättare: Svenja Hums. Bokförlaget Daidalos, 2018.Hannah Arendt: Människans villkor. Översättare: Alf Ahlberg. Rabén & Sjögren, 1963.LjudSylvain Cambreling, Nathalie Stutzmann, Theresa Kohlhäufl, Tim Schwarzmaier, August Zirner med Bayerska Radions Kör och Symfoniorkester (München): Voiceless Voice In Hiroshima. Kompositör: Toshio Hosokawa med texter från liturgin, Paul Celan och Matsuo Bashō. Col legno, 2001.Sveriges Radios arkiv.US National archives.Hiroshima mon amour (1959), regi: Alain Resnais, manus: Marguerite Duras. Producent: Argos Films. Musik: Georges Delerue och Giovanni Fusco.

26 april 1986. Bland de täta skogarna i norra Ukraina på kärnkraftverket Tjernobyl, förbereder man ett test av verkets säkerhetssystem. Men något går fel. Plötsligt ljuder en explosion genom den stilla natten, och inget kommer någonsin bli sig likt. Detta är berättelsen om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och de personer som offrade och riskerade sina liv för att förhindra en global katastrof.Hör alla avsnitt av Kod: Katastrof en dag tidigare helt gratis på Podplay.se eller i appen Podplay.Inläsare: Tind SonebyManus: Anna ZiafarRedaktör: Alex HaegerProducent: Oliver BergmanProduktionskoordinator: Victoria Rinkous Källor:https://world-nuclear.org/information-library/safety-and-security/safety-of-plants/chernobyl-accident https://www.nationalgeographic.com/culture/article/chernobyl-disasterhttps://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/20002047/#:~:text=From%20112%2C000%20to%20125%2C000%20liquidators,of%20the%20Chernobyl%20cleanup%20teams.https://www.history.co.uk/article/the-real-story-of-the-chernobyl-divershttps://www.bbc.co.uk/news/extra/yhc2px09n2/newsround-chernobyl-anniversary-disasterhttps://www.exutopia.com/chernobyl-interview-alexei-ananenko/https://www.nytimes.com/1987/07/30/world/chernobyl-officials-are-sentenced-to-labor-camp.html#:~:text=Those%20receiving%2010%2Dyear%20sentences,Fomin's%20deputy%2C%20Anatoly%20S.https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1987-07-30-mn-371-story.htmlhttps://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/contentassets/d661e34837f64f699d4b4b1ff984570a/9601-tio-ar-efter-karnkraftolyckan-i-tjernobylhttps://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/tjernobylolyckans-konsekvenser_ge02u206/https://www.samer.se/2249#:~:text=I%20dagsl%C3%A4get%20kontrolleras%20renar%20vid,att%20minska%20risken%20f%C3%B6r%20kassation

Sovjetunionen var ett av de största imperier världen skådat, och det upplöstes nästan utan våld i december 1991. Ingen hade förutspått kollapsen, och alla förvånades över hur snabbt och relativt fredligt väldet föll samman.I dag lever vi i en värld där Ryssland, genom en storskalig invasion av Ukraina, försöker återupprätta det som landet förlorade vid kollapsen 1991. Och vi undrar fortfarande vad som egentligen hände för över trettio år sedan.I podcasten Historia Nu, avsnitt 25, samtalar programledaren Urban Lindstedt med Kristian Gerner, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, som har skrivit boken Rysslands historia.Redan i början av 1960-talet hade tillväxten avstannat i Sovjetunionen. Tecken på stagnation och letargi hade funnits länge i det sovjetiska samhället, men efter Stalins död 1953 hade åtminstone den värsta terrorn mot den egna befolkningen upphört.Efter att en rad åldrande sovjetledare hade avlöst varandra som generalsekreterare på kort tid, tog den oväntat unge Michail Gorbatjov över makten i mars 1985. Han var kommunist, men efter erfarenheterna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl var han övertygad om att systemet måste förändras uppifrån. Gorbatjov ville dock reformera kommunismen, inte avskaffa den.Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979, tillsammans med den amerikanske presidenten Ronald Reagans "Stjärnornas krig"-initiativ, satte stark press på det redan genommilitariserade Sovjetunionen.Gorbatjov bytte åsiktsförtryck mot glasnost – öppenhet – och därmed försvann det kitt som höll samman imperiet. Glasnost öppnade för en explosiv samhällsdebatt, där både de stalinistiska och leninistiska rötterna granskades, kritiserades och förkastades. Kejsaren var naken.Samtidigt skulle den kommandoekonomi, som byggde på tung industri, förändras genom ekonomisk omstrukturering – perestrojka. Men resultatet blev livsmedelsbrist och inflation. Dessutom gjorde Gorbatjovs kampanjer mot det utbredda alkoholmissbruket honom impopulär.Bild: Affisch till fjärde kongressen 1922. Sovjetisk affisch tillägnad femårsjubileet av Oktoberrevolutionen och den fjärde kongressen för Kommunistiska internationalen. Av: Ivan Vasiljevitj Simakov, 1877–1925. Källa: Ryska statliga biblioteket) Wikipedia. Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Så er årets hidtil bedste program klar i din podcast-app!Vi starter med at snakke om Gell-Mann Amnesia-effekten, som til vores egen store overraskelse trækker spor til filmen og bogen Jurassic Park.Jeppe Bruus har åbnet ulvedebatten, og på klassisk dansk manér vil vi gerne selv bestemme – og lidt skide på et EU-direktiv.Lula vil finansiere den grønne omstilling ved at åbne for olieboringer – det minder om en dansk manøvre og er derfor bevis på, at Danmark er et grønt foregangsland.Svampes melanin har muligvis stor glæde af radioaktivitet – slap af med at arrangere ture til Tjernobyl for at høste kantareller.Som altid har vi de hurtige nyheder og desværre en ugens fejl – og den er velfunderet, så vi makker ret.Ugens dyrequiz byder på gæt i øst og vest, men er altid på programmet.Og vi har svaret på alle de spørgsmål, I har indsendt! Ej, vi har nok misset nogle, så skriv lige igen, hvis det er tilfældet.—Skriv jer op på www.10er.dk og støt programmet med en lille donation, så ville vi være yderst taknemmelige: https://10er.com/dendyrisketime—IG: instagram.com/dendyrisketimeMBK: instagram.com/kallebkimAH: instagram.com/alexanderholmdk—Produceret hos PodAmok STUDIOGrafik af Rikke Blicher // instagram.com/rblicher/Musik af Rasmus Voss // instagram.com/fantastic_mr_voss/—Tidskoder:00:00 - Dagens programoversigt03:47 - Gell-Mann Amnesia effekten11:50 - Ulven skal reguleres ifølge Jeppe Bruus20:13 - Lula åbner for olieboringer, øv25:02 - Fossiler fundet i Fayum33:08 - Svampe og stråling, wtf?37:58 - De hurtige nyheder40:48 - Ugens velfunderede fejl44:39 - Ugens dyrequiz51:24 - Ugens ikke-spørgsmål fra lytterne— Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oliver kör katastrofspel gånger två när han har gett sig ut i postapokalyptiska Tjernobyl i Stalker 2: Heart of Chornobyl...

I norra Sibirien har en sabeltandad kattunge som levde för 37 000 år sedan bevarats i isen bättre än några tidigare fynd av samma sort. Hade människan nån roll i att den sabeltandade katten dog ut? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Lövgrodor i Tjernobyl har undersökts såhär nästan 40 år efter den stora kärnkraftsolyckan. Och den ”svarta lådan” i AI, som gör att vi inte vet hur en AI kommer fram till sina slutsatser – den kan ersättas med en glaslåda. Gustaf Klaringustaf.klarin@sverigesradio.seCamilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.se

När Strålsäkerhetsmyndigheten analyserar allmänhetens inskickade svampar hittar de få med höga halter av radioaktivitet. Hos vildsvin finns en del med mycket höga halter men variationen är stor. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vildsvin äter just svamp och de varierande halterna hos djuren tros ha med svampen att göra. Vi talar också om mikroorganismerna som lever i oss och påverkar våra hormoner, och om hur ny genteknik kan snabba upp både vaccinframtagning och växtförädling. Gustaf Klaringustaf.klarin@sverigesradio.seCamilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.se

Snart 40 år efter kärnkraftsolyckan finns fortfarande en oro hos somliga att äta svamp från den svenska skogen, och därför uppmanas vi nu att skicka in svamp för undersökning. De första resultaten visar på generellt låga halter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är svamptider och ett bra svampår på många håll i landet, men på vissa håll dröjer sig frågan kvar om man törs äta svampen eller om den kan ge strålskador efter Tjernobyl-olyckan, trots att det snart är 40 år sedan. Därför ber nu Strålsäkerhetsmyndigheten allmänheten att skicka in svampar vi plockar för cesiumanalys. Redan nu finns en del resultat, som enligt ansvarige utredaren Pål Andersson stärker myndighetens budskap sedan tidigare: att man kan plocka och äta svamp i normal utsträckning utan att vara orolig. Vi hör hur ojämnt det radioaktiva nedfallet 1986 spreds över olika delar av landet och om varför just svamp tar upp så pass mycket av det. Tjernobylolyckan är bara en av många faktorer som har påverkat svenskarnas inställning till att plocka och äta svamp genom åren. Totalt sett har attityden förändrats fullständigt på runt hundra år. Vi har gått från att vara ett land av svamphatare till att bli svampälskare, berättar etnobiologen Ingvar Svanberg som vi hör ur ett program från 2019.Medverkande: Pål Andersson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten; Ingvar Svanberg, etnobiolog Uppsala Universitet. Reporter: Björn Gunérbjorn.guner@sr.se

Denna fredag inleds i basketens tecken då vi slår en pling till SVT-experten Nick Rajacic för att prata om alla de NBA-stjärnor som har köpt in sig i europeiska fotbollsklubbar. Vad beror denna trend på? Vår järnman Axel Insulander är med oss från en öländsk idyll, inför morgondagens Ironman i Kalmar. Vi lyssnar till hur förberedelserna har gått till och tar en kik på en orimligt organiserad packning. Fokus flyttas sedan från Öland till Göteborg då vi lyfter luren för att prata Häckens nyförvärv Samuel Leach Holm. Han berättar om känslorna efter sortin från Djurgården och om den nystart som övergången innebär. Storligorna i Europa står i startblocken, men för den Serie A-intresserade blir det svårt att ta del av helgens ligapremiär. Inget svenskt bolag har ännu säkrat sändningsrättigheterna för den italienska högstaserien. Serie A-experten Vicki Blommé är med för att prata om anledningarna bakom detta – men framför allt för att snacka upp den stundande säsongen. Slutligen kommer Viaplay-programledaren Richard Henriksson till studion för att ge oss förutsättningarna inför Premier League-säsongen. Programledare: Victor Enberg Panel: Robin Berglund & Sabri Suvakci Se avsnittet på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=8FKRzRd6ap0

Sliter du med noen av disse: humørsvingninger, hårtap, konstakt trøtthet, reflux, hemorider, vektøkning, forstoppelse, angst, kulde sensitivitet, stress? Vel, da er du inne for en viktig reise når vi har med oss Dr. Izabella Wentz. Hun hjelper hundretusener av folk som lider av autoimmune lidelser som Hashimotos Thyriditt som er en kronisk betennelse som påvirker og angriper skjoldbrukskjertelen. Hun har utviklet sin egen protokoll som tar 4 uker. Hun har en egen kosttilskuddsportal, har tv serier og kurs.Dr. Izabella Wentz deler sin sykdomshistorie da hun ble diagnostisert med Hashimotos, fikk medisiner men aldri ble helt bra. Izabelle var utsatt for Tjernobyl og stråling derfra. Hun begynte å jobbe mer funksjonelt og med biohacking for å lære mer og bygge kunnskap. I denne episoden vil du lære:stress som et resultat av et Sandwich livet der du både har små barn, jobb og eldre foreldretegn på binyrestress/adrenal fatigue/kronisk fatigueHvorfor denne tilstanden kan oppstå, hvem er I risikogruppenHvordan virker binyrene og hvorfor er de så viktigeHvorfor vi trenger den riktige balansen av stresshormoner, ikke for mye eller for liteKortisol som kan ha ulike mønstre, for mye eller for lite på feil tid og når er det viktig og sunt for ossKortisol og stress knyttet til vekt og betennelser og autoimmune sykdommerhvilke strategier kan vi bruke for barn som sliter med tretthet og konsetrasjonsvanskerhva er langtidskonsekvensene ved høyt kortisol - fight/flight over tidHva HPA axis er og hvordan hypofysen jobberHvordan mat (proteiner og fett), naturlig lys og nok søvn påvirker binyreneTypiske tegn på at binyrene er ute av balanseHvordan humming og synging kan hjelpe å balansere vagusnervenHva Hashimoto er og hvordan den påvirker skjoldbrukskjertelen og ødelegger immunsystemetHvordan andre infeksjoner og IBS spiller inn som kan ha avgjørende effekt for å bli friskehvordan kronisk sensitive pasienter ble bedre med leverprotokollen og binyrestøttehvilke naturlige tilskudd og rutiner støtter binyreneHvordan traumer kan ligge i bakgrunnen å utløse sykdomhvordan påvirker kaffe binyrer og kortisol, må du avstå fra koffein i healingreisenhvordan kan vi støtte hormonene med tilskudd som pregneleone og DHEA og hvilken doseringHvor lang tid tar det å fikse binyrene og stresset i kroppen?Kosttilskudd og vitaminer som er godt å bruke når du trenger å støtte binyrene.Du finner Izabella Wents her: https://thyroidpharmacist.comHer er to ukers kurset med leverstøtte: https://thyroidpharmacist.com/enroll-in-root-cause-reset-self-paced/#rcr-pricingInstagram: @izabellawentzpharmd - kosttilskudd: @rootologyKollagen finner du her: Oslo Skin Lab: https://www.osloskinlab.no Rabattkode: Biohacking60

Kärnavfallet måste läggas på en säker plats i hundratusentals år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Efter olyckorna i Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011 fick kärnkraften ett bakslag globalt (ni kan lyssna på vårt avsnitt om det här) - men nu har vinden vänt. Den ses av många som en förutsättning för att fasa ut fossila bränslen och nå klimatmålen. Men vad ska vi göra av det mytomspunna och omdiskuterade kärnavfallet, som måste deponeras långt bort från mänskligt liv i hundratusentals år? P3 Dystopia berättar den snåriga historien om det högaktiva kärnavfallet och om svårigheterna att ge det en evig gravplats. En berättelse om att gräva sig djupt ner i urberg, om decennier långa politiska konflikter - och om präster, katter och spetsiga stenar.

Radioaktivt material som sprids över hela världen. Hur oroliga behöver vi vara? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bara några dagar efter invasionen av Ukraina tog ryska styrkor över Europas största kärnkraftverk Zaporizjzja. Sedan dess har varningarna stått som spön i backen. Planerar Ryssland att sätta igång en ny kärnkraftskatastrof som hotar inte bara Ukraina, utan hela Europa?P3 Dystopia reder ut konsekvenserna av de största kärnkraftsolyckorna världen hittills har skådat; Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011. Vi frågar oss hur farlig den radioaktiva strålningen egentligen är.

En vanlig fråga till oss är ”hur kommer ni på nya ämnen hela tiden?”. Ibland får man sitta med öppna böcker och leta, men lika ofta har man behov av att bearbeta någonting.Vi gjorde vårt sponsrade Oppenheimer-avsnitt, NATO-processen tuggade på och Robin åkte till Hiroshima på semester.I förhoppning om katharsis kommer därför idag ett avsnitt om den verksamhet som förgiftat världen mer än Tjernobyl-olyckan, orsakat tusentals fall av sjukdom och död samt förvandlat paradisiska atoller till nukleära mardrömsfantasier. Kärnvapenprov.—Läslista:DeGroot, Gerard J. (2006). Bomben: ett liv. Stockholm: Natur och KulturGlas, Peter (2016). Först blir det alldeles vitt: en bok om atombomben. Lund: NovapressSöderholm, Carolina ”Fredsrörelsen” Populär historia 17/9 2013 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En reaktor exploderar på kärnkraftverket Tjernobyl och enorma mängder radioaktiva partiklar slungas ut i atmosfären. Men myndigheterna mörklägger olyckan för befolkningen i regionen och resten av världen.Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play I den närbelägna staden Pripyat, tillåts livet pågå som vanligt. Människor sitter i solen, barn leker utomhus – alla omedvetna om att luften är fylld av radioaktiva partiklar.Veckorna efter olyckan dör 28 personer av akut strålsjuka och uppemot 200 000 personer får lämna sina hem för att aldrig återvända. Hur kunde reaktorn explodera?P3 Dokumentär om Tjernobyl är en berättelse om historiens värsta kärnkraftsolycka, om vetenskapsmän som satte politisk prestige framför människoliv och om dem som befann sig mitt i katastrofen.Medverkande:Natalia Storm, kärnkraftsingenjör på Tjernobyls kärnkraftverk.Oleksii Breus, senior operatör på Tjernobyls kärnkraftverk. Översättning/svensk röst: Dmitrij Makarov.Leif Moberg, före detta strålskyddsexpert på Statens strålskyddsinstitut.Valerij Legasov, kemist och medlem i den Sovjetiska statens kriskommission (på band), svensk röst av David Book.Av: Moa Larsson.Producent: Emma Janke.Exekutiv producent: Jon Jordås.Producerad av: Ljudbang.Publicerad: 2023.

Børnefrit hotel på Ærø er blandt de første af sin slags i Danmark. Ældre samt pensionerede ansatte i sundhedsvæsenet reduceres i løn, hvis de også modtager pension. Socialdemokratiet fastholder berøringsangst til atomkraft på Tjernobyl-årsdag. Legetøjsfirmaet Mattel introducerer en ny barbiedukke med Downs syndrom. Det er muligt at finde DNA i den bil som dansk politi har beslaglagt i sagen om den 13-årige pige. Moderaternes gruppeformand: Vi har fundet den helt rigtige løsning. Værter: Michael Robak & Claus AndersenSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Idag släpper vi en helt ny dokumentär om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play

Det er svært at tænke på atomkraft uden også at tænke på Tjernobyl og Fukushima, hvor det gik galt. Og hvor prisen både økonomisk og menneskeligt var og er utrolig høj. Men på den anden side, så er det ifølge FN umuligt at tænke Co2-neutralitet og en grøn planet UDEN at tænke på atomkraft. Skal vi have atomkraft i Danmark? Du kan blande dig i debatten ved at ringe ind 12:15-13:30 på 7021 1919. Vært: Cecilie Lange. Medvirkende: Pernille Vermund (NB), Karsten Hønge (SF), Anders Lund Madsen, journalist og tv-vært, Bent Lauritzen, sektionsleder DTU Fysik, Brian Vad Mathiesen, professor i Energiplanlægning, Aalborg Universitet, Mille Hassenkam, medlem af foreningen Atomkraft Ja tak, Sune Scheller, kampagneansvarlig, GreenPeace, Søren Bjørn-Hansen; journalist hos klimajournalisterne.dk.

Atomkraft er farligt. Det er en sandhed, der ikke stilles spørgsmål ved siden atomulykken på Tjernobyl i 1986. I Danmark blev diskussionen om A-kraft parkeret på et sidespor allerede i 1985 med en vedtagelse i Folketinget. Men hvordan vil vi så skaffe energi til fremtiden, når vi udfaser olie, gas og kul? I en ny bog "Alt det ingen har fortalt os om Atomkraft" udfordrer forfatter Hans Jørgen Nielsen vores ikke store viden om atomkraft, radioaktiv stråling og nogle mediers vedtagne fakta om Tjernobyl-ulykken og konsekvenserne af den bestråling af omgivelserne, der fandt sted.I Sverige er kulturkampen mellem den borgerlige regering og svensk kulturliv brudt ud. Svensk kultur er ved at gå i graven, hævder landets nye kulturminister, der efter dansk forbillede nu vil søsætte en svensk kulturkanon. Det ser mange svenske forfattere dog, som første skridt mod at afskaffe demokratiet. Berlingskes Troels Heeger har fuldt den svenske debat og er med i studiet.Ukraine befriede i sidste uge regionalhovedstaden Kherson fra de russiske besættelsesstyrker. Hvad får det af betydning for krigens gang herfra? Vi spørger Jakob Kaarsbo, der er senioranalytiker i Tænketanken Europa.See omnystudio.com/listener for privacy information.

Rysslands president säger sig vara beredd att använda kärnvapen. Hör om spelet bakom Putins hot om massförstörelsevapen. Rysslands president Vladimir Putin antyder på mer eller mindre direkta vis att han kan tänka sig att använda kärnvapen mot Ukraina. Nyligen sade han sig till exempel vara beredd att nyttja alla tillgängliga medel för att försvara ryskt territorium. Och Putins ord tas på allvar. USA:s president Joe Biden konstaterar att det för första gången sen Kubakrisen 1962 nu finns ett direkt hot om att använda kärnvapen. Samtidigt är Putins budskap svåra att tolka i vissa tal trappas hotnivån upp, vid andra framträdanden tonar han ner varningarna om massförstörelsevapen. Kriget i Ukraina har hittills inte gått enligt Putins planer. Sergej Surovikin som är befälhavare för styrkorna i Ukraina har beordrat reträtt från den strategiska staden Cherson, men läget i staden är mycket oklart. Tidigare har Ukraina drivit ut de ryska trupperna från en rad städer och byar i Charkiv-regionen. Hör hur en pressad Putin kan tänkas reagera på bakslagen.Rysslands taktiska kärnvapenRyssland förfogar enligt bedömare över runt 2000 så kallade taktiska kärnvapen en typ av kärnvapen med kortare räckvidd. 77 år efter att kärnvapen användes senast, är frågan plötsligt högaktuell igen. Drömmen om en kärnvapenfri värld känns återigen avlägsen. Hör om storleken på den ryska vapenarsenalen, hur nära Putin är att göra allvar av sina hot om att använda den och hur västvärlden reagerar.Attacker mot kärnkraftverk i UkrainaStriderna i Ukraina rasar nära kärnkraftverken i Tjernobyl och Zaporizjzja och det finns en oro för vad som kan ske om kärnkraftverken skadas allvarligt. Samtidigt använder Ryssland säkerheten runt kärnkraftverken som en del av sitt propagandaspel.Radiokorrespondenterna Ryssland handlar om Putins kärnvapenhot och hur retoriken trappats upp mellan stormakterna i kärnvapenfrågan.Medverkande: Gudrun Persson, FOI, Johanna Melén, före detta korrespondent i Ryssland och Anna Wieslander Nordeuropachef vid Atlantic CouncilProgramledare: Fredrik WadströmProducent: Katja MagnussonTekniker: Johanna Carell

Nato- efterspel: Turkiet och Finland, kompetenskrisen, ny ledare Hongkong, fransk dokumentär om Macrons samtal med Putin, Tour de France i Danmark, Ukraina-läget, Tjernobyl efter ryska ockupationen, inför Almedalen, ny kärnkraft och Lollapalooza.

Ryska soldater plundrar Ukraina på allt från spannmål och stål till leksaker och tvättmaskiner. Hör hur den ryska invasionen har utvecklats till en stöldturné av både råvaror och personliga ägodelar. I spåren av den ryska invasionen av Ukraina har det skett en omfattande plundring. Ryska soldater har till exempel tagit människors privata ägodelar som digitalkameror, tvättmaskiner och leksaker för barn. En kvinna som flytt från Ukraina tyckte sig känna igen sina egna saker när hon såg en bild av en rysk stridsvagn där soldaterna lastat på varor ovanpå stridsvagnen. På stridsvagnen som åkte genom hennes kvarter låg bland annat en ny vattenkokare och lakan med Disneymotiv. Journalister har också avslöjat listor på vilka ryska soldater som skickat iväg stöldgods från postkontor i Ukraina till sina hemstäder i olika delar av Ryssland.Plundring av spannmål och stålEfter att Ryssland tog över stålverket Azovstal efter hårda strider i Mariupol, så har skeppslaster med stål förts från hamnen där till Ryssland. Dessutom har delar av Ukrainas enorma spannmålsskörd fraktats till Ryssland, något ukrainska politiker anser är exempel på systematisk stöld. Under den period som ryska styrkor ockuperade området runt kärnkraftverket i Tjernobyl så fördes även datorer och annan teknisk utrustning iväg från den zon där marken ännu är kontaminerad av radioaktivt avfall efter Tjernobylolyckan. Hör varför plundringen sker och vad den har för funktion i kriget.Medverkande: Lubna El-Shanti, korrespondent på plats i Ukraina, Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent och Jakob Hedenskog, Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutetProgramledare: Fredrik WadströmProducent: Katja MagnussonTekniker: Joakim Persson

Viktor Orban vandt valget i Ungarn stort. Hvad betyder det? I studiet får vi besøg af ungarnskfødte Krisztina Vas Nørbæk og Rasmus Nørlem Sørensen, chefanalytiker i Tænketanken Demokrati i Europa. Det var PET der aflyttede, da spionchefen Lars Findsen i månederne op til sin anholdelse havde private samtaler i sit hjem. Det erfarer DR fra flere kilder, og det viser altså, hvor alvorligt politiets efterretningstjeneste har taget den her sag. Vi ser på, hvad der egentlig skal til for, at man går ind og aflytter en chef på det niveau i eget privat hjem. Vi ser på konsekvenserne. Det er dag 40 i den russiske invasion af Ukraine. Og ganske bemærkelsesværdigt, så kan vi nu se billeder af ukrainske soldater i Tjernobyl - det nedlagte atomkraftværk - der ligger på grænsen til Hviderusland, og de russiske tropper har nu stort set forladt hele Kyiv regionen, og ukrainske styrker har nu kontrol med grænsen til Hviderusland i Kyiv-regionen. Vi stiller skarpt på krigen og spørger, hvad russerne har gang i eller ikke gang i? Mette Vibe Utzon og Søren Carlsen er værter. Erik Weir redigerer programmet. www.dr.dk/orientering

OBS! I afsnittet siger vi, at Sovjetunionen blev grundlagt i 1920. Det er forkert. Det var i 1922.I 1921 var Ukraine var sammen med russerne og belarusserne med til at grundlægge Sovjetunionen. I sovjettiden blev Ukraine ganske vist udbygget til industrisamfund med storbyer, kulminer og stålværker, men ellers fulgte den ene katastrofe efter den anden:Under Stalins hårdhændede kollektivisering af landbruget i 1930'erne døde 3-4 millioner ukrainere af sult, Ukraine mistede i løbet af Anden Verdenskrig 6-8 millioner indbyggere, ukrainsk sprog og kultur blev i de sidste 20 år før Sovjetunionens sammenbrud undertrykt i stadig voldsommere grad, og i april 1986 havarerede en reaktor på atomkraftværket Tjernobyl (ukrainsk Tjornobyl) og sendte radioaktive skyer ud over det meste af Europa.I podcastens 6. afsnit gennemgår vi tiden under Sovjetunionen. Serien er produceret og tilrettelagt af Tine Kirkensgaard Hansen og Henrik Kaufholz, der er tidligere Rusland-korrespondent for Politiken og Ukraine-kender, med hjælp fra Sille Westphal og med musik af Nikolaj Vinten.

Mens du sov, slog en russisk granat ned i en sidebygning på et stort ukrainsk atomkraftværk. Panikken ramte store dele af verden, og Ukranies præsident Zelenskyj advarer om akut fare for hele Europa. Hvor farlig var situationen? Hvorfor angriber russerne et atomkraftværk? Og hvilken betydning har det, at netop Ukraine var centrum for den største atomkraftulykke nogensinde – Tjernobyl-ulykken i 1986?

Vi sökte upp en forskare vi träffat förr, i Kiev, för att höra hur han påverkats av kriget. Det visade sig att Maksym Danchenko numera forskar i grannlandet Slovakien. Men just nu oroar han sig mest över sin gamla mamma kvar i Kiev. Han oroar sig också för sina nära forskarkolleger på labbet där han jobbade förut. Och känner sig handlingsförlamad - hur kan han hjälpa till?Maksym Danchenko studerar effekter av TjernobylMaksym Danchenko är växtforskare som studerar långtidseffekter av radioaktiviteten i Tjernobyl. Han har odlat växter i den förbjudna zonen, och nu, när Ryssland, ockuperat det området ser han viss anledning till oro. Men det är nog värre om det händer något med kärnkraftverken som är igång, tror han.Hör om en forskare som själv är i säkerhet, men så klart påverkad av kriget i hans land. Han skulle absolut inte kunna ha ett forskningssamarbete med en ryss, även om det var någon han kände och tyckte om, säger han. Lena Nordlund lena.nordlund@sverigesradio.se

Tónlistarhátíðin Myrkir músíkdagar hefst í dag. Hátíðin, sem á sér langa sögu á að veita gott yfirlit yfir það helsta sem er á seyði í íslenskri samtímatónlist í dag. Síðustu ár hefur illa gengið að halda hátíðina, en henni hefur verið frestað í þrígang, það er því gleðilegt að í dag verður rætt við Ásmund Jónsson, listrænan stjórnanda hátíðarinnar. Í Svavarssafni á Höfn í Hornafirði sýnir Hlynur Pálmason ný ljósmyndaverk á sýningu sem hann kallar Harmljóð um hest. Hlynur hefur hlotið lof og viðurkenningar hérlendis og erlendis fyrir kvikmyndir sínar: Vetrarbræður og Hvítur, hvítur dagur. En Hlynur vinnur auk þess með ljósmyndun sem miðil til að skapa. Við hringjum í Svavarssafn í þætti dagsins og heyrum í Hlyni og sýningarstjóranum, Ástríði Magnúsdóttur Sagnfræðingurinn Dalrún Kaldakvísl heldur áfram að fjalla um konur fyrri alda. Og í dag fjallar hún um ráðskonur sem störfuðu utan heimila. Þar komu meðal annars við sögu selráðskonur, verbúðaráðskonur og vegavinnuráðskonur. En við byrjum þáttinn á fréttum frá Úkraínu. Í gær bárust okkur fregnir af alþýðulistasafni í Ivankiv, þorpi á milli Tjernobyl og höfuðborgarinnar, Kyiv. Rússneski herinn kveikti í safninu og meðal þess sem þar brann til kaldra kola var safn verka eftir Mariu Prymachenko, sem er ein dáðasta listakona Úkraínu. Umsjón: Guðni Tómasson og Halla Harðardóttir

Tónlistarhátíðin Myrkir músíkdagar hefst í dag. Hátíðin, sem á sér langa sögu á að veita gott yfirlit yfir það helsta sem er á seyði í íslenskri samtímatónlist í dag. Síðustu ár hefur illa gengið að halda hátíðina, en henni hefur verið frestað í þrígang, það er því gleðilegt að í dag verður rætt við Ásmund Jónsson, listrænan stjórnanda hátíðarinnar. Í Svavarssafni á Höfn í Hornafirði sýnir Hlynur Pálmason ný ljósmyndaverk á sýningu sem hann kallar Harmljóð um hest. Hlynur hefur hlotið lof og viðurkenningar hérlendis og erlendis fyrir kvikmyndir sínar: Vetrarbræður og Hvítur, hvítur dagur. En Hlynur vinnur auk þess með ljósmyndun sem miðil til að skapa. Við hringjum í Svavarssafn í þætti dagsins og heyrum í Hlyni og sýningarstjóranum, Ástríði Magnúsdóttur Sagnfræðingurinn Dalrún Kaldakvísl heldur áfram að fjalla um konur fyrri alda. Og í dag fjallar hún um ráðskonur sem störfuðu utan heimila. Þar komu meðal annars við sögu selráðskonur, verbúðaráðskonur og vegavinnuráðskonur. En við byrjum þáttinn á fréttum frá Úkraínu. Í gær bárust okkur fregnir af alþýðulistasafni í Ivankiv, þorpi á milli Tjernobyl og höfuðborgarinnar, Kyiv. Rússneski herinn kveikti í safninu og meðal þess sem þar brann til kaldra kola var safn verka eftir Mariu Prymachenko, sem er ein dáðasta listakona Úkraínu. Umsjón: Guðni Tómasson og Halla Harðardóttir

Tónlistarhátíðin Myrkir músíkdagar hefst í dag. Hátíðin, sem á sér langa sögu á að veita gott yfirlit yfir það helsta sem er á seyði í íslenskri samtímatónlist í dag. Síðustu ár hefur illa gengið að halda hátíðina, en henni hefur verið frestað í þrígang, það er því gleðilegt að í dag verður rætt við Ásmund Jónsson, listrænan stjórnanda hátíðarinnar. Í Svavarssafni á Höfn í Hornafirði sýnir Hlynur Pálmason ný ljósmyndaverk á sýningu sem hann kallar Harmljóð um hest. Hlynur hefur hlotið lof og viðurkenningar hérlendis og erlendis fyrir kvikmyndir sínar: Vetrarbræður og Hvítur, hvítur dagur. En Hlynur vinnur auk þess með ljósmyndun sem miðil til að skapa. Við hringjum í Svavarssafn í þætti dagsins og heyrum í Hlyni og sýningarstjóranum, Ástríði Magnúsdóttur Sagnfræðingurinn Dalrún Kaldakvísl heldur áfram að fjalla um konur fyrri alda. Og í dag fjallar hún um ráðskonur sem störfuðu utan heimila. Þar komu meðal annars við sögu selráðskonur, verbúðaráðskonur og vegavinnuráðskonur. En við byrjum þáttinn á fréttum frá Úkraínu. Í gær bárust okkur fregnir af alþýðulistasafni í Ivankiv, þorpi á milli Tjernobyl og höfuðborgarinnar, Kyiv. Rússneski herinn kveikti í safninu og meðal þess sem þar brann til kaldra kola var safn verka eftir Mariu Prymachenko, sem er ein dáðasta listakona Úkraínu. Umsjón: Guðni Tómasson og Halla Harðardóttir

Veckans avsnitt blir 100% kärnkraft i dubbelbemärkelse när vi gästas av kärnkraftselbolaget Kärnfulls (kärnfull.se) grundare, John Ahlberg. Vi går in på den senaste klimatkonferensen och kärnkraftens pågående sentimentförändring, uranprisets framtid på kort och lång sikt, om nya spännande sätt att utvinna uran och mycket, mycket mer. 00:00 - Intro 01:24 - Varför behöver vi kärnkraft? 03:05 - Varför räcker inte sol, vind och vatten? 06:32 - Hur ska man prata till irrationella skeptiker? 12:33 - Vad händer under FN:s klimatkonferens? Klassifieringen av kärnkraft som hållbart 20:27 - Kinas 150 reaktorer på 15 år - finns det några risker? 22:56 - Fukushima och kärnkraftens ökande säkerhet 25:30 - Vad innebär en ny klassifiering av uran för Sverige? 28:22 - Inga återuppstartade kärnkraftverk, men det kommer nya 29:58 - Hur snabbt får man till en SMR (Small Modular Reactor)? 33:11 - Hur långt bort är 4:e generationens kärnkraft? 36:05 - Hur stor är uppsidan är uran? 38:14 - Nya sätt att utvinna uran ur havsvatten 40:09 - Uranpriset 2-3 frammåt 43:42 - Hur kommer miljöpolitiker ställa sig till det nya sentimentet kring uran? 47:15 - När Kärnfull Energi startades 51:26 - Greenwashing och problemet med systemet för ursprungsmärkning av el 56:33 - Lås inte ditt elavtal 58:58 - De som drabbats hårdast av kärnkraftens avveckling 62:58 - Provocerande slogans och Mickes fashion statements 65:52 - Reaktionerna på TV-serien Tjernobyl

Fukushimaolyckan är den värsta kärnkraftsolyckan sen Tjernobyl 1986. En jordbävning vaknar till liv utanför Japans kust, denna jordbävning skapar en tsunami som rör sig in mot land och ute vid kusten låg kärnkraftverket Fukushima. Hur det gick till? Det ska vi ta reda på idag!

DOKUMENTÄR FRÅN 2005. En härdsmälta i Tjernobylverket i Ukraina får efterverkningar även i Sverige i form av radioaktivt nedfall och en het politisk debatt. Och hur blir det med slutförvaret? "Tjernobyl och den svenska kärnkraften" är en road movie-inspirerad P3 Dokumentär av Kristofer Hansson och Fredrik Johnsson från 2005.Programmet hade ursprungligen titeln "Tjernobylkatastrofen" men har i efterhand döpts om för att tydliggöra för lyssnaren att fokus till största del ligger på Sverige.