Podcasts about visst

Har ni koll på hur gamla träd kan bli? Å har ni hört om Kalles kompis? Visst älskar vi minionerna! Å Lavendel doft, hiss eller diss?

Valter Nilsson står för ett av årets mest omtalade genombrott. Men vägen dit var lång, 25 år.Men sen hände allt på en gång, det blev succé och bebis! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Efter att ha hållit på med musik i 25 år kom till slut genombrottet för 36-årige göteborgaren Valter Nilsson med utsålda konserter, grammisnominering och nu debut på Svensktoppen. Han beskriver året som omtumlande.- Allt hände på en gång, genombrottet för min musik och så blev jag pappa.Att kombinera familjeliv med rock´n´roll-liv ser Valter Nilsson inte som ett problem, tvärtom. Papparollen tycker han är ett bra sätt för att inte bli för självupptagen.- Det är så mycket fokus på dig som artist. Visst, det är kul med genombrott och rock´n´roll-liv, men det är inget jämfört med kärleken till familjen. Det är gott att komma hem från en spelning och byta blöja, det blir en fin kontrast, berättar Valter Nilsson för Carolina Norén i Svensktoppen.

Visst är det häftigt med låttexter som funkar med musiken och snabbt fastnar i minnet!! För att undersöka det här kommer här ett samtal med rapparen, konstnären och vinexperten Petter. Under sin karriär har han skrivit många kända låttexter. Under samtalet berättar han hur han skriver låttexter och hur han fann sin unika stil att skriva. Varför skriver han låttexter på svenska och inte på engelska? Hur hänger konsten och musiken ihop för honom? Hur kände han för hedersuppdraget att skriva texter om några verk för Nationalmuseum utställning ”100 fantastiska målningar”? Petter berättar hur konstintresset funnits med honom ända sedan barndomen. Vi kommer in på några konstnärer han uppskattar mycket, som Tobias Sergel och Peter Dahl. Podcasten är producerad av produktionsbolaget Tonträff. 

Kusten är tätt förknippad med civilisationens ibland ociviliserade framåtskridande. Dan Jönsson ser hur vi ställs inför en helt ny historisk situation. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Varje år den 23 mars firar man i Bolivia el Día del Mar, Havets dag, en nationell fest när städerna i hela landet livas upp med blåsorkestrar och högtidliga militärparader och skolorna får ledigt för att låta barnen tåga med flaggor och modellbåtar genom gatorna. En helgdag som många andra här i världen, kan man tycka – om det inte var för att just Bolivia är ett av de länder i världen som helt saknar kust. Havets dag firas till minne av slaget vid Topáter 1879, den första striden under det så kallade Salpeterkriget när chilenska styrkor invaderade och annekterade hela den bolivianska kustprovinsen, och på så vis skaffade sig kontrollen över områdets viktiga salpeterfyndigheter för sina industriers räkning. Den bolivianska havsdagen är med andra ord ett festligt sätt att hålla det nationella såret öppet, se till att fantomsmärtorna inte slutar värka. Att den bolivianska kusten inte faller i glömska.Jag måste säga att jag förstår dem. Ett land utan kust saknar en geografisk dimension, det går inte att förneka. Visst finns det något sublimt också i till exempel Schweiz alper, Mongoliets stäpper eller Närkes djupa skogar – men Hjälmaren är trots allt inte Nordsjön. Och Titicacasjön är inte Stilla havet. Ändå tror jag väl inte att den bolivianska havsnostalgin egentligen handlar så mycket om havet som sådant – detta ombytliga, opålitliga, oregerliga element som ju i grund och botten står för motsatsen till allt vi brukar förknippa med mänsklig civilisation: ordning, kontinuitet, beständighet. Nej, det är inte havet man sörjer – det är kusten. Kusten är för landet vad huden är för kroppen, eller blicken för tanken: ett organ som öppnar en förbindelse till yttervärlden, får det att sträcka fantasin mot horisonten. Att vara avskuren från kusten är för landet som att vara en kropp med bara inälvor. Som att tänka med förbundna ögon.Det är nog ingen överdrift att beskriva hela den västerländska civilisationen som en kustcivilisation. I den babyloniska skapelsemyten uppstår världen ur en kamp mot havets monster. I Bibelns första Mosebok tar den form när Gud skiljer land från vatten, och ljus från mörker. I denna urtida ”Chaoskampf”, som religionshistorikerna kallar det, blir kusten sinnebilden för den uppdelning som formar världen till något överskådligt och begripligt, gör den möjlig att benämna och behärska. Mångförslagna hjältar irrar under stora faror och i många år mot hemmets kust. Upptäcktsresande och kolonisatörer sätter segel mot fjärran stränder för att vidga sina horisonter, stränder de sedan namnger och befäster. Längs dessa kuster reses fyrtorn, byggs hamnar och borgar för att manifestera herraväldet över inte bara landet, utan också – väl så viktigt – över havets urkrafter. Omvänt blir en kust som ännu inte kartlagts och pacificerats till ett vilande, latent hot mot civilisationen som projekt.Att vara avskuren från kusten blir då på sätt och vis som att vara avskuren från hela denna civilisationshistoria, hela den dynamik som gör att kulturer sprids och utvecklas. Den engelske antikhistorikern Paul Kosmin tecknar i sin bok ”The Ancient Shore” en myllrande bild av kulturutbytet under hellenistisk tid vid det som då av grekerna kallades Röda havet (Erythreiska havet), eller Sydhavet – i våra dagar västra delarna av Indiska oceanen. Här, ungefär från Zanzibar och norrut runt Arabiska halvön, längs Persien och till den indiska västkusten växte det under århundradena före vår tideräkning fram en rörlig och eklektisk sjöfararkultur: språkligt flerstämmig, religiöst tolerant och dessutom till stor del utom räckhåll för imperiernas suveränitetsanspråk, ett maktvakuum som med tiden ledde till framväxten av en flytande, ”sydhavsk” identitet. Kosmin drar den intressanta parallellen till de arktiska kulturerna runt norra Ishavet, där urbefolkningarna på tvärs av alla nationsgränser under århundraden, ända in i vår tid levt i en fredlig kustgemenskap med liknande sedvänjor och besläktade språk.Dessa gränsöverskridande kontakter står idag, som bekant, under allt större tryck från både militär och kommersiell exploatering. Kontinentalmakterna stärker greppet om sina arktiska kustregioner – precis som de för tvåtusen år sedan så småningom etablerade sitt herravälde över kustländerna runt Sydhavet: gränsade av, befäste, pacificerade. Inget imperialistiskt projekt har någonsin kunnat utropa sin seger förrän det nått sin bortre kust och tagit den i anspråk. Men dessa anspråk gör dem sårbara. Kustbefolkningarnas rörlighet, deras instinktiva motstånd mot all form av landbaserad ordning och begränsning, gör att de aldrig helt går att kontrollera. Alltid finns någonstans pirater att bekämpa, illojala gränskontakter att förbjuda. Kusten har i civilisationshistorien kommit att beteckna den gräns där dess framåtskridande projekt åtminstone för tillfället tar slut, ja kanske mer än så – i den västerländska kulturen har stranden och kusten också blivit till en existentiell symbol: en gräns, där den mänskliga världen och det individuella livet övergår och uppgår i något annat, något större, okänt. Skeppsbrottens namnlösa döda står som offer vid den gränsen, som det tycks vara civilisationens drift att ständigt vilja överskrida.Hur långt? Finns det en punkt där denna expansionsdrift måste få ett slut? I en klarsynt anmärkning som ger åtminstone mig en rejäl tankeställare konstaterar Paul Kosmin att det vi brukar kalla för historisk tid, det vill säga de senaste ungefär femtusen åren, i stort sett sammanfaller med en geologisk period när världens kustlinjer på det hela taget hållit sig stabila. Även om det förstås hör till strändernas natur att vara i ständig rörelse – erodera, sedimenteras, vittra sönder, oavbrutet – skulle antikens sjöfarare rent praktiskt inte haft några större problem att navigera efter våra dagars kartor. Men under det kommande seklet lär vi med stor säkerhet bli tvungna att rita om dem. Det är något historiskt, existentiellt nytt. I hundratals år har det moderna civilisationsprojektet kännetecknats av en strävan att flytta fram kusternas frontlinjer, som i de nederländska poldrarna, i alla otaliga dammbyggen och storslagna torrläggningsprojekt. Varje nytt och säkrat stycke land har i den kampen setts som en heroisk erövring. Vad innebär det då för en civilisation om den istället tvingas till reträtt från havets urkrafter? När öar försvinner, låglänta kustområden översvämmas, stormfloder tvingar hela städer på flykt? Kan den överleva ändå? Kan den förändras? Jag föreställer mig en framtid där vi firar våra gamla sjunkna parapeter som ett sätt att hålla fast vid horisonten – inom oss. En framtid där vi alla blir bolivianer.Dan Jönssonförfattare och essäistLitteraturPaul J Kosmin: The ancient shore. Harvard university press, 2024.

Kristian Stenerud og fotballekspertene Erling Ytterland og Jonas Grønner er på plass i studio, og det er mildt sagt mye å ta tak i: AaFKs gode kamp mot Viking, Diop-debuten hylles, Andresen som midtstopper, Kjetil Rekdals dommerkritikk, nye skader og for mange utenlandske spillere.Og hva må AaFK gjøre i jakten på nye spillere nå som friske millioner er på plass? «Yttis» slår alarm om det som skjer i klubben etter salgene den siste måneden, og er kritisk til spillerjakten.I forrige uke kom Rekdal med et utspill om sin egen fremtid i klubben, der han var åpen for å bli og ønsket en avklaring. Grønner likte ikke uttalelsene fra AaFK-treneren: – En anelse illojalt, sier fotballeksperten.AaFKs kvinnelag har imponert stort i år, og søndag spiller de sin første cupfinale. Brann er storfavoritt, men kan AaFK sjokkere de seierssikre bergenserne?Og hvem hadde sett for seg den enorme sesongen Hødd er i ferd med å levere? Søndag slo laget daværende serieleder Stabæk. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Naturfotografen Denat Lahi tar oss med till ett grävlinggryt i Veberöd. I Hemavan besöker vi världens nordligaste botaniska trädgård. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. För tre år sedan såg Denat Lahi, idag 18 år, en film på youtube om en kille som fotograferade fåglar. Han blev helt fascinerad, köpte en kamera och började fota just fåglar. Men snart dök det upp en räv i trädgården. Han spårade rävarna i tre månader, lärde sig tyda spillningar och fick många fina bilder. Detektivarbetet är det mest spännande, säger han, att lära sig hur djuren lever och rör sig. Han följer ofta djur som lever nära oss människor, och i dagens Naturmorgon tar han med fältreporter Lena Näslund till ett grävlinggryt i kanten av samhället Veberöd, öster om Lund.Och så blir det en tur upp till Fjällbotaniska trädgården i Hemavan. Det är Sveriges högst belägna botaniska trädgård, och världens nordligaste. Den grundades av botanisten Olof Rune med inspiration från Alperna. Här finns isranunkel från Kebnekaises höjder och tärndaggkåpan som enbart växer runt Tärnaby. Naturvägledare Elsa Nyholm visar oss runt.Johan i Falkenberg hörde av sig. Häromdagen hittade han något märkligt på drivhjulet på fräsen i sin gamla snickeriverkstad. Någon form av insektsbo! Vad kan det vara? Vi ber entomologen Moa Pettersson om svar.Förra lördagen medverkade biologen Andreas Press i Naturmorgon från Billudden. Efter programmet åkte han hem till Umeå med förhoppningar om en bra lysnatt. Alltså, att lysa med en lampa för att få se nattfjärilar. Målet var att hänga in fjärilsart nummer 999 och 1000 i Västerbotten. Vi ringer upp honom för att höra hur det gick.Den här veckan har svampentusiaster från hela Sverige samlats runt Gäddede i Jämtland på den årliga mykologiveckan. Medan det varit torrt på många håll i södra Sverige har det regnat rejält här hela sommaren. Kanske betyder det att det är goda förutsättningar att hitta mycket spännande svampar. VI ringer upp Mikael Jeppson, Otto Nilsson och Margaux Boaraeve för att höra hur de haft det på svampveckan.I Stockholm pågår ett annat evenemang – Östersjöfestivalen. Naturmorgon var på plats inför en av de många klassiska konserterna, med en livepodd om Östersjöns ljudvärld. Den går att lyssna på i sin helhet här.I veckans kråkvinkel funderar Lisa Henkow på uttrycket ”vargen kommer”.Programledare är Joacim Lindwall.Veckans naturfråga: Visst kan tankarna leda iväg till både golf och godis. Men det är i skogen detta släkte dyker upp - nästan som ett väsen!Det finns en handfull arter i Sverige.De saknar hatt och ser ut som något miniatyr-vapen familjen Flinta skulle använda sig av.Skicka ditt svar senast torsdag till naturmorgon@sverigesradio.se eller Naturmorgon, 359 30 Växjö. Glöm inte att skriva din postadress. Du har chans att vinna en röd termos, en fin tygkasse eller ett klassiskt tygmärke. Lycka till! Förra veckan frågade vi efter gammafly. De som vann var Frida Thorselius, Älvsjö, William och Hanna Fjellborg, Luleå och Ann-Helen Harnesk, Koler. Grattis alla tre!

Vi pratar om det ineffektiva Malmö FF. Där man inte tar chanserna som spelet ger en. Men vi håller på att gå igenom stålbadet och vi kommer ut på andra sidan starkare och bättre. Och vi välkmonar en mittback som kan vara spelklar redan!!

Visst vore det härligt att kunna förlänga odlingssäsongen några månader här i kalla norden? Det går absolut, om du har tillgång till ett växthus! Men hur stort ska det vara? Ska odlingsbäddarna vara upphöjda? Bör det finnas vatten och el indraget? Som tur är pågår just nu ett bygge av ett mindre växthus i kulturträdgården i Botaniska. Det ska bli en inspiration för alla hemmaodlare med odling av chili, paprika, ingefära, aubergine och mycket mer från och med nästa säsong. Åsa och Stina spanar in bygget och träffar trädgårdsmästaren Einar Hessman Larsson, som utformat växthuset. 

Visst är det märkligt då människor man fött, klätt och matat tar sitt pick och pack och flyttar hemifrån. Vissa föräldrar blir förlamade av sorg medan andra kan känna att det är ganska skönt att äntligen få lite tid för sig själv. Relationspoddens empty nest-akut till din tjänst!  Relationspodd - Vad grubblar du på?

Vi bjöd in Alexandra Arrhén till podden för att prata om hur det är att leva med HIV och möta fördomar inom vården som patient. Vi vill såklart vara med och krossa stigmat som omgärdar HIV och utmana vår egen okunskap för vi vet ju att vi alltid ska sträva efter att arbeta efter evidens. Visst vill också ni kunna möta patienter med HIV med respekt? Kolla in @holyhealth.byalex eller bjud in Alex för att föreläsa på er arbetsplats! Om ni missade förra avsnittet med Alex så kan man lyssna på avsnitt 70 om akutmottagningen för våldtagna.

Christer Sturmark har kvantfysikern Schrödingers ekvation tatuerad på armen. Dessutom har han och hustrun Victoria den s k kvantsammanflätningen graverad i vigselringen. Låter det nördigt?Visst, Christer Sturmark beskriver sig själv som nördbarn. Han ville inte hänga med grabbgängen utan satt hellre och programmerade sin Commodore 64, en dator som kan jämföras med runsten i dagens mått. Det gick inte hem hos tjejerna, så han startade ett band med kompisarna, drog till London och levde nattklubbsliv ett tag.I 19-årsåldern läste Christer boken Gödel, Escher, Bach: ett evigt gyllene band och blev helt frälst. Den öppnade hans ögon för datavetenskap och artificiell intelligens. När Christer var klar med studierna var timingen perfekt, IT boomade och han kunde sälja sitt bolag Cell Networks på börsen och ta en plats i regeringens IT-råd.Men det gav också möjlighet att göra ideella insatser som ordförande i Humanisterna, att ägna sig åt filosofiska och vetenskapliga frågor och att starta förlaget Fri Tanke.Så hur tänker en gammal IT-räv kring AI-frågor och AI-bubblor? Behöver vi kanske en svensk AI-språkmodell?Vilket ansvar har politikerna? Är det dags för en satsning för att utbilda alla svenskar om AI, i likhet hem-pc-reformen som han själv var med och tog fram i slutet på 90-talet?Vi pratar också en hel del om filosofi och religion, vilka Humanisterna är, gränsen för yttrandefrihet, risken för kognitiv outsourcing och hur man skall förhålla sig till påståendet att tibetanska munkar kan sväva i luften när dom mediterar.Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Life Genomics, Gröna Gårdar, FunmedHitta allt om podden: Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Visst känns hösten ofta som en perfekt tid för nystart? Att sätta nya vanor och rutiner och bli 2.0-versionen av sig själv. Men håller du med om att det samtidigt kan vara ganska svårt att på riktigt få till den förändringen i praktiken? I så fall är det här avsnittet perfekt för dig! Vi ger nämligen våra bästa tips för hur du kan göra din höst till hösten du vill ha. Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev via länken för att få mer pepp och fler tips från oss, helt enkelt fler bitar till ditt lyckopussel: lyckopusslet-pa6n88.subscribepage.ioNu finns Lyckopusslet också på Instagram: @lyckopusslet så in och följ oss där!!Du kan också följa Hanna på @delbypsykologiOch om du är intresserad av trading är Tinas konto perfekt för dig: @tinatradingpsychologistDu kan följa oss på Instagram, där heter vi @deplaapsykologi och @delbypsykologi. Där kan du också skriva om du har önskemål på ämnen eller frågor till oss! För att läsa mer om de Plaa psykologi: deplaapsykologi.com För att kontakta Tina: info@deplaapsykologi.com För att läsa mer om Delby Psykologi: delbypsykologi.com För att kontakta Hanna: hanna@delbypsykologi.com För funderingar, frågor eller förfrågningar kring samarbete: lyckopusslet@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Har ni varit i dom underjordiska städerna i Turkiet? Kommer ni besöka musikhjälpen i Linköping? Visst har hjärnan spelat dej ett spratt någon gång & Kommer ni ihåg Jakob Uggla i Fablernas Värld?

Katarina Wikars vänder och vrider på sorl, brus och kallprat och försöker få fatt i tystnaden. Måste man betala för den? Är det ultimata inför ålderdomen att hitta någon att våga vara tyst med? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2019-06-10.Är tystnaden något eftersträvansvärt eller är det döden? Tyst som i graven, heter det ju. När barnen har flyttat ut lägrar den sig, tystnaden. Jag minns när de var små och larmade runt hur irriterad jag kunde bli på stojandet. Ibland var det föräldrajour på förskolan och jag var alltid helt förundrad över att fröknarna, som det hette på den tiden, inte fick psykbryt redan på förmiddagen av ljudnivån.Det sägs att de ljud man inte själv kan kontrollera är de mest stressframkallande. Grannarnas fest är alltid mer störande än ens egen. Det lågfrekventa brusandet i rören. En köksfläkt som inte går att stänga av kan få en tidigare relativt stabil väninna att gå i taket, balansera på stegar, skruva på baksidan av något bara för att få det tyst, ringa jourreparatören mitt i natten.Om man är radioreporter och kommer in i ett rum där man inte har varit tidigare ska man vända öronen utåt och lyssna hur rummet låter. Är där en fläkt? Ett kylskåp som surrar? Vägarbete på gatan utanför? Ibland måste man flytta runt både människor och möbler. Ett konstant irriterande bakgrundsljud är värre än tillfälliga hammarslag.Ett rum mot gården brukar betyda lugn och ro. Det man förlorar i gatans eventuella puls och utsikt vinner man i en sövande tystnad men de gamla gårdshusen och det inte bara i Berlin brukar ha enbart sand i mellanväggarna. Otaliga är de som från början ofrivilligt men sedan allt mer kontrollerat lärt sig att lyssna efter de där ljuden från andra sidan väggen som man vet ska komma. Grannarnas gräl och samlag. En ensam telefon som ringer i en tom lägenhet. Det är som att bo i ett dockskåp, ett hus i genomskärning där själva fasaden är nerplockad.Jag har haft en återkommande dröm om nätterna om ett flerfamiljshus där väggarna mellan lägenheterna är borta. Man måste gå genom andra människors bostäder för att komma hem. Ett sovrum är nästan inne i grannens vardagsrum. Så måste det vara i ett temporärt boende för många nyanlända, som i en gymnastiksal med lösa skärmar, där privatliv en lyx man inte ens vågar drömma om.En tvåa på trettiotalet ansågs lagom till en barnfamilj. Man fällde samman sängarna om dagarna, drog ihop utdragssofforna. Min pappa hade nio syskon och från april till oktober fick han och två av bröderna sätta på sig toppluvorna och vantarna och gå ut och sova i vedboden.Det är väl med tystnaden som med resten av klassamhället. Det är något som det går att köpa. Slippa belamrade badstränder. Trånga trappuppgångar. Lövtunna väggar. Ha möjlighet att sätta mobilen på ljudlös. Förr i världen hade man telefon för att någon skulle ringa på den, för att komma i kontakt, höra en annan människas röst på linjen. Nu vill man inte bli nådd. Det är den ultimata friheten.Tala är silver, tiga är guld, det är ett typiskt svenskt ordspråk från förr. Man skulle inte gå runt och sladdra. Låt maten tysta mun är ett annat. Betydde det att all konversation vid middagsbordet var förbjuden? Här koncentrerar vi oss på att äta. Man kan se sådana par på restaurang ibland, de säger inte ett ord till varandra under en hel måltid. Har de inget att prata om eller har de levt så länge med varandra att de vågar vara tysta? För det finns också något som heter kallprat, det som bara pågår och som ingen lyssnar till, det ligger som en matta över den där tystnaden man både längtar till och räds. Vad skulle hända om vi bara satt här alldeles tysta? Skulle det bli farligt då?Vad var det för tystnad som Doktor Murke i Heinrich Bölls roman samlade på och beslöt sig för att klippa ihop? Hur låter tystnaden mellan orden? Ibland har den fått status av ett musikstycke. Ibland är den instängd i ett dödsdämpat rum helt utan akustik. Den brasilianska författaren Clarice Lispector skrev i sin allra sista roman den här bruksanvisningen: : Jag vet hur man skapar tystnad. Det går till så här: jag sätter på radion riktigt högt – så stänger jag plötsligt av den och så får jag in tystnaden.I Maria Stepanovas Minnet av minnen skriver hon om avfärderna förr. Hur man tillsammans teg ett par minuter så att uppbrottet kunde samla på sig sitt slutgiltiga allvar. Och det där väl därför som det finns kollektiva obligatoriska tysta minuter. Vi är tysta nu, många tillsammans. Där att sörja, för att hedra minnet. För att finna ron.Alltfler åker också på retreat, betalar för att vara tysta, för att slippa mobilerna, kallpratet, för att slippa konversera, bli nådda. Vad finns det då i tystnaden? Ligger det en liten insikt och halvslumrar bakom allt fladder, eller ett lugn till förväxling lika döden?När man säger att man måste prata om det kan det vara en tystnad över flera generationer som måste brytas. Något man har sopat under mattan i familj ett helt liv eller i ett samhälle i tusentals år: Vi har inte pratat om alkoholismen, övergreppen, otroheterna, den psykiska ohälsan enligt modellen om vi tittar åt andra hållet och inte låtsas om så finns det inte. Och när någon tar tag i den kvava tystnaden och liksom vädrar ut den kan det orsaka sår och splittringar och livslång osämja. Min luft mot dina igenklistrade fönster. Det är livslögnen som dramatiken lever av.En poet sa till mig att det var överskattat att tala. Att han alltmer som vuxen hade börjat respektera föräldrarnas tystnad. Det går inte att tala om precis allt. Visst kanske måste sjunka mot botten, bäddas in i glömskan. Min egen mamma låtsades att hon inte hörde när jag i tjugoårsåldern ville få svar på vissa besvärliga frågor, som om simulerad dövhet kunde vara lösningen. Och jag har faktiskt en större förståelse nu än förr för det tilltaget.Jag minns när mamma låg på sjukhus den sista hösten och jag kom hem till det gamla huset på kullen, hur tomt det var. Hon hade alltid varit den som varit hemma, som jag hade kunnat mäta min rörelse bort utifrån, nu var det nedsläckt och när jag kom in märkte jag att där var stora, loja vindsflugor överallt på övervåningen, de hade krupit in i värmen för att övervintra, och jag tog en flugsmälla, klättrade på stolarna, dräpte den ena efter den andra, säkert femtio stycken. Till slut var det bara en kvar, som surrade runt mitt huvud, liksom retfullt, inte lät sig nås. Jag stod på en målarpall och försökte skaka den ut ur taklampan. Så äntligen fick jag den. Smack. Och då blev det fullständigt tyst. Inte en enda vinterfluga kvar. Nu var jag alldeles ensam. Det var så här den lät. Tystnaden.Det kan vara så att man har fått en ranson ord utmätt åt sig och förr eller senare tar det stopp. Att inte orka berätta om sitt liv, sina semestrar och tillkortakommanden för ännu en människa. Visserligen förvandlas det mesta med åren till färdigförpackade anekdoter enligt modellen jag minns bara orden jag använder när jag berättar men tänk så skönt att ha en livsmänniska att tiga sig genom en måltid med, lugnet i att veta vad vederbörande skulle säga om munnen öppnades, att kunna avge det slutgiltiga omdömet om en kärlek eller stark vänskap: vi teg bra ihop.Katarina Wikarskatarina.wikars@sverigesradio.se

I veckans avsnitt pratar vi om Johanna Rytting Kaneryds säsong som tog slut innan den började. Dessutom summerar vi damallsvenskan som kommit halvvägs. Det snackas fotbollsspråk, mästarnas wild kids värvning, svensklagens Europakval och förvånande siffrorna i WSL. Medverkande: Anna Rydén och Saga Fredriksson

5 augusti 2026

Ett mellanrum med rubriken: Visst älskar vi oss?!

Visst är det störigt när du belönar det du vill ha mer av och ändå får mer av allt det andra också?Pipet. Backandet. Skällandet. Hela lilla cirkusen före det där fina beteendet.För belöningen fungerar inte alltid som en kamera som fångar en enda perfekt bild.Mer som en videokamera.I avsnitt två av sju om belöningsstrategi backar vi bandet och tittar på vad som hände innan du belönade.I avsnittet får du med digvarför belöningen kan fånga mer än slutbeteendethur små beteendekedjor följer med på köpetvad du behöver börja se innan belöningssignalen kommerFördjupa din kunskapFår du med dig massa extra beteenden i träningen?I Braver Dogs Målcirkel hjälps vi åt att se detaljerna, förstå varför träningen utvecklas som den gör och hitta smartare vägar framåt.Är dörrarna till Braver Dogs Målcirkel stängda kan du ställa dig på vår väntelista, så mejlar vi nästa gång vi öppnar dörrarna.Mer Braver DogsBraver Dogs NyhetsbrevInstagramFacebookTiktokGratis guider att ladda ner

Visst är det underbart att kunna unna sig det där lilla extra ibland. Lite extra vardagslyx. Vilken är din? Ring in till Annika Jankell och berätta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det behöver inte vara dyrt eller exklusivt, bara lite extra vardagslyxigt för just dig. Annika Jankell längtar efter att få höra dig dela just din historia om hur du förgyller vardagen. Ring eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram.

Studio Allsvenskan är sponsrade av Snabbare – det okrångliga spelbolaget!Köp en andel till vårt andelsspel på SnabbTipset hos Snabbare.https://www.snabbare.com/snabbtipset-studioallsvenskan18+ | Stödlinjen.se | Spela AnsvarsfulltStudio Allsvenskan sponsras av Cancerfonden. Var med och bidra till vår poddbössa här: https://www.cancerfonden.se/insamlingar/studio-allsvenskans-bossaÅrets bästa sportdeal är här! TV4 Play och Studio Allsvenskan har ett samarbete där du kan se Allsvenskan, Superettan, La Liga och Serie A plus massa mer med ett galet vasst erbjudande – för enbart 349 kronor i månaden i sex månader.Det är tisdag och Studio Allsvenskan befinner sig mitt i den allsvenska hetluften. Två matcher har spelats och mängder av silly-nyheter har slagit ned.Vi börjar i Kalmar där mötet mellan KFF och MFF slutade 2-2. Rättvist och rimligt enligt studion. Håller ni med?Vi tar oss sedan till Göteborg och mötet mellan ÖIS och Djurgården där vi kan krita ned ytterligare ett kryss i protokollet. Visst förväntar man sig mer av DIF?Innan vi dundrar på med Silly gör vi ett nedstamp i omgångens lag, vilka missade vi?När det kommer till Silly Season lägger vi såklart stort fokus på Charles Sagoe Jr och Amin Boudri, men självklart även andra stora transfernyheter.Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Följ Studio Allsvenskan på sociala medier:Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det er stor forskjell på å prøve noe ved siden av – og å satse fullt.I denne episoden forteller jeg om overgangen fra å bygge opp en ny retning på deltid til å gjøre den til jobben min.Det var en tid med mye læring, lite penger og mange spørsmål.Men det var også her jeg begynte å forstå noe som har fulgt meg resten av livet:Det vi lærer gjennom erfaringene våre, kan en dag bli det vi hjelper andre med.God lytting!

Hva får et menneske til å forlate en trygg jobb og starte helt på nytt?I denne episoden fortsetter historien som startet i forrige episode.Jeg forteller om da jeg kjente en dragning mot alternativ medisin, og hvorfor jeg valgte å følge det – selv om jeg ikke visste hvor det ville føre meg.Når jeg ser tilbake, var dette enda et av de valgene som virket små der og da, men som skulle få stor betydning senere.Kanskje sitter du også med en liten stemme som hvisker .....at det finnes en annen vei?God lytting.

Hörde du första poddavsnittet med henne? Avsnittet har nummer 55 och nu är hon äntligen tillbaka!Det är så himla intressant att prata med Ylva som har sån kunskap och erfarenhet av att leva livet fullt ut! Hon har verkligen tillit till att livet bär oss trots sorg, oväntade livsförändringar, ja allt som får oss att tillfälligt tappa balansen.Visst hade man velat lyssna på henne i några timmar till...? Ta en titt på hennes hemsida www.ylvawegler.se, där får du tag på henne!

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-0")); Hej kära läsareHoppas att du hade en riktigt fin midsommar när vädret äntligen samarbetade på den här, för oss i Sverige, viktiga dag. Nu är det många som går in i sommarledigheten och förhoppningsvis kommer tillbaka utvilade med en energisk glimt i ögat när höstsäsongen sedan startar upp i augusti. Vet också att det här kan vara den jobbigaste tiden för många. Inte samma struktur på dagarna, barn som är hemma istället för i skolan och tankar på allt som borde göras för att äntligen ta vara på ledigheten. Det kan bli lite mycket och när vi får en klump i magen eller tryck över bröstet är det många som försöker få bort det med olika distraktioner och substanser. Det gör att vi aldrig, enligt mig, haft fler människor som är beroende av olika saker. Allt från sådant som är positivt kopplat för de flesta som arbete, löpning eller gymmet. Andra är mer tydliga. Som alkohol, droger och sociala medier. Oavsett vad det handlar om märker jag som coach och föreläsare att mörkertalet är stort och att många kämpar utan egentlig hjälp. Så här kommer mina tankar om det, sammapressade på en A4, som jag hoppas kan vara dig till hjälp… Ha en fin sommar, Fortsätt läsa… Ditt liv är ett Mästerverk, Anders Haglund Alla Veckobrev Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1"));Veckans citat ”När livet känns tufft upplever en del av ossatt vi har förlorat spelet och att livet har vunnit.Men livet försöker inte besegra dig.Livet är inte ens en deltagare – spelet är ditt.”- Mo Gawdat UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-2"));Ett ansträngningslöst slut på beroendenUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-3")); Visst är det märkligt hur mycket vi människor gör trots att vi vet att det inte är bra för oss? Cigaretter får fortfarande säljas, hur väl vi än ”vet” vad de kostar både kropp och plånbok. Vi vräker i oss skräpmat, snabbmat och godis fullt medvetna om alla negativa konsekvenser. Dessutom går alla möjliga lugnande medel, smärtstillande, humörhöjande mediciner och sömntabletter åt som smör i solsken. Konsumtionen av alkohol, som förmodligen kostar samhället mer än något annat, ökar i en oroväckande takt. Faktum är att jag skulle gå så långt som att påstå att det, i alla samhällsklasser, aldrig har funnits så många människor som lever med någon form av beroende som i denna era av ”uppkopplad frånkoppling” – där verktygen som lovade att föra oss samman istället har fått oss att sitta ensamma i samma rum, mer närvarande med våra skärmar än med varandra. Det baserar jag på det icke-vetenskapliga underlaget av hur många människor jag pratar med som undrar hur de ska kunna hjälpa människorna de bryr sig om. Partners, föräldrar, barn, vänner och bekanta – eller så frågar de helt enkelt åt en ”kompis” som behöver göra en förändring. Så här vill jag utforska vad det är som gör det så lätt för vem som helst av oss att hamna i olika typer av beroenden. För tro mig, det är inte bara de i lägre socioekonomiska klasser som drabbas av ”problemen” ovan. Nej, vem som helst kan fastna i vilket beroende som helst. Mobiler kollas i onödan och i oändlighet, pengar spelas bort, det hetsäts, övertränas, shoppas och porrsurfas långt mer än någon vill erkänna. Listan över saker vi säger att vi inte är beroende av – men har så evinnerligt svårt att sluta med – får våra ”Pinocchionäsor” att växa nästan dagligen. Att vi har så svårt att bryta dessa oönskade vanor har inget med IQ att göra. Kasta första stenen i ditt eget glashus om du inte tror att vi alla har något slags kors att bära. Det som gör att det går snett är helt enkelt att vi inte förstår vad som egentligen ligger till grund för att vi väljer att plocka upp korset från första början. Vi har inte ett beroendeproblem, vi har en beroendelösning. Vi tror att vi gör det för att vi på något sätt är självdestruktiva, men sanningen är att det alltid finns positiva intentioner bakom. Vi har inte ett beroendeproblem, vi har en beroendelösning. Och lösningen är den vana som du råkade tro förändrade hur du mår. Anledningen till att det ändå går så fruktansvärt snett för så många är att vi baserar det vi gör för att förändra känslan på ett oskyldigt missförstånd. Därför vill jag göra mitt bästa, i det här forumet, för att visa dig hur det faktiskt fungerar. Allt i hopp om att kunna erbjuda insikter som är befriande både för dig och för dem du har möjlighet att påverka. För när vi bryter våra beroenden frigör vi både tid och energi till det vi innerst inne vet vore ett bättre sätt att leva våra liv. Att vakna hoppfull, full av energi och ivrig att göra nytta. Så, med det i åtanke, kommer här en förhoppningsvis målande beskrivning av hur alla beroenden uppstår: En människa föds med en obändig livskraft, en fantastisk tankeförmåga och förmågan att vara medveten. Den gränslösa potential dessa ger oss strömmar genom oss och mynnar ut i våra personliga tankar. När kvaliteten på dessa tankar är låg, och vi ställer oss bakom dem genom att ta dem på allvar, leder det till en negativ känsla. Från den obekväma känslan är vi villiga att göra nästan vad som helst för att må bättre. Vi provar det som verkar vettigt för oss i stunden. Vi kanske sjunker ner i soffan och tittar på tv, tar en öl, äter något, ger oss ut på en löptur, surfar på nätet, blir arga, startar ett gräl och så vidare. I princip vad som helst som distraherar oss från känslan som plågar oss. Om vi, till vår stora glädje, upptäcker att vi upplever en viss lättnad så kopplar hjärnan ihop handlingen med lättnaden och bestämmer att vi har hittat ett utmärkt verktyg eller en teknik att lösa framtida känslostormar med. Problemet är att vi tittade utåt, på vad som hände eller vad vi gjorde, för att lista ut vad som skapade förändringen. För det såg verkligen ut att funka, eller hur? Lite som när ett barn gråter och vi försöker distrahera det genom att göra roliga grimaser, peka på en ny leksak eller vad som helst för att få bort tankarna från ”det”. Barnet slutar gråta och problemet är löst. Nu kanske du tänker att det inte är något fel med det, men barnet kommer snart att tro att det inte har förmågan inom sig att studsa tillbaka känslomässigt. Så de behöver en ny leksak varje gång de mår dåligt. Eller så är någon annan numera ansvarig för att få dem på bättre humör. Och i samma stund som vi omedvetet kopplar ihop det som förändrades i våra omständigheter med förändringen i vår känsla, är vi dömda att för alltid leta efter det där speciella någonting på utsidan som ska få oss att må bättre. Dessutom behöver vi med tiden högre och högre doser av stimulans och distraktion för att få samma ”effekt”. För det var verkligen inte utsidan som gjorde skillnaden. Det var ett skifte i vår tankenivå. Därför fungerar inte samma saker igen om inte vårt tänkande – den verkliga orsaken till vårt ”lidande” – skiftar. Utan den förståelsen slår vi vad om att om vi bara hade mer, eller ökade intensiteten, så skulle det till slut räcka. Mer pengar, fler kanaler på tv:n, mer bekräftelse, snyggare magrutor, mer uppmärksamhet, fyra öl istället för en… Ser du hur det fungerar – och hur lätt och oskyldigt vi hamnar där om vi går på det oskyldiga missförståndet att våra känslor kommer från något annat än vårt tänkande i stunden? Att vi alla lever i känslan av vårt tänkande, vilket betyder att vi alla gör det bästa vi kan utifrån det tänkande som ser verkligt ut för oss i varje givet ögonblick? I samma stund som vi inser det här blir vi fria. Vi förstår att känslan är lika flyktig som tanken som skapade den. Att ingenting behöver göras förutom att invänta att vår livskraft, vår medfödda förmåga till nytt fräscht tänkande och vår medvetenhet om den serverar en ny upplevelse. Det sker så naturligt att vi knappt märker att vårt humör stiger. I en mental blink, utan ansträngning och när vi inte tittar, är vi tillbaka i känslan vi hade från allra första början – den vi förgäves sökte på utsidan. När den skiftar ser samma situation annorlunda ut. Vi behöver inte åka till Indien för att hitta oss själva. Disciplin, viljestyrka och beslutsamhet behövs inte längre. Vi behöver inte ens mod. För det behöver man bara när man är rädd. När du förstår bättre kan du istället orädd göra det som känns vettigt för dig att göra. Det är en underbar känsla av att helt enkelt vara levande, som du varken behöver distraheras eller bedövas ifrån. Och från den fräscha känslan blir det lika naturligt som att andas att följa vårt hjärta och vår inre visdom. Att släppa gammalt, spänningsskapande tänkande är enkelt när vi ser att det är vi själva som tänker tankarna som skapar känslan. Ingenting på utsidan har längre någon makt över oss. Faktum är att du inser att den bästa platsen på jorden inte är en plats överhuvudtaget – det är ett sinnestillstånd. En känsla av välbefinnande där alla beroenden förlorar sin makt över dig. Jag hoppas att den insikten känns lika hoppfull för dig som den gör för mig. Ha en fantastisk, mer beroendefri sommar … UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-4"));Veckans BoktipsUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-5")); Köp BokenLose Your Mindav Josh Pais Blev fascinerad av författarens bakgrund där pappans kontakt med Einstein blandas med mammans artisteri och hollywood. Tycker ju ofta att det är just i en persons skärningspunkt som man hittar magi. Det här är inget undantag. Riktigt bra skriven och lätt att läsa är den här boken både underhållande och tankeväckande. Du kommer vara glad att du tog dig tid att läsa den. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-6"));Lyssna på CoachbrevetSpotify Apple Podcast UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-7"));DelaDela gärna med dig av nyhetsbrevet via Facebook, Twitter eller e-post genom att klicka på ikonerna.Copyright©Innehållet i detta veckobrev får kopieras och distribueras för icke kommersiella skäl, så länge som författarens namn och kontaktinformation medföljer. Copyrighten upprätthålles av din personliga ärlighet och integritet. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-8")); Prenumerera Varje vecka skickar jag ut ett gratis coachbrev. I det delar jag med mig av tankar och idéer som jag tror kan hjälpa dig att få ut ännu mer av livet. Skulle du vilja ha det direkt till din inkorg så kan du anmäla dig här. E-post Förnamn Efternamn UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-9"));

Den norska Nobelpristagaren Sigrid Undset sökte kärleken, traditionen och Gud men kanske mest att att få skapa och tänka fritt. Detta begär präglar ännu hennes skrifter, säger Lena Kjersén Edman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2018-11-19.Den intelligenta, drömmande, lite klumpiga och mycket ensamma unga norska kvinnan Sigrid Undset längtade efter en man att älska. En man med vaket intellekt och stort hjärta. Som hennes far, den berömde arkeologen. Eller som dominikanermunken Thomas av Aquino. Hon fick den nio år äldre, enstörige – och gifte – norske målaren Ander Svarstad. En man, så ville hon tro, som skulle ge sin kvinna frihet att skapa. Men som samtidigt var sin kvinnas "herre". Det blev inte riktigt så.Men hon fick tre barn och under en tid tre bonusbarn. Dottern Mosse var kognitivt funktionsnedsatt och krävde ständig passning.Det finns problem med att försöka förstå ett författarskap, särskilt ett berömt för skildringar av historiska tider, genom författarens eget liv. Men i den minimala skiss över Sigrid Undsets liv jag här målat upp ryms de teman som så starkt präglar hennes böcker: åtrån, den motstridiga längtan efter frigörelse och tradition, liksom omsorgen om de närmsta ställd mot det inre kravet att få skapa.Tiden räckte nog aldrig till för Sigrid Undset och efter den tråkiga skolgången var avslutad skulle hon dessutom försörja sin mor och sina systrar. Men nätterna fanns. Då höll hon sig vaken med kaffe och cigaretter, läste och skrev. Det första färdiga arbetet var en medeltidsroman. En förlagschef räckte tillbaka manuset med orden: "Försök er inte på historiska romaner fler gånger, lilla damen. Det kan ni inte." 1928 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur, enligt motiveringen ”förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv”.Undset levde mellan 1882 och 1949 och skrev otaliga artiklar och böcker av skiftande slag. Men när hon en gång fick frågan vilken genre hon egentligen skrev, svarade hon: "Den osedliga".Det norska borgerskapet instämde. Deras läppar smalnade när de läste den laddade inledningsmeningen till hennes debutbok "Fru Marta Oulie": "Jag har varit otrogen mot min man".Det var framgången med den romanen som gav tjugofemåriga Undset möjlighet att resa ut i Europa där hon träffade Svarstad. De gifte sig så småningom och i den vackra Gullbrandsdalen, i det stora huset Bjerkebæk, ville i Sigrid Undset skapa det varma familjehem som hon hade drömt om i sin fattiga ungdom. Drömmen besannades inte, äktenskapet sprack och Undset tillbringade nästan trettio år ensam med barnen i huset.Men när hon arbetade vid skrivbordet led hon av att hon försummade barnen – och när hon ägnade sig åt barnen plågades hon av att hon inte författade. I flera romaner skildrar Undset med nertonad lidelse det ambivalenta sambandet mellan kvinnans moderliga omsorg i ständig konflikt med andra drivkrafter: arbete, konstnärskap, frihetslängtan, auktoritetslängtan och sinnliga begär. När hon fick sitt stora genombrott med romanen "Jenny" var hon ännu ung – jämngammal med berättelsens faderslösa frusna tjugoåttaåriga konstnär Jenny Winge. För den plikttrogna och känsliga Jenny är hennes erotiska begär förenat med en längtan efter disciplin och skönhet. Hennes mål i livet är att bevara självaktningen och inte svika sina ideal som kvinna och konstnär – om hon inte lyckas, då kan hon inte leva.Själv ville hon skriva liv – om människor vilkas nerver arbetar i instinkternas halvmörker – inte skapa idealbilder.Många väntade att författaren till "Jenny" skulle gå i bräschen i samtidens sedlighetsdiskussion för "den nya kvinnan". Men även om Sigrid Undset hade stor respekt för det suffragetterna och andra som kämpade för kvinnosaken hade uträttat, propagerade hon aldrig för kvinnlig rösträtt. Istället ironiserade hon över de kvinnokretsar i Norge som hade fått igenom en förändring i vigselformuläret när det gällde hustruns underdånighet i äktenskapet.Med undantag för Selma Lagerlöf och Amalie Skram – "de kunde skriva och såg livet genom en kvinnosjäl" – uttalade hon sig ofta med skarp tunga om andra kvinnliga författare.Själv ville hon skriva liv – om människor vilkas nerver arbetar i instinkternas halvmörker – inte skapa idealbilder.Undset var väl på många sätt vad vi idag skulle kalla en särartsfemist. Hon ville se familjen som samhällets kärna och i den kretsen skulle varje människa göra sin plikt. Kvinnan speciellt. Hon såg det som en förlust att samhället i hennes livstid blev alltmer materiellt och manligt.Visst är den erotiska passionen ett bärande tema, men märkvärdigare ändå är skildringen av kärleken till barnenÅret efter flytten till Bjerkebaek gav Sigrid Undset ut "Kransen", den första romanen i medeltidstrilogin "Kristin Lavransdotter". I de två första delarna ser vi hennes teman återkomma: "Kransen" handlar om kärlek (och erotik) och fortsättningen "Husfrun" skildrar familjen. Den tredje delen, "Korset", handlar om en viktig sak i hennes liv och verk som vi som ännu inte närmat oss: Gud och Nåden.Sigrid Undset led av en känsla av andlig tomhet, som varken Nobelpris eller succéförsäljning kunde rå på. När den frånskilda, världsberömda författarinnan upptogs i katolska kyrkan var skandalen ett faktum. Men de statiska elementen i läran tilltalade henne. I dess famn tyckte hon sig finna en objektiv sanning, en helhet till skillnad från protestantismen som var som en misslyckad "sprucken omelett".En annan sprucken omelett är den rastlöse riddaren Erlend i trilogin om Kristin Lavransdotter. Hon, bokens komplexa och sammanbitet envisa huvudperson, attraheras av Erlend, men förblir smärtsamt besviken över denne sin makes tillkortakommanden. Nog rymmer Kristins äktenskapet ömsinthet och passion – men än mer: aggression, och bitterhet. På en bröllops-sajt på nätet läser jag att blivande brudpar får det förunderliga rådet att läsa Kristin Lavransdotter "för att hålla den romantiska lågan vid liv"…Gun-Britt Sundström, som översatt trilogin, skriver i sitt förord: "Kristin Lavransdotter är känd som en av världens största kärleksromaner med den är större än så. Visst är den erotiska passionen ett bärande tema, men märkvärdigare ändå är skildringen av kärleken till barnen (konkret, sensuellt beskriven – så underligt sällsynt i litteraturen) och hur den samspelar och konkurrerar med kärleken mellan föräldrarna."Undset som i en artikel skrev att det inte är barnen som ska respektera föräldrarna utan att det är föräldrar som ska förtjäna sina barns respekt, låter Lavrans outslitliga kärlek till sin dotter vara en bild av Guds kärlek. I århundradets kärleksroman, som Kristin Lavrandotter har kallats, är det inte förälskelsen mellan Erlend och Kristin som får hjärtat att brista; det är kärleken mellan en dotter och hennes far.Styrkan i dessa skildringar gör vetskapen om hennes egna förluster än mer smärtsam. Dottern Mosse dog samma år som det andra världskriget bröt ut. Och året efter stupade hennes son Anders i striden vid Segelstad bro, fem kilometer från hemmet i Bjerkebaek som tagits i beslag av nazisterna. Undset var dödsdömd av ockupationsmakten och hade flytt till Sverige med sin yngste son. Efter en tid i USA återvände hon efter befrielsen till Norge, där hon dog fyra år senare.Kvar finns oräkneliga artiklar och hela trettiosex böcker. I dem och i hennes brev framträder en författare och tänkare som faller utanför vår samtids prydliga kategorier.Hon var – oavsett om det gäller kyrkan, barn, kvinnan eller kärleken – en människa som alltid ville tänka fritt. Och denna frihet pulserar ännu idag i hennes litteratur.Lena Kjersén Edman, litteraturvetare, bibliotekarie och litteraturkritiker

Jeg har laget en ny podcastserie.En serie om alle de gangene jeg hoppet – uten å vite om jeg kom til å lykkes.I denne første episoden går vi helt tilbake til da jeg var 22-23 år og startet mitt aller første firma.Jeg ante ikke hva jeg drev med.Jeg visste ikke om det kom til å gå.Men det ble starten på en reise som har formet hele livet mitt.Hvis du noen gang har ventet med å gjøre noe fordi du ønsker en garanti først, håper jeg denne serien kan inspirere deg.God lytting!

Visst handlar fotbolls-VM om så mycket mer än bara själva fotbollen? Det går liksom inte att undvika när skottarna invaderar Boston med sina säckpipor eller när norrmännen tar över Times Square i New York med den mycket omdiskuterade rodden. Men nåt som det också snackas mycket om är musiken. Alla länder har fått välja en låt som ska spelas när laget gör mål. Bland annat så har Frankrike valt Daft Punk” Österrike Scooter och Australien AC/DC. Svenska Fotbollförbundet valde den officiella VM-låten av Thomas Stenström. Samtidigt ramas hela VM in av ett fåtal låtar som spelas inför varje match; Shakiras officiella VM-låt och Zias ”Titanium” bland annat. Hur viktig är musiken i ett fotbolls-VM? Varför är Shakira så hyllad och gjorde Fotbollförbundet rätt som valde just Stenströms låt? Gäst: Markus Larsson, rockjournalist på Aftonbladet. Programledare och producent: Jenny Ågren. Klipp från: NBC News, The Sun Scotland, America This Morning. Kontakt: podcast@aftonbladet.se. Ansvarig utgivare: Lotta Folcker.

Visst handlar fotbolls-VM om så mycket mer än bara själva fotbollen? Det går liksom inte att undvika när skottarna invaderar Boston med sina säckpipor eller när norrmännen tar över Times Square i New York med den mycket omdiskuterade rodden. Men nåt som det också snackas mycket om är musiken. Alla länder har fått välja en låt som ska spelas när laget gör mål. Bland annat har Frankrike valt Daft Punk, Österrikes val landade på Scooter, och Australien gick på AC/DC, Svenska Fotbollförbundet valde den officiella VM-låten av Thomas Stenström. Samtidigt ramas hela VM in av ett fåtal låtar som spelas inför varje match; Shakiras officiella VM-låt och Zias dänga Titanium bland annat. Hur viktig är musiken i ett fotbolls-VM? Varför är Shakira så hyllad och gjorde Fotbollförbundet rätt som valde just Stenströms låt? Gäst: Markus Larsson, rockjournalist på Aftonbladet. Programledare och producent: Jenny Ågren. Klipp från: NBC News, The Sun Scotland, America This Morning. Kontakt: podcast@aftonbladet.se. Ansvarig utgivare: Lotta Folcker.

Med litografitekniken fick gemene man råd med fina originalkonstverk. Och litografins förlorade ställning säger något om en konstvärld på villovägar, tycker Thomas Millroth. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2017-08-24.Litografi, stentryck.Jag tänker på vackra affischer. 1800-talstidskrifter. Eller kanske på Konstfrämjandet.Är litografin bara en gammal teknik förpassad ur konsten i dag?Har i så fall något gått förlorat?Men först.Vad är litografi?I en ny bok beskriver Jan af Burén tekniken som en snilleblixt, och berättar entusiastiskt hur det går till:”Tag en litografisk sten, teckna något på den, behandla den med syra och gummi arabicum. Tvätta sedan bort alltihop med lösningsmedel. Nu ser stenen alldeles tom ut. Lägg den i pressen och valsa över tryckfärg – nu är teckningen tillbaka igen, redo att tryckas. Och det ser så enkelt ut.”Burén beskriver i spännande trycktekniska detaljer vad som brukar kallas litografins inkunabel-tid, det vill säga de första fyrtio åren sedan Alois Senefelder uppfann tekniken på det sena 1790-talet. När af Burén avbryter sin berättelse har litografin spritt sig över världen, ja, till och med i det ganska efterblivna konungariket Sverige.Men vad var då så speciellt som gav succén?Jo, det var ju en uppfinning som gjort något möjligt som dittills varit omöjligt. Förut fanns gravyrer, men det här var ju enkelt och användbart.Redan från början handlade det om konst. Konst med stort k. Nu kunde stora konstnärer mångfaldiga verk i perfekt skick, tryck efter tryck. Sprida dem i samtiden och bevara dem för framtiden. Redan från början dyker också en viktig term upp.Multipla original.Smaka på det. Tanken som skulle bli bärande under grafikens första boom i slutet av 1800-talet och som skulle bli bärande i mitten av 1900-talet, då konsten demokratiserades, spriddes till folket.Litografi rimmade på demokrati.Även om demokratin inte var uppfunnen i det tidiga svenska 1800-talet, var det ändå något åt det hållet som genomsyrade de första beskrivningarna av den underbara nya tekniken. I Stockholms Posten kunde allmänheten läsa:”alla konstens werk skola kunna föryttras till ett wida bättre pris, hwilken omständighet både för artisten och konstnälskaren är af den högste wigt.”Litografin gjorde konsten tillgänglig och billig.Idéerna om prisvärd spridning föregrep 1940 – och 1950-talen, då kulturen och konsten skulle ut till alla. Bort med privilegiesamhället. In med Konstfrämjandet, som bildades av 1947 av i princip alla landets folkrörelser, lägg så till Folket i Bilds konstklubb, konstföreningar och konstcirklar på ABF. In med konst i skolan och kringresande konstpedagoger.Konstnärer fick i uppdrag att skapa originalverk i litoteknik, som kunde säljas billigt, konkurrera ut allsköns skräpkonst. Och den här utgivningen blev snart en stor konstnärlig händelse i vårt land.Men tvivlet kom redan från början.Gick i själva verket konsten förlorad på vägen?Den förste skeptikern verkar ha varit Per Daniel Amadeus Atterbom, som 1828 skrev i tidskriften Heimdall.Litografin ” är ett medel för artisten att göra ett steg närmare den höjd hvarifrån Raphael och Michelangelo strålar i oförvanskelig gloria….” Men, invände Atterbom, den vägen var bruten och förlorad. Mycket få litografier, underströk han, förmedlade kännedomen om arbeten af den mera upphöjda art hvarigenom konstens sanna intressen befordras.Alltså konsten hade ett högre syfte än vad litografin kunde förmedla.Samma kritik drabbade på sin tid konstfärmjandets strävan att sprida god originalkonst i litografisk form i de svenska hemmen.Hade försöket att demokratisera konsten förvandlats till ett lamt nationellt uppfostringsprojekt.En nationell ambition i folkhemmet över hela linjen av smak och kultur, tänk Carl Butlers kokbok, Tore Wretmans matlagningsprogram.Visst känns dessa ambitioner avlägsna idag?Vad har gått förlorat?Dagens konstreportage handlar inte om prisvärda litografier. Nej, det är lyxkonsumtion och rekordpriser på konst som gäller.Då skrevs analyser av nya tryck från Lennart Rodhe eller Mona Huss Wallin.Idag är högt pris= hög kvalitet, ja, då finns inget utrymme för billig grafik i konstlivets salonger.Samlare och prestigefyllda konsthallar ingår i samma symbios, Sammlung Marx och Hamburger Bahnhof i Berlin, i Stockholm har vi Bonniers, Sven Harrys. Det handlar om kapital, kulturellt kapital. Konstnärer förknippas med samlare, utställningslokaler och auktionspriser. De som inte lyckas ladda sina namn till varumärken är förlorare. Många av de bästa hamnar i skuggan. Jan af Burén skriver bara om litografins första 40 å. Men boken är indirekt laddad med tankar om litografins och konstens ställning i dag. För allt fanns i sin linda då.Just då jag läser Buréns bok kommer en understreckare av Kristoffer Leandoer i Svenska Dagbladet, ”Finanshajarna har fått vittring på kulturen”. ”Från en spridning av kultur, konst, värden, ” menar Leandoer, har det rört sig till en ekonomi som är alltmer centrerad kring ett priviligierat fåtal och deras artificiella och uppdrivna behov.”Behov av det unika, det dyra och självklart exkluderande. Gemensamt för alla växande konstnärliga värden är idag att de inte är tillgängliga för alla – de många utesluts för de få.Eller.Spridningen av konsten har gått från originallitografier till unika miljonbelopp precis som matlagningskonsten har ersatts av gastronomi.Köpa dyrt på Bukowskis ger renommé och kulturellt kapital.Berikandets ekonomi – och berikandet har sin egen rörelseenergi. Som inte handlar om kvalitet men om anseende.Därför har dyra saker blivit oproportionerligt synlig. Vi får begapa hajpade verk av Damien Hirst på muséer – och idén är just att verken är dyra. Så ser dagens motsvarighet till konstfrämjandets spridning av god konst ut.Därvidlag har de gamla kritikerna av litografin som konst fått rätt. Konst ska vara sällsynt, vilket i den logiken är samma sak som dyr. Så byggs kulturella värden och kapital upp.Men samtidigt hade Atterbom helt fel. Litografin och grafiken banade väg för multiplar och en konst som är mer konceptuell än objektbaserad. Vägen gick inte, skulle inte gå mot Rafael och Michelangelo. Kritiken att litografin inte var unik ledde från spridning av konst och kultur till en ekonomi som centrerad kring ett priviligierat fåtal.Lönsammare vända sig till få än många.Jag behöver ju inte sörja gamla Konstfrämjandet för det, men ändå påminna om andra värden än de uppdrivna och exkluderande, det som är marknadens mumbo jumbo, att pengar är kvalitet.Därför avslutar jag liksom af Burén med att citera en av den litografiska konstens bortglömda mästare, Cecilia Frisendahl. Så sent som 2005 skrev hon i sin bok ”Den litografiska stenen”:”Den litografiska stenen är levande. Konstnären som arbetar med att skapa och utveckla sin grafiska bild från stenens härligt kornerade yta för en dialog med en sten som är miljontals år gammal.”Thomas Millroth, konstvetare, kritiker och författareLitteraturJan af Burén: Litografin – en snilleblixt. Uppfinningen och utvecklingen av litografin. Carlssons bokförlag, 2017.

I dag är det ibland en utmaning att ha hopp och se till möjligheter. All information från omvärlden är svår att bortse från men det är kanske en nödvändighet för att ha kraft och se till möjligheter som är nu. Det är hoppfullt att höra unga människor se ljust på framtiden. Visst vill vi väl alla behålla våra drömmar, för att se en del gå i uppfyllelse.    

Anna Lisa Wärnlöf, alias Claque, har aldrig fått en framträdande plats i den svenska litteraturen. Men hon är en av våra stora stilister, tycker Ulrika Knutson som hyllar Pella-böckernas skapare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017. Varför är det så svårt att tala om det som betytt allra mest, också böcker? Därför att man är rädd att avslöja sitt innersta, förstås, och finna det banalt. Men om det skulle vara så, så är det inte Anna-Lisa Wärnlöfs fel. Någon sa häromdagen att om Anna-Lisa Wärnlöf, med signaturen Claque, hade varit karl, så hade hon stått ordentligt synlig på klassikerhyllan: avdelningen stilister, mellan Per Rådström och Claes Hylinger. Visst skulle det vara så! Men förklädd till flickbok och kåseri är Claque för alltid utstraffad från den riktiga litteraturen. Ha. På ofattbara sju år, 1958-1965 skriver hon de fyra romanerna om Pella, tre om den buttra Fredrike och hennes krets, och så den märkliga barndomsbiografin ”Boken om Agnes”, 1963. Detta är Claques litterära verk och värld, som nu alltså lever ett rikt liv under klassikerhyllan, under radarn, och älskas hett i hemlighet. Hon går som ett mycel genom bibiotek och antikvariat. Varhelst du minst anar det kan du hitta en läsare flaskmatad med Pella-sentenser. De sitter som slaktstämplar, går aldrig ur. Den som först kom ut ur garderoben som Pella-beroende var Gun-Britt Sundström, ett stilistiskt barn av Sören Kirkegaard – och Claque. Anna-Lisa Wärnlöf – född 1911, död 1987 – var som mest verksam under det tidiga sextiotalet, samtida med miljonprogrammet. Hennes ton gycklar med det andliga rivningsraseriet, den snabba nivelleringen i demokratins namn; en estetisk protest besläktad med Olle Adolphsons visor. Hos Claque finns samma ironiska melankoli, och sinne för ordens poesi. Hos Olle var det "nedisad Volvo med släp", och "kokt kummel med äggsås". Anna-Lisa har samma blick för det konkreta. Majorskan sitter i skymningen och "njuter av att ha två tummar", Pella kräks i duffelkragen vid tanken på att trassla till altaret i tolv meter organza. I fyrtio år övade hon sig som kåsör i Svenska Dagbladet, uppskattad men skygg. På fyrtio år satte hon inte sin fot på redaktionen. Men lilla Pella och farmor Majorskan och tant Signhild levde redan och verkade för fullt i tidningen när Wärnlöf romandebuterade med ”Pellas bok” 1958. När jag mötte Pella i början av sjuttiotalet var de här böckerna bara tio-femton år gamla, ändå speglade de en försvunnen värld, med exotiska inslag av flickskolor, hembiträden och bostadsbrist. Och spridda skurar av borgerlig bildning, som om det hade varit något fullt normalt och ingenting att oroa sig över. Pella själv läste böcker av Proust, Dickens och Cora Sandel – och hon gjorde det med ett självklart välbehag, utan känslor av skam. Detta var inte förenligt med min tonårskultur i början av sjuttiotalet, som utspelade sig i en atmosfär av V-jeans, tristess och symfonisk rock. Om jag hade velat spegla den atmosfären i litteratur så gav Kerstin Thorvall, Sven Wernström och Max Lundgren utmärkta möjligheter, i ungdomsromanens guldålder. Men böckerna om Pella ägnar sig inte bara åt spegling, utan gläntar på kommande liv. De kan man – till stora delar – läsa om, och växa med. Anna-Lisa Wärnlöf låter tonåringens världsbild möta riktigt gamla människors, och mycket små barns. En åtta månaders baby kan vara en stark personlighet hos Claque, som kan väcka dina antipatier också. Att föräldrar och barn, särskilt mödrar och barn, inte självklart finner varandra är en del av Claqueböckernas tidlösa innehåll. Och oavsett ålder får alla inblandade behålla sin integritet – och sina passioner. Passion kan uttryckas av också av det lilla barnet. Som i ”Boken om Agnes”, när småflickorna har skiljts åt och katastrofen ligger i öppen dager. Om hjärtat är krossat spelar det ingen roll om man är sex eller sextio år. Så här uttrycker sig den lilla Anna-Lisa: "Jag var Agneslös, och inte mer med det. Hur gör man när man hänger sig? Jag hade en pilbåge. Kanalen." Humor kan vara hjärtskärande, om den paras med livsinsikt. Att våra personligheter är så oföränderliga, att vi liknar oss själva som barn, är också en drabbande insikt. Inte särskilt behaglig. Det borde vi tänka lite mer på i vår tid, när vi vuxna är så stressade att vi inte står ut med att se barnen ha tråkigt. Eller ens tanken på att de har tråkigt! Hur de egentligen har det orkar vi inte ta reda på. Läste nyss en rubrik om att folk minutplanerar barnkalasen för att för död och pina inte riskera att barnen ser sin egen leda i vitögat. Vad skulle inte Claque kunna ha gjort av det ämnet? Vissa ämnen har hon klokt avstått ifrån – sexualiteten till exempel. Det bidrar till den goda tidlösheten. Erotiken uttrycks mer genom längtan och bilder som man inte glömmer: som Älskar du mig? sa Ulf Jacob. Obetydligt, sa jag, och tänderna mjuknade i min mun. Jag kan inte minnas att jag saknade explicit erotik – den fanns ju att tillgå överallt annars, för den som var läskunnig. Nej, Pella tillfredsställde andra behov. De två avgörande var den moralfilosofiska diskussionen, och stilens narkomani. Anna-Lisa Wärnlöfs stil är beroendeframkallande. Och smittsam. En pretentiös hållning ser jag automatiskt som "ett öde stort som en mössa". Att det inte är min egen bild ha jag glömt för länge sedan. Men ingen når Claques avvägda blandning av under- och överdrifter, och utförda aforismer, som kan rymma en världsbild: "Om ett barn ber om ett snöre, avfärda det inte med en kyss. Ge det ett snöre". Punktens placering är också viktig. Den surt förvärvade slutsatsens markering. Ge det ett snöre. Claque strör gärna ut små hälsningar till egna inspirationskällor. Den märkligaste möter vi i Pellas andra bok, där hon just har blivit kär i Ulf Jacob. På artonårsdagen ger han henne en nött gammal bok: "Läs den tös, du får den. Den är skriven för sådana som du och jag." Den repliken är lömsk, riktad till intellektuella flickstackare med garden nere – den går via trosorna, kan man säga. Men om man ska sublimera den boken får man jobba duktigt. Boken är ”En drömmares dagbok”, av den schweiziske artonhundratalsförfattaren Henri Frederic Amiel. Det blir en ganska rolig effekt när Pella och Ulf Jacob står och smusslar med Amiel, samtidigt som deras kompisar diggar Sinatra och Bill Haley på skivspelaren i rummet intill. Amiels ”En drömmares dagbok” blev på sin tid kult bland hyperkänsliga esteter i hela Europa, kärleksfullt översatt av en av den svenska litteraturens mest ömhudade kritiker, nämligen Klara Johanson; hon som recenserade allt, som inte kunde låta bli att recensera solnedgången. Ett nytt drama varje kväl. Klara Johansons andra stora idol var för övrigt Fredrika Bremer, vars spetsprydliga feminism viftar fram överallt i Pellas farmor Majorskans referenser. Klara Johanson är en av Claques viktiga förebilder bland estetiska ironiker – Oscar Wilde en annan – och så förstås Cora Sandel och Marcel Proust. Anna-Lisa Wärnlöf bakar också Madeleinekakor, med kärlek och smör, och psykiska trauman. En bild som återkommer i flera av böckerna, troligen självupplevd, är när några några clowner fallit i vattnet, och människorna på stranden skrattar av hjärtans lust, men tystnar när en av clownerna bärs bort, drunknad. Barnet grips av en förlamande ödslighet, identiteten brister. Som det står i ”Boken om Agnes”: "Det slog mig att jag kanske inte var någon liten flicka. Kanske var jag en pojke. Kanske var jag ett troll eller möjligen något slags djur." Det är det som alla Claques texter handlar om. Att skrapa ihop de spridda bitarna av sig själv, till ett slags mönster. Ulrika Knutson, journalist och författare Anna Lisa Wärnlöfs bibliografi Kåserier1949 Mans gamman (Bonnier)1954 För läsarens skull (Rabén & Sjögren/Vi, under signaturen Claque)1957 Om Ni behagar (Bonnier, under signaturen Claque)1958 Skaffa julgran (Bonnier, under signaturen Claque)Ungdomsböcker1958 Pellas bok (Svensk läraretidning)1959 Pellas andra bok1960 Pella i praktiken1961 Pojken en trappa upp1962 Fredrikes barn1963 Boken om Agnes1964 Ingkvist1965 Lennerboms: den fjärde boken om PellaÖvrigt"En diktare, en prins och Aldebaran". I: Något att lära av varandra (Relationskonsult, 1974)ÖversättningarElisabeth Janet Gray: Tomi i Tokyo (The cheerful heart) (Svensk läraretidning, 1962)Margaretha Shemin: De små ryttarna (The little riders) (Svensk läraretidning, 1965)Elaine L. Konigsburg: Jennifer och jag (Jennifer, Hecate, Macbeth, William McKinley, and me, Elizabeth) (Svensk läraretidning, 1968)Källa: Wikipedia

Visst berättar Bellman bra skämt! Eller? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej vi är tillbaka! Jag har sat potatis och patrick har träffat brandmän. Vi svarar på frågor om att tillsätta näring till sin droppbevattning och att skaffa 18 höns och två tuppar. Hur ska man tänja ed foderhygien, råttfällor och hänsgårdar?Visst fan, sen berättar ju jag om min nya bevattningsuppfinning!Sen om övervakningskameror. Lokalt vs moln, sladd vs wifi och varumärken och så. Vad använder vi kamerorna till egentligen?Sen för patreons:Brita vill ha bärbuskar! Patrick kommer med tips. Sen nåt annat men minns fan inte. Lyssna och rapportera! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ridå! På mer än ett sätt. Den första säsongen av Maul: Shadow Lord är härmed över och vi tvingas till att ta ett par smärtsamma farväl. Lyckligtvis kan vi även hälsa Darth Vader (japp, DEN Darth Vader) välkommen in i matchen. Visst rör han sig så där härligt, svepande långsamt som vi gillar så mycket? Och visst är han läskig? Men! Eeko-Dio Daki - never forget. Mycket nöje!

Ammis gästade podden för några år sedan och nu får vi höra vad som har hänt sen sist!Visst är det fint när det andliga livet är det normala! Ammis erbjuder fantastiska cirklar och helg-kurser! Håll koll på hennes hemsida https://free-spirit.nu/kontakt.html där du även hittar hennes kontaktuppgifter. Så alla ni som funderar på att ta tag i era andliga intressen! Detta kan vara den digitala sparken i rumpan som du har väntat på!!!

Nu öppnar Bergakungen sin stora dörr in i Bergakungens sal. När jag var i tonåren lyssnade jag på det stycket om och om igen, på en skiva mina föräldrar hade. Det är något med hur det stegras och stegras och avslutas med smällar som jag tolkade som dörrar som slår igen, och i mitt huvud byggdes en hel värld bakom dem.En liten pojke smyger in genom en hålighet i ett berg och hamnar mitt i Bergakungens sal. Där dansar troll runt en flammande eld, gåtfulla varelser med långt hår och en lukt som inte går att värja sig mot. Det är inte såna där sagotroll med svamphattar och röda kinder. Pojken har hamnat mitt i Bergakungens sal. Han har med sig sin lillasyster. Trots att musiken är så hög vågar de knappt andas.Syskonen ser att längst bort, på en uthuggen trätron, sitter själve Bergakungen med klarblå ögon, guldkrona och en stor svart hund vid sin sida. Runt om den ligger det högar med skatter. Lillasyster råkar nysa och allt blir tyst. Trollen spanar åt alla håll. Bergakungen reser sig upp, lägger sin hand på den stora svarta hunden och tittar rakt på barnen.Visst hade det varit roligare att leva i en värld där troll fanns? Om jag fick välja skulle jag hellre existera i en värld där det finns troll, än tvärt om. Jag pratade med Harriet om att när hon var liten köpte jag leksaker och godis och slog in dem i folie. Jag sa att det var ett troll som hette Tripp som hade snott dem och sen lagt dem i skogen. Det är så speciellt att prata med sitt barn som idag är tonåring om hennes barndom.Man ska vara försiktig med att prata om vad som är verkligt, för att det är upp till varje människa. Sov gott.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En vibbkoll på vad som hänt sen förra avsnittet, där det finns ljusglimtar i det stora mörkret. En av ljusglimtarna är Dolly Parton

En känd influencer har nu dömts till fängelse. Anders Öfvergård och Anna Book är ovänner. Bianca Ingrossos ex skickade ett sms som Gabbi framkallade en stark ick och Penny Parnevik la upp en bild som fått folk att gå i taket. Varför? För att de helt enkelt inte är pålästa. Jackie Ferm har avslöjat kön på sin knodd och det är ett STORT poddbråk som vi så klart måste prata om. Visst ja – Paows hade en helkväll med Alex Ceesay där hon viskade en sak som vi alla hörde...Glad påsk – och stay toxic! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Karlavagnen hyllar en av våra mest folkkära artister! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Under våren var det meningen att Kikki Danielsson, som varit artist i över 50 år, skulle ut på avskedsturnén ”Nu är det nåt stort på gång”, men hon hann bara med några få konserter innan hon fick avbryta p.g.a. hälsoproblem och blev istället inlagd på sjukhus.I det här avsnittet delar Karlavagnens lyssnare sin tankar och storys om Kikki och vad hennes musik betyder för dem.Kul fakta: Visst du att Kikki Danielsson är hedersmedborgare i countryns huvudstad Nashville och att hon även har fått en bakelse uppkallad efter sig?Vi hyllar Kikki och hennes musik, med Magnus Broni i KarlavagnenRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook eller Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar ca kl 21:40.

Och så ställer vi frågor kring hur mycket vinst en tidning får göra innan mediestödet ryker. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Visst är väl känslan att antalet AI-blunders i svenska medier ökat på sistone? Allt från AI-videos i SVT:s Agenda till nyhetsnotiser där ChatGPT:s försynta “säg till om du vill ha texten mer nyhetsmässig”-förslag råkar slinka igenom i slutpubliceringen. Det finns flera internationella exempel som ger vid handen att vi kan komma att få se fler och allvarligare AI-skandaler under månaderna och åren som kommer, i takt med att generativ AI blir allt bättre. Freddi Ramel pratar med Esbjörn Guwallius, journalist med fokus på AI, Pia Skagermark, utrikeschef på Dagens Nyheter och Nicholas Hune-Brown, chefredaktör på kanadensiska tidningen The Local. Bonniers lokaltidningar får mediestöd trots vinstI förra veckan gick Bonnier News ut och berättade att deras vinst för fjolåret landade på drygt en miljard kronor. Men det som fick en del att höja på ögonbrynen, eller kanske snarare det som stack i ögonen på vissa, det var Bonnier News Locals resultat. Koncernens lokaltidningar gick nämligen med 261 miljoner kronor i vinst, samtidigt som de cashade hem 250 miljoner i mediestöd. Även vi på Medierna ställde de här siffrorna mot varandra i våra kortnyheter. Men, är det verkligen så fel?Joanna Korbutiak har pratat med Pia Rehnquist, chef för Bonnier News Local, Lisa Irenius, chefredaktör Svenska Dagbladet och Anders Malmsten, journalist och författare.

Tim är tillbaka i Sverige och leder er tillsammans med Henke och Snäcke genom den sillyn som slagit ned.Vi inleder i Elfsborgs tränarjakt – vem borde de går för? Och vad tycker vi om att de hörde av sig till Thelin?Sirius spänner bågen och presenterar en dyr mittback. Visst känns det bra?Snäcke såg AIK:s träningsmatch mot Toronto och delar med sig av sin matchanalys, hur ser AIK ut egentligen? Hur oroliga blir vi till följd av uppgifterna om att de tappar Benkovic?Utöver mängder av Silly gör vi även ett avstamp i försäsongströjor, MFF:s trupp och Kalmars brist på värvningar.En måndag full av nyheter och diskussioner.Lyssna nu. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Visst snackar vi människor om mycket men inte om allt. Här lyfter inringarna små eller stora frågor, personliga erfarenheter eller nyheter som annars hamnar i skymundan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Om sånt vi tänker mycket på men sällan hör om eller får chansen att säga högt, särskilt inte i Sveriges största radiokanal P4. Christian Olsson och resten av Sverige lyssnar.Saker vi pratar för sällan om i Karlavagnen med Christian OlssonRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.seeller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar efter Sportextra, ca kl 22:15.

Som en kontrast till ett tungt nyhetsflöde så hör vi inringare som delar med sig av små och stora saker som på olika sätt inger hopp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Visst kan det ibland känns överväldigande när vi tar del av händelseutvecklingar på det internationella planet såväl som här hemifrån. En del nyheter är tuffa att ta till sig och ibland talas det om en nyhetströtthet. Eller att man undviker nyheter. Ikväll vänder vi på steken och pratar om sånt som gör dig hoppfull, nyheter eller händelser i ditt liv som har stärkt dig och gett dig hopp om framtiden. Olof Wretling om hopp och framtidstroRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet startar kl. 21:40.

Julstressen har ibland en tendens att leda till tankspriddhet, glömska och hjärnsläpp. Vi pratar om alla gånger när det gick lite för fort! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Sara råkade ge bort en museiresa till sitt ex, Mårten glömde tomtemasken och drog på sig en nylonstrumpbyxa istället och Harry deltog i en fårvallningstävling som bokstavligen gick ”skit”!Vi hör också Hugo som förväxlade vigvatten med handsprit och i extramaterialet säger vi hejdå till vår underbara kollega Yasmine som gör sin sista dag på Kvällspasset.

Nyheten om den inställda punkfestivalen i Karlskoga kan få oss att tänka på händelser i livet då det kändes som att vuxenvärlden helt var ute och cyklade. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Visst kan vi alla känna igen oss i känslan av att bli lite lite överkörd av att någon annan vet bättre, speciellt när vi var unga? Sen ska vi med handen på hjärtat också erkänna att de vuxna kanske inte alltid var så fel ute. Men visst kunde det vara frustrerande?Vill du läsa mer om nyheten som gav upphov till tisdagskvällens ämne så finns den är här Pia Herrera om när vuxna tror sig veta bästRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar kl. 21:40.

Visst är begreppet psykisk ohälsa en skadlig term som dränker vården i efterfrågan – men diagnoserna är inte problemet. Ökningen av adhd är priset vi betalar för ett modernt välfärdssamhälle. Professorn i psykiatri Markus Heilig skriver ett svar till Johan Bengtsson i artikelserien Psykiatrisverige. Inläsare: Jenny Strindlöv

Visst har ni märkt det? Nu är mörkret här igen. Under senhösten är det många som påverkas av det intågande mörkret och börjar må sämre. I det här avsnittet ger vi vetenskapliga och personliga tips för hur man klarar mörka säsongen på bästa sätt. Repris från 2020. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi är på vift på Mallorca och tar vara på livets trevligheter. Vi hyllar trevliga chaufförer, som gör det lilla extra. En soffa är full av svek och varför finns det Banan-kort på Ikea. Visst är det härligt med klädkodex till festen? Och tänk om alla Wahlgrens Värld avsnitt egentligen följer ett manus? Ska Pernilla börja kommentera fotboll? Och OBS! Vår biljett-tävling till podshowen är nu avslutad. (Ingen ide att fortsätta maila/skicka DM) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var en gång en syster till en känd filosof. Elisabeth hette hon. Både Elisabeth och hennes äkta make Bernhard älskade Rickard Wagner. Vid ett tillfälle föreslog den kända kompositören – lite slängigt – att man kanske borde grunda en renrasig och vegetarisk koloni för germaner i Sydamerika.Ni kan aldrig ana vad som hände sedan. Eller, det kan ni kanske. Elisabeth och Bernhard plockar upp Wagners antisemitiska brandfackla. Åker till Paraguay – varpå allting går käpprätt åt skogen.I det här avsnittet pratar vi om den nietzscheanska familjedynamiken, om självupptagna genier och om Sydamerikas fattigaste land. Det är underligt, skvallrigt och mycket fascinerande. Viel Spaß!------Visst vet du att du kan prenumerera på podden? Extra material och ingen reklam? Vilket deal: historiepodden.supercast.com——Läslista:Wästberg, Per, 'Det antisemitiska paradiset', Edith Whartons hemliga trädgård., S. 115-122, 2000Macintyre, Ben, Sökandet efter Elisabeth Nietzsche, Forum, Stockholm, 1994Andersson, Axel ”Nueva Germania” Populär historia 8/2010Ruin, Hand ”Världen behövde en syndabock” DN 2002-09-25Fredriksson, Gunnar, 20 filosofer, Norstedt, Stockholm, 1994 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

26 september. Ledarredaktionen sammanfattar veckan och diskuterar veckans partiledardebatt, varnar för ryska luftkränkningar och bemöter anklagelserna om att den inte har koll på försörjningsstödet. Mattias Svensson, Tove Lifvendahl och Paulina Neuding står för åsikterna, Andreas Ericson för frågorna.