Podcasts about visst

Och så ställer vi frågor kring hur mycket vinst en tidning får göra innan mediestödet ryker. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Visst är väl känslan att antalet AI-blunders i svenska medier ökat på sistone? Allt från AI-videos i SVT:s Agenda till nyhetsnotiser där ChatGPT:s försynta “säg till om du vill ha texten mer nyhetsmässig”-förslag råkar slinka igenom i slutpubliceringen. Det finns flera internationella exempel som ger vid handen att vi kan komma att få se fler och allvarligare AI-skandaler under månaderna och åren som kommer, i takt med att generativ AI blir allt bättre. Freddi Ramel pratar med Esbjörn Guwallius, journalist med fokus på AI, Pia Skagermark, utrikeschef på Dagens Nyheter och Nicholas Hune-Brown, chefredaktör på kanadensiska tidningen The Local. Bonniers lokaltidningar får mediestöd trots vinstI förra veckan gick Bonnier News ut och berättade att deras vinst för fjolåret landade på drygt en miljard kronor. Men det som fick en del att höja på ögonbrynen, eller kanske snarare det som stack i ögonen på vissa, det var Bonnier News Locals resultat. Koncernens lokaltidningar gick nämligen med 261 miljoner kronor i vinst, samtidigt som de cashade hem 250 miljoner i mediestöd. Även vi på Medierna ställde de här siffrorna mot varandra i våra kortnyheter. Men, är det verkligen så fel?Joanna Korbutiak har pratat med Pia Rehnquist, chef för Bonnier News Local, Lisa Irenius, chefredaktör Svenska Dagbladet och Anders Malmsten, journalist och författare.

Oj oj matigt avsnitt! Patrick har blivit HACKAD! Så lite om det. Sen om hur man ska göra för att spara på el nu när priserna är REKORDHÖGA.Sen om gammastrålning och hur man skyddar sig mot det. Och om hur man förbättrar jorden på en plats med ynkligt lager matjord. Visst fan! Vi pratar placering av växthus också. Hur dåligt är det med träd som skuggar??Och sen för patreons:- kreatin- styrketräning- sovsäckar till barnFan va starka vi känns just nu??puss och kram Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tim är tillbaka i Sverige och leder er tillsammans med Henke och Snäcke genom den sillyn som slagit ned.Vi inleder i Elfsborgs tränarjakt – vem borde de går för? Och vad tycker vi om att de hörde av sig till Thelin?Sirius spänner bågen och presenterar en dyr mittback. Visst känns det bra?Snäcke såg AIK:s träningsmatch mot Toronto och delar med sig av sin matchanalys, hur ser AIK ut egentligen? Hur oroliga blir vi till följd av uppgifterna om att de tappar Benkovic?Utöver mängder av Silly gör vi även ett avstamp i försäsongströjor, MFF:s trupp och Kalmars brist på värvningar.En måndag full av nyheter och diskussioner.Lyssna nu. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med prästen och psykoterapeuten Albin Tanke som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det biter i kinderna. Hu, vad det är kallt. Jag vet inte hur det är hos dig, men här i Malmö där jag befinner mig blåser det iskalla vindar. Det gör det ofta denna tid på året. Det kan kännas som flera minusgrader trots att termometern står på plus. Och det värsta, det är nog när kylan når in innanför och det svårt att bli varm igen. Då gäller det att försöka hålla igång, att inte stelna till. Ja, jag försöker verkligen göra det jag kan för att hålla kylan stången och inte låta den ta över på olika sätt.När vinterns kyla tränger djupt in i märgen, då påminns jag om hur skört livet är. Visst är vintern en vacker tid, det tycker jag verkligen, men jag vet också att kylan är svår för många, för alla som inte kan stänga den ute, för alla som saknar möjligheter att hitta in i den trygga värmen. Jag är så tacksam för kyrkans olika verksamheter med t ex värmestugor som på många håll görs i samverkan med t ex Stadsmissionen; för att ge värme på olika sätt.Text:Joh 1:5Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Visst snackar vi människor om mycket men inte om allt. Här lyfter inringarna små eller stora frågor, personliga erfarenheter eller nyheter som annars hamnar i skymundan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Om sånt vi tänker mycket på men sällan hör om eller får chansen att säga högt, särskilt inte i Sveriges största radiokanal P4. Christian Olsson och resten av Sverige lyssnar.Saker vi pratar för sällan om i Karlavagnen med Christian OlssonRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.seeller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar efter Sportextra, ca kl 22:15.

Dagens andakt hålls av Prima Singh diakon i Equmeniakyrkan i Stockholm. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. 30-åriga Prima Singh väntar sitt första barn och reflekterar i Andakten över graviditeten. Ur Andakten: ”Det är någonting som händer med en under graviditeten. Visst är det en massa hormoner som far omkring men det händer också något mer än bara det. Jag vet faktiskt inte om alla känner så, men jag känner det. Att det inte bara är de biologiska frågorna som hamnar i centrum utan också de existentiella frågorna.”Text:Psaltaren 139:16-17Musik: Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)ProducentLina Hedmarkliv@sverigesradio.se

Som en kontrast till ett tungt nyhetsflöde så hör vi inringare som delar med sig av små och stora saker som på olika sätt inger hopp. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Visst kan det ibland känns överväldigande när vi tar del av händelseutvecklingar på det internationella planet såväl som här hemifrån. En del nyheter är tuffa att ta till sig och ibland talas det om en nyhetströtthet. Eller att man undviker nyheter. Ikväll vänder vi på steken och pratar om sånt som gör dig hoppfull, nyheter eller händelser i ditt liv som har stärkt dig och gett dig hopp om framtiden. Olof Wretling om hopp och framtidstroRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet startar kl. 21:40.

Vad får Edvin & Johanna för VÄRVNINGEN till Podme? Fredrik saknar minnesluckor, Per Lindgren är groteskt vidrig på twitter, Petrina har coola glasögon och så vi igenom listan på TOXISKA kompisar som man kanske bör lämna i 2025!Och varför stör man sig LITE på killar som postar BRA grejer om mäns våld mot kvinnor? Trevlig helg!Support till showen http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vad får Edvin & Johanna för VÄRVNINGEN till Podme? Fredrik saknar minnesluckor, Per Lindgren är groteskt vidrig på twitter, Petrina har coola glasögon och så vi igenom listan på TOXISKA kompisar som man kanske bör lämna i 2025!Och varför stör man sig LITE på killar som postar BRA grejer om mäns våld mot kvinnor? Trevlig helg!Support till showen http://supporter.acast.com/gott-snack-med-fredrik-soderholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett tre timmar långt poddavsnitt om ett av tidernas coolaste och mest kompromisslösa spel? Visst är det jul, och visst är den god!Gäst: Daniel Eyre

Visst är det tråkigt när din sambo gillrar en fälla? Dessutom avhandlas vackra julänglar av lussekatter & varför en bastu kanske inte alltid fungerar Köp vår merch HÄR! Stötta på Patreon HÄR!

Julstressen har ibland en tendens att leda till tankspriddhet, glömska och hjärnsläpp. Vi pratar om alla gånger när det gick lite för fort! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.Sara råkade ge bort en museiresa till sitt ex, Mårten glömde tomtemasken och drog på sig en nylonstrumpbyxa istället och Harry deltog i en fårvallningstävling som bokstavligen gick ”skit”!Vi hör också Hugo som förväxlade vigvatten med handsprit och i extramaterialet säger vi hejdå till vår underbara kollega Yasmine som gör sin sista dag på Kvällspasset.

Nyheten om den inställda punkfestivalen i Karlskoga kan få oss att tänka på händelser i livet då det kändes som att vuxenvärlden helt var ute och cyklade. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Visst kan vi alla känna igen oss i känslan av att bli lite lite överkörd av att någon annan vet bättre, speciellt när vi var unga? Sen ska vi med handen på hjärtat också erkänna att de vuxna kanske inte alltid var så fel ute. Men visst kunde det vara frustrerande?Vill du läsa mer om nyheten som gav upphov till tisdagskvällens ämne så finns den är här Pia Herrera om när vuxna tror sig veta bästRing eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Telefonslussen öppnar kl. 21.Programmet startar kl. 21:40.

Jane Austens roman Stolthet och fördom från 1813 är en älskad klassiker, men lika älskad är filmatiseringen som gjordes 1995. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är ett välkänt faktum att en rik singelman måste behöva en fru!Även om tv-serien, med Jennifer Ehle och Colin Firth i huvudrollerna, följer romanen noga tar den sig viss konstnärlig frihet i just Colin Firths tolkning av Mr Darcy. I en ordlös scen som gått till historien tar han sig i bara skjortan ett dopp i sin sjö på godset Pemberley.Visst kan serien kallas tjejig, med alla underbara kostymer, men kläderna spelar roll och de speglar empirens ideal. Vi kan också lära att den sanna kärleken uppstår mellan två själar, inte genom förförelse eller för att den ena personen kan erbjuda ett gott parti.Var med och fira Jane Austens 250-års jubileum och återupplev de klassiska replikerna från serien och Carl Davis ljuvliga musik från serien i den här Klassikern av Hedvig Weibull.

Punkare, beatniks och kristna subkulturer kan ta över världen. Men att den samtida litteraturen tillhör dem är ett missförstånd, menar Torbjörn Elensky. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Kultur är ett vanskligt begrepp. Antingen är det för smalt, och omfattar bara det som personer som är ointresserade av sådant kallar finkultur, eller så är det för brett, och inbegriper i stort sett allt mänskligt. För att skapa ordning kan man försöka specificera med olika förled, vilket Horace Engdahl gjorde i det tal han höll 2006, med den insinuanta titeln Högkultur som subkultur?Hade han rätt?Ja, om man får tro flera av vår tids skribenter. För sjutton år efter att det hållits trycktes talet på nytt i tidskriften Essä, med ett flertal tillhörande kommentarer. Även om vissa av författarna tog visst spjärn mot Engdahls tankar så stod den övergripande bilden klar: Högkulturen var marginaliserad till subkultur.Åh, jag kan verkligen önska att det stämde. Men tyvärr tror jag inte det. För även om Horace Engdahl talade om högkultur, så syftade han på något mycket snävare: Den konstnärligt relevanta skönlitteraturen. Det han egentligen ondgjorde sig över var hur den marginaliseras. Och då framstår talet om subkultur som ett försök att göra litteraturen cool, som ett sista räddningsförsök. Ge den förnyad vitalitet.Litteraturen har ju dock fortfarande viss status, som upprätthålls inte minst av Svenska Akademien, vilken omger den med en air av finhet. Vilket kan vara en del av problemet. Subkulturer kan vara elitistiska, men de uppstår aldrig i eliten.När vi pratar om kultur måste vi inse att villkoren för de olika konstarterna är helt olika. Konstmusiken lever nästan helt på offentligt stöd, men den är samtidigt ytterst vital, med verkligt internationell relevans. Dess publik är global och kan därför bli väldigt stor, även för sådant som uppfattas som smalt. Den kan vara exklusiv, men är inte någon subkultur. Konsten - måleri, skulptur, installationer, koncept och så vidare - fungerar på flera olika sätt, det finns så att säga olika nivåer. Men talar vi om den verkligt framgångsrika är det en dynamisk blandning av kritik, privata samlare och offentliga institutioner som lyfter konstnärskap till kändisskap. Konsten har länge präglats av sin unika marknadssituation, men den är verkligen inte på väg att bli någon subkultur. Där finns fortfarande pengar, och inte i gamla stiftelser, utan från nya, superrika elitkonsumenter. Att det på ett par decennier i Stockholm öppnade tre privata konsthallar säger allt. Det är knappast några obskyra rockklubbar.Filmen då? Det finns högkulturell film som visas på festivaler världen runt. En del kan få kommersiellt genomslag. Det är den nyaste av konstformer, och i den samsas en folklig mångmiljardmarknad, nationella prestigeprojekt, geniala auteurer och kommersiell smörja. Det finns filmklubbar med subkulturell prägel, men filmkonsten är inte någon subkultur.Litteraturen är speciell på flera sätt. Under årtusenden är det varit härifrån de andra konstarterna fått sina motiv. Nationella gemenskaper vilar ofta på just litterära verk, Italiens Dante, Englands Shakespeare, Tysklands Goethe. Under ett par hundra år har den skönlitterära prosan utgjort kulturens centrum. Det är den folk först tänker på då de tänker på kanon. En konstart som länge kunde förena exklusivitet och prestige med en stor marknad. Nu har den emellertid på mindre än femtio år, snabbt tappat stora delar av sin publik och sin prestige. Vad blir då kvar? Blir den en subkultur bara för att den blir mindre? Är det inte snarare så att den är på väg att bli irrelevant?För en företeelse blir inte en subkultur bara för att den är smal. Det räcker inte. Subkulturer arbetar med särskilda uttryck både för att skapa gemenskap inom gruppen och avskärma dem som inte hör till: klädsel, musik, uttryck, gester. Visst kan man inkludera historiska rörelser, men de mest typiska och kända subkulturerna är alla delar av den ungdomskultur som började utvecklas efter andra världskriget. Beatniks, hippies, mods, skinheads, punkare, synthare, hiphopare och så vidare. Lätt identifierbara. Ofta bildades de av ungdomar från arbetarklassen, som ett sätt att utveckla självkänsla och gemenskap i opposition mot de vuxna och samhällets auktoriteter. De har dessutom vanligen varit fientliga sinsemellan. I början av 80-talet var det stora slagsmål mellan punkare och kickers, till exempel. Är det detta som väntar litteraturen? Slagsmål kanske vore bättre än ljum samstämmighet åtminstone. Men nej, jag tror inte det.Punken är medelålders, men fortfarande kan man se tonåringar glida över Sergels torg med skinnjacka med nitar och anarkist-A:n. De vågar kanske inte använda riktiga säkerhetsnålar i näsan, eller måla svastikor på ryggen längre, men ändå. Subkulturer har i våg efter våg präglat nya generationer och de har ofta gått från att vara små och utmanande till att påverka hela kulturen i vid mening. Beatniks blev mode på nolltid. Hippies befriade vår sexualitet. Punken gick från att vara ett långfinger mot alla över huvud taget som var äldre än 15 till att på djupet påverka mode, design, konst, musik, inte minst genom idealet att göra det själv, do-it-yourself. Är Horace Engdahl på väg att bli punkare? Drömmen om subkulturen är drömmen om ungdomen. Men det enda säkra är att vi alla bara blir äldre.Nästan all kulturell förnyelse efter världskrigen har bubblat upp från subkulturerna. Och går man längre tillbaka och vidgar begreppet gäller detsamma den heroiska modernismens pionjärer, surrealister, dadaister, futurister och andra som ville omstörta hela det existerande etablissemanget. Även 1800-talets dekadenter och dandyer, romantiker och revolutionärer var på sätt och vis subkulturer, som med tiden tog över. Stravinskys Våroffer buades ut på premiären och impressionisterna, som numera pryder så många affischer, muggar och bordsunderlägg att de blivit uttjatade, refuserades av de högkulturella experterna och öppnade sin egen salong istället, som riktiga punkare. Det går att hitta flera exempel på hur subkulturella strömningar tagit över hela samhällen. Kristendomens framväxt under senantiken är ett paradexempel: från att ha varit slavars, kvinnors och förtrycktas religion svällde den och tog på några hundra år över hela Romarriket.Det skulle kunna komma en litterär subkultur. En ny grupp romantiker, med utmanande kläder och interna tidskrifter. Visst. Men högkulturen, och särskilt litteraturen, håller inte på att bli någon subkultur. Den håller på att bli marginell. Jag hoppas fortfarande på förnyad vitalitet i skönlitteraturen, även om den aldrig igen blir den massmarknadsprodukt den var under halvtannat århundrade. Men den förnyelsen, som kanske redan pågår långt ifrån salongerna, i någon subkultur i en förort till Jakarta, kommer vi inte att känna igen förrän den redan är på väg att bli mainstream. Det enda säkra är att kulturell förnyelse aldrig har presenterat sig redan lagerkrönt.Torbjörn Elenskyförfattare, kritiker och essäistKällorTidskriften essä nr 19-20 2023: Högkultur som subkultur? Red. Emi-Simone Zawall.

Visst är begreppet psykisk ohälsa en skadlig term som dränker vården i efterfrågan – men diagnoserna är inte problemet. Ökningen av adhd är priset vi betalar för ett modernt välfärdssamhälle. Professorn i psykiatri Markus Heilig skriver ett svar till Johan Bengtsson i artikelserien Psykiatrisverige. Inläsare: Jenny Strindlöv

Jenny reflekterar över nya vetenskapliga framsteg samtidigt som hon och Victoria – helt utan att vilja lägga någon press på barnen – råkar drömma om framtida barnbarn. Visst går det att få barn senare i livet, rent teoretiskt… men Victoria är skeptisk, och Jenny tycker sig höra en lätt darrning av panik.Victoria kastas mitt under handelsträdgårdens julmarknad mellan glädje och oro när ett oväntat samtal får henne att plötsligt rusa till sjukhuset.Veckans tema är hyacinter, och lyssnarfrågorna tar upp allt från hur man får dem att stå stadigt till hur man övervintrar krolliljor, physalis och citronträd – samt hur man bekämpar spinnkvalster och andra vinterbekymmer i trädgården.Dessutom blir det en dödligt vacker prins (PS: Hyacinthus), en gudalik sagostund och ett litet genidrag.Hör gärna av dig till oss på: rodavitarosenpodden@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Visst kan man odla grönt krisp som förgyller vilken maträtt som helst även i november. Hanna och Rebecca berättar hur du enkelt odlar dina egna favoritgroddar och skott. Dessutom hinner de diskutera materialval i trädgården. Vad passar ihop och vad har olika material för för- och nackdelar? Odla och lär tillsammans med Hanna och Rebecca! 

Etter to gode kamper, deiset man brått ned i jorda igjen etter juling på Etihad. Mari Lunde har med seg Stefan Fosse og Arve Vassbotten for en prat om hva som gikk galt mot Manchester City. Ibrahima Konaté hadde nok en klønete dag på jobben, Giorgi Mamardashvili fikk endelig vise hva han er ordentlig god på, og nå er forventningene til sesongen justert.Så var det disse dommerne, da... Her er temaene:00:00 Intro01:30 Vurdering etter tre viktige kamper04:20 Hva gikk galt mot City?09:00 Ibrahima Konaté15:30 Giorgi Mamardashvili19:30 Hvor er de mentale monstrene?22:30 Sliten eller dårlig forberedt?28:00 Savner man Heitinga?31:00 Van Dijks annullerte mål42:00 Domemrstanden i England46:30 Arne Slot sitter trygt53:00 Hva er målet nå?59:00 Jeremy DokuIntromusikk Pausepraten: The Epic 2 by Rafael Krux Link: https://filmmusic.io/song/5384-the-epic-2- License: http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/ Music promoted on https://www.chosic.com/free-music/all/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hejsan TF-Fans! Välkomna till ett nytt avsnitt av Transformerspodden!Visst är det tråkigt när något inte finns på ett önskat språk...Som tur är finns det då eldsjälar som tar saken i egna händer och ändrar på detta...Idag Fandubs!Gå gärna med i vår discord kanal!https://discord.com/invite/5JptCTxKEt

Edith Södergrans postuma diktsamling fyllde 100 år 2025. Maria Küchen läser om en klassiker där själen fattar eld. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Flickrumsdikt, fnös någon föraktfullt när jag i tonåren utnämnde Edith Södergran till världens största poet genom tiderna. Det var en lite äldre kille, så där överlägset beläst och världsvan som bara lite äldre killar kunde vara när jag var sjutton år.Flickrummet sågs av de flesta som något att förakta. Idag, flera decennier senare, har det fått upprättelse. Det erkänns som en plats där identitet och uttryck kan växa, en subkulturell praktik för att citera genusvetenskapen.Men läser någon Edith Södergrans dikter i nutida flickrum? Och var står hennes poesi i samtidens unga litterära landskap? Jag är inte säker på att jag vill veta. Kanske avfärdas hon idag som alltför patetisk, överhettad och daterad. Men inte av mig. Aldrig. Jag förblir Edith Södergran trogen.Forskare som Ebba Witt-Brattström och Agneta Rahikainen har gjort upp med myten om modernisten Södergran som naturbarn och ensamt missförstått geni. Visst dog hon i tuberkulos – alldeles för tidigt, hon var bara 31 år – , men hennes dikter var inga feberfantasier. De ingick i ett sammanhang. Deras former och teman speglade ett nytt europeiskt litteraturklimat och bröt mark för det i Norden.Edith Södergran gick i skola i S:t Petersburg, hon behärskade flera språk och hennes Raivola på Karelska näset i Finland var ingen avkrok ute i skogen. Myterna om henne berättar inte mycket om vem hon egentligen var, och det är som det ska. ”Konstnären arbetar alltid i mörker och varje ljusstråle faller på hans arbete”, skrev hennes vän författaren Hagar Olsson 1925, två år efter Södergrans död, i förordet till samlingen ”Landet som icke är”.Varje gång jag läser om den boken, som innehåller Södergrans efterlämnade dikter från 1916 och framåt, tänker jag att den där lite äldre killen hade rätt. Detta är flickrumsdikt. I bästa tänkbara bemärkelse. I kontrast till en värld där lite äldre killar – eller, om man så vill, patriarkatet – hade föreskrivit allt, skapade Södergran en autonom plats.”Landet som icke är”, rymmer prinsessor, krossade hjärtan och en brud vars ring är hennes tankar. ”Min krets är trång”, börjar dikten om henne, men ”det ligger något varmt på grunden av allt det / främmande omkring mig.”Bruden beskrivs som en fånge på en plats där hon inte hör hemma. När flickor blir kvinnor, ”blir de utestängda från ljuset / och kastade i ett mörkt rum”, skriver Södergran. I ett sådant mörkt rum, som i en fängelsecell, befinner sig bruden. Men det är kanske inte Eros som är grundproblemet, när barnet växer upp och måste överge flickrummets frihet, utan maktordningar som spärrar in hennes sexualitet?”Din kärlek förmörkar min stjärna” står det i Landet som icke är. ”Min hand är ej hemma i din. / Din hand är lusta – / min hand är längtan.” Diktens ”du” kan vara en älskare som vill något annat än diktjaget, en människa som för in ett mörker i hennes liv – men kanske finns här också en Gudslängtan som är hopplös eftersom den är erotisk.Många med mig har sett det mystika draget i Södergrans dikt. Gunnar Ekelöf, en annan mystiker i den svenskspråkiga 1900-talslyriken, skrev i sina efterlämnade anteckningar att ”Södergran och jag är lika, parallella. Vi har sett något av samma vision”.Lusta och längtan är inte samma sak. Det är inte bara kroppen som fattar eld när flickebarn blir kvinnor, utan också själen. En olyckligt förälskad tonåring kanske i grund och botten inte alltid trånar efter någon specifik lite äldre kille utan efter överskridande, ett passionerat och hängivet uppgående i något eller Någon bortom allt mänskligt. Flickrummet kan med andra ord vara ett rum för mystik.Mystik litteratur inom religionernas ramar betingas alltför ofta av religiösa dogmer som låser språket, och därmed min läsning och mina tankar. Språkliga schabloner beskriver själens förening med Gud som en prestation, en seger att vinna genom att sökaren följer en bana snitslad av auktoriteter. I kontrast till det, blir dikterna i ”Landet som icke är” uppenbarande följeslagare, eftersom de inte säger hur mystiken borde vara utan enbart speglar vad den kan vara, och vad den faktiskt är.Icke-vetandets totala tids- och rumsupplösning är en kärnpunkt i mystik erfarenhet. Det blir brutalt påtagligt och sant i beskrivningen av en dag som ska komma, när ”helvetet är tomt / och himlen stänges / och allt står stilla – / intet finns då kvar än en sländas kropp i vecket / av ett blad. / Men ingen vet det mer.”Kanske ska en andligt sökande människa inte ta för givet att hon vill uppleva den dagen. Det innebär utmaningar och själsliga risker. För, som det står i Bibeln, ingen kan se Guds ansikte och leva.Genom ”Landet som icke är”, rör sig sagoaktigt arketypiska flickor och kvinnor. Bokens prinsessa är en varelse ”utan nycker, / utan hårdhet, utan slöjor och utan list.” Sådan oförställd nakenhet innebär en utsatthet, mellanmänskligt och själsligt, som jag tror att många kan känna igen. De flesta av oss lyckas dölja den, och kanske kväva den, bakom sociala masker. Men i Edith Södergrans dikt behöver den inte förklä sig. Det sårbara allvaret får en fristad.Flickan i den långa dikten ”Under” möter en nunna, klädd i en dräkt där ”allvaret blickar ur den mörka vecken”, och utbrister: ”Jag blev så glad, då jag såg dig, o syster.” Nunnan leder henne till en kyrka där Gudsmoder är den högsta, en fruktansvärd gestalt, full av nåd men onåbar.Modersmystik avfärdas ibland med samma förakt som flickrummet, men Edith Södergran väjer inte för den. Det är inte moderskapet som stänger in kvinnan på en mörk plats, i en trång krets. I dikten Nattlig madonna får det tvärtom världen att växa ”ut i alla vidder”. Moderskapets mystik beskrivs högstämt och samtidigt konkret: svarta moln drar över himlen, en mor är vaken, ett barn sover, och i nattens tystnad sjunger änglar ”alla världars lov” – en lovsång vars eko den unga modern hör djupast i sitt inre.Patetiskt, skulle nog den där lite äldre killen ha sagt. Men dikten speglar min egen erfarenhet som ung förstagångsmamma: Världen blir inte bara större. Den blir oändlig.Modersmystiken från gärna upprättas, och för min del kan den gärna få definieras som en subkulturell praktik. Och i samtidspoesin hoppas och tror jag på en renässans för begåvad högstämdhet i Edith Södergrans anda – dikt som avsöker existentiella utmarker och bråddjup och menar allvar på liv och död.Maria Küchenförfattare och kritiker __________________ Böcker av Edith Södergran 1916 – Dikter1918 – Septemberlyran1919 – Rosenaltaret1919 – Brokiga iakttagelser (aforismer)1920 – Framtidens skugga1925 – Landet som icke är (postum). Redigerades av vännen och författaren Hagar Olsson och firade alltså 100 år 2025. Övriga källorAgneta Rahikainen: Kampen om Edith – biografi och myt om Edith SödergranEbba Witt-Brattström: Ediths jag – Edith Södergran och modernismens födelseAnders Olsson: ”Du skall vara min åra!” – Gunnar Ekelöfs sena dialog med Edith Södergran Landet som icke är (ur samlingen med samma namn, 1925)Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är jag trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom landet som icke är.Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka vår sargade pannai månens dagg.Mitt liv var en het villa.Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –vägen till landet som icke är.I landet som icke ärdär går min älskade med gnistrande krona.Vem är min älskade? Natten är mörkoch stjärnorna dallra till svar.Vem är min älskade? Vad är hans namn?Himlarna välva sig högre och högre,och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmoroch vet intet svar.Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

I vårt mest patrullerande avsnitt hittills besvarar vi – på vår arbetsgivare Gustaf Ljungnés begäran – frågan ”vad gjorde Gustafs pappa utanför Kaliningrad strax efter murens fall?”. Visst lösskäggeri utlovas.Per är den som sätter sig vid signalspaningsutrustningen den här gången och därmed även den som intervjuat Gustafs pappa. Det blir sålunda skojsig spaning utanför Kaliningrad, men även en lovsång till den lilla och tungt beväpnade Kaparen-klassen. Mattis roll är den här gången att längta tillbaka till ett äldre Ryssland. Stort tack till Gustaf! Det här är hans personliga expressavsnitt.Vill du också ha ett personligt expressavsnitt? Bli då vår patreon på tier Gustav II Adolfs livvaktsstyrka. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Visst känns det lockande att skörda frukter från sitt eget citronträd? Men det krävs mycket ljus, värme, tid och pyssel för att trädet ska trivas i Norden. Botaniskas trädgårdsmästare Olle Lindgren ger sina bästa citrusodlartips. Stina och Åsa har varit i Italien och smakat citroner, det finns många olika varianter. Citrus generellt korsar sig lätt, men nu har forskningen äntligen klurat ut vilka korsningar som gömmer sig bakom våra vanligaste citrusfrukter.

Visst har ni märkt det? Nu är mörkret här igen. Under senhösten är det många som påverkas av det intågande mörkret och börjar må sämre. I det här avsnittet ger vi vetenskapliga och personliga tips för hur man klarar mörka säsongen på bästa sätt. Repris från 2020. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi är på vift på Mallorca och tar vara på livets trevligheter. Vi hyllar trevliga chaufförer, som gör det lilla extra. En soffa är full av svek och varför finns det Banan-kort på Ikea. Visst är det härligt med klädkodex till festen? Och tänk om alla Wahlgrens Värld avsnitt egentligen följer ett manus? Ska Pernilla börja kommentera fotboll? Och OBS! Vår biljett-tävling till podshowen är nu avslutad. (Ingen ide att fortsätta maila/skicka DM) Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Poesin är det som försvinner vid översättning, sägs det. Men översätter vi inte alla hela tiden? Jonas Rasmussen söker efter ett gemensamt modersmål. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Från radion i köket kommer dagligen nyheter om konflikter världen över. Och mitt i allt det här tänker jag på något så banalt som träd.När jag hör eller läser ordet ”träd” tänker jag på björken vid vägen utanför mitt barndomshem – hur vi klättrade i den; hur den svartvita barken kändes mot fingrarna; hur det svajade när man var 15 meter upp och kunde se vårt hustak uppifrån. En skogsbrukare gör sig säkert helt andra bilder i huvudet: för hen är ett träd kanske lika mycket en kapad stam redo att förädlas till virke. Och en arborist får säkert helt andra associationer.Jag arbetar som översättare och det brukar sägas att översättning handlar om att överbrygga språkliga, kulturella och nationella gränser, och det är förstås sant. Men kanske är översättning både någonting mycket mer personligt och komplext än så, och samtidigt något omedvetet som alla på jorden går runt och ägnar oss åt hela tiden. Och själva strävan efter att söka kunskap och försöka förstå andra än den egna gruppen verkar ligga inbäddat i människans DNA.Den danska poeten Inger Christensen lär ha sagt att översättning av en dikt är som att göra ett färgfoto till svart-vitt, och den amerikanske poeten Robert Frost har uttryckt det som att ”poesin är det som försvinner vid översättning”.Men även inom ett och samma språk finns en bedräglig mångtydighet och väldiga begränsningar i vad man faktiskt kan uttrycka. Ett av de allra första orden man lär sig som barn brukar vara ”lampa”. Men liksom med ordet ”träd” är jag ganska säker på att någon nu ser en kökslampa framför sig, någon annan läslampan vid sängkanten. Så vad är egentligen en ”lampa”, och förstår vi ens varandra, även om vi talar samma språk och använder så basala ord som ”lampa” och ”träd”?På ett seminarium på Köpenhamns universitet 2017 höll översättaren, skådespelaren och regissören Peter Eszterhás ett föredrag där han satte fingret på någonting som jag länge hade anat, men inte själv hade lyckats formulera. Vid flera tillfällen återkom han till meningen ”modersmålet heter översättning”. Ja, utsagan kräver lite eftertanke. Eszterhás föddes i Ungern och kom redan som barn till Danmark, men det här har inte med hans eget modersmål att göra, utan ska, som jag tolkar honom, förstås mer universellt. Som att modersmålet är ett språk som hela jordens alla nationaliteter använder, och det språket är en praktik som han alltså kallar översättning.Vi människor står inte ut med att något saknar mening. Visst har också du stått och sett ett moln på himlen bilda en kamel, ett ansikte eller något helt annat, fullt medveten om att det bara är slumpens och vindarnas lek med vattenånga, och dina egna fantasier, som skapar bilden. Det samma gäller när vi betraktar abstrakt konst. Om vi presenteras för en målning med ljusa prickar på en mörk bakgrund ser någon en stjärnhimmel, någon annan en blomsteräng på natten. Vi nöjer oss inte med att det är prickar på en mörk bakgrund, utan helt instinktivt omvandlar vi det tillsynes obegripliga till något begripligt genom att relatera det till våra egna, subjektiva erfarenheter.Och när vi ser en slumpmässigt genererad teckensallad av bokstäver, eller läser en dikt där nästan vartenda ord hade kunnat bytas ut mot något annat, då kan vi inte låta bli att ändå försöka uttolka ett meddelande, en mening, i texten – något som hakar in i våra egna liv och minnen.För att göra vår omvärld begriplig för oss själva använder vi våra sinnen. Det är tillexempel ren överlevnadsinstinkt att kunna bedöma en bils riktning och hastighet för att inte kliva ut i gatan vid fel ögonblick. Vi avläser också ständigt våra medmänniskors ansiktsuttryck och kroppsspråk. Och som de sociala varelser vi är så har det verbala språket här en särställning. När en vän ringer till dig och säger: ”Jag har det inte så bra just nu”, då betyder det förmodligen att hen skulle behöva prata med dig. Kanske är det tillochmed ett sätt att fråga om du har tid att ses snart för ett allvarligt snack, även om det inte är det som faktiskt uttalas. Vare sig vi vill eller ej måste vi alltså dagligen tolka en otrolig mängd intryck för att göra vår omvärld begriplig och meningsfull.Och om vi vänder 180 grader på perspektivet så måste vi själva också tolka vårt inre för att göra oss förstådda och för att själva kunna fungera i omvärlden. Det är livsavgörande att kunna förstå och reagera på signaler som tillexempel att kroppen fryser eller är hungrig. Och för att överhuvudtaget kunna interagera med våra medmänniskor måste vi ge uttryck för våra egna affekter, känslor, tankar och idéer. Och de här inre, subjektiva faktorerna är inte ursprungligen formulerade på ett begripligt språk, inte ens för oss själva. Vi måste därför översätta våra egna tankar och känslor till ett språk som är någorlunda begripligt för vänner, bekanta och dem vi älskar.När Tomas Tranströmer mottog Neustadt-priset 1990 sade han i sitt tacktal bland annat följande: ”En dikt är en representation av en annan, osynlig dikt, skriven på ett språk bortom det vanliga språket. Därmed är även originaldikten en översättning.” Här finns alltså en tydlig parallell till Eszterhás tanke om ”modersmålet”. Som jag förstår Tranströmer menar han att de känslor, idéer och tankar vi har inom oss finns i oss på ett allmänmänskligt språk – bortom geografiska, kulturella och nationella gränser. Och dessa tankar och idéerna översätts av poeten till ett språk som kan läsas av andra.Och det är på den arenan konsterna verkar. Hade det varit möjligt att, i en fullt begriplig och empiriskt verifierbar facktext, uttrycka tillexempel ångest; hur det känns att vara förälskad; eller bara upplevelsen av att klättra i en hög björk, då hade mänskligheten förmodligen aldrig utvecklat skönlitteraturen och poesin, eller de övriga konstformerna. Men unikt för just skönlitteraturen, och framförallt poesin, är att den använder just språket för att uttrycka sådant som inte kan uttryckas med språket.Jag tänker igen på ordet ”träd”, och på att arboristen förmodligen ser en levande organism framför sig, där det osynliga rotsystemet är lika betydelsefullt som stammen och kronan. Jag tänker på det som finns under, bortom språket och som behöver språket för att bli synligt och få människor att förstå varandra över tid och rum. Och det ger mig hopp, hopp om att någonting djupt inuti mig också resonerar i någonting djupt inuti alla andra, oavsett religiös, kulturell eller nationell tillhörighet. Om språket missbrukas kan det förstås också användas för att söndra och splittra och ställa folkgrupper mot varandra. Och delvis är det nog resultaten av det jag fortfarande hör när radion i köket rapporterar om alla konflikthärdar. Men språket som sådant, och översättningen av språk, kan också användas till att få oss att förstå och känna samhörighet med andra kulturer och individer, och dessutom, i förlängningen, ge oss en klarare blick på vår egen kultur och oss själva. För bortom det där vanliga språket som vi kommunicerar med, och som ni, just nu, hör mig tala, så delar vi ett gemensamt språk; ett modersmål som heter översättning.Jonas Rasmussenöversättare och författare Källor:Peter Eszterhás. Föredrag om översättning vid Köpenhamns universitet 6/10 2017Tomas Tranströmers tacktal vid utdelningen av Neustadtpriset. ”Laureate's Words of Acceptance” kan läsas här: https://www.neustadtprize.org/a–swedish–poet–in–oklahoma–remembering–tomas–transtromer/ (min översättning från eng.)

Stor i Tyskland och bannad i Sverige, på tvärs mot sin tid och typiskt för densamma. Ann Lingebrandt reflekterar över den motsägelsefulle Ola Hansson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Våren 1901 skriver Ola Hansson ett anklagande brev till prins Ludwig av Bayern, den blivande Ludwig III. Det inleds en utredning, som kommer fram till att brevskrivaren är ”ofarlig”. Men det fortsätter postas klagomål från den skånske författaren och hans hustru Laura Marholm, med beskyllningar om svek, spionage och konspirationer. Kungligheter har gaddat sig samman för att ruinera paret Hansson; ett påvligt sändebud ska rentav ha försökt förgifta författaren. I en polisrapport stämplas både mannen och hustrun som sinnessjuka och det konstateras att de knappt har pengar till mat, men dricker 8 liter öl om dagen. Så småningom, sedan Laura Marholm först tvångsinternerats, utvisas de ur Bayern. Deras folie-a-deux blir föremål för en tysk fallstudie i samtidens psykiatriska litteratur och diagnostiseras som ”kombinatorisk paranoia”.Hur kunde det gå så här illa? Det såg ju ändå ganska ljust ut – efter att Ola Hansson 1889 flytt Sverige och gett sig på att erövra Tyskland. Han lyckades faktiskt bli så inflytelserik att en skeptisk tysk kritiker tog sig för att lansera begreppet ”hanssonism”. Unga beundrare samlades i parets hus i Friedrichshagen i Berlins utkant, där också Strindberg bodde ett tag. Särskilt som essäist gjorde sig Ola Hansson ett namn och han introducerade inte bara skandinaviska författare. Med hjälp av lite fulspel blev han den som sålde in det tyska geniet Nietzsche hos tyskarna.Men den tillbakadragne bondsonen från Hönsinge hade svårt att hålla sig vän med folk särskilt länge. Snart vände vindarna, också i Tyskland fick han allt svårare att publicera sig, och till slut måste han försörja sig på att skriva humoresker.Att vara ett Ola Hansson-fan kan vara en prövning. Visst är det lätt att ömma för en nyskapande författare som gick i otakt med sin samtid. Som hypersensibel stämningslyriker stod Ola Hansson ganska ensam i realismens och samhällsdiskussionernas artonhundraåttiotal. Istället för att, som idealet löd, sätta problem under debatt skrev han svindlande vackra dikter där natur och sinnestillstånd flöt samman. I Notturno hittade han på nya ord, som ”drömsövd” och ”eldstårar”, prövade på fri vers och blommade ut som svensk prosadiktpionjär – och blev som tack hånad av kritikerna. Men han sög också åt sig av tidens allra grumligaste idéer. Den som plöjer hans prosa möter en säregen stilist som kunde skriva mästerliga noveller, men får även vada i svulstiga övermänniskotankar, grova antisemitiska utfall och kvinnofientliga attacker, och det osar ofta av bitterhetens gift.Det går att söka efter sociala och psykologiska förklaringar till Ola Hanssons fall. Men man kan också följa ett litterärt spår. Litteraturhistorien framställs ju ofta som en rak väg framåt, där djärva utmanare på sikt triumferar över konservativa losers. Men den är förstås också full av sidospår, sjaskiga bakgator och – återvändsgränder.För Ola Hansson befann sig den svenska litteraturen hopplöst i bakvattnet och med utblick mot kontinenten hade han ambitionen att modernisera den. Hos franska författare som Guy de Maupassant och Paul Bourget tyckte han sig hitta ”det fundamentalt nya”. En psykologisk konst, som borrar sig ned i individens djupaste schakt. Nu skulle naturalismens människouppfattning, med sin enkla summering av arv och miljö, väck!Den känslige skildraren av senhöstbladens skälvande nerver vände så sina instrument mot människans hemliga inre processer. Och för den uppgiften kunde författaren likna sig vid en vetenskapsman, som lägger upp sina studieobjekt på ett dissektionsbord.Detta gjorde han i den svenska litteraturens kanske mest dekadenta och definitivt mest utskällda verk, Sensitiva amorosa från 1887. Här beslutar sig en relationsfobisk berättare att, istället för att inlåta sig i verkliga förbindelser, på distans ”studera och njuta könet”. ”En litterär smutsfläck”, blev kritikernas dom. Och efter det kunde Hansson inte längre publicera sig i Sverige ens om han betalade ur egen ficka.I sin nästa novellsamling Parias var det de irrationella impulserna till kriminella handlingar han sökte svar på, i en blandning av true crime-spekulation, pseudovetenskaplig protokollprosa och ett starkt stråk av mystik. August Strindberg blev så begeistrad att han skrev en enaktare utifrån en av historierna – typiskt nog blev den mer känd än förlagan.Hansson grunnade på hur han skulle kunna driva sin själsanatomi än längre. Resultatet blev en bukett psykologiska betraktelser, som skrevs 1891 men inte kom på svenska förrän 1914 under titeln ”Tidens kvinnor”. Här vänder han blicken mot före detta vänner och bekanta. Mer eller mindre maskerade skärskådas de moderna kvinnorna som exempel på den fördärvliga tidsandan, med ingående spekulationer kring deras erotiska liv.Tanken var att berättandet skulle fungera som ett ”sänklod” in i personlighetens centrala punkt, och det krävde en radikal estetisk form. Bort med dialog och intrig, men däremot gärna långa utläggningar utifrån en ”psykofysiologisk mystik”: idén att man genom en persons yttre kan avläsa hennes inre historia.Med författaren i rollen som forskare testade Ola Hansson gränsen för hur långt litteraturen kunde sträcka sig in på vetenskapens, och verklighetens, område – han var själv en smula osäker på i hur hög grad han lyckades.Vad han nådde fram till är i en sentida läsares ögon kanske framför allt tidstypiska fördomar, tarvliga fantasier och inte minst ett spritt språngande kvinnohat. Misogynin slår ut i full blom i en grotesk slutvision där kvinnorna, håriga som djur, nakna och jamande, firar häxsabbat.Tiden brukar mildra det skandalösa i litterära personangrepp. Men ”Tidens kvinnor” ångar otäckt efter mer än ett sekel – vilket förstås inte gör den mindre fascinerande. Att Ola Hansson med sitt intresse för psykets irrvägar själv skulle bli föremål för en psykologisk fallstudie är såklart en ödets ironi – eller kanske predestinerat, som han själv skulle ha kunnat anse. Trots sina högt ställda ambitioner skrev han in sig i en både konstnärlig och personlig återvändsgränd. Men med sitt försök att lägga könet under lupp gav han en avslöjande spegelbild av fin-de-sièclets föreställningar om kvinnor på väg mot frigörelse. Och han blickade samtidigt framåt, mot Freuds fallbeskrivningar några år senare, och, med sitt hänsynslösa sätt att använda verkliga personer som litterärt material, rentav mot 2000-talets autofiktion. Ja, hans spekulativa nyckelporträtt kan få vår tids verklighetslitteratur att framstå som finkänsligheten själv. Det ligger i experimentets natur att det kan misslyckas. Ola Hansson försökte tänja litterära gränser och betalade ett högt pris för det. I sin tid blev han en paria, i litteraturhistorien har han hamnat i ett smått undanskymt hörn. Men det är inte alltid den tidlösa och klanderfria konsten som säger mest om det trassliga mänskliga livet.Det finns en hel del att förundras över också i återvändsgrändernas skuggor. Ann Lingebrandt, litteraturkritiker och producent för Dagens dikt i P1

Under veckan fram till tacksägelsedagen hålls Andakten i P1 av André Jakobsson, kyrkoledare i Region nord i Equmeniakyrkan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I andakten pratar André Jakobsson om hur kärlek vidgar hjärtat.- Det är som att kärlek är smittsamt, på ett väldigt positivt sätt. Den som varit riktigt förälskad har kanske sett det där. Visst förlorar en sig i den person som en förälskar sig i – men även livet runt omkring och människorna runt omkring blir ljusare och varmare av kärleken., säger André Jakobsson i andakten.TextPsaltaren 119:32-36 (Svenska folkbibeln)MusikMorgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson Producent Helena Andersson HolmqvistMoskit medialiv@sverigesradio.se

Om dagens bokmarknad metadels består av 1800-talsromaner, vad är då en modern roman? Mattias Hagberg försöker skilja äpplen från päron. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det börjar med en röst, en röst som förefaller komma ur tomma intet: ”Jag är en sjuk människa… Jag är en ond människa. En frånstötande människa.”Fjodor Dostojevskijs ”Anteckningar från källarhålet”, om en namnlös, ensam och bitter man, är omöjlig att värja sig mot. Monologen är påträngande och andfådd; orden väller fram över sidorna; budskapet är svårfångat och motsägelsefullt, men rösten är ändå, på något märkligt sätt, övertygande. Stämman, som kommer mot mig som läsare, är självisk och karaktärslös, den koketterar gärna med sina egna tillkortakommanden och med sin förkärlek för det låga, lidelsefulla och irrationella.Dostojevskij slår an en ton som på en och samma gång känns uppriktig och lögnaktig, intim och främmande. På ett ställe utropar den namnlösa romanfiguren: ”Men nu räcker det… Vad har jag lyckats förklara med dessa ordanhopningar?” Och på ett annat: ”Jag vill här varken försvara lidandet eller välståndet. Det jag försvarar är… mina egna infall och en garanterad rätt att följa dem, närhelst det känns nödvändigt.”Ja, vad är detta egentligen för en text? Vad vill den? Ett intressant svar på dessa frågor finns hos den amerikanske kritikern och tidskriftsredaktören Edwin Frank i hans uppslagsrika studie ”Stranger than Fiction: Lives of the Twentieth-Century Novel” från 2024, ett svar som pekar fram mot en samtida diskussion om litteraturens roll och betydelse.Med Dostojevskij, skriver Edwin Frank, börjar den moderna romanen. Här möter vi för första gången en text som inte utger sig för att vara något annat än just litteratur, men som samtidigt undflyr alla försök att inordnas. Romanen förefaller, med Edwin Franks ord, att handla om ”allt och ingenting”. Här finns ingen entydig handling, ingen början och inget slut, inga distinkta karaktärer, bara en röst som mal och mal, som talar utan att bry sig om ifall någon lyssnar.Visst, ”Anteckningar från Källarhålet” hade föregångare, texter som rörde sig mot det subjektiva och irrationella, men ingen annanstans hade anslaget varit så tydligt och så konsekvent genomfört som hos Dostojevskij. Titeln på Edwin Franks bok, det svåröversatta engelska uttrycket ”stranger than fiction”, är talande. Det bär på en hel teori om litteratur som det kan vara värt att dröja vid; det vill säga att den moderna romanen, den som uppstod med Dostojevskij och fortsatte med författare som Franz Kafka, Gertrude Stein och Virginia Woolf, inte i första hand bygger på fiktion, utan på något mycket märkligare, något mycket mer udda och undflyende.För Edwin Frank är fiktionen intimt förknippad med det tidiga 1800-talet. Fiktionen var romantikens och realismens verkningsfält. Författarna i denna tradition ville avbilda och underhålla, berätta och gestalta, de ville spegla verkligheten eller få den att framträda på nytt med fantasins hjälp. Men även om de bröt ny mark, riktade blicken mot nya områden och nya företeelser, var de fast förankrade i sin form – i den klassiska berättelsen, med sin tydliga början, mitt och slut. De ville förmedla en känsla av trovärdighet. Läsaren skulle bjudas in i en värld som kändes sammanhängande och förståelig. En form som numera dominerar bokmarknaden, och som i dag kanske bäst beskrivs med orden kommersiell realism.Den moderna romanen däremot, den som Edwin Frank kallar 1900-talsromanen, ville något annat, eller rättare sagt något mer.Men vad?Edwin Frank svarar med en katalog, eller en konstellation, som han själv uttrycker det. I ”Stranger than Fiction” lyfter han fram ett trettiotal romanförfattare som verkat i Dostojevskij efterföljd, från André Gide till W. G. Sebald, och deras verk.1900-talsromanen är för Edwin Frank inte en form utan ett förhållningssätt. Den vill inte inordna sig, eller underordna sig någonting, eftersom den inte är intresserad av samma saker som sina föregångare; den vill inte bygga världar, den vill inte gestalta, den vill inte kommunicera. Den är reaktiv i stället för formativ – det vill säga: den moderna romanen är ett subjektivt svar på en upplevelse eller en erfarenhet, inte ett objektivt sätt, en objektiv form, för att gestalta en situation. Därmed blir också själva språket, det personliga uttrycket, en naturlig del av denna reaktion. De författare som Edwin Frank lyfter fram är inte i första hand intresserade av att sända begripliga budskap till sina läsare. Nej, de svarar med de ord de har till hands, med det språk som är möjligt i just deras situation. De prövar sig fram. Undersöker och testar. De försöker. Ja, ordet försöker är centralt. Den moderna romanen, den som Edwin Frank kallar 1900-talsromanen, är en anstas.Hos Dostojevskij är detta tydligt, det räcker med att läsa de första raderna ur ”Anteckningar från källarhålet” för att förstå att här arbetar en författare som reagerat starkt på sin samtids övertro på förnuftet och framsteget, och som gör det på sitt alldeles egna sätt, såväl språkligt som innehållsmässigt. Men det skulle så klart gå lika bra att exemplifiera med någon av de andra romanerna ur Edwin Franks katalog, som Ralph Ellisons reaktion på rasismen i den bitvis absurda ”Osynlig man” från 1952, eller Chinua Achebes svar på kolonialismen i ”Allt går sönder” från 1958, eller Elsa Morantes uppgörelse med den moderna historieskrivningen i romanen ”Historien” från 1974. I debatten om litteratur är det vanligt att göra en distinktion mellan fin- och fullitteratur, mellan det som är bra och det som är dåligt – som om litteraturen var en produkt en på en marknad, där det gällde att göra rationella val. Inrättandet av en kanon handlar om just detta, liksom betygsättning av litteratur, eller listor över de bästa böckerna just nu.Men det finns ett annat synsätt, ett annat språk för att tala om litteraturen i allmänhet och romankonsten i synnerhet. Som inte är intresserat av värdering i traditionell bemärkelse, utan av litteraturen som ett levande förhållningsätt till en värld i ständig förändring. Ur denna blickpunkt växer litteraturen ur ett existentiellt behov av att reagera på sin omgivning. Den är inte bra eller dålig. Sann eller falsk. Den är responsiv. Den är ett genuint försök att svara på en verklig erfarenhet – ett försök som dessutom, i kraft av sin originalitet och sitt språk, kräver ett gensvar av den som läser. Mattias Hagbergkulturjournalist, litteraturkritiker och författare, samt universitetslektor i litterär gestaltningLitteraturEdwin Frank: Stranger Than Fiction – Lives of the Twentieth-Century Novel. Vintage publishing, 2024.

Emma och Frida har varit på bokmässan (såklart med “Flawless” i högsta hugg) och i veckans avsnitt delar de med sig av en recap från denna upplevelse, som varit fylld av känslor. Och känslorna fortsätter ända in på veckans avsnitt då Frida och Emma har någonting att berätta. Ja, det finns ett slut på allt... men innan dess så blir det två avslutningsshower – live – som sammanfattar denna poddresa på åtta år! Och du är välkommen. Biljettlänkar hittar du i nyhetsbrevet. Visst är det också passande att veckans tema handlar om hur du får makeupen att sitta – trots gråt, svett och (nästan alla) tårar? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Emma och Frida har varit på bokmässan (såklart med “Flawless” i högsta hugg) och i veckans avsnitt delar de med sig av en recap från denna upplevelse, som varit fylld av känslor. Och känslorna fortsätter ända in på veckans avsnitt då Frida och Emma har någonting att berätta. Ja, det finns ett slut på allt... men innan dess så blir det två avslutningsshower – live – som sammanfattar denna poddresa på åtta år! Och du är välkommen. Biljettlänkar hittar du i nyhetsbrevet. Visst är det också passande att veckans tema handlar om hur du får makeupen att sitta – trots gråt, svett och (nästan alla) tårar? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det var en gång en syster till en känd filosof. Elisabeth hette hon. Både Elisabeth och hennes äkta make Bernhard älskade Rickard Wagner. Vid ett tillfälle föreslog den kända kompositören – lite slängigt – att man kanske borde grunda en renrasig och vegetarisk koloni för germaner i Sydamerika.Ni kan aldrig ana vad som hände sedan. Eller, det kan ni kanske. Elisabeth och Bernhard plockar upp Wagners antisemitiska brandfackla. Åker till Paraguay – varpå allting går käpprätt åt skogen.I det här avsnittet pratar vi om den nietzscheanska familjedynamiken, om självupptagna genier och om Sydamerikas fattigaste land. Det är underligt, skvallrigt och mycket fascinerande. Viel Spaß!------Visst vet du att du kan prenumerera på podden? Extra material och ingen reklam? Vilket deal: historiepodden.supercast.com——Läslista:Wästberg, Per, 'Det antisemitiska paradiset', Edith Whartons hemliga trädgård., S. 115-122, 2000Macintyre, Ben, Sökandet efter Elisabeth Nietzsche, Forum, Stockholm, 1994Andersson, Axel ”Nueva Germania” Populär historia 8/2010Ruin, Hand ”Världen behövde en syndabock” DN 2002-09-25Fredriksson, Gunnar, 20 filosofer, Norstedt, Stockholm, 1994 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

26 september. Ledarredaktionen sammanfattar veckan och diskuterar veckans partiledardebatt, varnar för ryska luftkränkningar och bemöter anklagelserna om att den inte har koll på försörjningsstödet. Mattias Svensson, Tove Lifvendahl och Paulina Neuding står för åsikterna, Andreas Ericson för frågorna.

Fredrik, Kristoffer, och Tobias: åter i samma avsnitt! Först diskuterar vi Goatmire Elixir, vad “'låg nivå” egentligen är för kod, typhantering och injektioner av inspiration. Därifrån glider vi över till AI, entusiasm och inspiration. Visst kan hela AI-blåsten ta glädjen ur kodandet? Man måste inte brinna för sitt jobb, men vad är det som är värdefullt? Att fokusera på annat än koden är väl att göra mindre av det som faktiskt ger en mest i jobbet? Tobias berättar om sina erfarenheter med Copilot - från entusiastisk till skeptisk. Är AI bäst för saker man inte bryr sig om? Vissa av oss har problemet att vi bryr oss om nästan allt. Icke-determinismen i AI en del av det som fångar en och får en att tro att man är produktiv? Med bara ett drag till i den enarmade banditens arm kanske jag får precis rätt resultat?! Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Avsnitt 527 var det förra med Tobias, Kristoffer, och Fredrik samtidigt Lars Wikman Goatmire Elixir och Nervesconf EU Elixir Nerves Webbserver på vape-elektronik BEAM Nervescloud Giocci Actor-modellen Program counter Phoenix Gleam Elixirs kommande typsystem Set theoretic types Waterpark-presentationen Java hotspot 385 - första avsnittet där Lars snackade Elixir Stötta Kodsnack på Ko-fi [Saša Jurić](Saša Jurić) _why _whys introduktion till Ruby Sam Aaron Sonicpi Eurollvm Kvantdatorer Quantum dot Ash José Valim GIS Next.js Server components Lobste.rs Codeberg Gotosocial En bok som heter Kapitalet Det kommunistiska manifestet Titlar I Varberg förra veckan Typ Elixir för embedded En riktig japansk farbror Sin egen PC Väldigt inte effektivt Djup stack Höjden på tallrikssapeln Vad betyder plus egentligen? Andra värden än prestanda Sålt in mig på Elixir många gånger En injektion av inspiration Man förstår de första tre orden Fokusera på Jira Djupare anknytning till koden Alla kopparkablar i Sverige Jag bryr mig om allt Det där kan jag göra med vim Ickedeterministisk autokomplettering All din kod är nu trasig Jag vill ha riktig kunskap Du är en tragisk människa

Militærhistoriker Magnus Håkenstad har sett den nye Blücher-filmen og diskuterer krig, heltedyrkelse og norsk film. Du får gratis tilgang på denne podcasten fordi andre abonnerer på Minerva, høyresidens dagsavis. Bli abonnent du også ved å følge lenken: https://www.minerva.no/abonnement

Reklam för Dbet. Här hittar ni våra andelsspel på Supertipsethttps://trk.affiliates.dbet.com/o/NRI1ix?lpage=vWZQ4d&site_id=7012722Fullständiga villkor gäller. +18. Spela ansvarsfullt. Stödlinjen stödlinjen.seÅrets fotbollsdeal är här! TV4 och Studio Allsvenskan har just nu ett samarbete där du för endast 249 kr/månaden får TV4:s Sportpaket (Allsvenskan, Superettan, Serie A, LaLiga, Svenska Cupen plus massa mer). Ordinarie pris är 449 kr/månaden så detta erbjudande innebär 200 kr rabatt varje månad! Gå in på https://www.tv4play.se/kampanj/studioallsvenskan för att ta del av erbjudandet!Det är tisdag och Studio Allsvenskan dukar upp för ännu en matchpodd dagen efter två allsvenska matcher!Vi snackar förstås ner matcherna Gais-Mjällby samt Öster-Norrköping.Visst vågar vi räkna med att Norrköping nu har säkrat kontraktet?Och hur bra är David Moberg Karlsson egentligen?Vi hyllar förstås Mjällby efter en otroligt stark bortaseger mot Gais.Och vi gratulerar välförtjänt till SM-guldet. För visst är det klart nu?Därefter drar vi igenom alla Silly-nyheter som har kommit.Missa inte dagens avsnitt.Ute överallt.Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

ad hände egentligen i sommar..? Tjejerna delar insikter och berättar om deras totalt motsatta semestrar. Lyxhus på Mallis VS ett hotellrum på Legoland med plastlakan. Varför började det att brinna på gården? Är rutiner så himla härligt? Är det härligt med en familj som prankar varandra hela tiden? Varför började det att brinna utanför huset? Visst kan man dö av att få ett äpple i hövvet? Hur pallar Mellis turnera med barnen? Är fylla = sommarminnen? Och kunde Melina & Ellinor äntligen varva NER?Det och en massa insikter får ni höra i dagens poddavsnitt - för nu är göttegommorma äntligen tillbaka i realtid!Produceras av More Than Words Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I denna ljuva sommartid! Visst är det helt fantastiskt hur naturens olika skiftningar skänker oss glädje, frid, stillhet och fascination.I dagens avsnitt samtalar Benny och Helena-Magdalena om naturens underbara skönhet, kraftplatser och elementen och vilka element som är deras favoritelement och mycket mer.Redigerat av Svensk RadioreklamRedaktör: Henrik Gyllenstenhenrik@svenskradioreklam.comwww.svenskradioreklam.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Glömska kan vara verkligt besvärligt. Men glömska kan också leda till dråpliga historier. Ring in och berätta vad som hände när du glömde. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Glömt att stänga av spisen? Bäst och åka hem och kolla för säkerhets skulle.Glömt att gratta en kompis? Bäst att hitta på någon riktigt rolig kompensation.Glömt att betala skatten? Bäst du gör det bums!Alla glömmer vi ibland, och vissa gånger blir glömska lustigt nog mer minnesvärt än annars. Bjussa på dina erfarenheter i ämnet.Vi vill höra just din personliga historia.Dela med dig av din berättelse i Karlavagnen, Sveriges största samtalsrum.Ring eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram.

Visst är det härligt att se en spegelbild av sig själv. Någon som tänker och agerar precis som jag. Det blir så friktionsfritt och enkelt att jobba ihop. Men vilka resultat får vi om alla är lika? Mycket forskning och erfarenhet visar att de organisationer och lag som vågar arbeta med olikheter är också de som får bäst resultat. Det är inte det enklaste men effektivaste. I dagens avsnitt pratar Lena, Mats och Lars om vad som händer om man vågar blanda sina grupper med olikheter och aktivt arbetar med att förstå sig själv och sina medspelare. Vad som händer när man lär sig respektera och förstå att någon annans olikhet bir mitt komplement och att vi tillsammans breddar vår totala förmåga.

I veckans podd får Gabriel ångest av Tobias storstädning.Vi firar Johan Jureskogs 50års-dag med pompa och ståt i ett stort cirkustält!Måste man bjuda med +1 på en fest?Är Alligator Alcatraz ett nytt koncentrationsläger?Vi rekommenderar tre av årets första sommarprat.Till sist listar vi tre gånger det kunde ha gått riktigt illa i livet..Nu kör vi!Kontakt: hello@poddagency.comI säng med Tobias & Gabriel produceras av Poddagency Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det gäller att avsluta på topp! Hanna har haft en av sina bästa midsomrar i Spanien, medan Lojsan & co sprängde på Sandhamn i vanlig ordning – eller? Vad landade kalaset på i år och är det dags att trappa ned lite på alkoholen?Följ oss på instagram och Tiktok @mandagsvibe, gå med i facebookgruppen "Måndagsvibbare" och skicka frågor, dilemman, am I the asshole och fuckboy or not till mandagsvibepodd@gmail.com. Hadeee!

Frida Fagerlund på exklusivt besök i poddstudion går igenom vad som händer utanför toppklubbarna i Premier League. Visst, vi snackar en del Arsenal också. Sedan tar vi en titt på Leeds, Sunderland och Burnley för att se om förbannelsen kan brytas och vem som har bäst chans att hänga kvar säsongen 25/26.

Fredrik snackar med Mattias Karlsson om .NET-världen. Hur är gemenskapen? Hur lär man sig hur man skriver bra kod? Och varför är Mattias inblandad i YH-utbildningar? Vilka verktyg är bra, och för vilka sammanhang? Visst är det fascinerande hur vissa saker kommer tillbaka om och om igen? Hur går utvecklingen av .NET? Vilka verktyg skulle Mattias välja idag för en ny webbapp? Eller för en mobil- eller skrivbordsapp? Sist men inte minst snackar vi lite om vikten av dokumentation och kommentarer. Gräv mer i saker, var inte rädd för att titta i okända filer och miljöer! Inspelat under Øredev 2024. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Mattias Mattias blogg Øredev Swetugg Homebrew Azure function Alpine Nuget YH .NET aspire Jetbrains Rider C# devkit extension för Visual studio code Ultraedit Stöd oss på Ko-fi! Win forms Web forms Blazor ERP HTMX Code-behind Avalonia Uno Webassembly CGI-skript Telerik Syncfusion Maui Blazor hydrate Flutter Streamyard A/B-testning Launchdarkly Mattias presentation på Øredev 2024 - Devopsdocs: transforming tideousness into joy Titlar Fokus på talarna Någon som inte dricker kaffe Det är ändå samma runtime Beroenden som inte har hängt med Varningar är fel Grunda men breda Såhär ska man koda Kontextswitcha i konsollen Olika verktyg för olika saker Små konsollappar i containrar Bara en main-metod Minst tre filer Rena komponenter Den upplevda prestandan

Det här är berättelsen om den osannolika duon som tog Sverige med storm under 90-talet. En resa som gjort ont, men fått gå ändå. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det är tidig onsdagsmorgon i december 1997. Ett av landets mest populära band ska spela en av sina nya låtar i TV4:as Nyhetsmorgon. Men sångaren Håkan Hemlin är ett vrak. Huden är askgrå, han tittar konstant ner i golvet och svarar så kort det bara går på programledarnas frågor.– Visst är detta fortfarande Nordman?– Jo, det är väl det.Under dom senaste åren har bandet Nordman tagit hela Sverige med storm och debutskivan sålde över en halv miljon exemplar. Ett tag kändes det som att nästan vartenda hushåll i Sverige hade plattan. Idén var enkel, ändå hade ingen annan tänkt tanken. Att blanda folkmusik och pop. Men den omedelbara framgången och stjärnstatusen som följde har blivit för mycket för sångaren Håkan, som nu är långt ner i ett amfetaminmissbruk. Inför dagens sändning har han redan missat soundcheck och låtframträdandet känns minst sagt själlöst. Under intervjun blir det istället duons andra medlem, Mats Wester, som får svara på nästan alla frågor.– Hade du kunnat drömma om hur det skulle tas emot?– Nä, förväntningarna var ganska lågt ställda för debutanter säljer inte så många plattor, och det hade inte vi heller räknat med att göra.Frustrationen kring Håkans oberäkneliga beteende har byggts upp under flera års tid, och den här sändningen blir droppen för Mats. Han är trött på Håkans beteende och lägger ner projektet Nordman. Efter att dom lämnat TV4:as studio kommer de båda vapendragarna inte att höras på sju år.Medverkande: Håkan Hemlin, Mats Wester, Py Bäckman och fanet Kajsa.Programmet är gjort av Robin Jonsson våren 2025Producent Joanna KorbutiakExekutiv producent Lars TruedsonSlutmix Fredrik NilssonProgramledare Siri HillP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från Nyhetsmorgon ( TV4, 1997), Striptease (SVT, 1994) och ZTV (1994).

Påsken är den största kristna högtiden, och även i sekulariserade familjer är det en stor sak: påskpynt, påskris, påskkäringar, påskägg och mycket annat. Alla har en relation till påsken, men långt ifrån alla vet hur det började. Visst, Jesus korsfästes och uppstod, men varför? Och vad, exakt, kan vi utläsa ur källorna?Jesus från Nasaret var en framgångsrik landsbygdspredikant och helbrägdagörare som vid en ödesdiger tidpunkt, troligen år 33 e.Kr., beslöt sig för att leda sin rörelse till Jerusalem och sprida sin lära också där. Resultatet var katastrofalt: tempelledningen (”översteprästerna”) kände sig hotade och beslöt sig för att röja honom ur vägen. De tycks inte ha varit rädda för hans budskap utan för honom själv, något som framgår av att ingen av lärjungarna greps – och det visade sig snart att det var ganska lätt för dem att predika vidare. Det var alltså Jesus själv, som person, som var farlig. Men att gripa och förhöra honom var en sak. Om man ville avrätta honom måste den romerska ockupationsmakten (som var tämligen ointresserad av judiska religiösa angelägenheter) kopplas in. När kuppen hade lyckats och korsfästelsen genomförts tog dessutom historien en besynnerlig vändning, eftersom liket försvann ur graven och ryktet spreds om att Jesus hade uppstått. Vad var det egentligen som hände? Kan vi, genom att utgå från dokument och indicier, pussla ihop en trovärdig slutsats?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om de dramatiska händelser som utspelade sig under den första kristna påsken.Bild: Sörjandet av Kristus (Mästaren från Nerezi, 1164). Wikipedia. Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Visst var det en speciell tid när man helst skulle hålla sig undan från andra människor. Visst minns ni? (NWT 2020-06-05)

Ibland när Paloma är inne i byn med Jesmin och handlar, då ser hon Märta och Moa. De är stortjejer och går på samma skola. På fritiden brukar de åka inlines på ICA-parkeringen. De är SÅ coola! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Runt runt i cirklar åker Märta och Moa. Paloma vågar knappt titta när de går förbi dem med vagnen. Märta och Moa är ett år äldre och gör det mesta på egen hand. Betalar tuggummi, sätter upp håret och bestämmer att dom ska va. -Ska vi va?-Visst!Vad gör man när man är? Man är väl hela tiden, utan att nån frågar? Eller?Fyra plus Kisse är en specialskriven serie av Emma AdBåge, för Barnradion.MedverkandeBerättare: Gizem Kling ErdoganText och bild: Emma AdBågeLedmotiv: Henning SernhedeProducent: Klara Grape, Barnradion

Demoskops vd Karin Nelsson samtalar med Henrik Höjer om stämningarna i Sverige efter masskjutningen i Örebro. Lag och ordning ligger redan högt på väljarnas priolista, och den lär knappast sjunka nu. I mätningarna kan vi se tecken på ett vibe shift i Sverige; woke verkar vara på nedgång, medan högernationalister har vind i seglen. I podden analyseras också svenskarnas syn på skatter och inkomstskillnader.

Hon var Beatrice Dahlén i TV-serien Rederiet och en av landets stora film- och operettstjärnor. Men Gaby Stenberg hade en passion ingen verkade ta på allvar. Att skapa musik av surrande insekter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under ett besök i en musikstudio stöter reportern Tommie Jönsson på ett märkligt gammalt instrument. Det är en insektsorgel. Tangenterna spelar upp surrande ljud från humlor, bin och getingar. Instrumentet har tillhört Gaby Stenberg, en stor operett- och filmstjärna på 40- och 50-talet. Det blir början på en resa in i en filmstjärnas säregna och okända musikvärld. – Det började en sommardag med tonen E. Det var en stor humla som flög omkring. Visst var det väl ett E? Gaby Stenberg ställer sig frågan i ett tv-program på 80-talet. Men så fort hon tar upp sin brinnande passion verkar programledaren flacka med blicken och gå vidare till nästa fråga. Vad är det hon pratar om?UppenbarelsenGaby Stenberg blev för många synonym med rollen som Beatrice Dahlén i tv-serien Rederiet. Men under 30-, 40, 50-talet medverkade hon i ett 40-tal filmer och hade otaliga operettroller på scen. Och hon hade hade absolut gehör. Under paus från karriären som filmstjärna och artist, fick hon en dag en uppenbarelse. Hon kunde höra vilka toner som insekterna surrade fram. Det flög omkring musik i luften, och Gaby bestämde sig för att fånga den. Under flera år spelade hon in insektsljud och skapade musik med hjälp av brum och surr från humlor, bin, getingar, bromsar och flugor. Men något gensvar var det svårt att få.Den märkliga insektsorgelnReportern Tommie Jönsson har grävt djupt i arkiven och gått igenom Gaby Stenbergs gamla rullband för att nysta upp historien om Rederiet-stjärnans okända insektsmusik. Under arbetet dyker också Gabys gamla insektsorgel upp, ett ombyggt instrument som än idag används i musikvärlden.I dokumentären hör du Gabys styvson Peter Koch, musikern Mattias Olsson, manusförfattaren Camilla Ahlgren, barnboksillustratören Lotta Mark, regissören och skådespelaren Bengt Bauler. Men merparten av dokumentären består av arkivfynd från Sveriges Radio, NRK, SVT samt privat material från Peter Koch, Lotta Mark och Entomologiska föreningen i Stockholm. Dokumentären gjordes 2025.Reporter: Tommie JönssonProducenter: Ola Hemström och Sofia Kottorp