Podcasts about Faktum

Eufemiavisorna klassas som Sveriges första skönlitterära verk. Kim Bergqvist reflekterar i dagens essä över vart vårt svenska medeltida litteraturarv. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2019-08-20.Om jag säger riddarroman, vad får du då upp för bild i huvudet? Är det Jan Guillous ”Arn” som rider mot solnedgången i det Heliga landet eller kanske Don Quijote som guppar fram på den lunkande Rosinante? För de flesta är det nog ingen romangestalt överhuvudtaget som framträder, utan något ur filmatiseringen av Sir Walter Scotts ”Ivanhoe” eller rent av en grotesk scen ur Monty Python and the Holy Grail.Allt jag nämnt har dock tillkommit långt efter riddarromanens gyllene tidsålder. Till och med renässansförfattaren Cervantes kommer för sent, även om hans hjälte förläst sig på just riddarromaner. Faktum är att det som ibland beskrivs som Sveriges första skönlitterära verk tillhör denna genre och genom att lära oss något om dess tillkomst lär vi oss också något avgörande om vår kulturhistoria.Egentligen handlar det om tre riddarromaner av tämligen skiftande karaktär, som tillsammans går under namnet Eufemiavisorna. Berättelserna, som i sin samtid lästs högt och framförts vid festmåltider för en aristokratisk publik, har alla kontinentaleuropeiska förlagor som översatts till fornsvensk knittelvers under ett tiotal år vid 1300-talets början.Fröet till denna kulturgärning såddes i Norge där den tyskättade drottningen Eufemia (c. 1280–1312), vars dotter var trolovad med den svenska kungabrodern hertig Erik Magnusson, tog initiativet till översättningen. I Norge hade liknande projekt en lång historia. Trots att kunskapen om detaljerna i Eufemias liv är bristfällig, känner vi henne bättre än den eller de personer som genomförde själva översättningsarbetet. Idag är en översättare nästan alltid en enskild person. Medeltida översättningar kunde vara omfattande projekt som utfördes av ett arbetslag, där olika personer stod för skilda språkliga kompetenser. Historiker, litteraturvetare och språkforskare som sysslat med de här texterna har trots det misstänkt att det rör sig om enskilda översättare – det är helt enkelt svårt att föreställa sig mer än ett fåtal individer i Sverige vid den här tiden hade kompetensen. Dessutom har nyare forskning visat att översättningarna inte alls – som man tidigare antagit – är särskilt klumpiga eller osofistikerade- Den fornsvenska diktaren hade en fullgod uppfattning om sin ursprungstext.Översättningarna bygger på flera förlagor på franska, tyska och fornvästnordiska och åtminstone två av berättelserna – Ivan lejonriddaren och Flores och Blanzeflor – var omåttligt populära i det medeltida Europa. Verken med bakgrund i Kung Arthur-legenden och i korsriddartematik spreds, kopierades och reviderades, alltifrån 1100-talet till 1400-talet, från det perifera Island i norr till det mångkulturella Spanien i söder, från England i väst till Grekland i öst. Vi känner till en mängd versioner av Floire et Blanchefleur, ursprungligen en fransk kärleksdikt, och av Chrétien de Troyes' Yvan, le chevalier au lion, som inte alltid är regelrätta översättningar utan snarare omdiktningar.Denna korta bakgrund visar tydligt hur den första underhållningslitteraturen på svenska är oupplösligt förenad med den europeiska litteraturen i gemen, och med de övriga europeiska folkspråken. Det hänger tveklöst samman med att den svenska eliten under 1200- och 1300-talet hade ambitionen att utmåla sig som en del av den kristna europeiska riddarklassen, med samma ideal, uppförandekoder, intressen och attribut. Det är själva motsatsen till allt tal om Brexit och Swexit. När svenskarna går från vikingatid till medeltid – genom kristnandet och inlemmandet av Skandinavien i en europeisk gemenskap – går det relativt snabbt; det finns en vilja till förändring.Man kan ifrågasätta hur de svenska frälsemännen stod sig gentemot sina kontinentaleuropeiska motsvarigheter ifråga om ekonomiska resurser – gods, borgar, rustningar, vapen – men faktum är att det statsbärande skiktet var väl bekant med tyska riddare, som var vanligt förekommande vid de nordiska furstehoven, och bör ha haft god förtrogenhet med den litteratur och andra kulturella koder som dessa uppskattade. Vid den här tiden studerade svenskar vid utländska universitet, och man hade börjat med riddardubbningar i Sverige. De skedde vid högtidliga sammankomster, såsom kröningar eller bröllop inom kungafamiljen. Den första riddardubbningen vi känner till som involverar svenska frälsemän ägde rum 1285, och denna praktik fortgick till 1497, då Sten Sture d.y. dubbades av unionskungen Hans. Det här visar hur länge riddaridealen hade åtminstone en symbolisk betydelse.Möjligen är det den internationella bakgrunden som gör att Eufemiavisorna är förhållandevis okända bland allmänheten – de passar inte in i ett nationalistiskt narrativ, det är ingen ursvensk litteratur. Läser vi alls någon nordisk medeltidslitteratur i skolan nuförtiden är det de isländska sagorna som får agera representanter för perioden.Kanske har det blivit dags att ändra på det. Numera finns en utgåva av Eufemiavisorna på det som professor Henrik Williams, ansvarig för bearbetningen, kallar en ”sen fornsvenska”. Där har många ingrepp gjorts, fast med lätt hand, i syfte att göra verken så läsbara som möjligt utan att ”översätta” texterna till nusvenska.Men hur skiljer sig de svenska versionerna från sina europeiska förlagor? Den trånande höviska kärleken verkar ha varit främmande för medeltidens svenskar och den får ofta stå tillbaka för utförligare skildringar av strider och envig mellan den ridderlige hjälten och hans motståndare. Men den höviska kärleken är främmande också idag. Den genusideologi som kommer till uttryck i riddarromanerna hyllar exklusivt manliga miljöer, marginaliserar kvinnor och tillerkänner dem sällan agens. I Hertig Fredrik av Normandie vinner titelns hjälte sitt hjärtas dam genom att ta sig in i hennes kammare med hjälp av en osynlighetsring. Att han förgriper sig på henne och därmed vinner hennes kärlek är en normalisering av sexuellt våld och frånstötande för en modern läsare.Just kring de här frågorna har forskarna börjat fundera mera. För genom att verken har anpassats till den tilltänkta publikens intressen bör de avspegla det svenska frälsets angelägenheter, eller åtminstone måla upp ett slags idealbild som tycktes både eftertraktansvärd och uppnåelig. Det är inte bara nöjeslitteratur och spännande äventyrsberättelser; berättelserna ger också uttryck för medvetna eller omedvetna föreställningar om det ideala samhällslivet, om sociala strukturer, makt samt genusideal.Om man antar att genren riddarroman motsvarar en särskild social ordning, så vågar jag påstå att den svenska integrationen i det medeltida kristna västeuropeiska sammanhanget inte var fullbordad förrän Sverige fick sin egen riddarlitteratur. Att det var en betydelsefull händelse råder det ingen tvekan om. Under senmedeltiden fortsatte Eufemiavisorna att kopieras i nya handskrifter och med boktryckarkonsten blev det en av storsäljarna. Denna svenska, och på djupet europeiska, litteratur.Kim Bergqvist, doktorand i historia

För att förstå gamla texter måste vi först låta dem vara döda och sedan väcka dem till liv. Ola Wikander ger sin syn på hur vi kan närma oss berättelser från forna tider. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först sänd 2019-09-26.”Varför skall man studera gamla texter?” frågar man ibland, med ett slags outsagd förförståelse att världen väl egentligen började 1945 (eller kanske till och med 1991 eller 2001). När jag inleder min undervisning i bibelhebreiska brukar jag inte sällan tala om möjligheten sådana texter ger att komma nära forna tiders tankar och människor, att överbrygga avståndet mellan dem och oss – och för en stund rycka oss ur den idéhistoriska dvala som identifierar modernt med gott. Det kan handla om texter som präglat stora delar av mänsklighetens idéhistoria. Så är det med de bekanta och ständigt lästa religiösa urkunder som man helt inte kan tänka bort ur vår tankevärld. I synnerhet då kan systematiska, gärna vetenskapligt exegetiska, studier av dem illustrera inte bara hur människor tänkt för länge sedan utan också hur deras tankar tagits över, hur de förändrats och än i dag påverkar världen omkring oss, och kanske oss själva. Och så är det helt enkelt väldigt fascinerande och spännande att läsa, låt säga, en antik text som något ur den Hebreiska Bibeln, Bhagavad-Gītā eller Homeros epos på deras egna språk, analysera varenda verbform, förstå referenser, återskapa ljuden och tankarna och den värld texten bär inom sig. Och så långt allt väl.Men det räcker inte. Det räcker nämligen inte att läsa – och heller inte att ”känna in” texten och vad man kanske tycker att den säger en personligen – i den situation i vilken man lever eller i ljuset av de ideologiska föreställningar man råkar hålla sig med. Risken för kritiklöst dåtidsförhärligande är lika förförisk som den för nutidsdyrkan. Och ännu viktigare: ett allmänt konservativt vurmande för och ”uppdaterande” av de tider och tankar som flytt hotar att dölja vad som faktiskt en gång tänktes och fanns. Det finns ingen text som inte tillkommit i ett historiskt sammanhang, och även de senare tidpunkter då de lästs och omtolkats har burits av ett sådant. Så är det naturligtvis också med oss som läser dem idag.För att komma svunna tiders tankar och människor närmare tycker jag – paradoxalt kanske en del skulle säga – att det är avståndet som ofta måste framhävas. Just genom att understryka hur annorlunda deras tänkande ofta var kan vi notera de saker som i någon mening kan anses vara ”allmänmänskliga”. Man måste med andra ord låta texten vara död.Men inte heller det räcker ensamt. Gamla testamentet berättar en egenartad och lite tragisk historia om hur den israelitiske konungen Saul i ett mörkt ögonblick konsulterade en häxa eller spåkvinna i orten En-Dor för att få tala med profeten Samuels ande, och det är i överförd bemärkelse något sådant textforskaren själv får ägna sig åt – man måste besvärja texten, frammana den – låta den döde tala. Med andra ord: göra sig själv till en textens nekromantiker. Konsekvensen av allt detta blir att man försätter sig i den paradoxala situation där man ser texten som på en gång död och bunden till dess ursprungliga historiska situation och bärande på en skattkammare av innebörd.En sådan metod leder delvis till vad några skulle uppfatta som en viss kyla. Man måste öva sig i att inte bli provocerad av vad man läser – just därför att våra moderna idéer ibland kan krocka med materialet och sätta sig som en bromskloss mellan den nutida läsaren och det han eller hon studerar. Ett exempel på detta råkade jag själv ut för under studentåren, när jag studerade Bhagavad-Gītā, hinduismens kanske mest älskade text, först i översättning och sedan på sanskrit. Den texten har som ramberättelse det stora, mytiska slaget vid Kurukṣetra, där två grenar av samma jättelika aristokratiska familj står beredda att bekriga varandra med stridsvagnar, hästar, och bågar. I det läget bryter den hjältemodige prins Arjuna ihop. Han vill inte slåss med sina släktingar. Men hans körsven, som råkar vara identisk med gudainkarnationen Kṛṣṇa, råder honom att göra sin plikt, varefter han börjar ett långt undervisande tal om meditation, försakelse och förtröstan på Herren som vägen till andlig befrielse. Detta tal är själva centrum i berättelsen, men första gången jag läste den studsade jag istället på Arjunas invändningar: man kan inte slåss mot sin släkt, argumenterar han, för då kan släktens kvinnor gå förlorade – och kastblandning kan uppstå! När jag läste detta satte jag i halsen – den aristokratiska ideologin framstod för mig som djupt frånstötande.Problemet var bara att detta för många modern västerländska läsare motbjudande tankegods inte var textens centrala budskap. Tvärtom var det vad den aristokratiske åhöraren för sisådär 2000 år sedan i Indien kunde förväntas ta för givet. Poängen är att man skall identifiera sig med Arjuna, och sedan lyssna på Kṛṣṇas teologiska utläggning, som utgör de kvarvarande 16 kapitlen av texten. Jag hade bara hunnit till kapitel 2.Den historien lärde mig att man för att förstå en texts budskap just måste försöka mentalt återskapa det som en gång var ”självklara” bakgrundsvärderingar – inte för att man håller med om dem, inte alls – utan för att kunna få en insikt i vad budskapet egentligen var menat att vara. Faktum är att det är just så man kan visa just detta att världen inte startade i mitten på 1900-talet – nämligen genom att visa hur genuint annorlunda värderingarna varit i andra miljöer.Men detta menar jag naturligtvis inte att det skulle vara omöjligt att hitta mer allmänmänskliga saker eller komma de forntida tänkarna genuint nära. Nej, sådant sker, och när det faktiskt gör det känns det verkligen som att man på ett nästan magiskt sätt slagit en brygga mellan nu och då. Men ”textdödandet” och ”textnekromantin” är båda lika nödvändiga steg i det arbetet. För att läsa en antik text – kanske i synnerhet sådana som i någon mening ”lever” i samhället än idag – måste man både ha en stark öppenhet för och inlevelse i miljöer och tankar som kan kännas både främmande, fantastiska, upplyftande och motbjudande – och en kyla och ett mentalt avstånd, som håller tillbaka den förföriska önskan att läsa ”för oss själva” – att göra läsarens eget perspektiv till det avgörande och texten bara till en spegel för läsarens egna idéer. Det måste gå åt båda håll, i ett slags hegeliansk spiral, där tolkandet av texten påverkar läsaren, som då kan förstå texten ännu bättre, ständigt uppåt i en avslöjande resa, som visar hur varje tanke fötts, meddelats och tolkats i ett sammanhang.Om vi gör så kan vi plötsligt faktiskt bli som häxan i En-Dor: verkliga besvärjare som kan återskapa tankevärldar som varit döda i tusentals år. Typiskt nog har texten om häxan betraktats som besvärande av en del senare tänkare, som stått långt från den miljö då den kom till – man såg det som ett problem att själva Bibeln framställer det som möjligt att frammana andar, vilket illustrerar problematiken med att på en gång vara ”för nära” och för ”långt bort”. Men som textnekromantiker som jag ingen anledning att beklaga mig över denna bibeltolkning. För dessa tankar och den historiska kontext de tillkommer i, är ju en del av texternas världsarv. Texten lever, just genom att man låter den vara död.Ola Wikander, teolog, författare och översättare

Idag är det du som lyssnar som bestämmer vilket ämne du vill tala om i Karlavagnen. Claes-Johan Larsson väntar ivrigt vid luren. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Har något speciellt hänt dig under sommaren? Något som SKA hända? Något du skulle VILJA hände? Ring in och berätta i Karlavagnen.Faktum är: I detta avsnitt har programledaren Claes-Johan Larsson inte satt någon förutbestämd rubrik - så ämne, det bestämmer du. Har du nåt på hjärtat? Dela det med oss och alla lyssnare, här i Sveriges Största Samtalsrum. Tveka inte hör av dig!Ring eller mejla oss, på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram.

Den ryska ockupationen av Finland 1713-21 kallas för Stora ofreden. Namnet är passande eftersom civilbefolkningen på olika sätt fick utstå mycket stora umbäranden – särskilt under åren 1713-14.Stora delar av Österbotten föröddes som en del av en militär strategi att hindra den svenska armén från att kunna hitta förnödenheter och operera mot den ryska ockupationsmakten. I de våldsamheter som de ryska soldaterna utförde ingick våldtäkter, tortyr, kidnappning och mord. Tiotusentals människor lämnade dessutom sina hem på flykt undan ryssarna. Åland tömdes i stort sätt helt på sin befolkning.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om en av de mer våldsamma perioderna i Finlands och Sveriges historia.Stora nordiska kriget pågick och den ryska tsaren Peter den store var efter det svenska nederlaget vid Poltava 1709 fast besluten att slutligen knäcka det svenska väldet i Östersjön. Problemet var att ett anfall för att ta Stockholm och tvinga Sverige på knä måste ske via södra Finland.I Östersjön härskade den svenska örlogsflottan. Efter ett misslyckat försök 1712 satte ryssarna in sin nybyggda och nyutbildade galärflotta längs den finska kusten. 1713-14 erövrades Finland och avgörande strider utkämpades vid Storkyro i februari 1714 och vid Hangö udde på sommaren samma år. En mångårig ockupation inleddes som fick stora konsekvenser för civilbefolkningen fram till freden 1721 i Nystad som avslutade den långa krigsperioden.Det svenska riket var i detta skede av Stora nordiska kriget oförmöget att försvara Finland med mer trupper än de som redan fanns inom riksdelen. Det föranleder frågan om det svenska riket övergav Finland. Faktum är att det aldrig kom särskilt stort stöd från de styrande i Stockholm som hade ansvaret under kungen Karl XIIs frånvaro i Turkiet.Kopplade till plundringen och skövlingen var underhållsproblemen och krigföringens villkor i fattiga och glest befolkade områdena i Finland. Vägsystemet var för dåligt för att kunna erbjuda transportleder och tillgången på mat knapp. Ryssarna tvingades att föra in stora mängder förnödenheter till Finland för att kunna hålla sin mer än 20 000 man starka ockupationsarmé vid liv. Stora delar av den spannmål som fördes till Finland kom sjövägen och transporterades längs kusten till den framryckande ryska armén.Den hittills bästa boken om Stora ofreden är skriven av den finske historikern Christer Kuvaja När Finland stod i brand. Rysshärjningarna 1713-1721 (2020). I den hittar man allt man behöver veta om denna dramatiska period. Även Göran Erikssons bok Slaget vid Rilax 1714 är lättillgänglig.Bild: En kosack i tjänst av Józef Brandt, wikipedia, public domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-0")); Hej kära läsareHoppas att du hade en riktigt fin midsommar när vädret äntligen samarbetade på den här, för oss i Sverige, viktiga dag. Nu är det många som går in i sommarledigheten och förhoppningsvis kommer tillbaka utvilade med en energisk glimt i ögat när höstsäsongen sedan startar upp i augusti. Vet också att det här kan vara den jobbigaste tiden för många. Inte samma struktur på dagarna, barn som är hemma istället för i skolan och tankar på allt som borde göras för att äntligen ta vara på ledigheten. Det kan bli lite mycket och när vi får en klump i magen eller tryck över bröstet är det många som försöker få bort det med olika distraktioner och substanser. Det gör att vi aldrig, enligt mig, haft fler människor som är beroende av olika saker. Allt från sådant som är positivt kopplat för de flesta som arbete, löpning eller gymmet. Andra är mer tydliga. Som alkohol, droger och sociala medier. Oavsett vad det handlar om märker jag som coach och föreläsare att mörkertalet är stort och att många kämpar utan egentlig hjälp. Så här kommer mina tankar om det, sammapressade på en A4, som jag hoppas kan vara dig till hjälp… Ha en fin sommar, Fortsätt läsa… Ditt liv är ett Mästerverk, Anders Haglund Alla Veckobrev Nothing found. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-1"));Veckans citat ”När livet känns tufft upplever en del av ossatt vi har förlorat spelet och att livet har vunnit.Men livet försöker inte besegra dig.Livet är inte ens en deltagare – spelet är ditt.”- Mo Gawdat UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-2"));Ett ansträngningslöst slut på beroendenUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-3")); Visst är det märkligt hur mycket vi människor gör trots att vi vet att det inte är bra för oss? Cigaretter får fortfarande säljas, hur väl vi än ”vet” vad de kostar både kropp och plånbok. Vi vräker i oss skräpmat, snabbmat och godis fullt medvetna om alla negativa konsekvenser. Dessutom går alla möjliga lugnande medel, smärtstillande, humörhöjande mediciner och sömntabletter åt som smör i solsken. Konsumtionen av alkohol, som förmodligen kostar samhället mer än något annat, ökar i en oroväckande takt. Faktum är att jag skulle gå så långt som att påstå att det, i alla samhällsklasser, aldrig har funnits så många människor som lever med någon form av beroende som i denna era av ”uppkopplad frånkoppling” – där verktygen som lovade att föra oss samman istället har fått oss att sitta ensamma i samma rum, mer närvarande med våra skärmar än med varandra. Det baserar jag på det icke-vetenskapliga underlaget av hur många människor jag pratar med som undrar hur de ska kunna hjälpa människorna de bryr sig om. Partners, föräldrar, barn, vänner och bekanta – eller så frågar de helt enkelt åt en ”kompis” som behöver göra en förändring. Så här vill jag utforska vad det är som gör det så lätt för vem som helst av oss att hamna i olika typer av beroenden. För tro mig, det är inte bara de i lägre socioekonomiska klasser som drabbas av ”problemen” ovan. Nej, vem som helst kan fastna i vilket beroende som helst. Mobiler kollas i onödan och i oändlighet, pengar spelas bort, det hetsäts, övertränas, shoppas och porrsurfas långt mer än någon vill erkänna. Listan över saker vi säger att vi inte är beroende av – men har så evinnerligt svårt att sluta med – får våra ”Pinocchionäsor” att växa nästan dagligen. Att vi har så svårt att bryta dessa oönskade vanor har inget med IQ att göra. Kasta första stenen i ditt eget glashus om du inte tror att vi alla har något slags kors att bära. Det som gör att det går snett är helt enkelt att vi inte förstår vad som egentligen ligger till grund för att vi väljer att plocka upp korset från första början. Vi har inte ett beroendeproblem, vi har en beroendelösning. Vi tror att vi gör det för att vi på något sätt är självdestruktiva, men sanningen är att det alltid finns positiva intentioner bakom. Vi har inte ett beroendeproblem, vi har en beroendelösning. Och lösningen är den vana som du råkade tro förändrade hur du mår. Anledningen till att det ändå går så fruktansvärt snett för så många är att vi baserar det vi gör för att förändra känslan på ett oskyldigt missförstånd. Därför vill jag göra mitt bästa, i det här forumet, för att visa dig hur det faktiskt fungerar. Allt i hopp om att kunna erbjuda insikter som är befriande både för dig och för dem du har möjlighet att påverka. För när vi bryter våra beroenden frigör vi både tid och energi till det vi innerst inne vet vore ett bättre sätt att leva våra liv. Att vakna hoppfull, full av energi och ivrig att göra nytta. Så, med det i åtanke, kommer här en förhoppningsvis målande beskrivning av hur alla beroenden uppstår: En människa föds med en obändig livskraft, en fantastisk tankeförmåga och förmågan att vara medveten. Den gränslösa potential dessa ger oss strömmar genom oss och mynnar ut i våra personliga tankar. När kvaliteten på dessa tankar är låg, och vi ställer oss bakom dem genom att ta dem på allvar, leder det till en negativ känsla. Från den obekväma känslan är vi villiga att göra nästan vad som helst för att må bättre. Vi provar det som verkar vettigt för oss i stunden. Vi kanske sjunker ner i soffan och tittar på tv, tar en öl, äter något, ger oss ut på en löptur, surfar på nätet, blir arga, startar ett gräl och så vidare. I princip vad som helst som distraherar oss från känslan som plågar oss. Om vi, till vår stora glädje, upptäcker att vi upplever en viss lättnad så kopplar hjärnan ihop handlingen med lättnaden och bestämmer att vi har hittat ett utmärkt verktyg eller en teknik att lösa framtida känslostormar med. Problemet är att vi tittade utåt, på vad som hände eller vad vi gjorde, för att lista ut vad som skapade förändringen. För det såg verkligen ut att funka, eller hur? Lite som när ett barn gråter och vi försöker distrahera det genom att göra roliga grimaser, peka på en ny leksak eller vad som helst för att få bort tankarna från ”det”. Barnet slutar gråta och problemet är löst. Nu kanske du tänker att det inte är något fel med det, men barnet kommer snart att tro att det inte har förmågan inom sig att studsa tillbaka känslomässigt. Så de behöver en ny leksak varje gång de mår dåligt. Eller så är någon annan numera ansvarig för att få dem på bättre humör. Och i samma stund som vi omedvetet kopplar ihop det som förändrades i våra omständigheter med förändringen i vår känsla, är vi dömda att för alltid leta efter det där speciella någonting på utsidan som ska få oss att må bättre. Dessutom behöver vi med tiden högre och högre doser av stimulans och distraktion för att få samma ”effekt”. För det var verkligen inte utsidan som gjorde skillnaden. Det var ett skifte i vår tankenivå. Därför fungerar inte samma saker igen om inte vårt tänkande – den verkliga orsaken till vårt ”lidande” – skiftar. Utan den förståelsen slår vi vad om att om vi bara hade mer, eller ökade intensiteten, så skulle det till slut räcka. Mer pengar, fler kanaler på tv:n, mer bekräftelse, snyggare magrutor, mer uppmärksamhet, fyra öl istället för en… Ser du hur det fungerar – och hur lätt och oskyldigt vi hamnar där om vi går på det oskyldiga missförståndet att våra känslor kommer från något annat än vårt tänkande i stunden? Att vi alla lever i känslan av vårt tänkande, vilket betyder att vi alla gör det bästa vi kan utifrån det tänkande som ser verkligt ut för oss i varje givet ögonblick? I samma stund som vi inser det här blir vi fria. Vi förstår att känslan är lika flyktig som tanken som skapade den. Att ingenting behöver göras förutom att invänta att vår livskraft, vår medfödda förmåga till nytt fräscht tänkande och vår medvetenhet om den serverar en ny upplevelse. Det sker så naturligt att vi knappt märker att vårt humör stiger. I en mental blink, utan ansträngning och när vi inte tittar, är vi tillbaka i känslan vi hade från allra första början – den vi förgäves sökte på utsidan. När den skiftar ser samma situation annorlunda ut. Vi behöver inte åka till Indien för att hitta oss själva. Disciplin, viljestyrka och beslutsamhet behövs inte längre. Vi behöver inte ens mod. För det behöver man bara när man är rädd. När du förstår bättre kan du istället orädd göra det som känns vettigt för dig att göra. Det är en underbar känsla av att helt enkelt vara levande, som du varken behöver distraheras eller bedövas ifrån. Och från den fräscha känslan blir det lika naturligt som att andas att följa vårt hjärta och vår inre visdom. Att släppa gammalt, spänningsskapande tänkande är enkelt när vi ser att det är vi själva som tänker tankarna som skapar känslan. Ingenting på utsidan har längre någon makt över oss. Faktum är att du inser att den bästa platsen på jorden inte är en plats överhuvudtaget – det är ett sinnestillstånd. En känsla av välbefinnande där alla beroenden förlorar sin makt över dig. Jag hoppas att den insikten känns lika hoppfull för dig som den gör för mig. Ha en fantastisk, mer beroendefri sommar … UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-4"));Veckans BoktipsUNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-5")); Köp BokenLose Your Mindav Josh Pais Blev fascinerad av författarens bakgrund där pappans kontakt med Einstein blandas med mammans artisteri och hollywood. Tycker ju ofta att det är just i en persons skärningspunkt som man hittar magi. Det här är inget undantag. Riktigt bra skriven och lätt att läsa är den här boken både underhållande och tankeväckande. Du kommer vara glad att du tog dig tid att läsa den. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-6"));Lyssna på CoachbrevetSpotify Apple Podcast UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-7"));DelaDela gärna med dig av nyhetsbrevet via Facebook, Twitter eller e-post genom att klicka på ikonerna.Copyright©Innehållet i detta veckobrev får kopieras och distribueras för icke kommersiella skäl, så länge som författarens namn och kontaktinformation medföljer. Copyrighten upprätthålles av din personliga ärlighet och integritet. UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-8")); Prenumerera Varje vecka skickar jag ut ett gratis coachbrev. I det delar jag med mig av tankar och idéer som jag tror kan hjälpa dig att få ut ännu mer av livet. Skulle du vilja ha det direkt till din inkorg så kan du anmäla dig här. E-post Förnamn Efternamn UNCODE.initRow(document.getElementById("row-unique-9"));

Tidöregeringen har ökat utsläppen med miljontals ton samtidigt som de har skurit ner på biståndet till fattiga länder med åtskilliga miljarder, vilket står i stor kontrast till vad Kristdemokraterna lovade innan valet 2022.  Då talade partiledaren Ebba Busch om vikten av att sänka utsläppen och behålla Sveriges bistånd på en procent av Sveriges inkomster. Så blev det inte efter fyra år av KD i regeringsställning. Faktum är att KD har brutit alla tolv miljölöften som de gav till Naturskyddsföreningen, de föreslår nu att avskaffa klimatmål istället för att nå upp till dem och när SVT frågade om de fortfarande står för ett generöst bistånd avstod Ebba Busch från att svara. Eftersom Kristdemokraterna heter som de heter ger detta folk intrycket av att kristna i Sverige har slutat bry sig om klimatet och biståndet. Det påpekade Sven Elander från Klimatgranskaren när Micael satte sig ner och poddade med honom om hur illa ställt det är med Sveriges bistånd och klimatpolitik efter fyra år av Tidö. Sven är inte kristen själv men har ett väldigt gott intryck av kyrkornas engagemang för fattiga och miljön, och därför är han otroligt förbryllad över hur KD:s drastiska förändring.  Vi hade ett väldigt spännande samtal om skillnaden mellan att följa Jesus och kalla sig kristen, varför kristna organisationer är i världsklass på att förmedla bistånd som fungerar, och hur KD troligtvis kommer se ut i framtiden. Sven är otroligt kunnig om vad som händer i både klimat- och biståndspolitiken och det var spännande att höra hans tankar om hur kristna väljare förmodligen kommer avgöra valet i höst. Naturskyddsföreningens granskning av partiernas klimat- och miljöpolitik: https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/partier-bast-och-samst-for-miljon-2022-2026/ Diakonias granskning av partiernas biståndspolitik i ord och handling: https://www.diakonia.se/aktuellt/tydligt-gap-mellan-partiernas-ord-och-handling/  Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com Boka en föreläsning: https://helapingsten.com/boka/ Gilla Jesusfolket på Facebook! facebook.com/jesusfolket Följ oss på YouTube! youtube.com/helapingsten Och följ bloggen Hela Pingsten! helapingsten.com 

Finns det en tro som förenar naturvetenskapen med religionen? Helena Granström reflekterar över religiös ateism och tron bakom varje sökande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017-06-05.”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.””Nä”, säger ateisten. ”Så var det inte alls. Faktum är att allting tog sin början i en singularitet för 13,8 miljarder år sedan; strax efter sin födelse utgjordes universum av ett extremt tätt och varmt område, som expanderade ofantligt snabbt, och därigenom gav upphov till det vi idag känner som tid och rum.”Givet att man läser dem båda bokstavligt, är det uppenbart att det finns en konflikt mellan naturvetenskapens och kristendomens skapelseberättelser. Låt vara att berättelsen om kosmos födelse i en ursmäll, en Big Bang, har klart mytologiska kvalitéer, och faktiskt ursprungligen formulerades av en fysiker som också var katolsk präst – faktum kvarstår att när det gäller sakförhållanden låter sig vetenskap och religion svårligen förenas.Universums uppkomst utgör, tillsammans med frågor om livets och människans ursprung, den kanske tydligaste konfliktytan mellan naturvetenskapen och framförallt de monoteistiska religionerna.Motsättningarna tycks också ha skärpts under senare år – delvis genom vad som kan tyckas vara ökade politiska och vetenskapliga anspråk från religiöst håll, men också genom den polemiska attityden hos inflytelserika ateister som Richard Dawkins.I ett sådant läge är en röst som Philip Claytons välgörande. I boken ”Religion och naturvetenskap”, som utkom på svenska våren 2017, presenterar han potentiella konflikter mellan vetenskap och tro, och hur de skulle kunna lösas. Inför mötet med naturvetenskapens resultat står, menar Clayton, flera vägar öppna för religionen. En är förstås att avvisa vetenskapen, och försöka övervinna den på dess egen arena; på detta är den påstått vetenskapliga teorin om så kallad intelligent design ett tydligt exempel.En motsatt väg skulle vara att ödmjukt revidera sin tro utifrån forskningsläget; att bibehålla de delar som är förenliga med nya vetenskapliga rön, och att i övrigt välja en metaforisk tolkning av de religiösa myterna. Kanske kan skapandet av världen på sju dagar förstås som en grov kronologi? Kanske sker evolutionen precis som i Darwins teorier, men osynligt vägledd av en gudomlig hand?Men möjligen är sakfrågorna överhuvudtaget inte det mest väsentliga, tycks Clayton anse: När man klär av religionens dess vetenskapliga anspråk, finner man en kärna som är mer angelägen än dessa. Denna religionens märg är på intet sätt oförenlig med den moderna vetenskapens resultat, utan utgör ett komplement, som kan tillhandahålla redskap för att tänka kring de frågor som vetenskapen lämnar obesvarade.En liknande distinktion görs i vad som kom att bli filosofen Ronald Dworkins sista bok, utgiven på svenska år 2014, med titeln ”Religion utan Gud”. Hur en religiös tradition framställer sakförhållanden eller historiska fakta saknar, menar Dworkin, relation till vilka normer och värderingar den förespråkar: Gud kan ha skapat världen på sju dagar eller inte, men detta har ingen bäring på huruvida man skall älska sin nästa såsom sig själv. Baserat på detta föreslår Dworkin en klart vidare definition av begreppet religion än den konventionella:Religion är övertygelsen om att det spelar roll hur en människa lever sitt liv, och att världen besitter skönhet och ett inneboende värde.Den konflikt Clayton hanterar är med Dworkins språkbruk, snarare än en motsättning mellan religion och vetenskap, en motsättning mellan teister och ateister; mellan dem som tror på gud, och dem som inte gör det. Särskilt akut är konflikten mellan teisterna, och de så kallade naturalister som är övertygade om vetenskapens förmåga att omfatta allt. Dworkins begreppsförståelse hjälper oss att se det fundamentala skikt av tro som ligger dolt under religionens vetenskapliga anspråk.Men ännu mer intressant är att den blottlägger ett skikt av tro också under vetenskapens vetenskapliga anspråk; vad Dworkin kallar religiös ateism. Det handlar om tron att universum i sin helhet är begripligt, och således möjligt att beskriva i termer av en slutgiltig, allomfattande teori; en tro som ofta beledsagas av övertygelsen att denna teori också kommer att, i någon bemärkelse, vara vacker.Att som Dworkin kalla de övertygelser som driver naturvetenskaplig forskning religiösa, innebär inte att likställa vetenskapen med vilken tro som helst. Snarare är det att hävda att den uppfattning om världen som gör vetenskapen begriplig i sista instans inte är möjlig att belägga med den vetenskapliga metodens hjälp: Det finns inget vetenskapligt faktum som inte kräver någon form av utomvetenskapligt antagande för att vara meningsfullt, om det så bara är antagandet att det är möjligt för människan att förstå sin omvärld.Den religiösa ateismen utgör, menar Dworkin, motivation för det sökande som just nu pågår efter en fysikalisk teori som förenar kvantmekanikens beskrivning av det allra minsta, med relativitetsteorins beskrivning av det allra största. Av denna teori förväntar sig forskarna inte enbart korrekta förutsägelser av observationer och experimentresultat, utan dessutom att den skall vara koncis och matematiskt elegant; med andra ord, vacker. Denna fysikens estetik, som för Dworkin alltså är ett exempel på religiös ateism, har länge utgjort en kompass för forskningen, och inte sällan väglett valet mellan två potentiellt riktiga teoribyggen: Det är den som får oss att vilja tro på E=mc^2, men också den som får somliga att tveka inför strängteorins komplicerade approximationer eller den skenbart godtyckliga partikelkatalogen i partikelfysikens standardmodell. Hur skönhet skall förstås i det här sammanhanget är dock inte uppenbart:Symmetri framhålls ofta som centralt, men att något är symmetriskt innebär inte med nödvändighet att det är vackert, inte heller inom matematiken.I den fysiska världen är detta uppenbart: Vi tilltalas av det ansikte som ser likadant ut i en spegel som när det betraktas direkt, men tycker knappast bättre om en öken, där utsikten är densamma i alla riktningar, än ett varierat skogslandskap.Låt oss då anta att vi en dag, i enlighet med många vetenskapsutövares förhoppningar, finner en vacker och matematiskt konsistent teori som tycks beskriva verkligheten fullständigt. Hur kan vi då vara säkra på att det är den enda möjliga? Det är få teorier som har förmågan att producera argument för sin egen giltighet.Att hantera de frågor som ligger utanför teoriernas räckvidd är en utmaning som såväl naturvetenskapen som religionen har levt med länge:Liksom kyrkofadern Augustinus en gång hävdade att Gud själv skapade tiden, och att frågan om vad som kom före Gud således är nonsens, har frågan på vad som kom före universum under lång tid besvarats med att det var först i Big Bang som den dimension vi kallar tid uppstod.Först på senare år, då teorier om så kallad evig inflation där lokala universa ständigt uppstår i olika delar av rymden, har denna förklaring kommit att ifrågasättas – vilket egentligen bara innebär en förflyttning av problematiken, för vad var det då som satte igång inflationen? Att föreställa sig ett vetenskapligt experiment som kan ge svar på den frågan är svårt – kanske lika svårt som att tänka sig ett som kan påvisa existensen av en allsmäktig gud.Helena Granström, författare med bakgrund inom fysik och matematik LitteraturPhilip Clayton: Naturvetenskap och religion. Översättning Christoffer Skogholt. Dialogos förlag, 2017.Ronald Dworkin: Religion utan Gud. Översättning Henrik Gundenäs. Daidalos förlag, 2014.

Veckans avsnitt är nog ett av de mörkare i den här poddens historia. Katja Jonsson har nämligen levt ett brutalt liv. Ett smått osannolikt liv. Faktum är att det närmast är ett mirakel att hon ens lever idag. Nästan alla människor som funnits omkring henne har gått bort, och hennes berättelse rymmer mer smärta, förlust och mörker än de flesta av oss kan föreställa oss.Men kanske är det just därför som den här historien måste berättas. För mitt i allt mörker finns också hopp, styrka och en otrolig livsvilja. Det här är en berättelse som påminner oss om att ett nytt liv faktiskt är möjligt, även när oddsen känns obefintliga. Tack för din ärlighet, Katja – och grattis till ditt nya liv! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Prognoserna visar dessutom att de svenskspråkiga kan minska i antal med ytterligare 10 procent fram till år 2055. Hur stor andel av befolkningen finlandssvenskarna utgör i framtiden beror långt på hur gruppen med andra modersmål än svenska eller finska växer. I största delen av huvudstadsregionen är den här gruppen redan betydligt större än den svenskspråkiga. Är vi illa ute? Hur motiverar vi svenskan som nationalspråk och service på svenska också i framtiden? Det här diskuteras av Torsten Fagerholm - ledarskribent på Hufvudstadsbladet, Mats Wickström - forskare i nordisk historia på Åbo Akademi, Frans Villanen - fullmäktigeordförande i Vasa, och Bicca OIin - folktingsledamot och ledamot i nationalspråksnämden i Helsingfors. Diskussionen leds av Joni Kyheröinen. E-post: slaget@yle.fi

Bildung oder Blendwerk? Florian Felix Weyh deckt auf, warum Latein mehr ist als tote Sprache – und wie "Faktum" und "Fakt" eine Debatte entfachen.

Pucko, loser, katastrof som kongressledamot och människa – så beskriver Donald Trump republikanen och partikamraten Thomas Massie. Faktum är att Trump avskyr Massie så mycket att han handplockat en kandidat som han hoppas ska besegra honom i Kentuckys primärval, den 19:e maj – allt för att se till att Thomas Massie förlorar sin plats i kongressen. Primärvalskampanjerna i Kentucky är de dyraste i USA:s historia och valutgången kommer att skicka signaler till resten av det republikanska partiet. Antingen är det politiskt självmord att som republikan stå emot Trumps partipiska – eller, om Massie vinner valet, så kanske fler vågar följa i hans fotspår.Programledare: Maria Hansson Botin. Med Karl Dalén, DN:s korrespondent i Washington.Producent: Sabina Marmullakaj.

Göbekli Tepe är den äldsta plats för tillbedjan som någonsin upptäckts. Faktum är att detta stora och hisnande tempelkomplex i sydöstra Turkiet kan vara "det allra första som människor någonsin byggt".Wikipedia säger sitt om Göbekli Tepe. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sirius har spelat två matcher sedan podden hördes sist och Blåsvart ligger fortfarande etta i tabellen. Viktor var på plats i Malmö och blev både rörd och nästan rånad medan Eskil har fått vatten på sin kvarn gällande en åsikt han fått kritik för. Duon pratar om inställningen till ett kryss - tappad eller vunnen poäng? Faktum kvarstår, vi är serieledare baby! Köp biljett till lördag och dyk upp på Västrapromenaden.Röster i avsnittet: Viktor Tullgren, Eskil Höglund.

Avsnitt 290 av Radio Rantorget, en go tvodd och podd om kulturfenomenet GAIS! Vi tjötar om förlusten mot Häcken, intervjuar Fidde och Jocke, kommande match mot Mjällby, Niclas på Faktum kommer och snackar om Faktum och som alltid: kulturtips. Vill ni oss något finns vi på X (fd twitter) under @rantorget samt på mejl, där når ni oss på radiorantorget@gmail.com. Och på Instagram, där heter vi @radio_rantorget. Slutligen hittas vi även på www.rantorget.se https://www.patreon.com/c/rantorget

Pausanias guide till Grekland från 100-talet har hjälpt arkeologin, men han har också ett budskap till dagens makthavare, konstaterar Per J Andersson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag trodde länge att guideboken var en modern företeelse. Så lärde jag mig att tyska Karl Baedeker började ge ut reseguider redan på 1830-talet.Men Baedeker var ju inte först. I ett kloster i Schweiz har man hittat en handskriven guide till Rom från tidigt 800-tal.Men historien börjar heller inte där. De gamla grekerna var nämligen först, även i guideboksbranschen.Resguide till Erythreiska havet skrevs redan under det andra århundradet efter Kristus. I den berättas hur man reser längs Afrikas, Arabiens och Indiens kuster, upp i Röda havet och ut på Indiska oceanen mot den indiska subkontinenten.Och ungefär samtidigt blev den grekiska geografen Pausanias klar med en serie på tio guideböcker till Greklands olika provinser. Som om han hade haft en hel stab med medarbetare som for runt och gjorde research. Men det hade han troligtvis inte.Allt tyder på att han reste och skrev allt själv.Pausanias föddes år 110 efter Kristus i provinsen Lydien i Mindre Asien, alltså västligaste delarna av dagens Turkiet. Och tack vare Romerska imperiets expansion kunde han resa runt i en värld utan gränser, som omfattade såväl dagens Italien och Grekland som Makedonien, Palestina och Egypten.Målgruppen tros främst ha varit bildade och rika romare sugna på att se de heliga platserna i landet som format deras värld. Men läste verkligen de romerska Greklandsresenärerna Pausanias guideböcker? Det kan man undra, eftersom det inte finns en enda referens till dem i andra antika källor, inte förrän på 600-talet‚ alltså ett halvt millennium efter att de skrevs. Då omnämns de för första gången av en östromersk författare.Hellados Pereigesis, eller Guide to Greece som böckerna heter i Peter Levis engelska översättning, hade fokus på platser för religiös hängivenhet. Men inte bara. När man läser guiderna inser man att han även gillar historia, geografi, konst och, lite överraskande, också fågelskådning. Kort sagt: Ämnen som är relevanta för en guidebok även i vår tid. Det kan jag intyga eftersom jag nästan 2 000 år efter Pausanias också skrev guideböcker till Grekland med liknande fokus.Tidlös känns också Pausanias fascination för människokroppens välbefinnande. Sida upp och sida ner tipsar han om platser där resenären kan finna bot och läkning. Särskilt förtjust är han i de må-bra-ritualer som utövades i medicinguden Asklepios anda i Epidauros i landskapet Argolis på halvön som idag heter Peloponnesos.Han berättar han hur man möts av en Asklepiosskulptur som sitter på en tron och håller i en stav omslingrad av en orm, medicinsymbolen som överlevt ända till idag och fortfarande används i Sveriges Läkarförbunds logga. Vid gudens fötter noterar Pausanias hunden som har heliga krafter som kan få människan att må bättre. Och själva templet beskriver han som rikligt dekorerat och belamrat med offergåvor från patienter som på så sätt visat sin tacksamhet för de behandlingar de fått.Pausanias traskar vidare, kanske med skoskav efter den långa promenaden från staden Argos, kanske med solsvedd panna och torr strupe‚ det är lätt hänt under de grekiska sommarmånaderna. Med alla sinnena på helspänn beskriver han vad han ser. Som Abaton, sovsalen där patienterna sov i hopp om att guden skulle hela dem i sömnen – eller i brist på det: att de i drömmarna skulle få vägledning om vilken behandling som passade bäst.Jag ser framför mig hur guideboksskribenten från Lydien blir stående en stund framför de graverade stentavlorna som hänger inne i sovsalen. Förundrad läser han vittnesmålen om hur guden botat blindhet, förlamning och till och med återupplivat döda. Jag föreställer mig att han tänker: om detta måste jag berätta för alla klena och kranka som ännu inte upptäckt Asklepios storhet – så att de kan resa hit!Epidauros var ju också en kulturell mötesplats. I amfiteatern med plats för 14 000 åskådare, som byggts mer än 400 år innan Pausanias var på plats, musicerade man, sjöng och spelade teater som en del av kulten kring guden. För kulturen, menade man, är också en form av vård och omsorg. Genom att gå och se ett skådespel kan den sjuke via katarsis nå emotionell balans – och därmed botas.När de som styr i dagens värld väger olika samhällsnyttor mot varandra får ju kulturen ofta stryka på foten. Men Pausanias budskap är tydligt: kulturen har en viktig roll att spela för en framgångsrik läkningsprocess.Pausanias guideböcker har varit guld värda för arkeologer som grävt i den grekiska myllan. De har gjort det lättare att förstå vad det är man hittat. Ända in på 1800-talet var det många som menade att hans texter byggde på saker han hört i andra hand, snarare än sett med egna ögon. Böckerna, menade skeptikerna, var snarare litterära verk än instrumentella guider. Men idag råder inget tvivel. Det mesta av det Pausanias beskriver stämmer väl överens med arkeologiska fynd.”Det intressantaste och mest minnesvärda som staden Epidauros har att erbjuda” skriver Pausanias, ”var en inhägnad med en skulptur av Asklepios och en skulptur som de säger föreställer gudens hustru Epione”. Formuleringen ”som de säger” får oss att förstå att han varit där. Men också att han inte har anlänt som spränglärd allvetare. Han lär sig genom göra de resor han gör, se det han ser med egna ögon, och prata med folk på plats. Precis så som seriösa guideboksskribenter i alla tider arbetat.Stående framför de gamla kolonnerna och arkitraverna kan nutida arkeologer, turister och guideboksskribenter uppfyllas av ett vemodigt ”man-borde-ha-varit-med-när-det-begav-sig”.Faktum är att redan Pausanias verkar ha känt så. När han skrev sina guider hade den grekiska kulturen redan passerat sin höjdpunkt. Nu var det romarna som styrde. Vår guideboksskribent tyckte att glansen gått förlorad från tiden före slaget vid Korinth år 146 före Kristus, då romarna segrade och inledde kolonialiseringen av Grekland. Han fick helt enkelt hålla till godo med att föreställa sig hur det än gång var.Jag tänker på att turismen så ofta handlar om just det, alltså att återuppleva en tid som inte längre finns. Vi går på museum för att uppleva hur man en gång i tiden gjorde, tänkte, målade och skulpterade. Hänförda trängs vi i trånga gränder i medeltida stadskärnor. Storögda betraktar vi gravar, reliker och votivgåvor i flerhundraåriga katedraler.Eftersom vi inte kan resa bakåt i tiden får vi svälja förtreten av att ha kommit för sent. Precis som Pausanias – och de rika romare som kanske läste det han skrev – så får vi nöja oss med de lämningar som trots allt finns kvar.När jag ser Pausanias framför mig traska runt där i sina sandaler på de kalkstensdammiga tempelområdena för att memorera sina intryck känner jag igen mig som nutida reseskribent.Både i känslan av att betrakta en förlorad värld – och i ivern att berätta om hur den en gång såg ut.Per J Anderssonförfattare och resejournalist LitteraturGuide to Greece 1: Central Greece av Pausanias, översättning till engelskan av Peter Levi 1971, Penguin Classics, 1979.Pausanias: A Greek Pilgrim in the Roman World av John Elsner, Oxford University Press 1992.Lustresandets geografier: Reseguider och turism 1700–1950 av Bosse Bergman, Korpen 2015.Guide till det medeltida Rom av Anna Blennow, Apell förlag 2020.

Staffan Kronwall och Henric Larsson tar sig an semifinalerna i OS-turneringen. Det här är TV4 Hockey-poddens OS-rapport.Tkachuk-bröderna kunde ha visat mer respektHade gått att undvika ifrågasättandet av domarnaBuskedjan satte prägel på matchenStaffans favorit i amerikanska laget Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under de senaste åren har kriget i Gaza dominerat nyhetsflödet och polariserat opinionen i två oförsonliga läger. Få ämnen dödar stämningen snabbare i ett sällskap än en diskussion om konflikten mellan Israel och Hamas. Den mänskliga tragedi som följt i krigets spår har dessutom chockat en hel värld.Men hur mycket vet vi egentligen om själva Gaza? Vad hände i staden före det senaste kriget? Hur ser platsens långa och komplexa historia ut?Faktum är att Gaza är en av världens äldsta städer. Redan omkring 3000 f.Kr. växte den första tätorten fram på platsen. Under faraonernas Nya rike i det forntida Egypten utvecklades Gaza till en strategisk politisk och militär knutpunkt. Stadens läge mitt på den karavanled som förband Asien med Afrika var både en välsignelse och en förbannelse: blomstringstider avlöstes av invasioner och förstörelse.Genom historien har Gaza plundrats och kontrollerats av en rad imperier och stormakter: egyptier, assyrier, babylonier, perser, makedonier, judar, romare, araber, turkar, korsfarare, mongoler, fransmän och britter – för att nämna några. Alexander den store, Rikard Lejonhjärta, Napoleon Bonaparte och Djingis khans ättlingar har alla lämnat spår i stadens blodiga historia. Under första världskriget blev området dessutom skådeplats för utdragna skyttegravsstrider.I detta avsnitt av Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Gazas långa och våldsamma historia – från bronsåldern till idag.Bildtext: Byzantinsk grekisk handritad karta över Palestina efter Klaudios Ptolemaios fjärde Asienkarta, utförd i Konstantinopel omkring 1300. Den röda linjen markerar Askalon, medan Gaza syns strax nedanför. Den äldsta bevarade ptolemeiska kartan över Palestina. Public domain, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fotboll är inte bara världens största sport – den spelar också en svåröverträffad roll i samhället. Dess inflytande sträcker sig långt bortom idrottens värld och omfattar kultur, politik och identitet, både lokalt och globalt.Det saknas inte exempel på när sportens passionerade anhängare har gått över gränsen – från hejarop till våldsamma upplopp, som inom huliganismen, eller till och med krig, som det så kallade "fotbollskriget" mellan Honduras och El Salvador 1969.Men hur började allt? Hur länge har människor egentligen spelat fotboll?Faktum är att fotboll inte bara är världens mest utbredda sport, den är också en av de äldsta – särskilt bland lagidrotter. Bollsporter med likheter till dagens fotboll har spelats i över 2000 år och har utvecklats oberoende av varandra i flera delar av världen. I Kina spelades cuju, ett slags militär träning med boll, redan under Han-dynastin. I antikens Grekland och Rom förekom egna varianter, medan medeltidens Europa hade den ofta våldsamma ”folkfotbollen” – en okontrollerad kamp mellan byar där hela samhällen deltog.Den moderna fotbollen har sitt ursprung i de engelska internatskolorna under 1800-talet. Där formaliserades spelet och regler skrevs ner, vilket så småningom ledde till att rugby och fotboll blev två skilda sporter. Under den viktorianska eran tog arbetarklassen fotbollen till sitt hjärta. På bara några decennier spred sig sporten över världen – ofta med det brittiska imperiet som språngbräda – och blev en global rörelse.I detta avsnitt av Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om fotbollens föregångare, dess utveckling och hur sporten blev den internationella folkrörelse vi känner idag.Bildtext: ”Il Calcio” – en tidig form av fotboll i Florens. Kopparstick från 1610, ur Itinerario overo nove desctitione de' viaggi principali d'Italia. Upphovsperson: okänd. Källa: Wikipeda, Public DomainKlippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trots att det gått nästan 200 år sedan upptäckten att handtvätt kan rädda liv så finns det fortfarande hygienbrister i vården. Faktum är att det varje år dör runt 1300 patienter i vårdrelaterade infektioner i Sverige. Med enkla åtgärder kan de minskas med en tredjedel, enligt hygienläkaren och docenten Birgitta Lytsy, som brinner för en renare vårdmiljö. 

Ingen högtid på året tycks vara lika älskad av svenskarna som julen – den största och mest traditionstyngda av våra familjehelger. Men varför firar vi egentligen jul?Det är ingen hemlighet att julfirandet är äldre än kristendomens ankomst till Sverige. Ordet jul är förkristet, och de första kristna i Medelhavsvärlden undvek att fira födelsedagar överhuvudtaget. Faktum är att det dröjde över 300 år innan de började fira Jesu födelse. Så varför just jul?Julfirandet har många rötter, men en tydlig röd tråd genom historien är människans behov av att samlas och fira mitt i årets mörkaste tid – midvintern. Här blir det dock mer komplicerat. De kristna historieskrivarna under medeltiden visade föga intresse för de äldre traditioner som föregick deras egen tro, vilket gör att dagens forskare får lägga pussel med begränsade källor. Det är ett utmanande men också fascinerande arbete.En sak står dock klar: mat och dryck spelade en central roll i det tidiga firandet. De gamla nordborna firade inte jul – de drack jul. När kristendomen så småningom tog över högtiden, flätades gamla seder samman med nya. Resultatet blev att jultraditionerna kunde variera stort beroende på lokala bruk och förhållanden.Men det fanns också de som tog avstånd från julfirandet. I 1600-talets England gick det så långt att julen periodvis förbjöds av den puritanska överheten.I detta avsnitt av Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om julens djupa och mångfacetterade rötter.Bild: "Disarblot" av August Malmström, en illustration från 1800-talet som återger samtidens föreställning om ett forntida nordiskt blot.Verket återges i Ända Från Vendelkråka av Alf Henrikson (1985), s. 23.Illustrationen skildrar en förkristen offerceremoni till diserna – kvinnliga skyddsgudomligheter – och speglar romantikens idealiserade syn på nordisk mytologi.Wikimedia Common, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 12 april 1861 inleddes amerikanska inbördeskriget när de konfedererade öppna eld mot Fort Sumter utanför Charleston som hölls av unioniststyrkor. Krigsutbrottet hade föregåtts av en många år lång konflikt mellan stater som ville avskaffa slaveriet och stater som ansåg att det borde vara kvar.Slavfrågan delade amerikanarna i norr och söder, men bakom denna ytliga konflikt låg djupare motsättningar som handlade om kultur, ekonomi och ideologi. Abraham Lincolns val till president satte konflikten på sin spets eftersom han drev en tydlig antislavpolitik. De södra slavstaterna som bröt sig ur bildade Konfederationen och de stater som stod kvar blev Unionen.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden behandlar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved amerikanska inbördeskrigets utbrott och kriget fram till slaget vid Gettysburg som av många brukar uppfattas som krigets vändpunkt.De militära förutsättningarna var inledningsvis inre självklar på Nordstaternas sida. Det fanns visserligen strategiska faktorer som Nordstaternas stora befolkning och mer utvecklade industri, men Sydstaterna hade minst lika stor militär kompetens. I krigets inledning visade sig Sydstaterna ha en viss fördel av detta.I krigets inledning inkallades manskap på båda sidor som hade liten eller ingen militär utbildning. Antalet officerare med militär yrkeskunskap var få. Ganska omedelbart visade det sig att de nya långskjutande infanterigevären och artilleriet gynnade försvarsstrid. Den som hann gräva ner sig eller gruppera med skydd hade en avgjord fördel.I Europa uppfattade man att kriget var ett amatörkrig. Faktum är att amerikanska inbördeskriget var det första industriella kriget i den meningen att industriell kapacitet och nymodigheter som järnväg och telegraf spelade en stor roll.Fram till våren 1863 höll Sydstaterna emot och kriget var långt ifrån avgjort. Sydstaternas mest framstående befälhavare Robert E Lee lyckades försvara Richmond och inleda en offensiv norrut mot Washington. Oroväckande för Sydstaterna på längre sikt var att Nordstaterna hade tryckt tillbaka Sydstaternas arméer i väst och erövrat Mississippifloden. Sydstaterna var därmed delade i två delar och snaran drogs sakta åt kring Södern. Krigets skulle sommaren 1863 kulminera i slaget vid Gettysburg. Bild: Slaget vid Fort Sumter, som avbildats av Currier och Ives, Wikipedia, Public Domain. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Oxfordprofessorn Carl Benedikt Frey stör sig på en sak. När man pratar om AI-racet mellan USA och Kina så låter det som att länderna befinner sig i tider av aldrig förr sedd innovation och produktivitet. Men så är verkligen inte fallet. Faktum är att vi befinner oss i en värld där vi har allt svårare att öka vår produktivitet, ett slags post-produktionssamhälle. Hur hamnade vi här? Carl tittar på historiska civilisationer som en gång varit överlägsna, men sedan slutade vara det, för att se om vi kan lära oss något om hur framsteg upphör, och vad som kommer efter det.

Får barnfamiljer uppåt 50 000 kronor i bidrag i Sverige? Nej. Men det hindrar inte regeringen från att kavla ut siffran på bästa sändningstid. Faktum är att den vanligaste bidragstagaren är en ensamstående utförsäkrad man - precis vad som kunnat väntas av "arbetslinjen". Elinor och Silvia ger fakta i frågan om transfereringar och sitt eget bidragsberoende.

Inom de närmaste åren behövs ett tjugotal nya präster i Svenskfinland, men intresset bland studerandena är svalt. I norra Österbotten upplever många att det inte längre finns rum i kyrkan för dem som är värdekonservativa och att man därför inte söker sig till prästyrket. Har Borgå stift råd att tacka nej till dem som är bibelkonservativa? I Slaget deltar Kristian Nyman, predikant inom Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland rf, biskopen för Borgå stift Bo-Göran Åstrand (bilden) och Maria Björkgren-Vikström, präst vid Åbo Svenska församling. Maria Nylund leder diskussionen. E-post: slaget@yle.fi

I detta avsnitt av PT-Podden är det dags för PTs tycker till – tillbaka tillsammans med Sean Den Boer. Faktum är att senaste gången vi körde det här var i september 2019… alltså innan pandemin, TikTok-trenderna och halva fitness-Sverige hann bli influencers. Det säger en del om hur länge vi har hållit på med podden – och hur mycket som har hänt sedan dess. Vi snackar om hur roligt det är att vara PT just nu, vad kunderna faktiskt tycker om marknaden och vilka budskap från branschen som får oss att sucka lite extra. Dessutom bjuder vi på två citat som både inspirerar och roar.

Göbekli Tepe är den äldsta plats för tillbedjan som någonsin upptäckts. Faktum är att detta stora och hisnande tempelkomplex i sydöstra Turkiet kan vara "det allra första som människor någonsin byggt".Wikipedia säger sitt om Göbekli Tepe. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tonje Brenna blir tuttifrutti-general på Stortinget, og Høyre må gjenoppfinne seg selv.Hvor lenge kan Ine Eriksen Søreide holde partiet og velgerne i det blå om hun i det hele tatt kunne tenke seg partilederjobben? Ikke i all evighet, tror Eva, som mener at plikt ikke holder som drivkraft skal man lede et stort parti. Man må ha lyst også.Og Jonas Gahr Støre oppfører seg litt som han har full kontroll som nyvalgt og bekreftet etter gjenreisningen ved årsskiftet. Faktum er at rødgrønn blokk er betydelig svakere enn sist, og han må fire små partier inn på linje. Nå har han sendt tidligere kuppmistenkt Tonje Brenna inn for å vinne krigen på Stortinget, i ny rolle som parlamentarisk leder. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På ena sidan blommar ljungen vackert i rosa. På andra sidan står endast svarta skelett av bränd ljung kvar. Stina och Åsa besöker Änggårdsbergens ljunghed, ett landskap som var vanligt förr men som idag är hotat. Med sig har de Sveriges enda ljunghedsforskare, Mattias Lindholm, som också är Västkuststiftelsens naturvårdschef. Mattias beskriver brandens effekt på platsen, att den föryngrar och skapar ett bättre foder för de betande djuren. Faktum är att brand på ljunghedar är en hel vetenskap! Det blir också historia, tips på hur man hittar till de vackraste ljunghedarna i Europa och så reder Åsa ut uttrycket ”Plocka ljung, dö ung”.

I boken Our knowledge of the external world (1914, denne ut. 1993) drøfter Bertrand Russell forholdet mellom virkeligheten og våre mentale modeller av virkeligheten. Den avantgarde filosofen Robert Anton Wilson låner Russells argumenter i boken Quantum psychology (1990, denne utg. 2007), hvor han forsøker å bevise at mennesket har to hoder (!) Jeg vil kort gjengi Wilsons begrunnelser som er både selvfølgelige og oppsiktsvekkende på samme tid. De fleste mennesker er inneforstått med at vi lever i en objektiv virkelighet, eller at den objektive virkeligheten eksisterer utenfor oss eller omslutter oss. Den ytre virkeligheten blir tilgjengelig for oss blant annet via øynene. Ved hjelp av synet overføres ”energisignaler” eller ”bilder” av verden til hjernen som fortolker bildene og lager mentale representasjoner. Hjernen er en dirigent som setter sammen den innkommende informasjonen om den ytre virkeligheten til en indre modell av verden. Det betyr at vi lever i en ”ytre virkelighet” som vi lager bilder eller modeller av i vår ”indre opplevelsesverden”. Dermed kan man si at vi egentlig aldri har en direkte erkjennelse av den ytre virkeligheten. Det vi kjenner er de mentale modellene av den ytre virkeligheten som er konstruert inne i vårt eget hode. Det vi ser, som vi alminneligvis tror og mener eksisterer utenfor oss selv, eksisterer egentlig internt, altså inne i hodet. Alt vi tenker og vet noe om baserer seg på erfaring med egenkomponerte mentale modeller, noe som leder enkelte filosofer til å tvile på at verden over hodet eksisterer. Siden vi ikke kan erfare verden direkte, men gjennom våre egne modeller av verden, er det i prinsippet mulig at vi egentlig lever i en drøm hvor opplevelser av den ytre virkeligheten egentlig er et mentalt produkt av vår egen kreative bevissthet(!)Denne posisjonen kalles solipsisme, og den er ikke spesielt populær i vitenskapsteoretisk sammenheng. Solipsisme kommer fra latin sol som betyr alene, og ipsis som betyr selv. Dette er rett og slett en ganske merkverdig filosofisk posisjon som hevder at psyken er det eneste som eksisterer, og følgelig at verden og andre mennesker kun er et resultat av psykens egenkomponerte mentale forestillinger. Når verden ikke eksisterer og andre mennesker er et spillfekteri for min egen bevissthet, blir det vanskelig å forholde seg til noe som helst. Dermed unngår vi en solipsistisk konklusjon ved å anta at den ytre virkeligheten eksisterer. Det vi imidlertid kan utlede fra det ovenstående, er at vi ikke kan se eller erkjenne denne virkeligheten direkte. Vi ser en modell av den inne i vårt eget hode. Til daglig glemmer de fleste av oss at vi fortrinnsvis opplever vår egen modell av virkeligheten, hvorpå vi oppfører oss som om den indre modellen eksisterer utenfor oss selv. Faktum er at virkeligheten er ekstern og modellen er intern, og de to versjonene av virkeligheten okkuperer hvert sitt område. Vil du ha mer psykologi og flere dypdykk i menneskets sjelsliv? Bli medlem på vårt Mentale Helsestudio.Last ned SinSyn-appen på www.sinnsyn.no/download/ Eller meld deg inn via www.patron.com/sinsyn Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mer än någon annan monark har Ludvig XIV av Frankrike kommit att personifiera 1600-talet. Han var krigarkungen med tidens starkaste arméer, Solkungen som älskade maskerader och hovliv, den notoriskt otrogne äkta maken som avverkade älskarinnor som nästan blev lika ryktbara som han själv. Ingen som intresserar sig för epoken kommer runt Ludvig och det jättelika palats han lät bygga strax utanför Paris – Versailles.Versailles var mycket mer än ett slott. På kort tid förvandlades den lilla orten till en Västeuropas största städer, och alla som ville påverka europeisk storpolitik var förr eller senare tvingade att ta sig hit. Palatset var ingen stängd värld utan anlades för att imponera på besökare och få alla att inse den franska kungamaktens överlägsenhet. Faktum är att Ludvig XIV själv skrev den första guideboken, och antalet turister var snart så stort att bristen på toaletter blev ett stort bekymmer. Men det var skillnad på besökare och besökare. Samtliga kunde beundra parken, men endast de lyckligt lottade favoriterna fick delta i kungens dagliga ritualer och få tillträde till hans innersta kammare. Föga förvånande blev Versailles också scen för mängder av intriger, i vilka man inte drog sig för någonting – till exempel anklagelser om häxeri och giftmord – för att främja sin sak.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om det makalösa Versailles och dess legendariska hovliv.Bild: Flygfoto över slottet i Versailles, Frankrike. Den storslagna barockanläggningen utgör ett av Europas mest kända kungliga residens och symboliserar det franska enväldets prakt under Ludvig XIV:s tid. Källa: Vue aérienne du château de Versailles en France, ToucanWings — Travail personnel, CC BY-SA 3.0.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Atombomben är det enskilda vapen som haft störst påverkan på 1900-talets militärhistoria. Kärnvapen är från andra världskrigets slut fram till våra dagar är fortfarande den avgörande faktor som sätter spelplanen för geopolitiken globalt.Atombomben avslutade andra världskriget och kunde ha fått ett närmast mytologiskt symboliskt värde i efterhand. Men i samtiden betraktades atombomben i stort sett som en fortsättning på det bombkrig som redan pågick, även om tekniken för att lösgöra sprängkraften i sig, var ny.Denna vecka får ny lyssna på ett avsnitt av podden Militärhistoriepodden som Historia Nus programledare Urban Lindstedt medverkade i tillsammans med idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt till den avgörande veckan i augusti 1945 då atombomberna över Hiroshima och Nagasaki avslutade kriget i Japan. För att fira detta hundrade avsnitt av Militärhistoriepodden gästas vi också av journalisten Urban Lindstedt från Historia.nu.USA:s bomboffensiver mot Japan hade pågått under lång tid, och en avgörande faktor här var dels utvecklingen av B-29 Superfortress, samt övertagandet av Marianaöarna mitt i stilla havet.Inte heller såg man i framför sig att kriget skulle avslutas redan i augusti 1945. Striderna om Iwo Jima, Okinawa, Filipinerna, Guam och Marianaöarna pekade mot att den japanska kolonialmakten var helt och hållet inställd på att slåss in till döden, och om japanerna själva fick råda så skulle deras egna civilbefolkning också tas med i graven.För de amerikanska styrkorna var den strategiska bomboffensiven över Japan därför en del i en långsam förbekämpning som syftade till att mjuka upp, förhindra och förminska motståndet på de japanska huvudöarna inför en amerikansk landstigning.Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 6:e, respektive 9:e augusti måste därför sättas i perspektiv med de många bombräder som föregick, men också fortsatte efter. Atombomben betraktades också av vissa i princip som ett helt konventionellt vapen och som till exempel skulle kunna användas för att förbekämpa stränder inför landstigningar. Faktum är att konventionaliseringen var på god väg: man förberedde en tredje bomb som aldrig användes. En av andra världskrigets materiellt sätt mest omfattande flygräder genomfördes mot Tokyo bara 5 dagar efter bombningen av Nagasaki, vilket också visar att atombomben inte ansågs vara avgörande ur ett militärtaktiskt perspektiv för att få slut på kriget.Allt detta har konsekvenser för hur väst och öst kom att betrakta atombombens roll och funktion i det geopolitiska spelet under efterkrigstiden (läs gärna Michael Gordins bok Five days of august för ett fylligt resonemang om detta). Vi glömmer gärna bort att atombomben under 1945 fortfarande var att betrakta som en fortsättning på den bombstrategi som redan var i rullning, och som sådan hade den nya tekniken ingen funktion utöver den makt som flygvapnet redan projicerade, även om vetenskapsmännen från Manhattanprojektet ansåg något annat. Att kärnvapnen sen skulle utvecklas till ett geopolitiskt maktmedel som skulle forma hela resten av 1900-talet var då något helt utanför befälhavarnas och de allierades blickfång.Bild: Hiroshima i efterdyningarna av bombningen, U.S. Navy Public Affairs Resources, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på De hemliga svenska atombomberna. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fredrik snackar med Patrik Svensson om Opencli - Patriks nyskapade förslag till en standard för att beskriva kommandoradsapplikationers gränssnitt. Det borde inte vara en stor grej att publicera ett förslag till en spec för någonting. Faktum är att mycket fler borde göra det! Fler borde få hybris. Ett stort tack till Cloudnet som sponsrar vår VPS! Har du kommentarer, frågor eller tips? Vi är @kodsnack, @thieta, @krig, och @bjoreman på Mastodon, har en sida på Facebook och epostas på info@kodsnack.se om du vill skriva längre. Vi läser allt som skickas. Gillar du Kodsnack får du hemskt gärna recensera oss i iTunes! Du kan också stödja podden genom att ge oss en kaffe (eller två!) på Ko-fi, eller handla något i vår butik. Länkar Patrik Patriks röst hörs i podden Modermodemet Spectre.console Cake Opencli Spectre.console.cli Kathleen Dollard Openapi Chet Husk - PM för .net-CLI på Microsoft Typespec getopts Opencli på Github Man pages Stöd oss på Ko-fi! Aritet Podcasting 2.0-specen ID3-standarden - för att lägga metadata i mp3-filer Podcast chapters Daniel Stenberg och Curls kommandoradsflaggor Mitchell Hashimoto - grundare av Hashicorp Ghostty Titlar Om det fanns en spec Inte för mänsklig konsumtion Inte rädd för att göra bort mig Handknacka en spec Halvbakade tankar Klia CLI Det finns ju manpages Inga problem att göra bort mig En enorm, komplex best Tiotusen företag i ett företag Dialekter av CLI-applikationer -build Hela Jira-spektrat

Den 6 juni firar Sverige nationaldag, men hur många vet egentligen varför vi firar just denna dag? Faktum är att nationaldagen är ett modernt påfund som endast har existerat i några decennier. Varför har vi överhuvudtaget infört denna helgdag? Påminner den om historiska händelser som är värda att hyllas, eller handlar det om något annat?En ofta återkommande förklaring är att Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs den 6 juni 1523. En annan förklaring är att dagen uppmärksammar tillkomsten av vår nya regeringsform år 1809, då det gustavianska enväldet avskaffades och Sverige fick ett styrelseskick som grundade sig på idén om maktdelning mellan kung och riksdag. Det var förvisso ännu inte en demokrati, men det markerade början på utvecklingen mot vårt nuvarande samhällsskick.Sanningen är dock att nationaldagsfirandet har sina rötter i Artur Hazelius flaggfester på Skansen på 1890-talet, vilka så småningom ledde till firandet av Svenska flaggans dag. Hazelius hade knappast lyckats med detta om han inte kunnat luta sig mot en nyväckt svensk nationalism – samma strömning som resulterade i nationalsången, svenska flaggor på flaggstänger och den etablerade Sverigebilden med röda stugor, husmanskost, folkdräkter och föreställningar om gemensamma värderingar.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den svenska nationaldagen och den nationalistiska rörelse som banade väg för nationaldagsfenomenet.Bild: Nationaldagsfirande på Skansen i Stockholm den 6 juni 2016.Foto: Bengt Nyman – Eget arbete. Wikipedia. Licens: CC BY-SA 4.0.Musik: La Marseillaise Rouget de Lisle Musique de la Garde Républicaine. Band of the Garde Républicaine, directed by François-Julien Brun. Recorded at the Théâtre des Champs-Elysées. Tillgänglig via Wikimedia Commons. Public domain.Du gamla, du fria. Kören Harmonica med ett CC-licensierat körarrangemang skapat av Anders Ewaldz. Tillgänglig via Wikimedia Commons, Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International.Svenska: Kören Harmonica framför Sveriges nationalsång med ett CC-licensierat körarrangemang skapat av Anders Ewaldz. Texten är skriven av Richard Dybeck 1844 och melodin är hämtad från en gammal folkmelodi.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jenny har varit ute på landet och skrivit på boken. Faktum är att just boken har blivit orsaken till att rosduon rykt ihop – för första gången på fem år. Blir de vänner igen? Det vi i alla fall vet är: allt blir bra.Victoria har myntat ett nytt begrepp: STV – Syren Till Vänster. För syrener behöver inte alltid vara perfekta, ibland är de som vackrast när de är lite brokiga.Veckans lyssnarfrågor handlar om hur man bäst tar hand om syren i kruka, hur man vårdar övervintrade växter på våren och hur man beskär svarthallon på rätt sätt.Dessutom blir det fotbollsstjärnor, att stå på egna ben och inbakade flätor.Hör gärna av dig till oss på: rodavitarosenpodden@gmail.com Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Trumps agerande med tullbråk har skapat stor oro på börsen. Faktum är att snittaktien på Nasdaq tappat -47% sen respektive akties årshögsta vilket gör att man med fog kan prata om en krasch. Dessutom har vi fått ett regelrätt börsrally för europeiska försvarsaktier. Delikat lyssning på dig, Nicklas

Disclaimer: Pernille og jeg optager online, og Pernilles lyd driller lidt engang imellem, det håber jeg i kan bære over med.Jeg tror de fleste har svært ved at indrømme at de dømmer mennesker på baggrund af deres vægt. Faktum er bare, at Danmark topper listen over lande med flest ubevidste fordomme omkring vægt. Så, der dømmes. Men er der forskel på at dømme ubevidst og dømme bevidst? Det spørger jeg Pernille Andreassen om, i denne epiosde hvor vi centrerer os om emnet vægtstigmatisering. Ordet 'stigma' kommer fra det gamle Grænkenland og betyder 'mærke' eller 'tegn', og man brugte det til at fremhæve mennesker med en anden social status. Vægtstigmatisering handler om at have negative holdninger og adfærd overfor mennesker med en høj vægt, og i denne episode kan du få svarene på hvor vægtstigmatisering findes, hvad det gør ved os, hvem der er mest udsatte overfor det og, vigtigst af alt, hvad vi kan gøre for at minimere vægtstigmatisering.Det kommer vi blandt andet ind på i episoden:Hvad er vægtstigmatisering?Hvad er forskellen på bevidste og ubevidste fordomme omkring vægt?Hvor vægtstigmatisering finden henneHvor oplever vi mest stigmatisering?Hvordan kan vi rykke ved den internaliserede vægtstigmatiseringHvorfor det er vigtigt at tale om vægtstigmatiseringKan man kalde vægtstigmatisering som et folkesundhedsproblem?Hvem der påvirkes mest af vægtstigmatisering?Sociale medier og vægtstigmatiseringWegovy-shamingHvordan vi kan minimere vægtstigmatisering på et politiskt, samfundsmæssigt og personligt niveauSkal vi sige 'overvægt', 'høj vægt' eller 'tyk'Rapport fra Vidensråd fra forebyggelse: Vægtstigmatisering. Forekomst, betydninger og forebyggelseForekomst af vægtstigmatisering sker blandt andet på arbejdspladsen, mødet med sundhedsvæsenet, nære relationer, medier og populærkultur, selvstigmatisering, skoler og uddannelser. I Danmark topper vi listen på over 34 lande med flest ubevidste fordomme om vægt (1).Negative forestillinger om personer med høj vægt er udbredte i Danmark og man har blandt andet set at 3-årige allerede har en forståelse af, at det at have en høj vægt er forbundet med noget negativt (2). Den seneste systematiske gennemgang aflitteraturen og en metaanalyse viste, at gennemførelse af omfattende og langvarigeindsatser førte til et gennemsnitligt vægttab på 1,8 kilo målt efter to år (1,3).Spørgeskemaundersøgelser viser, at selvstigmatisering er udbredt, isærblandt personer med kort uddannelse og lav indkomst samt blandt kvinder, yngre personer ogpersoner, der forsøger at tabe sig (1).Selvom mænd ikke angiver at opleve vægtstigmatisering i lige så høj grad som kvinder, viste undersøgelsen, at oplevelsen af vægtstigmatisering steg, jo højere overvægten var (1).En dansk tværsnitsundersøgelse fra 2007 med follow-up i 2009 og 2011 viser, at 23,5% af deltagerne med et BMI på over 30 havde opfattelsen af at blive uretfærdigt behandlet på arbejdspladsen af deres overordnede, hvorimod kun 17,2 % og 17,6% af hhv. personer med et BMI på 18-24,2 og et BMI på 25-29,9 havde samme opfattelse (4).Kilder:1: Vidensråd for forebyggelse: Vægtstigmatisering, forebyggelse, betydninger og forebyggelsespotentialer, 20242: Spiel EC, Paxton SJ, Yager Z. Weight attitudes in 3- to 5-year-old children: Agedifferences and cross-sectional predictors. Body Image. 3: Madigan CD, Graham HE, Sturgiss E, Kettle VE, Gokal K, Biddle G, et al. Effectivenessof weight management interventions for adults delivered in primary care:systematic review and meta-analysis of randomised controlled trials. BMJ. 2022.Available from: https://www.bmj.com/lookup/doi/10.1136/bmj-2021-0697194: Rudkjoebing LA, Hansen ÅM, Rugulies R, Kolstad H, Bonde JP. Work-unit measures ofpsychosocial job stressors and onset of bullying: a 2-year follow-up study. Int ArchOccup Environ Health. 2022:117–30.

Världens bästa skidåkare var bara 29 år gammal när han lade av. Istället kom han att bli en av Sveriges populäraste tv-personligheter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Faktum är att han blev räddningen för då helt nystartade TV4. Nu nästan trettio år senare får vi hela historien om hur det gick till när Gunde Svan blev tv-stjärna.Avsnittet är en repris från december 2020.Medverkande:Gunde Svan, tv-stjärna, fd längdskidåkareAgneta Sjödin, tv-programledare, författareJan Zachrisson, fd underhållningschef TV4Rolf Sohlman, reklammakare, tv-entreprenör, regissör Lars Weiss, fd programdirektör TV4Dokumentären är gjord av Martin Marhlo 2020. Slutmix: Sandra Pettersson.Arkivljud: Sveriges Radio, SVT och TV4.Foto omslagsbild: TV4

Fredrik och Fredrik ger forna år en match, när de ska samsas om dåtidens bästa spel. Detta ÄR "Retro GOTY!".Upplägget är följande: Vi lyfter först våra personliga topp tio spel för året i fråga - denna gång spelåret 1996! Efter det blir det (om finnes) knasig trivia och fakta - eller allmänna minnen från året i fråga. Därefter gör vi den titulära RETRO GOTY:n. Vilka är spelen som hamnar i vår gemensamma "Game of the Year" á 1996? Lyssna och lär kära lyssnare!Exempel på spel som tas upp:Heretic,Death Rally,Tomb Raider,Monster Truck Madness,Road Rash,Resident Evil,Command & Conquer: Red Alert,Screamer 2,Crash Bandicoot,Quake,Heroes of Might & Magic II,Sid Meier's Civilization II,Dessa och många många fler (obs! Vi spoilar inte de som ligger i våra personliga topplistor ovan!

Detta avsnitt gästas av elektrikern och knalleförsäljaren Robin. Faktum är att han valde att bli elektriker efter att ha lyssnat på Bygga åt idioter. Otroligt! Den andra gästen är multikonstnären och enhjulingsmedaljören Felix och de berättar om kaffe, foliehattar och en extreeeemt inrökt lägenhet.

Atombomben är det enskilda vapen som haft störst påverkan på 1900-talets militärhistoria. Kärnvapen är från andra världskrigets slut fram till våra dagar fortfarande den avgörande faktor som sätter spelplanen för geopolitiken globalt.Atombomben avslutade andra världskriget och kunde ha fått ett närmast mytologiskt symboliskt värde i efterhand. Men i samtiden betraktades atombomben i stort sett som en fortsättning på det bombkrig som redan pågick, även om tekniken för att lösgöra sprängkraften i sig, var ny.I detta avsnitt av Militärhistoriepodden återvänder idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt till den avgörande veckan i augusti 1945 då atombomberna över Hiroshima och Nagasaki avslutade kriget i Japan. För att fira detta hundrade avsnitt av Militärhistoriepodden gästas vi också av journalisten Urban Lindstedt från Historia.nu.USA:s bomboffensiver mot Japan hade pågått under lång tid, och en avgörande faktor här var dels utvecklingen av B-29 Superfortress, samt övertagandet av Marianaöarna mitt i Stilla havet.Inte heller såg man framför sig att kriget skulle avslutas redan i augusti 1945. Striderna om Iwo Jima, Okinawa, Filipinerna, Guam och Marianaöarna pekade mot att den japanska kolonialmakten var helt och hållet inställd på att slåss in till döden, och om japanerna själva fick råda så skulle deras egna civilbefolkning också tas med i graven.För de amerikanska styrkorna var den strategiska bomboffensiven över Japan därför en del i en långsam förbekämpning som syftade till att mjuka upp, förhindra och förminska motståndet på de japanska huvudöarna inför en amerikansk landstigning.Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki 6:e, respektive 9:e augusti måste därför sättas i perspektiv med de många bombräder som föregick, men också fortsatte efter. Atombomben betraktades också av vissa i princip som ett helt konventionellt vapen och som till exempel skulle kunna användas för att förbekämpa stränder inför landstigningar. Faktum är att konventionaliseringen var på god väg: man förberedde en tredje bomb som aldrig användes. En av andra världskrigets materiellt sett mest omfattande flygräder genomfördes mot Tokyo bara 5 dagar efter bombningen av Nagasaki, vilket också visar att atombomben inte ansågs vara avgörande ur ett militärtaktiskt perspektiv för att få slut på kriget.Allt detta har konsekvenser för hur väst och öst kom att betrakta atombombens roll och funktion i det geopolitiska spelet under efterkrigstiden (läs gärna Michael Gordins bok Five days of august för ett fylligt resonemang om detta). Vi glömmer gärna bort att atombomben under 1945 fortfarande var att betrakta som en fortsättning på den bombstrategi som redan var i rullning, och som sådan hade den nya tekniken ingen funktion utöver den makt som flygvapnet redan projicerade, även om vetenskapsmännen från Manhattanprojektet ansåg något annat. Att kärnvapnen sen skulle utvecklas till ett geopolitiskt maktmedel som skulle forma hela resten av 1900-talet var då något helt utanför befälhavarnas och de allierades blickfång.Bild: Hiroshima i efterdyningarna av bombningen, U.S. Navy Public Affairs Resources, Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på De hemliga svenska atombomberna.Klippare: Emanuel Lehtonen Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hur hittar man meningen i livet? Vad är existentiell hälsa? Finns existentiell ångest? Många tror att dom inte klarar av motstånd och kriser. Speciellt inte om man redan har några kriser i bagaget. Som om man skulle bli skör och alldeles för trasig för att orka med ännu en jobbig händelse i livet. Faktum är att det verkar vara tvärtom. Att kriser faktiskt är bra för oss människor och vår personliga utveckling. Lyckoparadoxen verkar vilja berätta för oss att ju mer vi söker lyckan, desto olyckligare blir vi. Det som kanske skulle lätta på trycket som vi alla går runt och bär på, vore att unna oss några rejäla sammanbrott, titt som tätt. Allt om detta och mycket med med psykologen Siri Helle i veckans avsnitt av Ångestpodden. Siris bok Existensboosten kan ni hitta tex här!Programledare: Ida Höckerstrand & Sofie Hallberg Klippning: Alex Dahlbäck @ stockholmsoundscapes.comInstagram: @angestpodden @idahockerstrand @sofiehallberg Facebook: Ångestpodden TikTok: @therealangestpoddenHar du förslag på ämnen eller gäster du skulle vilja höra i Ångestpodden? Mejla oss gärna: angestpodden@ingetfilter.seBehöver du prata med någon? mind.se spes.se suicidezero.se teamtilia.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För Främre Orienten, Kina och andra gamla högkultursområden är bronsåldern en rik och välkänd epok med grandiosa imperiebyggen och skriftlig dokumentation. Men så är det inte för Sverige. Många svenskar har svårt att visualisera denna period av vår förhistoria, och de flesta av oss svävar på målet om vi tillfrågas om bronsålderslämningar i det egna kulturlandskapet.Faktum är dock att bronsålderns människor har avsatt mängder av imponerande och synliga lämningar i Sverige. Vi har också monumentalarkitektur, förvisso inga pyramider, men väl stora rösen med gravar, som i fallet med Kiviksgraven i Skåne och Blå Rör på Öland. Under bronsåldern tillkom dessutom flertalet av våra hällristningar, inte minst i Tanum i Bohuslän, som är uppsatt på Unescos världsarvslista. På 265 platser i Tanum finns omkring 6 000 inknackade figurer och nästan 10 000 skålgropar. På hällarna trängs stiliserade skepp, människor, hjortar, oxar, hjulkors, fotsulor, handflator, slädar, vapen och mycket annat. Vissa figurkombinationer är tydliga och kan lätt tolkas – lurblåsning, plöjning, strider, jaktscener, och så vidare – medan andra tecken och sammanhang är gåtfulla. Ett annat högst sevärt hällristningsområde finns vid Tisselskog i Dalsland.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om den svenska bronsåldern – vad kan man se, och var kan lämningarna bäst beskådas?Bild: Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. De är alltså skapade någon gång mellan år 1700 och år 500 f Kr. Inte långt från den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Wikipedia, public domainKlippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det här är berättelsen om det engelska låtskrivargeniet bakom 2024 års största hype, om du inte fattat grejen än är det dags nu. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den limegröna väggen på Banker Street i Brooklyn är lika omöjlig att missa som hypen kring Charli XCX. Det är den 9 juni 2024 och under den senaste månaden har fans vallfärdat till den flera meter höga väggen, som lyser i samma skrikiga nyans som skivomslaget till hennes nya platta Brat.Den slimegröna färgen har inte bara tagit över The Brat Wall i New York, den har också fullkomligt exploderat online. Vart man än vänder sig på internet den här våren så möts man av limegröna memes med lågupplöst text i typsnittet arial.Trots att det bara har gått två dagar sedan albumet släpptes så har eniga kritiker och it-girls redan slagit fast att det kommer att bli en Brat Summer. Men den som passerar Banker Street den här morgonen ser att något är på gång. Faktum är att du inte ens behöver befinna dig på gatan för att märka det. Sin vana trogen livesänder Charli XCX nämligen väggen på sociala medier. Runt om i världen ser fans hur den gröna väggen i realtid börjar målas över i vitt. För varje långsamt drag med rollern stiger spänningen och i kommentarsfältet går spekulationerna vilda om vad det här betyder.Det sägs att det tar tio år att bli en overnight sensation och vem är ett bättre exempel på det än Charli XCX? Missa inte berättelsen om den brittiska hyperpop-tjejen som fullkomligt tog över 2024 och till och med fick sina fans att sitta bänkade för att titta på målarfärg som torkar.Medverkande: Noonie Bao, Patrik Berger, Fanny Svärd och Arwin Ismail.Programmet är gjort av Joanna Korbutiak hösten 2024Producent och programledare var Siri HillExekutiv producent Lars TruedsonSlutmix Fredrik NilssonP3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten MediaLjudklippen i programmet kommer från intervjuer i Capital FM (2019), The Telegraph (2017), Late Night with Seth Meyers (2024), Red Bull: A Conversation With... (2020), Hitlåtens historia (SVT, 2015), Real Talk (Highsnobiety, 2018), The Fader (2019), Arte TRACKS (2019), Sidetracked (BBC Sounds, 2024) och Billboard (2024), samt Youtubekontona Charli xcx och Evan Satoshi, samt konsertklipp från Reputation Stadium Tour (TV Special 2018).

Gränsen mellan förhistoria och historia brukar ofta anses löpa mellan de epoker då människan bara har efterlämnat arkeologiska fynd och den era då hon lärt sig skriva. Skrivkonsten har ofta framställts som en vattendelare i utvecklingen mot avancerade civilisationer. Det faktum att vissa högkulturer – till exempel Inkariket och andra imperier i Sydamerika, samt mängder av afrikanska välden – inte utvecklade skriften har i regel ignorerats. Faktum kvarstår att något väsentligt hände när vi började använda abstrakta tecken för att bevara och förmedla kunskap.I det fjärde avsnittet av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med Katarina Harrison Lindbergh, historiker och författare, om våra äldsta skriftsystem, om den långa vägen från bilder till alfabet.Varför skedde detta? Hur, när och var tog människan steget över till att rita, knacka och trycka fram budskap på lerplattor, stenar, djurhudar och andra material som föregick papperet? Hur kom det sig att våra europeiska och västasiatiska förfäder – till skillnad från kineserna – vidareutvecklade och rationaliserade skriften till dagens bokstäver? Varifrån gick influenserna, och vilka samhällskrav låg bakom våra första kommunikationstekniska revolutioner? Minst lika intressant är frågan hur länge det dröjde innan vi lärde oss tolka de gamla hieroglyferna och kilskriftstecknen. Väl att märka är alla forntida skriftsystem ännu inte dechiffrerade och avkodade. Varför är det ännu omöjligt att läsa vad bronsåldersmänniskorna skrev på det minoiska Kreta och i induskulturens Pakistan?Bild: Kontrakt om försäljning av en åker och ett hus i den kilformade kilskriften anpassad för lertavlor, Shuruppak, ca 2600 f.Kr, Wikipedia, Creative Commons.Klippning: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns flera hundra olika varianter av humant papillomvirus, HPV, men bara några är farliga. Dessa kan orsaka livmoderhalscancer, som kan leda till infertilitet och i värsta fall död. Men tack vare vaccin mot de farliga varianterna i kombination med gynekologiskt provtagningsprogram, där man kan upptäcka tidiga cellförändringar, så kan många sjukdomsfall undvikas. Faktum är att forskare hoppas att sjukdomen ska vara utrotad i Sverige år 2027. Hör professor Joakim Dillner berätta mer. 

Det går inte att öppna en tidning eller scrolla i sin mobil utan att bombarderas med råd om hur man blir smalare, friskare eller sover bättre. Vi är många som fastnar i prestation och lyckojakt – och mitt i löpsteget frågar vi oss: vad är egentligen meningen med alltihop? Faktum är att det finns pusselbitar som är långt viktigare för en god hälsa än motion, rätt mat och allt det där. Men det är pusselbitar som vi sällan pratar om. Frågan är varför? Det och mycket mer pratar jag om i det här avsnittet tillsammans med psykologen och författaren Siri Helle, aktuell med boken Existensboosten. Tack för att du lyssnar!Följ Maratonpodden i sociala medier:Instagram: https://www.instagram.com/maratonpoddenFacebook: https://www.facebook.com/maratonpoddenFölj Petra:Instagram: https://www.instagram.com/maratonpetra Vill du lyssna reklamfritt? Då är du välkommen till Maratonpodden+. Det kostar 23 kronor i månaden plus moms (29 SEK ink moms) och du kan självklart avsluta din prenumeration när du vill. Läs mer här: https://plus.acast.com/s/maratonpodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Marianne Natvik är allmänläkare i Norge och specialiserad på klimakteriet. Hon forskar också på hur kvinnor upplever att de behöver information och upplysning kring klimakteriet. Hon menar att det är viktigt med övergångsoptimism eftersom övergångsåldern inte är en undergång. Faktum är att när vi går igenom klimakteriet har vi cirka hälften kvar av livet. I avsnittet får vi veta vad som skiljer Norge och Sverige åt i kunskap, upplysning, behandling, inställning till hormoner och vad läkare, respektive kvinnor, upplever. Det är mycket som liknar vår situation i Sverige men även en hel del saker som är helt annorlunda. Vad kan man erbjuda förutom hormoner och hur ser det ut med läkarnas utbildning och tillgänglighet? Hur ser intresset för hormonbehandling ut och hur talar man om klimakteriet i Norge? Dessutom får vi veta ett bra ställe att rekrytera kvinnor till forskning är genom frisörer.Läs mer på www.klimakteriepodden.se/avsnitt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det första försöket från engelsmännens håll att bosätta sig på den nordamerikanska kusten under 1580-talet, gick helt åt pipan. Faktum är att hela detta första koloniseringsförsök upplöstes i ett intet, kolonisterna glömdes och när man äntligen återvände hade de försvunnit. Det här är den mystiska berättelsen om kolonin på ön Roanoke under drottning Elisabeth I:s tid. Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Maktskiftet i Polen blev så dramatiskt att det visades på bio. Hör om hur landets nya regering kan hjälpa EU att vrida sig ur Viktor Orbáns nackgrepp och ingjuta ny kraft hos Ukrainas bundsförvanter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hör om förhandlingsspelet bakom kulisserna på årets sista EU-toppmöte. En kafferast blev trixet för att hantera Viktor Orbáns motstånd mot att inleda medlemskapsförhandlingar med Ukraina. Men frågan är hur framgångsrik strategin är på sikt. Det går sannolikt inte att använda samma knep flera gånger. Frågan om nytt ekonomiskt stöd till Ukraina blockerades dessutom och är fortsatt olöst. Där återupptas förhandlingarna nästa år. Polen tillbaka i EU-värmenFörra veckan blev Donald Tusk ny premiärminister i Polen och i Bryssel togs han emot med leenden och pepparkakor. Faktum är att maktskiftet i Polen kan ha haft betydelse för möjligheten att manövrera ut Ungern inför det viktiga beslutet om att börja medlemskapsförhandla med Ukraina. Viktor Orbán framstår nu som än mer isolerad i EU, eftersom Polens tidigare regering hållit Ungern om ryggen i flera frågor. Men allt är inte glass och ballonger när Tusk återvänder till Bryssel, konstaterar Samuel Larsson samtidigt. Idag intar Polen den europeiska scenen med ett helt annat självförtroende, något som lär märkas i EU-samarbetet framöver. Medverkande: Susanne Palme, EU-kommentator. Samuel Larsson, Polenkorrespondent. Ylva Nilsson, EU-journalist.Programledare: Caroline SalzingerProducent: Therese Rosenvinge