Podcasts about storslagen

Om det pampigaste fartyg svenskarna skådat, en stressad kung, en lång rad fatala felbeslut och svensk historias kanske mest pinsamma ögonblick. Nya avsnitt från P3 Historia hittar du först i Sveriges Radio Play. Redaktionen för detta avsnitt består av:Cecilia Düringer – programledare, research och manusEmilia Mellberg – producentPablo Leiva Wenger – scenuppläsareViktor Bergdahl – ljuddesign och slutmixMedverkar gör också Anna-Maria Forssberg, historiker och forskare på Vasamuseet

Storslagen, virtuos, fartfylld och teatral – men också tillgjord, vulgär och allmänt orimlig. Barocken har haft många ansikten. I historieböckerna brukar epoken dateras cirka år 1600 till 1750 och placeras mellan renässansen och nyklassicismen. Men hur sammanfattar vi barocken som stil och historisk period? Hur hänger konstriktningen ihop med det nedvärderande ordet "barock"? Varför var motreformationen så viktig för epokens estetik? Och är barocken i själva verket postmodernismens konstnärliga tvilling? Musikvetaren Johanna Ethnersson Pontara och konsthistorikern Mårten Snickare gästar säsongsavslutningen av Bildningspodden. Samtalsledare och producent: Magnus Bremmer Klippning: Lars in de Betou Bildningspodden är en del av bildningsmagasinet Anekdot. Läs mer på anekdot.se

Storslagen, fantastisk, ett mästerverk hör tre storläsare och experter om den bok de anser stå i en klass för sig bland verk skrivna av de senaste 25 årens Nobelpristagare i litteratur. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Författaren Agri Ismaïl, författaren och kritikern Lyra Ekström Lindbäck och P1 Kulturs litteraturredaktör Lina Kalmteg valde alla samma roman och ger oss en känsla för varför alla borde läsa den.

Han var ängslig och känslig, och arbetade om sina verk gång på gång. Så var finns den riktige Anton Bruckner? Tor Billgren gör ett försök att få fatt i en stor tonsättare. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Jag kommer precis ihåg var jag var när jag hörde finalen ur Anton Bruckners fjärde symfoni för första gången. Jag var på väg till jobbet och kom in på kontoret precis när slutackordet ljöd i lurarna. Min kollega utbrast förskräckt:– Men Tor, hur är det fatt?Hon trodde att jag hade genomlevt mitt livs tragedi.Men nej, jag hade bara överväldigats av den vackraste musik jag dittills hört. Storslagen, omfamnande, tröstande, brinnande.Bruckner färdigställde symfonin i november 1874, och reviderade den redan året efter. Men det var inte den versionen jag hade haft i lurarna på väg till jobbet. Inte heller den från 1880. Utan den sista, från 1888 – fjorton år efter ursprungsversionen.Så där höll han på, Anton Bruckner. Det ständiga omarbetandet berodde bland annat på hans dåliga självkänsla, och känslighet för kritik. Under en sexårsperiod fram till 1893 slutade han nästan helt att komponera ny musik, och la istället i ett anfall av tvivel sin energi på att skriva om fyra av sina dittills åtta symfonier och flera vokalverk. Det är smärtsamt att föreställa sig den då cirka 70-årige tonsättaren, sjuklig, svag och uppfylld av besvikelse, sitta hukad över sina partitur. Nästan som ett martyrium.Anton Bruckners musik är ofta monumental, och breder ut sig i alla riktningar. Den kräver enorma orkestrar, med mycket skickliga – men också uthålliga musiker och dirigenter. Symfoni nr 4 tar cirka 60 minuter att komma igenom. Åttan brukar klocka in på 80.Bruckner passar således mycket väl in på den stereotypa föreställningen om det svulstiga geniet, som ofta förknippas med den romantiska epokens konst. Men parallellt med storslagenheten, finns det också mycket intimitet i hans musik. Det monumentala kan man förundras inför, men det är sårbarheten som känns in på bara huden.Det var inte bara den osäkra och introverta läggningen som gjorde honom till en udda figur i den europeiska musikens huvudstad Wien, när han flyttade dit 1868, 44 år gammal. Han var född i ett litet samhälle utanför Linz och kom att hålla fast vid sin grova och lantliga dialekt, även i huvudstadens sofistikerade salonger. Han bar omoderna och illasittande kläder. Han var varken intellektuell eller beläst, och ägde bara ett par böcker. Han var inte heller särskilt stilig och förblev ungkarl livet ut.Den dåliga självkänslan blev inte bättre av att hans symfonier ofta sågades av kritikerna. Och de ständiga omarbetningarna fick honom att framstå som obeslutsam och svag. Hans efterlämnade produktion är ett virrvarr av olika versioner.Nu är det inga ovanligheter att konstnärer justerar sina verk efter hand. I våra dagar är det väl främst filmregissörer som släpper nya versioner av sina filmer, för att krama några extra dollar ur en hängiven publik. Men det finns också en eländig klåfingrighet med i bilden, som när George Lucas i mitten av 90-talet adderade digitala effekter i originaltrilogin av Star Wars-sagan, som är så skrattretande dåliga, att det knappt går att se filmerna.Och 2002 la Milos Forman till några kasserade scener i sin Director's Cut av Amadeus – scener som drog ner helheten flera snäpp.Ett exempel från litteraturens värld är när det i februari 2023 blev känt att barnboksförfattaren Roald Dahls förlag hade tvättat bort ord i hans böcker som kunde uppfattas som stötande.Ängslighet, fåfänga, vindflöjelsbeteende, girighet.Den här typen av omarbetningar är ett otyg, och orsakar ofta uppståndelse och besvikelse hos publiken.Samtidigt finns det förstås också omarbetningar som leder till något bättre. Många operor och filmer har färdigställts i panik inför en premiär och gagnas förstås av att ses över när stressen lagt sig. Och ett bokmanus behöver alltid en redaktör, liksom en tidningsartikel eller radioessä.Så vad var det som fick Anton Bruckner att hålla på på det här sättet? Varför hade han så svårt att luta sig tillbaka och vara nöjd med en komposition? Jag har redan nämnt hans oroliga personlighet. Förutom det dåliga självförtroendet hade han en stark auktoritetstro. Han kom från enkla omständigheter och var djupt religiös. Om en person han såg upp till hade en åsikt om hans verk, så underkastade han sig likt en förvuxen korgosse.En annan, mer grundläggande orsak är att han försökte göra något nytt med sin musik, något som dåtiden inte riktigt förstod. Den danske musikvetaren Peter Ryom visar detta tydligt i sin fina biografi från 2022. Bland annat modifierade Bruckner symfonigenrens form. Inga stora ändringar, men tillräckligt för att få kritiker att gå i taket. En annan – och allvarligare musikalisk förbrytelse – var att han lät sig inspireras av Richard Wagners nyskapande experiment med tonalitet och harmonier. Bruckner sökte liksom Wagner den FJÄRRAN KLANGEN, som den österrikiske musikskribenten Josef Lassl skriver.Detta låg honom i fatet både socialt och konstnärligt, eftersom Wagner på den här tiden stod för det nya och radikala i den europeiska musiken, och det var inte populärt i det konservativa Wien.Bruckner var alltså fastklämd mellan musikkritikers smak och käpphästar, det musikaliska modet, dirigenters önskemål och orkestrars förmågor och oförmågor. Så med omarbetningarna försökte han helt enkelt tillgängliggöra och öppna upp verken – utan att fördenskull göra avkall på sina idéer. Det var en delikat balansgång.En stor och viktig skillnad jämfört med många andra tonsättare och konstnärer som gjort omarbetningar av sina verk är att Bruckner inte annullerade de äldre versionerna av sina symfonier. Han satt inte i sin bitterhet och brände partituren i spisen – utan de finns kvar, parallellt, med de slutliga versionerna.Och det bör vi vara tacksamma för. För även om jag, som jag antydde i början, är orimligt förälskad i slutminuterna av den sista versionen av Symfoni nr 4, glömmer jag aldrig när jag långt senare hörde slutet av originalet från 1874 för första gången. För här hör man urtankarna bakom det som komma skulle. Allt det jag fäst mig så vid, finns med redan från början – harmonierna, vändningarna, melodierna – fast i en annan, oslipad form. Det var som att ta av sig glasögonen, och kisande ana det underbara skulle blomma ut.Och det här gör att vi kanske inte bara måste se Bruckner som den tvivlande konstnärssjälen, plågad av enögda kritiker.Kanske kan vi lika gärna jämföra honom med bildkonstnärer, som målar olika versioner av samma motiv, som Edvard Munch med Skriet och Vampyren eller Claude Monet och hans många målningar av höstackar.Då blir de olika versionerna av t.ex. Symfoni nummer 4 samma verk, men vi får möjlighet att se det i olika ljus, med olika skuggor, i olika temperament.Tor Billgrendramaturg

Det här är berättelsen om den kanadensiska sopranen med de hudlösa texterna, vars karriär byggde på en mörk hemlighet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. En frän lukt av desinfektionsmedel hänger över det kala rummet. I en av sjukhussängarna ligger en utmattad 21-åring. Joan Anderson har nyss fött en dotter. Det är sen kväll den 19 februari 1965 och kölden har bitit sig fast i den kanadensiska storstaden Toronto. Inne på förlossningsavdelningen är atmosfären inte mycket varmare. Joans mage putar fortfarande och de ömmande brösten är hårt lindade för att förhindra mjölkproduktionen. Men det värsta är inte de fysiska smärtorna, utan sjuksköterskornas föraktfulla bemötande av henne. Pappan till barnet har stuckit för flera månader sen och att få barn utanför äktenskapet är en stor skam. Joan, som kallas för Joni, tar sin nyfödda dotter i famnen. Hon ser på den lilla flickan och håller hennes hand i sin. Trots att hon är pank och saknar både jobb och utbildning, är beslutet hon precis fattat långt ifrån enkelt.Dottern ska placeras i fostervård, men bara tills Joni kommit på fötter igen. De ska alldeles snart återförenas.Medverkande: Victor Hageman, Kristofer Anderson och Irma SchultzProgrammet är gjort av Anna Lillkung i februari 2024Producent Joanna KorbutiakExekutiv producent Lars TruedsonSlutmix Fredrik NilssonProgramledare Siri HillBöckerna Reckless Daughter: A Portrait of Joni Mitchell av David Yaffe och Girls like us av Sheila Weller har varit viktiga källor till den här dokumentären.Ljudklippen i programmet kommer från tv-dokumentären Joni Mitchell: Woman of heart and mind (PBS, 2003), tv-programmet Take 30 (CBC, 1967), en intervju gjord av journalisten Jian Ghomeshi (CBC, 2013), The Dick Cavett Show (ABC, 1969), CBS (1969), en inspelad intervju med Joni Mitchell gjord av författaren Joe Smith (1986, publicerad på hemsidan blankonblank.org), en inspelad intervju med Joni Mitchell gjord år 1985 (återgiven i podcasten Throw It Out, 2022), Facebook-kontot Joni Mitchell Fans, samt från Youtube-kontona Joni Mitchell, Brandi Carlile, Bob Dylan, Delphyne Radio, Newport Folk Festival, Victor Hageman, Sam28761 och Matt Warren.

120. Mai Tai. Storslagen sitt ursprungliga utförande men så ofta bara ett namn för en "tropisk drink", något att svalka sig med vid poolen under en palm eller på däck på ett kryssningsfartyg. Men bakom alla avarter med diverse fruktjuicer, syrups och elände gömmer sig en riktigt bra drink som numera tack och lov går att beställa igen lite varstans. Vi går till botten med dess uppkomst, recept, och popkulturella betydelse. Dessutom dricker vi några drinkar som kallar sig Mai Tai men som inte är det. Häng med ombord!

Virginia Woolfs klassiska roman Orlando sätts upp på Malmö stadsteater - storslaget och yvigt tycker vår kritiker. Och kulturjournalisten Richard Dinter ger sig ut på jakt efter ett nytt språk för en ny kaotisk tid.  Virginia Woolfs klassiska 1920-talsroman "Orlando" kan beskrivas som en könsöverskridande tidsresa som följer en adlig poet genom 500 år av liv, kärlek och litteratur. Nu har den blivit musikteater på Malmö stadsteater. Vår teaterkritiker Kristina Lindquist var på premiären. Om man upplever världen som allt mer kaosartad - var hittar man språket som kan förklara vad som egentligen händer? I dagens långa kulturreportage går Richard Dinter på jakt efter ett nytt språk för att förstå en ny tid och tar hjälp av författarna Agens Gerner och Jerker Virdborg samt filmaren Åsa Sandzén. Museer handlar oftast om saker - och ytterst sällan om enskilda individer. Men skulle man kunna tänka sig ett museum som skildrade en specifik person lika djuplodande som en rysk roman? Till exempel Drottning Kristina eller upptäckaren Sten Bergman? Det är åtminstone vad Kulturredaktionens Mattias Berg hoppas i dagens essä. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Del 2. Hans Herman Hoppes tal från The Property and Freedom Society annual meeting 2018 där Hoppe söker efter en storslagen, revisionistisk historieskildring i libertarianismens tecken. Svensköversättning av Jesper Bleeke: https://www.mises.se/2019/03/02/det-libertarianska-sokandet-efter-en-storslagen-historieskildring-del-2/ Engelska orginalet: https://mises.org/wire/libertarian-quest-grand-historical-narrative Talet framfört av Hoppe: https://www.youtube.com/watch?v=WTWrFTFxGbk

Hans Herman Hoppes tal från The Property and Freedom Society annual meeting 2018 där Hoppe söker efter en storslagen, revisionistisk historieskildring i libertarianismens tecken. Svensköversättning av Jesper Bleeke: https://www.mises.se/2019/02/02/det-libertarianska-sokandet-efter-en-storslagen-historieskildring/ Engelska orginalet: https://mises.org/wire/libertarian-quest-grand-historical-narrative Talet framfört av Hoppe: https://www.youtube.com/watch?v=WTWrFTFxGbk

Johanna och Torbjörn har förberett ett humorprogram om ost men blir överraskade i studion av självaste gud som ger dom ett viktigt uppdrag. Dom ska skapa 20 nya budord som tar mänskligheten in i den digitala tidsåldern.

För en månad sen gjorde jag ett program om konflikten mellan energiskogsodling och goda inkomster kontra spannmålsodling och öppna landskap. Jag fick extremt många reaktioner på programmet från hela landet och det finns all anledning att fortsätta tala om landsbygdspolitiken i Sverige. Idag får du höra både landsbygdsministern och LRF:s ordförande och vi ska också besöka en stor gård som går tvärtemot strömmen. Där avverkar bonden sin 90-åriga skog och lägger ner vinsten på att skapa åkermark istället. Helena Jonsson, relativt nyvald ordförande för lantbrukarnas riksförbund, LRF,  går ganska hårt åt regeringens politik för landsbygden. På LRF:s hemsida skriver Helena Jonsson: "Vi behöver tydliga politiska mål och vilja och konkurrenskraftiga villkor för att öka lönsamheten och framtidstron för både mat- och energiodling." Har regeringen ingen beredskap för framtida matkriser? "Sverige erbjuder obegränsade möjligheter. Storslagen natur, god mat och upplevelser i världsklass är resurser som vi ska bruka utan att förbruka. Vi ska ta tillvara människors engagemang och företagsamhet och se till att hela landet tillåts växa och spira." Så står det på landsbygdsminister Eskil Erlandssons hemsida. Frågan är hur han arbetar konkret för att nå dit? På Solbacka gård i Ekshärad pågår ett spännande projekt. Där håller Thomas Klier och hans son Fredrik på att skapa prima åkermark där dom just avverkat 90-årig skog. Till saken hör att Thomas Klier idag är en mångmiljonär som skapat sin förmögenhet med tillverkning av svetspulver. Han omsatte i början fem miljoner kronor per år, när han sålde 2008 var omsättningen 700 miljoner kronor. För några år sedan blev han vald till årets entreprenör i Sverige. Men det är inte bara en dyr hobby för Thomas Klier. Han talar sig varm för FRISK, ett projekt där odlarna i Klarälvdalen sponsras för att öppna upp landskapet. Själv deltar han inte av den enkla amnledningen att hans gård, en av de största i Värmland på artonhundra hektar inte ligger vid klarälven, men han älskar livet som odlare...

Storslagen prøysenfeiring tross lunken interesse fra kulturdepartementet. Facebook er båden en suksess og en fiasko, viser nye tall fra selskapet.

2 Sam 9:1-13