P4 Granskar

EU avsätter en halv miljard kronor de kommande fem åren på forskningsprojekt som ska ge en bättre balans mellan städer och landsbygd. Här i Sverige är 70 procent av ytan täckt av skog, åtta procent av jordbruk och bara tre procent är bebyggd mark. P4 Granskar tillväxten i våra städer och vi ställer frågor om vi kanske ska sluta med jordbruk och hur vi ska befolka glesbygden om vi ska göra det. Musiken i programmet: 1. Edda Magnason -  Game of gain 2. Adam Cohen  -  We go home 3. Eddi Reader  -  Town without pity 4. One Republic  -  Love runs out 5. Blur  -  Country house 6. Eldkvarn  -  Vår lilla stad

Förra året anmäldes runt 21 000 bostadsinbrott i Sverige och det är ungefär lika många som de senaste åren Men under det första halvåret i år har antalet ökat med 43 procent jämfört med samma period ifjol. Och det är bara runt fem procent av alla anmälningar som leder till åtal. Varför klarar sig nästan alltid en inbrottstjuv? Det handlar, som vanligt inom juridiken, om att kunna BEVISA ett brott. Vi träffar brottsoffer, brottsplatsundersökare , poliser och landets ende polis som har som jobb att ringa brottsoffer vars ärende lagts ner.

Vad händer i framtiden i den svenska vården? Domedagsrapporterna duggar tätt med allt mindre pengar, allt äldre patienter och allt färre vårdpersonal men det finns också flera goda , positiva tecken. Ända sedan 1700-talet har vår del av världen blivit en bättre plats och det finns många skäl att tro att det fortsätter. P4 Granskar den goda framtiden även för vården. Universitetssjukhuset i Örebro ville försöka minska väntetiderna på akutmottagningarna och drog i mars förra året igång ett projekt som efter sju veckor var så lyckosamt att det permanentades. Idag är väntetiderna i stort sett halverade och personalen på akuten jobbar på ett helt nytt och mycket givande sätt, berättar chefen för medicinakuten, Bruno Ziegler. Anders Ekholm, Inistitutet för framtidsstudier,  lägger just nu sista handen vid rapporten När vården blir IT, som är ett beställningsverk till ehälsokommittén. Ekholm skriver den tillsammans med Drasko Markovic och forskarna gör samma sak som Bruno Ziegler i Örebro, tar utgångspynkt i oss patienter när de spår vad som kommer att förändras i vården i framtiden och den första sanningen i rapporten är "Låt all vård utgå från en så komplett bild av patienten som möjligt.

Nyligen friades en man i Mellansverige som dömts till 14 års fängelse för grova sexbrott mot sin egen dotter under många år. Men när han friades hade han redan avtjänat drygt nio år i fängelse. Vi har träffat mannen och en av landets mest erfarne sexbrottsadvokater som är djupt kritisk mot åklagare och polis. I programmet möter du också en polis som är specialist på sexbrott mot barn.

EU har, efter tio års förhandlingar, sjösatt en ny gemensam asyl- och migrationspolitik. Grekland har länge fått utstå hård kritik för sin obefintliga flyktingmottagning och nu har man just invigt det första mottagningslägret samtidigt som flyktingar väller in från Turkiet. Vi besöker gränsen och träffar flyktingsamordnare och poliser.

Aldrig tidigare har högerextremisterna i Europa satsat så hårt för att öka sin andel av EU-parlamentetet som inför valet den 25 maj. Följ med till EU:s maktcentrum, Strasbourg, och hör svenska parlamentariker och andra beskriva varför valet kan vara avgörande för Europas framtid. P4 Granskar EU i två specialprogram under påskhelgen. Det ena från Strasbourg på Långfredagen den andra från gränsen mellan Grekland och Turkiet på Annandagen.

Hittills har nära 3 600 människor sökt ersättning för att de vanvårdades på barnhem och i fosterhem i Sverige mellan 1920 och 1980. Men bara fyra av tio får pengar. Och lagstiftningen tar ingen som helst hänsyn till vad som hänt sen dess. Att livet förstörts för många. I Sverige fanns det 1950 runt 450 barnhem. Det första byggdes 1919.  Huvudsyftet var att skydda barn till kriminella föräldrar eller föräldrar med psykiska problem. Dessa åkommor gick nämligen i arv, menade man. I Göteborg invigdes den 19 november 1935 Vidkärrs barnhem, ett av landets största. Vidkärr skulle tillgodose barnens behov av disciplin, renlighet och moralisk uppbygglig fostran. Mellan 1950 och 1980 bodde 100 000 barn på barnhem i Sverige. Idag finns en statlig Ersättningsnämnd vars syfte är att besluta om vuxna som anser att dom vanvårdats i sin barndom på olika barnhem ska få ekonomisk ersättning för sitt lidande. Det inte bara är i Sverige som samhället nu försöker städa upp och rena samvetet för den behandling som många barn utsatts för. I Irland har genom historien sk Industrial schools spelat en stor roll. Dessa skolor var oftast munk- och nunnedrivna internat där barn och ungdomar bodde och arbetade. Sen 2002 har runt 18 000 olika fall av vanvård på dessa skolor utretts och drygt 90 procent av alla har fått ekonomisk ersättning. Ersättningarna varierar från 11 500 euro upptill 100 000 euro, alltså runt 900 000 kronor. i februari i år publicerades en rapport om verksamheten vid olika tvätterier som alla drevs av fyra olika nunneordnar. Rapporten avslöjar horribla förhållanden för de unga kvinnor som bott och arbetat där. The McAleese-report slog ner som en bomb i Irland och där kan man läsa hur de goda nunnorna hänsynslöst utnyttjat de unga kvinnorna för slavarbete  och sida upp och sida ner är fulla av beskrivningar av sadistiskt fysiskt och psykiskt våld. Den 26 juni i somras beslutade den irländska regeringen att alla som kunde styrka att dom varit i de goda nunnornas våld skulle kompenseras av staten. Staten har lovat att dessa offer ska tas om hand resten av livet. Rapporten visar nämligen att många av de utsatta kvinnorna fick hela sina liv förstörda och dom lever idag ofta i misär. Hitills har drygt 600 kvinnor lämnat in ansökningar till den speciella fond som inrättats för tvätterinunnornas offer, enligt det irländska justitiedepartementet. Senare kan du höra hur den svenska ersättningsnämnden inte ens FÅR försöka ta reda på hur svenska barn haft det EFTER vanvården. Alla dom i Sverige som fått men för livet kan inte tillgodoräkna sig nånting för det. I Norge har hitills 93 procent av dom vanvårdade som ansökt om ersättning också fått det. Där får vanvårdade ersättning enligt en tre-gradig skala: Mindre allvarlig art får 250 000 kronor. Allvarlig vanvård får mellan 500 000 och 700 000 kronor och synnerligen allvarlig vanvård kan ge en miljon kronor. I Norge är det både stat och kommun som betalar ersättning: Staten  går in med mellan 20 000 och 300 000 kronor medan ansvarig kommun får betala upptill 750 000 kronor. I programmet medverkar "Petra" och "Elisabeth", tvä kvinnor som vanvårdats som barn. Göran Ewerlöf, tidigare lagman i Hovrätten och idag ordförande i Ersättningsnämnden och mycket kort hörs också barn- och äldreminister Maria Larsson.

Vad innebär det för oss att ha ett jobb? Ja, det finns två tydliga inriktningar på forskningen. "Bara en minoritet av de som förvärvsarbetar har så mycket utbyte av jobbet, att de skulle fortsätta arbeta även utan lön. Förvärvsarbetet är för de flesta ett medel för att klara försörjningen och utgör inte något eftersträvansvärt egenvärde i sig" skriver nationalekonomen Marian Radetzki i en banbrytande rapport 1996. Den kan ses som ett svar på Maria Jahodas rapport 1982 som går helt på tvärs med Radetzkis syn: "Förvärvsarbete genererar en meningsfull aktivitet, en vardagsstruktur, en känsla av kollektiva mål som går utöver det individuella, sociala kontakter samt status och identitet." Om man vill ha jobb får man flytta. Det gäller bara att inte vara rädd och ta steget. Då blir du starkare. Så säger en som borde veta, 20-åriga Elin Skoogh som gick hemma i Filipstad i Värmland och sökte alla jobb som fanns för utbildade lastbilschaufförer, men fick ingenting. När hon till sist sökte ett jobb 130 mil hemifrån fick hon napp och nu kör hon mellan gruvorna i Norrland med bas i Pajala. Hon har just blivit fast anställd efter sex månader på prov. Att bli arbetslös kan ha förödande konsekvenser. Men för 31-årige Fredrik Lundin från Sunne blev tiden utan jobb en vändpunkt som ledde till att han förverkligade sina yrkesdrömmar. Första tiden som arbetslös bjöd däremot på blandade känslor. Idag använder alltfler sk speeddejting för att hitta sin arbetskraft. Under en vecka pågick en stor speeddejting på Swedbank i Karlstad. Banken fungerar som mellanhand. Det är arbetslösa ungdomar som träffar potentiella arbetsgivare. Det är fjärde året som den här speeddejtingen arrangeras. Varje dag mötte ett 20-tal förväntansfulla ungdomar ett 40-tal arbetsgivare. Malin Blom i Säffle är 27 år och hon har aldrig haft ett vanligt jobb. Hon har en lång historia av missbruk bakom sig och ingen trodde på henne. Då började hon föreläsa om sitt liv och det har blivit hennes jobb idag. Vid Karlstads universitet finns Centrum för folkhälsoforskning och där finns Bengt Starrin, professor i socialt arbete. Han har i hela sitt yrkesliv jobbat med frågor kring arbetslöshet och vem kan bättre svara på vad ett arbete betyder för oss idag. - Arbetslöshet är en svulst på samhällskroppen och vi måste lösa problematiken, anser Starrin. Han vill att vi som jobbar inte ska jobba mer än fem-sex timmar varje dag och att de unga ska utbildas för att ta vid när vi går hem tidigare. I och med att vi har kortare arbetstid så kommer vi automatiskt att ta hand om varandra på ett helt annat sätt på fritiden. Arbetslinjen är ett mantra som moderaterna har upprepat sen de fick den politiska makten i Sverige för sju år sen.I riksdagens arbetsmarknadsutskott sitter moderaten Jessica Polfjärd som ordförande. Hon hävdar, liksom hela regeringen, att höjda bidrag gör fler arbetslösa för då lönar det sig inte att jobba. Hon tycker Elin i Filipstad visar att ungdomarna vill flytta för att få jobb och vi bör ha oavlönad anhörigomsorg istället för fler jobb inom omsorgen.

När Sverige tog plats i EU blev det i princip fritt att föra in alkohol här. Om jag hämtar alkoholen i Europa och jag inte lastar trafikfarligt så får jag ta in det i Sverige. I Norge är det helt annorlunda. Där är det idag tillåtet att ta in en liter sprit, tre liter vin och två liter öl. Och trelitern vin är en eftergift till Tullen som vägrade gripa folk som varit i Sverige och köpt en bag-in-box. Detta i kombination med att straffskalan för spritsmuggling i Norge är väsentligt mildare än i Sverige har gjort att mycket välorganiserade ligor idag har anställda som bor på båda sidor gränsen och de är mycket välinformerade. De vet hur och var tullen jobbar, hur dess arbetsscheman ser ut, vilka bilar den använder och när de smugglar gör de det ofta i stora kolonner. E6:an kommer in i Sverige vid Öresundsbron och lämnar oss norr om Strömstad med Svinesundsbron. Där passerar 10 000 personbilar och 1 300 långtradare, varje dag, året om.  Där jobbar runt 120 tulltjänstemän. Dom 1 300 långtradarchaufförerna betjänas av sex klareringsluckor och tullexpeditionen ser ut som ett bankkontor med den skillnaden att hos tullen går det undan. Varje chaufförs pappersbunt gås igenom i kanske en minut, stämpeln sitter där och sen är det dags för nästa. Det var inte länge sen tullen i Svinesund, utmed E 6:an mellan Malmö och Oslo tog tolv bilar som försökte ta sig in i Norge på ett enda långt led. Det finns många vägar att ta sig in i Norge. Här i Värmland t ex har vi 32 olika vägar som alla går över gränsen. Tullen bevakar tre av dem med fasta stationer. Morten Nystuen, tullchef i norska Kongsvinger, är försiktig när jag ber honom ha synpunkter på politikernas arbete och lagstiftande men för mig är det uppenbart att de inte vet vad som händer runt landets gränser. När jag ber Morten Nystuen kliva ur tullchefsuniformen och bli politiker och driva igenom sina visioner så tar han direkt upp tre avgörande frågor: I Norge har tullen efter åratal av kamp från just Morten Nystuen precis fått blåljus på sina bilar på försök i två regioner. I Norge finns ingen nedre åldersgräns för att dricka alkohol om den är insmugglad och i Norge får inte tullen efterforska smugglarna, deras organisation och deras penningflöden, det ska polisen göra och polisen prioriterar inte smuggling. På senare tid har man använt den sk Maffiaparagrafen i den norska strafflagen och det har lett till att tio polska smugglare dömdes till runt två års fängelse var för omfattande smuggling. Domen har överklagats och rättegången i nästa instans, Lagmandsretten, inleds nästa vecka. Vid vårt besök i Svinesund tar tullpersonalen in en bil i sin hall för att vi ska få se hur det går till och tullarna hittar snabbt fyra flak öl men när de plockat ut dem ur passagerar- och baksäte så lyfter de upp sätena och därunder hittar de fyra välbyggda lönnfack med förstärkta sidor och tio flak till, några spritflaskor och ett par vinboxar. Ett snabbt överslag visar att det är 120 liter öl och det innebär att smugglingsförsöket får rättsligt efterspel. Tas man med upptill 50 liter öl skrivs en bot ut direkt. Dessutom bestäms att knarkhunden ska gå genom bilen. Men han hittar ingenting och den unge danske mannen blir polisanmäld för sitt smugglingsförsök denna regnpinade torsdag eftermiddag vid tullstationen i Svinesund. Vi har fått vara med när en grupp mycket effektiva kontrollanter dammsuger en bil som plockats in i deras hall. Utanför hallen sitter en fast jättescanner som man använder för att genomlysa stora långtradare och även om det passerar drygt tre och en halv miljon personbilar och nära en halv miljon långtradare på E 6:an över Svinesundsbron varje år så tar också tullstationen runt 6 000 smugglare. 1 000 av dom polisanmäls och 5 000 bötfälls direkt. I programmet hör vi Morten Nystuen, kontorschef i Tollverket i Kongsvinger, Roger Nilsson, tullchef i Eda och Hån, Per Kristian Grandahl, vaktchef vid Tollverket i Svinesund och hans kollega Martine Jenssen

Idag är nära sex miljoner spanjorer arbetslösa. Och flera miljoner tvingas lämna sina hem för de kan inte betala bostadslånen. I media talas ofta om att Spanien befinner sig i fritt fall. P4 Granskar Spaniens ekonomi utifrån situationen på bostadsmarknaden. Vi möter många som kämpar med näbbar och klor för att rädda vårt populäraste resmål och deras hårt prövade invånare. Deras kamp är framgångsrik. Plataforma d ´Afectas per la Hipoteca, PAH, en organisation ur folkdjupet förhandlar med banker och stoppar vräkningar. Möt deras ledare och en av Spaniens mest inflytelserika ekonomer i programmet. Plataforma d´Afectas per la Hipoteca är idag en massiv folkrörelse som inte har någon formell ledare men frontfigur och den som alla förknippar med PAH är Ada Colau. Hon är en 38-årig samhällsaktivist och författare med universitetsexamen i filosofi. Hon bor i Barcelona men åker runt i hela Spanien och driver rörelsens kamp mot bankerna. Och hon gör det på flera mycket ovanliga, närmast extrema sätt. Redan när vi ser henne på långt håll på väg mot möteslokalen i Barcelona ser vi att det måste vara hon. Det finns en aura runt henne och genom hela vårt samtal lyser det om henne och hon gestikulerar med armarna och gungar fram och tillbaka på stolen och talar med ett engagemang och en fart som jag aldrig sett hos någon tidigare. När vi var med på ett veckomöte hos PAH, Plataforma d´ Afectas per la Hipoteca, organisationen för alla som drabbats av extrema bostadslån, träffade vi Reme Martin. Hon och hennes familj jobbar idag hårt i organisationen efter att själva fått handfast och framgångsrik hjälp. Hon och hennes man har tre döttrar och köpte ett hus 2004. När krisen kom blev dom båda arbetslösa och dom kunde inte betala bostadslånet. Banken gav dom två års uppskov med amorteringarna och dom betalade bara räntan. Hela tiden med rädslan att bli utslängda på gatan. En av spaniens mest kända ekonomiska experter är doktor Arcadi Oliveres vid universitetet i Barcelona. Han är också ordförande i organisationen Justicia i Pau, rättvisa och fred, en kristen organisation för mänskliga rättigheter och fred. Arcadi Oliveres ser krisen i Spanien främst som en effekt av rå spekulation. För mig, säger Arcadi Oliveres,  är det enda väsentliga och seriösa svaret på krisen att överge kapitalismen. Kapitalismen är ett fullständigt perverst system, som baseras på att skapa vinster, på att berika några medan andra blir fattigare, på att förstöra planeten, och följaktligen är det ett system som vi om vi är hederliga bör göra oss av med omedelbart.

Kärleken övervinner allt. Eller är det hatet som alltid segrar? P4 Granskar idag situationen för många icke-heterosexuella människor runt om i världen. Vi visar också att livet är allt annat än lätt för flyktingar som kommer hit till Sverige med sexuella asylskäl. Trots att svensk lagstiftning ger dessa flyktingar rätt till skydd. Och att skaffa barn för homosexuella är långt ifrån självklart. Idag har ditt utseende och din kropp blivit en måttstock för kvinnor som vill bli inseminerade. Du får inte längre bära ett barn i din kropp om du är överviktig.  I Ryssland har på kort tid två lagar antagits som på olika sätt riktar in sig mot homosexuella. Den ena förbjuder propaganda för "icketraditionella sexuella relationer" om den drabbar barn. Den andra förbjuder utländska homosexuella par att adoptera ryska barn. Sveriges Radios korrespondent Johanna Melén har träffat Julia Malygina som lever öppet homosexuell i Moskva. Vi hörde tidigare festen i rysk TV när man gratulerade fransmännen till att dom gick ut på gatorna och demonstrerade mot samkönade äktenskap och nu ska vi till Frankrike där Alice Petrén besökt gaykvarteren i Paris och där mött människor som visar att man kan vara både gay och stockkonservativ. Men hennes reportage börjar i Montpellier med det historiska första samkönade bröllopet för ett par veckor sen. RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, har granskat samtliga 58 ärenden av överklaganden till Migrationsdomstolen sedan verket inte beviljat asyl till ugandiska flyktingar med sexuella skäl. RFSL visar att det de senaste tre åren har blivit svårare för homosexuella från Uganda att få asyl i Sverige.Carl Bexelius, biträdande rättschef på Migrationsverket, är det en framgång eller ett misslyckande för Migrationsverket. i november 2011 gifte sig Sara Sör och Louise Pelli. De gifte sig i Louise barndomskommun Stenugnssund på västkusten. Deras bröllop och vigselceremoni blev inte riktigt som de hade hoppats på och de vittnar båda två om att det finns många hinder för två kvinnor som älskar varandra och lever i en familj. Idag bor de i Karlstad och drömmer om att få barn. Men för just två kvinnor som vill få barn och vill bli inseminerade har det idag tillkommit ett hinder. Idag måste kroppen vara tillräckligt smal för att man ska få bli inseminerad.

Listan över svenska dagstidningar som kämpar med näbbar och klor för att överleva blir bara längre och längre.Det kallas för tidningsdöden och den grasserar över hela världen. Och det handlar om den nya tekniken som gör att vi läser tidningen på nätet idag. Och vi har vant oss vid att inte betala. Frågan är om vi behöver papperstidningarna, om vi ska försöka rädda dem. De anställda kanske inte heller behöver papperstidningarna om de bara kan få betalt för det de lägger ut på nätet. I mitten av 80-talet hade Dalademokraten drygt 35 000 i upplaga och tävlade om att vara störst i Dalarna. Sen dess har det bara gått bakåt och idag är Dalademkratens upplaga knappt 15 000. I höstas köptes den upp av värste konkurrenten, Dalarnas tidningar. Mikael Moilanen var en av tio journalister som sas upp 2004 och nu har han besökt sin gamla arbetsplats. Han mötte en låst dörr och ett övergivet tidningshus. Mikael Moilanen var en av dem som fick gå från Dalademokraten 2004 och nu är han tillbaka i Falun där Dalademokraten fortfarande ges ut men med värste konkurrenten Dalarnas tidningar som ägare. Chefredaktör Göran Greider ser med sorg och vemod på utvecklingen. Överallt minskar upplagorna och ägare kommer med sparprogram och nedskärningar hela tiden. Ofta flera gånger per år. Men ingenting hjälper. Läsarna föredrar nyheter på nätet och de ska vara gratis. Tidningarnas största problem är att få in pengar för sin nätverksamhet. Hittills har alla försök i den vägen misslyckats. Senaste kristidningen är Östran Nyheterna i Kalmar. Där fick de anställda häromveckan det tredje sparbetinget på mindre än ett år. Anders Jönsson är journalistklubbens ordförande. Den vanliga papperstidningen tappar läsare hela tiden och det går fort. Tidningarna har sen länge gett sig ut på nätet men det stora problemet där är att man vet inte hur man ska kunna få betalt för det arbete man lägger ner på sina artiklar där. Kan det vara så att tidningsredaktionerna är fast i sina gamla roller. Kan det vara så att man måste förändra nyhetsjournalistiken för att kunna lyckas på nätet. Är det oviljan att förändras som kommer att döda tidningen till slut? Claes Thorén är mediaforskare på Uppsala universitet och han vet hur de svenska dagstidningarna mår idag.

För en månad sen gjorde jag ett program om konflikten mellan energiskogsodling och goda inkomster kontra spannmålsodling och öppna landskap. Jag fick extremt många reaktioner på programmet från hela landet och det finns all anledning att fortsätta tala om landsbygdspolitiken i Sverige. Idag får du höra både landsbygdsministern och LRF:s ordförande och vi ska också besöka en stor gård som går tvärtemot strömmen. Där avverkar bonden sin 90-åriga skog och lägger ner vinsten på att skapa åkermark istället. Helena Jonsson, relativt nyvald ordförande för lantbrukarnas riksförbund, LRF,  går ganska hårt åt regeringens politik för landsbygden. På LRF:s hemsida skriver Helena Jonsson: "Vi behöver tydliga politiska mål och vilja och konkurrenskraftiga villkor för att öka lönsamheten och framtidstron för både mat- och energiodling." Har regeringen ingen beredskap för framtida matkriser? "Sverige erbjuder obegränsade möjligheter. Storslagen natur, god mat och upplevelser i världsklass är resurser som vi ska bruka utan att förbruka. Vi ska ta tillvara människors engagemang och företagsamhet och se till att hela landet tillåts växa och spira." Så står det på landsbygdsminister Eskil Erlandssons hemsida. Frågan är hur han arbetar konkret för att nå dit? På Solbacka gård i Ekshärad pågår ett spännande projekt. Där håller Thomas Klier och hans son Fredrik på att skapa prima åkermark där dom just avverkat 90-årig skog. Till saken hör att Thomas Klier idag är en mångmiljonär som skapat sin förmögenhet med tillverkning av svetspulver. Han omsatte i början fem miljoner kronor per år, när han sålde 2008 var omsättningen 700 miljoner kronor. För några år sedan blev han vald till årets entreprenör i Sverige. Men det är inte bara en dyr hobby för Thomas Klier. Han talar sig varm för FRISK, ett projekt där odlarna i Klarälvdalen sponsras för att öppna upp landskapet. Själv deltar han inte av den enkla amnledningen att hans gård, en av de största i Värmland på artonhundra hektar inte ligger vid klarälven, men han älskar livet som odlare...

Den spannmålsbonde som slutar odla mat på sina åkrar och istället planterar energiskog får mycket mer betalt för mycket mindre arbete. Idag finns det få bönder som sadlat om men många är intresserade av förändring och vad händer då med det svenskaste av svenska - öppna landskap. I Tillberga i Västmanland rasar en bitter strid mellan storbonden och folket i bygden som har kyrkan i ryggen. P4 Granskar framtidens svenska jordbruk.

Idag, den 27 januari, är det Förintelsens minnesdag, dagen då fångarna befriades från nazisternas läger i Auschwitz 1945. P4 Granskar är idag ett reportage gjort av Torsten Gabrielsson som rest till Auschwitz tillsammans med 89-årige Joost Lakmaker som sen många år bor i värmländska Säffle. Joost föddes i Holland men greps av tyskarna och skickades till Auschwitz där han tillbringade 515 dygn innan han lyckades fly därifrån. Torsten åker på sin första resa till Auschwitz tillsammans med Joost som är där för sista gången. Musik i reportaget om resan till Auschwitz: Miles Davis - "Funeral" Nine Inch Nails - "Corona Radiata" Cult of Luna - "Crossing Over" Mark Lanegan - "Creeping coastline of light" Cult of Luna - "Echoes" Tame Impala - "Feels like we only go backwards" Nine Inch Nails - "The frail" M83 - "Another wave from you" Säkert! - "Allt som är ditt" Frank ocean - "4 tears" Michael Brook - "Billie and hitch hiker" Trent Reznor, Atticus Ross - "Penetration" José Gonzales - "Heartbeats" Tom Waits - "Downtown train"

Mickael sattes felaktigt i särskola fr o m femte klass. Det innebar många förlorade år och nu har han kämpat sig tillbaka och stämt tre kommuner på skadestånd. Idag är han en lycklig blivande lastbilschaufför. Den svenska "ickepolitiken" för vargförvaltning måste förändras. Det anser Lars Furuholm som efter tjugo år som rovdjursansvarig i Värmland slutat. Vi gjorde två program om Borreliaoffren för snart ett år sen. Vad har hänt sen dess? Inte mycket. Drabbade svenskar måste fortfarande åka utomlands och behandlas på dyra privatkliniker. När då tio-årige Mickael Korhonen sattes i Särskola från femte klass i Kristinehamn och det beslutet sen följde honom till Karlstad och sen Säffle så togs många år ifrån honom. På nyårsdagen berättade vi Mickaels livs historia sedan han med hjälp av sina nya fosterföräldrar, Peter och Anna Sjölin kunde anmäla kommunerna och Skolverket gav i ett uppmärksammat beslut Mickael rätt. Han skulle aldrig ha satts i särskola. Och han delar det ödet med runt tusen andra svenska barn. Den stora avgörande skillnaden mellan särskola och vanlig skola är att när eleverna ska söka till gymnasiet har särskoleeleverna ett par tre alternativ, för alla andra finns det hundratals att välja på. Jag åkte hem till Mickael i Värmlandsbro utanför Säffle häromdan och jag mötte en glad, trygg, harmonisk tjugoåring som för första gången i sitt liv börjat få ordning på tillvaron. Han är en mjuk, varm och ödmjuk kille som det är mycket lätt att tycka om. Han har mycket kvar att kämpa med men han kommer säkert att klara av det. I somras berättade Lars Furuholm, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen här i Värmland att han skulle sluta och den nyheten slog ner som en bomb i jägarkretsar. Furuholm var efter tjugo år i jobbet djupt respekterad i alla läger. Främst för att han aldrig tagit ställning för eller emot vargen. Han har mer intresserat sig för människorna i vargtrakterna. Häromdan sökte jag upp Lars Furuholm igen. Han jobbar nu med bildandet av nya nationalparker och han är väl något mer frispråkig i frågan om vargpolitiken än förut. Nu ska vi återvända till de två program om alla som drabbas av kronisk borrelia som vi gjorde för knappt ett år sen. Det blev två program eftersom reaktionen på det första var mycket kraftig. Både från drabbade som kände att dom äntligen togs på allvar och från arga kritiker som hävdade att det första programmet som beskrev verksamheten vid den privata Arenakliniken i Oslo och deras Borreliacenter gjorde reklam för privat humbug. Häromveckan fick jag en mejl från Britt Sundqvist, en 52-årig kvinna som nu just avslutat sin behandling med mycket aggressiva antibiotikakurer från och till under de två senaste åren på privatkliniken i Oslo. När jag träffade henne beskrev hon vad som händer under behandlingen.

Gunnar Gramnes bakom rubrikerna.

Bara i Stockholm polisanmäldes förra året 33 000 bedrägerier. Hittills i år har det kommit in 45 000 anmälningar. I Storbritannien förlorar privatpersoner, privata och offentliga företag i år 73 miljarder brittiska pund till bedragare och om vi utgår ifrån att Sverige och Storbritannien i stort sett går att jämföra rakt av och vi tar hänsyn till befolkningsmängden så innebär det att i år kommer svenska privatpersoner och företag att förlora 118 miljarder svenska kronor till bedragare. Nästa år har det svenska rättsväsendet en total budget på 39 miljarder kronor från statskassan. Alltså en tredjedel av vad bedragarna tjänar under samma tid. Den allt överskuggande delen av bedrägerierna sker ute på internet. Och antalet bedrägerier och storleken på summorna ökar ofattbart fort för varje dag som går.

Det finns idag nånstans mellan 300 och 350 vargar i Sverige. De flesta i Dalarna och Värmland. Vargen har alltid väckt heta känslor men nu är debattklimatet tuffare än någonsin och huvudkritiken från båda sidor av saken är att regeringen bedriver en icke-politik. Du får möta Sveriges kanske mest respekterade vargexpert som när han nu slutar efter 20 år har mängder med kritik mot regeringen. Du får träffa jaktvårdsledaren och vi har hälsat på Vargkommitténs ordförande som ska försöka medla mellan alla inblandade. Jag träffar Lars Furuholm, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen i Värmland sen tjugo år i friluftsparken Mariebergsskogen och när jag går förbi grindarna tänker jag på att det är extremt mycket psykologi i vargdebatten. Då får jag se en jättelik vargskulptur i brons. Det stora bronsdjuret tar ett adrenalinstinnt språng, klorna är ute och käften med dom stora sylvassa tänderna blottade gör att den ser fullständigt livsfarlig ut. Lars Furuholm tycker inte alls om skulpturen. Dem flesta svavelosande kritiker har ingenting emot vargen. Det är VARGPOLITIKEN dom hatar. Och Eva Forsgren som är ordförande i Torsbys jaktvårdskrets och har jagat i över 40 år är bitter på politiken och det stora felet är att det finns för många vargar, menar hon. För ett par veckor sen kom Naturvårdsverkets förvaltningsplan för vargen och en av de som jobbat fram dokumentet är Ola Larsson , handläggare på enheten för regeringsuppdrag och remisser. Huvudmålet nu är att minska inaveln bland vargarna och komma med förslag om hur det ska gå till. Vi människor som ska bestämma hur vi ska umgås med vargen är tämligen självklart mer oeniga än nånsin tidigare, menar Lars Furuholm, rovdjursansvarig på länsstyrelsen här i Värmland. För att försöka få till stånd en konkret politik som så många som möjligt stödjer har regeringen tillsatt en Vargkommitté som ska vara ett diskusionsforum för Jägarnas riksförbund, LRF, Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Svenska Rovdjursföreningen, Svenska Samernas riksförbund, Sveriges fäbodbrukareförening, Sveriges kommuner och landsting och Världsnaturfonden. Ordförande i Vargkommittén är Upplands landshövding Peter Egardt och jag åkte till hans residens där han direkt beskrev svårigheterna i uppdraget. I tjugo år har Lars Furuholm varit rovdjursansvarig hos länsstyrelsen i Värmland och han, som vi andra, såg misslyckandet med att försöka sätta ut djurparksvargar i reviren. Han menar att det kommer att ta tid att bli av med inaveln och det finns ju andra sätt.

När tjugo-åriga Inga kom till Berlin 1936 var hon en del av en svensk gymnastiktrupp som mötte ett Tyskland där nationalsocialismen blomstrade. När tjugofyra-åriga Annalisa kom till London 1948, också som gymnast, reste hon genom ett krigshärjat Europa som försökte återgå till ett liv i fred. Långt senare möttes de två som grannar i Karlstad och båda har levt ett långt , aktivt och mycket innehållsrikt liv. Nu berättar de om hur det varit att leva som kvinna i Sverige före, under och efter kriget och hur det är att vara gammal i Sverige idag. OS-arrangörerna hade bjudit in 600 manliga och 600 kvinnliga elitgymnaster från Sverige som reste ner för att delta i olika uppvisningar i samband med OS i Berlin. En av dom var den då tjugoåriga Inga Rogersson som idag heter Gräslund och är 97 år. Minnet börjar svikta men hon har inte glömt stämningen i Berlin då. Idag, 76 år efter gymnastikuppvisningen under OS i Berlin bor Inga Gräslund i Karlstad efter många år i Stockholm, Gästrikland och Norrbotten. Hon har fött fyra barn, två med sin tidigt omkomne förste make och två med den andre som avled i höstas. Hon har arbetat som tandläkare hela sitt yrkesverksammma liv, parallellt med en rad ovanliga idrottsupplevelser som Vasalopp och långlånga kanotturer. Jag var naturligtvis nyfiken på hur hon hamnat i just Karlstad. 1948 var kriget slut och det blev OS igen. Då i London och på plats under invigningen var den då 24-åriga Annalisa Stålberg. Hon ingick i en svensk trupp elitgymnaster som uppträdde på innerplan under invigningen. När jag träffar Annalisa, som sen 1954 heter Raggl i efternamn, berättar hon om resan till London-OS och Europa efter kriget. Annalisa Raggl har hela sitt yrkesverksamma liv fostrat generationer av barn och ungdomar som gymnastiklärare. Och hon har levt som hon lärt och det fortsätter hon med fortfarande. Jag har sällan träffat någon som är så ekorrpiggt intresserad av allt i tillvaron.

År 2010 åkte räddningstjänsterna runt om i landet ut på drygt 10 000 larm där människor fått hjärtstopp och ambulansen var för långt borta. Larmen kostade sammanlagt tio miljoner kronor. På några få platser i landet fungerar de här sk IVPA -larmen perfekt.Men på många andra platser får inte brandmännen åka. Där tjafsar poltikerna om vem som ska betala. I Västerås lever den 38-årige fembarnspappan Fredrik Eriksson. Han fick en hjärtattack i helt fel landsting. Men han är brandman och fick akuthjälp av kunniga kolleger, annars hade han inte levt idag. En som verkligen har tumme med Fru Fortuna är 38-årige fembarnspappan och brandmannen Fredrik Eriksson i Västerås. Trots att han bor i just Västmanland. Fredriks hjärta stannade i en hockeyrink i slutet av januari. han hade kunnat vara död idag men dom andra som var med och spelade var också brandmän som behärskade hjärt- och lungräddning. Nu finns det redan idag områden i landet där samarbetet mellan landsting, kommuner och räddningstjänst fungerar riktigt bra. Torsby i norra Värmland är typexemplet. Och Bengt Carlsson som just gått i pension efter tjugosex år som räddningschef där berättar att det fungerar därför att kommunen för tjugo år sen hade flest hjärtdöda i landet och då agerade kommunen. Det är landstingen och kommunerna och dess politiker som gör att det som går utmärkt på vissa platser är omöjligt på andra. Ordförande för paraplyorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting är moderaten Anders Knape.I Värmland åkte räddningstjänsten under 2010 på 1 415 hjärtstoppslarm, i Dalarna 1 604, på Gotland 398. De tre län i landet där räddningstjänsten är mest aktiv om vi ska ta hänsyn till antalet invånare. Tre glesbygdslän men det är inte alls förklaringen eftersom Norrbotten hade tre hjärtstoppslarm för räddningstjänsten samtidigt och Västmanland också bara tre.

P4 Granskar är i London: På väg till Scotland Yard och polischefen som är högste ansvarige för hela säkerhetsarbetet med OS i sommar kommer jag förbi Buckingham palace och där övar en militärorkester ute på gården. Jag har ännu inte sett några tecken på att det är olympiska sommarspel i den här stan om bara några månader. Den vanlige londonbon verkar ta det hela med knusende ro. Men en tydlig förändring syns i gatubilden. Det är poliser och militärer överallt. När London fick spelen, 2005 var den totala budgeten 26 miljarder kronor. Idag ligger den på 102 miljarder och säkerhetsarbetet totalt på elva miljarder kronor. Olympic Park är området där många arenorna finns. Där ska också de aktiva och ledare bo. Många av arenorna kommer att finns kvar efter OS. En del kommer att monteras ned, helt eller delvis, och sättas upp någon annanstans i England. P4 Granskar fick en guidad busstur i området. Av säkerhetsskäl fick vi dock inte lämna bussen. Våra bilder fick helt enkelt tas från bussen. Tack vare pressavdelningen för London2012 kan vi ändå visa hur många arenor ser ut invändigt och utvändigt. Chris Allison leder allt säkerhetsarbete inför och under de olympiska sommarspelen i London den 27 juli - 12 augusti 2012. Han har 36 000 poliser och militärer under sig och en budget på sju miljarder kronor. En budget som kan ökas på med ytterligare tre miljarder kronor om det behövs. Han ser fyra stora hotbilder inför spelen: Terrorattacker, organiserad brottslighet, politiska demonstrationer och katastrofer typ pandemier, influensaepidemier och värmebölja. Polisens kampanj över hela Storbritannien där befolkningen uppmanas anmäla misstänkta terroristaktiviteter till en Anti-terrist hotline har inte fått riktigt den effekt man hoppats på. Folk vill inte prata med polisen, menar forskaren Robin Goodwin på Brunel universitetet i nordvästra London. Goodwin är expert på hur folk reagerar på terrorattentat världen över och han menar att Londonborna tar oron med upphöjt lugn. De är vana vid att det ständigt händer saker och det får man acceptera om man vill leva i en storstad som London. Den brittiska regeringen är formellt ansvarig för ansökan och genomförandet av de olympiska sommarspelen i London. Ministern för brotts- och säkerhetsfrågor, James Brokenshire berättar hur han samordnar beredskapsarbetet med polisen, militären, OS-arrangören och alla andra samhällsfunktioner som infrastrukturen och vården för att arbetet ska flyta så smidigt som möjligt. Han och flera andra ministrar har också varit med på de flesta övningar som genomförts. Bland annat har missilförsvaret övats på Themsen. det är första gången missilförsvaret aktiverats sen andra världskriget. 

Söndag den 29 januari sändes P4 Granskar om hur de som blivit långvarigt sjuka efter borreliasmittade fästingbett inte fått den vård och den behandling som krävs för att de ska bli friska. Efter programmet har vi tagit emot mängder av mejl från tacksamma. Vi fick också några få men mycket kritiska mejl från läkare som anser att P4 Granskar tagit heder och ära av dem och gjort reklam för privata lurendrejare. Idag har vi en mycket förkortad programtid på grund av melodifestivalen så därför ska vi vidareutveckla några av synpunkterna från det förra programmet. Vi har bjudit in vår argaste kritiker, Göran Ahlgren, urolog och cancerkirurg på MAS i Malmö. Vi samtalar om att stora, långvariga antibiotikadoser riskerar att göra patienten resistent mot antibiotika. Vi talar också om att det inte är tillräckligt vetenskapligt bevisat att borreliabehandlingen utomlands botar patienterna, enligt Göran Ahlgren.

Tusentals människor lider svårt utan att få någon hjälp av den svenska vården. Efter åratal av fruktlösa försök att bli behandlade vänder de sig utomlands och där blir de botade. Men den dyra vården får patienterna själva betala eftersom den inte erkänns av Socialstyrelsen. Där avfärdar man den lyckade behandlingen som farlig och ovetenskaplig. Varje år får runt 10 000 människor i Sverige borrelia efter att ha bitits av fästingar. Nästan alla söker vård och botas med en kort anitbiotikakur direkt. Men det är också många som inte söker vård akut utan infektionen får fäste i deras kroppar. De drabbas såsmåningom av kronisk borrelia. En sjukdom som, enligt Socialstyrelsen, inte existerar. Om en patient inte blir frisk efter en antibiotikakur på max trettio dagar så är diagnosen felaktig, menar Socialstyrelsen. Men i Tyskland och Norge ges antibiotika i upptill ett år och patienterna blir friska. 2008 var ett tufft år för Andreas, 45-årig hantverkare. Hans pappa gick bort, han hade det stressigt på jobbet, småbarn hemma och hela sommaren förstörd av en viursinfektion. Under hösten började det sticka i hans armar och ben och han sökte vård. Antibiotikakurer ska aldrig vara längre än 30 dagar. Det är den förhärskande linjen i många länders hälsovårdsmyndigheter. I Tyskland och på Arenaklinikens Borreliacenter i Oslo ger man patienterna aggressiva antibiotikakurer på sammanlagt ett år under två års tid. Livsfarligt, hävdar Socialstyrelsen. - Inte alls, säger Margareta Gabrielsson som just friskskrivits efter två års behandling. Margaretas och Andreas berättelser är de samma som många andras. Skepsis och vanvård här i Sverige och så kommer de till kliniken i Oslo och möts av lyssnande, förstående vårdpersonal som tar deras oro på allvar. En helt ny värld för dom svenska patienterna. Arenaklinikens Borreliacenter i Oslo har hjälpt tusentals människor diagnostiserade med kronisk borrelia att bli friska. Men det kostar på. Behandlingen är dyr. Blodprovsanalyser, läkarbesök, alternativmedicinbehandlingar och inte minst, de aggressiva antibiotikakurerna som ges antingen intravenöst eller i tablettform. En normalbehandling tar runt totalt två år och då har patienten fått lägga upp nånstans mellan hundratusen och tvåhundratusen kronor. I Norge ser hälsovårdsmyndigheten positivt på Rolf Lunengs arbete alltså men hans klinik skulle aldrig få finnas här i Sverige. Anders Tegnell är avdelningschef för kunskapsstyrning på Socialstyrelsen. Det är han som ger ut riktlinjer och vägledning. Jag undrar varför Lunengs klinik inte får finnas här i Sverige.

Mängder av barn i Sverige sätts i särskola på helt felaktiga grunder. Kommunerna gör undermåliga utredningar som leder till att barn som skulle kunna gå i vanlig skola med extra stöd istället placeras i särskola under hela sin skoltid. När sen barnen söker till gymnasiet har de tre inriktningar att välja på, i den vanliga skolan har barnen hundratals val. En felaktig placering i särskola ger barnen en mycket sämre start i livet.Nu har Skolinspektionen granskat över 1 200 utredningar i 58 kommuner och domen över kommunerna är stenhård.Trots att kommunerna misskött sig i många år finns det bara ett enda rättsfall och det är inte ens avgjort. P4 granskar särskoleplaceringarna utifrån 18-årige Mickael Korhonen som anmält två kommuner och nu kämpar för att få sitt liv tillbaka. Mickael Korhonen bor i Säffle i Värmland. Han är ett av många barn i Sverige som felaktigt placerats i Särskola. I åtta år tvingades han gå i en skolform där han inte alls hörde hemma. Mickaels start i livet blev inte den bästa: Hans föräldrar söp och han och hans syskon fick ofta klara sig själva. När Mickael började skolan gjorde han det i en vanlig förskoleklass. Enligt ett psykologiskt utlåtande gör han stora framsteg men i samma utlåtande finns en formuleriong som gör att han senare sätts i Särskola. Det står: - Hans prestationer idag tyder på att han skulle kunna få svårt att klara av grundskolans krav. Sedan snart ett år bor Mickael Korhonen hemma hos sin kompis och hans föräldrar Anna och Peter Sjölin. Under alla dom tio år dom känt Mickael har dom varit frågande till hans särskoleplacering. När han flyttade hem till dom fanns ingen återvändo. Dom måste ta reda på varför han var placerad i särskolan. Men när Mickael begär att få ut alla sina papper möts han av motstånd och oförståelse från dom olika myndigheterna. Vi hör Peter berätta hur det varit att hjälpa Mickael.

Pensionssystemet är näst intill omöjligt att begripa. Det går inte för en arbetande människa att få veta hur stor pensionen blir den dagen det är dags. Det hävdar en av landets skickligaste finansanalytiker. De 1,8 miljoner svenskar som redan är pensionärer anser sig lurade på hundratals miljarder kronor och vill ha kompensation nu. Men politikerna vill istället att vi alla, även dagens pensionärer, tar ansvar för att det finns pengar i systemet även i framtiden. Dagens system har en flytande pensionsålder och nu arbetar hela etablissemanget hårt för att vi som jobbar inte ska ta ut vår pension förrän vi fyllt 68 eller 69 år. Då kan samhället ha råd att betala våra pensioner. När de fem pensionärsorganisationerna i landet gick samman och ordnade ett seminarium för sina medlemmar om pensionssystemet så var många i publiken inte alls nöjda utan snarare frustrerade. De hade kommit dit med en massa frågor men dom fick inte många svar, summerade PRO:s ordförande Curt Persson. Under dagen är det bara en enda av dem som talar från scenenTALAR som är riktigt arg och som högljutt kräver rättvisa för alla pensionärer. Det är den förre generaldirektören för Riksförsäkringsverket K G Scherman. Det nya pensionssystemet är obegripligt för alla. Det hävdar den kände finansanalytikern Peter Malmqvist som vill att det ska vara betydligt enklare att kunna räkna ut vilken pension man kan vänta. Vi i Sverige tenderar till att sluta jobba när vi är på topp och vi slutar tvärt. På dagen när vi fyller 65. Detta måste vi ändra på, sa Ulf Kristersson, socialförsäkringsministern på pensionssystemseminariet. - På 40-talet handlade politiken om att sänka pensionsåldern. Måste slets ut på dåliga och farliga arbetsplatser. Idag, sa Kristersson, måste vi höja pensionsåldern. Vi måste lösa arbetsmiljöproblemen och de gamla fördomarna måste bekämpas.

2003 fick vi ett nytt pensionssystem. men redan sitter en ny utredning för att förändra systemet. Var femte invånare i Sverige är pensionär. Hälften av dem lever under mycket knappa förhållanden medan de flesta av de andra har det relativt bra, ekonomiskt. Det skiljer mycket och det ställer också till det och gör att systemet ses som orättvist av många. Idag beskattas landets pensionärer mer än vi som jobbar. Så är det inte i ett enda av västvärldens övriga länder. De medborgare som idag är över 73 år och har kvar de gamla ATP-pensionerna har förlorat mycket de senaste åren. Deras pensioner har urholkats. Landets kanske störste expert på pensioner är den idag 90-årige Berthel Nordström som under många år arbetat för att förbättra de ekonomiska förhållandena för alla äldre och han ser extrema skillnader mellan de fattigaste och de rikaste pensionärerna. Berthel Nordström har daglig kontakt med de flesta toppolitiker men han är trött på att få verkligen vet vad de pratar om när de pratar om pensionerna. Märta Lundh är 85 år. Hon blev änka då hennes man Sven dog 1988. Märta tillhör inte de fattigaste pensionärerna utan hon har runt 11 000 kronor kvar när skatten är dragen varje månad men hon är sparsam och unnar sig inte mycket. När jag hälsar på i Märthas kök ser där ut som det alltid har gjort. Hon är inte mycket för nya prylar. Landets viktigaste ekonomiske makthavare och beslutsfattare, finansminister Anders Borg vill prioritera de som har jobb men det kommer sänkningar av skatterna för pensionärer antingen 2013 eller 2014, hävdar han. FAKTA: Sverige är idag det enda land i västvärlden som beskattar pensionärer mer än oss som arbetar. Här beskattas pensionärerna nästan fem procent mer än de arbetande. I Spanien är beskattningen helt lika. I Norge beskattas pensionärer mellan 6 och 11 procent lägre. I Danmark sju procent lägre. I Australien tio procent lägre. I Holland 15 procent lägre och i Tyskland hela 18 procent lägre. Regeringen brukar skryta med att "vi är den enda regering som sänkt skatten för pensionärer". Kanske är det enklare om vi från början har rekordhög beskattning. Den som är pensionär när landet hamnar i en ekonomisk kris och drar åt svångremmen får då bidra med sänkt pension. Efter en kris tar det i genomsnitt två år så har de som arbetar kompenserats för indragningarna och tjänar lika mycket eller mer än tidigare. Pensionärerna får aldrig tillbaka det de bidrog med under krisen. Utan att ha några synpunkter på om detta är rätt eller fel kan vi bara konstatera att pensionerna urholkas hela tiden och detta gäller alltså framförallt dom som fortfarande finns med i det gamla ATP-systemet.

Det sjuder av liv i många av de gamla gruvorterna i Bergslagen. I Norberg i norra Västmanland, strax söder om Dalagränsen skrevs i veckan en avsiktsförklaring, ett bindande avtal mellan kommun, gruvprospekteringsföretag och länsstyrelse om en framgångsrik och hållbar etablering av gruvnäringen. Det är med något undantag nästan 40 år sen Bergslagens gruvor stängdes och då var det kris i hela branschen. Dagens mjölkkossor LKAB och Bolliden i norr förlorade hundratals miljoner varje år. Sen dess har det hänt saker. Idag är världsmarknadspriset på järnmalm mångdubbelt högre än nånsin och LKAB har blivit statens största mjölkkossa. I Norberg, i norra Västmanland, råder idag närmast Klondykefeber. Men det är inte guld det handlar om - utan järn. Det pågår prospektering för att inom några år öppna många av de gamla järnmalmsgruvorna i Bergslagen. Bergslagen är inte egentligen ett geografiskt tydligt avgränsat område men det sträcker sig från Filipstad i Värmland i väster till Västerås i Västmanland i öster och från Borlänge i Dalarna i norr till nedanför Örebro i Närke i söder.Fast det också fanns många gruvor i Uppland. När det gäller gruvhanteringen i Bergslagen så finns det kända skrifter från 1300-talet och framåt. Och än idag är gruvan i Garpenberg i Hedemora i Dalarna landets äldsta gruva i drift från just 1300-talet. I Kungsträdgården i Stockholm har Gruvindustrins arbetsgivareförbund sitt kontor och vd Per Ahl tar emot vägg i vägg med flera mäklarfirmor. Mäklare som framförallt vill få en chans att vara med och skära guldet från LKAB men även följer planerna i Bergslagen. Men hyttorna är stängda och järnvägarna uppbrutna vid dom gamla gruvorna. I Filipstad i Bergslagens västra kant lever Jan Kruse. En av landets allra största gruvfantaster. Jan är idag 40 år och har just kommit ut med en bok om historien om Långbans gruvor. Och när vi träffas föreslår han att vi åker till Finnmossens gruva i Nordmark, nån mil norr om Filipstad. För Finnmossen skulle kunna öppnas igen, kanske, tror Jan Kruse. I Solna finns Raw material group, en grupp forskare och ekonomer som med hjälp av databaser över världens gruvindustri och ett mycket omfattande nätverk blivit rådgivare åt regeringar, företag och internationella organisationer som Världsbanken och EU. Och där finns Magnus Eriksson, som just kommit hem från world mining congress i Istanbul. Han har perspektiv på gruvfrågan och han tror mycket på en ny guldålder för Sverige.

Vi svenskar lever mitt i Vodkabältet. Ett bälte från den ryska östkusten till den kanadensiska västkusten. Inom det här bältet dricks det mycket sprit och det finns ett stort intresse för allt som har med sprit att göra. På Nätet hittar vi tiotusentals inlägg om var man köper den billigaste spriten, hur mycket man får ta med sig över gränsen, vad som händer om man åker fast, hur länge stannar sprit i kroppen, var går gränsen för rattfylla osv osv. Tullen har inte en chans att hitta all smugglad sprit. Det är i Helsingborg smugglarna kommer in men där prioriteras narkotikan, berättar Bengt Andersson, chef för gränskontrollgruppen i Helsingborg. Han vill att politikerna släpper ölen fri. -Då skulle vi ha en chans att kunna hinna ta de stora fiskarna, menar han. Följ med till Europas största Taxfreebutik. Det är Bordershopen i tyska Puttgarten. En hel gammal färja har blåsts ur och fyllts med fyra våningar godis, sprit, vin och öl. Där handlar smugglarna och de som kommit för att de ska ha bröllop eller någon annan stor fest. Och som de handlar... Polisen prioriterar inte heller spritsmugglarna. De få insatserna som polisen gör i hamnen i färjeläget i Trelleborg handlar om trafikfarliga bilar och bilister. Rattfyllerister och överlastade bilar stoppas, enligt närpolischefen Sven-Inge Nilsson..

Sen 36 år pågår en konflikt i nordvästra Afrika som ingen vill lösa. Som FN gett upp om. Som EU inte vill kännas vid och som den svenska regeringen inte vill tala om. När kolonialmakten Spanien lämnade Västsahara 1975 innebar det inte att Västsahara blev ett fritt eget land. Det innebar istället att grannen i norr, Marocko, omedelbart ockuperade grannen i söder. En väpnad konflikt bröt ut mellan ockupationsmakten och gerillarörelsen Polisario. Hundratusentals människor flydde och samlades upp i stora flyktingläger i Algeriet. 1991 lyckades FN få till en vapenvila och lovade folket i Västsahara en folkomröstning om framtiden. Sen dess har ingenting hänt. I all fall inte för freden. Däremot har Marocko byggt en minerad mur tvärsigenom Västsahara och flyktingarna i Algeriet sitter fast i lägren. Mycket påminner om Mellanöstern och konflikten Israel - Palestina men den konflikten hör vi om i stort sett varje dag. Västsaharakonflikten vill ingen prata om. I våras reste Frej Winge, Elin Andersson och Anna Hakami från Jakobsbergs folkhögskola till flyktinglägret Smara i sydvästra Algeriet och där träffade dom 22-åriga Nasla Mohammed som stod och stekte svenska makrillar. Hanga Santha är ordförande för den svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen och hon har följt utvecklingen kring Västsahara länge. Hennes företrädare Cecilia Asklöf har varnat för att det kan bli krig igen i området 1975 tågade kolonisatören Spanien ut ur Västsahara. Omedelbart ansåg sig Marocko ha rätt att ockupera Västsahara. Jag frågar Hanga Santha, ordförande i svenska avdelningen för Internationella Juristkommissionen hur det kan vara självklart för Marocko? Vår ciceron, 22-åriga Nachla,i det algeriska flyktinglägret, har tagit med oss till hennes äldre släkting Achaila som tar hand om sina gäster helt enligt traditionerna. Hon bjuder på te.