Podda med könet

Podda med könet gör storstilad comeback efter sommaruppehållet. I denna metapodd pratar vi om bildning, lifestyle, magasinet King och erotik. Kan en cigarr smaka godare för att man läst Nabokov? Borde vurmen för helfranska band göra en comeback som onödig konsumtion? Sofia tycker att det var roligare att vara utblottad på 1800-talet, Ellen riktar skarp kritik mot nostalgin för kärlek några sekler sen och vi har som alla andra läst Liv Strömquists Den rödaste rosen slår ut, till skillnad från vissa andra även de texter den utgår från...!

Ellen har åkt till Konstantinopel/Istanbul och PMK är splittrat. Vi försöker ta oss genom förvirringen medelst lokum och diskussioner om skillnaden mellan roman och novell. Att föra genrekonventionsdiskussioner är ungefär som att brodera i silke under medeltiden, och jag vill hellre slå min arm i ett träd. Den stora frågan är vilken av föräldrarna som var mest frånvarande i riddarromanen, och huruvida man ska uppvakta sin älskade dam eller hennes make feodalherren. Vi vet vad vi skulle föredra, men glöm inte att den höviska kärleken enligt vissa enbart var ett sätt att närma sig den idealiserade kvinnans mäktiga make! Mörkt. Trots distans lyckas vi väva in George Eliot, sufism och  youtubevideor, och jag tipsar om en av mina favoritfilmer av the late, great Eric Rohmer.

Byzans, 500 år efter Kristus! Veckans avsnitt handlar om kejsarinnan Theodora som lät slavar tillfredsställa sina lustar med henne på okristliga sätt. Däremot kunde hon inte spela flöjt. Vi citerar Prokopios ”Hemlig historia” som innehåller alla detaljer, eller i alla fall de snaskigaste, om en av senantikens mest fascinerande figurer. Vidare fortsätter språktematiken från Eko och Narkissos, och PMK tar chansen att prata mer om fallogocentrism, ett ord man egentligen annars inte hört på tio år. Annars: Ellen förvirrar mig genom att referera till början på 1800-talet som ”vår tid”. Jag gör något jag hatar och //ler med rösten// när jag säger att essentialism är ”problematiskt”. Dessutom missar jag ett uppenbart skämt när Ellen säger att könet finns inuti en. Men lyssnaren kan ju föreställa sig. God förnöjelse!

Idag pratar Podda med könet om en av de deppigaste antika myterna i Ovidius Metamorfoser, där ingen får ligga och alla dör. Eko förlorar sitt jag och tynar bort medan Narkissos förlorar sig i sitt jag – och tynar bort. Går det att skapa ett kvinnligt rum i den manliga diskursen, eller är den manliga diskursen en myt? Och hur mycket tyg ska man ha på sig exakt för att vara en oskrämmande sexig kvinna? Vi undersöker självframställningens praktiker från språk till styling. När är man ett autonomt subjekt, om man tilldelas en stylist till och med när man blivit utnämnd till Årets bäst klädda? Själva låter vi litet beklämda på grund av den tunga tematiken av homosocialitet, traumatiska läxor och sexistiska lektioner men Sofia försöker dra ett Monty Python-skämt och berätta vad Årets bäst klädda man egentligen ska ha på sig. Tyvärr är det rätt likt det medvetet omedvetna ideal vi kritiserar kvinnor för! Fallogocentrism och raffset möts i ännu ett rafflande avsnitt.

Vi gav oss ut för att fira första maj, och avslöjade oss som skjutjärnsreportrar. Under veckans avsnitt har vi nämligen intervjuat om inte alla så i alla fall rätt många om vad de egentligen tycker om det politiska klimatet i Sverige idag. Det blir Bella ciao i original och med ny klimatsmart text, internationalen med och utan blåsorkester. Kärleksdoktoranderna besöker vänsterpartiets första maj-tåg, några sossar på en bar och de strejkande hamnarbetarnas aktionsmöte. Avsnittet avslutas efter livlig debatt om Saab, Seinfeld och sosse-normcore med ett brandtal som citerar Kommunistiska manifestet (1848). Sen blir det musik. Sen blir det bloopers om Trotskij. Referenser till bysantinsk litteratur återvänder nästa vecka.  

Var Walt Disney woke, eller bara queer? Är det subversivt att sukta efter (eller till och med be sin pappa att ge en) en bestialisk bad boy? Är kärleksdoktoranderna edgy eller är vi bara patriarkatetpleasers? I det här avsnittet ger sig Podda med könet in på diskussioner om lust. Sofia säger Harlekin på skånska, vi är oense om huruvida Diotima var en sexarbetare, ordet patriarkalt används rätt ofta. Kvinnligt begär läses genom Amor och psyke-myten via Skönheten och odjuret till Twilight. Passion ställs emot vad som idag skulle kallas en sund relation – men kan de mötas?

Podda med könet är tillbaka och pratar om Europas mesta versepos Aeneiden. Det är omöjligt att dryfta Vergilius dikt om Roms grundande utan att fråga sig hur en sund pardynamik egentligen ser ut. Var det egentligen bättre på medeltiden? Efter 1100-talet swooshar vi rätt in i samtiden med en genomgång av Europas prinsgemåler, och de olika sätt de valt att navigera sina kärleksrelationer med en politiskt starkare kvinna, från Herr Chris O'Neill till prins Philip. P.S. bilden föreställer oss som Dido och hennes syster Anna (en dålig rådgivare).

Notre Dame brinner, Ellen bearbetar sina känslor på sociala medier, Sofia cringear respektabelt. Att försonas till varje pris, till och med med det oförsonliga: Academic Rights Watch, toxic masculinity, Victor Hugo och heliga veckan.