Podcast appearances and mentions of doc lounge

Äntligen är SAQMI Play tillbaka med ännu en episod om queer svensk filmhistoria. Denna gång får ni möta regissörerna Nina Bergström och Sander C. Neant Falk i ett generöst samtal kring arbetet med filmen som de gjorde tillsammans. Filmen blev legendarisk och var den första lesbiska dokumentären som gick upp på svenska biografer över hela landet. De var unga eldsjälar som stred för sin film, de åkte på världsturné, vann priser och de blev arbetströtta. Följ med in i ett härligt rum av skratt och glädje kring en snart 30 år gammal film som håller än i dag. Den 3 maj 2022 bjöd SAQMI och Doc Lounge in till nypremiären av Sveriges första lesbiska dokumentärfilm - Väninnor - Berättelser från garderoben! Slutsåld föreställning på Folkteatern i Göteborg och underbar stämning med båda regissörerna på plats. Lesbiska hits serverades av Linda Gester och rummet formligen vibrerade queerhet. Efter filmvisningen följde ett samtal mellan Nina Bergström (Oslo) och Sander C. Neant Falk (Sthlm) modererat av Anna Linder, SAQMI (Gbg). Om filmen Väninnor - berättelser från Garderoben: De är fem kvinnor i åldrarna 60 till 85 år och de är lesbiska. De har levt med rädslan att vara annorlunda och med risken att förskjutas av vänner, släktingar och arbetskamrater. I åratal har de smugit med sina känslor; dubbelliv har varit deras vardag. Någon av dem har aldrig tidigare talat om sin homosexualitet ens med sina närmaste. Med stark närvaro och sprängkraft berättar de fem kvinnorna om sina liv och om sin förbjudna kärlek. Tidstypisk musik, pressklipp, arkivbilder och privata fotografier illustrerar deras berättelser i denna varmt innerliga dokumentärfilm. Väninnor hyllades av kritikerkåren när den fick sin premiär under mitten av 90-talet, men har sedan dess varit otillgänglig för publiken. Nu har filmen äntligen digitaliserats och får lov att återta den framskjutna plats i queerhistorien den så väl förtjänar. Filmen har digitaliserats med stöd av Svenska Filminstitutet. Om de medverkande (English): FRIEDA was born in Vienna in 1924, but was brought up in the Sovjet Union. As a young woman she was constantly fallling in love with other women, but when she came to Sweden after the war, she tried hard to be as women should. Frieda ended up living a married family life for more than 30 years. ”I wasn't homosexual. No, I was just an odd sort, always falling in love with girls, or women. That was all” KERSTIN was born in 1926 in Stockholm. She worked as a schoolteacher for almost 40 years, until 1981, when she changed career and was ordained priest in the Swedish Church. Almost all her life Kerstin has managed to keep her relationships with women secret from both friends and relatives. ”We belittle God when we think He forbids some people to love eachother. Love closeness and understanding is something we all need, and you shrink as a human being if you don't have someone to love. ELLEN was born in 1932 in Germany. She was brought up in a danish fosterhome during the war. Elen and her foster-sister, Ulla, fell in love with each other. Their relationship lasted for 40 years, even though Ellen had a child, got married and moved to Sweden. ”It wasn't love in my case. He didn't love me either, for that matter. What I wanted was to secure my child's future; economically.” BOEL was born in 1933 and brought up in an intellectual milieu in Stockholm. Early in life she married the man she loved. In the seventies Boel got involved with the women's movement. It was during that time she met women who lived a lesbian life. ”People are inclined to see us as cousins or sisters, instead of lovers. That is probably because women generally don't count as sexual beings, other than in relation to men. ABBE was born in 1925 in the swedish countryside and brought up in a strictly religious fosterhome. Abbe always knew she was different. Loneliness, longing and self-loathing was part of her everyday life for years, until she finally met other women who was ”like that”. ”Then they were going to have a meeting… Women like that, only. In one place! And I thought – Oh my God, how will that look like? What on earth have I gotten myself into!?” Fakta om filmen: Titel: Väninnor – berättelser från garderoben Regissör: Sander C. Neant Falk & Nina Bergström Medverkande: Abbe Österberg, Boel Matthis, Ellen Lindström, Frieda Lööv och Kerstin Hammarsten Filmfotografer: Lisa Hagstrand och Maria Hammar Turos Producent: Anna G Magnúsdottír Land: Sverige, barntillåten. Språk: svenska. Längd: 53 min Biografpremiär på Zita, Folkets Bio i Stockholm, 25 oktober 1996. Biografier: Nina Monika Bergström, född 30 maj 1962 i Karlstad, är regissör, manusförfattare, skådespelare och animatör för film och teater. Svensk men numera bosatt i Norge. Bergström är utbildad skådespelare med bakgrund som skådespelare och regissör för teater. Debuterade som filmregissör, manusförfattare, klippare, musikkompositör med dokumentärfilmen Väninnor – berättelser från garderoben (1996). Studerade animation och konst vid Graphic Studio 1998-2000. Arbetade därefter i 15 år som regissör och animatör med långfilm och tv-serier i Norge, vilka mottagit flertalet priser och nominationer såsom Emmy Award, Amandaprisen, och Annecy Cristal. Bergström gick Mästarklass i berättande vid Stockholms dramatiska högskola 2013 där hon också arbetade som lektor. Sedan 2018 arbetar hon som högskolelektor vid Høgskolen i Innlandet, avdelning Digital konst. Bergströms film, Pappa (2016) mottog Nordic Docs Honourable mention och är inköpt av Nasjonalbiblioteket i Oslo. Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben – dokumentärfilm, 2003 – Open Dance Company – videoverk, 2005 – Elias den lille redningsskøyta – tv serie, 2006 – Slipp jimmy fri – bio film, 2007 – Elias og Kongeskipet – bio film, 2007 – Knerten og Lillebror – bio film, 2008 – Elias – tv serie, 2009 – Alias Belle Gunnes – videoverk, 2010 – Trolljegeren – bio film, 2012 – Blekkulf – tv serie, 2016 – Pappa – dokumentärfilm, 2019 – Tori Wrånes – videoverk, 2022 – Who Do We Think We Are – tv serie (in progress). Sander C. Neant Falk är dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris, dokumentärfilm på Nordens Biskops Arnö och Konstfack. Neant Falk har regisserat, producerat och till stor del fotat och klippt sina tre långa dokumentärer som visats på biograf, SVT och vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. Filmen Du ska nog se att det går över belönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och fick hedersomnämnande av internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI. Filmen Väninnor – berättelser från garderoben hyllades av kritiker och var den första lesbiska dokumentärfilmen som gick upp på svenska biografer. Båda filmerna ingår i Svenska Filminstitutets satsning på viktig svensk film som digitaliseras under 2021. 2005-08 studerade Neant Falk som filmare på Konstfack för att utforska ett mer experimentellt förhållningssätt till film, foto, video och klippning. Resultatet blev konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World som fick fina recensioner och visades i fullsatta salonger på Folkets Bio. Sedan 2017 varvar Neant Falk egna konst och kortfilmsprojekt med arbete som terapeut med fokus på skapande processer och arbete som värd och konstpedagog på Konsthall C i Stockholm. Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben – dokumentärfilm, 2003 – Du ska nog se att det går över, dokumentärfilm, 2010 – Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, dokumentärfilm, 2011 – Nine Speeches on Violence by Three Wise Men, konstfilm Extra tips för er som vill veta mer om lesbisk filmhistoria: → PODD: SAQMI Play I samband med nypremiären av Väninnor – berättelser från garderoben släpptes ett längre samtal med Sander C. Neant Falk. Filmen visades som en del av SAQMI:s serie Cherry Pic, nummer 4 i ordningen, och anordnades tillsammans med Doc Lounge Göteborg. Visningen presenterades i samarbete med Göteborgs Stad, Västra Götalandsregionen, Folkteatern, FilmCloud och ABF. "Cherry Pic är kvällen som framhäver de lokala pärlorna och dammar av de nationella klassikerna. I denna serie visar vi er de svenska queerfilmerna ni absolut måste se. Cherry Pic is all about picking out local gems and dusting off national classics, bringing you the queer Swedish films you absolutely need to see". Credits SAQMI Play: Producent: Anna Linder Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Inspelat live av Folkteaterns tekniker Klipp och mix: Silas Lilo Jensen Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad.

I studion pratar vi om sexköpslagen och sexarbetares villkor med "Gabriella". Vi har även en intervju med Maja Goffe från Doc Lounge Malmö. MUSIK I PROGRAMMET You think I´m Horny, Desire Alicia, Mala Le Tourbillin De La Vie, Eddi Circa Vår bästa tid är nu, Olle Björngren Great Rainbow Snake, Petra Katoona Revival, Aron Promnitz Move, The Mamas

Daniel och Anders om sitt eget koreograferade verk Well Lit; Jonas var på Malmö Prides årsmöte; Ellen och Claes såg dokumentären om Chelsea Manning på Doc Lounge; och bland allt spännande i Det Händer lyfter vi fram Kvinnodagen 8 mars. Musik i programmet: Muhamadou Bamba, Orchestra Baoab All Love’s Legal, Planningtorock Well Lit, Camille Marchadour Summer Holiday, Cliff Richard Dancing Next To Me , Greyson Chance War Requiem, ur filmen XY Chelsea Respect, Aretha Franklin

Sista avsnittet för våren. Denna gång gästas vi av Caroline. För mig andas hon film. Hon har arbetat med de flesta delarna inom filmproduktion, debuterat som regissör och har fallit för dokumentärkonceptet. Hon har även startat upp Doc Lounge i Helsingborg. Vi pratar film i Helsingborg. Vad hände med Filmmanifestet i efterdyningarna utav "Hata Göteborg". Finns det fortfarande ett behov att ses och snacka skit? Eller hinner folk inte. Vi löser problemet kring att fånga upp pucken kring familjeföretaget. Mittenbrodern är svaret. Grattis Martin! En podcast som är möjlig via Helsingborg Stads Visionsfonden. I denna podcast ska jag Fredrik Öjbro träffa Kulturutövare som verkar i Helsingborg stad. Mitt mål är att via det här formatet synliggöra en del av de dolda kulturutövare som verkar i vår stad.För min uppfattning är att ibland så tittas det mycket lite väl mycket utåt och bortåt och det glöms att titta inåt och synliggöra det vi har. Så jag hoppas att du vill hjälpa mig att sprida ordet och jag tar gärna in tips på personer som kan vara intressanta. För att komma i kontakt med mig så skriv antingen på facebook, instagram eller maila. Kontaktuppgifter finns i avsnittsbeskrivningen.   Så följ med mig på den här resan när vi snackar kultur, högt som lågt med Helsingborg i fokus   Nu kör vi.   Fredrik Öjbro/ fredrik.ojbro@live.seJinglar: Peter Johansson / petertrumkomp@gmail.comLogor: Wisam Majed / wisam.majed@gmail.comKlippning: Jan Madera / ygwzsc@hotmail.com 

Community is a team and as a team we can come together to be greater than we thought imaginable. Join our community and build with us! We want to take our digital connections and make our healthcare dreams and beyond come true.  Interested in joining? Check out "The Happy Doc Lounge": https://www.facebook.com/groups/110759443069293/ www.thehappydoc.com We hope you enjoyed this Happy Doc Daily for today! Check us out on iTunes: http://bit.ly/happydocpodcast. Contact us at thehappydoc1@gmail.com or reach out on our social media channels @happydocpodcast (Facebook, Twitter, Instagram). If you want to join our group, check out The Happy Doc Lounge! If you want to really support us we ask that you don't forget to leave a 5 star review on iTunes this is something that helps us tremendously! We Appreciate your support and don't forget to keep smiling!

Här kommer länkar till sådant jag nämner i avsnittet, nedan ser ni hela min text.Heff!Stellan - Annikas filmpappaIca i Höganäs - där det hände!Big bang - nått du tror på?Budism - kanske det istället?Avtryck - intervjukoncept med världsrekordsförsökDoc Lounge Helsingborg - Dokumentärfilmsgrupp där jag träffa filmarePecha Kucha - Föreläsningsform från Japan Avsnitt 2 - casting och universumTjena!! Välkommen tillbaka till säsong 2 av sporremakr poddarenfilm. I dessa 5 avsnitt kommer jag att berätta om hur jag kände och tänkte innan och under inspelningen av min första långfilm Att bränna ett liv. Förhoppningsvis kan du lära dig några knep som jag fick rätt, och tabbarna du kan undvika som jag fick fel. Så kan du göra din egna film, mycket bättre än min, och slippa upprepa alla misstag jag gjort! För att visa så mycket som möjligt lägger jag oxå upp texter, budgetar m.m. som jag pratar om i avsnitten på min hemsida sporremarkpoddarnefilm.com  I detta avsnitt kommer jag prata om hur ICA Kvantum hjälpte mig hitta skådisar och ett världsrekordsförsök skapa mitt crew.Men först måste jag erkänna en sak:Hela det här projektet, filmen podden, och vad det nu blir efter detta, har varit ett enda stort experiment. Ända sedan den 1 januari 2016 visste jag att det bara skulle vara en enda sak. Ett experiment. Och här varnar jag nu känsliga lyssnare för att det kommer komma en hel del hippie snack.Experimentet var av det filosofiska slaget… eller kanske det existentiella slaget. Eller av det religiösa slaget… eller kanske bara det flummiga slaget.Mitt experiment var att jag skulle förlita mig på universum. Jag har djupt inne i mig någonstans en tro att vi alla är ett och samma. Oavsett hur man ser på det, från big bang att vi kom från en atom eller till det buddhistiska att vi alla är en droppe i vattnet m.m. Jag ville utmana den här idéen och kom på att mitt projekt var det perfekta labbet.Jag skulle skicka ut en idé i världen och se hur världen besvarade. Om saker och ting inte fall på den plats jag tänkt, skulle jag helt enkelt se var de landade istället. Jag skulle inte stånga mig blodig för att få något exakt hur jag ville att det skulle vara. Hela projektet skulle vara ett samarbete med universum. Detta blev nog som absolut tydligast under casting processen. Det första exemplet på detta var när en skådis som blivit spikad till en roll, en skådis jag inte riktigt tyckte passa från början, fick förhinder. Hon kunde inte vara med längre och där stod jag utan skådis till en av de tre största rollerna i filmen. Men, istället för att börja jaga efter en ny skådis följde jag den ström jag tyckte mig känna och tog bort karaktären. Många av hennes drag la jag istället in i en annan karaktär, vilket ledde till en mycket intressantare och djupare duo, till skillnad från lite spretig trio. Kanske var det oxå lathet? Att inte börja jaga en ny skådis och sätta igång hela den processen, mycket lättare att bara skita i karaktären. Men detta för mig var ett exempel på att följa strömmen. Sen en blåsig höstdag körde jag runt i Höganäs och såg en kvinna gå över vägen. En kvinna som kändes bekant på ngt sätt men ändå inte. Jag körde långsamt förbi och stirrade säkert som en galning, och när polletten föll ner vände jag nästan bilen i diket för att möta upp med henne. Det var Gunilla! min huvudkaraktär. Men jag bangade, jag vände inte bilen som en stalker utan körde vidare och bankade ratten för att jag var en fegis. Jag kunde inte släppa tanken av att Gunilla fanns här, i Höganäs, i min lilla by! Jag måste hitta henne igen, så jag kör de kommande dagarna samma sträcka flera gånger, fram och tillbaka för att se om hon inte ska gå över vägen… men icken. Inte en suck från min Gunilla… Tills en vecka senare när jag ser henne igen! Denna gången är hon på sin cykel och jag återigen i bilen. Men jag har pojkarna i baksätet och använder det som ursäkt för att inte köra efter henne. Jag bangar igen… fan oxå! Jävla skitfegis!! Fast det gjorde mig bara ännu säkrare: det är hon som är Gunilla.Nästa gång skulle jag inte banga. Det skulle jag inte tillåta, och plus att jag tror inte universum presenterar mig med samma chans hur många gånger som helst. Så… några dagar senare går jag och min 3 åring till ica för att handla och vem är inte där? Jo, Gunilla såklart. Hon står och pratar med en av personalen och frågar efter någon veganprodukt. OK, jag ställer mig bredvid och tjuvlyssnar. 3 åringen blir uttråkad, jag måste distrahera honom, “kolla baconen, gott va? wow, där ligger korv, ja, gå dit och kolla gubben, lek med saker du hittar på marken det går bra!” Hon är artig, snäll, försiktig och ber om ursäkt att hon är till sådan besvär. Precis som Gunilla skulle gjort.Min 3 åring blir uttråkad igen och börjar skrika. Vi går vidare, måste springa av honom lite, men denna gången ska hon fan inte få komma undan, jag måste ta mod till mig och gå fram. Så jag vänder mig om med min uttråkade pojke och går fram till henne.“U… ursäkta, detta låter jättekonstigt men jag är filmskapare och undrar om du någonsin varit med på film och och tänkte bara att du hade passat i ett av mina projekt och kände bara att jag var tvungen att gå fram och säga något här är mitt visitkort” … ut med det bara, snabbt som fan. Hon såg helt chockad ut, och det var hon.  Tystnad ... ska hon inte säga något?3 åringen är tyst. Varför är han tyst? han är aldrig tyst! Säg något!  ”Vad kul” säger hon efter 3 långa sekunder. ”min pappa jobba med film så jag har varit på en massa filminspelningar under mitt liv”. Hennes pappa visar sig vara en framstående regissör som vunnit guldbagge för för bästa film på 60 talet! Tack universum. Nog snack, handen passad i handsken och det sa klick. Annika som hon heter var en helt utmärkt Gunilla. inte nog med att hon hade filmbakgrund, hon var även själv utbränd och mycket insatt i problematiken, arbetslös för tillfället så en massa tid för filminspelning. Ja… det var bara att säga tack igen! Under tiden jobba jag med ett annat projekt som heter ”Avtryck” - ett intervjukoncept där man helt enkelt sätter fram en kamera och pratar om sitt liv. Jag hade nu fått en ide om att jag skulle göra ett världsrekord. Världsrekord i flest filmade intervjuer samtidigt. Så jag ansökte till en fond i Helsingborg de kalla Visionsfonden och fick 60000 för att genomför projektet! Helt galet. Kanske inte den bästa timingen, och som jag sa i förra avsnittet så skulle jag ju inte hitta på en massa sidospår, jag skulle ju hålla mig till mina tre projekt. Ja, iofs vad Avtryck en av dessa, men ändå. Att dra igång ett världsrekordförsök samtidigt som man är i förproduktionen av sin första långfilm är inget jag rekomenderar. På rekordförsöket lyckades jag ragga till mig några volontärer som var filmintresserade. Dessa hittade jag genom en dokumentärfilmsgrupp jag var konferencier för som heter Doc Lounge. Det visade sig att volontärerna var för jäkla bra människor och ville göra mer film, så självklart kontaktade jag dem för “Att bränna ett liv” oxå. Samtliga nappa! Maja Gullstrand hade jag filmat med några år tidigare för en kort reklamfilm, och när jag kontaktade henne visade sig återigen att timingen var helt perfekt med inspelning. Check!  Frida och Jennifer träffade jag första gången när jag gjorde en Pecha Kucha föreläsning (japanska föreläsningsform där man får 20 bilder att prata om i vardera 20 sek) och redan då, ett år tidigare hade vi klickat och bubblat runt lite, men aldrig hörts av efter det.Några veckor innan världsrekordförsöket gjorde jag en mini installation av Avtryck i Höganäs där boende berättade om sina minnen från byn. Frida råkade gå förbi, och när hon satt där framför kameran var det ju så tydligt. Här sitter Lilly! Så var det bara en stor roll kvar… Anna-Lisa… Först skulle vi eventuellt ha en av Annikas vänner, men det funkade inte, och när det var mindre än 2 veckor kvar till inspelning stod vi fortfarande utan Anna-Lisa.Lotten kände jag från Hata Göteborg. Robert Lillhonga hade faktiskt tipsat om henne när jag bad om skådistips men jag tänkte att hon jobbar ju som sjuksköterska, har barn och är super busy. Kommer aldrig gå.Men jag kan ju kontakta henne för att fråga lite om förlossnings scenen i slutet. Kanske kunde hon ta en titt på manus och komma med feedback vad som är realistiskt och så.. visst kunde hon det.Och så kom det fram att Lotten precis blivit trebarnsmamma och gick rastlöst hemma i sin mammaledighet… fanns det ingen roll för henne kanske? Eh jo! Pang! 1 vecka senare spelade vi in första scenen! Ok, så för mig var detta några av de tecken jag tyckte mig se under processen. Självklart kan man säga att detta inte alls är några tecken på någonting. Men för mig blev inspelningen, och livet, mer intressant om man väljer att det finns lite magi i den. Du har din egna tro och livsfilosofi och jag hoppas att du kan använda din filminspelning på något sätt för att testa hur din världsåskådning är.Kanske är det bara självuppfyllande profetior, men dem är roliga oavsett!  Så, nu pluggar vi ut hippiesnacket och kokar ner avsnittet:  1: Som Caroline Troedsson sa i podden - omringa dig av film - var i så många film och skapande kretsar du bara kan - du vet aldrig vad det kan leda till och vilka samarbeten som startas 2: Gör olika saker - starta och testa nya projekt som även där kan leda till samarbeten i projekt framöver - kanske till och med fler år senare. 3: Det som kallas tur är skapad tur - som Oprah sa “tur är bara att vara förberedd när tillfället presentera sig för dig” - så var förberedd. Ha alla dina ankor i led och plugga din historia. 4: Ruta inte in dig i ett hörn för mycket - visst måste du ha kvar en viss konstnärlig integration och vision för ditt skapande - men du måste kunna anpassa dig för att få något gjort.  5: Ha ett så litet team som möjligt. Skaffa inte en massa extra personal bara för att det känns proffsigt med stort team eller för att “man ska”. Nä, fuck det, behöver du verkligen en klappa? Kan inte någon annan göra det? Behöver du verkligen en assistent till assistenten? Nä fan alla kan hjälpas åt, det blir bättre stämning då ändå.  I nästa avsnitt går vi in på inspelningschemat och lite tankar kring planeringen. vi hörs!  

This week on Nothing Important Happened Today, Petter talks about his Internship, Breki talks about his plans to combine Sweden, Denmark and Norway into a single country, and the pair try to work out how to solve the eternal question of balancing work with "real life". Is it even possible? Show notes and links: Kalmar Union - Wikipedia, the free encyclopedia (wikipedia.org) Doc Lounge | (doclounge.se)