Sporremarkpoddarenfilm - en podd som gör långfilm en podd som gör långfilm

Här får ni tyvärr vara utan någon text... bara luta er tillbaka, lyssna och njut!

inspelnings dagbokInga länkar eller material här, men mina dagboksanteckningar kommer nedan: 28 jan23 dagar till inspelning… det börjar närma sig nu… manuset är helt översatt till svenska och känns bra strukturerat och språkligt. viktigt när man skickar ut till skådisar och crew.Behövs fortfarande fler scener med Sam och Lilly som visar Sams resa.Har testat att slänga ut frågan till crew, och lämnat en öppen fråga i manuset till folk som läser.Får se hur det landar.saknar fortfarande två stora roller och några små, men är inte så orolig ännu.lite orolig bara.tekniken är helt klar och jag väntar på prisuppskattning så jag kan försäkra det.saknar 1 eller 2 inspelningsplatser, hoppas det löser sig under veckan.blev lite orolig förra träffen med en skådis. hon tar inte för sig.frågar om hon får ha nagelack. hade hoppats hon skulle skapa rollen mer själv. hur ska det gå på set när hon ska improvisera? kommer hon vara lika osäker? Kan jag regissera henne till självsäkerhet för att spela en osäker människa eller ska jag låta henne vara osäker och jobba med det som karaktär?  träffade en annan skådis och det kändes klockrent! perfekt. kommer bli kanon.hennes man jobbar på stadsteatern och kan förhoppningsvis fixa djurdräkter och gravidmage till oss.måste göra det sista med inspelningsschemat så jag kan sätta igång med bildmanus. viktigt att ha det spikat för effektiv inspelning. kommer jag ro allt i land…? Vad kommer det här resultera i? ALlt jobb under ett år...minst.alla timmar jag varit borta från mina pojkar, min fru. kommer det vara värt det? podcasten, filmen, boken, konferensen… så jävla mycket jobb. ett världsrekord under tiden. 70% anställning och en familj att ta hand om. en flytt. deprimerad fru. mycket press. för det mesta känns det bra. kommunfullmäktige maila mig igår och fråga om det fanns en roll till honom. vad ska jag säga? det är ju bara kvinnor i filmen… SENARE det värsta är när någon säger att det är omöjligt. eller att det kommer bli dåligt. jag är absolut inte en människa som blir taggad av sådana kommentarer.jag blir bara osäker och irriterad, och fylld med självhat.vad håller jag på med?är jag dum i huvudet?är något jag gör av värde? men när jag vet att det jag gör känns rätt så stannar dom där tankarna och känslorna i huvudet. dom tar sig inte vidare ner i magen. om jag är säker på en idé så håller sig alltid magen lugn. det har blivit som en måttstock för mina ideér. i skallen kan jag backa ut och skita i allt, om och om igen, men så länge ingen kniv hugger i magen så vet jag att jag är på rätt spår.så länge ångesten inte upptar hela bålen med sitt brännande hat så vet jag att det är lungt. 29 jan22 dagar till inspelning…. min självsäkerhet svajar…. fick höra en pytteliten insinuation att det kommer bli tight tidsmässigt och har knappt sovit på hela natten…ligger och vrider mig, kan jag flytta den scene hit, kan jag slå ihop dom karaktärerna, kan jag låna HALVA rummet HELA dagen…måste spika datum till skådis idag, annars tappar dom förtroendet för mig. förtroendet är allt när man inte har pengar.tappar jag crewet och skådisarnas förtroende faller allt med detsamma.måste spika datum idag. SENARE huset vi hyr ska säljas….vi måste flytta igen. inte ens bott där ett år. Hur ska vi få ihop livet? B mammaledig, jag kulturarbetare.Bankerna skrattar åt oss när vi ansöker om bolån.Hyresrättskön är för lång och jag har glömt logga in det senaste halvåret så min plats i kön är tillbaka på noll. det var 327 personer före mig på en lägenhet jag klicka på idag. funderar på att ta ett sådan speciallån med hög ränta, typ 8 %.viktigt att barnen trivs, att det är tryggt och det är en bra förskola. det betyder allt.min pappapeng tar snart slut och utan det klarar vi inte månadskostnaderna.B måste ta ett jobb. R måste in på dagis. Får han plats? Hinner vi? Känner mina barn min stress? pratade med mamma igår och sa att vi ville flytta till malmö. hon fick sammanbrott, gick sönder, kollapsade över telefon. hennes liv i spillror. ska jag trösta henne igen när det är jag som har det svårt? nej, inte denna gången. hon fortsatte lista upp alla faror, problem och hinder med malmö. folk skjuter varandra, alla kastar granater, dom gör inbrott och det blåser hela tiden. hur fan ska du orka pendla? ska ni bo i ett jävla skitområde? det kommer bara bli dyrare! ska dina barn verkligen växa upp där? vill du verkligen det? Det är ingen bra miljöallt som jag själv är orolig och rädd för men försöker överkomma plockar hon fram med en sylvass skalpell och visar upp under lampan.skär ut organ med ångest och visar hur blodigt det verkliga är där på insidan.kunde inte somna igår heller. 30 jan21 dagar till inspelning.. måste tänka positivt nu, har inte råd att bli för upptagen med ångest, oror och depression.har inget för skuldkänslor och saknad, måste bara plöja vidare.som en jävla skördetröska ska jag bara köra vidare och ta in allt skit som växt upp och frodats framför mig.in med allt i mitt sylvasst, mekaniskt organiserade kaos. låt det spinna runt som en tornado, krossas, skäras och slitas sönder i stycken, bitar och smulas. pulveriseras… så får vi se vad jag skiter ut på andra sidan. Inspelningsplatsen ringde när jag satt på möte med en skådis. hon var irriterad “funkar inte dom datumen vi kom överens om?.. jo,,,, eller nä, skådisen kunde inte just då… tänkte att frågan är fri.. om man kunde byta datumet”….”Ok”om dom drar sig ur försvinner 60% av inspelningsplatserna.skådismötet gick bra, hon gillar projekt ket, viktigt. vi är alla sammavi går tillsammans genom livet, till slut dör vi min äldsta pojke ville inte krama mig när jag gick till jobbet imorse. “pappa inte jobba” är den meningen jag hör mest där hemma.varför stannar jag inte bara hemma med dom jag älskar? där jag är älskar.. där jag är trygg.vad är meningen med det här?om jag misslyckas med det här projektet kommer jag bli helt förtvivlad. allt jobb. all tid. all kärlek, all energi och alla pengar jag lagt ner i det här projektet. borta. och tänk på all andras tid och energi… allt dom gjort för att få det att funka. om det misslyckas är allt gjort förgäves, eller finns det ändå en poäng? men även om jag misslyckas och får total kollaps så vet jag att den här jävla idioten till person som jag är kommer att göra det igen. om några år kommer jag känna att hmm… fan jag kan ju göra det här projektet på det HÄR sättet så kommer det bli så jävla bra. så kommer jag dra igång nått nytt igen… och så börjar karusellen en gång till. ångest, stress, oror. upp och ner. om och om igen. och OM jag skulle lyckas med den här filmen, om det skulle leda till att jag kunde få resa runt på festivaler, få pengar till fler filmer, hålla föreläsningar eller vad som helst. vad innebär det då? Jo, mer jobb, mer tid borta från min familj.jävligt bra styrt där sporre….men som sagt, jag skulle tänka positivt nu 7 feb13 dagar till inspelning  kom precis på sams ark!! FAN va gööööttt!!!! Det gäller att inte ge upp! och det gäller att lyssna på BRA MUSIK!!!!! då släpper det,Sam är jippidamen!!  12 jan8 dagar till inspelning har hittat en lösning!! Jag flyttar Sams scener med lily till bil, utkiksplats och/ eller ik… måste ju ändå kapitalisera på alla vackra miljöer vi har här ute. PLUS att det skär ner från min andra inspelningsplats som börjar knarra lite.känns jäkligt bra! måste skriva in det i manus idag! har inte hört tbx från en av skådisarna… känns lite oroväckande. skrev till henne i… lördags eller söndags.väntar en dag till sen hör jag av mig igen. problem med att filma utomhus såklart är ju vädret. men om vi blandar skog, bil, hav,utsikt, strand så blir det nog ok… 13 feb7 dagar kvar till inspelning fortfarande ingen skådis till anna-lisa… filmens nästa största roll.jag är inte den som ofta blir stressad, men nu börjar det faktiskt krypa på.. det kanske...KANSKE finns en liten risk att jag inte hittar någon. jag har tre skådisar som jag potentiellt skulle kunna ha, men om ingen av dem nappar?ska jag skjuta på inspelningen då? nej, inte en chans. det går inte. då dör den. allt dör då. det får inte hända. vad göra..?försöka animera in en karaktär? nej. kommer inte funka. plus att då hade det blivit att g har en låtsaskompis och sjuk i huvudet.pajar alltnej…skippa karaktären helt?blir så jävla mycket omskrivningar och man tappar den energin helt. men kanske kan jag bygga ihop gunilla och anna lisa… att hon får lite mer jävla annaman helt enkelt.och i de scenerna där det behövs förklaring, ja, där bryter vi helt enkelt den berömda vägen, gunilla pratar in mot kameran, och TITTAREN får rollen som anna lisa. tittaren blir en karaktär..ja, fan… det hade faktiskt kunnat bli jävligt coolt. jävligt coolt om jag skulle få ihop det.lite house of cards.men lite mer meta, visa hela jävla boomen och klappan! kan bli fet!måste testa att skriva om! 14 feb6 dagar  har haft två rep nu. känns jävligt bra. men och som att ju mer jag lägger mig i desto svårare blir det. borde bara låta skådisarna göra sin grej kanske. 10 aprilhej hopp!nu jävlar har det smällt av! Inspelningen är klar och det har gått så JÄÄÄÄVLA bra. helt SJUKT som det flutit på nu är det bara resten kvar…. 

Avsnitt 3Här nedan kommer lite länkar till vad jag pratar om, och under det ser ni hela min textFörlossningsdepression - min fru led av detta under inspelningen... nu mår hon som tur är mycket bättre!Call Sheet - mycket viktigt!Vodoofilm inspelningsmallNågra av mina scheman:- Keramisk center- Gunillas LGH- Exxet InspelningenHej igen! Välkomen tillbaka till säsong 2 sporremarkpoddarenfilm. I dessa 5 avsnitt kommer jag att berätta om hur jag kände och tänkte innan och under inspelningen av min första långfilm Att bränna ett liv. Förhoppningsvis kan du lära dig några knep som jag fick rätt, och vilka tabbar du kan undvika som jag fick fel. Så kan du göra din egna film, mycket bättre än min, och slippa upprepa alla misstag jag gjort! För att visa så mycket som möjligt lägger jag oxå upp texter, budgetar m.m. som jag pratar om i avsnitten på min hemsida sporremarkpoddarnefilm.com I detta avsnittet berättar jag om den enda gången jag höll tiden i mitt liv, en bebis på set & en utelåst skådis. Men om du vill ha lite mer live känsla från inspelningen så får du sätta på asvnitt 5 och lyssna på röstmemon! Det är… ja… du får höra själv! “Pappa inte jobba…” det var meningen jag fick höra varje dag från mina pojkar under inspelningen. Det var en intensiv period. Min fru hade förlossningsdepression, vi blev uppsagda från vårt hus och på första inspelningsdagen åkte min äldsta pojke till sjukhuset. Eftersom min fru, från USA, inte hade svenskt körkort tog de bussen in till akuten och kolla honom, det visa sig att det inte var något allvarligt, men det la en ganska stabil grund för dåligt samvete det kommande veckorna. Något som skapade en hel del stress för mig. Och appropå stress… ja… det måste du hantera på ditt sätt. Du vet bäst själv vad som får dig att bli stressad och hur du undviker det. För mig är det konflikter. Om det blir en konflikt mår jag skitdåligt och det går ut över allting. Om jag får dåligt samvete över något jag sagt eller gjort så kommer det ligga i min mage hela dagen, om inte längre. Som tur var hade vi bara en gång som en stor konflikt uppstod. En av skådisarna blev utelåsta till inspelningsplatsen och hade inte med sin mobil, kallt och jävligt var det att stå där ute och vänta på att ingen kom och lägg till då all stress och trötthet efter 10 dagars intensiva inspelningar. Ja, det sa poff bara så explodera skådisen. Men, det gick faktiskt snabbt över och, vi var back to normal igen redan på eftermiddagen.Men om man inte hanterar det direkt blir det snabbt en nedåtspiral. Det är superviktigt, jag repeterar, SUPER viktigt att du har ditt skit tillsammans för att använda ett amerikanskt uttryck. Du måste vara stöttepelaren och glädjespridaren och förtroendeingivande och schemahållaren.Du får INTE förlita dig på att någon annan ska göra dessa saker.  Om du nu varit så korkad och kommit ända hit, du har haft en miljon chanser att skita i den här inspelningen, men du har kört på.Du har fått en idé, skrivit ditt manus, hittat folk, hittat platser, lagat mat… då är det inte läge att börja ångra sig. Nu löper du hela lina ut. Eftersom jag spelade in utan pengar, obs fick 10 000 sponsrat av Höganäs kommun, så det är inte helt sant. Men, rättare sagt när man spelar in och inte kan erbjuda lön, så måste man hitta andra sätt att hålla sitt team glada och ha energi. Det enklaste sättet; mat. Lyckligtvis lyckades vi landa spons från Tokio Sushi i Höganäs så vi fick helt otrolig mat många dagar! Andra dagar lagade jag eller min fru mat till gänget. Vi fick även spons på fika och frukt av ICA kvantum. Så jäkla nice. A och O, eller K och K, är kaffe och kaka. Om det inte finns kaffe kan jag utan tvekan säga att det inte blir någon film. Personligen tog jag med min egna kaffekokare varje jävla dag och det första jag gjorde när vi kom till set var att hitta ström och plugga in kaffe. Upp med gifflar och salta pinnar. Dessa är pelarna en filmproduktion står på.  OK, men vi bakar ett steg till inspelningsschemat - jag hade jäkligt mycket pussel fram och tillbaka. Både med inspelningsplatser som ändrade datum och skådisar som glömt bort att de jobba eller blev sjuka.Men om det är en sak jag är nöjd över, som jag skapat själv, så är det fanimej inspelningschemat. Alla i min närhet vet att jag är en magisk tidsoptimist, att jag tror man ska hinna med en jävla massa mer än vad man kan - och jag håller absolut med. Men i detta fallet, kanske detta unika fallet, så spika jag fanimej inspelningschemat nästan ett halvår innan, och vi höll den! Helt galet. Jag lägger upp den så ni kan se på sidan. Ok, så nu var jag redo. Enligt tid och plats kom de utvalda människorna enligt mitt perfekta inspelningsschema. Kaffet var klart och toaletterna var hittade. Det var bara att klicka på rek, göra den perfekta tagningen och gå hem.Nä, så klart är det alltid något som går fel, det regnar eller batterierna tar slut. Var alltid redo för dessa saker och tänk långt i förväg på ALLT som kan gå fel, vad gör du om X blir sjuk, vad gör du om Y inte vill att ni ska spela in där längre, vad händer om en fläkt börjar brumma m.m.Som jag snacka om i förra avsnittet så förlitar jag mig en del på universum, och i gengäld förlitade sig universum på mig. Vi hade klockrent väder och alla de där småproblemen som kunde börjat radas upp bara försvann. Det var bara en dag jag ställde in inspelning pga väder, och det ångrar jag. Jag skulle ha väntat en 30 min till får då klarnade molnen upp. Istället blev det ett jäkla massa roddande med scheman för en liten sak som kunde varit så enkel om inte jag känt mig stressad. Ok, så på vår inspelning var det ju väldigt mycket rum för improvisation. Jag lät skådisarna gå genom scenen själva utan att ge dem så mycket instruktioner. Sedan gick jag in och ändra, la till eller tog bort när vi kommit in i det lite. Detta tar så klart lite längre tid, men det funkade för oss. Detta satte oxå ganska mycket press på skådisarna vilket jag tycker är bra för då håller dem i gamet och de får en större ägandeskap i hela processen. Du kan lägga upp inspelningen som du vill, det finns hur mycket som helst på nätet så där kommer jag inte ge massa tips, börja med en wide eller börja med close eller en wild. Ja, det får du hitta själv. Men jag måste säga, ta alltid några närbilder eller cutaways alltid, alltid. Det bästa är ju så klart oxå om du gjort ett bildschema, då kommer du spara tid och behålla din vision. men viktigt här är att vara öppen för nya impulser och tankar. Du ska var helt förberedd, men du ska oxå vara beredd att slänga all den planering så fort det kommer ett bättre alternativ. Det bästa alternativet måste alltid vinna, oavsett hur mycket jobb som lagts ner. Lyssna på Nils Cronés avsnitt nummer 16 i säsong 1 och bli inspirerad! Jag ville sjukt gärna göra en tyst tagning som Sergei prata om i sin intervju, avsnitt 6, men det blev tyvärr aldrig tid för detta. Men om du gör det kan du väll skriva till mig och berätta hur det gick? Sen på set så är egentligen huvudfokus för dig som regissör att alla ska ha det bra. Att alla känner sig taggade, och ditt job är att få ut den bästa versionen av sig själva framför kameran.Ett mini tips för att göra detta är att skicka BRA jobbat sms till folk på kvällen. En sån liten sak kan göra mycket. så fundera lite själv på andra saker som passar för just dig och ditt team. Jag får inte glömma en sak, en liten sak.. som var... en stor, eller liten, sak.Vi spelade in hela långfilmen. Med. En. 4 månaders bebis i crewet! Crewet, som jag sagt, var minimalt. Vilket ledde till att en av oss alltid fick hålla Bulten, som han kallas. Det är Lottens son, hon som spelar Anna-Lisa, och hon var ju framför kameran hela tiden. Så antingen fick Ak, eller Viktor hålla honom medans de fixade ljudet. Eller så fick jag hålla honom samtidigt som jag regisserade och filmade… helt galet. Men ytterligare en sak som gjorde inspelningen super minnesvärd! Det måste vara on the record att Bulten är den softaste bebisen i hela världen!! Han kommer nå långt! och sen… datadadadada daaaaaa!!! Jag klara det, VI klara det! DU klara det! Fy fan va bra jobbat!!! Inspelningen blev klar, du har fantiserat ihop ett stort jävla berg, skapat det här berget, och nu har du KLÄTTRAT berget! Helt jävla underbart. Kom det någon och applådera? Fick jag blommor? Någon som gav mig en guldman eller bronsinsekt? Nä… konstigt… nu var jag ju klar.näääää….. just det …. fan…skiten ska klippas. Så här känner jag efter varje inspelning. Jag tror att jag är klar, att jag är hemma och nu kan jag bara börja flyga till filmfestivaler. men det är ju nu det riktiga jobbet börjar.pust och stön. Nu börjar allvaret - som min gymnasielärare skrev på banderollen vid studenten. Efter inspelningen förtjänar man en lite paus tycker jag. Det har varit en jävla pärs det här och man måste luta sig tillbaka och andas. Tyvärr har vi ofta inte den lyxen. Själv var det rätt in och jobba igen, jag hade tagit ledigt 10 dagar så kassan var ju inte så fet. och jag ville ta igen tid med min familj som gått till inspelningen. Det hela ledde till att jag inte kom igång med klippningen förrän en månad senare. Och jag är i skrivande stund fortfarande inte klar med grovklippet, och nu har det gått 6 månader! Det är lätt att det rinner ut i sanden och det får det absolut inte göra. Efter allt slit är det så klart värt att slutföra projektet.  mer om post i säsong 3 Så för att sammanfatta mina tips från detta avsnitt:  1: Allting tar längre tid - lägg in en timme för lunch i schemat och räkna med att ni inte kommer hinna. lägg oxå in pauser.  2: Starta tidigt och kom dit med teknikcrewet i god tid så ni inte behöver rodda medans skådisarna är där. 3: Planera enligt människor - jag blir sjukt stressad när det är folk som bara sitter och väntar och det är inte respektfullt av deras tid. Ibland blir det ju så klart så - men undvik det så mycket du kan!  4: Gör matschema - antingen om du lagar mat själv, vilket kan vara ganska uppskattat nångång, eller om du köper det, vilket förmodligen är mest uppskattat av alla, så tänk på vad som är bra för magen - inte ärtsoppa varje dag till exemplen och inte heller pizza - ”the spinning wheels of death” - detta leder till matkoma som sjunker hela gänget i timmar. Med risk för att verka hurtig så rekommenderar jag faktiskt nyttig och fräsch mat - typ sallader och soppor - fyll sedan på med bröd och en jääääävla massa snacks + frukt! 5: DU är den alla tittar på - du kan ha all mindervärdeskomplex i världen - men under inspelningen måste du styra skutan. Detta är superviktigt. Om du börjar slappa eller vara på dåligt humör sprider det sig som löpeld. Du måste hålla moral och humör uppe! Ha dit skit tillsammans som jänkarna säger. 6: Skicka BRA jobbat sms till folk på kvällen - eller din motsvarighet av detta Mer om själva inspelningen får ni i sista avsnitt som är mina röstmemon jag gjorde under inspelningen … kan bli… intressant! Glöm inte att sprida och dela podden till dom du tror kan ha nytta av den. Hela ideén är att vi ska hjälpa varandra! Ok, tack för denna lilla tid!Och om inget annat så hörs vi av i säsong 3!

Här kommer länkar till sådant jag nämner i avsnittet, nedan ser ni hela min text.Heff!Stellan - Annikas filmpappaIca i Höganäs - där det hände!Big bang - nått du tror på?Budism - kanske det istället?Avtryck - intervjukoncept med världsrekordsförsökDoc Lounge Helsingborg - Dokumentärfilmsgrupp där jag träffa filmarePecha Kucha - Föreläsningsform från Japan Avsnitt 2 - casting och universumTjena!! Välkommen tillbaka till säsong 2 av sporremakr poddarenfilm. I dessa 5 avsnitt kommer jag att berätta om hur jag kände och tänkte innan och under inspelningen av min första långfilm Att bränna ett liv. Förhoppningsvis kan du lära dig några knep som jag fick rätt, och tabbarna du kan undvika som jag fick fel. Så kan du göra din egna film, mycket bättre än min, och slippa upprepa alla misstag jag gjort! För att visa så mycket som möjligt lägger jag oxå upp texter, budgetar m.m. som jag pratar om i avsnitten på min hemsida sporremarkpoddarnefilm.com  I detta avsnitt kommer jag prata om hur ICA Kvantum hjälpte mig hitta skådisar och ett världsrekordsförsök skapa mitt crew.Men först måste jag erkänna en sak:Hela det här projektet, filmen podden, och vad det nu blir efter detta, har varit ett enda stort experiment. Ända sedan den 1 januari 2016 visste jag att det bara skulle vara en enda sak. Ett experiment. Och här varnar jag nu känsliga lyssnare för att det kommer komma en hel del hippie snack.Experimentet var av det filosofiska slaget… eller kanske det existentiella slaget. Eller av det religiösa slaget… eller kanske bara det flummiga slaget.Mitt experiment var att jag skulle förlita mig på universum. Jag har djupt inne i mig någonstans en tro att vi alla är ett och samma. Oavsett hur man ser på det, från big bang att vi kom från en atom eller till det buddhistiska att vi alla är en droppe i vattnet m.m. Jag ville utmana den här idéen och kom på att mitt projekt var det perfekta labbet.Jag skulle skicka ut en idé i världen och se hur världen besvarade. Om saker och ting inte fall på den plats jag tänkt, skulle jag helt enkelt se var de landade istället. Jag skulle inte stånga mig blodig för att få något exakt hur jag ville att det skulle vara. Hela projektet skulle vara ett samarbete med universum. Detta blev nog som absolut tydligast under casting processen. Det första exemplet på detta var när en skådis som blivit spikad till en roll, en skådis jag inte riktigt tyckte passa från början, fick förhinder. Hon kunde inte vara med längre och där stod jag utan skådis till en av de tre största rollerna i filmen. Men, istället för att börja jaga efter en ny skådis följde jag den ström jag tyckte mig känna och tog bort karaktären. Många av hennes drag la jag istället in i en annan karaktär, vilket ledde till en mycket intressantare och djupare duo, till skillnad från lite spretig trio. Kanske var det oxå lathet? Att inte börja jaga en ny skådis och sätta igång hela den processen, mycket lättare att bara skita i karaktären. Men detta för mig var ett exempel på att följa strömmen. Sen en blåsig höstdag körde jag runt i Höganäs och såg en kvinna gå över vägen. En kvinna som kändes bekant på ngt sätt men ändå inte. Jag körde långsamt förbi och stirrade säkert som en galning, och när polletten föll ner vände jag nästan bilen i diket för att möta upp med henne. Det var Gunilla! min huvudkaraktär. Men jag bangade, jag vände inte bilen som en stalker utan körde vidare och bankade ratten för att jag var en fegis. Jag kunde inte släppa tanken av att Gunilla fanns här, i Höganäs, i min lilla by! Jag måste hitta henne igen, så jag kör de kommande dagarna samma sträcka flera gånger, fram och tillbaka för att se om hon inte ska gå över vägen… men icken. Inte en suck från min Gunilla… Tills en vecka senare när jag ser henne igen! Denna gången är hon på sin cykel och jag återigen i bilen. Men jag har pojkarna i baksätet och använder det som ursäkt för att inte köra efter henne. Jag bangar igen… fan oxå! Jävla skitfegis!! Fast det gjorde mig bara ännu säkrare: det är hon som är Gunilla.Nästa gång skulle jag inte banga. Det skulle jag inte tillåta, och plus att jag tror inte universum presenterar mig med samma chans hur många gånger som helst. Så… några dagar senare går jag och min 3 åring till ica för att handla och vem är inte där? Jo, Gunilla såklart. Hon står och pratar med en av personalen och frågar efter någon veganprodukt. OK, jag ställer mig bredvid och tjuvlyssnar. 3 åringen blir uttråkad, jag måste distrahera honom, “kolla baconen, gott va? wow, där ligger korv, ja, gå dit och kolla gubben, lek med saker du hittar på marken det går bra!” Hon är artig, snäll, försiktig och ber om ursäkt att hon är till sådan besvär. Precis som Gunilla skulle gjort.Min 3 åring blir uttråkad igen och börjar skrika. Vi går vidare, måste springa av honom lite, men denna gången ska hon fan inte få komma undan, jag måste ta mod till mig och gå fram. Så jag vänder mig om med min uttråkade pojke och går fram till henne.“U… ursäkta, detta låter jättekonstigt men jag är filmskapare och undrar om du någonsin varit med på film och och tänkte bara att du hade passat i ett av mina projekt och kände bara att jag var tvungen att gå fram och säga något här är mitt visitkort” … ut med det bara, snabbt som fan. Hon såg helt chockad ut, och det var hon.  Tystnad ... ska hon inte säga något?3 åringen är tyst. Varför är han tyst? han är aldrig tyst! Säg något!  ”Vad kul” säger hon efter 3 långa sekunder. ”min pappa jobba med film så jag har varit på en massa filminspelningar under mitt liv”. Hennes pappa visar sig vara en framstående regissör som vunnit guldbagge för för bästa film på 60 talet! Tack universum. Nog snack, handen passad i handsken och det sa klick. Annika som hon heter var en helt utmärkt Gunilla. inte nog med att hon hade filmbakgrund, hon var även själv utbränd och mycket insatt i problematiken, arbetslös för tillfället så en massa tid för filminspelning. Ja… det var bara att säga tack igen! Under tiden jobba jag med ett annat projekt som heter ”Avtryck” - ett intervjukoncept där man helt enkelt sätter fram en kamera och pratar om sitt liv. Jag hade nu fått en ide om att jag skulle göra ett världsrekord. Världsrekord i flest filmade intervjuer samtidigt. Så jag ansökte till en fond i Helsingborg de kalla Visionsfonden och fick 60000 för att genomför projektet! Helt galet. Kanske inte den bästa timingen, och som jag sa i förra avsnittet så skulle jag ju inte hitta på en massa sidospår, jag skulle ju hålla mig till mina tre projekt. Ja, iofs vad Avtryck en av dessa, men ändå. Att dra igång ett världsrekordförsök samtidigt som man är i förproduktionen av sin första långfilm är inget jag rekomenderar. På rekordförsöket lyckades jag ragga till mig några volontärer som var filmintresserade. Dessa hittade jag genom en dokumentärfilmsgrupp jag var konferencier för som heter Doc Lounge. Det visade sig att volontärerna var för jäkla bra människor och ville göra mer film, så självklart kontaktade jag dem för “Att bränna ett liv” oxå. Samtliga nappa! Maja Gullstrand hade jag filmat med några år tidigare för en kort reklamfilm, och när jag kontaktade henne visade sig återigen att timingen var helt perfekt med inspelning. Check!  Frida och Jennifer träffade jag första gången när jag gjorde en Pecha Kucha föreläsning (japanska föreläsningsform där man får 20 bilder att prata om i vardera 20 sek) och redan då, ett år tidigare hade vi klickat och bubblat runt lite, men aldrig hörts av efter det.Några veckor innan världsrekordförsöket gjorde jag en mini installation av Avtryck i Höganäs där boende berättade om sina minnen från byn. Frida råkade gå förbi, och när hon satt där framför kameran var det ju så tydligt. Här sitter Lilly! Så var det bara en stor roll kvar… Anna-Lisa… Först skulle vi eventuellt ha en av Annikas vänner, men det funkade inte, och när det var mindre än 2 veckor kvar till inspelning stod vi fortfarande utan Anna-Lisa.Lotten kände jag från Hata Göteborg. Robert Lillhonga hade faktiskt tipsat om henne när jag bad om skådistips men jag tänkte att hon jobbar ju som sjuksköterska, har barn och är super busy. Kommer aldrig gå.Men jag kan ju kontakta henne för att fråga lite om förlossnings scenen i slutet. Kanske kunde hon ta en titt på manus och komma med feedback vad som är realistiskt och så.. visst kunde hon det.Och så kom det fram att Lotten precis blivit trebarnsmamma och gick rastlöst hemma i sin mammaledighet… fanns det ingen roll för henne kanske? Eh jo! Pang! 1 vecka senare spelade vi in första scenen! Ok, så för mig var detta några av de tecken jag tyckte mig se under processen. Självklart kan man säga att detta inte alls är några tecken på någonting. Men för mig blev inspelningen, och livet, mer intressant om man väljer att det finns lite magi i den. Du har din egna tro och livsfilosofi och jag hoppas att du kan använda din filminspelning på något sätt för att testa hur din världsåskådning är.Kanske är det bara självuppfyllande profetior, men dem är roliga oavsett!  Så, nu pluggar vi ut hippiesnacket och kokar ner avsnittet:  1: Som Caroline Troedsson sa i podden - omringa dig av film - var i så många film och skapande kretsar du bara kan - du vet aldrig vad det kan leda till och vilka samarbeten som startas 2: Gör olika saker - starta och testa nya projekt som även där kan leda till samarbeten i projekt framöver - kanske till och med fler år senare. 3: Det som kallas tur är skapad tur - som Oprah sa “tur är bara att vara förberedd när tillfället presentera sig för dig” - så var förberedd. Ha alla dina ankor i led och plugga din historia. 4: Ruta inte in dig i ett hörn för mycket - visst måste du ha kvar en viss konstnärlig integration och vision för ditt skapande - men du måste kunna anpassa dig för att få något gjort.  5: Ha ett så litet team som möjligt. Skaffa inte en massa extra personal bara för att det känns proffsigt med stort team eller för att “man ska”. Nä, fuck det, behöver du verkligen en klappa? Kan inte någon annan göra det? Behöver du verkligen en assistent till assistenten? Nä fan alla kan hjälpas åt, det blir bättre stämning då ändå.  I nästa avsnitt går vi in på inspelningschemat och lite tankar kring planeringen. vi hörs!  

Då är vi igång med Säsong 2! Här kommer länkar och material som jag pratar om i avsnittet, nedan ser ni hela min text.Aladdin - spridda tankar Utbrändhetsforumet - här var man inte populär...(H)järnkoll - här hittade jag ambassadörer som ville hjälpa tillHjältens resa - infoHjältens resa - beat sheet med mina anteckningarSporres struktur - mina egna punkter införAnteckningar om heistfilmManusutvecklingI början - skämskuddeDet slutgiltiga - skämskudde ändå...TreatmentOutline Alrigth! Välkommen till det första officiella avsnittet av säsong 2 av Sporremark poddar en film. I dessa 5 avsnitt kommer jag att berätta om hur jag kände och tänkte innan och under inspelningen av min första långfilm Att bränna ett liv. Förhoppningsvis kan du lära dig några knep som jag fick rätt, och tabbarna du kan undvika som jag fick fel. Så kan du göra din egna film, mycket bättre än min så klart, och slippa upprepa alla misstag jag gjort! För att visa så mycket som möjligt lägger jag oxå upp texter, budgetar m.m. som jag pratar om i avsnitten på min hemsida sporremarkpoddarnefilm.com I detta avsnitt kommer jag prata om min sjuka mamma, hur jag blev dissad på internetforum och hur historian landa i det slutgiltiga formen. OK, så hur fan kom idén till mig? Det hela började faktiskt 1 jan 2016 - jag gjorde ett nyårslöfte att jag bara skulle hålla mig till 3 projekt. Normalt sätt får jag en “riktigt bra idé” i en månad ungefär, och så kan jag inte släppa den… förrän det kommer en ny “riktig bra idé”, och då släpper jag den gamla direkt, oavsett om den är sluförd eller inte. Detta ledde till att i slutet av 2015 hade jag 17 oavklarade projekt. Så mitt nyårslöfte va: avsluta projekten, och starta inga nya förrän jag är klar med dessa 3. jag klara det nästan, en liten kortfilm smög in, men annars har jag hållit mig clean.Så podden var första steget i min idé, jag skulle låta podden styra mina val till vilken film det blev. Detta blev hela första säsongen av podden där mina gäster gav mig uppgifter i varje avsnitt.Men från början hade jag en idé om en nytolkning av Aladdin. Där en flicka som flytt från Syrien fick med sig sin farmors gamla lampa och där kom anden fram, sen levde flickan in sig i flera olika människors liv och vi fick se sh från alla dessa perspektiv. man fick se från en svensson, en partytjen, en rik chef, en utbränd och… ja, sen fastnade jag där vid den utbrända.Jag kände att aladdin idén blir alldeles för spretig, varför inte bara hålla mig till utbrändhetsideén då jag ända sedan tonåren velat göra en historia om ämnet? Min mamma blev utbränd när jag var typ 15 så det har påverkat mig väldigt mycket.Nu var det kanske dags att ta tag i det!?Ja, fan,, så blev det!Jag visste att det skulle handla om en kvinna, och jag visste att hon skulle vara utbränd. Mer visste jag inte. Sen växte ideén mer och mer, hon skulle ha en dotter, och det skulle handla om deras relation. om hur mamman aldrig var tillräcklig för dottern. Dottern skulle vara gravid. Ingen skulle var tillräcklig. Otillräcklighet skulle vara temat.Jag skulle ha med mycket från min mammas historia. Hon jobbade som lärare och jag ville ha flera stunder i filmen där hk somnade till och mardrömmarna jaga henne från gamla elever. Mamma jobbade på en väldigt svår skola där många föräldra var kriminella och drogade, så barnen där var väldigt vilsna. “Jävla fittkäring” “rör mig inte” - såna ljudklipp skulle komma så fort hon blunda. Jag visste att jag inte ville göra en tung utbildande film som jag gjort förr, jag hade inte orkat det. Så istället ville jag göra något komiskt. Men risken var ju då att allvaret av ämnet skulle försvinna så det ville jag inte.Därför la jag upp en insändare på ett utbrändhetforum där jag förklarade ideén och undra vad dom tyckte om det…”Hej jag vill göra en upplyftande dramakomedifilm om utbrändhet, vad tycker ni om det” typ. Responsen var...ljummen, om jag ska vara snäll.De flesta var väldigt negativa och oroliga över att man skulle göra en komedi kring ett sådan ämne(jag har länken till det på hemsidan: http://utbrnd.forum24.se/viewtopic.php?p=20290#20290Så jag blev jävligt nedslagen av den feedbacken, jag hade ju klart hoppats på att folk var positiva och skulle säga: “ja du är världens bästa människa, detta är EXAKT vad vi har väntat på”…. så var inte fallet. att jag ville göra en film som ingav hopp kändes svårt för många att förstå. Med ett sådant ämne fanns det inget hopp.Att göra en komisk film om ett sådant ämne var ännu svårare, då gör man ju narr av dem! Nån fick en klump i magen och hela processen blev ett bakslag för mig. Jag tänkte shit jag är ju på helt jävla fel spår här…Jag kanske skulle strunta i filmen, eller hålla mig till en tung, utbildande film istället…Men nånting fick mig att strunta i den tveksamheten efter ett tag, och köra vidare. Jag vände mig istället till en organisation som heter (H)järnkoll och kontaktade deras ambassadörer runt om i landet(se dokument på sidan). Gensvaret här blev helt annorlunda. Många tyckte det var en super ide och många ville hjälpa till med sina historier och berättelser.Min energi kom upp några snäpp och jag var redo att köra vidare.Nu med mer säkerhet inför genren och historian jag valt, och med mer cred i ryggen, så kunde jag växla upp.Jag började ganska snabbt snöa in på struktur och form. och snöade in rejält på heistfilm formatet. Min tanke om Hasse Alfredsson hade gjort Oceans Eleven fastna i skallen så jag tog reda på hur man gör en heist film.Detta visade sig dock var lite komplicerat för just min film, anledningen var att man skulle ha med så himla mycket folk. Man ska samla ihop “the gang” och jag var besluten om att ha ett så litet crew som möjligt för att få det här gjort.Eftersom jag bestämt mig för att inte lägga tid och energi på att söka en jävla massa pengar, så visste jag att jag var tvungen till att ha ett minimalt team= samla ihop the gang och sånt blev för stort. Men jag plockade russinen ur kakan, och det blev några element som fick stanna kvar i manuset. Sen fokuserade jag mer på vad jag tyckte var viktigt och skapade en liten checklista som jag använde mig av (se hemsidan) tema, inre och yttre konflikt, ytlig och djup story mm.Men använde mig oxå av de traditionella beatsen som katalysator och vändpunkt, och även “hjältens resa”. Mitt fokus låg först på katalysatorn… Det som skulle dra igång historien. Jag snöade sedan mest på hur den stora förändringen skulle vara, förändringen från början till slutet? Gunilla, hk, kunde inte ens ta hand om sig själv, till att i slutet ta hand om ett helt nytt liv. Men jag jobba och jobba på idéen och manuset och kände att jag hade velat ta in någon i processen. Av en händelse intervjuade jag Hillevi Gustavsson, en manuskonsult, för podden i avsnitt 14, så jag fatta mod och fråga om hon ville vara med “på nått hörn”. Det visa sig att hon var super pepp! Vi börja maila fram och tillbaka och hade några bara idébollnignar. Det kändes jävligt bra att få in lite frisk luft i projektet och bara känslan av att någon annan sätter sig in i projektet gav en riktigt kick! Att någon trodde på mig och projektet vad super stort! Sen är det ju ofta så tyvärr, när man har ett annat jobb, familj och liv så är tiden knapp. Vi bodde inte i samma stad och det blev helt enkelt för svårt att sköta allt över mail och skype. Speciellt när det blev mer och mer att vi inte alltid hade samma synpunkter eller smak, då var det svårt att förklara och verkligen gå vidare när man inte kunde träffas fysiskt. Efter någon månad valde vi att avsluta samarbetet men projektet hade fått en energiboost och mer förtroende!Nu börjar vi komma fram till september ungefär och det var dags att börja leta skådisar. Men det tar vi i nästa avsnitt! Så, mina tips till dig då: 1: Ta reda på vem din målgrupp är - kontakta dem - hitta dem - fråga vad dem tycker om din idé! - Utvärdera sedan och se om du vill ändra din idé eller inte. Du gör ju ändå filmen för att någon annan ska se den, så blanda in dem så tidigt som möjligt. 2: Skriv ett manus som passar din budget - lägg inte all din tid och energi på att söka pengar, det kan absolut vara bra att söka några bidrag framförallt för att du blir tvungen att konkretisera dina tankar. Men anpassa hellre din historia till de pengar du har, istället för tvärtom. Hellre att det blir en film, än att du fastnar i ansökningsträsket som så många gjort. Och kom ihåg, detta är bara en film, du kommer göra fler. 3: Skapa en bild - typ två filmer som möter varandra eller en regissör som gör en viss typ av film - ja, hitta sätta att förklar din vision och sätt genre, jag vet att du kanske har en film som inte riktigt är en genre. det är något nytt och något man inte riktigt kan förklara så där… men gör det ändå! Hellre att du inte säger exakt rätt genre, än att du inte säger något alls. Detta gör att fler och fler kan knytas an och få intresse av projektet, och att du kan redan nu visa en tydlig vision är viktigt för att skapa förtoende för dig som regissör.  4: Blanda in fler personer - både för feedback och fräscha idéer - men oxå för kred i projektet. Det är hopplöst att sitta helt själv för länge med manuset och alla tankar som studsar runt i skallen. Strunta i det gamla konstnärs geniet och ha med folk du litar på och känner dig trygg med, öppna sakta men säkert upp proccessen mer desto längre du kommer.  Ok, det viktigaste med alla dessa tipsa är att du se hur du kan anpassa dem till ditt projekt! Det kan hjälpa dig jäkligt mycket, och även om du tycker dom är jobbigt, eller kanske speciellt om du tycker dom är jobbiga, så ge dem ett försök! Innan du lyssnar på nästa avsnitt så skulle jag rekomendera dig att ta en funderare på de 4 punkter jag precis nämnt och se hur du kan göra det ditt. Sen tar vi nästa!

Innan vi sätter igång med Säsong 2 är det hög tid att jag presenterar migsjälv.Här kommer lite länkar till saker jag nämner i avsnittet, och nedan kan ni se hela min text.Hata Göteborg - Filmen som fick mig att starta med filmGangster - Filmen som fick mig att sluta med filmUp With People - organisationen där jag återkom till filmenGreater Than Yourself - Filmen om amerikans ledarskapsteorie2 gamla kortfilmer:Oscar i trädet - baserat på ett SD talI am torn - baserat på Palestina/Israel konflikten i Sverige/ SkåneHeder - filmen vi visade i Riksdagen och EU parlamentetStorytrail - audioguide för barn i stormarknadsmiljöerRöda Kvarn - här jag jobbar   Transkribering: Det är sjukt svårt att visa upp en ärlig bild av sig själv… En stor del av denna poden är ju att vara transparent och ärlig om vem jag är och hur jag tänker… men nu inser jag att jag inte har nån jävla aning om vem jag ärHej, jag heter Peter Sporremark och har under ett års tid hållit på med min första långfilm. Jag har gjort den här långfilmen genom att bjuda in gäster till min podcast som gett mig uppgifter. Varje uppgift har lett mig närmare min långfilm.Nu är filmen inspelad, och detta är början på säsong 2 av podden då jag berättar själv om mina tankar och reflektioner kring inspelningen. Men när jag lyssnade igenom säsong 1 så slog tanken mig att det där var ju inte jag… det var ju någon påklistrad personlighet som satt där och intervjuade alla gästerna. Så vem är jag då? Fan om inte jag ens vet, hur ska du då som lyssnare veta? Men för att i alla fall göra det lite enklare i alla fall tänkte jag ta det här avsnittet och berätta lite om min bakgrund, så får du själv bestämma vem jag är. och om ni helt skiter i vem jag är, ja, då får ni hoppa till nästa avsnitt och höra mer om inspelningen. Så! Sanningen är att jag inte alls är den där typiska filmskaparen som föddes med en kamera i handen. Mina föräldrar hade heller ingen kamera så jag har inte gjort den klassiska “fula kortfilmer med kompisar så länge jag kan minnas””. Jag får alltid ett litet hugg av avundsjuka när jag hör filmare berätta om sina uppväxter på det sättet. Det är så romantiskt på ngt sätt, och jag försöker hitta ursäkter som att “ja, om jag oxå fått en super 8 som barn hade jag varit sjukt framgångsrik just nu”. Men det hade jag inte. Och jag hade heller inga föräldrar eller närstående som kunde ge mig några tips om film eller konstvärlden. Bägge mina föräldrar var mellanstadielärare, mycket kreativa bägge två, på olika sätt, men inte “jag kommer jobba med min hobby” - kreativa. Inte heller “Peter, vet du att filmskapande kan vara ett jobb” - kreativa. Så polletten föll inte ner förrän långt senareJag var runt 20 år gammal och jag minns tydligt att jag satt på min vän Maxs soffa. Han var den första som hade egen lya så det var inte sällan vi satt där, kedjerökte och filosoferade. Både jag och max var film och konstintresserade och en av dessa tidiga morgnar pratade vi om man kanske skulle försöka göra nånting inom dessa yrken.Det slog mig då att jag inte ville bli skådis. Att stå på scen och spela teater har jag alltid tyckt varit kul, så det hade legat lite och puttrat i bakhuvudet, men istället tänkte jag på den där personen lite i skymundan… vad hette den..? Jo, regissören, var det det? Det kanske man skulle bli. Eftersom det inte var lika flashigt och kändiskåtigt så var det kanske inte lika mycket konkurrens…. min vän max o andra sidan tänkte snabbt ett steg längre och sa att nja… det finns ju bara en regissör på en film, och en jävla massa skådisar, så konkurrensen är nog större...men jag hade zoonat ut för länge sedan och börjat fila på min väg till detta mystiska yrke. Ett yrke där man kunde kombinera alla konst ormer till en magnifik uber-konst. Film.Jag jobbade på en nattklubb på den tiden, hade rosa mohawk och drack fernet som ett proffs. Och som tur var fanns det en teatergrupp på denna nattklubb som hade gjort lite olika arrangemang och när ledaren av denna gruppen skulle göra en långfilm, hörde jag av mig till honom och fråga om han behövde hjälp. Jo Visst gjorde han det. Jag hade precis bott i Dublin ett tag och blivit lurad på pengar, så jag var pank som fan vilket ledde till att jag jobbade på hans film från 6 på morgonen till 6 på kvällen för att sedan gå till nattklubben och jobba till 6 på morgonen och sedan köra igång igen på filmen.Men det var fanemej en av de roligaste sakerna jag gjort.Även jag hade många hattar på produktion var jag i slutändan kostymör, och det var ett jäkligt bra sätt att ta mitt första kliv in i filmbranschen. Oh, ja just det ja. Filmen? Jo det var den nu kultklassikern Hata Göteborg, och regissören heter Robert LIllhonga.Kärleken och gemenskapen på denna produktion kan jag inte prisa tillräckligt, det var utan tvekan just det som fick mig att vilja jobba med film.SÅ jag flyttade terminen efter till Gotland och plugga gestaltningskomponenter i konvergerande medier… ett fancy sätt att säga “berätta med saker som rör sig”.Men efter ett år där fick min 21 åriga hjärna en insikt om att “varför plugga och få studieskuld på gotland när jag kan jobba och bli känd och rik i sthlm”? Så jag hoppa av och flytta till sthlm där jag landa ett jobb som statistansvarig på Mikalen Persbrnadst film, Gangster. En film som citat” skulle bli sveriges scarface” slutcitat… inte helt otippad var denna produktionen ganska annorlunda från Hata gbg. inspelning på stureplan, sveriges största skådisar och en jäkla mycket sthlm snack. jag tappa suget totalt… jag insåg att det är ju så här det måste vara att jobba med film i sverige. om jag inte bara skulle fortsätta göra lågbudgetfilmer utan lön så var det sthlm och persbrandt som gällde. Så jag checka ut igen. Sökte in till lund för att plugga filosofi, men på en tom waits kväll hemma hos densamma max som insåg regissör konkurrens några år tidigare fick jag ett samtal. full på billig bourbon och med grillade kycklingvingar i handen svara jag telefonen och blev erbjuden ett jobb som ljudtekniker på en världsomresande välgörenhetsorganisation som sätter upp musikaler...up with people.Hade jag jobbat som ljudtekniker förr? nejHade jag gjort något liknande förr? nej(om man inte räknar ridå dragare på visbys teater)kunde jag tänka mig att ta mitt pick och pack och leva på resande fot i några år? JA!Så iväg for jag och här började sakta men säkert filmen komma tillbaka till mig. jag fick låna en kamera av företaget och jag börja filma platser och människor i min närhet.steg för steg växte en insikt: jag kunde göra film; på mitt sätt.Så mitt filmpysslande på resorna ledde mig faktiskt till en anställning av en amerikansk ledarskaps författare, Steve Farber, som ville göra en dokumentär om sin senaste bok. UWP skulle vara backdropen och där var jag. Nu 23 år gammal och jobba som dokumentärfilmare runt hela världen! Fett!Ett år senare kom jag hem, med en amerikansk flickvän och bestämde mig för att kombinera mina två passioner som växt fram. Film, och sh engagemang.Jag skulle göra filmer, på mitt sätt, som kunde göra nytta i världen.jag insåg då ganska fort att några pengar kommer jag inte tjäna på detta så jag plugga en kandidat och sökte massa jobb.Som tur var fick jag faktiskt ett jobb på en SVT produktion för deras barnTV med nic schröder som jag lärt känna på hata gbg. Detta ledde senare till att jag blev delägare i företaget maj maj måne och där gjorde jag och mina partners en rad olika berättelser för barn. Tv och ljud. Vi skapade även ett koncept som tog audioguider till stormarknads miljöer för barn. Barn kunde gå omkring och lyssna på en histria om tomater medans föräldrarna kunde fokusera på att handla. Barnen hade kul, och föräldrarna handla mer. win win.Jag var manusförfattare här och detta var extremt lärorik då jag fick utforma min egen stil och struktur för att effektivt berätta historier, jag kan bifoga den i mina shownotes.under tiden fortsatte jag att göra små reklamfilmer, musikvideor dokumentärfilmer och kortfilmer. och en dag gjorde jag en gästföreläsning på en skola där jag träffa en ungdoms mentor där som var filmintresserad.han hade en jäkla massa spännande och bra ideér och detta ledde till att vi gjorde filmer tillsammans om olika ämnen. Vårt största projekt var en film om hedersrelaterat våld. En lågbudgetfilm där vi baserade manus på verkliga historier och alla skådisar hade någon forma av relation till problematiken.Vår film som vi fick ihop med kärlek, svett och tårar ledde hela vägen ut till svenska skolor ändå upp i norr. Men inte nog med det, vi blev inbjudna till RIksdagen och visa den där för representanter av samtliga partier (förutom ett då så klart..) OCH, nu kommer stor skrällen. vi blev banneme inbjudna till EU parlamentet! Så 2016, 3 år efter filmen spelades in flög vi ner och visade filmen för EUs toppolitiker inom området. Tyvärr betydde inte detta att folk kasta en massa penga på oss för att göra nästa projekt, och livet tar sina vändningar. Jag fick två barn, med min nu amerikanska fru,som jag var tvungen att försörja och tiden räckte helt enkelt inte till för filmskapandet. snopet.. när jag kommit så långt…men jag fick ta en paus och omvärdera min situation.Hur kunde jag fortsätta göra film? …det tog ett tag men till slut är det just detta jag kommit fram till. jag kan fortsätta göra film, genom att... bara fortsätta göra film.. det kommer aldrig komma någon som ber mig göra film. jag måste göra det för att jag vill. eller för att jag måste. Jag har tillsammans med min familj hittat en balans där jag kan få till både vanligt jobb som ger mat på bordet på 65 %, både ger mig tid att vara med min familj vilket är det viktigaste i mitt liv. och lämnar några timmar över här och där för att kunna göra film.Det är inte lätt, och jag vet inte hur länge jag kommer kunna och orka fortsätta, men medans jag kan så kommer jag göra mitt absolut bästa.för drömmen, slutmålet, någonstans. Det är ju ändå att kunna leva på mitt skapande. jag behöver absolut inte blir rik och berömd, men jag hade så innerligt velat kunna fokusera på att berätta historier på heltid.vi får se. Ok! Nu vet ni lite mer om mig, bara skicka iväg ett mail eller skriv på facebook om ni har några frågor och funderingar. Jag ska försöka vara så öppen som jag bara kan! Stort tack för er tid! Nu kör vi vidare med säsong 2!  

Jag skypar med Polen där filmfotografen Nils Croné hänger sin hatt! Denna helt galet begåvade och ambitiösa filmfotograf har redan gjort långfilmer som hyllats i hela världen och mer kommer det. Nu läser han på en av världens bästa filmskolor; National Film School in Łódź. För detta var han  tvungen att lära sig polska, men det var nemas problemas, Nils körde på! Nu lever han sin dröm och göra andra filmer på loven samtidigt som han utvecklas genom skolan. Uppgift till mig: Definiera, varför är det här en film? Varför kan det inte berättas på ngt annat sätt? Några heta tips för att lära sig berätta med bilder är: skala bort allt så mycket som möjligt!  Gör en film svart och vitt, utan ljud, gör sedan en med färg, sedan med ljud, sedan med dialog. På detta sätt lär du dig hur du kan berätta på bästa sättet genom film. Tänk som en klippare. Fundera på varför du gör film och inte en podcast eller teater Dra in folk i din process Se lite INTE så fula foton här: https://vimeo.com/191051736 och gå in på http://nilscrone.com/ och kolla massa mer! Fred! / Peppe

HBTQ regissören Dawid vill INTE göra komma-ut draman eller filmer om Hiv. Han ville egentligen bli skådis, men en bussresa förändrade hans liv. Redan som tonåring hade han en vision och beslutsamhet jag avundas, och han håller kvar den än idag! Uppgift till mig Hitta ditt tema 3 tips Hitta ditt tema Ha någon som vågar säga emot dig Sätt upp realistiska mål för varje film https://www.youtube.com/watch?v=fC9reTYKw2E

Hillevi wanted to do a career in political journalist, but took a left turn and became a filmmaker! Thanks to her stubbornness, and constant goalsetting, she has an amazing CV at her young age, and she’s moving up, up and up! Task to me: Figure out your Why - write it down! Threes tips: 1: Do the work so you’re ready when you get lucky 2: Embrace the “people side” of the industry. Sidenote, it’s a small industry, so don’t be an ass. 3: Leave your ego at the door. It started when she moved to NY and got an internship doing social media on a movie called “An Iran Job” in Brooklyn. She studied in London where she developed herself to a script consultant and then she head of to Los Angeles for an internship at “Echo Lake Entertainment”  She has so many amazing stories and tips and tricks of how she has hustled and struggled her way forward in this crazy biz! She is an awesome storyteller and filmmaker so I’m sure you’re gonna get both some great advice as well as lots of inspiration! She believes in being stubborn and setting goals Some good tips in our talk: First thing to write a good script: don’t listen everybody who tells you how to write. Write a script only you could write. First draft - just write it! Second draft - take another look and see if you’re really telling the story you want to. get feedback, from some nice people, and some people that are harder. Think about the story - what’s the story? What’s the best way to tell that story? Some links: her webpage: http://www.moxieandmayhem.se/ trailer to her short film: https://vimeo.com/153368524 The show she made coffe for: http://www.gabrielklint.com/ the program we meet at :https://boosthbg.se/program/change-through-story/ the awsome project Hillevi worked on: https://www.facebook.com/Krabstadt/

Ladies and gentlemen, welcome to another episode of the Sporremark Poddar en Film Podcast! To all you new listeners, I am a swedish filmmaker trying to make my first feauture film, and through the podcast i meet an creative person every episode. This person tells us about their smart brain and gives me a task in order to come one step closer to my feauture! So, in this episode we’ll meet the wonderful Allison Norrington! She’s been working with disney imaginering and other amazing companies and she’s full of good tips and trix! Tips to filmmakers: Find the theme of your story Be clear of how you want your audience to feel after they’ve experienced your story Take your story and see how it feels if you rolled it back or forward 30-40 years Task to me Look on how you could create a brand or a franchise of your idea? “The biggest thing to figuer out for filmmakers is” Who are your audience? What does succes look like? a good thing is to underpromise - and then everything over that is a succes About Allison She got into storytelling kind of by accident because she felt like strange stuff always happened to her. And when she told people about the stuff nobody belived her so she deciced to write a book about all that... stuff. One thing led to another and she got a three book deal with a publisher! (Oh ,and she single mom to two boys when she wrote the books!) It was kind of Bridget Jones style books, but she wanted to make it a bit more cultural aspect. She wanted the readers to hear the music and see the paintings the charachters experienced. So she started a masters in creative writing and took a New Media course in that. here she really found her home and discovered the world she wanted to live in. With her fourth book she tryed to tell her story on all different kind of platforms. so she used all the forums that she could but it was kind of like “hosting parties where nobody showed up”. Well, when she went on a vacacion she posted a oppertunity for people to get a postcard from the character and suprisingly she got over a hudnred requests. That led to magazins contacting her and tv shows and much more! Some advices The minute you start writing your story in formula the heart and soul gets out of the project its about understanding core things of your story the theme of your story serves so many purpose - alla of your experience of your story should be based on your theme take a step back to find the theme of your story - ask why is it important for you to get that story out? find the “heartbeat” of your story if you have a clear theme you can spread it to your team . cause at some point you need more people in your project and they need to be on the same page When you’re thinking about different transmedia stuff you need to go back and think why you would do it. the biggest problem is a blind rush to platform and a desperation for communication with the audience - without knowing why they wanna talk to the audience Some links: storycentral.com twitter: storycentral dark knight case study https://www.youtube.com/watch?v=VpuC7HhCPWA

Då är vi tillbaka med poddens tolfte avsnitt! Idag är vi uppe i Stockholm hos en av Sveriges största Casting agenturer. Nämligen Stenmark Castings! Dom har gjort en hel drös kort- och reklamfiler, och nu även långfilmer med “100 åringen som försvann” och “Vitt skräp”. Idag slår vi oss ner med Cecilia, Kara och Robin och hör deras tankar kring konsten att hitta rätt person för rätt roll. Uppgiften till mig denna veckan blir: Tänk på vad det är för typ av karaktärer du vill jobba med 3 tips att hitta rätt skådis Kontakta castare och bolla ideér Provfilma många Håll ett öppet sinne Tips till skådisar Kom väl förbered - lär ditt manus och kom i tid Gå på så många auditions som möjligt - varje gång du går för du träning att ta regi Utveckla manuset gör det till ditt egna för att sticka ut från mängden Misströsta inte - även du gått på 20-30 casting så kommer det nångång. Va med som statist - få erfarenhet och se hur det ser till… det är ofta mycket väntan på filmproduktioner Om man inte bor i SHTLM kan man skicka in en video ROBIN casting regissör tipsar om hur man håller en bra audition: Kör först filmen och manuset precis som det är - testa sen lite nya vinklar, och till nästa person byggpå med det nya - och med nästa tar man med den nyare etc - så till slut får regissören en massa nya idéer Tips - få amatörer att känna sig bekväma - se det som en kul grej! Om Stenmark Casting Det hela började när Claes gjorde sin praktiskplats hos Felix Helmgren, som statistansvarig visste han inte att det skulle sätta startskottet för företaget Stenmark Casting som nu är en av Sverige s största casting företag. Dom håller till i Stockholm men tar ofta in folk från andra delar av landet, och även internationellt. Andra bra tankar från samtalet: Normalt i en huvudroll för en reklam film får man mellan 15-30 000 kronor, men man kan ju alltid förhandla sitt arvode, men gör detta då INNAN filmningen! Dom hittar folk på statist. se, filmcafe, men dom har oxå deras egna arkiv. sociala medier använder dom mycket så hittadem på facebook. Dem letar efter alla möjliga typer av skådisar, men ofta är det folk med komisk timing För att vara en bra skådis gäller det att vara pålitlig och att vara tydlig med när man kan/ inte kan… ha sunt förnuft Det svåraste med att hitta rätt person till rätt roll kan vara att regissören har en bild av vad som söks, men slutkunden eller producenten har olika visioner. Det kan oxå vara att beställare är otydliga med vad dem söker, så var ärlig med vad ni söker, vill ni ha en snygg person, skriv då snygg person, 100 åringen utspela sig i Norrköping och dom ville ha rätt dialekt så dom åkte ner och hade en öppen casting. För att få till en bra öppen casting är det viktigaste att folk ser en - det är ofta många som vill vara med på film, så så länge du får ut ordet kommer det säkert folk med skådisdrömmar. Ta en bild på skådisen som håller upp hens kontaktuppgifter och storlekar Största skillnaden på långfilm och reklamfilm för stenmark är att dem hade längre tid på sig och behövde inte stressa ihop skådisar. Men oxå att folk var mer intresserade i att va med i långfilm så det var lättare, även om arvodet var sämre.

Välkomna mina vänner till det elfte avsnittet av Sporremark Poddar En Film. Idag träffar jag den helsköna informatören Anders Wilhelmsson på Kreativa Europa Desk MEDIA. Kort sagt förmedlar dom information om de möjligheter som Kreativa Europas delprogram MEDIA erbjuder, så om ni vill att era filmer ska nå utanför Sveriges gränser gäller det att vässa öronen. Anders uppgift till mig Fastna inte i stödprocessen, se dig runt utanför det traditionella stödsystemet Anders tips 1: Delta i nån kurs runt om i EU, du lär dig grejer och få nätverk. Berlinale talent camp är bra för den som är i starten av karriären - deadline i sept 2: Var inte rädd för MEDIA - våga alltid ställa dumma frågor 3: Glöm inte att ha kul i processen - glöm inte bort att prata om konsten och innehållet att jobba med film är underbart 4: Se mycket film! Om Anders Anders plugga film och jobba fyra år på en reklambyrå för att sedan gå vidare till Stockholms filmfestival och till slut landa på Kreativa Europa Desk MEDIA. Där hjälper han filmskapare med deras ansökningar, han berättar om hur processen går till, några fördelar, några nackdelar och hur man kan tänka och se huruvida ens projekt passar in. Man får mycket stöd till distribution, dom vill att projektet ska resa ut genom gränserna och att samproduktioner mellan länderna ska hända. Tips om ansökningar & annat: Ansöka i god tid, produktion får inte hända får nära på ansökan Alla som ska söka till MEDIA bör kontakta dem, dom hjälper gärna och kollar genom ansökningar så det inte är något formalia fel, men oxå för att dom vet vad som är aktuellt just nu. Han har stor respekt och tycket filmskapare kan finna inspiration hos dataspelsbranchen, det finns mycket lärdomar att hämta från varandra Det som vi tycker är super svenskt och tråkigt är exotiskt och kul för andra länder Va lokal och specifik, så slår det universellt

Varmt välkomna till detta nionde avsnittet av Sporremark Poddar En Film! Nu är podden äntligen tillbaka efter ett skönt sommaruppehåll, och vi slår på stort med ingen mindre än Moving Sweden konsulenten, Helen Ahlsson! En riktigt skön människa som själv gjort och sett en himla massa film. Om någon av er funderar på att söka till Moving Sweden så rekommenderar jag varmt att lyssna på detta avsnittet! Helens hetaste tips till filmskapare runt om i landet är: 1. Vad är du mest rädd för? Utmana detta! 2 Hitta bra personer som kan ge dig kritik som har samma filmsmak - bygg upp ett gemensamt språk. 3. Ha väldigt roligt på vägen - ta det på allvar - men ha kul! Helen ger mig även min nionde uppgift: Gå in i dina rädslor Om Helen: Helen växte upp med filmen som en snuttefilm. Hennes pappa tog med henne till den lokala biografen ofta och där lärde hon sig allt om vad det betydde att vara en människa. Tillsammans med Lisa Munthe gjorde hon “Armbryterskan från ensamheten” och ända tills hon blev filmkonsulent har hon värvar filmskapande med barnskapande. Sin roll som konsulent ser hon som ett förtroendeuppdrag och hon älskar att kunna få ge pengar och uppmuntra filmskapare. Sen är det ju tyvärr bara 3 % hon kan säga ja till och 97% hon måste säga nej till. Det tycker hon är baksidan av jobbet. Hon förstår att hon kommer göra missbedömningar, men nu har vi det här systemet så då får man göra det bästa av det. Hon känner fortfarande att hon inte riktigt lärt sig ett bra sätt att säga nej.Hon kan vakna på nätterna och fundera på om hon använt rätt ord, eller hur hon ska lägga upp ett nej. “Men det ligger i nej:ets natur att det inte är lätt.” Ibland finns det solglimtar där filmskapare kommit tillbaka och tackar för att det tvingat dem att jobba vidare på projektet. så ibland kan motstånd vara bra. men tillit är det viktigaste. Helen om Moving Sweden: SFIs & Moving Sweden har 3 kvalitetskriterier Angelägenhet - finns det någon relevans till vår samtid? Hantverksskicklighet - tidigare filmer eller manus? Orginalitet - så hon ser mycket film för att hålla sig ajour? Dessa tre ligger till grund för ett ja eller nej till stöd. Förutom dessa tre kriterier söker Moving Sweden starka berättelser som gärna får vara nyskapande. Moving sweden är inte ett debutant stöd - man ska ha gjort i alla fall ett intressant projekt. En sak som ofta glöms bort i ansökningar är varför - varför historian ska berättas och varför just DU ska göra den så glöm aldrig VARFÖR En bra ansökning är en ansökan som överraskar och verkligen är personlig - inte någon som försöker lista ut vad konsulenten vill ha. Moving Sweden har gett stöd till 27 filmer(!)men satsningen är relativt ny och under sommaren ska det göras en utvärdering. Kolla gärna mer på: http://www.filminstitutet.se/sv/sok-stod/filminstitutets-stod/produktionsstod/moving-sweden2/ Helen har hur många bra tips som helst under vårt samtal, och här är några av dem: Ta hjälp av folk som kan hjälpa dig med ansökningar m.m. Skaffa en mentor, någon du ser upp till som Man kan komplettera sin ansökan - det är 8 veckors ansökan - så var inte rädd för att kontakta igen om du hinner skicka in ny info Om du söker utvecklingstöd - kan du enkelt på din budget skriva Research/ manus 30 000

Idag dricker jag kaffe med den strålande Jessica Nettelbladt! Med citat som ”Detta är på liv och död. No mercy!” är hon en av dem mest drivna, envisa och inspirerande filmskapare jag träffat, och med filmer som ”Jag är min egen Dolly Parton” och”Monalisa Story” har hon blivit hyllad runt om i landet. Jessicas 4 heta tips till filmskapare runt om i landet är: 1 – Lita alltid på din inre röst, ditt egna kompass. 2 – Va envis – ge aldrig upp! 3 – Välj ett ämne du brinner för 4 – Ta betalt för ditt arbete Jessicas uppgift till mig är… Träffa utbrända kvinnor och dokumentera dem! Om Jessica Egentligen ville hon bli psykolog, men när Jessicas mamma gick bort i cancer använde hon fotografiet för att förmedla sina känslor och tankar. Och när hon hörde sin bortgångna mammas röst mitt i natten ledde det henne till att börja fotografera hemlösa och söka in på filmskolan. Efter att ha satt upp en lapp på sprutbytet i Malmö där hon sökte “en kvinna med svår missbrukproblematik som själv vill berätta sin historia” träffade hon Monalisa som nu lett till den hyllade filmen “Monalisa Story”. Jessica är en äkta konstnär som älskar sin publik, och hon är en samlare – hon samlar som en ekorre och har alltid otroligt mycket material som ligger till grunden för hennes filmer. Hon samlar först in allt material, går genom alla scener, skriver ut bilder och sätter på väggen, går genom igen, skalar av, går genom igen och ser vad hon har och vad hon behöver. Ett otroligt arbete som kan ta flera månader och till och med år. Men som absolut leder till resultat. Filmen Monalisa Story tog 8 år och Dolly tog 5 år men hon är en perfektionist som ska ha det exakt på det sättet hon tänkt sig – hon följer sitt kompass till 110 %. Man blir så inspirerad av att lyssna på henne och om man vill veta mer om hennes tankar så rekommenderar jag helt klart att köpa hennes bok “Att leva och överleva som dokumentärfilmare” här. Jessicas andra heta tips under samtalet: För att kunna skildra en människa måste du leva med dem, du måste vara dem. Det är inte svårt att göra en bra dokumentär film, bara det finns ett intresse från dig som filmare att berätta om en människa, och en vilja från den människan att berätta så blir det ett givande och tagande som gagnar bägge. Du måste våga prata om svåra saker och inte vara rädd. Dokumentärfilm är ett enormt hantverk som tar otroligt mycket tid och kräver respekt, envishet och beslutsamhet. Rikta din film – vem är verkligen intresserad av din film? Visst kan alla vara intresserade, men försökt hitta din målgrupp så mycket du kan Man måste värdesätta sin tid – tid är det viktigaste vi har- “På andra jobb får man ju mer lön desto längre man jobbat där, men så är det inte inom filmen. det finns så mycket inom filmpolitiken som måste ändras. Man kan inte bara titta på hur många biobesökare en film har, tänk på alla som ser den i skolor, poliser, fängelser mm så ser SFI bara på biosiffrorna, medans det egentligen inte alls är där folk ser filmen” Jessica önskar att det fanns mer tydliga ramar och riktlinjer om hur mycket man kan ta ut i lön, i TV har man ju fasta löner, och sitter man på SFI och jobbar så har man ju bra betalt, men som filmare vet man inte vad man ska göra. Gör en budget där du sätter din lön i opposition på vad dom som sitter i beslutpositioner tjänar. Sök pengar från olika länder Det kostar att lära sig – du lär dig genom dina erfarenheter – och ju mer du vet varför du behöver pengar desto starkare argument har du och kan förklara tydligt vad du ska använda dem till Gör en snygg och tydlig presentation av dina filmer – det är hög konkurens och du måste kunna visa varför du och ditt projekt är viktigt . Skapa en dialog med film konsulentet, Och min favorit: Pengar är viktigt, men den rikedomen man får genom sina filmer, alla de människor man träffar, det är dem man tar med sig Vi hörs! -Peppe

Jag äter daimkaka på ett café med den magiskt drivne Caroline Ingvarsson! Nån sa till henne att hon gör filmer om kärleken och visste stämmer det. Caroline har satt ett tydligt mål och hon kommer inte sluta tills hon nått det – vinna King Cannes! Carolines hetaste tips är: 1: Tro på dig själv – stoppa inte dig själv för att folk säger nej eller tvivlar. 2: Ta reda på vad du vill berätta 3: Va inte rädd att be om hjälp Uppgift till mig… Skapa en deadline – Ha klart filmen om ett år – 1 år! BOOM! + att jag har tagit till mig hennes bildbok idé som ni kan följa här Om Caroline Tack vare ett specialarbete började Caroline göra film, och istället för att slutföra sin backpack resa i sydostasien fastnade hon i Sydneys filmskola och lärde sig allt om film och kärlek! Genom sina föräldrar har hon byggt upp en självsäkerhet som lett till att hon vågar göra de filmer hon vill göra. Och tur är det för hon har både belönats med Pixel Talent Award priset, vunnit manustävlingen ”Efter Bergman” fått SWEAs stipendie att bo och jobba i LA under 3 månader sponsrat, och tävlat i Toronto och rest runt om i världen med sina filmer “Under rymdskeppet” och “Hundvakten”. Det är ingen tvekan om att Caroline kommer att bli en av Sveriges stora filmskapare inom de närmsta åren så missa inte detta fullspäckade avsnittet! Carolines andra tips som kom fram under samtalet: Jobba med flertal projekt samtidigt – så kan det gå åt pipan med ett och funka bra med andra Det är inte en person som gör en film – det är ett team Plugga film så att du lär dig the basics om hur det fungerar – knyt kontakter! Skriv e-mails till regissörer du vill jobba med och bjud dem på kaffe Du måste bevisa dig – det Sätt dig i pitch scenariot i ditt sinne när du ska förklara filmen Hitta ett bra gäng som du kan och vill utvecklas tillsammans med – skapa en “vi känsla” på varje produktion “Being a director is having a nice way of pushing people” – du måste kunna leda och visa riktningen på ett ödmjukt sätt Ha en bra producent som kan hjälpa dig pusha Med festivaler är det lika bra att satsa stort Skapa dina egna möjligheter så att du kan bevisa dig själv Tack så mycket mina vänner! Vi hörs – Peppe

Mitt sjätte avsnitt gästas av en ädel gammal bankman från Ryssland som kom till Sverige 2006 för kärlekens skull och fick filmen med sig på kuppen! Sergey är en helt otroligt kunnig och inspirerande filmskapare. Han berättar om sin nya syn på film som film, och inte film som gestaltning av text. Pratar om fördelar och nackdelar med att kunna betala sitt crew och sitt hat mot vackra bilder! Han ger mig även nästa uppgift, nämligen: Släng allt! (men sen backa han lite, och sa) Hitta din inre amatör! Men… jag slängde allt mitt gamla material som släpat kvar i historian. Saker som egentligen inte har med denna historian att göra, men som alltid lyckas ta sig in. Så jag slängde det, och filma det, filma det fult. Precis som Sergey hade gillat! Kolla här Om Sergey Filmaren, eller videoartisten, Sergey Vasiliev utmanar sig själv med nya sätt att göra filmer på. Han gjorde en film om den dragspelsspelande lilla pojken som gillar hur instrumentet gnuggar mot hans skrev, Accordion Dreams med Anagram och stöd från SFi. Nu använder han stillbilder för att bygga ett manus. Live Action Role Play (LARP) för att göra en film eller struntar helt i en sammanhängande historia i den kommande långfilm Pewpewpew, som citat ”Inte är nån jävla stepping stone”. Man kan göra film precis hur man vill och man ska inte förhålla sig till hur man tror att det ”ska vara”. Sergeys absolut hetaste tips är: 1:Lita på dig själv 2: Du är vacker som du är – dina tankar är dem du ska lita på, det kommer alltid finnas folk som klagar men ”Fuck them, fuck everybody els” 3: Var tålamodig Några andra bra tips som kommer fram under samtalet är: Träffa skådisarna mycket. Repetera och improvisera, så hittar du din perfekta scen. Gör alltid en tyst tagning på varje scen – ofta behövs inte snacket Använd en ”randamizer” – kasta runt dina scener för att se hur det påverkar filmen Om man ska lägga så jäkla mycket tid på en film , lägg det då på en film du verkligen vill göra Sergey har ganska många inspirationskällor och här kan är en lista med länkar: Jorge Luis Bores Peter Greenaway Harmony Korine Ulrich Seidl Michael Haneke Filmer: Hors Satan Kids Gummo La haine Monalisa story – Jessica Netterbladt (kommande gäst!) Boyhood Det var det det mina vänner! Ha det bäst så hörs vi snart! -Peppe

Jag käkar muffins med den inbitna perfektionisten Andreas Climent! Vi sitter på lilla torg i Malmö, så det är lite bakgrundsljud, men jag hoppas ni har överseende, jag lovar att Andreas visdomsord är helt klart värt att lyssna på! Jag har oxå lyssnat på lite feedback från lyssnare, och därför slopat ”säsong”-tänket. Många tyckte detta var krångligt och i vägen, så jag kommer alltså inte starta en ”manussäsong” utan bara köra fritt vidare där gästerna själva kan snöa in på vad dem är intresserade av! Nog om detta! Andreas gav mig uppgiften: Gör en outline! Och min outline kan ni hitta här Den kommer att uppdateras, slängas och ändras hela tiden, och jag ska vara så transparent som möjligt. Kom gärna med feedback, tankar och funderingar om du tänker på nått! Om Andreas Det skulle bli en hel X-Man film, men Andreas första kortfilm blev istället en historia om Wolverine i Skandinavien vid namn Logan som blev en hit direkt! Tillsammans med André Hedetoft har dom gjort en rad kortfilmer, novellfilmer bla den hyllade ”Double Trouble” och nu deras första långfilm “Bieffekterna”. Filmen är inspirerad av alla bio-hacks som nu möjliggör människor att uppdatera sina kroppar hemma i garaget! Den är redan en hit och kommer att få världspremiär på Filmfestivalen Fantaspoa i Brasilien, tog en vända till Cannes och sen blir det en runda festivaler i andra länder. Det är Sci-fi som gäller och alla deras filmer har varit så otroligt ambitiösa och skickligt gjorda vilket är en bra återspegling av dom själva. Efter alla dessa projekt har Andreas insett att han är bäst i regissörstolen, och försöker skippa att hålla kameran, göra make up och klappa samtidigt. Han har drivit en av världens största LOST community, och efter att ha sett alla avsnitt minst tre gånger har han lärt sig både om storytelling och hur man bygger upp ett online community. Han har gjort reklamfilmer för Cadbury, Alfa Romeo, Comviq och en massa annat! Andreas absolut hetast tips är: Bygg upp ditt nätverk – Sverige är ett så litet land – var schysst och gör bra jobb Titta mer på vad det finns för publik till din film – gör du bara film för dig själv? Jobba med story – story är allt. Det kvittar om du har en bra kamera eller inte, story är det enda som räknas… och ljudet. Alla andra heta tips som kom fram under samtalet: Se nätverkande som en kul grej där du kan försöka skaffa nya vänner(detta rekommenderar jag verkligen) Om du vill arbeta professionellt med film måste du har en rad olika projekt i rullning. Ha jävlar-anama! Långsiktigt kommer det att gå framåt. Läs “Rebel without a crew” – Robert Rodrigues bok om när han la in sig som testperson för att kunna finansiera sin första långfilm. Du kan göra allt själv… men det blir så jävla mycket bättre om du samarbetar med personer som är bättre än dig själv! Alla låtsas bara – ingen vet egentligen vad dom gör. För att lyckas med crowdfounding ska du tänka vad du kan ge till publiken. inte vad dom kan ge dig. Outlina ditt manus efter en struktur för att sedan bygga ut ditt manus Testa dina förutfattade meningar om karaktärerna – vad skulle hända om din karaktär bytte kön, jobb, etnicitet m.m? Skriv inte publiken på näsan – ställ istället frågor, undersök vad du är intresserad av och gör publiken lika intresserad som dig, Researcha dina filmer noga. Gör en festivallista – vad vill dom ha? Vad kostar det? Vill dom ha världspremiär? Varför ska dom visa din film? Ha höga mål – varför skulle inte du få leka med dom stora verktygen? Om ni vill veta ännu mer och se fler coola grejer Andreas gjort så kolla hans hemsida Neverday Det var det det mina vänner! Ha det bäst! – Peppe

I det fjärde avsnittet äter jag frukost hos filmskaparen Marcus Nobréus. Vi pratar om varför man ska jobba gratis, skriva manus på engelska, vad filmsverige kan lära sig av Hollywood och om Marcus förlusta av sin pappa. Han ger mig också min fjärde uppgift; ”Skriv ditt manus!” Detta är en ganska saftig uppgift så jag har beslutat mig för att skapa en helt ny säsong av detta steget. Så nästa säsong bli Manussäsongen! Om Marcus Marcus började filma vid barnsben och eldade nästan upp huset under en actionscen i köket. Efter det fick han fortsätta sitt filmande på annan plats. Men det blev ganska kringlig väg, och efter en 12 års vistelse i USA är han nu hemma och gör sin första långfilm på hemmaplan. Marcus är en enormt driven människa som bubblar av inspiration och han kommer helt klart gå väldigt långt i vårt filmsverige! Jag rekommendera att kolla upp mer om honom på hans hemsida: nobreusproductions.com/ Marcus spottade ur sig otroliga råd och tips, men här är dom absolut hetaste: 1. Lär dig av dom stora filmskaparna 2. Lär dig grunderna till filmskapande 3. Va öppen – det kommer vara hundår – men gratis jobb m.m leder alltid dig vidare 4. Nätverka 5. Försök att undvika distraktioner – FOKUSERA! Dom andra guldbitarna jag plockade från Marcus hjärna var: Feed your crew Skriv manuset som om det är ett eget verk – den som läser manuset ska se filmen och bli underhållen. Ta inga lån Respektera hantverket Publiken reagerar på hur en skådis reagerar på en annan skådis Glöm aldrig publiken! Nu kör vi sista Idéavsnittet sen blir det nya bullar i manussäsongen! – Peppe

I vårt tredje avsnitt i Idésäsongen äter jag blåbärslängd med den prisbelönta Drazen Kuljanin! Han berättar hur man gör en film som vinner A-festivaler, får turkiska re-makes samt betalt för att hitta på historier. Ett riktigt inspirerande och lärorikt avsnitt av en filmare som verkligen jobbat sig fram. Vi pratar lite om hans kommande långfilm dock inget konkret om handlingen på podden, men jag lovar att den låter jäkligt spännande! Har ger mig även ett steg vidare för att komma närmre min långfilm; Hitta min partner in crime. Svaret på detta blir… ”ER! Alla ni kära lyssnare kommer att vara mina partners in crime, och jag vet att ni kommer vara ärliga, hårda och helt underbara partners!” Om Drazen När pappan kom hem med en videokamera satte den 12 åringe Drazen igång och spela in stop motion filmer, nu 22 år senare har han gjort sin hyllad debutlångfilm ”Hur man stoppar ett bröllop”. ( https://vimeo.com/ondemand/howtostopawedding ) Han pratar om all kunskap genom åren och vad han lärt sig från sin pedantiska biografmaskinist farfar som visade lille Drazen alla B actionfilmer som kom till Balkan. Om ni vill se hans debutfilm på VOD, hans webserie, massa andra sköna klipp och läsa mer om Drazen så gå in på drazen.se och kolla på hans underbara verk, det är lätt värt det! Drazen hade helt otroliga tips och trix, men här kommer hans absolut hetaste tips: 1. Våga misslyckas 2. Lita på dig själv 3. Ge inte upp 4. Gör långfilmen – fuck kortfilmen 5. Stå på dig Här kommer några fler av guldkornen från Drazens hjärna: Ha ett litet tajt crew – så länge du har ett bra team så är det ok att bråka – dom kan säga saker för de vill filmen väl Sätt ramar – skapa din box och tänk inside the box Kom med i en stor filmfestival Ta inte allt på för stort allvar Gör inget när du är arg – bli arg – reagera sen Dra inte ut på tiden, JUST DO IT! Gör så mycket du kan som möjligt själv Öva på att lära känna om dina idéer är bra Gå igenom din film varje kväll när du går och lägger dig Våga göra saker – våga va först Skit i ansökan Ha antingen en producent som är en polare – eller ta en producent som gjort långfilm förut så hen kan ta dig någonstans Så då var det dags, nu kör vi! -Peppe

Det är en ära att få presentera det andra avsnittet av denna underbara podd som leder oss ett steg närmre långfilmen! Idag äter jag birkabulle med den magiskt drivne dokumentärfilmare Caroline Troedsson. Vi pratar om en tavla som förändrat hennes liv, hennes tid som bröllopsfilmare, om att våga vara nörd och att jobba med folk som är bättre än en själv. Jag fick mig en rejäl påminnelse om att se företagandet i mitt filmande och att alltid värdesätta min tid. Caroline gav mig även en riktigt bra tankeställare om att se SFI och andra institut som testpubliker, alla dessa människor har en enorm kunskap och varför inte utnyttja det? Caroline ger mig min andra uppgift i långfilmsresan: Hitta min bärande historia! Mitt svar på detta är: ”Filmens bärande historia rör sig kring en hämnd-heist utförd av en grupp utbrända kvinnor på deras arbetsgivare. Om Caroline Troedsson Caroline har jobbat på framgångsrika dokumentärer som ”Every face has a name” och ”Den unga Zlatan” och är nu i full fart med sin första fullängds dokumentär! Hon växte upp i snapphane land och har ett starkt band till de skånska skogarna som hon ofta återvänder till för inspiration. Om ni vill veta mer om Carro vilket jag helt klart rekommenderar så gå in på hennes hemsida; wiggentreefilm.se och följ henne där :) Caroline 3 absolut hetaste tips är: Kom på exakt vad du identifierar dig med – använd en titel på ditt visitkort Värdesätt alltid dig själv och din tid Fråga dig själv: är din historia relevant om 3 år? Men hon hade så sjukt många fler guldbitar som jag måste dela med mig: Ha alltid filmen som en del av dig – så folk känner dig som ”hen som är så duktig/ intresserad av film” Våga ta betalt! Tillåt dig själv att vara nörd inom ditt ämne Var alltid intresserad av projekten du ger dig in i, annars håller det inte. Se dina kunder som samarbetspartners – ni gör detta tillsammans Jobba med folk som är bättre än dig Respektera filmstödsstrukturen i Sverige Se relationen med en producent som ett äktenskap Då så mina vänner, då kör vi -Peppe

Det blev jäkligt bra snack tycker jag men Csaba bjöd mig till ett av hans favvofik i sitt älskade Landskrona, så lite bakgrundssorl får ni tyvärr även stå ut med. Han ger mig mitt första steg mot min långfilm, nämligen… ”Kom på en idé! Tänk: Tänk om man kunnat göra en film som X – gör något ingen gjort för.” Mitt svar på detta är: ”Tänk om jag kunnat göra en film genom en podcast!” Och så blir det, jag kommer alltså avsnitt för avsnitt få steg att ta av mina gäster för att nå mitt slutmål; långfilmen! Om Csaba Denna helungrare, halvsvenska, halvamerikan skulle egentligen hettat Poppovich om det inte vore för att hans farfar bytte till Perlenberg när han kom till Sverige för att kunna få en anställning. Som liten pojke kände han att personliga relationer mest kom i vägen, dem tog tid, och tid är det enskilt viktigaste faktorn för att nå framgång. Detta har dock inte skadat Csaba, utan snarare enbart gagnat honom då han hunnit med 22 kortfilmer och nu 1 st långfilm! Han tycker det har gått troll i allt det här med workshops och processande hit och dit, han ser hellre att filminstituten ger unga filmare lön till skrivtid istället för att kasta pengar på konsulter och dramaturger. Han pluggade manus i NY och lärde sig att det viktigaste med ett manus är en bra öppningsscen och en bra sista scen. Allt däremellan är bara detaljer. Efter att en filmkonsulent inte ens velat läsa hans manus pga hans kön tog han en paus från filmskapandet i drygt 4 år, men nu är han tillbaka i full fart med sin första långfilm ”BITCH”. Csaba har en hel guldgruva av visdom, men hans absolut hetaste tips är: 1. Be inte om lov 2. Slutför alltid dina projekt 3. Ha alltid choklad 4. Ligg inte med ditt crew Men jag kan ju inte hålla inne på alla andra visdomar så här kommer några till: • Det absolut viktigaste är, och kommer alltid vara, att avsluta dina projekt. • Tvivel är en självklar del av processen, och det är inte en dålig sak. Tvivel tvingar dig ta dem svåra besluten. • Det finns hur mycket som helst som talar emot att ditt projekt ska bli av, ska bli bra, men det finns en sak som talar för att det ska bli bra. Och det är att projektet har valt dig. • Designa ditt manus till dina begränsningar. • Skådisar gillar långa tagningar • Engagera alla medverkande så de känner ägandeskap • Gör dina begränsningar till din styrka • Det enda sättet att kunna göra sin nästa film är att göra sin nuvarande film • Sätt en stilistisk ton • Tumma inte på att ha mat till crewet! Ok mina vänner… då tar vi första steget! -Sporremark