Podcasts about Konstfack

Sara Kristoffersson är konstvetare, kritiker och professor i designhistoria på Konstfack. År 2022 kom hon ut med boken Hela havet stormar – fallstudie inifrån en myndighet, som skildrar den uppmärksammade Vita havet-debatten. Sara hamnade i den identitetspolitiska stormens öga när hon sade emot studenter som krävde namnbyte på lokalen “Vita havet”. I år är hon aktuell med Det förlorade paradiset – Berättelsen om Konsums uppgång och fall. Genom Konsums historia berättar Sara om folkrörelser, moral, ideologiska konflikter och existentiella kriser i Sveriges resa från fattigdom till välfärd.OBS. Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden. Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet och utan reklam. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se.  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sara Kristoffersson är konstvetare, kritiker och professor i designhistoria på Konstfack. År 2022 kom hon ut med boken Hela havet stormar – fallstudie inifrån en myndighet, som skildrar den uppmärksammade Vita havet-debatten. Sara hamnade i den identitetspolitiska stormens öga när hon sade emot studenter som krävde namnbyte på lokalen “Vita havet”. I år är hon aktuell med Det förlorade paradiset – Berättelsen om Konsums uppgång och fall. Genom Konsums historia berättar Sara om folkrörelser, moral, ideologiska konflikter och existentiella kriser i Sveriges resa från fattigdom till välfärd.OBS. Det här är inte hela avsnittet. Vill du få tillgång till alla hela avsnitt? Bli medlem på Sista Måltiden. Som medlem får du tillgång till alla nya och gamla avsnitt i sin helhet och utan reklam. Lyssna i valfri podcast-app, inklusive Spotify. Enkelt att komma igång. Ingen bindningstid. Tryck här för att bli medlem eller gå in på https://sistamaltiden.se.  Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt möter vi konstnärerna Bianca Maria Barmen och Katja Pettersson som båda har gjort konstnärliga gestaltningar till sjukhuset i Karlskrona. Hur tänker en konstnär kring sin egen process? Hur förhåller de sig i sina gestaltningsuppdrag till en arbetsplats och den personal som jobbar där? Vad går de igång på? Det, och flera frågor, får vi svar på när Bianca och Katja berättar om sin bakgrund och hur de har närmat sig uppdraget för Region Blekinge. Bianca Maria Barmen är främst skulptör med många offentliga verk i brons. Hon målar även i akvarell och tusch. Bianca utbildade sig på Den Kongelige Danske Kunstakademien i Köpenhamn och har sedan dess varit verksam som konstnär. Hon bor idag i Lund. Stillhet och koncentration utmärker Biancas arbeten och närvaron av handen är tydlig. Små figurer av både människor och djur möts i olika scenarion, där även tomrummet spelar en viktig roll. Spejare heter den skulptur som Bianca har skapat för utomhusmiljön till sjukhuset i Karlskrona. Katja Pettersson har en MFA från Konstfack och en BA från Textilhögskolan i Borås. Hon är en av grundarna till designgruppen Front. Sedan hon lämnade gruppen har hon arbetat inom det konstnärliga fältet, med flera institutions- och galleriutställningar, samt många offentliga gestaltningar. Hon är bosatt i Stockholm. Relationen mellan människa och natur är ett övergripande tema i hennes arbete. Till Blodcentralen och Klinisk kemi på Blekingesjukhuset i Karlskrona har Katja skapat en serie av fyra akvareller som kallas Krets. Där har hon inspirerats av blodets färger och former i mikroskop. https://www.biancamariabarmen.se/ https://www.katjapettersson.com/ Avsnittsinformation: Produktion: Cecilia Sterner Musik: Jesper Norda Foton Bianca: Cecilia Sterner Foton Katja: Niklas Hansson Ansvarig utgivare: Konst i Blekinge Längd: 28 min 30 sek

Luísa Santos (1980, Lisboa)Doutorada em Estudos de Cultura pela Humboldt & Viadrina School of Governance, Berlim, e Mestre in Curating Contemporary Art pela Royal College of Art, Londres, Luísa Santos é Professora Auxiliar e Investigadora em Estudos Artísticos desde 2016 na Faculdade de Ciências Humanas da Universidade Católica Portuguesa. Curadora independente desde 2009, integrou o CuratorLab da Konstfack, em Estocolmo, em 2013 e, desde 2019, é research fellow na European School of Governance (EUSG), em Berlim. Directora artística do 4Cs: from Conflict to Conviviality through Creativity and Culture, que iniciou 2017, do Institution(ing)s, com 10 instituições Europeias, desde 2023, e, também desde 2023, do Arctic Routes, Southern Ways, uma colaboração entre instituições Portuguesas e Norueguesas. Luísa Santos faz parte dos comités editoriais e científicos das revistas Estúdio, Gama, Croma e do Yearbook of Moving Image Studies (YoMIS - Research Group Moving Image Kiel), Büchner-Verlag e, desde 2021, é membro do comité de investigação do HANGAR, em Lisboa. Tem colaborado com instituições como Tensta Konsthall, SAVVY Contemporary – Laboratory of Form-Ideas, Fundació Antoni Tápies, Museet for Samtidskunst, P28, Museu Gulbenkian, Carpe Diem Arte & Pesquisa, Anozero, Frankfurter Kunstvrein, OK-Centrum, e fez a curadoria de várias exposições com artistas como Miguel Palma, Nikolaj Larsen, Yorgos Zois, Ângela Ferreira, Amira Hanafi, Marilá Dardot, Jeppe Hein, Jane Jin Kaisen, e Rouzbeh Akhbari. Tendo publicado extensivamente nos domínios da arte e sociedade, Luísa Santos é responsável pela edição da série the politics of immaterial cultures a publicar com a Routledge. Desde 2018, é co-directora da nanogaleria, que co-fundou com Ana Fabíola Maurício. Links: https://ciencia.ucp.pt/en/persons/lu%C3%ADsa-santos https://blog.artcuratorgrid.com/interviews-with-luisa-santos-joana-patrao/ https://www.4cs-conflict-conviviality.eu/tag/luisa-santos/posts https://blog.artcuratorgrid.com/a-letter-from-our-founder/ https://www.youtube.com/watch?app=desktop&v=DCp1ae5nhSI https://www.pure.ed.ac.uk/ws/portalfiles/portal/305350668/Abstracts.pdf https://nanogaleria.weebly.com/about.html Episódio gravado a 18.10.2024 Créditos introdução: David Maranha - Flauta e percussão Créditos música final: Self Evident (live) / Ani DiFranco http://www.appleton.pt Mecenas Appleton:HCI / Colecção Maria e Armando Cabral / A2P / MyStory Hotels Apoio:Câmara Municipal de Lisboa Financiamento:República Portuguesa – Cultura / DGArtes – Direcção Geral das Artes

Möt Sara Kristoffersson, professor på Konstfack och författare, som är hyperaktuell med "Det förlorade paradiset - Berättelsen om Konsums uppgång och fall". Vi pratar om varför konsumentkooperationen uppstod, om de tidiga åren då man byggde upp ett finmaskigt nätverk av butiker och byggde och köpte fabriker. Om hur KF blev en del av folkhemmet och om hur det så småningom började att gå sämre.Programledare: Fritte FritzsonProducent: Ida WahlströmKlippning: Marcus TigerdraakeSignaturmelodi: Vacaciones - av Svantana i arrangemang av Daniel AldermarkGrafik: Jonas PikeFacebook: https://www.facebook.com/alltduvelatveta/Instagram: @alltduvelatveta / @frittefritzsonTwitter: @frittefritzsonHar du förslag på avsnitt eller experter: Gå in på www.fritte.se och leta dig fram till kontakt!Podden produceras av Blandade Budskap AB och presenteras i samarbete med AcastOrganisationer som hjälper Ukrainahttps://blagulabilen.se/http://www.humanbridge.se/https://www.rodakorset.se/https://lakareutangranser.se/nyheter/oro-over-situationen-i-ukrainaUkrainska statens egen lista (militär och civil hjälp)https://www.defendukraine.org/donate Become a member at https://plus.acast.com/s/alltduvelatveta. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Konsthantverkspodden startar terminen med att ta upp vårt favoritämne - Konstskolan. Vi gräver i våra erfarenheter från Konstfack och hittar sanningar, aha-upplevelser och annat som chockat oss under åren.Konsthantverkspodden görs av Ida Netterberg, Lisa Maria Pettersson, Petter Rhodiner och Evelina Dovsten. Podden görs i samarbete med Konsthantverkscentrum, och med stöd av Kulturrådet. Ljud: Umami produktion. Musik: Karin Fjellman Dovsten.

Amanda Hoffner är född och uppvuxen i Karlshamn, är utbildad på HDK och Konstfack där hon tog sin Master i Visuell kommunikation år 2018. Under en utbytesår på Designskolan i Kolding träffade hon läraren Signe Parkins, som hade stor betydelse för hennes fria förhållningssätt till material och process. Amanda skapar bildvärldar genom komposition av pappersklipp från texturer, skapade av akvarell, gouache, kritor, akryl och tidningsklipp som kombineras på olika sätt. Allt kretsar kring det lekfulla och naiva och låga trösklar för skapandet är viktigt. Amanda omfamnar det skeva i sina bilder och vill att de som tar del av hennes konst ska vilja skapa. År 2021 erhöll Amanda ett Stipendium för Barnbokskonst av Region Blekinge och Konst i Blekinge. Hon skapade då en konstbok med fokus på kreativitet för barn i åldrarna 4-6 år. Hon lyfter behovet och lusten av att skapa och uttrycka sig konstnärligt. Kreativitet, fantasi och lek främjar barns utveckling på flera olika sätt som språkligt och motoriskt. Boken ”Sånt jag gör” ger konkreta och handfasta tips på hur du kan arbeta kreativt genom huvudrollsinnehavaren Rita som inspirerar läsarna till eget skapande. Boken är tryckt i en upplaga på 1700 exemplar och har delats ut till alla förskolor i Blekinge. Den kommer även att spridas till bibliotek, vårdcentraler, väntrum och andra platser där barn rör sig. Boken är en bra utgångspunkt för inspiration, diskussion och att arbeta kreativt i grupp. Du hittar till exempel recept på lera, hur du kan arbeta med sockermåleri eller befolka en stad med klippfigurer. – Jag har skapat en bok som utgår från barnets perspektiv där vi får följa en karaktär som utforskar sitt skapande. Jag vill att karaktären ska verka som barnets röst genom boken. Att bjuda in barnet som medskapare av boken och därmed minska gränsen mellan författaren och läsaren. Det ger barnet självförtroendet att skapa eget innehåll. Det är viktigt med låga trösklar för skapandet och att inga dyra material behövs. Det ska gå att skapa av sådant som finns hemma, säger Amanda Hoffner. Avsnittsinformation: Produktion: Cecilia Sterner Musik: Jesper Norda Ansvarig utgivare: Konst i Blekinge Längd: 19 min 51 sek

- Ved å leve seg inn i hverandres fortelling og kjenne at vi er mer like enn vi er forskjellige, kommer vi mennesker nærmere hverandre, sier filmskaper Ole Giæver (46).Han har laget en rekke kritikerroste filmer, som “Mot naturen”, “Fra balkongen” og sist “Ellos eatnu – La elva leve” som kom i 2023. “La elva leve” er basert på virkelige hendelser fra den samiske rettighetskampen som blir omtalt som Altasaken. I filmen får vi følge den samiske hovedkarakteren Ester som spilles av musiker Ella Marie Hætta Isaken. For denne filmen vant han Amandaprisen for beste regi, og beste norske kinofilm. Hanna snakker med Ole om samfunnsengasjement, om å finne tilbake til sine samiske røtter og om påvirkningskraft. Hun snakker også med Ole om hva det kostet ham personlig å ha ansvar for en storfilm med et budsjett på 40 millioner, om hvordan det var da kroppens batterier tok slutt etterpå og om at han har valgt å ikke ha sosiale medier, som han beskriver som en “befrielse og berikelse”. Ole Giæver er utdannet ved Nordland kunst- og filmfagskole i Lofoten og Konstfack i Stockholm. I fjor debuterte han som forfatter da han gav han ut sin roman “Mot Å” på forlaget Oktober. Intervjuet av Hanna von Bergen

Den svenska kooperationen blev under 1900-talet ett av Sveriges största företag, men när samhället förändrades lyckades inte ledningen förena idealism med affärsmässiga beslut.Dagens Coop är bara en spillra av 1950-talets industrikonglomerat. Kooperationens framgångsrika lanseringen av anti-varumärket Blåvitt år 1979, med enkla blåvita förpackningar, skulle snart vara i otakt med samtiden. Det som varit kritik mot reklam som lurar konsumenterna att köpa onödiga prylar blev en symbol för DDR-Sverige.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Sara Kristoffersson, professor i designhistoria på Konstfack. Hon är aktuell med boken Det förlorade paradiset – Berättelsen om Konsums uppgång och fall.Kooperationen springer ur den utopistiska socialismen på det tidiga 1800-talet. I Sverige bildades Kooperativa Förbundet (KF) 1899. Konsums tidiga år präglades starkt av de idéer och modeller som utvecklats i England, Tyskland och Belgien. Medlemmarnas roll som både konsumenter och ägare betonades, och deras inflytande utövades genom deras inköp och deltagande i möten och beslut om hur överskottsfonder skulle användas.KF blev den centrala organisationen för den svenska kooperativa rörelsen och etablerade snart sin egen partihandel. Målsättningen var inte mindre än ”en lyckligare människa”. KF blev också ett av Sveriges största företag i början av 1900-talet. År 1939 fanns det 5200 Konsum-butiker som erbjöd allt från livsmedel till hemleveranser, kläder och möbler.KF:s införande av Sveriges första självbetjäningsshop på Odingatan i Stockholm den 25 april 1947 revolutionerade detaljhandeln. Detta nya butikskoncept, kallat snabbköp, tillät kunderna att välja sina varor själva utan att behöva bli betjänade av en försäljare. Även om självbetjäningsbutiker bidrog till lägre priser, uppmuntrade de också till impulsköp, vilket gick emot den ursprungliga etos för rationell konsumtion som kooperativa rörelsen förespråkade.Stordriften på 1950-talet gjorde kooperationen allt mer centraliserad, vilket kom i konflikt med rörelsens demokratiska gräsrotsideal. Varuhuset Domus rullades ut med sina lådliknande byggnader samtidigt som gamla stadskärnor revs. Med tiden skulle konsummedlemmarnas trofasthet vittra och 1966 gick det privata ICA om Konsum. På 1970-talet var förbundet fortfarande ett industrikonglomerat med allt från kvartersbutiker till stora köpcentrum och fabriker och närmare 80 000 medarbetare.När kooperationen 1979 lanserar anti-varumärket Blåvitt blir det en omedelbar succé. Vid denna tid är Blåvitts enkla förpackningar och indirekta kritik av reklamen i samklang med samtiden. Men snart ska Blåvitt stå för DDR-Sverige. Dagens kooperation, Coop, har idag bara 18 procent av marknaden.Bild: Konsumbutik i Svedmyra 1934. Okänd - KF:s arkiv Konsum-butik i Svedmyra i Stockholm, Wikipedia, Public Domain.Musik: Funny Days av New Library Sounds, Storyblocks AudioLyssna också på Folkhemmet – metaforen som tog 50 år att slå igenom.Klippare: Emanuel Lehtonen Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett bekännelsebrev om systematiska stölder från det svenska kulturarvet har skakat om antikbranschen. Kvartal kan idag berätta att ett av de bekräftade stöldgodsen i flera år förvarades hemma hos en lärare på Sveriges främsta konstnärliga högskola. – Vi har ingen anledning att ifrågasätta förtroendet för läraren, säger Konstfacks rektor Anna Valtonen. Av Louise Lennartsson Inläsare: Magnus Thorén

Reklambefriad återutsändning av ett avsnitt från 2022, som tidigare endast kunde ses i sin helhet bakom betalvägg.Navid pratar med professorn i konsthistoria, författaren och kritikern Sara Kristoffersson om nya boken “Hela havet stormar” och om det uppmärksammade drevet på Konstfack. De pratar om hur färgen “vit” kan vara rasistisk, varför Konstfacks reaktion blev en organiserad mobbning mot Sara och att antirasism ofta blir en symbolfråga istället för ett djupgående arbete. Här hittar du alla samtal från Hur kan vi?Utforska Hurkanvipedia för att lära dig mer Stötta Hur kan vi? 3.0 genom att bli månadsgivare härBoka oss till ditt team, ledningsgrupp eller företag Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Fiskar kan känna smärta och kan vara vid medvetande länge trots att vi tror att de är döda. Och paleontolog Elisabeth Einarsson tar oss till Skåne under Kritaperioden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Denna marsmorgon, 2024, finns fältreporter Lisa Henkow på Ivö klack i Skåne tillsammans med paleontologen Elisabeth Einarsson. Hur såg det ut just här, fast för 80 miljoner år sedan? Det har Elisabeth Einarsson undersökt i sin forskning och hon berättar att här levde dinosaurier, mosasaurier, svanhalsödlor, vattenlevande fåglar, krokodiler och sköldpaddor. Hon lär oss också tidsmedvetenhet med hjälp av bläckfiskfossil och om hur skolbarns naturliga intresse för dinosaurier kan ge förståelse för hållbar utveckling och klimatförändringar och öppna upp för naturvetenskapliga studier.Kan fiskar känna smärta? Ja, de har smärtreceptorer bland annat runt munnen, berättar Albin Gräns, zoofysiolog på Sveriges Lantbruksuniversitet. I ett reportage av Jenny Berntson Djurvall får vi veta hur fisken upplever att bli uppfiskad och att fisken kan vara vid medvetande en lång stund efter att man skurit huvudet av den.Ja, går det att få en fiskeupplevelse utan att fånga fisken på en krok och dra upp den? Vi pratar med Erik Sandelin, doktorand på Konstfack och KTH i Stockholm, som undersökt det i sin avhandling.Ebba Hagbom välkomnar varje vår kattugglor i två holkar utanför huset i södra Värmland. Men nu har en av holkarna hamnat på sned. Hur ska hon göra - ska hon ta bort den gamla när en ny sätts upp, och hur ska den nya placeras? Vi ringer upp Johan Nilsson på Lunds universitet för att få svar. Han jobbar på något som heter Kattuggleprojektet och har koll på sisådär hundra olika kattuggleholkar i sin forskning.I kråkvinkeln sjunger Thomas Öberg de våta markernas lov.Programledare är Karin Gyllenklev.

Ragna Róbertsdóttir er fædd í Reykjavík 1945. Hún stundaði nám í Myndlista- og handíðaskólanum og í Konstfack listaháskólann í Stokkhólmi en hefur búið og starfað jöfnum höndum í Reykjavík, Arnarfirði og Berlín. Ragna er hjá Parsons Projects gallerý í Berlín og i8 hér heima. Ragna er einn fremsti listamaður landsins og hefur sýnt víða um heim. Hún hefur verið tilnefnd til hinna mikilsvirtu Carnegie-verðlaunanna og nýverið hlaut hún Gerðarverlaunin en þau eru veitt lista­manni fyr­ir ríku­legt fram­lag til högg­mynda- og rým­islist­ar á Íslandi. Í verkum hennar eru náttúruleg efni, þá sérstaklega jarðefni ráðandi og kannast eflaust margir við torfrúllur hennar, sagaða hraunið, þornað salt á gleri og vikurinn á veggjum. Ragna hefur einnig, ásamt eiginmanni sínum Pétri Arasyni sem nýverið féll frá, verið stórtækur listaverkasafnari í gegnum tíðina. Hún er ein af stofnendum Gallerí Langbrókar en einnig rak hún ásamt Pétri sýningarrými bæði í Reykjavík og Berlín. Safn þeirra hjóna er það stærsta í einkaeigu á Íslandi og jafnframt eitt stærsta safn erlendrar samtímamyndlistar á landinu. Umsjón: Halla Harðardóttir og Tómas Ævar Ólafsson

INTERVIEW Svenske Joanna Rubin Dranger blev sidste måned tildelt Nordisk Råds Litteraturpris for Ihågkom oss till liv — det er første gang denne, nordens fineste litteraturpris, tilfalder en tegneserie. I dette dybdegående interview med Dranger diskuterer vi bogens skildring af Drangers svensk-jødiske families historie, der samtidig bliver til historien om jødeforfølgelsen i det tyvende århundrede, samt dens uhyggelige aktualitet i en krisetid, hvor antisemitismen her i Vesten igen er stigende. Dranger har tideligere gjort sig i livlig hverdagshumor, ikke mindst i bøgerne Fröken Livradd & kärleken (1999), Fröken Märkvärdig och karrieren (2001, dansk udgave 2010) og Alltid redo att dö för mitt barn (2008) og har også en stribe populære børnebøger i bibliografien. Hun underviste også en årrække i illustration, tegneserier og grafisk fortælling som professor på Konstfack i Stockholm. Ihågkom oss till liv er et betydeligt gearskifte, en genealogisk og historisk gennemresearchet bog på 428 sider, der i sin fortælling om en vidt forgrenet jødisk familie fra Rusland og Polen over Norge og Sverige til Israel og USA. Drangers ambition synes at opløfte sin detaljerede skildring af specifikke liv til en universel, nærmest episk skildring af det tyvende århundredes jødiske historie. Jeres udsendte Matthias Wivel og Frederik Storm mødte Dranger på den Jødiske litteraturfestival i det Jødiske kulturhus i København, søndag d. 19 november. Vi vil gerne rette en stor tak til Lizette Ottensten, Michael Rachlin og hele holdet bag festivalen for at have faciliteret interviewet, og naturligvis til Joanna for at have delt af sin tid og tanker.

Den folkkära multikonstnären Lasse Åberg delar med sig av sitt liv i en bildrik biografi som spänner över åtta decennier. Från barndomen, åren på Konstfack och de många projekt han arbetat med inom musik, formgivning, tv-program och filmer. Här speglas också Lasses miljöengagemang, samhällskritik och självdistans. Lasse Åberg i samtal med Marjut Ervasti, präst i Västermalms församling, Stockholm. Medarrangör: Bokförlaget Max Ström

Vi är på väg hem till serietecknaren och illustratören Joanna Rubin Drangers lägenhet mitt i Stockholm. Med oss är serietecknaren och illustratören Cecilia Flumé som för tillfället är doktorand på Konstfack. Första gången de träffades var när Joanna som professor på Konstfack handledde Cecilia under examensarbetet med sin bildroman om transnationell adoption, en bok hon fortsatt arbeta med och berättar mer om idag. Joanna har i sin tur hunnit ge ut en omfattande tecknad dokumentärroman där hon likt en detektiv söker svar på vad som hände med de judiska släktingar som försvann under andra världskriget. Tack för att du lyssnar!

Vad är det med hästtjejer egentligen? Jag har alltid sett det som en väldig merit att någon har erfarenhet från att tagit hand om en häst, och det är förklaringen till att så många av våra anställda på Vad Vi Vet har hästbakgrund. För mig har det handlat om att de visat att de kan ta hand om något, att de accepterat att de måste åka flera mil till ett stall tidiga lördagsmorgnar och bokstavligt talat göra skituppgifter som att mocka. I stallet har de behövt underordna sig vanor och strukturer men samtidigt övervinna en massa saker för att sitta på hästryggen och vara den som har kontroll.Att erfarenheten format de som varit i stall som tonåringar har jag märkt i många sammanhang, och flera av dem återvänder som vuxna och börjar rida igen. En som skrivit och funderat på detta är Moa Matthis. Hon är kulturskribent och lektor på Konstfack och var en av författarna till en essäsamling som kom ut kring sekelskiftet, med namnet “Över alla hinder”.Så vilka hinder krävs det att man överkommer? Och vad gör det med självuppfattningen och formandet av synen på sig själv och andra när man betraktar sig själv genom en stallspegel eller ett hästöga? Det pratade vi om.Matthis bokrekommendationer:Other Minds: The Octopus and the Evolution of Intelligent Life - Peter Godfrey-Smith Sounds Wild and Broken - David George Haskell“Perspektiv” är en podd från Vad Vi Vet, tjänsten som gör dig allmänbildad inom aktuella ämnen - med minimal ansträngning. Ta del av tusentals förklaringar och quiz på vadvivet.se eller @vadvivetProgramledare: Per Grankvist @pergrankvist Producerare: Andrea von Essen. Klippning: Jens Back. Mixning: Stray Dog Studios. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anna Valtonen ny rektor för Konstfack i Stockholm och tv-profilen Jerry Springer är död. Producent: Nils LindströmProgramledare: Camilla Walldán

Fanny Forsberg Lundell, professor i Franska och verksam vid Stockholms universitet, har tagit ställning i den debatt som rör politiseringen av svenska universitet. Adam och Fanny har pratat om vad som händer när ideologi och politik letar sig in på universitetet, vad akademisk frihet faktiskt innebär i praktiken och på vilket sätt den högre utbildningen kan påverkas negativt om studenter och forskare tvingas ta politisk ställning. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen är SAQMI Play tillbaka med ännu en episod om queer svensk filmhistoria. Denna gång får ni möta regissörerna Nina Bergström och Sander C. Neant Falk i ett generöst samtal kring arbetet med filmen som de gjorde tillsammans. Filmen blev legendarisk och var den första lesbiska dokumentären som gick upp på svenska biografer över hela landet. De var unga eldsjälar som stred för sin film, de åkte på världsturné, vann priser och de blev arbetströtta. Följ med in i ett härligt rum av skratt och glädje kring en snart 30 år gammal film som håller än i dag. Den 3 maj 2022 bjöd SAQMI och Doc Lounge in till nypremiären av Sveriges första lesbiska dokumentärfilm - Väninnor - Berättelser från garderoben! Slutsåld föreställning på Folkteatern i Göteborg och underbar stämning med båda regissörerna på plats. Lesbiska hits serverades av Linda Gester och rummet formligen vibrerade queerhet. Efter filmvisningen följde ett samtal mellan Nina Bergström (Oslo) och Sander C. Neant Falk (Sthlm) modererat av Anna Linder, SAQMI (Gbg). Om filmen Väninnor - berättelser från Garderoben: De är fem kvinnor i åldrarna 60 till 85 år och de är lesbiska. De har levt med rädslan att vara annorlunda och med risken att förskjutas av vänner, släktingar och arbetskamrater. I åratal har de smugit med sina känslor; dubbelliv har varit deras vardag. Någon av dem har aldrig tidigare talat om sin homosexualitet ens med sina närmaste. Med stark närvaro och sprängkraft berättar de fem kvinnorna om sina liv och om sin förbjudna kärlek. Tidstypisk musik, pressklipp, arkivbilder och privata fotografier illustrerar deras berättelser i denna varmt innerliga dokumentärfilm. Väninnor hyllades av kritikerkåren när den fick sin premiär under mitten av 90-talet, men har sedan dess varit otillgänglig för publiken. Nu har filmen äntligen digitaliserats och får lov att återta den framskjutna plats i queerhistorien den så väl förtjänar. Filmen har digitaliserats med stöd av Svenska Filminstitutet. Om de medverkande (English): FRIEDA was born in Vienna in 1924, but was brought up in the Sovjet Union. As a young woman she was constantly fallling in love with other women, but when she came to Sweden after the war, she tried hard to be as women should. Frieda ended up living a married family life for more than 30 years. ”I wasn't homosexual. No, I was just an odd sort, always falling in love with girls, or women. That was all” KERSTIN was born in 1926 in Stockholm. She worked as a schoolteacher for almost 40 years, until 1981, when she changed career and was ordained priest in the Swedish Church. Almost all her life Kerstin has managed to keep her relationships with women secret from both friends and relatives. ”We belittle God when we think He forbids some people to love eachother. Love closeness and understanding is something we all need, and you shrink as a human being if you don't have someone to love. ELLEN was born in 1932 in Germany. She was brought up in a danish fosterhome during the war. Elen and her foster-sister, Ulla, fell in love with each other. Their relationship lasted for 40 years, even though Ellen had a child, got married and moved to Sweden. ”It wasn't love in my case. He didn't love me either, for that matter. What I wanted was to secure my child's future; economically.” BOEL was born in 1933 and brought up in an intellectual milieu in Stockholm. Early in life she married the man she loved. In the seventies Boel got involved with the women's movement. It was during that time she met women who lived a lesbian life. ”People are inclined to see us as cousins or sisters, instead of lovers. That is probably because women generally don't count as sexual beings, other than in relation to men. ABBE was born in 1925 in the swedish countryside and brought up in a strictly religious fosterhome. Abbe always knew she was different. Loneliness, longing and self-loathing was part of her everyday life for years, until she finally met other women who was ”like that”. ”Then they were going to have a meeting… Women like that, only. In one place! And I thought – Oh my God, how will that look like? What on earth have I gotten myself into!?” Fakta om filmen: Titel: Väninnor – berättelser från garderoben Regissör: Sander C. Neant Falk & Nina Bergström Medverkande: Abbe Österberg, Boel Matthis, Ellen Lindström, Frieda Lööv och Kerstin Hammarsten Filmfotografer: Lisa Hagstrand och Maria Hammar Turos Producent: Anna G Magnúsdottír Land: Sverige, barntillåten. Språk: svenska. Längd: 53 min Biografpremiär på Zita, Folkets Bio i Stockholm, 25 oktober 1996. Biografier: Nina Monika Bergström, född 30 maj 1962 i Karlstad, är regissör, manusförfattare, skådespelare och animatör för film och teater. Svensk men numera bosatt i Norge. Bergström är utbildad skådespelare med bakgrund som skådespelare och regissör för teater. Debuterade som filmregissör, manusförfattare, klippare, musikkompositör med dokumentärfilmen Väninnor – berättelser från garderoben (1996). Studerade animation och konst vid Graphic Studio 1998-2000. Arbetade därefter i 15 år som regissör och animatör med långfilm och tv-serier i Norge, vilka mottagit flertalet priser och nominationer såsom Emmy Award, Amandaprisen, och Annecy Cristal. Bergström gick Mästarklass i berättande vid Stockholms dramatiska högskola 2013 där hon också arbetade som lektor. Sedan 2018 arbetar hon som högskolelektor vid Høgskolen i Innlandet, avdelning Digital konst. Bergströms film, Pappa (2016) mottog Nordic Docs Honourable mention och är inköpt av Nasjonalbiblioteket i Oslo. Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben – dokumentärfilm, 2003 – Open Dance Company – videoverk, 2005 – Elias den lille redningsskøyta – tv serie, 2006 – Slipp jimmy fri – bio film, 2007 – Elias og Kongeskipet – bio film, 2007 – Knerten og Lillebror – bio film, 2008 – Elias – tv serie, 2009 – Alias Belle Gunnes – videoverk, 2010 – Trolljegeren – bio film, 2012 – Blekkulf – tv serie, 2016 – Pappa – dokumentärfilm, 2019 – Tori Wrånes – videoverk, 2022 – Who Do We Think We Are – tv serie (in progress). Sander C. Neant Falk är dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris, dokumentärfilm på Nordens Biskops Arnö och Konstfack. Neant Falk har regisserat, producerat och till stor del fotat och klippt sina tre långa dokumentärer som visats på biograf, SVT och vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. Filmen Du ska nog se att det går över belönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och fick hedersomnämnande av internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI. Filmen Väninnor – berättelser från garderoben hyllades av kritiker och var den första lesbiska dokumentärfilmen som gick upp på svenska biografer. Båda filmerna ingår i Svenska Filminstitutets satsning på viktig svensk film som digitaliseras under 2021. 2005-08 studerade Neant Falk som filmare på Konstfack för att utforska ett mer experimentellt förhållningssätt till film, foto, video och klippning. Resultatet blev konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World som fick fina recensioner och visades i fullsatta salonger på Folkets Bio. Sedan 2017 varvar Neant Falk egna konst och kortfilmsprojekt med arbete som terapeut med fokus på skapande processer och arbete som värd och konstpedagog på Konsthall C i Stockholm. Filmografi: 1996 – Väninnor – berättelser från garderoben – dokumentärfilm, 2003 – Du ska nog se att det går över, dokumentärfilm, 2010 – Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, dokumentärfilm, 2011 – Nine Speeches on Violence by Three Wise Men, konstfilm Extra tips för er som vill veta mer om lesbisk filmhistoria: → PODD: SAQMI Play I samband med nypremiären av Väninnor – berättelser från garderoben släpptes ett längre samtal med Sander C. Neant Falk. Filmen visades som en del av SAQMI:s serie Cherry Pic, nummer 4 i ordningen, och anordnades tillsammans med Doc Lounge Göteborg. Visningen presenterades i samarbete med Göteborgs Stad, Västra Götalandsregionen, Folkteatern, FilmCloud och ABF. "Cherry Pic är kvällen som framhäver de lokala pärlorna och dammar av de nationella klassikerna. I denna serie visar vi er de svenska queerfilmerna ni absolut måste se. Cherry Pic is all about picking out local gems and dusting off national classics, bringing you the queer Swedish films you absolutely need to see". Credits SAQMI Play: Producent: Anna Linder Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Inspelat live av Folkteaterns tekniker Klipp och mix: Silas Lilo Jensen Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad.

Du blir inte banbrytande om du börjar ditt tänkande i att titta bakåt. Förändring och försök till innovationer tenderar då att bli varianter på samma tema snarare än något helt nytt. Så hur gör man för att släppa loss kreativiteten och ha siktet inställt framåt på det som vill bli till, snarare än bakåt på hur det har varit? Detta avsnitt handlar om att använda konstnärens och designerns sätt att tänka för att vara banbrytande i utvecklingen av tjänster och verksamheter. Och för att utforska det konstnärliga tankesättet, och metodiken Design Thinking, pratar vi med Anna Thies som är utbildad på Konstfack och i dag jobbar med innovation på Karolinska universitetssjukhuset.

In this episode of KONST our host Roland-Philippe Kretzschmar talks about the hyped Coulisse Gallery with owners Filip Zieciak and Jeanette Gunnarsson. We're also guested by Hank Grüner, who debuts his shamanistic art at the gallery on November 4. If the last episode was about running a gallery for 30-plus years, this conversation is about setting up a new space and how to build relevance. In this episode of KONST, the host Roland-Philippe Kretzschmar meets with Filip Zieciak, founder of the much-hyped Coulisse Gallery. They are joined by Jeanette Gunnarsson, a freelance curator running the gallery with Filip, and Hank Grüner, an artist who will soon have his first solo show in Stockholm.Coulisse Gallery focuses on presenting young, cutting-edge artists and designers, from Scandinavia and beyond. With a collaborative approach at its core, the gallery aims to bring a vibrant new energy to the Stockholm art scene, connecting artists and creatives from different disciplines who have common visual and conceptual threads in their practices. Coulisse Gallery is run by founder Filip Zieciak together with freelance curator Jeanette Gunnarsson. Filip is a Konstfack graduate, having previously worked as a furniture and set designer and architect in the Netherlands and Sweden. Jeanette previously worked as a freelance curator with various galleries in London and New York before moving to Stockholm at the end of 2021. KONST is a show by Scandinavian MIND about contemporary and future art; the interconnection with society, culture, technology, finance and lifestyle. The outlook is primarily at the art world from a Scandinavian perspective, although taking into account the global arena of artists, exhibitions, trade fairs and other current events. The host of KONST is Roland-Philippe Kretzschmar, Editor-at-large at Scandinavian MIND. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

In this episode, our host Roland-Philippe Kretzschmar talks about the hyped Coulisse Gallery with owners Filip Zieciak and Jeanette Gunnarsson. We're also guested by Hank Grüner, who debuts his shamanistic art at the gallery on November 4. If the last episode was about running a gallery for 30-plus years, this conversation is about setting up a new space and how to build relevance. In this episode of KONST, the host Roland-Philippe Kretzschmar meets with Filip Zieciak, founder of the much-hyped Coulisse Gallery. They are joined by Jeanette Gunnarsson, a freelance curator running the gallery with Filip, and Hank Grüner, an artist who will soon have his first solo show in Stockholm.Coulisse Gallery focuses on presenting young, cutting-edge artists and designers, from Scandinavia and beyond. With a collaborative approach at its core, the gallery aims to bring a vibrant new energy to the Stockholm art scene, connecting artists and creatives from different disciplines who have common visual and conceptual threads in their practices. Coulisse Gallery is run by founder Filip Zieciak together with freelance curator Jeanette Gunnarsson. Filip is a Konstfack graduate, having previously worked as a furniture and set designer and architect in the Netherlands and Sweden. Jeanette previously worked as a freelance curator with various galleries in London and New York before moving to Stockholm at the end of 2021. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ljudets potential | Två konstnärer diskuterar Jesper Norda och Åsa Stjerna har i sina respektive konstnärskap länge arbetat med ljud som konstnärligt medium. I den här podden diskuterar de utifrån sitt gemensamma offentliga konstverk “Stilla Tid ljudets” potential och den konstnärliga processens villkor. Konstverket installerades 2021 på Universitetssjukhuset Örebro. : : : Jesper Norda är konstnär, ljuddesigner/tonsättare och arbetar även som lärare på Högskolan för Design och Konsthantverk, Göteborg, han har även komponerat introt till Konst I Blekinge-podden. Tystnaden, pusslet och melodin är centrala begrepp I hans konstnärsskap. ”Det handlar om att gestalta det jag upplevde som barn när jag försökte lära mig spela gitarr: ögonblicket när man lyckas översätta ett gytter av svarta prickar på ett vitt papper till en meningsfull kroppslig och känslomässig erfarenhet: när det intellektuella filtret ger vika och det känns i magen.” - Jesper Norda Jesper Norda http://www.jespernorda.com/art/ : : : Åsa Stjerna är ljudkonstnär som använder ljud och lyssnande som konstnärliga medier i utforskandet av det offentliga rummet. I hennes platsspecifika ljudinstallationer undersöker hon platsers ofta underliggande historiska, sociala och politiska strukturer, och gör dessa förnimbara genom konsten. Utställningen ”Mare Balticum – A Sonic Goegraphy” visades 2016 samtidigt på två platser, Kulturcentrum Ronneby konsthall, Blekinge och Kumu Art Museum,Tallinn. Projektet handlade om en konstnärlig utforskning av Östersjöns ljudlandskap. Åsa Stjerna är utbildad inom filosofi och musikvetenskap, studerade bl.a. vid Konstfack och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm Åsa Stjerna https://asastjerna.se/ : : : http://www.konstiblekinge.se/2022/10/23/asastjernajespernorda/

Skolslöjden är het! Ska den finnas på schemat eller inte? Vilken funktion har den? Har kritikerna missförstått allting? Det är frågor som dyker upp titt som tätt och i detta avsnitt av Handgjort tar vi ett helhetsgrepp om skolslöjden. Gäster är designern Bea Szenfeld och Maria Lantz, rektor på Konstfack som bland annat utbildar slöjdlärare. Programledare och producent: Peter Gropman, Iris media. 

Navid pratar med professor i konsthistoria, författaren och kritikern Sara Kristoffersson om nya boken “Hela havet stormar” och om det uppmärksammade drevet på Konstfack. De pratar om hur färgen “vit” kan vara rasistisk, varför Konstfacks reaktion blev en organiserad mobbning mot Sara och att antirasism ofta blir en symbolfråga istället för ett djupgående arbete. Lyssna på samtalet, ta del av länkarna på www.hurkanvi.se och om du anser att vi har sagt något felaktigt eller saknar information så välkomnar vi konstruktiv kritik och kompletteringar. Om du vill framföra ditt perspektiv på samtalet kan du spela in en reaktionsvideo på några minuter. Maila feedback, kritik och videor på hej@hurkanvi.se Vill du höra hela samtalet? Gå in på www.patreon.com/hurkanvi och bli Patreon. Har du inte råd att bli Patreon? Hör av dig till oss på hej@hurkanvi.se så löser vi det. Gillar du det Hur kan vi? gör och vill stötta med en engångssumma så swisha till 123 124 77 33. För att fortsätta samtalet, gå med i gruppen "Hur kan vi? - Eftersnack" på Facebook: https://www.facebook.com/groups/hurkanvi Vill du boka Navid som samtalsledare, moderator eller föreläsare? Gå in på www.navidmodiri.com/boka Alla avsnitt av podden och kontaktuppgifter hittar du på https://www.hurkanvi.se.

Professorn i designhistoria, Sara Kristoffersson, blev centrum i den rasande debatten om lokalen "Vita havet" på Konstfack i Stockholm. Hon var stark motståndare till den grupp studenter som menade att namnet bar på rasistiska konnotationer. I dag gästar hon P1 Kulturs studio med ny bok om skeendet. Dessutom intervjuar vår reporter Konstfacks rektor, Maria Lantz, om hur hon ser på debatten om Vita Havet med något års perspektiv.TREDJE SÄSONGEN AV FERRANTES NEAPELKVARTETT SOM TV-SERIEBara några dagar efter att Ryssland invaderade Ukraina, i slutet av februari, hade tredje säsongen av tv-serien "My Brilliant Friend" premiär på HBO Max. Det är filmatiseringen av Elena Ferrantes så kallade "Neapelkvartett", som görs med en säsong per bok i sviten. Nu fångar vi upp hela denna näst sista säsong tillsammans med Kulturredaktionens Ferrante-älskare Lina Kalmteg och Mattias Berg.POVEL RAMEL FYLLER 100I dag skulle en av landets mest berömda underhållare, artisten Povel Ramel, ha fyllt 100, vilket firas med ett specialprogram med tillbakablickar, musik och samtal kring denne musiker, revymakare och ordvrängare. Det finns även en dokumentär om hans liv att lyssna på i efterhand - och efter sommaren kommer Kulturredaktionens serie "AproPovel" att repriseras. Vi har den seriens skapare, Karsten Thurfjell, i studion.ESSÄ OM BLÄCKFISKENS LIV OCH LEVERNEMed sina många armar och sin decentraliserade kropp är bläckfisken det närmaste en utomjording vi kan komma. Men just därför erbjuder mötet med bläckfisken oss en möjlighet att öva upp vår medkänsla inför det främmande, menar författaren och översättaren Kristoffer Leandoer.Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Mattias Berg

30 maj. När namnet på utställningssalen Vita havet på Konstfack kallades rasistiskt, invände designhistorikern Sara Kristoffersson. Hon möttes av upprop och mobbning. Här samtalar hon med Mattias Svensson om sin bok "Hela havet stormar".

Namnet på utställningssalen Vita havet är inte rasistiskt, skrev en professor på Konstfack i en debattartikel i DN 2021. För det fick hon betala ett högt pris, trots att hon hade rätt i sak. Hur går det till när aktivister med extrema åsikter får stöd inne på en myndighet? Varför är det så få som säger ifrån? Gäster: Sara Kristoffersson, professor i design på Konstfack, Lars Åberg, journalist och författare och Johan Hakelius, politisk chefredaktör Fokus. Programledare: Nina Solomin.

I sin första dokumentärfilm; Väninnor – berättelser från garderoben som gjordes tillsammans med Nina Bergström 1996 porträtterade Sander C. Neant Falk lesbiska i åldrarna 60 till 85 år. Filmen blev den första lesbiska dokumentären som gick upp på svenska biografer. I nästa dokumentär satte Sander videokameror i händerna på queera tonåringar som filmade sina liv. Det blev guldbaggebelönade Du ska nog se att det går över. En pärla till film, som numera går att se via bibliotekens streamingsajt Cineasterna. Ytterligare några år senare gjorde Neant Falk den meditativa konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, efter att ha studerat på Konstfack. I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi Sander C. Neant Falk, dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris och dokumentärfilm på Biskops Arnö Nordens Folkhögskola i ett samtal med Malin Holgersson och Anna Linder. Avsnittet har fått stöd av Göteborgs Stads kulturnämnd - Projektstöd Pronto Biografi: Sander C. Neant Falk är dokumentärfilmare, klippare, konstnär och pedagog verksam sedan 90-talet efter utbildning på filmskolan ESRA i Paris, dokumentärfilm på Nordens Biskops Arnö och Konstfack. Neant Falk har regisserat, producerat och till stor del fotat och klippt sina tre långa dokumentärer som visats på biograf, SVT och vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. Filmen Du ska nog se att det går över belönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och fick hedersomnämnande av internationella filmkritikerförbundet FIPRESCI. Filmen Väninnor – berättelser från garderoben hyllades av kritiker och var den första lesbiska dokumentärfilmen som gick upp på svenska biografer. Båda filmerna ingår i Svenska Filminstitutets satsning på viktig svensk film som digitaliseras under 2021. 2005-08 studerade Neant Falk som filmare på Konstfack för att utforska ett mer experimentellt förhållningssätt till film, foto, video och klippning. Resultatet blev konstfilmen Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World som fick fina recensioner och visades i fullsatta salonger på Folkets Bio. Sedan 2017 varvar Neant Falk egna konst och kortfilmsprojekt med arbete som terapeut med fokus på skapande processer och arbete som värd och konstpedagog på Konsthall C i Stockholm. Filmografi: 1996 – Väninnor - berättelser från garderoben - dokumentärfilm, 2003 - Du ska nog se att det går över, dokumentärfilm, 2010 - Your Mind is Bigger than All the Supermarkets in the World, dokumentärfilm, 2011 - Nine Speeches on Violence by Three Wise Men, konstfilm, The Cleansing Ceremony med Nya Konstnärsklubben, 2018- Om filmerna: Väninnor - berättelser från garderoben, 1996, 53 min De är fem kvinnor i åldrarna 60 till 85 år och de är lesbiska. De har levt med rädslan att vara annorlunda och med risken att förskjutas av vänner, släktingar och arbetskamrater.I åratal har de smugit med sina känslor; dubbelliv har varit deras vardag. Någon av dem har aldrig tidigare talat om sin homosexualitet ens med sina närmaste. Med stark närvaro och sprängkraft berättar de fem kvinnorna om sina liv och om sin förbjudna kärlek. Tidstypisk musik, pressklipp, arkivbilder och privata fotografier illustrerar deras berättelser i denna varmt innerliga dokumentärfilm. Väninnor hyllades av kritikerkåren när den fick sin premiär under mitten av 90-talet, men har sedan dess varit otillgänglig för publiken. Nu har filmen äntligen digitaliserats och får lov att återta den framskjutna plats i queerhistorien den så väl förtjänar. Regissör: Sander C. Neant Falk & Nina Bergström Medverkande: Abbe Österberg, Boel Matthis, Ellen Lindström, Frieda Lööv och Kerstin Hammarsten Filmfotografer: Lisa Hagstrand och Maria Hammar Turos Producent: Anna G Magnúsdottír Biografpremiär: Zita, Folkets Bio i Stockholm, 25 oktober 1996. Land: Sverige, barntillåten. Språk: Svenska. Längd: 53 min Festivaler i urval: 1997: 13 Festival Internacional de Cine de mar del Plata, Argentina, Verzaubert Film Festival, Germany, Vancouver International Film Festival, Canada, Images et Nations – Montreal Lesbian & Gay Film Festival, Canada, 21 st san Francisco International L&G Film Festival, USA, OUTFEST- Los Angeles Gay & Lesbian Film Festival, USA, Seattle International Film Festival USA, New York Lesbian & Gay Film Festival, USA, Boston Lesbian & Gay Film Festival, USA, Skeive Filmer – Oslo Lesbian & Gay Film Festval, Norway, Gothenburg Film Festival, Sweden. Awards: OUTstanding Documentary Feature Award 1997 Award from the Grand Jury of OUTFEST Los Angeles Gay & Lesbian Film Film Festival, The RFSU Award 1997 RFSU; the National Swedish Organisation for Health and Sexual Education, Tupilak Culture Award 1997, Tupilak; the Association for Scandinavian Homosexual Culture, The Pink Room Prize 1997 Award given by the Swedish National Lesbian & Gay Association The Homosexual Rose of 1996, Award from Gothenburg Lesbian & Gay Association. Du ska nog se att det går över, 2003, 74 min Det var när My blev kär i Scully i Arkiv X som hon förstod att hon gillade tjejer. Ingen annan fick veta så klart. För hur ska man som 14-åring berätta för hela släkten och kompisarna att man är lesbisk? Fast hur ska man kunna låta bli? "Finns du tjej som dras till både killar och tjejer?" Som fjortonåring satte regissören Cecilia Neant-Falk in en kontaktannons i tidningen OKEJ 1985. Det kom svar från hela landet. Femton år senare satte hon in samma annons igen. My, Joppe och Natalie var tre av de 80 tjejer som svarade... "Du ska nog se att det går över" har spelats in under 4 år och är resultatet av ett unikt projekt med material direkt från tonårsgarderobens dunklaste vrår. My, Joppe och Natalie har låst dörren, slagit på kameran och berättat allt. Om mamma och pappa som inget vet, om NO-läraren som säger att det är fel i generna på homosexuella, om att bo i ett samhälle där alla vet allt om alla. Om Fucking Åmål, fast på riktigt! Om att växa upp som homoagent i en heterovärld. Filmen är ett djärvt collage av tekniker och medier som DV-cam, gamla arkivbilder och Super 8 vilka ackompanjeras av ett digert soundtrack med artister som Stina Nordenstam, Ani Di Franco och Eva Dahlgren. Åskådaren bjuds in i ett brokigt tonårs-landskap av rädsla, ilska, utanförskap, men framförallt av mod och lust. Det handlar om att våga lita till sin egen vilja och känsla. Att ta den på allvar även när det betyder att trotsa omgivningen och dess konventioner. IDE MANUS REGI: Cecilia Neant-Falk MEDVERKANDE: Natalie Durbeej, Johanna "Joppe" Svensson, My Sörensson REGIASSISTENTER: Joakim Rindå, Åsa Ekman, Jenny Sahlström FOTO: Cecilia Neant-Falk & Camilla Hjelm, Astrid Askberger KLIPP: Josef Nyberg & Cecilia Neant-Falk FINKLIPPNING: Berit Ljungstedt LJUD: Marcus Sötterman GRAFISK FORM: David Giese PRODUCENT: Cecilia Neant-Falk / Riot Reel AB I SAMPRODUKTION MED: Mette Heide / Team Production ApS (Danmark), Ulla Simonen / Kinotar OY (Finland), SVT Dokumentär, Film i Värmland, YLE TV1 MED STÖD AV: Svenska Filminstitutet / Filmkonsulent Göran Olsson / Hjalmar Palmgren, Det Danske Filminstitut, Konstnärsnämnden, Folkhälsoinstitutet, AVEK, Nordisk Film- & TV Fond LÄNGD OCH FORMAT: 74 min, 35 mm(1:1.33), VHS, färg, Dolby SR LJUD: Dolby SR DISTRIBUTION: Folkets bio COPYRIGHT RIOT REEL 2003 Festivaler i urval: 2003: Gothenburg Film Festival, Sweden, Outfest, Los Angeles, USA, Kombat Queer & Feminist Film Festival, Stockholm, Sweden, Berlin Lesbian Film Festival, Germany, Hamburg Lesbian & Gay Film Festival, Germany, Bergen Film Festival, Norway, Nordische Filmtage Lübeck, Germany, Mix Brasil, Brazil 2004: Melbourne Queer Film Festival, Australia, Festival International de Films de Femmes de Créteil, France, London Lesbian & Gay Film Festival, UK, Hot Docs, Toronto, Canada, Queer Zagreb, Croatia, Brussels Pink Screens, Belgium, Inside Out Toronto Lesbian and Gay Film and Video Festival, Canada, Barcelona International Women's Film Festival, Spain. Awards: Guldbagge Award for Best Documentary 2003 (Swedish national film award), FIPRESCI Special Mention, Sydney Film Festival, 2003, Prix AFJ (Association des Femmes Journalistes), Festival International de Films de Femmes de Créteil, 2004, Torino Audience Award 2004, Torino Gay & Lesbian Film Festival, Italy, Torino Jury´s Special mention 2004 Torino Gay & Lesbian Film Festival, Italy, FIPRESCI (Fédération Internationale de la Presse Cinématographique), Awarded A Special Mention to: Don't You Worry It Will Probably Pass/ Du Ska Nog se att Det Går Över by Cecilia Neant-Falk (Sweden 2003) "For its fresh vision of adolescence and its generosity in granting the right of authorship to its subjects". / Jury member B. Ruby Rich YOUR MIND IS BIGGER THAN ALL THE SUPERMARKETS IN THE WORLD - Some guidance for a lost Westerner, 2010, 73 min Cecilia: Åh, jag har stora frågor till dig! Upul: Hur stora? Som Mount Everest? Cecilia: Ska jag ta den största först Upul: Ja, ja… Cecilia: Vad är meningen med livet? Upul: Oj…! 2004 reser regissören och konstnären Cecilia Neant Falk till Nilambe Buddhist Meditation Centre på Sri Lanka, där hon möter meditationsläraren Upul Nishanta Gamage. Sedan dess har Cecilia återvänt till Nilambe varje år, alltid med kamera och mikrofon. Det pågående samtalet mellan Cecilia och Upul, som äger rum varje eftermiddag kl. 16.30 tar oss med på en existentiell resa. Här får Cecilias frågor – om rastlöshet, tid, minne, relationer, lycka, depression, Upuls jordnära svar från ett buddhistiskt filosofiskt perspektiv. Deras röster ackompanjeras av det tropiska landskapets fåglar och insekter i en rofylld filmsekvens med en skog, ett berg och en trädgård. Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World är en 73 minuters stillsam resa där den största dramatiken är de tankegångar som sätts igång inom betraktaren. En film som ger energi och öppnar sinnet för nya tankebanor. "Som i en själslig dusch kliver jag in i salongen där Neant Falks film visas, låter ögat vila mot den grönskande bergssluttningen. Jag hör vindens sus och ser ett grässtrå beröras av en pust, i fjärran en bil som letar sig fram längs bergets fot. Genom Upul Nishantas lugna ord hör jag snart också något mer: mina egna djupa andetag, påminns om min egen puls. Tillsammans med den övriga publiken delar jag en stunds vila och med ny höjd i tankarna möter jag världen utanför igen.” Joakim Rindå Premiärdatum: 7 mars 2010 Regissör & manus: Cecilia Neant Falk Land: Sverige (inspelad på Sri Lanka) Produktionsår: 2010 Produktionsbolag: Riot Reel & Bokomotiv AB Medverkande: Medtiationsläraren Upul Nishanta Gamage & Regissören Cecilia Neant Falk Längd: 73 min Producenter: Cecilia Neant Falk & Freddy Olsson Foto: Johan Rydberg & Cecilia Neant Falk Ljudmix: Owe Svensson Copyright: Cecilia Neant Falk Genre: Experimentell dokumentär Bildformat: 16:9, Färg Ljudformat: 5.1 Språk: engelska Textningsspråk: svenska & engelsk Översättning: Agneta Wirberg Textmakarna Distribution: Folkets Bio AB Extra material: Trailer: Your Mind is Bigger than all the Supermarkets in the World Sveriges Radio - Människor och tro: Kvartsamtal med Cecilia Neant Falk. Publicerat fredag 5 februari 2010 kl 15.48. Credits SAQMI Play: Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson Design och kod: Vincent Orback Komposition: Amanda Lindgren Klipp och mix: Malin Holgersson Ansvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Göteborgs stad.

Malin Lin Nordströms ljudverk "Jag går i cirklar för att komma fram till dig" tar oss med tillbaka ut i skogen. Här ombeds vi att bära med oss verket och uppleva det genom våra egna kroppars rörelse. Vägledda av Nordströms röst får vi möjlighet att röra oss mellan olika tider, platser och tillstånd och vi kan föreställa oss hur det måste ha varit för dem som trampade upp de första stigarna och kanske sökte sig ett hem just här. Och innan vi avviker kan vi se hur stigen förgrenar sig i en dynamisk infrastruktur, hur den följer med i landskapet och rör sig framåt i en ömsesidig relation till sina omgivningar. Malin Lin Nordström (f. 1984) är utbildad vid Kunstakademiet i Tromsø samt vid Konstfack i Stockholm. Hennes konstnärliga praktik tar sig uttryck i skulptur, installation, film, ljud, performance samt relationella och processbaserade verk som undersöker våra sätt att relatera till naturen och hur vi kan dela våra olika erfarenheter av förlust, längtan och begär. Nordströms verk "Jag går i cirklar för att komma fram till dig" har producerats med utgångspunkt i det interregionala residenset Falnande språk - ur Finnskogen och är en del av Region Gävleborgs konstsamling.

I det här avsnittet samtalar Lee Kyung Hye med Per Han. Det var kring 1990, då hon som konststuderande, blev inbjuden till att studera i Helsingfors där hon stannade ett par år. Därefter träffade hon en svensk och fortsatte sina studier på Konstfack i Stockholm. Självklart pratar vi om skillnaden mellan Finland och Sverige och jämför livet där och här med livet i Sydkorea. Kyung Hye berättar också om känslan att se Sverige ovanifrån - från ett flygplansfönster och så pratar vi lite om turismen i Stockholm och var man kan köpa en helt ok Bi bim pap. Och mitt i allt nämner Kyung Hye det som också är självklart: Ju längre man stannar i ett främmande land, desto mer främmande kan man känna sig . Till exempel när man ser hur svenskar beter sig på gymmet. Varsågod att lyssna!OBS! Samtalet är inspelat under första säsongen (2020) av Osvenskheter och tar INTE upp några frågor kring Squid Game eller K-pop. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

What you'll learn in this episode: How we can examine almost any political topic through the lens of jewelry Why it's important that jewelry be embraced by academia, and how every jewelry enthusiast can help make that happen (even if they're not in academia themselves) Why a piece of jewelry isn't finished when it leaves the hands of its maker How matt works with collaborators for their column, “Settings and Findings,” in Lost in Jewelry Magazine How jewelry has tied people together throughout time and space About matt lambert matt lambert is a non-binary, trans, multidisciplinary collaborator and co-conspirator working towards equity, inclusion, and reparation. They are a founder and facilitator of The Fulcrum Project and currently are a PhD student between Konstfack and University of Gothenburg in Sweden. They hold a MA in Critical Craft Studies from Warren Wilson College and an MFA in Metalsmithing from Cranbrook Academy of Art. lambert currently is based in Stockholm Sweden and was born in Detroit MI, US where they still maintain a studio. They have exhibited work nationally and internationally including at: Turner Contemporary, Margate, Uk, ArkDes, and Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm, Sweden, Museo de la Ciudad, Valencia , Spain and Walker Art Center, Minneapolis, MN, US. Lambert represented the U.S in Triple Parade at HOW Museum, Shanghai, China, represented the best of craft in Norway during Salon del Mobile, Milan, Italy and was the invited feature at the Benaki Museum, Athens, Greece during Athens Jewelry Week. Lambert has actively contributed writing to Art Jewelry Forum, Garland, Metalsmith Magazine, Klimt02, Norwegian Craft and the Athens Jewelry Week catalogues and maintains a running column titled “Settings and Findings” in Lost in Jewelry Magazine. Additional Resources: matt's Website matt's Instagram Photos: Brooches 2019 Made in collaboration with Maret Anna Sara Image credit: Talya Kantro https://maretannesara.com/pile-power/ Pile Power is a new, elaborative section of Máret Ánne Saras bigger body of work: Pile O ?Sápmi. The project has developed into a multi prong exploration using the remaining material from Sara´s Pile O' Sápmi as shown in Documenta 14. Sara invited matt lambert to enter a dialogue with the intent for finding methods to use all available material that was remaining from earlier pieces. Matt Lambert is recognized through international exhibitions in platforms such as craft, jewelery, performance, design, sculpture and fashion, and has been listed on the top 100 designers for jewelry and accessories by the Global Jewelry and Accessories Council as well as receiving the Next Generation Award from Surface Design Association.  Sara invited Lambert to collaborate using the materials remaining from the Pile O´ Sápmi project after finding a connection through a conviction for socio-cultural sustainability as well as minority comradery between indigeneity and queerness. The Pile Power collaboration is producing larger performative objects using the remaining jaws of the reindeer skulls used in Saras earlier work, as well as more wearable works from the remaining reindeer-porcelain skulls that Sara commissioned to her Pile O' Sápmi Powernecklace shown at Documenta 14. Both of these veins of working promote the conversation around sustainable practices of indigenous  peoples. In Pile Power, body and material form a new basis for approach for themes addressed in the Pile O ?Sápmi project. Based on creative dialogue, a thematic jewelry collection will nomadically carry a new segment of an urgent discourse through bodies and humans. the integumentary system as dialogical fashion installed at  IASPIS Stockholm Sweden 2017 8 x 5.5 x 3 feet Comprised of 15 wearable objects temporal drag only accepting gaudy currency, saving for kitsch omega and sugar free nirvana installed at  IASPIS Stockholm Sweden 2017 10 x 5.5 x 2.5 feet Comprised of 55 wearable objects Tools of Ignorance As installed at Pried The Society of Arts + Crafts Boston MA USA, 2019 Transcript: matt lambert doesn't just want us to wear jewelry—they want us to question it. As a maker, writer, and Ph.D. student, matt spends much of their time thinking about why we wear jewelry, who makes it, and what happens to jewelry as it's passed from person to person. They joined the Jewelry Journey Podcast to talk about the inspirations behind their work, why jewelry carries layers of meaning, and why wearing jewelry (or not wearing it) is always a political act. Read the episode transcript here. Sharon: Hello, everyone. Welcome to the Jewelry Journey Podcast. This is the second part of a two-part episode. Today, my guest is Matt Lambert, who is joining us from Stockholm. Matt is a maker, writer and performer currently pursuing a Ph.D. Matt's jewelry journey has taken them from country to country. If you haven't heard part one, please go to TheJewelryJourney.com. Welcome back. You're still making though, right? matt: I am. I am definitely still making. It has not left my bones. It will probably never leave my bones, but it is something I constantly question, like what does it mean to make? What are we making? Sharon: Do you think about where you're making your jewelry? Like you were just in a show in Finland. matt: Those objects also push an interesting thing into play. I was having some hand problems because of Covid. I sleep in a very precarious position for my hands, and I was losing feeling in my right hand because I have an anxiety disorder. When I'm stressed, I basically ball up my hand, and I was pinching a nerve. I was thinking about Covid, the spike in the Black Lives Matter Movement, so many other incredible layers of politics and body awareness and attempts to consciously raise our awareness of what's going on in the world. So, I started a dialogue with someone who's trained in a lot of work but specifically in box making, which is a totally different skillset. We share knowledge of material, and I cast my hands in different gestures of resistance or solidarity. There are three that are new, which is the fist for resistance, the peace sign, and the opening/offering hand. I cast them, and I worked with the box maker to make jewelry boxes for my hands that are actually wearable on my hands. There's a hole, and I can buckle a box around my hand. A lot of my work questions what jewelry is. Is this jewelry? Is my hand the jewel, or is the box that's worn around my hand the jewel? I'm interrogating what a piece of jewelry is or what could it be. I also spoke at KORU7, the Finnish jewelry triennial, which was very meaningful to show and speak at because that's the first place I ever went outside of North America. I told myself, “I'm going to be here one day,” and I got into the exhibition, so that was very emotional. Then they sent me an invite to ask if I would speak, and that was a proud moment. These are milestones in my career, and I have gratitude for the invitations. They mean something in that way of feeling herd, or at least wanting to be listened to for a moment. Sharon: I saw the boxes on Instagram, and I thought, “Oh, those are beautiful boxes,” but I was going, “O.K., do you stick your hand in them or wear them around? What do you do with them?” The leather was beautiful. I thought, “Wow, gorgeous purse!” matt: Those are probably more theoretical and abstract works in jewelry, but it's questioning self-care and preservation. When we make gestures, when we show someone the peace sign or we have the fist of resistance or we offer someone something, do we mean it? Are we trying to freeze it in time? When does a gesture become shallow? It becomes commodified. Through jewelry, when you just consume it, when does our body also become that? It was me saying, “Hey, jewelry can talk about this,” and a lot of my work now is saying jewelry can do this. I call it a not-so-solo show that will be going up in the spring at Bornholm, which is a craft center on an island that is technically Danish. It's between Denmark and Germany. I'll have a larger solo show, but it's a not-so-solo show. It will talk about the different collaborations I have with Masada, who's indigenous, Sámi. Our work is talking about the rights of indigenous people, and there will be new collaborations: one set I've already been doing, one of the hand boxes will be there as well, and the work I do with the choreographer Carl Berg. It's me playing with the elasticity of what jewelry is. There's always some sort of wearable thing, but then it's like, is that the work? Is it a marker of the work? Does it represent my research? Is it a token of that? Is it a souvenir? It's also challenging you as the wearer. When you wear my work, to me, you're also carrying what I stand for, what I believe in or what I'm doing, so we share something together. When people ask, it gives you an opportunity to share the possibility of jewelry, and that's also what I love. When you wear my necklace, I want to know what you tell people. The best part is when I'm with people and someone goes, “What do you do?” at a dinner party, and whoever I'm with that knows me usually loves looking at that person. They go, “What do I do?” Sharon: That's not an easy question to answer. What do you say? matt: I don't. I literally look at the person next to me. I go, “What do I do?” And I love the multiplicity because my work exists. I teach now. I write. I will be announcing being an editor for publications. There are always 12 projects. I make wearables. I make unwearables. I work with dancers. I work with choreographers, so I'm a performer now. There isn't an easy way, and that's a challenge under capitalism. We want to define people by what they do, especially in a U.S. context. It's not super common in Europe to be defined by what you do as it is in the U.S., so it's challenging. I'm just me. I exist. That comes with its own set of consequences, but you're talking about someone who wants to know. It's also a very liberating space to be in. Sharon: Yes, I can see how it would be the most satisfying answer if I'm asking what you do at a party. Let me ask you this, because you mentioned Lost in Jewelry Magazine. Is that only an online publication? matt: Yes, that came out through Day By Day, which is a gallery in Rome. She approached me because she comes from a design background and has graphic design experience, and she discovered jewelry and became an addict like me. I think some people find it and it's like the back of your head falls off, and you want to read as many books and info and see everything you can. I see you at all these events too, and there's always something to learn. She wrote me and said, “Hey, you have a voice. What do you want to do with it? Could I give you space, and what would it look like?” So, I proposed a running column called Settings and Findings. Sharon: What did you mean by that, Settings and Findings? matt: It's a play on words. There are categories if you go to purchase materials for jewelry. A setting is what usually would hold a stone, but it's word play. You have a table setting.  What are you holding on to? What are you making space for? And a finding is a component in jewelry, but it's also what you're discovering. I write about different people that have different projects. I like research projects, collaborations or specific bodies of work, looking at things that aren't in the main canon. I often give people a space to say, “What are you setting and finding for this particular moment or for this project?” It's a way to also show that we are doing artistic research, whether we're aware of it or we frame it as that or not. It's become a tool for me to see how different people talk about their research. There are some coming up that are poems. Some people have written beautiful, long things, or sometimes I help them write it. It's finding that balance, since not everybody writes, but it's working with and taking time with someone or a group of people to talk about research in the field, about using the word research. It's a thing to point to in my Ph.D. as well. It's an investigative tool. Normally when you do academia, you do what's called literature review. You say what exists in the books. It's a way for me to say, “This is research that already exists. This is stuff that's happening.” I'm not alone in this and people might not contextualize it in an academic way, but I'm using my position to contextualize in that way if they aren't. I'm putting it in a space so they can say, “This is research. We don't need academia to do research as jewelers, but we could frame it as that.” Sharon: I can understand the settings and what are you holding onto. The findings are what you're finding out about yourself or the pieces you're making? matt: Really, whatever you want. I think there's one article up by Viviana Langhoff who writes jewelry and adornment theory. She wrote a very beautiful, more poetic piece of writing about settings. She has built a platform to talk about equity and inclusion for diversity in the field, both in fine jewelry and in art jewelry, and she mixes the two in her space. She has a gallery in Chicago. The findings are about what you find when you do that. What is happening because you're doing that? What are you discovering or what have you discovered through your work? She's somebody who has created a space. So, what happens? How does the community respond? Who comes into that? If it's an individual person, what have you learned by making this work? Where are you at now? You did this. You felt the urge. What are you holding onto? Your finding is what you find out there, where the setting is or what you could share. It's purposely ambiguous because it's to invite commercial jewelers and groups and galleries and spaces and art jewelers to share a space. There are some coming up where it's like four sentences, and then there are people that have written me an essay. That's what I think is beautiful, that we all can exist together in this one location. Sharon: It's interesting. As I said, I hadn't ever seen it before, Lost in Jewelry. Let me ask you this, because in introducing you or when you were writing the introduction, I need a translation of this. You're described as a nonbinary trans collaborator and co-conspirator working towards inclusion, equity and reparation. I don't know that means, I must say. matt: Yes, my body, as I identify, I am white; I am part of the colonial imperial system in that way. I identify as nonbinary, which is under the trans umbrella, as in transgender. Primarily, from where my body stands, I don't believe in the gender construction. Like I said, my original background is in human sexuality and the psychology of it. It's not a conversation I'm interested in defining, which then leaks into jewelry and gender and who wears jewelry. As we're talking, that's probably a big reason why jewelry also interests me. Co-conspirator and collaborator— Sharon: I get collaborator. Co-conspirator— matt: Co-conspirator, I'm interested in working with people that have goals or missions or focuses that are towards equity and decolonizing. I'm for reparations, and so I work, like I already mentioned, in the fight for indigenous rights in Scandinavia and Norway. The co-conspirator, that's a goal. It's conspiring to say, “This is what we need to do.” I'm on the equity train, and people that are seeking to find that and use jewelry as a vehicle, I want to co-conspire with those people to figure out what projects need to happen, what happenings need to happen to do that. I want to see jewelry do that, and I want to selfishly keep it in jewelry and see what happens when we do that through jewelry, because I think it's where the potential is. I think jewelry's the best from where I sit, and with my knowledge of these things, I want to see that happen. One of the other pieces for Settings and Findings is by SaraBeth Post, who's a Penland resident in glass who is making necklaces out of simple glass pendants, but she was auctioning them off to raise funds for certain court cases or for other notable movements within Black Lives Matter. That's a way of using more commercially-driven, wearable work to move to a different area. There are so many incredible ways to use jewelry. It disrupts and it challenges, and that's why I'm excited about jewelry. Sharon: Do you think everything you're saying about jewelry and how it affects people, the connections—the mining and the metal and all that—do you think it's more accepted where you are in Europe? Are you in an environment where people talk about this, or do people look at you like, “What are you talking about?” matt: The United States, as far as talk about equity and those conversations, is very ahead of where it is, but that's also because the U.S. is founded on imperialism and slavery, so it has no mechanism of denial. There are places in Europe that have that, and there are other places that do not. So, yes and no would be the answer. It depends on whom I'm speaking with or where we're at. It is challenging because in the U.S., these are more contemporary conversations than we're having where I'm based now in Sweden. They also exist differently because their history and involvement in colonialism and imperialism is different. It exists. That's actually what I wrote my thesis on for my critical craft master's. I was looking at examinations of the history museum in Sweden and representation within it. It's a different conversation, so that's been a challenge, but it's a great learning experience for me because not everybody has the same knowledge. I think these conversations add an academic level. You see jewelry in a room and academics are like, “Wait, what? You want to play with jewelry?” Sometimes I find myself in this weird gray space, because you're fighting a different wave, like, “Yes, let's do this.” How do you make it make sense for everybody? I'm excited to see more people do what they love to expand the field so all of us can home in on exactly what we love doing. But it is a challenge right now because the conversations, there's a lot of potential we could say in them. They've been going on, but I think there's still a lot of potential. I think that's the amazing thing with this idea around jewelry. Is it a field? Is it a format? What is it? What can we do with it? Sharon: As you're making things, are you thinking about how you can express some of this through what you're making? I'm thinking about the laser-cut leather necklace. To me, it's a fabulous necklace. That's why I say I'm fairly shallow. It's a fabulous necklace; I don't look at it and go, “What does it mean in terms of equity?” Do you think about those things? Are you trying to express these things through your jewelry? matt: I think I'm more in the camp of my body lives, breaths, eats and sleeps this, so whatever I make, it's already going to be there. I don't make things with the idea of “This going to be about this.” It's more of, “What do I feel in my body and is this going back to being a craftsperson?” Sharon: You're saying that because of who you are and because it's what you live and breathe, it's in your jewelry. You don't have to say, “Oh, I think if I braid the leather this way, it means A, B, C.” matt: Yeah, no. I think there's a lot of talk in the world now about being authentic and living your authentic life and going down those rabbit holes, but I think there are many different ways to be a craftsperson. I think you could love a material and use it throughout your whole life; I think there could be people that can stretch across them. I think we need everybody to sustain and talk about it as a field. I have a deep concern about jewelry being a field and how we continue that. I think how we broaden that is the biggest thing, not coming from a point of scarcity. I'm at a point in my career where I trust my body. It's the same as trusting your gut. Also, sometimes, it just makes you feel good. There's nothing wrong with art if it just makes you feel good. When I made that leatherwork, I knew nothing about computers. I had briefly worked and tried to be a woodworker. It was not for me. I like my fingers. I don't like getting up at 4 a.m. I tried to work for a prestigious cabinet making company. I have a lot of respect for woodworkers; it's just not a frame of craft that I can make or produce in. When I went to Cranbrook, they were like, “Oh great, you can go work in the woodshop then.” I worked in the library—you know me; I read everything—which I loved, but then they were like, “Great, woodshop,” and I was like, “Oh, O.K.” and then they were like, “You're going to be the laser cutting technician.” I've made it a point in my whole career to use things that don't plug in. I grew up half my life in the woods where the power went out easily, and I wanted to be able to make my work without an electrical cord. So, that was a challenge, but that series also developed. I was sitting there and thinking about the simple sash chain you get at the hardware store. It's like one-on-one aluminum link, a very affordable, cheap, go-to chain, and then my brain was like, “What if I tweak it and do this and this?” If you look at the leather, it's not mathematically proportionate; it's hand-drawn. It comes from that. Then I was speaking to friends and all of a sudden, it was like, “This is what it could mean.” You see meanings after you do it when it's done. What I also love about that work is that I can't tell you how long it takes, because those pieces are family for me. I would lay out patterns, and then I would buy everybody pizza and beer and call my friends and I would prepare them. They have to be soaked in certain things, and other things we were figuring out the best way to weave. Everyone would sit around in a circle and weave necklaces. For me, it's about family and community and the linking of things. That's for me, but if you like my work because of something else, there is nothing wrong with that.  That's the research I'm interested in now. It matters why we make, but it also matters why we wear and why we buy. How do we talk about all of that together? That is what I think of as the work. As craftspeople, yeah, the work is the object we make, but even after we die, the work continues. How do we think about or frame what it means to you, then, to wear my necklace, and what do you get out of it? What fulfills you could be totally different than what I do, but that adds to what the work is. I think my jewelry is so beautiful because it could have this life. After you wear it, what happens to it? Does somebody else wear it? Do you give it to somebody? That adds another stratum of meaning, so over time, you continuously compress different meanings. Even if it goes behind a museum case—I'm not saying my work will do that—but when people's work goes behind a museum case, when you see it and when a five-year-old sees it versus a 70-year-old, versus someone from one country and another, that's another meaning: how they relate to it, how they could think of themselves wearing it, what they think it's about. It just piles more and more meaning. It all goes back to someone's body, not the body or a body, but all of our bodies. So, all of a sudden, you have objects that have this compression of people. If that doesn't allow you to have a point to talk about equity and humanness and labor and class and all those complex things, that's jewelry. It ties directly to us as people. It's important what you get out of wearing my necklace, why I made it, but it also almost doesn't matter in a way, because we're contributing to the pile. In theory that's called thickening, the thickening of a history. There isn't one history of something; it's historiography. It's the multiple possibilities of something. When you see jewelry, you can project yourself onto it. You can say, “I'm going to wear that to this party. I'm going to wear it to this thing, to this wedding, to a christening, to a birth, to this grocery store.” That's a potential history when you see it, and what if we tied all of those together? Even when you look at an object, that's why I love jewelry. Sharon: Matt, thank you so much. You gave us a lot to think about. I could talk with you for another hour. Thank you so much for being with us today. matt: Yes, it's a super pleasure again. Like I said, you're one of my very first collectors I ran into in Stockholm by happenstance. Sharon: It's a great happenstance. Thank you so much. matt: Thank you, Sharon. Thank you again for listening. Please leave us a rating and review so we can help others start their own jewelry journey.

Veckans gäster är designduon Mats Broberg och Johan Ridderstråle. Du har säkert sett deras design under åren när du besökt någon inredningsbutik i Sverige eller utomlands där de säljer skandinavisk design. Många produkter som de designat är numera klassiker som till exempel serien Tati för Asplund. De har känt varandra i 20 år då de träffades på Konstfack och sedan startade företag ihop. Deras personligheter och hobbys skiljer sig åt men tillsammans skapar de en design som är unik. Det som också utmärker den här duon är deras underfundiga humor och energi. Vi spelar in på deras kontor med en hög takhöjd och ett stort glasbord som gör att ljudet blir en utmaning men det är något speciellt att få sitta på plats omgiven av det som den här duon skapar. Hoppas att vi lyckas förmedla det trots ljudet. Välkommen till Inredningspodden! För dig som är ny lyssnare finns över 110 avsnitt i arkivet som tar upp olika ämnen inom inredning, design och arkitektur. Följ gärna podden på olika kanaler t ex på Instagram där kontot heter inrednings_podden. På inredningspodden.com du kan prenumerera på nyhetsbrevet. Genom det så missar du inga avsnitt och där kommer du att få ta del av extramaterial, filmer och bilder! NYHET för 2022 är att jag kommer att ordna kurser och workshops med olika gäster. Mer info kommer! Hör som vanligt gärna av dig om du har önskemål eller förslag på gäster. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

What you'll learn in this episode: How we can examine almost any political topic through the lens of jewelry  Why it's important that jewelry be embraced by academia, and how every jewelry enthusiast can help make that happen (even if they're not in academia themselves) Why a piece of jewelry isn't finished when it leaves the hands of its maker How Matt works with collaborators for their column, “Settings and Findings,” in Lost in Jewelry Magazine How jewelry has tied people together throughout time and space About Matt Lambert Matt Lambert is a non-binary, trans, multidisciplinary collaborator and co-conspirator working towards equity, inclusion, and reparation. They are a founder and facilitator of The Fulcrum Project and currently are a PhD student between Konstfack and University of Gothenburg in Sweden. They hold a MA in Critical Craft Studies from Warren Wilson College and an MFA in Metalsmithing from Cranbrook Academy of Art.  Lambert currently is based in Stockholm Sweden and was born in Detroit MI, US where they still maintain a studio. They have exhibited work nationally and internationally including at: Turner Contemporary, Margate, Uk, ArkDes, and Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm, Sweden, Museo de la Ciudad, Valencia , Spain and Walker Art Center, Minneapolis, MN, US. Lambert represented the U.S in Triple Parade at HOW Museum, Shanghai, China, represented the best of craft in Norway during Salon del Mobile, Milan, Italy and was the invited feature at the Benaki Museum, Athens, Greece during Athens Jewelry Week. Lambert has actively contributed writing to Art Jewelry Forum, Garland, Metalsmith Magazine, Klimt02, Norwegian Craft and the Athens Jewelry Week catalogues and maintains a running column titled “Settings and Findings” in Lost in Jewelry Magazine. Additional Resources: Matt's Website Matt's Instagram Transcript:  Matt Lambert doesn't just want us to wear jewelry—they want us to question it. As a maker, writer, and Ph.D. student, Matt spends much of their time thinking about why we wear jewelry, who makes it, and what happens to jewelry as it's passed from person to person. They joined the Jewelry Journey Podcast to talk about the inspirations behind their work, why jewelry carries layers of meaning, and why wearing jewelry (or not wearing it) is always a political act. Read the episode transcript here.    Sharon: Hello, everyone. Welcome to the Jewelry Journey Podcast. This is a two-part Jewelry Journey Podcast. Please make sure you subscribe so you can hear part two as soon as it comes out later this week. Today, my guest is Matt Lambert, who is joining us from Stockholm. Matt is a maker, writer and performer currently pursuing a Ph.D.    Matt's jewelry journey has taken them from country to country. What sticks in my mind is one of my first encounters with them on an Art Jewelry Forum trip. I saw them in a hotel lobby in Sweden wearing one of their iconic creations, a laser-cut leather neckpiece I flipped over. We'll hear all about their amazing jewelry journey today. Matt, thanks so much for being here.   Matt: Thanks so much for having me, Sharon. It's a pleasure.   Sharon: Your jewelry journey has taken you all over the world. I'm always amazed when I hear how you hop from country to country. So, tell us about it. How did you get into it?   Matt: Originally I was trained as a psychologist.   Sharon: Wow!   Matt: It's kind of strange, but it makes perfect sense for what I do now in human sexuality and gender. I was researching body politics and what it means to be a person and be represented through media or in other cultures. I started off in that community, and I took a metalsmithing course on a whim. There was a woman in one of my classes who was taking it as her art elective. I thought we were going to be making something completely different by forging silver. I was like, “Wait, what? You can do that?” I really fell into it.   I was a researcher for the APA doing government research—   Sharon: APA being the American Psychological—   Matt: The American Psychological Association. After community college, I went on to Wayne State and studied under F.M. Larson for metalsmithing. At the very end, Lauren Kalman joined. She is tenured and was well-known at Wayne State University in Detroit.    The work I was doing was very rigorous. I worked in a rape and trauma research lab with no windows in a basement, and I wasn't finding a way to talk about people and bodies and those things in the ways I had hoped. It was fulfilling me, but not in every aspect of my life.  So, I kept pouring myself into this strange thing of contemporary jewelry.    I never thought I would go to grad school. I wound up going to Cranbrook Academy of Art, which is just 40 minutes down the road from Wayne State. Even then, I thought I was going to go across the country for art school. I fell in love with the program at Cranbrook. Iris Eichenberg, who teaches there, told me, “You have to fail really bad in order to learn what's good and what's good for your practice.” It was so liberating that I could apply all the research I learned and used and still use it today, but to put it and manifest it in jewelry. That opened Pandora's box.    Sharon: How did you decide to go from studying psychology and being at Wayne State to go to such a renowned art school that you don't know? It's for art jewelers, basically.   Matt: Yeah, it's renowned. I think it shares the number one space for metalsmithing and jewelry, and it's renowned also for hollowware and gate making. It has a long history of Americana metalsmithing. With Iris being there for contemporary jewelry, it sounds a little bit pretentious.    The relationship I was in wanted me to stay local. It was like, “You should apply.” I really thought through everything weird and wonderful that I wanted to be doing, and I was like, “If I'm going to stay, then you have to take this all on.” Iris was like, “O.K., let's do it.” Even if didn't work out, it was like, “I can just go back to psychology if this doesn't work.”   Cranbrook has an international reputation which also meant traveling a lot. In between semesters, I was the assistant for Christoph Zellweger, who's based out of Zurich, Switzerland. I don't know if they're still there now, but at the time, I was their assistant in Switzerland during my years there. My partner was Monica Gaspar, so I got a theorist who I also got to work with. Then I kind of traveled everywhere. Before I started at Cranbrook, the first time I was in Europe, we had to go to KORU7, which is the jewelry triennial in Finland. They also do seminars. So, for me, it became a very global, European to North American perspective.   Sharon: I'm always amazed at your country hopping. Was this something you were considered a natural at? Were you finger painting at age five and your parents were saying, “Oh, they're going to be an artist”?   Matt: I do have a background in wildlife illustration. I was homeschooled until sixth grade, but I was put in a lot of enrichment programs, so I did have ceramics; I had languages; I had all sorts of courses and electives. Growing up I trained in something called monart, which is not taught in public school; it's only for private training. It's a way of drawing where you draw from negative space, which I think contributes to my work, as I think through negative space. I was doing a lot of wildlife illustrations. I have quite a few childhood publications, like realistic waterfowl and birds of prey. I dabbled a little bit with Sidney Shelby. The Shelby has an art program for auto illustration, too.   So, there is some of that. I thought I was going to go into drawing and painting before I went into psychology, but I had an evaluation at community college when I started and they kind of broke my dreams. They said I was terrible and said, “You shouldn't be an artist.” I would always say, “If you're told you shouldn't be an artist, you probably should be.” So, I went into psychology as a shelter to do that.    I'm a big advocate for trade schools and community colleges as places to find yourself. I fell in love with metalsmithing there, and I knew I would never leave it. My mother's cousin was actually a former a Tiffany's jeweler, so there is a little bit in the family. She was a cheerleader for me. She was like, “You're doing what? Oh, have you found a hammer and silver? Great.” She trained under Phil Fike, who was at Wayne State University when she was there. It's always interesting what she thinks I do because I'm not a very technical, proper silversmith like she was. When I finally went to school and said I was going to do this officially, she gave me her studio.   Sharon: Wow! You have two master's degrees and now you're working on a Ph.D. Can you tell us about that? One is critical art, or critical—   Matt: Yeah, critical craft theory. I graduated Cranbrook in 2014 from metalsmithing and jewelry, and I had electives in sculpture and textile. At the same time, I should say, I had also apprenticed as a leatherworker doing car interiors, like 1920s period Rolls-Royces, so I had a leather background I was able to bring to Cranbrook. A lot of my work was varied, but there was a lot of leather involved. After that, I had a partial apprenticeship in semi-antique rug restoration. There's a lot of training in leather-working material.   So, I graduated, and I met Sophia. We had met a few times, and then she ended up being the evaluator/respondent for our graduation show. So, she saw my work as I wished it to be, and she offered me a solo show. She said, “An agent is coming to see the gallery. Come help out. Come see this world,” which is how we met.   Sharon: And her gallery is in Sweden, right?   Matt: Her gallery is in Stockholm, yes, in Sweden. I had a show, and that was amazing. There's a government program called IASPIS, which is an invite-only program that the Swedish government runs. It's the international arts organization. I was invited there because they were looking for—they added applied arts, and I was the first jeweler and metalsmith to be there. That's a three-month program where you're invited to live and work, and that gives you great networking opportunities not only with Sweden, but also with Scandinavia at large for museums and shows. I was the first foreigner at Tobias Alm, who was a Swedish jeweler and the first Swedish artist in jewelry to be there. That just upped and changed my life. I got into museum shows and met people and had a career for about four or five years and loved it; it was amazing and I wanted more.    I love theory. I am a theory addict, so I was like, “A Ph.D. is the next logical thing.” I was applying and making finals, but jewelry is a hard sell, if you will, in academia. Warren Wilson College is in North Carolina in the States. There is a think tank out of the Center for Craft, which is located in Asheville, North Carolina, and they deal with all kinds of craft. They're a great epicenter and source of knowledge for American craft discourses. Out of this came this development of this program. They partnered with Warren Wilson College to create a master's, which is a two-year program at Warren Wilson College, which is just 20 minutes away from Ashville.    It's low residency, so there's two weeks per term you'd be in person and the rest you could live anywhere, which was perfect for me because I was traveling so much. So, you do two weeks on campus in the summer and live in the dorm, and then you do two weeks—when I did it, at least, it was with the Center for Craft. We had a classroom there. Namita Wiggers is the founding director, and we got to work with amazing theorists: Linda Sandino, Ben Lignel, who's a former editor for Art Jewelry Forum, Glenn Adamson, the craft theorist, Jenni Sorkin, who lives in California teaching, Judith Lieman—this is an amazing powerhouse. There's Kevin Murray from Australia, who runs the World Crafts Organization. I was a bit part in it. He also edits Garland, which is an Australia-based publication for craft. It was an amazing pulling together of craft theory. At this time, I also thought I was dyslexic, so I was trying to find a new way to write being neurodivergent. Writing has now become—   Sharon: You do a lot of it. When I was looking last night, I could see you've done a lot of writing. My question is, why did you not stop and say, “O.K., I'm going to make things I like”? What was it that attracted you to theory? Maybe it's too deep for me.    Matt: I think we've positioned the Ph.D. to be the next step always, but I don't think academia is for everybody. A master's even, I always questioned, do we as makers always need to be in academia? For me, though, my drive is that I think jewelry is in one of the best theoretical positions to talk about a lot of very difficult contemporary issues. Craft in general, but I think jewelry because it's so tied to the body. It's so blurry because it's design; it's fashion; it's craft; it's art; it's a consumable good; it can be worn. It challenges how we exhibit it. If you need to wear it to experience it, how does a museum show it?    For me, it's this little terror or antagonizer that I think theoretically, from my background, is a great place to stay with, and I think that it's been neglected in certain spaces. It's the only field to not be in the Whitney Biennial. It ties perfectly with certain forms of feminism and queerness, which is the theoretical basis I come to it from, to talk about these things. It can't be always defined, and that's what I love about jewelry. People find it surprising when I'm like, “I love talking about commercial jewelry or production jewelry,” because if that's what turns your gears, what you love to wear or buy or make, I want to know why. I want to see jewelry expand and envelope all of this, so that we can be at the Whitney Biennial. We also could be everywhere else.   Sharon: Can't you do that without the Ph.D.? I'm not trying to knock it. I'm just playing devil's advocate.   Matt: Yeah, I think someone else can do that as well. For me, though, I truly love theory. I love the academics. For me, that is an actual passion. It's what drives me. It's not necessarily the physical making; it's the theory behind why. I'm actually questioning my practice. Should I be making physical objects now, or should I just be celebrating people that make physical objects? My making practice is almost entirely collaborative now, working with other jewelers or performers or choreographers or educators and using jewelry as a way of introducing or as producing an output.    How does jewelry fit into research? I think research output is an interesting thing for me. I can go on about this all day. So, for me, I want to make an academic foothold for jewelry. I want to do that work. I see that as my facet. I don't think everybody needs to go and do that. I want to see everybody find the thing they love as much as I love academia and theory. I want to push on so we can expand the field together.   Sharon: I think that's great. It's great to hear, because it's a strong voice giving credibility to the field, as opposed to, “Oh, you must be interested in big diamonds if you're talking about jewelry.” You're talking about it on a much deeper level. It's hard to explain to people why you like jewelry or jewelry history, so it's good to hear.    Last night—I say last night because I was refreshing my memory—I was looking at one of your articles about the “we” in jewelry. Can you tell us about that?   Matt: Absolutely. I write for multiple publications: Metalsmith Magazine, which is in the U.S. and is part of SNAG, the Society for North American Goldsmiths; Norwegian Craft; Art Jewelry Forum. I run a column called Settings and Findings out of Lost in Jewelry Magazine, which is based in Rome. I also write for Athens Jewelry Week catalogues, which has gotten me into writing a series for Klimt, which is a platform for makers, collectors, wearers, and appreciators based out of Barcelona. They invited me to write a five-part series after they had republished an essay I wrote for Athens Jewelry Week. Those people gave me an amazing platform to write, and then Klimt was like, “What do you want to do?” and I was like, “Five essays about what we do with jewelry.”    One of them is the “we” article. That came from being in lockdown and the theorist Jean-Luc Nancy, who wrote about something called “singular plural.” It's just saying that we don't ever do anything alone, and I think jewelry is a beautiful illustration of that. I moved during the pandemic to do the Ph.D., and I found myself wearing jewelry to do my laundry because I got to do it with a friend. It's so sappy in way, but it's true. It's a way to carry someone else with you, and jewelry is not an act done alone. I mean, we're trained as jewelers. We're trained by someone, so we carry that knowledge with us. We are transmitters as makers, but then we have collectors and wearers and museums and other things, and they need to be worn. It needs to be seen in some fashion or valued or held.    My personal stance is that jewelry, once it leaves my hands as a maker, isn't done. I'm interested as a researcher, as a Ph.D., in how we talk about that space in between. If you wear one of my pieces, and someone listening wears one of my pieces, and that same piece is in a museum, how we understand that is completely different. Jewelry creates this amazing space to complexify, and that's when you talk about bodies and equity and race, sex, gender, size, age. All the important things that are in the political ethos can be discussed through jewelry, and that's the “we” of jewelry.    We have this controversy about the death of the author and authorship doesn't matter, but speaking through craft, we are never alone. To me, it's like I make through the people I've learned through. I am a transmitter to the people that I teach and to me, that's what craft is. Also, craft is a way of looking at the world, at systems, and who we learn from and how we learn. I think jewelry is one of the most obvious “we's.”   Sharon: This is a question that maybe there's no answer to, but is jewelry separate from craft? There's always the question of what craft is. Is craft art? Is it jewelry?    Matt: That depends on whom you ask. I personally do not believe in the art versus craft debate. I am not in that pool. I believe craft is a way of looking at anything in the world. I think craft is learned through material specificity. I usually enjoy metalsmithing. It's through copper or silver, but it's really spending time with something singular to explore its possibility. It's a way of learning how things start, how things are produced, how labor works, where there are bodies and processes, so you can pick up anything in the world and look at anything and see people and humanity. Even through digital technology, someone has to write a program. It gives you a skillset to look at the world, and that's how I approach craft.    You're going to find so many different definitions, but coming from that perspective, that is what I believe, and that's why I think craft is so valuable. To answer if jewelry is craft, yes and no. You can talk about jewelry through craft, but you could talk about jewelry through fashion. You can talk about jewelry through product design. Again, I think that's why jewelry is beautiful and problematic, because it can be so many things at the same time.    Sharon: I'm intrigued by the fact that you're interested in all kinds of jewelry, whether it's art jewelry or contemporary jewelry. When you're in the mall and you see Zales and look in the window, would you say it all falls under that, with everything you're talking about? Does it transmit the same thing?   Matt: Through a craft lens, you can look at any of that. You can go to Zales and the labor is wiped out. You're no longer going to your local jewelry shop. The person is making your custom ring, but when you look at that ring, you have an ability to go, “Someone had to facet the stone and cut it, a lapidary. Someone had to make the bands. Someone had to mine the stone. Someone had to find this material.” It allows you to unpack where objects are coming from and potentially where they're going.    You can understand studio practices because you're relating more directly to a maker, who has more knowledge of where their materials come from, rather than the sales associate at the Zales counter. It's a simpler model, but it is the same thing to me. The way I look at it, that is craft's value to my practice. I'm very careful to say it's my practice because there are so many definitions, but that's what I think is sustainable in this training. You can be trained as a jeweler and not make jewelry, but it's still valuable in your life because you can apply it to anything.   Sharon: I was also intrigued by the title of an article you wrote, “Who Needs Jewelry, Anyway?” So, who does need jewelry?   Matt: Yeah, that's one that kicked it up to the next level. There are moments in my career where I can feel the level upward, like I enter a space that's different. That was an essay that was written for Athens Jewelry Week. That was the first essay I wrote before I had the feature at the Benaki Museum. At Athens Jewelry Week, those women worked their tails off to make that event happen.    I wrote that when I was at the tail end of my second master's, and I was frustrated. I think we see that students are frustrated and people are questioning, especially during Covid, especially during Black Lives Matter, especially during the fight for indigenous rights, do we need jewelry? What does this mean? It's a commodity. It can be frivolous. It's a bauble. It can be decorative. Like, what are we doing? I think that is something we should always question, and the answer for that can be expressed in many ways. It can be expressed from what you make, but also what you do with what you make. How do you live the rest of your life?    There isn't a one-lane answer for that, but that's what that essay was about. We don't need jewelry, but we really do. The first half of the essay is saying what the problem is, but the problem is also where the solutions sit. It's all about how you want to approach it. That is what that essay was saying. You can consume this and wear it; it is what it is, and that's fine. You can participate in systems and learn and discover and know who you are wearing and support them. Wearing jewelry is a political act no matter what jewelry you're wearing. Where you consume is a political act. Political neutrality is still a political statement. That article specifically was for art jewelry, and it was saying, hey, when you participate, when you buy, when you wear, when you make, it means something. You're bringing people with you; what people are you choosing to bring? It was stirring the pot, and it was very intentional to do that.   Sharon: I couldn't answer the question about who needs jewelry. You're asking me, but certainly I can think of people who say, “I don't need it,” who have no interest or wouldn't see the continuum behind a ring or a piece of jewelry.    This is a two-part Jewelry Journey Podcast. Please make sure you subscribe so you can hear part two as soon as it comes out later this week. 

Kulturredaktionens konstkritiker Cecilia Blomberg och Mårten Arndtzén sammanfattar konståret 2021. Ännu ett år av restriktioner som drabbat konstvärlden hårt. Konståret 2021 har i likhet med scenkonsten och filmvärlden präglats av de publikbegränsningar som rått.Våra konstkritiker Mårten Arndtzén och Cecilia Blomberg har ändå lyckats ta del av en hel del konst. De rapporterar bland annat om det interaktiva konstverket Involution av konstnärsduon Lundahl och Seitl på Uppsala konstmuseum och från en utställning med den tyska konstnären Anne Imhof på Palais du Tokyo i Paris.Årets konsthändelser inkluderar utbyggnaden Liljevalchs+ i Stockholm av arkitekten Gert Wingårdh, debatten om "Vita havet" på Konstfack och kryptokonstens uppgång och fall. Dessutom minns vi två personer i konstvärlden som gått bort under året: konstnären Lars Vilks och konstkritikern Ingela Lind.Vi tipsar också om tre av årets konstböcker:"Hilma af Klint. En bioografi. Mänskligheten kommer att förundras" av Julia Voss."Brännpunkt Europa. Nysakligheter 1919-1939" av Kristoffer Arvidsson, Michael Azar, Lena Johannesson, Sacha Llewellyn, Mieke Rijnders (utgiven av Göteborgs Konstmuseum i samband med utställningen "Brännpunkt Europa" som pågick 12 juni19 september 2021)"Axel Törneman 1880-1925. Pionjär i brytningstid" av Anita Theorell och Bengt WanseliusProgramledare: Gunnar Bolin Producent: Nina Asarnoj

Kulturredaktionens konstkritiker Cecilia Blomberg och Mårten Arndtzén sammanfattar konståret 2021. Ännu ett år av restriktioner som drabbat konstvärlden hårt. KONSTÅRET 2021Konståret 2021 har i likhet med scenkonsten och filmvärlden präglats av de publikbegränsningar som rått. Våra konstkritiker Mårten Arndtzén och Cecilia Blomberg har ändå lyckats ta del av en hel del konst. De rapporterar bland annat om det interaktiva konstverket Involution av konstnärsduon Lundahl och Seitl på Uppsala konstmuseum och från en utställning med den tyska konstnären Anne Imhof på Palais du Tokyo i Paris.Årets konsthändelser inkluderar utbyggnaden Liljevalchs+ i Stockholm av arkitekten Gert Wingårdh, debatten om "Vita havet" på Konstfack och kryptokonstens uppgång och fall. Dessutom minns vi två personer i konstvärlden som gått bort under året: konstnären Lars Vilks och konstkritikern Ingela Lind.Vi tipsar också om tre av årets konstböcker:"Hilma af Klint. En biografi. Mänskligheten kommer att förundras" av Julia Voss. Översatt till svenska av Aimée Delblanc."Brännpunkt Europa. Nysakligheter 1919-1939" av Kristoffer Arvidsson, Michael Azar, Lena Johannesson, Sacha Llewellyn, Mieke Rijnders (utgiven av Göteborgs Konstmuseum i samband med utställningen "Brännpunkt Europa" som pågick 12 juni19 september 2021)"Axel Törneman 1880-1925. Pionjär i brytningstid" av Anita Theorell och Bengt WanseliusRysk samtidslitteratur: "Debutant" av Sergej LebedevFredrik Wadström har läst en ny rysk roman som på kort tid fått stor uppmärksamhet runt om i världen och som nu kommer på svenska. Boken heter "Debutant" men den är författaren Sergej Lebedevs femte roman.OBS-essän om det barriga livet som granVem älskar granen när det inte är jul? Barnen tindrar framför den en kväll, sedan åter ut i kylan, barrlös blir den ett avskräde som ingen orkar köra till tippen. I den här essän står Katarina Wikars upp för en flockvarelse.Programledare: Gunnar Bolin Producent: Nina Asarnoj

I afsnit nul snakker Sophie med Lotte Løvholm, der er selvstændig kurator. Hun laver udstillinger, performanceserier, bøger og artikler om kunst. Hun har en baggrund fra Teatervidenskab fra Københavns Universitet, en overbygning i Moderne Kultur og Kulturformidling og en overbygning fra Konstfack i Stockholm i kuratering. De taler blandt andet om vidt forskellige performanceformater, om hvordan performancekunst vender op og ned på sociale normer og koder, og om historiseringen af performancekunst i den vestlige verden. Hvis I har spørgsmål, tanker eller reflektioner I gerne vil dele, så skriv endelig til performancesnak@gmail.com Produktion og klipning: Sophie Grodin; musik: Benjamin Grodin; grafik: Max Morris-Doherty. PerformanceSNAK er støttet af Statens Kunstfond.

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

Ewa Kumlin är chef för Institut Suédois i Paris. Kulturhuset som är Sveriges enda av detta slag utomlands är en del av Svenska Institutet. SI är den svenska statliga myndigheten som har i uppdrag att öka omvärldens intresse och förtroende för Sverige.  Ewa som från början är utbildad bildlärare från Konstfack berättar för oss om sin uppväxt i Björbo hemma i Dalarna, livet som medföljande till maken och ambassadören Krister men också om Institut Suédois som i år firar 50-årsjubileum med Amitié (vänskap) som tema. - Det gångna året har fått många av oss att fundera på hur mycket vänner och en levande kultur betyder. Vänskap var därför ett självklart val när vi bestämde tema för jubileet, berättar Ewa.  Centret, där Ewa och maken även bor i en representationsvåning, huserar i ett vackert 1500-talspalats mitt i de centrala Maraiskvarteren i Paris. Palatset inköptes av Svenska staten med finansminister Gunnar Sträng i spetsen år 1965. Efter en större renovering öppnade Centre Culturel Suédois, som det då hette, i Paris 1971. Vanligtvis har man ca 100 000 besökare varje år men år 2020 och 2021 har man endast kunnat erbjuda digitala utställningar.   Ewa, som brinner för konst och design berättar också om hur hon under tiden i Japan som medföljande initierade och genomförde utställningen “Swedish Style in Tokyo”. 2003 mottog Ewa utmärkelsen Årets Svenska Kvinna av SWEA International för sitt arbete med att sprida svensk kultur utomlands.   Eva har många tankar runt livet utomlands och menar att det är viktigt att inte glömma bort vem man är bara för att man flyttar till en en ny, okänd plats. Istället kan man tänka på ordspråket “Gräv där du står” och försöka göra det man kan med det man är intresserad av. Ewa Kumlin är även Kulturråd vid den svenska ambassaden i Paris samt styrelseordförande för Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.  Läs mer om Institut Suédois och anmäl till Nyhetsbrevet från Institut Suédois på deras hemsida.  Institut Suédois i sociala medier:  Instagram: @institutsuedois Facebook: Institut suédois Svenska Institutet: www.si.se Atelier de Lumière i Paris.  

Är svenska högskolor och universitet genomsyrade av rasism? På Konstfack vill före detta studenter att utställningssalen "Vita havet" ska byta namn som en del i arbete för antirasism och mångfald. Designprofessorn Sara Kristoffersson invände, vilket ledde till hård kritik, namninsamling och massmejl till alla studenter. – Vem kommer våga skriva en debattartikel igen på Konstfack om det är det här som händer? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är svenska högskolor och universitet genomsyrade av rasism? På Konstfack vill före detta studenter att utställningssalen "Vita havet" ska byta namn som en del i arbete för antirasism och mångfald. Designprofessorn Sara Kristoffersson invände, vilket ledde till hård kritik, namninsamling och massmejl till alla studenter. – Vem kommer våga skriva en debattartikel igen på Konstfack om det är det här som händer? See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Aktuell med nya skivan A History of Silence som hon beskriver som ett preacher-album. Det skulle dröja fem år efter debutalbumet innan Sibille Attar bröt tystnaden med EP:n "Paloma's Hand". Ytterligare tre år senare släpps i morgon albumet "A History of Silence", som artisten själv beskriver som ett preacher-album. Vad betyder det? Sibille Attar gästar dagens P1 Kultur för att prata om nya skivan och vad som hänt sedan sist. KONSTNÄRLIG FRIHET UNDER ATTACK I dag släppte organisationen Freemuse sin årliga rapport över tillståndet för konstnärlig frihet runtom i världen. Det är dyster läsning - den konstnärliga friheten är på reträtt i spåren av pandemiåret. Inte minst i Europa. Kulturrådets Svante Weyler gästar programmet för att prata om vad man kan dra för slutsatser, och vad kulturrådet gör för att främja konstnärlig frihet globalt. Vi pratar dessutom med den turkiska författaren Asli Erdogan, som själv suttit fängslad, om konstnärers villkor i Turkiet. SVENSK-IRANSK FILM TÄVLAR I BERLIN Filmfestivalen i Berlin börjar på måndag och en som tävlar i huvudtävlan i år är den iransk-svenska regissören och skådespelaren Maryam Moghaddam. Hennes film "Ballad of a white cow", som hon har gjort med sin man, regissören och manusförfattaren Behtash Sanaeeha, behandlar den känsliga frågan om dödsstraff i Iran. Vår reporter Emma Engström har intervjuat regissören. VECKANS ORD Varje vecka väljer en medarbetare på kulturredaktionen ett ord som på något sätt ringar in samtiden. I eftersvallet av debatten om Vita havet på Konstfack har Mårten Arndtzén sett en nio år gammal dokumentärfilm med förnyad aktualitet. Veckans ord är havet. DAGENS ESSÄ Existentialismen bröt med filosofihistorien genom att zooma in på den enskilda individen, kastad in i en viss situation i världen, men samtidigt fri och fullständigt ansvarig, med all den ångest det medför. Den moderna existentialismens portalfigur var länge Jean Paul Sartre, men portalverket kan mycket väl ha varit Simone de Beauvoirs "Det andra könet". Filosofen Ulrika Björk reflekterar i dagens OBS-essä över existentialismens tankevärld och vad det innebär att man inte föds, utan formas, till kvinna.

Artisten Danileigh har gjort en katastrofalt dålig låt som dessutom tar sig vissa friheter . Vi snackar om vår syn på våra respektive "kulturer". Rasifierade studenter på Konstfack har startat ett upprop. Vi pratar om "riskerna" med att belysa viss sorts rasism.Sen snackar vi ekonomi som ifall man kan kräva att ens barn betalar för sig hemma? Betalade vi hemma? Också snack om sparande till både nöje, pension och barn - kalla oss The Medelålders Meeting Podcast. Dessutom: $5 minisode teaser, Peter är en hyfs-nazi och problematiska rum och informationsinsamling på Clubhouse (vars hype är död).För att höra detta avsnitt: signa upp på patreon.com/powermeetingpodcast från $1 i månaden! See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vita havet heter den stora éntrehallen på Konstfack. Nu ska det döpas om till havet, kort och gott. Bort med det vita alltså. Förslaget på att byta namn på Vita havet uppges ingå som en del i ett större arbete mot, och en dialog kring, strukturell rasism – ett arbete som drivits vidare av den interna arbetsgruppen ”Våra rum på Konstfack.” Bakgrunden är ett förslag från det anonyma konstnärskollektivet Brown Island, som startades på skolan år 2016, där endast rasifierade får ingå. Sara Kristoffersson, professor i designhistoria på Konstfack och kritiker i DN, har öppet kritiserat förslaget till namnbyte. Hon menar att namnet och dess historia inte har nåt med ett rasistiskt tänkande att göra överhuvudtaget. Namnet på utställningshallen har en historia och har hängt med sedan många år då Konstfack flyttade från stan till Valhallavägen och sedan till Telefonplan.I dagens avsnitt pratar Ivar Arpi med Sara Kristoffersson. Producent: Negar Josephi. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

De stora strömningstjänsterna lanserar dokumentära serier i en strid ström. Löpandebandproducerade truecrime-serier om våldsverkare och spektakulära brott, men ofta också filmer med en personlig ton och konstnärlig ambition. I dagens P1 Kultur tar vi ett stort grepp på genren. Vad gjorde svenskt dokumentärskapande stort internationellt? Hur tänker internationella producenter? Och vad är så lockande med skogsskövling? Medverkar gör filminstitutets dokumentärkonsulent Juan Pablo Libossart samt filmmakarna Ewa Cederstam och Kasper Collin, som också sitter i juryn för Oscars dokumentärpris. Och så har Björn Jansson pratat med Margreth Olin som gjort filmen om den norska fotografen Lene Marie Fossen, svårt sjuk i anorexi. VAR HÄNDE MED SAMTALET OM KONSTFACKS VITA HAVET? Tekniken var inte med oss i torsdagens sändning, när den senaste tidens kulturdebatt om Konstfack, om ifall skolans utställningssal Vita havet borde byta namn. Vi hör kulturskribenterna Nathan Hamelberg och Christer Abrahamson om vem som har tillgång till konstskolorna - och i förlängningen till konsten. Programledare: Lisa Bergström Producent: Estrid Holm

Moa Wallin är tillbaka och pratar om hatet mot lyckliga par, kalabaliken på Konstfack sammanfattas av Kristofer, Nanna har sett metafilmen Malcolm och Marie. Också: Therese Lindgrens försök till CA-debatt.

I veckans avsnitt av Panelen diskuterar Catarina Kärkkäinen, Arvid Åhlund och Stefan Stern regeringens flaggning för en hårdare nedstängning vid en tredje coronavåg, energikrisens vara eller inte vara och rasismdebatten på Konstfack. Programledare: Erik Thyselius.

De senaste veckorna har en debatt om rasism och mångfaldsarbete på Konstfack rullat fram på kultursidorna. Ytterst har det handlat om utställningssalen "Vita havet" borde rummet byta namn till bara "Havet"? Men vad handlar hela den här debatten egentligen om? Samtal med kulturskribenterna Nathan Hamelberg och Christian Abrahamsson. (OBSERVERA: På grund av tekniska problem kunde inte Christian Abrahamsson medverka i programmet - hör honom istället i fredagens (19 feb 2021) program.) FOLKMUSIKALISK HYLLNING TILL DET FRÄMMANDE En grekisk amanes-sångare; en indisk baul-guru; en legendarisk dalaspelman och en riti-spelare från Västafrika - det är fyra musiker som tjänat som inspirationskällor till Ale Möllers nya skiva: "Xeno manía" - en hyllning till det främmande. Folkmusiklegendaren Ale Möller är gäst i P1 Kultur. PITEÅ FIRAR 400 ÅR MED KONSTPROJEKT  Piteå, Göteborg, Luleå och Borås alla firar de 400 år i år. I veckan drar ett konstprojekt i Piteå igång för att uppmärksamma jubileet. Vi har varit där. ESSÄ: BRITTERNA GRÄVER ALDRIG BARA DÄR DE STÅR Lågmälda och verklighetsbaserade "The Dig" med Ralph Fiennes och Carey Mulligan väckte stort intresse när den hade premiär på Netflix i januari och fick bland annat en fyra i betyg av Emma Engström i Kulturnytt. Filmen som handlar om en arkeologisk utgrävning, har fått författaren Ulrika Kärnborg att fundera på britternas dubbla identitet, på film och i verklighet. Programledare: Lisa Wall Producent: Eskil Krogh Larsson

Kalle Berg och Babs Drougge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3. Idag snack vi om att Nordkorea anklagas för att ha hackat Phizer på deras Vaccindata och dataintrång från olika stater är något som ökat under pandemin. Sen tar vi oss an rasismdebatten på Konstfack. Ett mångfaldsarbete pågår, men nu har diskussionen fastnat i debatt om huruvida namnet Vita Havet ska få finnas kvar eller inte.