Podcast appearances and mentions of henrik persson

Andreas träffar gitarristen/Ljudteknikern Henrik Persson, De pratar om allt ifrån Suhr gitarrer, Kinaturnéer med Mass Diversity, att vara ljudtekniker på CC Puben i Gävle och om massa prylar såklart! Mycket Nöje! Stort tack till alla som supportar oss via Patreon: https://www.patreon.com/user?u=32426577 och Swish: 1236293344

En granskning av svensk räddningstjänst. Del tre. Efter de stora skogsbränderna 2014 och 2018 har beredskapen för sådana här stora bränder blivit bättre, och bland annat har det blivit lättare för räddningstjänsterna att snabbt få hjälp av helikoptrar och flygplan. Men många anser att det inte räcker, till exempel får många brandmän varken utbildning eller övning i skogsbrandsläckning. Det är också stora skillnader i vilken utrustning räddningstjänsterna har på vissa räddningstjänster är brandbilarna fullproppade med den senaste tekniken, medan brandmän på andra håll får använda sina egna telefoner för att hitta rätt till en olycksplats.I det tredje och sista avsnittet medverkar Louise Kramnäs-Larsson vid deltidskåren i Vuollerim, Thomas Vinnberg, räddningschef i Kiruna och Gällivare, Mattias Andersson och Tommy Lindgren vid Medelpads Räddningstjänstförbund, Henrik Persson vid Räddningstjänsten Söderåsen, Mats Åberg, räddningschef på Norrhälsinge räddningstjänst, Johan Szymanski, brandingenjör med egen podd om räddningstjänst samt Fredrik Johansson, lärare på MSB:s skola i Revinge.Programledare är Håkan Svensson och Urban Björstadius och programmet görs av Produktionsbolaget Prata.

En granskning av svensk räddningstjänst. Del två. Antalet uppgifter som brandmän ska hantera har ökat från början vad det främst bränder de skulle släcka, men sedan har det tillkommit allt från trafikolyckor och hjärtstillestånd till drunkningslarm och utsläpp av farliga ämnen. Brandmän ska idag också bland annat samverka med polis och ambulanspersonal vid terrorattentat och skolskjutningar. Men hur välutbildade brandmännen är skiljer sig stort mellan räddningstjänster i olika delar av landet. På vissa håll har de en tvåårig utbildning medan brandmän på andra håll rycker ut med bara en tvåveckors introduktionskurs som utbildning.I det andra avsnittet av tre medverkar Louise Kramnäs-Larsson vid deltidskåren i Vuollerim, Thomas Vinnberg, räddningschef i Kiruna och Gällivare, Henrik Persson vid Räddningstjänsten Söderåsen, Johan Szymanski, brandingenjör med egen podd om räddningstjänst samt Maria Svensson, Fredrik Johansson och Stefan Svensson, lärare på MSB:s skola i RevingeProgramledare är Håkan Svensson och Urban Björstadius och programmet görs av Produktionsbolaget Prata.

En granskning av svensk räddningstjänst. Del ett. På många håll i Sverige har man stora problem med att rekrytera deltidsbrandmän. Allt färre brandmän ska göra alltmer, och värdet på det som förstörs i bränder ökar. Många brandmän rycker också ut med bara en tvåveckors introduktionskurs som utbildning, och på vissa håll saknar de viktig utrustning. Det här är en försämring som pågått under lång tid, men det är också stora skillnader mellan räddningstjänster i olika delar av landet.I det första avsnittet av tre medverkar Louise Kramnäs-Larsson vid deltidskåren i Vuollerim, Mats Åberg, räddningschef vid Norrhälsinge räddningstjänst, Henrik Persson vid Räddningstjänsten Söderåsen, Thomas Vinnberg, räddningschef i Kiruna, Johan Szymanski, brandingenjör med egen podd om räddningstjänst samt Fredrik Lindqvist, Tommy Lindgren och Mattias Andersson vid Medelpads Räddningstjänstförbund.Programledare är Håkan Svensson och Urban Björstadius och programmet görs av Produktionsbolaget Prata.

IBOS har lavet en kursusrække til forældre, der har et barn med synshandicap, i samarbejde med Synscenter Refsnæs og Foreningen af forældre til blinde og svagsynede. IBOS' psykolog Elsebeth Mortensen og synskonsulent Henrik Persson giver dig viden og gode råd i forhold til temaet fritidsaktiviteter og fritidsjobs. De kommer fx ind på: Hvorfor man skal have et fritidsjob og gå til fritidsaktiviteter, hvilke jobs kan man varetage, vigtigheden af sociale relationer i forhold til arbejdsliv og foreningsliv m.m. Du møder også Methap, der er synshandicappet, som deler sine erfaringer. Lyt med uanset om du er forælder eller ung med synshandicap.

Themes of food and crime knit seamlessly together in this month’s crop of sketches, written by you! This month, Sketch Please was written by: Kristie McNiel, Joe Young, Chris Ballard, Leonie Rachel, Henrik Persson, Paul Nash and Patrick Robinson. It stars... Ruby Martin, a stand-up and podcast host: Monthly arts and craft comedy night Wednesday 20th March Comical Comedy @comical_comedy Trashfiremag.com for her honest funny takes on how we’re all bad people @rubymartinart @nsfwriting for her smutty fan fiction podcast Phoebe Batteson-Brown, an actor, performer, voice artist and one half of sketch duo Ladylikes: @ladylikescomedy ladylikescomedy.com phoebebattesonbrown.com Check out her show Top Secret House Party Plus Sketchy Ladies on Thursday 21st March at the Water Poet, London, 7pm Katerina Robinson is an actor, stand-up comedian and writer: @misskaterinar www.katerinarobinson,com You can star in Sketch Please too. Just send in your name or sketch with the subject title ‘performer’ or ‘sketch’ to sketchplease@podcastpioneers.com. You can follow our host Katharine Kerr @katkerrradio on Twitter. This month’s sketches in order: Kristie McNiel - Come Dine with Me Spoof Joe Young - Adventurous Dining Chris Ballard - DIY Sketch Leonie Rachel - Wellness R Us Henrik Persson - Foxhole Paul Nash - Mugger Rugger

När personalen ifrågasatte hans ledarstil var det jobbigt, tycker Henrik Persson Ekdahl, medgrudare till Optimizer invest. Men också lärorikt. I lördagens poddavsnitt av Förnuft & Känsla tar han också upp svårigheten med att hitta balansen som chef och sin nästa investering. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Från att ha siktet inställt på OS i simning i början av milleniet till att vara techmiljardär och investerare i Marbella idag. Idag kan vi presentera Henrik Persson Ekdahl som nästa gäst där han berättar om sin otroliga entreprenöriella resa. En otroligt smart, ödmjuk och framgångrik person som delar med sig öppet och ärligt om sina tankar och erfarenheter. Instagram: @underfemton

Att känna att man inte riktigt passar in bland tjejer eller killar och varför idrotten så ofta delar upp på just det sättet. Det handlar Juniorsporten om den här veckan. Att älska sin sport och sina lagkamrater, men ändå inte riktigt trivas, för att man inte känner att man passar in. Så var det för Leon. Eller Denise som han hette då, som målvakt i Leksand i hockeyns högsta serie på damsidan. Hockeyn har varit helt mitt liv. Allt från de kompisar jag varit med till det jag gjort på dagarna, skola och var jag har bott. Allt har speglats av hockeyn. Det finns ju inget så härligt som att plocka den där pucken eller vinna den där matchen och gemenskapen i ett lag. Men i våras slutade han. Anledningen är att jag kommit ut som transsexuell. Det betyder att jag är född i en tjejkropp men identifierar mig som kille. Nu har jag börjat med hormoner och det blir som dopning, berättar 21-årige Leon Reuterström. Han säger att han alltid känt sig som kille och önskar att alla fick möjlighet att välja om de vill spela med killar, tjejer eller i blandade lag. Varför finns det inte fler lag och träningsgrupper med blandade kön? Vi ställde frågan till Riksidrottsförbundet, som organiserar och håller ihop alla förbund och föreningar i alla olika sporter i Sverige. Henrik Persson jobbar där och säger sig ha koll på vad som är vettigt när det gäller barn idrottande. Idrotten var uppdelad från början och sedan har den i många fall fortsatt så. Varför gör ni inte om det? Jo, det finns en del mixade lag och träningsgrupper, framför allt inom individuella idrotter. Men jag tycker att det händer en del inom fotboll och andra lagidrotter - i alla fall i träningssammanhang. Det är bökigare med tävling. Vad är fördelen med att blanda tjejer och killar? Den här uppdelningen innebär ofta att den ena ses som bättre än den andra och man jämför så fördelen är att man kan slippa den jämförelsen. En annan fördel är att man får fler kompisar, säger Henrik Persson på Riksidrottsförbundet. Jag tycker inte att kön ska ha så stor betydelse. Det ska handla om var du vill vara och var du känner dig hemma. Man ska inte bli intvingad att vara där man inte trivs, säger Leon Reuterström. Redaktör: Linn Nenzén

En av Sveriges ”self made billionaire” från Skåne. Många kallar han pansarvagnen för att han flyger fram med sin envishet och drivkraft. Kom från en enkel familj i Skåne och började sälja glass, nu säljer och köper han bolag och är en av de främsta investerarna. Han tjänade ihop sina första miljoner men förlorade sen allt och var på botten, sen jobbade han upp allt igen. En spännande historia om att förverkliga sina drömmar, bli ekonomiskt oberoende, framgångsnycklar, Catena media, P-böter i England, olyckan som barn och hur man lyckas online

En av Sveriges ”self made billionaire” från Skåne. Många kallar han pansarvagnen för att han flyger fram med sin envishet och drivkraft. Kom från en enkel familj i Skåne och började sälja glass, nu säljer och köper han bolag och är en av de främsta investerarna. Han tjänade ihop sina första miljoner men förlorade sen allt och var på botten, sen jobbade han upp allt igen. En spännande historia om att förverkliga sina drömmar, bli ekonomiskt oberoende, framgångsnycklar, Catena media, P-böter i England, olyckan som barn och hur man lyckas online

Börspodden presenterar ett monsteravsnitt med en av Sveriges mäktigaste techinvesterare - Henrik Persson Ekdahl. Hör en self-made miljardär berätta om vägen till toppen. Framgångar, motgångar och tillfälligheter. Dessutom delar Henrik med sig av en hel del tips och trix. Måstelyssning!

De kallades för "sålda barn" och kom från Tornedalen. För små summor byttes dom bort för att klara livhanken. Många av barnen kom aldrig hem igen och vissa kände inte ens till sitt ursprung. När svälten drabbade människor förr tog de ibland till drastiska åtgärder. Som i Tornedalen längst upp i norr där en del till och med var tvungna att lämna bort sina egna barn.Varje år följde människor med de så kallade rajd-samerna som flyttade mellan sina vinter- och sommarvisten från Tornedalen över fjället till kusten på den norska sidan. De hjälpte hela familjer, men det vara också många ensamma barn som fick följa med dom, för att sen placeras i norska fosterfamiljer.Föräldrarna på den svenska sidan fick betalt, och fosterföräldrarna på norska sidan betalade. Därför har man talat om de här barnen som sålda barn.Lars Persson Junkka och var bara fem år gammal när han 1832 skickades över till Salangen strax norr om Narvik på den Norska kusten.Hans efterkommande släkt finns idag både på den svenska och norska sidan, och på underliga vägar har de lyckats knyta kontakt med varandra i dag.Fredrik Mattson i Stockholm är en av ättlingarna till Lars.- Lars Pedersen är min morfars farfars bror. Han föddes i Finland, men växte upp i Tornedalen. Han hade en väldigt gammal pappa, som var närmare 70 år när Lars föddes, berättar Fredrik Mattson.Den redan fattiga familjen fick ännu svårare att klara sig när pappan dog, och hans mamma kände sig tvungen att skicka Lars med rajdsamerna till Norge. Det var väl kanske den tidens sätt att klara den svåra situationen, tror han. I slutändan fick ju ändå Lars det bättre i Norge än om han blivit kvar och svält i Tornedalen.- Det var säkert en stor sorg för mamman, säger Fredrik Mattson, som vet att hon länge gick runt i byarna och tiggde. Det verkar som att familjen hållit en viss kontakt med varandra, och Fredrik tror att den gick via rajdsamerna.- Det var väl den tidens Internet, skojar han.När Lars kom till Norge förnorskades hans namn. Efternamnet Persson blev Pedersen och det samiska tillnamnet Junkka försvann helt.Lars blev kvar i Norge hela sitt liv och bildade så småningom egen familj där. Ann Peggy Dalehaug är en av hans norska ättlingar och på hennes vardagsrumsbord i Oslo har hon lagt fram de dokument som hon funnit i det norska Riksarkivet och i familjens gömmor. Hon behöver inte tänka länge för att svara på frågan om vad det fanns på den norska sidan som inte fanns i Tornedalen.- Det fanns mat, rätt och slätt, säger Ann Peggy Dalehaug som också är släkt med Lars Pedersen, som kom till Norge som liten pojke. Hon har suttit många timmar på riksarkivet i Oslo för att ta reda på hans historia.Golfströmmen gör att klimatet utmed kusten är oerhört mycket mildare än på samma breddgrader längre österut. De isfria vattnen som gjorde att det alltid fanns mat att hämta i havet, och att det också var enklare att ägna sig åt jordbruk när marken inte var frusen så lång tid.Till denna plats på jorden kom alltså Lars Pedersen och många andra barn. Barntrafiken verkar ha varit etablerad redan på 1600-talet, och på Lars tid, under 1800-talet, var den ett normalt inslag. De som forslade barnen hade ju gett föräldrarna betalt vid avfärden och nu fick de i sin tur betalt av de nya fosterfamiljerna på den norska sidan.- Bönderna betalade något till dem som fraktade barnen och så kom de till gårdar där de växte upp. De blev fosterbarn och arbetade som gårdspigor och gårdsdrängar. De blev en del av familjen, säger Ann Peggy Dalehaug. Hon tror att det var en kombination av både medmänsklighet och behov av fler händer på gårdarna som gjorde att familjer tog emot fosterbarn från Sverige, tror hon.- Men det är klart att barnen utgjorde en billig arbetskraft, men det var säkert väldigt olika beroende på vilka hem de kom till.- Vissa blev nog verkligen en del av sina nya familjer och behandlades som de biologiska barnen, andra behandlades säkert med mindre kärlek och omsorg. Det finns en del arkivmaterial som tyder på att banden med familjerna hemma i Sverige ofta klipptes ganska bestämt. Det fanns en prost i Ibbestad i Norge i början av 1800-talet som hette Gunnar Berg. Han förde anteckningar om sina konfirmander i kyrkböckerna, och bland de anteckningarna ser man ett antal som inte vet något om sitt ursprung, men som däremot vet hur mycket deras fosterfamiljer en gång betalat för dem.Bland konfirmerade 7:e söndagen efter trefaldighet 1810 finns Johannes Olsen, född i Sverige av föräldrarna Ole Johnsen och Ingeborg Olsdotter som bägge är döda. Såld till D.B i Lavangsnes (-näs) hos vilken han är uppfostrad. Han läser oklanderligt i bok, kan läroboken någorlunda är icke oeftertänksam Ålder: på 19:e året. Den 21 söndagen efter trefaldighet konfirmerades Johannes Pedersen född efter hans uppgivande i Sverige av fadern Peder och modern Elen. Är köpt av I.B. i Fjordbotten. Skall vara 20 år. Samma dag konfirmerades Maria Henriksdotter, född i Sverige. Köpt för en ko av E.H. och uppfostrad hos honom. Läser någorlunda i bok. Enfaldig och bristfällig i kunskaper. 19 år. Vidare konfirmerades samma dag Peder Hansen född i Sverige av fadern Hans och modern Anna. Köpt för 5 riksdaler av O.J. i Flöyet hos vilken han är uppfostrad. Läser måttligt i bok, kan läroboken mycket måttligt, skall vara omkring 23 år. Alla helgons söndag 1813 konfirmerades Eva Johansdotter, född i Sverige varifrån hon fördes hit 2 år gammal och köpt av John H i Skårvik efter vilken hon kallar sig Johnsdotter. Hennes föräldrars namn är såväl henne som fosterföräldrarna obekant. Hon läser gott i bok men är annars måttligt upplyst. Skall vara omkring 20 år. Vidare konfirmerades samma dag Berit Adamsdotter som köptes 7 år gammal av R.T i Bougen. Född i Sverige, fadern Adam och modern Anna. Läser tämligen väl i bok, men besitter i övrigt måttlig kunskap. Skall vara 21 år. 21 söndagen efter Trefaldighet konfirmerades Anders Olsen född i Sverige Köpt av Inger M. Vidare Henrik Henriksen född i Sverige. Fadern Henrik och modern Berit, mer vet han inte om dem. Köpt för en ko av O.A i Gamvik. Läser skapligt. Omkring 22 år gammal.Trots att de svenska barnen skrevs in som fosterbarn i norska familjer var det inte självklart för myndigheterna att de skulle betraktas som norska, för det krävdes flera saker de måste tala norska, och den som ville arrendera mark måste ändra sina namn till något som klingade norskt. Lars Pedersen hade haft familjenamnet Junkka när han först kom till Norge, men det måste han släppa.Lars växte upp och flyttade från sin fosterfamilj. Han gifte sig 1855 med svenska Brita från Jukkasjärvi, som fick byta namn till Berit, och två år senare fick de ta över arrendet på gården Katrineheug, en gård som han senare fick lov att köpa loss. Det gick alltså bra för Lars, trots att villkoren för dem som kommit över fjällen var betydligt tuffare än för dem som hade sina rötter där. Om inflyttarna alls fick en chans att köpa jord så var de hänvisade till den som ingen bofast ville ha:Det var ett klassindelat samhälle. De som kommit österifrån de fick de sämsta gårdarna och jordarna att bosätta sig på, så de tillhörde den lägre klassen rätt och slätt, säger Dalehaug.De allra flesta svenskar som kom till Nordnorge assimilerades och gled in i det nya samhället, men det kunde ta tid, och ett skäl till det kan ha varit att det verkar ha varit ganska knalt med skolgången för en del av barnen. Lars Pedersen själv kunde inte skriva. Det har Ann Peggy Daleheug förstått av ett dokument från Lars ålderdom, några år in på 1900-talet. Det har han undertecknat med "hand-på-penna", som det heter. Det betyder att någon annan styr vad som skrivs samtidigt som Lars håller sin hand på pennan.- Jag tror att många av de barn som kom ungefär då Lars Pedersson kom fick ganska kort skolgång.Gården Katrineheug har funnits kvar i släktens ägo, Ann Peggy Daleheug är själv uppvuxen där. Hon har haft just gården som sin utgångspunkt när hon forskat. I sin forskning har hon upptäckt att Lars själv fortsatte att ta emot barn från Sverige. Trettio år efter Lars kommer ett brorsbarn till honom som heter Peter, och ytterligare 30 år senare en ung flicka. Hon heter Maria Johanna Henriksdotter och efter henne finns ett brev skrivet hem till prästen i Vittangi.13 år gammal kom jag från Sverige med flyttlapparna för att bli gäst hos min farbror som bor i Norge, eftersom mina föräldrar var mycket fattiga. Nu har jag gått i norsk skola och har lärt det norska språket, och blir efter min egen beräkning 17 år till hösten, vilken tid jag tänker det är dags att konfirmeras. Mina föräldrar har flyttat bort till en annan stad i Sverige och jag vet inte var de finns, och jag har inte någon dopattest som talar om i vilken kyrka jag är döpt. () Jag vill ödmjukt be prästen att vara barmhärtig nog att se efter i Vittangis prästegälls bok, om jag är döpt därstädes och sända mig dopsattesten snarast möjligt. Jag är fattig, men Gud är rik. Mitt namn är Maria Johanna och min faders namn är Henrik Persson och moders namn Alla Lisa Johannesdotter.Detta att Lars unga släktingar klarar av att söka upp honom för att få bo hos honom i Norge visar, menar Ann Peggy Dalehaug att Lars var ovanlig eftersom han verkar ha haft kvar kontakten med sina rötter. Men släktingarna var inte de enda fosterbarnen på Katrineheug:- I mitt letande på Riksarkivet och kyrkoböcker så såg jag att det var många barn som växte upp på Katrinehaug, också barn som inte tillhörde familjen, så det var nog en tradition på Katrinehaug att ta emot barn som får vara där ett tag de får bostad, mat och kläder, de är en del av hushållet på gården. -Det är intressant att se att människor i samhället tar hand om varandra och hjälper till. Men självklart så gav ju dessa barnen något tillbaka till familjerna i form av arbete, säger Ann Peggy Dalehaug.Hon menar att de norska familjer som tog emot svenska fosterbarn visserligen hade nytta av dom i hushållet, men att detta också var ett sätt att sträcka ut en hand och hjälpa de familjer på svenska sidan som inte klarade av att försörja alla sina barn.Fredrik Mattson och Ann Peggy Dalehaug har numer kontakt med varandra och historien om hur den norska och svenska grenen av släkten återförenades är speciell och visar att släktforskning emellanåt måste ske till fots.Ann Peggy hade nämligen en farbror som reste mycket i norra Sverige, och som ville leta efter familjens rötter. Han hade en enda ledtråd och det var namnet Junkka som Lars Pedersen hade haft med sig när han kom till Norge i mitten av 1800-talet. Men ingen på den norska sidan visste om Junkka var ett familjenamn eller namnet på en by. I en databas över ortsnamn fick han hjälp och kunde med tiden lista ut att Junkka var det gamla, numer övergivna namnet, på den by i Pajala kommun som idag heter Parkalompolo.Efter det var det Ann Peggys tur att resa dit. Hon knackade på i ett hus, och fick plötsligt veta en del historia om sin familj. Hon fick också kontakt med Fredrik i Stockholm. Lars Pedersen återsåg aldrig sin mor hemma i Tornedalen, men hans ättlingar på olika sidor om gränsen, fann alltså varandra till sist. När familjerna nu strålade samman visade det sig att de visste helt olika saker om sin gemensamma historia.På den norska sidan låg det självklara fokuset på Lars Pedersen, men den svenska släkten hade mest utgått hans brorson Peder, han som for till Norge 30 år efter Lars.Den resan hade han uppenbarligen gjort utan att säga något till någon i Sverige.- Peder rymde en natt från familjens nybygge i Parkalompolo, trots att han var äldst och sannolikt skulle fått ta över gården. Det var under de värsta missväxtåren som han försvann och ingen visste vart han hade tagit vägen.- Det var först på 1990-talet som jag återfann honom, och upptäckte att han hade stuckit iväg till Norge, till sin farbror Lars, berättar Fredrik Mattson.- Och den svenska grenen kände från början inte till Lars, fyller Ann Peggy Dalehaug in. Så tillsammans kunde vi lägga det pussel som var familjens historia, säger hon. Och får två år sedan, sommaren 2014, kunde hela släkten samlas på Katrinehaug.Norsk forskningDet finns gott om hemsidor som berättar om hur man kan släktforska i norska källor. Här är några av dem:Genealogiska föreningens sida om forskning i NorgeSläktforskarförbundets sida om forskning i NorgeSläkten Kvalevaags hemsida med tips om norsk släktforskningDet finns också en bok som skrevs 1959 av Emil Grym, som berättar om den urgamla trafiken från Tornedalen till den norska kusten, och där ett eget avsnitt handlar om de barn som skickades iväg ensamma. Boken finns inscannad och tillgänglig på nätet via Nordkalottens Kultur och forskningscentrum.Emil Gryms bok: Från Tornedalen till Nordnorge: Programmet är gjort av Elisabeth Renström, Pekka Kenttälä och Gunilla Nordlund Uppläsare: Patrik Paulsson och Linnea Luttu slaktband@sverigesradio.se

Uffe och Peter pratar om den stundande Hockeygalan den 2:a maj – Sveriges första riktigt trovärdiga hockey-prisutdelning. Henrik Persson befinner sig i Sydafrika och bevakar Division 3-VM, eller D-VM som det också kallas. Dessutom diskuteras soppan kring Carl Söderbergs övergång till Boston och Filip Forsbergs blixtdebut i NHL.

I avsnitt nio pratar Robert Pettersson om Elitseriens semifinaler. Peter Sibner berättar om varför ett år i Bradford är väl så roligt som ett i Thailand och Henrik Persson pratar om Hockeysveriges stundande resa till D-VM i Kapstaden. Dessutom: kommer Örebro och Leksand säkra avancemang på lördag?

Att var död och uppstånden redan nu? Här kommer VDM Podbibel #7: Kol 2:20-3:3Allt gott/Henrik PerssonLyssna här!