Podcasts about larmet

David har levt Linneas drömliv, Linneas projektledardröm och vuxna som leker, ew. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hela veckans Morgonpasset i P3 hör du i Sveriges Radio Play.Linnea har ett nytt mission: Bring back svengelskan. En kvinna från Ed fick en golfboll i sina chips (dröm?). David Druid har varit på loppis (ja, du hörde rätt). Varför hade alla nya i klassen chinchillor? Och varför fick man aldrig köpa något av sina föräldrar? Vi snackar kalasdrömmar, NEJ-uppväxt och måste man leka med barn? I Matilda Rånges obekväma falska lilla hål idag: Vuxna som leker. David ringer sina polare för att säga god morgon. Matilda Skarehag från P3 Nyheter om deras granskning av Evidensia. Linnea Holm och Hanna Persson från podden “Surret” gästar studion - aktuella med livepodd på temat skuld och skam. Vad känner de skuld och skam för? OCH vad är deras största bråk någonsin? Matilda Rånge från P3 Nyheter om nya fall av difteri och det stora Grand Hôtel-mysteriet. Linnea recenserar Davids mammas entertainment system.Tidpunkter i avsnittet:16:24 Nyhetsfördjupning: Nya fall av difteri i Europa21:36 Larmet inifrån Evidensia45:52 Nyhetsfördjupning: Grand Hôtel-mysteriet1:03:36 Matilda Rånges obekväma falska lilla hål: Vuxna som leker1:18:40 Hanna och Nea från ”Surret”Kapitellänkarna ovan leder till avsnittet utan musik i Sveriges Radio Play.Programledare: David Druid och Linnea Wikblad.

Sent på kvällen den 14 april hörs skott över Biskopsgården, två unga män har skjutits ihjäl. En av polisens teorier är att morden är en del av den långa konflikten som präglat stadsdelen i snart 15 år. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ”Min egna känsla också var ju såklart - varför? Det här är ju, återigen så unga personer, det är klart att man blir berörd, det är en fruktansvärd händelse”, det säger Marko Ivanisevic, kommunpolis i Biskopsgården på Hisingen i Göteborg. Larmet om skjutningen kommer in till polisen vid 23.30-tiden, flera som bor på det stora bostadshuset på Vintervädersgatan har hört skotten. Polisen är snabbt på plats men de två killarnas liv, 18 och 21 år, går inte att rädda. Vad som ligger bakom dubbelmordet vet vi inte – utredningen är fortfarande i ett tidigt skede men båda killarna var ostraffade. En av polisens teorier är att killarna inte var de egentliga måltavlorna. På platsen befann sig också en annan kille, som kan kopplas till ena sidan i det som har kallats för Sveriges längsta gängkrig – mellan Norra och Södra Biskop. I det här avsnittet berättar vi det vi vet om dubbelmordet just nu och på vilket sätt det skulle kunna kopplas till det pågående gängkriget. Ett krig som lett till otaliga våldsdåd och många mord. ”Det är väldigt många oskyldiga som har drabbats, vi pratar barn, vi pratar föräldrar, vi pratar om sprängningar där oskyldiga människor har dött. Det är en väldigt hemsk och mörk konflikt som har pågått i snart 15 år”, säger Karwan Faraj, frilansjournalist som gjort flera dokumentärer om konflikten. Programledare: Petra Berggren och Fanny HedenmoProducent: Jenny HellströmReporter: John Pira Ljudtekniker: Johan Hörnqvist Kontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

En ny variant av drogen spice väller över Sveriges gränser. Hittills i år har Tullverket beslagtagit nästan 25 kilo och nu slår de larm om den stora ökningen. Hur farlig är den nya substansen? Varför har den blivit så populär att ta in? Och finns det risk för en ny spice-epidemi? Gäst: Kai Knudsen, drogexpert och överläkare på intensivvården på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Programledare och producent: Olivia Svenson. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Nyheterna Radio 12.00

Den värsta masskjutningen i Sverige någonsin inträffade i Örebro i tisdags. Larmet kom till polisen strax innan halv ett; skottlossning på Campus Risbergska. Polisen har bekräftat att 11 personer dödats och sex personer vårdas på sjukhus i regionen. Gärningsmannen, en man i 35-årsåldern, var inte känd av polisen sedan tidigare. Mannen tog sitt liv på platsen men det är fortfarande oklart varför han genomförde dådet. Vad var det som hände? Vad vet vi om gärningsmannen nu och vad väntar de närmaste dagarna? Gäst: Amanda Hällsten, krimreporter på Aftonbladet. Programledare och producent: Jenny Ågren. Klipp från: Aftonbladet, Rapport, TV4 Nyheterna. Kontakt: podcast@aftonbladet.se.

Åtgärder mot oseriösa HVB-hem hade kunnat komma mycket tidigare, men Ivos ledning har återkommande bromsat sina egna inspektörer. Det uppger flera personer inom Inspektionen för vård och omsorg för Ekot. Ivo-ledningen tillbakavisar kritiken och menar att man förändrat sitt arbetssätt så det ska bli mer rättssäkert och ge mer stabila underlag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Vi får ju inte agera på ganska mycket allvarliga uppgifter som kommer in. Och sen att man vet att de här barnen bor där under tiden. Och vi liksom agerar inte alls, säger en inspektör som vi kallar för Erik, till Ekot. Ekots granskning har visat på stora brister i hur Ivo hanterat polisers anmälningar om allvarliga missförhållanden på HVB-hem. Så här säger en kille som tidigare var placerad på ett hem som poliser larmat om. Vi kallar honom Sam och har bytt ut rösten. – Ja, det var nog det värsta året i mitt liv, jag funderade på bryta mitt egna ben för att komma därifrån...alltså så illa var det. – Man känner sig utlämnad, alltså det är ord mot ord, de lyssnar ju hellre på personalen och hemmet än på mig liksom. Ivos svar på kritiken har varit att man just nu utvecklar sina arbetssätt för att kunna agera snabbare. Ivo har också hittills i år stängt 17 hem varav 14 i höst. Men de flesta HVB-hem som polisen under året slagit larm om är fortfarande öppna. Precis som stället där Sam var placerad för flera år sedan. Flera personer inom Ivo uppger nu för Ekot att myndighetens ledning under flera år tvärt om försvårat för inspektörer att snabbt åka ut när de får larm om missförhållanden, eftersom besluten ska hanteras i en utdragen process med chefer och jurister. Något som enligt inspektörer Ekot talat med lett till att tuffa krav på åtgärder blivit liggande – så länge att man fått börja om från början. En av dem, som vi kallar Erik, beskriver så här: – När vi hittade jätteallvarliga bitar tog det så lång tid att när vi väl var framme och kunde fatta beslut så tyckte man att det var för gamla uppgifter. Vi kunde inte fatta de där besluten som vi hade velat göra från början.Ekots granskning visar att Ivo vid flera tillfällen fått in tips om namngivna personer som ska ha varit kriminella eller på annat sätt olämpliga, men där Ivo antingen bara nöjt sig med HVB-hemmets svar eller inte ens ställt frågor om påståendena. Till exempel har inspektörer fått höra att de bara ska ställa frågor om det som är årets tema. – De samtalen som vi har nu med barn och ungdomar som är placerade...man sitter där och önskar att de inte ska säga någonting som inte passar temat för att man vet att jag kan inte ta hand om det. Trots att årets tema skulle vara “hot och våld” fick inspektörerna på ett möte veta att man inte skulle ställa frågor om det fanns kopplingar till gängkriminalitet på HVB-hemmen. – I början av året så lyftes “Hur ska vi tänka kring gängkriminalitet? Hur ska vi fånga upp det?” och då säger han att ”Det är inte en stor risk på HVB, det fångar vi i SIS-tillsynen.” Så det skulle vi strunta i. Inspektörerna menar också att det är ett problem att alla inkommande tips i dag samlas hos en mindre grupp som ska bedöma dem: – Så även om det kommer in tips så kommer de inte till mig fast jag har ett ärende öppnat. Om det nu inte är så att någon bedömer att det är jätteallvarligt. Peder Carlsson, tillsynschef på Ivo, vill inte kommentera de uppgifter som vi fått från enskilda inspektörer på myndigheten men pekar på att inspektörerna själva ska söka fram tips om den verksamhet man inspekterar och att förändringen i arbetssätt har handlat om att få till mer rättssäkra beslut.– Och det är klart att då kan det finnas personer som inte självständigt kan göra det de tänker sig att de vill göra.Kan det då vara en förklaring att det så att säga objektivt sett har bidragit till att saker har tagit längre tid?– Nu när vi driver de här frågorna rättsligt så har vi ett väldigt stabilt underlag. Hade vi inte gjort det hade det här kunnat tagit ännu längre tid. Vad säger du till de ungdomar som idag sitter på HVB-hem där ni har fått konkret information om namngivna personer och de HVB-hemmen har fortfarande inte stängts? – Jag säger att vi håller på med tillsyn och det gör vi fortlöpande i detta nu.

Sportbladets reporter Kristoffer Bergström gästar för att prata om larmet inifrån Svenska fotbollsförbundet i samband med dess pågående förändringsresa. Varför får vissa erfarna anställda ingen information kopplad till sitt arbete? Vad är vägen framåt, både med utmaningar och möjligheter, för svensk fotboll? Och hur påverkar detta landslag respektive klubblag på kort och lång sikt? Programledare: Oskar Kiisk

Trausti och hans kollegor får ett larm där det otänkbara har hänt. Larmet kommer från en lastbilsverkstad där en man sitter fast under en lastväxlarbil. Mejla dina lyssnarfrågor till hej@larmviminns.se och följ Larm vi minns på Facebook, TikTok, och Instagram.Produceras av: Malin Brege, Trausti Brege & Daniel BranderManus: Olivia DanielssonLjudläggning och efterbearbetning: Mats Lillienberg Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lars Samuelsson, VD för Sjöräddningssällskapet, gästar studion. Han berättar om föreningens historia och om hur dom jobbar. Han berättar också om larmet som fastnat hos honom, där bara ett par sekunder gjorde hela skillnaden!

En dykare sitter fast flera meter under ytan. Från högtalaren som används för kommunikation med dykaren hörs hur han skriker av smärta. Räddningstjänstens dykare måste fatta ett beslut. Kapa hans luftslang - eller inte. Del 2. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. År 2018 hör Russell Simpson från branschkollegor att det behövs fler anläggningsdykare till arbetet vid Slussen i Stockholm.Han upptäcker snabbt saker som gör honom obekväm. Säkerheten lever inte upp till det han är van vid i Storbritannien. Han reagerar på att den utrustning som finns att tillgå i en nödsituation är luftflaskor att sätta på ryggen - utrustning som han tänker inte kommer räcka långt.Russell dyker ändå. Han och de brittiska kompisarna skämtar om att de höga svenska lönerna är betalning för risken.– It's kind of danger money, säger han.Larmet går17 september 2018 larmas räddningstjänsten till Slussenbygget. En arbetsdykare har fastnat under vattnet i ett djupt schakt – och han är skadad.Det finns en reservdykare, men han har fått slut på luft och blivit tvungen att lämna sin skadade kollega under ytan.– Antingen var flaskorna inte fulla eller så har han varit väldigt stressad och andats väldigt mycket luft, säger räddningstjänstens dykare Roger Wikström.Roger Wikström dyker ner i schaktet. Vid ytan står räddningsledaren Bengt Tolvers som måste fatta ett avgörande beslut.– Beslutet ligger på mig. Hur jag än gör nu så kan det bli fel. Inte kapa, vad händer då? Dör han då för att han är i så dåligt skick? säger Bengt Tolvers.Del 2 av Kaliber och P4 Göteborgs granskning Andnöd.Reportrar: Ida Nordén och Markus Alfredsson.Producenter: Johan Sundström och Eskil Lundgren.

Mitt i kullerbytta-gate och floden av larmrapporter om barn med usel kondition står de där, med visselpipa och i träningsoverall, idrottslärarna. Men hur ska de göra för att rädda nästa generation? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. – Det har blivit ett ökat tryck på idrottslärarna att lära barnen sådant som de förut lärde sig på fritiden. Rami Aro är idrottslärare och en av de personer som står bakom debattartikeln där han, tillsammans med representanter från Svenska gymnastikförbundet, larmade om att barn inte kan göra kullerbyttor. – Men det handlar inte bara om kullerbyttan, utan generellt om rörelser, som att gå baklänges och stå på ett ben. Det är färre barn som kan det i dag, säger han.Medverkar i programmet gör Rami Aro, idrottslärare, Ingegerd Ericsson, docent i idrottsvetenskap vid Malmö universitet och Karin Sjödin, aktuell med avhandling om friluftslivet inom skolidrottsämnet. Programledare är Ulrika Hjalmarson NeidemanAlice Lööf är producent

Vi återhämtar oss dagen efter Morgonpasset i P3 Showen! Margret Atladottir förklarar Kardashianbråket, Beyonces kommande dokumentär och varför komikern Kevin James har megameloner. Linnea Wikblad lanserar teorin att vägglöss är en psykologisk sjukdom! Linus Lindahl på P3 Krim berättar om senaste veckans kraftiga sprängningar och nya vittnen när Tovefallet tas upp i hovrätten. Linnea Beijer på P3 Nyheter om bastupaus på Ukrainska frontlinjen & larmet om AI-flickvänner. Programledare: David Druid och Linnea Wikblad

Linnéa Beijer, Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: Linnéa Wikblad och David Druid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I dag handlar det om hur en kamouflerad bastu används vid frontlinjen i Ukraina för att soldater ska kunna värma och tvätta sig.Sedan går vi vidare till att prata om AI-flickvänner. Unga män kan nu välja ut exakt hur den virtuella flickvännen ska vara och få bekräftelse 24/7. Det här väcker starka känslor hos folk – och enligt en amerikansk professor är det ett hot mot USA:s framtid.

Under våren 2023 kommer larmen: om glädjebetyg och massfusk på gymnasieskolor. Det skakar om den prestigefulla Handelshögskolan i Stockholm – och rektorn Lars Strannegård får nog. Han varnar för att högskolan kan behöva införa antagningsprov – eller varningsflagga skolor som skickar flest elever dit. Programledare: Evelyn Jones. Med DN:s reporter och krönikör Patrik Lundberg. Producent: Sabina Marmullakaj.

Dagarna före jul gick larmet i statsministerns bostad. I några dagar riktades strålkastarljuset mot en smutsig städbransch.I avsnittet pratar vi med Elinor Torp, som är reporter på Dagens Arbete och aktuell med boken "Rent åt helvete", om arbetarnas utsatthet när arbetslivskriminaliteten får fotfäste.Om den rut-bidragssubventionerade arbetsmarknad där utländska unga kvinnor utnyttjas för att fina villor och myndigheter ska bli rena, och om hur statliga Samhall pressar villkoren.Om vad man kan göra åt det.Vad som hände Chilo från Nicaragua efter att larmet gått den där vinterdagen 2021. Och vad som händer nu.Här kan du läsa ett utdrag ur Elinors nya bok.Musik: Pixabay Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En tvålingrediens som kan förvandlas till en farlig drog. Nu kommer varningarna om kratom. Det handlar om en grön växt från Sydostasien som är helt laglig att föra in i Sverige. Importen har ökat kraftigt de senaste åren – från sju ton 2020 till 39 ton förra året. Man kan använda kratom till att tillverka tvål, men också för att tillverka knark. Ett ämne i växtens blad, mitragynin, är nartkotikaklassat och och kan ge opioidliknande effekter om man till exempel kokar te på bladen. Det är starkt beroendeframkallande och kan i värsta fall ge ett rus som liknar det man får av heroin. Flera läkare runt om i landet har slagit larm om ungdomar som använder det gröna pulvret just som en drog. Om man framställer knark av kratom kan man göra sig skyldig till narkotikabrott. Så varför är importen av kratom laglig? Hur länge kommer det att förbli så? Hur förs kratom in i Sverige? Och varför ser vi en så kraftig ökning? Det pratar vi om i Aftonbladet Daily. Gäst: Jenny Åberg, sakkunnig och kemist på Tullverket. Programledare: Olivia Svenson. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Utan kriminaltekniska undersökningar går brottslingar som skjuter fria. Men på bara ett och ett halvt år har 7 av 15 anställda i den grupp som gör vapenundersökningar slutat vid Nationellt forensiskt center i Linköping. De vittnar om ett omfattande missnöje med ledningen och Polismyndigheten, som numera styr verksamheten, skriver Lars Åberg. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyårsafton och vi blir väckta av ett brandlarm och brandkåren. Hur reagerar folk!? Vissa lullar runt, går och lägger sig medans den bara verkar vara en enda vettig person på hotellet nämligen en lärare. Vi glömmer koder och lösenord och hatar allt som har med teknik att göra. Sen var det ju det där med den borttappade varmkorven och att bajsa i en snöhög…. Gott nytt år på er

Anorexi, bulimi, selektiv ätstörning och hetsätningsstörning, ja det är några av de ätstörningar som man kan drabbas av. Å nu visar nya siffror att personer som fått en ätstörningsdiagnos i Sverige har fördubblats de senaste tio åren. Fler söker nu hjälp mot ätstörningar vilket också ökar trycket på vården i landet. Köerna till att få vård är långa och det kan ta tid innan man får hjälp, trots att forskning visar att hjälp i ett tidigt stadium kan vara avgörande. Varför drabbas fler av ätstörningar? Vad gör man för att korta köerna och ge fler drabbade hjälp? Å vad kan man som anhörig göra för att hjälpa någon som drabbats? Gäst: Anna Ohlis, barnpsykiater och överläkare vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm. Programledare: Jenny Ågren. Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Utanför domstolen i San José pågår en mediacirkus, rättegången mot Elizabeth Holmes följs av mediehus från hela världen. Det är dags för åklagarsidans hittills viktigaste vittne att ställa sig i båset; labbchef Adam Rosendorff. Frågan är - vad visste Elizabeth egentligen om vad som pågick i Theranos labb? Become a member at https://plus.acast.com/s/uppgangochfall. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varför stormade Säpo-vakter Lena Hallengrens kontor när hon var nytt statsråd, vilken är den vanligaste fördomen hon möter om sig själv och var står Socialdemokraterna i fem sakpolitiska frågor?Glöm inte att prenumerera för fler avsnitt med Sveriges partiledare och andra politiska företrädare inför det stundande valet! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

”Det pratas om en monsun på steroider”, säger Staffan Lindberg i dagens avsnitt. En tredjedel av Pakistan ligger under vatten. Översvämningarna, som av premiärministern Shebaz Sharif beskrivs som de värsta i Pakistans historia, har fördrivit miljontals människor. Över 33 miljoner, en av sju pakistanier, ska ha påverkats av vattenmassorna. Regeringen har utfärdat katastroftillstånd sedan monsunregnen började falla i juni. Dessutom har pakistan tusentals glaciärer – det högsta antalet i världen utanför polarområdena. Varför inträffar den här katastrofen i Pakistan just nu? Hur unik är omfattningen? Och hur stor är risken för att liknande översvämningar ska inträffa framtiden? Dagens gäst: Staffan Lindberg, klimatreporter på Aftonbladet Programledare: Ronja de Boer Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Det piper från allt möjligt hos lyssnarna. Ett brandlarmgår av under en 50-årsfest, brandvanare som piper men inte går att hitta, och en misstänkt tinnitus visar sig vara grannens brandvarnare.

1960 kliver en ung dam med fint bagage av Londonbåten i Göteborg. Hon ber taxichauffören köra till Mr Dan. Larmet går på tidningsredaktionerna. Vem kan den här pinglan vara? Nattklubbsdansösen Anna-Bell LeeAnna-Bell Lee är nattklubbsdansös och kommer att skaka om i Göteborgssocieteten och snart ta över som fru Broström. Lite luggslitna redaren Dan-Axel och enormt tjusiga Anna-Bell är på alla tidningsomslag. Broströmsimperiet går mot sitt slutSamtidigt börjar det gå allt sämre för sjöfarten och varvsindustrin. Folk funderar kring hur Broströmsimperiet sköts egentligen. Koncernchefen Dan-Axel svajar betänkligt vid sjöfartsdopen. Broströms hundra år av makt och framgångar går mot sitt slut.Programmet gjordes 2020 av Cecilia Ohlèn.cecilia.ohlen@sverigesradio.seMedverkande Sten Hedman, journalist. Jobbade på Bildjournalen på 60-talet.  Ebba von Essen, journalist på Aftonbladet.  Tommy Johansson, journalist på Sveriges Radio som jobbade på Eriksbergsvarvet i början av 70-talet.  Ninna Boberg, museipedagog på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg.Producenter: Sofia Kottorp och Ola HemströmSlutmix: Olle Sjöström

Ett avsnitt med Linda Andersson och Lina Millblom.   Plötsligt impulspoddar vi och trotsar sommarlovet, vi klarar oss inte utan självanalys i form av poddning! Mycket händer och det vill vi såklart dela med er, Larmet går mitt i natten och Linda får en ny kompis på securitas. Lina vaknar med en stor knöl på halsen och är även förbannad över ett fb inlägg en person som är assistent på skola har gjort, självklart hanterar hon detta och tar reda på alla uppgifter för att anmäla mannen! RELATIONER och stress, vilken dålig kombo...! Ni får även tips för att höja chansen till en harmonisk npf semester!   Kontakt: hej.adhdlivet@gmail.com  

I DUO-podden får ni lära känna Mimmi Kapell & Andrea Norrman på ett djupare plan. Tryck på play och häng med oss en stund! Andrea: https://instagram.com/andreanorrman?utm_medium=copy_link Mimmi: https://instagram.com/mimmikapells?utm_medium=copy_link Podden: https://instagram.com/duo.podden?utm_medium=copy_link

En granskning av svensk räddningstjänst. Del tre. Efter de stora skogsbränderna 2014 och 2018 har beredskapen för sådana här stora bränder blivit bättre, och bland annat har det blivit lättare för räddningstjänsterna att snabbt få hjälp av helikoptrar och flygplan. Men många anser att det inte räcker, till exempel får många brandmän varken utbildning eller övning i skogsbrandsläckning. Det är också stora skillnader i vilken utrustning räddningstjänsterna har på vissa räddningstjänster är brandbilarna fullproppade med den senaste tekniken, medan brandmän på andra håll får använda sina egna telefoner för att hitta rätt till en olycksplats.I det tredje och sista avsnittet medverkar Louise Kramnäs-Larsson vid deltidskåren i Vuollerim, Thomas Vinnberg, räddningschef i Kiruna och Gällivare, Mattias Andersson och Tommy Lindgren vid Medelpads Räddningstjänstförbund, Henrik Persson vid Räddningstjänsten Söderåsen, Mats Åberg, räddningschef på Norrhälsinge räddningstjänst, Johan Szymanski, brandingenjör med egen podd om räddningstjänst samt Fredrik Johansson, lärare på MSB:s skola i Revinge.Programledare är Håkan Svensson och Urban Björstadius och programmet görs av Produktionsbolaget Prata.

En granskning av svensk räddningstjänst. Del två. Antalet uppgifter som brandmän ska hantera har ökat från början vad det främst bränder de skulle släcka, men sedan har det tillkommit allt från trafikolyckor och hjärtstillestånd till drunkningslarm och utsläpp av farliga ämnen. Brandmän ska idag också bland annat samverka med polis och ambulanspersonal vid terrorattentat och skolskjutningar. Men hur välutbildade brandmännen är skiljer sig stort mellan räddningstjänster i olika delar av landet. På vissa håll har de en tvåårig utbildning medan brandmän på andra håll rycker ut med bara en tvåveckors introduktionskurs som utbildning.I det andra avsnittet av tre medverkar Louise Kramnäs-Larsson vid deltidskåren i Vuollerim, Thomas Vinnberg, räddningschef i Kiruna och Gällivare, Henrik Persson vid Räddningstjänsten Söderåsen, Johan Szymanski, brandingenjör med egen podd om räddningstjänst samt Maria Svensson, Fredrik Johansson och Stefan Svensson, lärare på MSB:s skola i RevingeProgramledare är Håkan Svensson och Urban Björstadius och programmet görs av Produktionsbolaget Prata.

En granskning av svensk räddningstjänst. Del ett. På många håll i Sverige har man stora problem med att rekrytera deltidsbrandmän. Allt färre brandmän ska göra alltmer, och värdet på det som förstörs i bränder ökar. Många brandmän rycker också ut med bara en tvåveckors introduktionskurs som utbildning, och på vissa håll saknar de viktig utrustning. Det här är en försämring som pågått under lång tid, men det är också stora skillnader mellan räddningstjänster i olika delar av landet.I det första avsnittet av tre medverkar Louise Kramnäs-Larsson vid deltidskåren i Vuollerim, Mats Åberg, räddningschef vid Norrhälsinge räddningstjänst, Henrik Persson vid Räddningstjänsten Söderåsen, Thomas Vinnberg, räddningschef i Kiruna, Johan Szymanski, brandingenjör med egen podd om räddningstjänst samt Fredrik Lindqvist, Tommy Lindgren och Mattias Andersson vid Medelpads Räddningstjänstförbund.Programledare är Håkan Svensson och Urban Björstadius och programmet görs av Produktionsbolaget Prata.

I veckans avsnitt gästas vi av Daniel Tisell, präst och kyrkopolitiker. Tillsammans pratar vi om det beslut som han låg bakom och som kyrkomötet tog om att "lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina". Ett samtal om apartheid, antisemitism, palestinska kristna och den senaste tidens tumult.

Jim och Gill ojar sig över den nya NFT-supergruppen Kingship och undrar hur mycket OCD som krävs för att göraen 50 timmar lång och kronologisk fanedit av alla Marvel-filmer. 11:06 – Sexuella trakaserier inom spelindustrin Jimmy har skrivit ett reportage till Göteborgs-Posten som tar avstamp i den läckta medarbetarenkäten från Paradox. Han har pratat med flera spelarbetare som berättar att trakasserier och diskriminering sker på flera andra arbetsplatser bland svenska spelföretag. https://www.gp.se/kultur/kultur/larm-om-diskriminering-skakar-det-svenska-spelundret-1.59533644 37:24 – Cowboy Bebop Den funkiga sci-fi-rökaren Cowboy Bebop från 1998 är en av de mest älskade animeserierna. Men hur står den sig när den nu blir en live action-serie? Gill lägger ner lagen och förklarar varför live action-tolkningar aldrig håller måttet. Följ oss på Twitter: https://twitter.com/podemupcast Och på Instagram: https://www.instagram.com/podemupcast/?hl=sv

Det har gått mer än 25 år sedan kriget i Bosnien och Hercegovina tog slut. Men stabiliteten i landet har vacklat till och från under åren, och just nu befinner man sig i en djup politisk kris som riskerar att utveckla sig till något ännu mer allvarligt. Larmet kommer från FN:s representant Christian Schmidt, som varnar för en söndring om bosnienserberna och dess ledare Milorad Dodik gör allvar av sitt hot om att dra tillbaka sina trupper från den bosniska armén. Vad händer då med nationsbygget i vilket bosnienkroater, bosniaker och bosnienserber försöker samsas? Vad gör omvärlden åt den upptrappade konflikten? Och hur allvarlig är den? Det talar vi om i Aftonbladet Daily. Gäst: Wolfgang Hansson, Aftonbladets utrikespolitiske kommentator. Programledare: Olivia Svenson Kontakt: podcast@aftonbladet.se

Varje vecka samtalar Rickard Hansson och Johan Lindberg om högt och lågt i travsportens värld. Den här gången om den snodda(!?) idén, nye sportchefen, vårdslösa tacklingar. | Travronden Podcast

Larmet går! Du måste utrymma! Vad är det första du räddar? Det är ämnet för Karlavagnen denna Valborg. Om det börjar brinna, blir översvämning, kommer en orkan, eller du av någon annan anledning blir tvungen att utrymma ditt hus, vad är det första du räddar med dig? Ja, förutom människor och djur, så klart. En signerad LP-skiva? En bonsai som du trimmat de senaste 20 åren? Familjealbumet med pappersfoton från 50-talet? Är det din konfirmationsbibel som är det första du rycker åt dig? Eller barnens pyssel från träslöjden? Ett smycke som gått i arv? Eller den värdefulla oljemålningen på vardagsrumsväggen? Ring kvällens programledare Johan Signert och berätta vad som är det första du räddar! Programmet börjar som vanligt 21.40, slussen öppnar klockan 21. Men varför inte dela med dig redan nu, via mejl eller sociala medier (länkar nedan)? Ring 020-22 10 30, eller mejla karlavagnen@sverigesradio.se. Självklart kan du höra av dig i sociala medier också: Karlavagnen på Facebook. Karlavagnen på Instagram. Ansvarig utgivare: Jesper Ericson

Nyheterna Radio 12.00

Samtidigt som coronapandemin härjar kommer andra oroväckande nyheter som också, minst sagt, har global påverkan. Isarna på jorden smälter nämligen – i rekordfart. I nivå med FN:s värsta scenario. Vad innebär det om takten fortsätter? Varför oroar sig forskarna också för skogarna? Och finns det överhuvudtaget några goda nyheter vad gäller klimatet? Det pratar vi om i Aftonbladet Daily. Gäst: Staffan Lindberg, klimatreporter på Aftonbladet. Programledare: Olivia Svenson.

1960 kliver en ung dam med fint bagage av Londonbåten i Göteborg. Hon ber taxichauffören köra till Mr Dan. Larmet går på tidningsredaktionerna. Vem kan den här pinglan vara? Nattklubbsdansösen Anna-Bell Lee kommer att skaka om i Göteborgssocieteten och snart ta över som fru Broström. Lite luggslitna redaren Dan-Axel och enormt tjusiga Anna-Bell är på alla tidningsomslag. Samtidigt börjar det gå allt sämre för sjöfarten och varvsindustrin. Folk funderar kring hur Broströmsimperiet sköts egentligen. Koncernchefen Dan-Axel svajar betänkligt vid sjöfartsdopen. Broströms hundra år av makt och framgångar går mot sitt slut. Programmet gjordes 2020 av Cecilia Ohlèn. cecilia.ohlen@sverigesradio.se Medverkande Sten Hedman, journalist. Jobbade på Bildjournalen på 60-talet.  Ebba von Essen, journalist på Aftonbladet.  Tommy Johansson, journalist på Sveriges Radio som jobbade på Eriksbergsvarvet i början av 70-talet.  Ninna Boberg, museipedagog på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. Producenter: Sofia Kottorp och Ola Hemström Slutmix: Olle Sjöström

1960 kliver en ung dam med fint bagage av Londonbåten i Göteborg. Hon ber taxichauffören köra till Mr Dan. Larmet går på tidningsredaktionerna. Vem kan den här pinglan vara? Nattklubbsdansösen Anna-Bell Lee kommer att skaka om i Göteborgssocieteten och snart ta över som fru Broström. Lite luggslitna redaren Dan-Axel och enormt tjusiga Anna-Bell är på alla tidningsomslag. Samtidigt börjar det gå allt sämre för sjöfarten och varvsindustrin. Folk funderar kring hur Broströmsimperiet sköts egentligen. Koncernchefen Dan-Axel svajar betänkligt vid sjöfartsdopen. Broströms hundra år av makt och framgångar går mot sitt slut. Programmet gjordes 2020 av Cecilia Ohlèn. Medverkande Sten Hedman, journalist. Jobbade på Bildjournalen på 60-talet.  Ebba von Essen, journalist på Aftonbladet.  Tommy Johansson, journalist på Sveriges Radio som jobbade på Eriksbergsvarvet i början av 70-talet.  Ninna Boberg, museipedagog på Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg. Producenter: Sofia Kottorp och Ola Hemström Slutmix: Olle Sjöström

Sverige är det land i Europa där flest antalet människor dör av narkotika. Men trots att vi ligger högst, så minskar ändå dödstalen. Mycket för att man i Sverige jobbar med att få bort fentanylliknande droger från marknaden. I Söderhamn är droger bland unga ett stort problem. Larmet om narkotikadöden i samhället har ekat i lokala medier flera gånger om. Hur ser det ut med narkotikadöden i Sverige? Vad gör ett samhälle som Söderhamn för att få stopp på drogerna? Gäst är Kerstin Weigl, reporter på Aftonbladet som gjort reportage från Söderhamn. Programledare är Jenny Ågren.

Under de senaste åren har mängden spigg ökat dramatiskt i Östersjön. Nu varnar forskare för att fisken kan störa ekosystemet och skapa stora problem i havet, vilket bland annat skulle få konsekvenser för badmiljön längs kusten. Vad är de bakomliggande orsakerna till utvecklingen, och vad kan vi göra åt problemet? Gäst: Ulf Bergström, forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitetProgramledare: Marcus Ulvsand

Varje dag möts vi av översatta texter. Risken är stor att de är skrivna på översättningssvenska. Översättaren Alexander Katourgi förklarar fenomenet, och Henrik Rosenkvist svarar på lyssnarfrågor om översatta ord. Veckans lyssnarfrågor När jag ställer larmet på telefonen kan det stå "Larmet är inställt på 16 min från nu". Det är väl inte riktig svenska? Hur tillförlitliga är översättningstjänster som Google translate? När kan maskinöversättning börja fungera perfekt? Hur kommer det sig att ordet kritisk har fått betydelsen viktig? Vad är översättningssvenska? Används ordet rekapitulera på rätt sätt i svenskan? Språkvetare Henrik Rosenkvist, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. Gäster: Aarne Ranta, professor vid Institutionen för data- och informationsteknik vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet, och Alexander Katourgi, översättare. Programledare Emma Engström.

Kalle Berg och Babs Drougge från P3 Nyheter reder ut och förklarar nyheter i Morgonpasset i P3. Första ämnet idag: I Vita Huset råder munskyddstvång efter att två personer insjuknat i Covid19. Samtidigt fortsätter folk som varit i kontakt med de här personerna att gå till jobbet som vanligt till exempel Trump och Vice presidenten. Ämne nummer två: Vårdförbundet ryter ifrån på DN Debatt och kräver nya satsningar på vården. Deras nya undersökning visar på en orolig å bekymrad personal. Hur vill man lösa det här?

• Man knivhuggen i rumpan i centrala Stockholm – svärd hittat på platsen • Coronavirusets sprider sig snabbt i Italien och Iran • Läkare vittnar om hur patienter tvingas ligga i matsalen och inte får vård

De rohingyiska flyktingarna i Bangladesh har överlag ett dåligt hälsotillstånd, rapporterar Läkare utan gränser. Ekots migrationskorrespondent Alice Petrén har besökt ett fältsjukhus i Bangladesh. Rohingyerna tvingades fly för drygt två år sedan när Myanmars militär fördrev dem i vad FN kallat en etnisk rensning. Död, våldtäkt och nedbrända hus var metoderna för att tvinga iväg muslimerna. Över 700 000 kom på kort tid över gränsen till Bangladesh, dit flera hundra tusen redan fanns i läger. Biståndsorganisationen Läkare utan gränser driver ett fältsjukhus till rohingyer. Vår migrationskorrespondent Alice Petrén har besökt organisationens fältsjukhus utanför flyktinglägret Balukhali. Alice Petrén, Cox's Bazar alice.petren@sverigesradio.se

Två minuter över elva, en februarikväll 2018, skickas en ambulanshelikopter ut mot ett fritidshus i Furusund. Det är den 57-årige guldsmeden Ove som slutat andas. Med Ove i huset befinner sig tre personer, men ingen av de kan se några skador, tecken på våld, eller något annat som kan förklara hans plötsliga hjärtstopp. Ingen polis besöker platsen och vid obduktionen skrivs Oves död av som naturlig. Där kunde historien slutat, men det gör den inte. För långt senare visar det sig att det finns saker i det som hänt som inte kan förklaras med en naturlig död. Vi har tagit del av flera unika inspelningar och kan nu berätta hela historien om mordet i Norrtälje. Lyssna på alla fem delar direkt hos PodMe. Från och med den 25e november kommer vi även släppa ett exklusivt avsnitt varje månad enbart för er som stödjer vårt arbete via PodMe. De första 30 dagarna är helt gratis och du kan när som helst avsluta prenumerationen. Läs mer på PodMe.com. En mörk historia är en produktion från JUST STORIES.

Om UG:s "Larmet från Filipstad". Gav programmet hela bilden? Mediers rapportering om budgetutspel kritiseras. Vad står på spel i Telias köp av Tv4? Och hur många kommunikatörer tål Sveriges Radio. Gav Uppdrag Granskning hela bilden i Filipstad? När SVT:s Uppdrag Granskning nyligen sände programmet Larmet från Filipstad, las fokus på att visa hur kommunens kostnader för socialbidrag skenar, samtidigt som den arbetsföra befolkningen flyttar ut. Men vad Uppdrag Granskning inte med ett enda ord nämnde, det var att det i Sverige finns ett utjämningssystem för att tackla bland annat just det. Reporter: Tonchi Percan Medier i budgettango med regeringen Nuförtiden har mycket av innehållet i nådiga luntan redan hunnit avhandlas som nyheter när budgeten väl släpps. Detta eftersom regeringen strategiskt och välplanerat väljer att droppa väl valda satsningar till medierna i förväg.  Och när regeringen bjuder upp till budgetdans, då tackar redaktionerna ja. Men frågan är om medierna börjat låta sig föras lite väl enkelt i den här budget-tangon? Reporter: Therese Rosenvinge  Mycket på spel när Telias inväntar grönt ljus för köp av Tv4 En av de största medieaffärerna i Sverige kan vara nära. Det handlar om Telias köp av TV4 och Bonnier broadcasting, som EU-kommissionen senast i november slutgiltigt ska godkänna. När EU-kommissionen i maj beslutade att fördjupa sin granskning av affären, ja då blev det tydligt att det finns känsliga konkurrensaspekter här. Men vad är det egentligen konkurrenterna oroar sig för? Och vilka konsekvenser kan en eventuell affär få för dig som konsument? Reporter: Johan Cedersjö Hur många kommunikatörer behöver Sveriges Radio? I veckan berättade Sveriges Radio i en stor satsning om hur många av landets kommuner har kommunikationsavdelningar som växer sig ständigt större och hur det motiveras. Vi tyckte granskningen var intressant och bestämde oss för att ställa samma frågor men, den här gången, till Sveriges Radio. Reporter: Teresa Kristoffersson

durée : 00:04:00 - Chroniques de voyage en Antarctique - par : Nicolas MARTIN - A Dumont d'Urville, Alain Quivoron va remplacer Hélène Larmet comme chef de district. Ce dernier est le représentant des autorités françaises en Antarctique. - réalisé par : Yvon Croizier

durée : 00:04:00 - Chroniques de voyage en Antarctique - par : Nicolas MARTIN - A Dumont d'Urville, Alain Quivoron va remplacer Hélène Larmet comme chef de district. Ce dernier est le représentant des autorités françaises en Antarctique. - réalisé par : Yvon Croizier

I veckans avsnitt pratar gästerna Elin Kellersson och Ing-Marie Herlöfsson, biomedicinska analytiker på Skånes universitetssjukhus, om bemötande och upplevelser i vården. De berättar om hur de möter människan bakom en sjukdom eller en diagnos och hur de i patientmötet hela tiden utvecklar sitt bemötande. Moderator är Eva Fabricius.

Træt af tidsspilde og manglende struktur? Du ved ikke helt hvad du skal bruge din tid på og hvad der er spild af din tid? Der er en rigtig vigtig læring i den her episode, hvor vi skal ud og larme. Enjoy

Larmet går! Denna vecka kastar vi oss rakt i på akutrummet - dags för den MEDICINSKA versionen av ABCDE. ”Bli vän med kaoset” är tipset från vår fantastiska gäst och ständigt efterfrågade Johan Bjarby! Med ett lugn som endast en narkosläkare i världsklass kan frambringa guidar Johan oss igenom bokstäverna som räddar liv. Denna vecka tar vi A och B och nästa vecka kommer resten. Vill du ha tipsen som får dig att med lugn ta dig an den akut sjuka patienten vill du INTE missa veckans podd. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I denna potpurri som är vårt fjärde avsnitt diskuteras sådant som sjuka saker folk äter på bio, huruvida gamla hederliga TV sändningar kommer finnas kvar samt att Emil inte rakar sig så ofta. Utöver detta blir Viktor och Emil sentimentala och tänker tillbaka på den gyllene tid då JackAss, Viva La BAM och snuffilmer från LiveLeaks […]

Larmet från Silicon Valley. En grupp högt uppsatta tech-skapare har hoppat av och varnar nu för tjänsterna som de själva har skapat.

En långvarig erektion. Larmet går hemma hos Pernilla. Kan det vara en koalabjörn? De hemliga koderna för sex. En lärares bekännelse i Bikten.  See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Denna vecka tittar panelen i Tyngre Rubriker mer ingående på fyra olika rubriker från veckan som gått. Först ut är nyheten om att uppvärmning av palmolja kan leda till bildning av cancerogena ämnen och att nivåerna av dessa ämnen ofta är högre än önskvärt i livsmedel i butiken, bland annat mjölkersättning för spädbarn. Men hur farligt är verkligen detta ämne och mängderna stora nog för att vara någon fara? Efter det tittar vi på en två rubriker som är relaterat till hjärnans utveckling. En studie där man påstår att frukt är orsaken till att apors hjärnor utvecklas som de gör och en studie där man visat att barn med låga nivåer av vitamin b12 får en försämrad mental utveckling. Nästa punkt handlar om alkohol då det varit ett par rubriker i veckan om att en öl om dagen ska vara bra för hälsan. Det här är en intressant studie som tillför ytterligare lite information kring om alkohol i små mängder är bra eller inte för hälsan men det fattas fortfarande många svar. Till sist granskas påståendet om ett varmt bad kan bränna lika mycket kalorier som en 30 minuters promenad. Hålltider 00:00:00 Larmet kring palmolja 00:12:10 Apor blir smarta av frukt och barn blir mindre smarta av vegankost 00:23:30 En öl om dagen påstås vara bra för hälsan 00:36:45 Kan ett varmt bad bränna lika mycket kalorier som en halvtimmes promenad? Medverkar gör som vanligt Caroline Mellberg, Jenny Ågren, Wille Valkeaoja, Jacob Gudiol & Jacob Papinniemi

Det är tidigt sjuttiotal i Malmö. Du är brandsoldat. Larmet går. Det brinner i Hoola Bandoola Bands replokal. Nästan alla lyckas ta sig ut. Förutom Mikael Wiehe och Björn Afzelius. De ligger avsvimmade inne i den rökfyllda källaren. Du förstår att du bara kommer hinna bära ut en av dem. Vem? Detta kontrafaktiska rockhistoriska scenario … Fortsätt läsa "#85: Fredrik af Trampe" Podcast-avsnittet #85: Fredrik af Trampe publicerades i orginal på DJ 50 Spänn.

Jag kunde inte hjälpa som jag ville. Arbetstrycket var inte av denna värld. Hela tiden en känsla av att aldrig hinna jobba igenom någonting. Konstant dåligt samvete för att man bryter mot lagen. När Kaliber skildrat socialtjänstens kris har reaktionerna inte låtit vänta på sig, i det tredje och avslutande programmet i serien summerar vi och blickar framåt. Hur ska krisen lösas? ”På Socialkontor barn och ungdom har vi haft flera utredningar och anmälningar som inte kunnat handläggas för att det varit kort om folk, vilket så klart drabbar de utsatta barn och ungdomar som det handlar om.”  ”Vissa morgnar har vi både dubbelt och tredubbelt mot vad vi haft föregående år.” "Framtidsmässigt är det oro, det är det.”    Det här är tredje delen i Kalibers granskning av socialtjänsten. I fotspåren av vad vi beskrivit i de två tidigare programmen har en stor debatt väckts. Många runt om i Sverige har vittnat om hur arbetet med att stödja utsatta barn och unga inte fungerar. Philip är en av dem som upplevt brister i de socialtjänstkontakter som han har haft. Han har berättat om hur han som barn placerades på familjehem på grund av att hans mamma i perioder var inne i svårt missbruk. Han säger att han saknade det stöd och den kontinuitet som han hade behövt. - Det som hände, de flesta av de gånger som jag var i kontakt med socialtjänsten, var att jag fick träffa nya handläggare hela tiden och nya personer som skulle sätta sig in i min historia och i mitt liv och i min framtid, säger Philip. - Det var väldigt jobbigt att varje gång behöva återberätta det som hänt, dels det som hade hänt innan och sen den situationen som var där. Hade det kommit mer frågor så hade jag öppnat mig mer. Jag tror att jag hade berättat mer i vad jag kanske hade velat ha i form av stöd och hjälp och på det sättet kanske sluppit många av de minnen som jag har och de situationer jag har behövt uppleva. Vår undersökning visar att personalbristen är akut. Erfarna socialsekreterare flyr yrket och det är vanligt att helt nyutexaminerade socionomer arbetar på socialtjänstens barn- och ungdomsvårdsenheter och där måste ta tag i riktigt tunga ärenden.   Elin Franzén, socialsekreterare i Hultsfreds kommun, berättar hur svårt det kan vara att som ny hantera sådana. – Det kan ju vara barn som vill ta livet av sig eller utsatts för sexuella övergrepp. Hur bemöter man det? Jag har ingen aning. Jag har inte fått någon utbildning i hur man i ett samtal kan svara på det. Efter bara tre år i yrket började Elin att jobba med barnutredningar inom socialtjänsten i Hultsfreds kommun. - Det är en väldigt stor utmaning att sitta i ett rum med en familj och ha svåra samtal med barn, det har vi ju ingen förberedelse alls för. Vi ska, lite senare, återvända till Elin och det där om hur de nya, ”framtidens socialsekreterare”, rustas för sitt uppdrag. Personalbristen är stor över hela landet Att läget för utsatta barn och unga i Sverige är allvarligt, det visar Kalibers undersökning.  Vi skickade ut en enkät till landets kommuner i höstas. Frågorna handlade om hur personalsituationen ser ut när det gäller socialsekreterare på kommunernas barn- och ungdomsvårdsenheter. 222 kommuner svarade på enkäten. Hälften av dem saknade tillräckligt med personal, de hade vakanta tjänster och obesatta vikariat. Och så många som 70 procent av kommunerna rapporterade att de har svårigheter att rekrytera socialsekreterare med rätt kompetens. – Det har varit svårt, vi har haft annonser ute sen i somras men det är svårt att hitta erfaren personal, det är många nyutexaminerade som söker, men vi kan inte bara anställa nyutexaminerade utan vi måste också ha erfaren personal, säger Ann Törnqvist, chef för ungdomsenheten i Kungsbacka. – Framtidsmässigt är det oro. Det är klart att man är orolig också för att den erfarna och kompetenta personalen, som vi har idag, försvinner till andra jobb för att de inte orkar med det här trycket, säger Eva-Lena Odeling, ansvarig för kommunens individ- och familjeomsorg i Surahammar. Men det är inte bara tomma stolar som är bekymmersamt för socialkontoren runt om i landet. Bland de 85 Lex Sarah-anmälningar, som vi begärt ut från Inspektionen för vård och omsorg, hittade vi tolv fall där socialtjänsten helt missat en eller flera orosanmälningar om barn som riskerar att fara illa. Att situationen är så här kritisk har uppmärksammats även tidigare i år. När nyheten om Yara nådde oss, då blev det tydligt vad socialtjänstens – som många kallar det – orimliga arbetsförhållanden kan leda till. Denna 8-åriga flicka hittades död i sitt hem, utsatt för kraftigt våld. Socialkontoret hade fått in flera orosanmälningar om henne, så hur kunde det ske? Larmet om att den nu misstänkt mördade åttaåriga flickan i Karlskrona for illa blev liggande i ett postfack hos socialförvaltningen i över en vecka. Men att handläggare på socialförvaltningen inte hinner med är ingen hemlighet. I Socialförvaltningens bokslut för 2013 står det klart och tydligt att förhandsbedömningar och utredningar inte hinner göras inom de lagstadgade tiderna – Nej, det hinner vi inte med, säger Annette Hansson, 1:e socialsekreterare för utredningsgruppen vid familje- och ungdomssektionen i Karlskrona kommun. I den efterföljande externa utredningen, av hur kommunen agerat i samband med att Yara misshandlats till döds, konstaterades att 11 olika handläggare på socialförvaltningen hade varit inblandade i ärenden som rörde henne, under tiden före hennes död. Kalibers granskning har rivit upp många känslor Flera av de fall som vi skildrat här i Kaliber har också rört upp starka känslor. Vi har berättat om ett socialkontor i landet som inte fick sin post levererad på minst fyra dagar på grund av att en postbox fått nytt lås, om mejllådan på Västerås barn- och ungdomsvårdskontor som inte öppnats på nästan ett år.  I den fanns flera orosanmälningar om barn som misstänkts bli misshandlade. Och vi har hört en polis i Sundsvall tala om hur han letade stöldgods i en lägenhet och istället fann han en smutsig, hungrig, apatisk ettåring övergiven i en spjälsäng, med surrande spyflugor som enda sällskap. Efter programmen har vi nåtts av många lyssnarmejl och i den stora högen av e-post från människor, som på olika vis arbetat i eller haft kontakt med socialtjänsten, har vi plockat ut några. Flera av dem från numer före detta socialsekreterare. Vi citerar några av dem här. ”Det är skört – det räcker med att några slutar så gungar det till. Det finns inga marginaler. Kan räcka med att någon blir sjuk. En kille som vi hade hand om – om vi haft mer tid och ork hade vi kunnat hjälpa bättre. Han dog.” ”Många familjer har ett superlågt förtroende för socialtjänsten och då blir det svårt att hjälpa. Så det blir också en ond cirkel.”  ”Äntligen! Det betyder så oerhört mycket att ni tar upp krisen i socialtjänsten. Programmen har för mig blivit ett sorts vittne för den verklighet jag jobbar i. I och med ert program får jag och många av mina kollegor en upprättelse.”  ”Helt sant hela programmet. Jag har själv varit involverad i socialtjänsten med min dotter för 6 år sedan och precis så här som ni beskriver var det! Nya unga nyutexaminerade handläggare som slutade och nya tog över. Jättedåligt!”  ”Det var helt insane. Trycket som var där var inte av denna värld. Tunga ärenden och hela tiden en känsla av att man aldrig hann jobba igenom någonting. En kollegas ord har etsat sig fast; 'Jag gör såhär, sa han, jag väljer ett eller två fall där jag jobbar på hela vägen igenom. Resten försöker jag mest hantera. Det är en strategi för att klara jobbet.”   ”Om jag hade känt att det var möjligt att stanna, då hade jag säkert kunnat bli en jättebra socialsekreterare.”  Självfallet fungerar många socialförvaltningar runt om i landet väl men flertalet har stora problem, visar Kalibers undersökning. Och det är inte bara ett ständigt underskott på personal som många menar försvårar arbetet. Även skärpta lagar och skärpta krav på dokumentation nämns ofta som en orsak till att jobbet blir tyngre. För att förbättra skyddet för utsatta barn har ytterligare skärpningar av socialtjänstlagen gjorts. Bland andra att de som på olika sätt jobbar med barn och unga är skyldiga att lämna in en orosanmälan till socialnämnden om de får minsta lilla misstanke om att ett barn kan fara illa. Paradoxalt nog kan de här nya lagarna bidra till att många barn som är i behov av hjälp och skydd inte får det stödet. Det säger flera av de socialsekreterare som vi pratat med under arbetet med programmen. För i och med det har mängden ärenden som socialtjänsten måste hantera tilltagit rejält. Dessutom måste fallen dokumenteras på ett betydligt mer detaljrikt sätt nu jämfört med tidigare. Och det är en tidskrävande uppgift.  Pia Tham är filosofie doktor i socialt arbete och forskare vid högskolan i Gävle och hon har gjort två stora enkätundersökningar bland socialsekreterare som gör utredningar och tar emot anmälningar som gäller barn och ungdomar. Den ena genomfördes alldeles nyss och den andra för 11 år sedan. 349 socialsekreterare i Stockholms län deltog. - Enkäten innehåller drygt 180 olika frågor, de handlar om arbetsmängd, om vilket stöd man får från chefer och kollegor och om vilken andel utredningar som man är ansvarig för, säger hon. På de dryga tio år som gått mellan de bägge studierna, har socialsekreterarna fått se sitt yrke förändras. Inte minst när det handlar om hur många och långa stunder som de får sitta ner och prata med sina klienter, öga mot öga. Pia har i enkäten ställt en fråga som handlar om hur stor del av arbetstiden, på ett ungefär, som socialsekreterarna i studien använder till direktkontakt med sina klienter. - Nu har jag tyvärr inte siffrorna med mig, men det hade minskat väldigt mycket sen den förra undersökningen. Man har inte tid att ägna den tid man vill till klientsamtal. Och att dokumentationskraven ökat väldigt mycket, det berättar även cheferna. Och att det ibland kan bli absurt att man idag får ägna tid åt att skriva sådant som egentligen är ganska onödigt att skriva ner. Som bara tar extra tid. - Och det är ju egentligen det som man vill göra när man arbetar som socialsekreterare. Man vill ju ha tid för klientkontakter och tid att hjälpa människor vidare i sina liv.  Nyutexaminerade får ofta de tyngsta jobben  Pia Tham har även tittat på ålderssammansättningen bland dem som arbetade med barn- och ungdomsärenden. En tredjedel av enkätens 349 socialsekreterare var mellan 20 och 30 år, dvs relativt nybakade. - Jag har en fråga om hur länge man har jobbat på arbetsplatsen och hur länge man har jobbat i yrket sedan man examinerades och då såg jag att det var väldigt många som var nyexaminerade och som arbetade med den här typen av frågor – som ju är bland det svåraste man kan göra inom socialtjänsten. Pia berättar att de nyutexaminerade ofta jobbade på arbetsplatser med många obemannade tjänster och inte sällan saknade de någon att fråga om. - Det kan ju vara väldigt allvarliga problem som anmäls, där man behöver gå in och fatta beslut, till exempel om omhändertaganden, säger hon. Ibland kan det vara akuta omhändertaganden. Det krävs ganska mycket kunskap, livserfarenhet och erfarenhet av yrket för att fatta de besluten. Det är verkligen inte lätt och det kan få stora konsekvenser för en familj eller för ett barn eller för en ungdom. Vi lämnar Pia Tham i Gävle och återvänder till Elin Franzén i Hultsfred. Hon tog sin socionomexamen för tre år sedan och har erfarenhet av att - som nyutexaminerad - redan tidigt få ta sig an även svåra ärenden, där barn och unga hamnat i allvarliga missförhållanden och har ett stort behov av hjälp. -När jag var klar med min utbildning kände jag mig inte förberedd för att börja jobba med socialtjänsten för att utbildningen inte är inriktad på det, säger Elin. Och de flesta som är nyutbildade hamnar ju faktiskt inom socialtjänsten. - Jag skulle önska att utbildningen var mer inriktad dels på själva samtalsmetodiken såklart, att lagarna får mer utrymme. Men det vore bra om den även tog upp det här med handläggning och dokumentation lite mer. Som det är nu, så är det ett väldigt stort fokus på det vetenskapliga och akademiska på utbildningen.  Blivande socionomer känner oro inför framtiden Vi rör oss vidare, till Socialhögskolan i Stockholm, och där hittar vi tre blivande socionomer - Saara Fahmy är 28 år och går termin tre av sju på socionomprogrammet. 23-åriga Ida Söderin är inne på termin fem och Lena Johansson på termin sex. De berättar att de redan under utbildningen får höra att det är en bister verklighet som de utbildar sig för.  - Det är inte kul att tänka att okej, jag tar examen och sen kanske jag inte pallar att jobba. Kommer jag att gå i väggen inom ett år? Å ena sidan känns det mörkt, å andra sidan tänker jag att det självklart finns ljusglimtar, ställen som fungerar bra. Alla som går programmet gör det för att de tror att det måste gå att göra skillnad, annars skulle man inte gå här. - I stunder av negativ inställning på utbildningen, funderar man över om det är någon som vill jobba med det här, men samtidigt är inte allt hopp släckt. Det finns en bild av att det går att få till en förändring och – helt ärligt – så tänker jag att jag kan jobba på andra platser än socialtjänsten. - Precis! Jag tror att det är många som tänker så, att finns så mycket annat som man kan arbeta med om man är socionom. Jag tror att många tänker att man jobbar ett tag inom socialtjänsten, bara för att lära sig systemet, men det är ingen plats där man tänker sig att man stannar. Det tror jag är ganska vanligt bland studenterna.  Socionomstudenter av idag får inte längre lika lång praktik som tidigare, men Saara, Ida och Lena menar att de – under utbildningen – ändå får en inblick i vilka villkor som socialsekreterare ofta arbetar under. Till exempel att de måste ägna mycket mer tid åt att dokumentera vad de gjort i varje enskilt fall. - Många av våra lärare pratar väldigt mycket om att allt utvärderas och att det tar väldigt mycket tid av arbetet, man får mycket mindre tid för utredning, man anställer allt färre, det blir allt fler ärenden. - Det här är något som vi fått höra genomgående under hela utbildningen, man läser det i forskningsrapporter och tidigare verksamma lärare berättar att det kan se ut så här. Det är helt sjukt att inget satsas på välfärden.  Ida Söderin, som för tillfället är ute på praktik på ett boende för ensamkommande barn, berättar att de där jobbar på uppdrag av socialtjänsten. Och de som arbetar där för kontinuerliga samtal med dem. Så i det arbetet finns inga direkta problem, men när hon gjort studiebesök på andra platser så har hon fått höra sådant som att socialtjänstemän ofta byts ut och hon menar att där stämmer bilden väldigt bra med den som Kaliber skildrar. - Men det är en blandad bild. Ibland fungerar det, ibland fungerar det inte, men det ska ju fungera jämt! I Sundsvall blir man av med underskott, lönerna höjs och ny personal anställs Att det inte jämt fungerar har Kalibers granskning tydliggjort. Men det finns också exempel på att man från politiskt håll nu försöker – och vill – göra något åt detta. Vi ska strax möta Cecilia Grefve, som för inte fullt en månad sedan tillträdde en helt nyinrättad post. Hon har fått regeringsuppdraget att arbeta som nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Men först återvänder vi till Sundsvall där de haft stora problem inom socialtjänsten. Sedan dessa uppmärksammats nu under hösten har saker börjat hända i kommunen.  - Jag vill börja med att säga att det här barnet som hittades övergivet i en lägenhet, nu – tillsammans med sitt syskon – sen den dagen är i tryggt förvar i ett lugnt och fint familjehem. Det Torbjörn Stark, socialdirektör i Sundsvall, refererar till är ett litet barn som en polis fann – helt ensamt i en spjälsäng i en lägenhet. Vi berättade om det här i Kaliber, i det första programmet i serien. Efter den händelsen har kommunen nu vidtaget en rad åtgärder - Exempel på några åtgärder som redan är genomförda nu, för att förbättra situationen, det är att vi rekryterat en till enhetschef som börjar vid årsskiftet och som kan lasta av nuvarande enhetschefer och stötta medarbetarna på ett annat sätt, mer än vad de kan idag, säger Torbjörn Stark. Sedan detta meddelades på en presskonferens i förra veckan har Sundsvalls kommun även ”nollat” socialnämndens stora underskott så att de går in i 2015 helt skuldfria - och därmed slipper att strama åt budgeten för nästa års arbete inom socialtjänsten.  Vi lämnar Sundsvall och tar oss till Stockholm. På Socialdepartementet tar Cecilia Grefve emot i Socialdepartementets, för tillfället, ekande ödsliga entré. Cecilia är nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården och helt ny på en också helt ny post.  Den nya nationella samordnaren har fått bråttom Socialdepartementet ligger i centrala Stockholm, ett stenkast från regeringshuset Rosenbad. Där har statsminister Stefan Löfven just utlyst extraval. Cecilia Grefve berättar att regeringskrisen och nyvalet inte kommer att påverka hennes arbete. - Nej, mitt uppdrag är konfirmerat av både den dåvarande och den nuvarande regeringen, säger hon. Så det är dubbel säkerhet i det uppdraget, vilket jag är väldigt glad för. Och alla utsatta barn. Det är regeringen som beslutat sig för att tillsätta en nationell samordnare inom det här området för att på så vis ”stärka och stödja socialtjänsten i deras arbete med den sociala barn- och ungdomsvården”, som det står på regeringskansliets hemsida. Cecilia Grefve har jobbat med hälso- och sjukvård, familjeomsorg, äldreomsorg med mera i trettio år, de senaste som socialdirektör i Jönköpings kommun, med ansvar för bland annat socialtjänsten. Cecila säger att det som Kaliber berättat om - hur situationen inom socialtjänsten ser ut - är igenkännbar. - Tyvärr, så är det, säger hon. Jag kan bara bejaka att det stämmer och att det är alldeles precis därför som vi måste göra en kraftsamling kring den sociala barn- och ungdomsvården och lyfta upp den på olika sätt. Och jag måste säga att jag känner att det är det vi gör, socialdepartementet gör det och SKL gör det och fackföreningarna kraftsamlar också och ställer krav på åtgärder. Det känns som att det här är en väg för oss att gå framåt gemensamt. Kraftsamla för de barn vi är till för. I sitt regeringsuppdrag kommer Cecilia Grefve att besöka femtio av landets kommuner, vid två tillfällen. Där ska hon prata med socialsekreterare, chefer, politiker, barn med flera, för att samla in erfarenheter och ta reda på vilka svårigheter som socialtjänsten har att tampas med i respektive kommun. - Det är ett rätt omfattande besöksarbete, säger hon.        Cecilia Grefve kommer till det nya jobbet direkt från den sociala barn- och ungdomsvården i Jönköpings kommun och därifrån har hon konkreta upplevelser av krisen inom socialtjänsten. - Jag har direkt erfarenhet av personalrörligheten och att man söker sig ifrån den direkta myndighetsutövningen, till andra uppdrag i socialtjänsten. Jag har precis också fått anlita bemanningsföretag för att lösa situationerna. Det som Cecila Grefve talar om nu – att hyra in personal från bemanningsföretag för att försöka få socialtjänsten för barn och unga fungera – har blivit allt vanligare.  ”Stafettsocionomer” kallas de ibland. Akademikerförbundet SSR är oroade över utvecklingen. De har gjort en enkät bland landets kommuner. Alla deltog inte men utifrån resultatet gör SSR själva bedömningen att sju av tio kommuner i landet har använt sig av bemanningsföretag för barn- och ungdomsvård. Åsikterna om lösningen med inhyrd personal tycks gå isär. En del ser det som positivt, att det avlastar den ordinarie personalen. Andra menar att det är dyrt och tär på kommunernas ofta redan strama budgetar. Akademikerförbundet varnar för bristande kontinuitet. Att ärenden inte följs upp som de ska när de hela tiden överlämnas till nya personer. Det för oss tillbaka till det här med dokumentation – det som många inom socialtjänsten ofta återkommer till. De upplever pappersarbetet som ett stort hinder för att kunna ge utsatta barn och unga den tid och hjälp som de behöver. - När gäller administration då är det så att det administreras och dokumenteras jättemycket, berättar Cecilia Grefve. Det florerar siffror om att mellan 75-80 procent av socialsekreterarnas arbetstid går åt till dokumentation. - Det är också spännande att se om man inom ramen för det här uppdraget kan göra en mätning av dokumentationen. Men också se när är det gott nog med dokumentation. Om siffrorna stämmer, att 75-80 procent av socialsekreterarnas tid går åt till att dokumentera, då är frågan om Cecilia Grefves arbete - som nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården - faktiskt skulle kunna leda till att man omformulerar socialtjänstens uppdrag så att socialsekreterarna inte behöver dokumentera lika mycket som nu. - Ibland sätter man detta mot det sociala arbetet, alltså hantverket, säger hon. Att mötet med de som vi är till för får stå tillbaka. Jag tänker att vi måste att lyfta upp den här frågeställningen inom ramen för det här uppdraget. - Men det finns också en rädsla, man vill ha ryggen fri och dokumenterar därför mer. Även det vill vi lyfta upp, den här rädslan för att göra fel. Telefonen ringer hos Cecilia Grefve. Det är dags att återgå till arbetet och ta tag i alla högar av handlingar som hon raskt behöver sätta sig in i nu, i och med jobbet som nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Hon har fått lite mer bråttom nämligen. På grund av att krisen i socialtjänsten uppmärksammats och väckt så starka känslor, har även det politiska trycket ökat och hennes uppdragsgivare vill nu få en tätare inblick i vad kommunerna i landet berättar om. - Detta uppdrag ska redovisas i sin slutform i april 2017. Men eftersom läget är som det är, har ansvarig minister bett att få återkoppling var tredje månad. Just med tanke på om det finns något som man kan göra omgående från nationellt håll och på så sätt stödja kommunerna. Det är en hög ambition och stort intresse av att kunna ge stöd. Inte bara granska, utan ge stöd. Producent: Helene Almqvist Exekutiv producent: Andreas Lindahl kaliber@sverigesradio.se

Podden har förmodligen aldrig varit mer bitter. Fyra ordentliga förluster för våra lag och på detta ett larm som ger podden ett abrupt slut. Vi hann med 50 minuter iallafall...

Föräldrar som vill beväpna sina barn, poliser som vädjar om hjälp och en förening för unga avhoppade kriminella mitt i skottelden. Kaliber om årets våldsammaste månad i Göteborg - med nio skottlossningar, två skadade och ett dubbelmord. Göteborg, onsdagen den 18 september 2013. Det är föräldramöte i stadsdelen Biskopsgården. – Hur många ungdomar ska vi förlora tills de börjar göra nånting? – Det är det frågan är?  – Det händer ingenting. Ska vi skaffa oss vapen och skjuta mot de som skjuter mot oss? Hur ska vi agera? I en liten föreningslokal på Godvädersgatan trängs boende i området. De föräldrar som lyckats få en stol sitter. Andra står längs väggarna och i hallen. De pratar om att beväpna sina barn. – Den enda sak vi kan göra är att vi beväpnar våra ungar, låt dem försvara sig. Det är bästa sättet. Annars, låt staten komma och göra nånting. Vi lever i det här landet, vi måste ha trygghet. – Sade du att vi ska beväpna våra barn? – Men det är enda sättet, förstår du vad jag menar? – Vi ska samla pengar och köpa vapen. – Nej, nej. Det här är inte nån bra idé. Så långt ner behöver vi inte gå. Så långt ner behöver vi inte gå.  Vad är det som får föräldrar att vilja ge vapen till sina barn? Hur hamnade vi här?  – Om vi lugnar ner oss. September är en månad då gängstriderna i Göteborg eskalerar. En månad som börjar med sex skottlossningar inom loppet av åtta dagar. Med två skadade och ett dubbelmord. Sent igår kväll sköts två män sköts ihjäl i Biskopsgården i Göteborg. Männen, 17  och 28 år gamla, fördes svårt skadade till Sahlgrenska Sjukhuset där de senare avled. (Ekot, 5 sept.) 4 september. Klockan 21:49. Väderilsgatan, Biskopsgården. Två personer skjuts ihjäl med över 35 skott vid en gångbro. När man kommer över gångbron är det stora klipphällar som sträcker sig upp där någon har skrivit med sprayfärg, Rest in Peace.  – Polisen är överallt men de kan inte hitta dem. Vid minnesplatsen vid gångvägen, där dubbelmordet ägde rum, står två killar lutade mot ett järnräcke. Ryggarna mot den trafikerade Sommarvädersgatan som ligger nedanför slänten. Det var där nere, från andra sidan gatan, som skotten avlossades. De två killarna kände ett av offren.  – Han var skitsnäll och min bäste vän nästan. – Kanske de kommer döda oss också, vem vet? – Tänker du så? --  Ja, bara jag bor här. – Vi är rädda faktiskt. När det är typ klockan sju vi är inte ute längre, vi är hemma. Det är farligt område. Dubbelmordet blir snabbt en riksangelägenhet. Polisen beskriver det som kulmen på ett gängkrig som började med ett annat mord i området, sommaren 2012. Redan dagen efter går de ut och ber om hjälp från polisen i övriga landet. Mängden brott har ökat och Göteborgspolisen har för många gängrelaterade ärendenpå sitt bord. Både Rikskriminalpolisen och Malmöpolisen skickar resurser.   – Igår var det några skottlossningar här också tror jag. Vart jag än vänder mig i Biskopsgården träffar jag folk som på ett eller annat sätt drabbats av skottlossningarna. En kille i tjugoårsåldern talar samlat om för mig att han varit med och begravt fyra vänner. Den senaste ett av offren i dubbelmordet. Jag pratar med i flera personer i området som inte vill blir identifierade på något sätt för att de är rädda helt enkelt. Personerna jag träffar berättar hur de börjat ändra sina vardagsrutiner sedan skjutningarna började nu i september. De går hem tidigare från jobbet. Den ena håller utkik över gatan, medan den andra går ut och startar bilen. De säger att alla vet vilka personer som är inblandade i det här, men ingen säger någonting för att de är själva rädda för sina liv. Och det ligger ju i linje med det som polisen säger också när de går ut och vädjar till allmänheten om att få in tips och vittnesmål om vem eller vilka som har legat bakom de här skottlossningarna och dödskjutningarna. Ännu en skottlossning i Biskopsgården i Göteborg. Det är den fjärde skottlossningen i Göteborg den här veckan och den andra bara idag… (Ekot, 8 sept.) Bara en knapp kilometer söder om platsen för dubbelmordet ligger två längor med hyreshus mot varandra. Emellan dem en öppen gård med träd, bänkar, bord. Lekplatser med sandlådor och gungor. Här var  både ungdomar och vuxna ute på eftermiddagen, små barn lekte,  när dagens andra och veckans fjärde skottlossning i Göteborg inträffade. En lägenhet besköts med flera skott. Kulhålen syns i fönsterrutan. När jag ringer på där, dagen efter skottlossningen, är det ingen som öppnar. I fönstret våningen nedanför syns ett kulhål. Det var en olyckshändelse.  – Hej, ledsen att jag stör. Mikael Sjödell heter jag och kommer från Sveriges Radio. Angående skottlossningen. Var det din lägenhet som blev beskjuten, en av dem? – Ja, precis, den nedre av dem. – Den nedre av dem. Du skulle inte orka visa var det var någonstans? – Jo, det kan du väl få se.  Torbjörn släpper in mig. Det är mindre än tjugofyra timmar sedan en kula gick genom ett av fönstren i hans lägenhet. Fyra dagar efter dubbelmordet, en knapp kilometer härifrån. Mindre än åtta timmar efter att en man sköts i benet, två kilometer bort.  – Det kom ju en ung man på moped utanför här och ville väl min granne någonting, antar jag. Han stod först och skrek lite grand upp mot grannen. Så sköt han ett antal skott upp mot huset. Ett av skotten gick in i ett av våra rum. Torbjörn delar lägenhet med två kompisar. De var bortresta båda två när det hände. Och tur var väl det – skottet gick in i en av kompisarnas sovrum. I fönstret syns två runda kulhål med sprickor åt sidorna. Ett i ytterglaset och ett i innerglaset. – Kulan har ju gått in snett nerifrån. Den här personen som sköt stod ju ute på gården. Och sen så har den gått in genom fönsterrutan och förmodligen upp i taket. Här ser man lite märken i hörnet där som man väl antar kommer därifrån. – Det är som svarta gnidmärken, ser det nästan ut som? – Ja, ungefär så. – Och det är ju i hörnet precis ovanför sängen. – Ja, precis. När skotten avlossades mitt på dagen, vid halv två-tiden, låg Torbjörn i sin säng. Hans rum har också fönster mot gården, där skotten kom ifrån. När det hände slängde han sig ner på golvet och ringde 112. – Hur många skott hörde du? – Jag räknade inte exakt, men sex, sju kanske. Nått sånt. – Har du reagerat på att det varit stökigt eller bråkigt, är det något som du märkt av tidigare eller var det här första gången? – Nej, jag tycker egentligen inte att det varit så himla stökigt. Och på många sätt så är det nästan idylliskt med barn som leker på gården och så vidare. Naturligtvis så finns det väl här och man har ju bränt bilar och så vidare. Och det har ju förekommit en del grejer under den tiden som jag har bott här, bland annat då den här killen som blev knivmördad för om det är ett eller två år sedan nu, här i närheten också. Några dagar senare hålls en manifestation mot våldet i Biskopsgården. Det är mest ungdomar, några områdespoliser och representanter från kommunen. Få föräldrar är med. Christer Melvinsson är motorcykelpolis. Den här kvällen eskorterar han manifestationen från motorcykelsadeln. – Jo, det har jag också funderat på. Det kan ju vara massor med olika orsaker som gör att föräldrarna inte är här. Många av de föräldrar som bor här uppe, de jobbar obekväma tider och det är skiftgång och det är svårt för dem att få tiden att räcka till helt enkelt. Christer Melvinsson har jobbat på Hisingen i 28 år. – Jag har ju en egen idé om det här och det är att det är inte de som skjuter som vill att det ska skjutas, utan de delar ut orders till yngre förmågor. Som vi upptäckt ett antal gånger. Kommer farande på moped, den bak har vapen. Skjuter, lämnar platsen. Sedan är det tyst. – Som nere här på Sommarvädersgatan i glasrutorna? – Ja, det var ett typexempel. Biskopsgården och Backa är de områden på Hisingen som är mest utsatta för gängkriminalitet, berättar han. Han har lärt sig att känna igen medlemmarna i de olika grupperingarna. – Självklart. Och de här var ju småknattar när jag började som polis. Och en del var inte födda ens en gång. Så det är klart jag känner till dem. – Det är samma människor alltså? – Ja, ja, ja, det är det. – Hur stora är de här grupperingarna? – Ja, det är olika vilket gäng det är. Vi har Backa-gänget och vi har Backa-yngre och vi har Biskopsgänget här uppe då. Och det varierar. Ibland så byter de gäng också. Inte att de går till varandras, men att de byter och kommer upp till andra nivåer. – Tyngre nivåer? – Tyngre, ja. Så är det. – Vad är det för åldrar i de här -  du pratar om Backa-gänget och Biskopsgänget, vad pratar vi om? – Det kan komma ifrån fjorton upp till tjugofem, kan vi prata om där. Polisens bild av vilka det är som skjuter på varandra är att det handlar om så kallade territoriella gäng. Lösare grupperingar av kriminella bekanta som bor i samma område. Förr var organiserade gäng som Bandidos och Hells Angels med sina undergrupperingar mer dominanta.  Men efter att Bandidos blivit utskjutna från stadsdelen Angered av en mer territoriell grupp sommaren 2008 kommer en brytpunkt. De organiserade gängen drar sig tillbaka och de territoriella växer fram allt mer. Den kanske viktigaste skillnaden är enligt polisen att de organiserade gängen har regelverk för vad man får och inte får göra, vad man behöver fråga om lov att få göra. Sånt finns inte i de nya grupperingarna.  Därför har de lättare till att gå ut att göra våldsbrott.  Och ju mer man skjuter på allmän plats, desto större risk att oskyldiga drabbas. – Kan det hända igen, fråga vi oss. Javisst. Det är klart det kan hända igen. Det ska vi inte blunda för utan det kan mycket väl vara så. För den gängkriminalitet som vi har i Göteborg idag, kommer vi inte tillrätta med den då tror jag våldet kommer fortsätta, säger Christer Melvinsson.  Och våldet fortsätter. Fem dagar senare. Klockan är tio här är Ekot. Det har varit en ny skottlossning i Biskopsgården i Göteborg. Larmet kom till polisen vid sjutiden och efter förhör tror polisen att skotten var riktade mot en man som befann sig på platsen. (Ekot, 17 sept.) 17 september. Klockan 18:42. Fyra maskerade män på två mopeder stannar utanför en föreningslokal på Godvädersgatan och  avlossar uppemot tolv skott mot en folksamling.  Men ingen skadas. – Och det fortsätter ju smälla och det är massor som drar in sina barn och blir oroliga. Och i adrenalinet så springer jag bara ut och letar efter min dotter alltså. Christian bor i ett av hyreshusen i närheten av platsen där skotten avlossades. Själv var  han på väg till den lilla fristående tvättstugan som vetter mot gatan, precis där det skjuts. Det är mycket folk ute. Ungdomar som hänger, föräldrar som tvättar, barn som leker. En av de som är ute är hans sjuåriga dotter. – Så jag vet inte ens om jag sprang emot skotten till exempel. Jag vet inte vad jag gjorde i den situationen utan det vara bara att hitta min dotter. Och jag stod där och tittade på folk och skrek ”var är min dotter? Har ni sett min lilla dotter?”  och så visade jag med handen, liksom.  Jag fick en sån känsla sen att det kanske är som man har sett på filmer från krigsdrabbade länder att dom springer ut till sina barn som ligger skadade där för att de har råkat fått en kula i sig. Det var en sådan känsla jag hade. Skotten som får Christian att springa efter sin dotter avlossas utanför Neutrala Ungdomsföreningens lokaler. Det är en ideell förening här i Biskopsgården som driver en öppen verksamhet med aktiviteter för ungdomar och har projekt för unga som vill hoppa av gängkriminaliteten. Polisen tror inte att skjutningen var riktad mot föreningen, men går snabbt ut med att det fanns en måltavla bland de som befann sig utomhus. Den personen, vi kan kalla honom för Ali, är däremot anställd av föreningen och jobbar med de avhoppade ungdomarna. Själv säger han att han inte vet varför polisen tror att han skulle vara den gärningsmännen var ute efter. – Nej, jag vet inte faktiskt var de har fått den uppfattningen ifrån. Jag vet ingenting faktiskt. De påstår mycket. Ali har ett tungt kriminellt förflutet. Har varit med i tre olika organiserade gäng och har dömts flera gånger för narkotika, misshandel och olika vapenbrott. Det i sig är inget konstigt att ha det här baggaget när man jobbar med avhoppade ungdomar. Men flera boende jag pratar med blev oroliga när det kom fram att han kanske var måltavlan för skjutningen och när det visade sig att han dömts för brott även på senare tid. – Det är sant, jag blev dömd för två veckor sedan. För grovt vapenbrott och eget bruk narkotikabrott. Det kan jag inte ljuga om. Det är sant. Men detta var nånting som hände för  mer än ett år sedan. Det var innan Neutrala [Ungdomsförening, reds. anm.] kom på tal. Och det här med vapenbrott, det var inte ens pistol eller nått, det var ammunition. Fyrtiofem olika patroner och sådant. Och olika magasin. – Det är ändå ganska tätt inpå. Vi pratar om k-pistmagasin och fyrtiofem patroner. Narkotikabrott – det var GHB, amfetamin, dopning. Det är ju inte direkt småsaker direkt vi pratar om? – De gjorde tillslag hemma hos mig och det var vad som fanns hemma hos mig. Men ja, det är sant. Men fortfarande, jag var ändå inte anställd. Jag blev anställd en månad efter. De flesta av brotten som domen bygger på begicks mycket riktigt innan Ali började jobba med ungdomarna på föreningen. Men ett av dem begicks fyra månader in i anställningen. Då blev han tagen av polisen med en kniv i fickan. Själv säger han att det där med kniven var ett missförstånd, att han tagit den från en ungdom som gick och bar på den. Han har klippt banden med kriminaliteten, fortsätter han, och inte tagit några droger sedan han började jobbet med avhopparna. – Finns det en risk – jag tänker nu när du jobbar med ungdomar – att oavsett om du har slutat eller inte, att det förflutna förföljer dig till de kretsar det finns ungdomar som är utsatta? – Vad ska jag svara på det? Det finns alltid en risk med det. Men man får kämpa, man får ta ett steg i taget och tänka sig för vad man gör och vad man inte gör och sådant. – Kan du vara säker på att du inte kommer bli en måltavla? – Självklart så kan jag inte var säker. Jag kan inte vara säker. Handen på hjärtat, jag kan inte sitta här och snacka skit och säga det till dig. Kan inte vara säker. Nej det kan jag inte. För jag vet ingenting, vad det här handlar om eller någonting, men man vet aldrig som sagt. Från Neutrala Ungdomsföreningens sida tror man inte att Ali var måltavlan, men  för att tillmötesgå folks oro och i väntan på att utredningen  av skottlossningen ska bli klar, får Ali tills vidare inte jobba med de unga avhopparna utan med andra mer praktiska sysslor. Trots att polisen ökat sin närvaro i Biskopsgården under september tar det tolv minuter för den första patrullen att komma till skottplatsen. Det retar upp folk. Den uniformerade närvaron verkar inte ha gett någon ökad trygghetskänsla bland de boende. Bland ungdomarna här snackas det mycket om att skaffa vapen och skjuta tillbaka eftersom man känner att polisen inte gör nått. En ung kille jag pratar med är uppgiven. Han har varit på plats vid fyra av skottlossningarna, berättar han. Bevittnat dubbelmordet. ”Ska jag behöva se min vän skjutas ihjäl? Sen få höra skotten mot lokalen här, där jag sitter? Jag är bara 17  år”. Han pratar högre och intensivare för varje ord. ”Jag vill ha ett eget vapen så jag kan skjuta tillbaka nästa gång och döda de jävlarna. Varenda en”. Christian som sprang ut och letade efter sin dotter, kände likadant den där kvällen.  – De kommer hit och skjuter på våra barn, systrar, bröder, pojkar, mammor och pappor. Ser jag någon av dem så dödar jag dem på plats. Kände jag rätt av. Då kände man att nu är det den gamla Christian igen. – Den gamla Christian, vem är det? – De gamla Christian det var väl han som hade kraftigt polishat, mot samhället, och stod utanför samhället helt enkelt. Christians sjuåriga dotter klarade sig bra. Hon hade sprungit hem på egen hand. När Christian själv var i hennes ålder hade det redan börjat gå utför för honom. Först var det oskyldigt – palla äpplen och reta gubben i huset bredvid. Sedan ner på torget och reta andra killar som hängde där, sno nåns keps. Efter det testa hasch. Han minns inte exakt men tror var det nån som snodde en haschkaka från sina föräldrar. Sen kom de på att de kunde sälja det där också och tjäna lite småpengar – Då var det att man villa ha pengar så man kunde gå på diskotek eller gå på Liseberg, för vi hade samma situation, vi hade inga pengar. Och det var ju absolut inget organiserat, men vi såg ju upp till de äldre och då fick vi också för oss att ”ska vi göra ett gäng?”. Och då var det här i Biskopsgården, de kallade sig Biskopsgårdens Maffia eller nånting. Då kallade vi oss Mini-Biskops Mafia. Skolan gick inte bra. I andra klass hugger han en klasskompis ni handen med en blyertspenna och bryter av så spetsen fastnar i handen. I fjärde klass hotar han en elev med kniv. Slår en förälder med påk så att hon bryter armen. Blir avstängd och får börja i en specialskola. I sjuan amfetamin och rån. Christian och hans kompisar börjar åka och slåss med folk från andra stadsdelar på kvällarna. Och så rullar det på. – Mitt första fängelsestraff där fick jag ju för att jag hade varit i stan och så blev min kompis överfallen. Och jag misshandlade han och blev gripen då, sedan blev jag dömd till fängelse för det. Christian är med i flera olika tunga, organiserade gäng. Under de senaste tio åren har han dömts till totalt fyra års fängelse. Hans senaste fängelsestraff på ett och ett halvt år kom 2011. Då gällde det åtta brott, bland andra narkotikabrott, grovt vapenbrott, våldsamt upplopp och ett förråd med vapen, ammunition och sprängmedel. 2012 åkte han dit för narkotikabrott igen. Och för bara ett par månader sedan, snatteri. Trots att Christian själv under många år varit en del av den kriminella världen pratar han om det som händer i Biskopsgården och runt om i Göteborg nu som något nytt. – Jag har alltid sagt ”Nej, nej. Kriminella sköter det. De vill inte skada en vanlig Svensson”. Men idag? Nej, jag tror inte jag kan säga så riktigt. Tyvärr. Han berättar att det tidigare funnits en kodex bland kriminella att inte skada oskyldiga, folk som står bredvid,  men att det verkar vara som bortblåst idag. Det kan vara värt att vara tydlig här: Christians moraliska kompass är inte nödvändigtvis att det är fel att skjuta, utan att skjuta fel personer. – Man tar ju den personen man vill åt. Vad är det för jävla feghet? Att brassa av massa salvor mot folksamlingar där det är barn, där det är unga. Och när jag springer ut där efter min dotter va? Den känslan har jag aldrig haft nånsin i mitt liv. Kanske man också inser att vad fan, det här är ju inte klokt. Utanför Christians lägenhet hålls ännu en manifestation mot våldet i biskopsgården. De flesta av årets fyrtioåtta rapporterade skottlossningar i Göteborg är ouppklarade, precis som så många andra från tidigare år. Under 2013 har så här långt åtta personer skjutits ihjäl. Tjugotre skadats. Personer som blir skadade men överlever väljer oftast att tiga för polisen och istället hämnas på egen hand. Och när det gäller offentliga dödskjutningar är nio stycken under de senaste fem åren fortfarande olösta. När det gäller dubbelmordet den 4 september är polisen fortfarande på dörrknackningsstadiet. Över femhundra dörrar  har de knackat på. Tvåhundrafemtio återstår. Efter en dryg månad är de inte framme vid någon form av misstanke mot några gärningsmän. Trots att polisen höjt närvaron för att öka tryggheten, med förstärkning i utredningsarbetet från Rikskrim och Malmöpolisen, och trots att det i Biskopsgården finns stadsdelsvärdar, kvällsvandrare, nattvandrare och samlingsplats som har extra öppet för samtal med oroliga boende, så fortsätter skottlossningarna. Det skjuts till och med utanför en förening som jobbar med ungdomar som försöker hoppa av kriminaliteten. – Den enda sak vi kan göra är att vi beväpnar våra ungar, låt dem försvara sig. Det bästa sättet. Och i slutet av september pratar föräldrar på ett föräldramöte  i Biskopsgården om beväpna sina barn. De har fått nog av otrygghet och att inget händer. – Vi pratar, vi har haft möte, vi har krismöte, folk patrullerar här. Och ingenting. De som vill göra sin sak de kommer göra det ändå. Också polisen har bjudits in till föräldramötet. Förtroendet för polisens jobb med dubbelmordet och skottlossningarna är lågt. Folk är arga. – För det verkar som ni inte tar det på allvar? Områdespolis Hans Jörgen Ostler, svarar på kritiken. – Absolut gör vi det. – Ni kommer hit, kör två rundor, ni åker hem. – Nej, nej, nej, nej. Absolut inte. Vi är här nu, jättemånga poliser som är i Biskopsgården. Men de här unga vuxna och ungdomarna som ställer till med det här problemet, de har bra koll på var vi är. De begår inte de här brotten när vi står här. De väntar tills vi har åkt iväg femhundra meter och sedan begår de brottet. Och då ser vi inte vilka det är. Vi vet ungefär vilka det är som är kapabla och det är inte många individer. Vi pratar om ett femton, trettiotal tal unga vuxna och ungdomar som har kapacitet att begå de här sakerna. Och det är inte rimligt att femton  till trettio personer ska kunna sätta en hel stadsdel i skräck och få människor att vara rädda för att gå ut. Därför måste vi gå ihop, berätta om det vi ser för oss, så att vi kan hitta de här personerna och ta dem och sätta dem i fängelse om det är de som är skyldiga. – Men folk är rädda för sitt liv! – Exakt, kommer ni skydda oss sen? – Exakt. Det är ju såhär, de här personerna de är ju farliga. Och jag förstår ju att man är rädd att berätta vad man har sett eller vittna emot de här personerna. Men man kan ringa in anonymt tips, det man vet. Och för att det här ska fungera, för att vi ska få tag i de här, så behöver vi eran hjälp och de som bor i områdets hjälp. Jag kan inte gå ut och ta någon på chans och hoppas att det är han. Det är så tyvärr. Samlingsplatsen mellan tvättstugan, sopstationen och föreningslokalerna på Godvädersgatan . Lite längre bort en fotbolls- och basketplan. Här träffar jag ofta flera ungdomar som bor i området och som  varken jobbar eller går i skolan. Flera kommer fram och berättar sina egna historier: om brutna löften om fastjobb från praktikplatser, om sina prickar för narkotikabrott i belastningsregistret, om hur lätt det är att tjäna, säg, tjugotusen på att sälja droger. Ungdomar kan strafftider, dagsböter och beviskrav för olika typer av brott på sina fem fingrar. Flera har hunnit börja med kriminalitet, åka fast för olika brott, och sluta –  innan de ens fyllt tjugo. – Jag vet inte om de yngre har liksom tagit efter? Tillbaka hos Christian. Han berättar att han själv ofta låtit yngre i området, som inte haft några egna pengar, hjälpa till och sälja droger och stöldgods. – Javisst, det kommer låta jävligt hemskt det här nu, men” här, du får hämta billigt om du säljer där, så kan du göra lite pengar och så”. Det är ju lite så. – Är inte det att väldigt mycket bidra till ungdomars framtidsmöjligheter, eller begränsningar, att låta dem komma in i den världen? – Jo, det är det. Men, då har också situationen varit såhär att de har ju känt sig totalt övergivna. De har inte fått några alternativ till att tjäna pengar på annat sätt. Utan då ser de, när de står och hänger här på torget, kanske ser nån som gör pengar. Vad fan, de vill också ha en ny jacka. Förstår du? Då har jag känt liksom att ”om du vill?” alltså. – Kan du motivera för dig själv att göra så med ungdomar för det kanske det är de som fem år senare, eller tio år senare, sitter där du sitter eller går igenom det du har gått igenom och har gjort det du har gjort? – Det är väl också lite att man…  jag kanske inte tänkte så klart just då. Man vill ju ofta hjälpa varandra. Och då ställer man ju upp så gott man kan. Och  idag så känner jag ju lite skuld. Jag är ju också en del av att det har blivit så. Jag har också varit med och byggt upp det här samhället, på så sätt.  September månad avslutas med ytterligare två skottlossningar på öppen gata. Oktober börjar inte bättre. En man 29-årig man skottskadades i ett ben i Angered i går kväll. (Västekot, 6 okt.)  I Göteborg har en man blivit ihjälskjuten under natten. Han hittades i en trappuppgång i Angered. (Ekot, 7 okt.) Strax efter klockan 19 var det dags för ännu en skottlossning i Göteborg (Västekot, 9 okt.) – Jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser de här yngre grabbarna. Jag menar, se bara på mig. Jag frågade några killar – kolla på mig. Har jag nån jävla dyr bil? Har jag de där miljonerna? Bor jag i nån villa? Åker jag på semester fler gånger varje år? Har jag den där guldlänken? Nej.   Reporter Mikael Sjödell mikael.sjodell@sverigesradio.se Producent Sofia Boo sofia.boo@sverigesradio.se

Fördjupningsreportage. "I värsta fall har vi en förlorad generation." Orden är Hanna Enefalks. Hon är lektor i historia på Uppsala universitet och oroar sig över det som blivit följden av skolkrisen: Att studenterna kommer med för allt låga kunskaper. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

I nionde avsnittet är Niclas Woodbridge bisittare för tredje gången. Och vi försöker reda ut alla rättigheter och skyldigheter man har som student vid HH. Exempelvis hur stor del av en lånebok man får kopiera och vad man får göra i skolans lokaler.

Larmet går när Cirkus Kiev fastnar i hissen och så presenteras en ny tjänst där Tiger Woods hjälper dig komma till rätta med ett vanligt problem.