Podcasts about jesusr

Här är 22:a avsnittet av min 30-minuters podd ”Ordslöjd och sångprover”. Den här gången är temat”Personporträtt och livsberättelser – del 4”. Vi möter de tre syskonen Marta, Maria och Lasarus, goda vänner till Jesus.Bibelvisan "Herrens lag är utan brist" var populär i USA under Jesusrörelsen på 1970-talet, här med svensk text.

Se upp i vitsippebacken kamrater för nu är jag åter på plats!! I september 2023 gick den evangelikala filmen "Jesus revolution" upp på svenska biografer. 7 månader senare slog sig hedershaggan Sara och undertecknad ned för att beskåda och raljera över spektaklet. Vad gick egentligen Jesusrörelsen ut på? Hur förvirrat kan ett samtal om en film bli mellan två på-gränsen-till-utbrända tjäjjor? Hur karikatyrisk kan en person göras innan den förvandlas till Jar Jar Binks? Det och väldigt mycket annat har stötts och nötts i detta sprillans nya avsnitt!Sara har vridit lite väl mycket på dygnet för jobbet. Annika har vridit lite väl mycket på sig själv för jobbet.Varmt välkomna till vansinnet!! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hör om förklaringen till att den kristna filmen Jesus revolution till slut hamnade på bio. Vi talar också om Svenska kyrkans beredskap inför terror och om utsatta kristna armenier i Nagorno Karabach. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Över 60 000 armenier har flytt från området Nagorno Karabach och det talas om en etnisk rensning av de kristna armenierna i den här utbrytarregionen, som formellt tillhör Azerbadjan. Hör Sveriges Radios Fredrik Wadström om utvecklingen.Har kyrkor i Sverige gjort tillräckligt när det gäller säkerhetsarbetet efter det att hotnivån höjdes förra månaden? David Crosson, ledarskribent på den kristna tidningen Dagen, tycker att det kunde göras mer. Hör även Lisa-Gun Bernerstedt, chef för enheten för civil beredskap på kyrkokansliet i Uppsala, om vad som gjorts.En kristen amerikansk långfilm om en väckelserörelse gick nyligen om storfilmerna på biografernas topplistor. Filmen Jesus revolution var till en början inte alls självklar på svenska biografer, det var först efter påtryckningar från många som var intresserade som det blev verklighet.Hör om hur det gick till och om hur Jesusrörelsen också sände svallvågor i Sverige på 1970-talet.Roger Wilson, Sveriges Radios korrespondent i San Francisco, talar om den kristna filmindustrin i USA och om detta är en engångsföreteelse eller en begynnande trend som han ser.Många har aldrig varit i närheten av någon död människa. Vår reporter Carla Sanchez undrade hur det är att ha döden som vardag och följde med begravningstransportör Tomas Hallberg under en arbetsdag.programledare: Åsa Furuhagenreporter: Albin Bohlinproducent: Anders Diamant

Vår gode vän Hans Sundberg är en av de tusentals svenskar som fick sitt liv förvandlat av Jesusfolket på 70-talet – de som gett denna podd sitt namn! För att fira att filmen Jesus Revolution har svensk biopremiär denna helg intervjuade vi honom om hur han upptäckte Andens gåvor och inspirerades till evangelisation tack vare den karismatiska rörelse som började bland ett gäng kristna hippies i Kalifornien. Vi pratar även om Jesusrörelsens passion för fred och rättvisa, om alla Jesushus-kollektiv som startades och hur vi kan uppleva en ny Jesusrörelse idag! Här kan du se var Jesus Revolution går på bio: https://www.filmstaden.se/film/NCG932508/jesus-revolution  Just nu behöver hundratusentals människor hjälp på grund av klimatrelaterade katastrofer – gör som Jesusfolket och hjälp din nästa! Swisha “KATASTROF” till 902 00 17 för att stödja UNICEF och deras insatser för att rädda barns liv, eller besök https://unicef.la/katastrofinsatser  Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com Boka en föreläsning: https://helapingsten.com/boka/ Gilla Jesusfolket på Facebook! facebook.com/jesusfolket Följ oss på YouTube! youtube.com/helapingsten Och följ bloggen Hela Pingsten! helapingsten.com

Vishet var dårskap, och dårskap var vishet. Sant var falskt, och falskt var sant. Inget skulle någonsin bli sig likt. Mattias Hagberg försöker förstå Paulus och den tidiga Jesusrörelsens radikalitet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2020-09-24.Nästan i slutet av Todd Phillips film ”Joker” från 2019 finns en scen som är mättad med kristen ikonografi. Arthur Fleck, spelad av Joaquin Phoenix, står på motorhuven på en kvaddad polisbil. Det är natt och Gotham City har exploderat i våldsamma kravaller. Blodet rinner ner över hans ansikte och han sträcker ut armarna, som en korsfäst.Han har precis lämnat sitt gamla liv; begravt sitt forna jag och återuppstått som Jokern. Han är en nihilistisk hämnare, en fullständigt gränslös varelse formad av en tillvaro i total förnedring. Runt honom samlas folket och deras jubel stiger mot den svarta himlen. Han är deras frälsare.Det är en märklig scen – vacker och skrämmande på en och samma gång. Efter ett liv präglat av förödmjukelser och våld träder Arthur Fleck fram som ett monster. Han är en bisarr och grotesk symbol för en stad i uppror mot allt vad lag och ordning heter.”Joker” är en rå film, full av oprovocerat våld och oförklarliga grymheter, men också förvånansvärt familjär. Regissören Todd Phillips knyter, medvetet eller omedvetet, an till en lång västerländsk tradition, en tradition som i ett par tusen år ständigt ställt moralen på huvudet. Arthur Fleck är narren som avslöjar världen genom att vända den ut och in. Han är dåren som får verkligheten att rämna.Rabbinen och filosofen Jacob Taubes lokaliserade en gång den här traditionens ursprung till aposteln Paulus och den tidiga Jesusrörelsen. I Paulus brev läste han in ett skarpt brott med hela den antika världens mentalitet och moral. Ja, mer än så. Han såg ett fullständigt överskridande av allt som dittills uppfattats som rätt och riktigt. Mot den grekisk-romerska kulturen, som premierade styrka, skönhet, framgång och vishet, satte Paulus, enligt Jacob Taubes, allt som var lågt, fult och skamligt. Paulus frälsare var en torterad och korsfäst brottsling, hans anhängare ett gäng förlorare. Till församlingen i Korinth skrev han:”Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många var förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till …”.Paulus återkommer gång på gång till korset. I sina brev beskriver han föreställningen om frälsaren på korset som ren dårskap, omöjligt att begripa, som ett upphävande av allt som har varit. Ja, när han skriver använder han det grekiska substantivet móros och verbet moraino, som egentligen är betydligt starkare än dåre och dårskap och som närmast kan översättas med ren galenskap, med ett tillstånd av total förvirring, sinnessjukdom.Paulus förkunnelse var provokativ och skandalös. För sina samtida måste hans budskap ha framstått som lika orimligt som om någon idag skulle påstå att Jokern var Guds fiktiva sändebud till världen, och att vi alla borde sänka våra huvuden i vördnad inför hans galna grin.Till och med Gud själv är i Paulus brev ett freak: ”Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.”För Jacob Taubes bar Paulus brev på ett genuint och subversivt patos. Han talade om Pauls fulhet, om en sorts heligförklarande av allt som var utstött och förlöjligat – om en dårskapens politik.Läser man Paulus brev med Jacob Taubes ögon blir det tydligt att den tidiga Jesusrörelsen bars fram av en revolutionär anda. Allt skulle kastas om och bli nytt. De sista skulle bli de första, och de första skulle bli de sista. Vishet var dårskap, och dårskap var vishet. Sant var falskt, och falskt var sant. Inget skulle någonsin bli sig likt.Men allt det subversiva och överskridande förbleknade i samma stund som Konstantin den Store klev fram och gjorde korset till en symbol för imperiet och för sina egna militära framgångar. Med orden ”I detta tecken ska du segra” återställde han den gamla ordningen.Fast ändå inte. Motkulturen levde vidare som en underström i det europeiska samhället, som ett ständigt närvarande korrektiv till makten och härligheten. Under medeltiden blev karnevalerna, narrspelen och gycklarna bärare av denna revolutionära potential i väst, liksom de heliga dårarna i öst. Den burleska folkkulturen blev en skrattspegel, en grotesk utmaning av rådande normer. I karnevalen var just omkastandet av den sociala och moraliska ordningen själva kärnan.Eller, för att tala med Michail Bachtin, den medeltida folkkulturens främsta uttolkare:”[Karnevalen] hjälpte människan att befria sig från den förhärskande synen på världen, från alla konventionella regler, etablerade sanningar, alldagliga och banala gängse meningar, den gjorde det möjligt att se världen med andra ögon, att känna att allt som existerar är relativt och följaktligen att en annan världsordning är möjlig.”Samma anda kom senare att prägla konst och litteratur, ja, kulturen i sin helhet. I ett brev till en författarkollega, skrivet under Pariskommunens sista skälvande dagar i maj 1871, kastade Arthur Rimbaud ner några rader som blivit klassiska, ett slags motto för den radikala modernismen: ”Poeten gör sig seende genom en långvarig, allomfattande och medveten sinnesrubbning.”Insikten har senare förvaltats av undergroundkulturens främsta företrädare, som punkmusiker och skräckförfattare.Med andra ord: Genuin förnyelse kräver ett visst mått av galenskap. Det absurda och groteska har också sin plats i tänkandets historia, liksom det underhållande, lekfulla och gränslösa. Det handlar, med en paradoxal sats, om att tänka det otänkbara.Eller, för att återknyta till Michail Bachtin: ”Alla stora omvälvningar, till och med inom vetenskapens område, föregås och förbereds av en viss 'karnevalisering' av medvetandet.”Ja, kanske är det just så vi måste möta samtidens överväldigande utmaningar; avklädda och förryckta, likt heliga dårar. Kanske är det dags att släppa in clownerna. Vända världen upp och ner. Låta de sista bli de första. För hur ska vi annars klara av att ta oss ur den rådande ordningen och hantera allt från klimatförändringar till ökade klyftor?I Todd Phillips film ”Joker” faller den sociala ordningen samman samtidigt som Arthur Fleck transformeras. Till sin socialsekreterare säger han retoriskt:– Är det bara jag, eller blir det allt galnare där ute?Kanske är det dags för oss alla att ställa oss den frågan.Mattias Hagberg, författare

Tron kom till hemmet via mormor under 70-talets Jesusrörelse, via potatisvattenfasta blev slutligen även pappan frälst och genom familjen var tron naturlig för Jennie. Hennes gudsrelation hade dock tillitsproblem som hon inte kunde sätta fingret på förrän senare i livet. Hör om hennes resa till det att hon idag jobbar med barn och unga nationellt.  Vi för även ett samtal om nödvändigheten att möta människors behov i samhället idag. Stöd podden.Swish 123 452 41 87Länkar ur avsnittets samtal:Frälningsarméns ung-sida: https://www.fralsningsarmen.se/ung/Kylskåpsradion: https://www.fralsningsarmen.se/kylskapsradion/Starta om: https://www.fralsningsarmen.se/starta-om/Celebrate Recovery: https://www.celebraterecovery.se/

Eva Cronsioe växte upp i ett, som hon säger, städat frikyrkligt hem där tron inte gjorde några större avtryck. Som tonåring kom hon i kontakt med den karismatiska Jesus-rörelsen - en slags förnyelserörelse som bland annat inspirerades av och drog fram bland 60- och 70-talens hippierörelse. Cronsioe beskriver mötet med Gud i Jesusrörelsen som en varm omfamning - som snabbt förbyttes i sin motsats. Teologin var starkt dualistisk och Gud tycktes ha två ansikten: ett i Jesus och ett annat i en vred Gud som var arg på hela världen och som bara kunde tillfredsställas genom Jesu död. Denna kluvna teologi skapade också en inre kluvenhet. Världen blev dualistisk: skapelsens godhet fanns bara i kyrkan och  "världen" var bara fallen. Cronsioe distanserade sig från dessa sammanhang och kom sen att verka som "livsåskådningsjournalist" på Sveriges Radio och Sveriges Television i flera decennier. "Ett bra sätt att få brottas med frågorna utan att bekänna färg" som Cronsioe säger. I början av 2000-talet hittar Eva Cronsioe tillbaka till tron, men i en annan form och blir 2005 präst i Svenska kyrkan. I sin bok Gud i verkligheten beskriver Eva sin resa in i och ut ur Jesusrörelsen och hur hon fann en annan form för sin tro, bland annat med hjälp av de tre tänkare som presenteras i boken: Emilia Fogelklou (1878-1972), K. E Lögstrup (1905-1981) och Ignatius av Loyola (1491-1556). Kärnan i den spiritualitet Cronsioe uttrycker är att skapelsen är i grunden god och "sakramental" - alltså en bärare av Guds godhet. Synden kan bara förstås mot en mer fundamental godhet: människan i grunden god men synden förstör och bryter ner henne. Problemet med synden är inte i första hand att den gör Gud arg utan att den bryter ner människan. Gud sänder sin Son inte för att han är vred utan för att upprätta och fördjupa relationen mellan skapelsen och Skaparen.

 Idag får vi höra ett samtal mellan Johan Svedberg och Lena-Marie Keber från Örebro och Olaus Petri församling. Det talas om tappat hopp, vilken kropp Jesus visar sig med och om den tidiga Jesusrörelsen. Men mest om vilka lärjungarna var och den kraft de återfår i mötet med den uppståndne.Klicka här för att lyssna på samtalet: 176 - Tolkning pågårTemat för annandag påsk: Möte med den uppståndneTexten för samtalet: Lukasevangeliet 24:13-35

Lyssna till kapitel 41 från Niklas Piensohos bok "100 dagar med Jesus". Andlig övning till dag 41: Tänk bakåt. Ägna en stund åt att fundera på hur ditt kristna liv har utvecklats. Vad kan du lära dig av det? Finns det någon insikt värd att formulera? Har Gud något att säga dig genom det sätt som ditt kristna liv har formats? Skriv ner det på raderna nedan. Filadelfiakyrkans verksamhet finansieras med frivilliga gåvor. Vill du vara med och bidra att täcka kostnaderna? Bli månadsgivare för 99kr i månaden. https://www.filadelfiakyrkan.se/online#signup Engångsgåva. Swisha: 123 311 76 94 https://www.filadelfiakyrkan.se/bidra

Vishet var dårskap, och dårskap var vishet. Sant var falskt, och falskt var sant. Inget skulle någonsin bli sig likt. Mattias Hagberg försöker förstå Paulus och den tidiga Jesusrörelsens radikalitet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Nästan i slutet av Todd Phillips film Joker från 2019 finns en scen som är mättad med kristen ikonografi. Arthur Fleck, spelad av Joaquin Phoenix, står på motorhuven på en kvaddad polisbil. Det är natt och Gotham City har exploderat i våldsamma kravaller. Blodet rinner ner över hans ansikte och han sträcker ut armarna, som en korsfäst. Han har precis lämnat sitt gamla liv; begravt sitt forna jag och återuppstått som Jokern. Han är en nihilistisk hämnare, en fullständigt gränslös varelse formad av en tillvaro i total förnedring. Runt honom samlas folket och deras jubel stiger mot den svarta himlen. Han är deras frälsare. Det är en märklig scen vacker och skrämmande på en och samma gång. Efter ett liv präglat av förödmjukelser och våld träder Arthur Fleck fram som ett monster. Han är en bisarr och grotesk symbol för en stad i uppror mot allt vad lag och ordning heter. Joker är en rå film, full av oprovocerat våld och oförklarliga grymheter, men också förvånansvärt familjär. Regissören Todd Phillips knyter, medvetet eller omedvetet, an till en lång västerländsk tradition, en tradition som i ett par tusen år ständigt ställt moralen på huvudet. Arthur Fleck är narren som avslöjar världen genom att vända den ut och in. Han är dåren som får verkligheten att rämna. Rabbinen och filosofen Jacob Taubes lokaliserade en gång den här traditionens ursprung till aposteln Paulus och den tidiga Jesusrörelsen. I Paulus brev läste han in ett skarpt brott med hela den antika världens mentalitet och moral. Ja, mer än så. Han såg ett fullständigt överskridande av allt som dittills uppfattats som rätt och riktigt. Mot den grekisk-romerska kulturen, som premierade styrka, skönhet, framgång och vishet, satte Paulus, enligt Jacob Taubes, allt som var lågt, fult och skamligt. Paulus frälsare var en torterad och korsfäst brottsling, hans anhängare ett gäng förlorare. Till församlingen i Korinth skrev han: Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många var förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till . Paulus återkommer gång på gång till korset. I sina brev beskriver han föreställningen om frälsaren på korset som ren dårskap, omöjligt att begripa, som ett upphävande av allt som har varit. Ja, när han skriver använder han det grekiska substantivet móros och verbet moraino, som egentligen är betydligt starkare än dåre och dårskap och som närmast kan översättas med ren galenskap, med ett tillstånd av total förvirring, sinnessjukdom. Paulus förkunnelse var provokativ och skandalös. För sina samtida måste hans budskap ha framstått som lika orimligt som om någon idag skulle påstå att Jokern var Guds fiktiva sändebud till världen, och att vi alla borde sänka våra huvuden i vördnad inför hans galna grin. Till och med Gud själv är i Paulus brev ett freak: Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna. För Jacob Taubes bar Paulus brev på ett genuint och subversivt patos. Han talade om Pauls fulhet, om en sorts heligförklarande av allt som var utstött och förlöjligat om en dårskapens politik. Läser man Paulus brev med Jacob Taubes ögon blir det tydligt att den tidiga Jesusrörelsen bars fram av en revolutionär anda. Allt skulle kastas om och bli nytt. De sista skulle bli de första, och de första skulle bli de sista. Vishet var dårskap, och dårskap var vishet. Sant var falskt, och falskt var sant. Inget skulle någonsin bli sig likt. Men allt det subversiva och överskridande förbleknade i samma stund som Konstantin den Store klev fram och gjorde korset till en symbol för imperiet och för sina egna militära framgångar. Med orden I detta tecken ska du segra återställde han den gamla ordningen. Fast ändå inte. Motkulturen levde vidare som en underström i det europeiska samhället, som ett ständigt närvarande korrektiv till makten och härligheten. Under medeltiden blev karnevalerna, narrspelen och gycklarna bärare av denna revolutionära potential i väst, liksom de heliga dårarna i öst. Den burleska folkkulturen blev en skrattspegel, en grotesk utmaning av rådande normer. I karnevalen var just omkastandet av den sociala och moraliska ordningen själva kärnan. Eller, för att tala med Michail Bachtin, den medeltida folkkulturens främsta uttolkare: [Karnevalen] hjälpte människan att befria sig från den förhärskande synen på världen, från alla konventionella regler, etablerade sanningar, alldagliga och banala gängse meningar, den gjorde det möjligt att se världen med andra ögon, att känna att allt som existerar är relativt och följaktligen att en annan världsordning är möjlig. Samma anda kom senare att prägla konst och litteratur, ja, kulturen i sin helhet. I ett brev till en författarkollega, skrivet under Pariskommunens sista skälvande dagar i maj 1871, kastade Arthur Rimbaud ner några rader som blivit klassiska, ett slags motto för den radikala modernismen: Poeten gör sig seende genom en långvarig, allomfattande och medveten sinnesrubbning. Insikten har senare förvaltats av undergroundkulturens främsta företrädare, som punkmusiker och skräckförfattare. Med andra ord: Genuin förnyelse kräver ett visst mått av galenskap. Det absurda och groteska har också sin plats i tänkandets historia, liksom det underhållande, lekfulla och gränslösa. Det handlar, med en paradoxal sats, om att tänka det otänkbara. Eller, för att återknyta till Michail Bachtin: Alla stora omvälvningar, till och med inom vetenskapens område, föregås och förbereds av en viss karnevalisering av medvetandet. Ja, kanske är det just så vi måste möta samtidens överväldigande utmaningar; avklädda och förryckta, likt heliga dårar. Kanske är det dags att släppa in clownerna. Vända världen upp och ner. Låta de sista bli de första. För hur ska vi annars klara av att ta oss ur den rådande ordningen och hantera allt från klimatförändringar till ökade klyftor? I Todd Phillips film Joker faller den sociala ordningen samman samtidigt som Arthur Fleck transformeras. Till sin socialsekreterare säger han retoriskt: Är det bara jag, eller blir det allt galnare där ute? Kanske är det dags för oss alla att ställa oss den frågan. Mattias Hagberg, författare

Jesusrörelsen måste i Jerusalembefolkningens ögon varit ute för räkning så här några veckor efter påsken. Men det som inte borde vara möjligt i människors ögon är fullt möjligt för himmelens och jordens skapare. Den Helige Ande gav lärjungaskaran fart och gjorde den till världens största rörelse. Du tror kanske inte att det rör dig, eller att din situation är omöjlig, men Guds Ande har alla möjligheter för dig och oss i dag.

Jesusrörelsen måste i Jerusalembefolkningens ögon varit ute för räkning så här några veckor efter påsken. Men det som inte borde vara möjligt i människors ögon är fullt möjligt för himmelens och jordens skapare. Den Helige Ande gav lärjungaskaran fart och gjorde den till världens största rörelse. Du tror kanske inte att det rör dig, eller att din situation är omöjlig, men Guds Ande har alla möjligheter för dig och oss i dag.

Jesusrörelsen måste i Jerusalembefolkningens ögon varit ute för räkning så här några veckor efter påsken. Men det som inte borde vara möjligt i människors ögon är fullt möjligt för himmelens och jordens skapare. Den Helige Ande gav lärjungaskaran fart och gjorde den till världens största rörelse. Du tror kanske inte att det rör dig, eller att din situation är omöjlig, men Guds Ande har alla möjligheter för dig och oss i dag.

Jesusrörelsen måste i Jerusalembefolkningens ögon varit ute för räkning så här några veckor efter påsken. Men det som inte borde vara möjligt i människors ögon är fullt möjligt för himmelens och jordens skapare. Den Helige Ande gav lärjungaskaran fart och gjorde den till världens största rörelse. Du tror kanske inte att det rör dig, eller att din situation är omöjlig, men Guds Ande har alla möjligheter för dig och oss i dag.

Jesusrörelsen - Ingemar Helmner - 20190428 by Pingst Karlstad

Göran Lennartsson Israelkonferens

Göran Lennartsson Israelkonferens

Jesusrörelsen - Sam Wohlin - 20180826 by Pingst Karlstad

En märklig fråga då aposteln Paulus är en av Nya Testamentets författare medan Luther var 1500-talets reformator. Men Luther använde Paulus tankar i sin teologi om Rättfärdighet genom tron allena. Paulus såg sig själv som hedningarnas de icke-kristnas - apostel som stred för att alla skulle kunna bli del av den tidiga Jesusrörelsen - urkyrkan - utan att först bli judar, utan att behöva omskära sig eller underkasta sig Lagen. Det är inte laggärningarna som leder till rättfärdighet utan tron. Men hur väl stämmer Luthers version av rättfärdiggörelse genom tro allena med Paulus? Medverkande är tre teologer från Göteborgs universitet: Ola Sigurdson, Arne Rasmusson och Tobias Hägerland. Programledare och producent Peter Sandberg.