Podcasts about skattkammar

Kapten Silver Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Efter att Jim Hawkins har lyckats återta Hispañola från piraterna och stranda henne i en undangömd vik återvänder han till blockhuset för att återförenas med kapten Smollet och alla de andra. Men vilka är det egentligen som hörs snarka i mörkret?Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. | Del 6I rollerna: Jim Hawkins – Hans Wahlgren, Long John Silver – Ulf Palme, George Merry – Carl-Olof Alm, Tom Morgan – Willie Sjöberg, Dick – Morgan Anderson, Harry – Georg Skarstedt, Doktor Livesey – Lars Elwin, Herr Trelawney – Börje Mellvig, Kapten Smollet – Ragnar Falck, Ben Gunn – Manne Grünberger, Abraham Gray – Stellan Agerlo, Papegojan kapten Flints röst – Kurt FalckInspicient: Rune JohanssonLjudtekniker: Göte V. NilssonRadiobearbetning och regi: Allan Rune PetterssonFrån 1963.

Israel Hands Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Skeppet Hispañolas besättning är delad i två läger, myteristerna under ledning av John Silver på den ena sidan och de trogna kapten Smollet på den andra. Kapten Smollet har lyckats inta ett gammalt blockhus som finns på Skattkammarön. I den lilla garnisonen ingår, förutom kapten, Herr Trelawney med betjänterna Hunter och Joyce, matrosen Abraham Gray samt Doktor Livesey och Jim.Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. | Del 5I rollerna: Jim Hawkins – Hans Wahlgren, Long John Silver – Ulf Palme, Doktor Livesey – Lars Elwin, Herr Trelawney – Börje Mellvig, Kapten Smollet – Ragnar Falck, Abraham Gray – Stellan Agerlo, Hunter – Allan Sundwall, Job Anderson – Berth Söderlund, Israel Hands – Erik Hell, Papegojan kapten Flints röst – Kurt FalckInspicient: Rune JohanssonLjudtekniker: Göte V. NilssonRadiobearbetning och regi: Allan Rune PetterssonFrån 1963.

Mannen på ön Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Under resan mot Skattkammarön råkar Jim, gömd i en äppeltunna, höra ett samtal mellan John Silver och några av de andra männen på skeppet. Besättningen tänker göra myteri för att komma över skatten!Jim berättar vad han hört för kapten Smollet. Kaptenen ger besättningen en fridag då de kommer fram till ön. Jim, som i ett obevakat ögonblick följt med myteristerna i en av båtarna, försvinner raskt in i skogen så fort de når stranden.Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. | Del 4I rollerna: Jim Hawkins – Hans Wahlgren, Long John Silver – Ulf Palme, Sjömannen Tom – Kurt Emke, Ben Gunn – Manne Grünberger, Doktor Livesey – Lars Elwin, Herr Trelawney – Börje Mellvig, Kapten Smollet – Ragnar Falck, Trelawneys betjänter Hunter, Tom Redruth och Joyce – Allan Sundwall, Arthur Fischer och Ulf Håkan Jansson, Abraham Gray – Stellan AgerloInspicient: Rune JohanssonLjudtekniker: Göte V. NilssonRadiobearbetning och regi: Allan Rune PetterssonFrån 1963.

Skeppskocken Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Efter att de kommit över sjörövaren kapten Flints karta över Skattkammarön, utrustar Herr Trelawney fartyget Hispañola i Bristol för att starta en expedition till ön.Jim och doktor Livesey reser efter och Jim får i uppgift att gå med ett brev till en viss enbent sjöman, som hjälpt Trelawney att skaffa besättning till Hispañola: Long John Silver...Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. | Del 3I rollerna: Jim Hawkins – Hans Wahlgren, Long John Silver – Ulf Palme, Tom Morgan – Willie Sjöberg, Herr Trelawney – Börje Mellvig, Doktor Livesey – Lars Elwin, Kapten Smollet – Ragnar Falck, Job Anderson – Berth Söderlund, Israel Hands – Erik Hell, Den unge sjömannen Dick – Morgan Anderson, En mansröst – Ulf Håkan JanssonInspicient: Rune JohanssonLjudtekniker: Göte V. NilssonRadiobearbetning och regi: Allan Rune PetterssonFrån 1963.

Sjökistan Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. På värdshuset Admiral Benbow, som sköts av Fru Hawkins och hennes son Jim, har den gamle sjörövaren Billy Bones tagit in för att gömma sig undan från sina gamla skeppskamrater. En av dem, Svarta hunden, lyckas ändå hitta honom. Efter en strid dem emellan drabbas Billy Bones av ett slaganfall.När Billy Bones sedan ligger till sängs efter striden anförtror han Jim att det är hans sjömanskista skeppskamraterna är ute efter...Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. | Del 2I rollerna: Jim Hawkins – Hans Wahlgren, Billy Bones – Gunnar Olsson, Blinde Pew – Karl-Erik Flens, Fru Hawkins – Marianne Karlbeck, Svarta hunden – Ernst-Hugo Järegård, Herr Trelawney – Börje Mellvig, Doktor Livesey – Lars Elwin, Long John Silver – Ulf Palme, En mansröst – Ulf Håkan Jansson, Sjörövare – Torsten Wahlund och Nils ÅsblomInspicient: Rune JohanssonLjudtekniker: Göte V. NilssonRadiobearbetning och regi: Allan Rune PetterssonFrån 1963.

Den gamle sjörövaren Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det tar in en gammal sjörövare vid namn Billy Bones på familjen Hawkins värdshus Admiral Benbow. Billy Bones är en burdus karaktär som dricker alldeles för mycket rom. Men så ber han den unge Jim att hålla utkik efter andra sjömän. Särskilt en med ett ben. En silverslant varje månad blir han lovad för besväret.Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. | Del 1I rollerna: Jim Hawkins – Hans Wahlgren, Sarah Hawkins (Jims mor) – Marianne Karlbeck, Billy Bones – Gunnar Olsson, Doktor Livesey – Lars Elwin, Svarta Hunden – Ernst-Hugo Järegård, Blinde Pew – Karl-Erik FlensInspicient: Rune JohanssonLjudtekniker: Göte V. NilssonRadiobearbetning och regi: Allan Rune PetterssonFrån 1963.Skattkammarön publicerades för första gången som följetong i en tidskrift för barn och ungdom (1881-1882). Den skrevs, berättas det, en regnig höst och var först och främst ägnad som förströelse åt Stevensons son. Kanske är berättelsen i dagens öron lite väl burdus och skrämmande för barnaöron. Precis som Billy Bones.

Jag vandrar längs havet på en ö i Atlanten och tänker på estetiken i Stevensons Skattkammarön, och att jag har hittat en skatt, eller fått en skatt. Jag har en skatt hur som helst.❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Det finns böcker, och så finns det Böcker. Verk som har överlevt genom århundradena, lästs, uppskattats, pratats om - vi brukar kalla dessa för klassiker. I detta avsnitt får ni tips av Tobias och Martin, som pratar om böcker som står dem väldigt nära inom detta fält. Böcker som vi tipsar om i detta avsnitt är"Skattkammarön" av Robert Louis Stevenson"Trollkarlens hatt" av Tove Jansson"Samhällets olycksbarn" av Victor Hugo

Den 42:a frukosten Become a member at https://plus.acast.com/s/hakeliuspopova. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Berättelsen om den historiska romanen är en delvis en berättelse om en kamp mellan könen. Men Gabriella Håkansson tror att de manliga och kvinnliga författarna äntligen har fått en gemensam fiende. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2017. Få litterära genrer har varit så populära och samtidigt kritiserade som den historiska romanen. Ända sedan genren uppstod på 1700-talet har kritikerna oroat sig för att fakta och fiktion blandas samman, och att sanningen förflackas. I början av 1800-talet var samhällseliten så oroad över att pöbeln och kvinnorna inte skulle kunna skilja på vad som var sant och falskt när de läste historiska romaner, att de ropade på förbud. Särskilt ängslig var man över den gotiska romanen, som med sina uppdiktade historiska miljöer hotade att väcka alltför starka känslor hos läsarna. I den traditionella historieskrivningen sägs det ofta att det var sir Walter Scott som 1814 publicerade den första riktiga historiska romanen, men det är inte riktigt sant. Det Scott gjorde var att införa fotnoter och förord i sina böcker för att skilja sitt författarskap från den kritiserade gotiken. Greppet gav legitimitet åt hans romaner och satte standarden för hur en historisk berättelse ska se ut, men det förde också med sig att den historiska romanen könades för en lång tid framöver. Med sina fotnoter markerade Scott att seriösa historiska romaner grundar sig i kunskap och ger uttryck för en objektiv sanning. Hans kvinnliga kollegor, som inte hade tillgång till högre utbildning fick svårt att hävda sig och flydde till andra genrer. Scott fick visserligen mothugg från William Goodwin, som menade att romanen genom fiktionen och fantasin kunde ge en sannare bild av historien, än vad enbart dokumentär fakta kan göra. Men få lyssnade. Den historiska romanen kom i 150 år att domineras av manliga författare som förhöll sig lojala till den offentliga historieskrivningen, och det var inte förrän på 1900-talet som det kom att förändras. Idag ser det helt annorlunda ut. Ett stort antal kvinnliga författare har äntrat den traditionellt manliga arenan, och utmanar genren genom att ge nya perspektiv på historien. Det här syns tydligt i Sverige, där den historiska romanen just nu verkar ha ett uppsving. Ett bra exempel på det här är Elin Boardys Mary Jones historia från 2014. Här återberättas Robert Louis Stevensons klassiker Skattkammarön ur en kökspigas perspektiv. I en intervju säger Boardy att boken skrevs utifrån en frustration över att fokus i genren alltid ligger på männen. Särskilt män med makt, skulle man kunna tillägga, och det är av en liknande anledning som Ulrika Kärnborg i Saturnus tecken, placerar Axel Oxenstierna och drottning Maria Eleonora i centrum för stormaktstidens konflikter, istället för hjältekonugen Gustav II Adolf. På samma drastiska sätt kastar Kristina Sandberg om perspektiven när hon i sina böcker om Maj skildrar folkhemmets framväxt genom en hemmafrus ögon. I Anna Leastadius Larssons 1700-tals trilogi om Pottungen är det missionerande syftet uttalat; Jag vill lyfta fram kvinnors liv och erfarenheter ur vår mansdominerade historieskrivning., säger hon. Men samma missionerande övertygelse verkar intressant nog inte driva deras manliga kollegor. De tycks snarare brottas med insikten att det inte finns någon historisk sanning, utan flera och vilken ska man då välja? Kanske ska man hitta på en egen. I Carl-Michael Edenborgs Mitt grymma öde tecknas ett porträtt av barockkompositören Händel som väckt uppmärksamhet. Romanens Händel är pervers och blir utsatt för våld och sexuella övergrepp. Det finns inga belägg för att något sådant skulle ha hänt, men det finns å andra sidan inga belägg för att det inte skulle ha hänt heller. Edenborgs Händelversion är lika sann som andra Händelskildringar som spekulerar i vad kompositören upplevde, kände eller gjorde. Samma radikala förhållningssätt har Ulf Karl Olov Nilsson, UKON, till Henrik VIII i sin roman Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek. Henrik VIII:s liv är väl dokumenterat, och ändå förhåller sig UKON lika respektlöst som Edenborg till historien. Fiktion och fakta blandas hej vilt, och Henrik VIIIs historia gestaltas i listor, nonsensupprepningar, absurdistiska dialoger och andra grepp som är typiska för UKON. Så här kan det låta: mars 1516, ingen koncipiering, april 1516, ingen avlelse, maj 1516, ingen dräktighet, juni 1516, ingen graviditet, juli 1516, ingen konception, augusti 1516, ingen grossess, september 1516, inget havandeskap, oktober 1516, ingen pollinering, november 1516, ingen bulle ugnen I Stefan Lindbergs Nätterna på Mon Cheri dras experimentet ett varv till. Boken handlar om 33-åringen som misstänktes för mordet på Olof Palme, och Lindberg har lagt enorm möda på att ta fram dokumentärt material och återge alla upptänkliga teorier. Man tror att det här är en thriller som kommer mynna ut i en ny, ultimat Palmemordsteori men icke. Berättelsen faller sönder i delar där sanning, fiktion, och metakommentar blandas samman så pass att man vare sig vet ut eller in. Slutligen kan man också titta på Mattias Hagbergs romaner om Sveriges undangömda, totalitära idéarv. Här blottas den systematiska kränkning som samer, personer med funktionsnedsättning och mentalsjuka har utsatts för, men någon Walter Scottsk rädsla för det gotiska hittar man inte, tvärtom - Hagberg väljer att klä sina berättelser i skräckromanens dräkt, och med det kan man ju säga att den historiska romanen gått varvet runt. Jag tycker att det är roligt att den här lite mossiga romangenren idag har blivit en plattform för så djärva estetiska experiment. Det rör sig nästan om ett lustmord på hela genren. Såväl Edenborg som UKON och Lindberg gör uppror mot traditionell gestaltning, och undergräver med fantasi och fiktion dess sanningsanspråk. En kultursociolog skulle kanske säga att formexperimenten ändå är ett slags Walter Scottska fotnoter, som syftar till att skilja deras finlitteratur från den populärhistoriska bestsellern, medan en genusvetare snarare skulle säga att det rör sig om en patriarkal strategi för att bibehålla status i ett fält som hotas av kvinnlig invasion. Men man kan också tänka sig att det är en reaktion mot andra samtida trender. Kanske är det en markering mot den autofiktiva genrens enorma äkthetsanspråk, där författare som Karl Ove Knausgård blottar det mest privata för att skapa en känsla av autenticitet. Aldrig har väl tron på att litteraturen verkligen kan förmedla en sanning,  varit starkare, trots att vi faktiskt inte vet om Knausgård hittar på allt. Och här kan man tolka den historiska romanens uppror, särskilt i Stefan Lindbergs tappning, som en frontalattack på autofiktionens stripteaseföreställning. Ett kritiskt nej mot själva autenticitetens idé. Vänder man på det hela så kan också man se de svenska formexperimenten som en del av en bredare strömning. Internationellt sett så tar sig den historiska romanen just nu an att lyfta fram det som historien sopat under mattan, bland annat slaveriet och kolonialismen, och den skriver minoriteternas och kvinnornas historia. Kanske kan man betrakta UKON, Edenborg och de andra som en del av samma kritiska strömning, men med udden riktad mot myten om det manliga geniet? I alla böcker dekonstrueras män med makt eller kreativ begåvning. De avkläs sin romantiska gloria och blir vanliga människor. Här kan man också se att skillnaden mellan manliga och kvinnliga författare ändå inte är så stor. Estetiskt kan de skilja de sig åt i sitt berättande, men ideologiskt går de på samma linje. Både det nya kvinnliga historieperspektivet och de estetiska experimenten kan betraktas som ett sätt att göra upp med den traditionella historieskrivningen, och punktera gamla unkna sanningar. Kanske har Goodwin med det fått rätt mot Walter Scott. Genom fiktionen och fantasin kan romanen faktiskt ge en sannare bild av verkligheten än vad enbart fakta kan göra. Gabriella Håkansson, författare Facklitteratur The historical novel, Jerome de Groot, Routledge, 2010 The historical novel, George Lukacs, Beacon Press, 1963 A new companion to the gothic edited by David Punter, Blackwell Publishing, 2012 Skönlitteratur Ulrika Kärnborg Saturnus tecken, Natur&Kultur, 2016. Elin Boardy Mary Jones historia, W&W, 2014. Kristina Sandberg Att föda ett barn (2010), Sörja för de sina (2012), Liv till varje pris (2014) Norstedt. Anna Laestadius Larsson Barnbruden (2013), Pottungen (2014), Räfvhonan (2015), Piratförlaget. Carl-Michael Edenborg Mitt grymma öde (2012), Natur & Kultur. Ulf Karl Olov Nilsson Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek, (2014), Norstedt. Stefan Lindberg Nätterna på Mon Cheri (2016), Albert Bonniers Förlag. Mattias Hagberg Herredjuret (2011), Rekviem för en vanskapt (2012), De användbara (2015) Atlas. Vilken är den första historiska romanen? Sir Walter Scotts Waverly från 1814 betraktas av många som den första historiska romanen, men utnämningen har på senare tid ifrågasatts från feministiskt håll eftersom Madame de Lafayttes roman Prinsessan de Clèves från 1678 utspelar sig i Henrik II:s hov och alltså är förlagd till historisk tid. Även en lång rad andra romaner publicerade före 1814, inte minst de gotiska, utspelar sig i historisk tid. Frågan är långt ifrån utredd.

Den här veckan pratar vi om humor Vad skrattar vi åt? Får man skämta om allt? Och kan vem som helst bli komiker? Det undrar Hasse Brontén och bisittaren Maja Åström. 1 april lurendrejdatumet framför andra, det är det denna fredag. Vad passar då bättre än att prata humor i programmet? Marika Carlsson är bortrest så Hasse Brontén kliver in som programledare och vid sin sida har han producenten Maja Åström. Hur har vi sett på humor genom tiderna, hur kan man använda humor i kris och kan verkligen ett skratt förlänga livet? Det tar vi reda på. Vi får besök av Gunwer Bergkvist som var med i den legendariska sketchen Skattkammarön från 1967. Vi snackar stand-up med komikern Özz Nujen. Han får bland annat frågan om och hur man använder humorn i kris? Det blir det snack om buskis med Annika Andersson och robothumor med youtube-stjärnan Simone Giertz. Men vi vill ha lite historia också. Tillsammans med etnologen Jonas Engman reder vi också ut vad som kännetecknar den svenska humorn. Dessutom varför heter det att ett gott skratt förlänger livet och stämmer det verkligen? Susanne Iwarsson, professor i gerontologi, ger oss svaret. Missade du att höra av dig till oss?Vi finns på Facebook, Twitter och Instagram men det går också bra att MEJLA! marikaip4@sverigesradio.se

Robert Louis Stevenson (1850-1894) är en skotsk författare som vann världsrykte framför allt med historierna om Dr Jekyll och Mr Hyde, och om den unge Jim Hawkins sammandrabbning med den slemme Long John Silver på Skattkammarön. Eftervärlden har som regel sett honom som äventyrsberättare, skicklig men lättviktig. Kanske satte Stevensons flyhänthet och talang krokben för honom själv. Ty framför allt var han en upptäcktsresande i landskap bemängda med moraliska moras. Leif Zern, teaterkritiker och mångårig medarbetare i Dagens Nyheter, samtalar med Peter Luthersson. Peter Luthersson, docent i litteraturvetenskap, tidigare kulturchef i Svenska Dagbladet och vd för Bokförlaget Atlantis, idag verksam vid Ax:son Johnsonstiftelsen, samtalar med kunniga gäster om världslitteraturens stora författarskap och personligheter.

Saker och företeelser som nämns: Elmtaryd-Agunnaryd, Bertil Hegeland, Py Bäckman, Bög-Biggles, Queer-Enid Blyton, Lawrence av Arabien, vildkattor, yrhättor, backfischar, sprakfålar och rustigbussar... Klas Östergrens hetär, Lennart Hylands tafsobjekt, Hans-Eric Hellbergs ungdomsporr, författare med P1-namn, Tvillingdetektivernas tjocke kompis, Klarabohemer, svensk-cockney, Skattkammarönsketchen, helkul brallisar och tjing i havreåkern.

Samlade godbitar från alla säsonger. Thunder räddar delfiner, Ola har en stalker och Shanti läser högt högt ur Skattkammarön. Mammas Nya Kille larmar och gör sig till sommaren 2011, Program 13.