Podcasts about natur kultur

Det var länge sedan kokböcker var synonymt med receptsamlingar. Idag är kokböcker berättelser, estetik och eskapism, i ordets bästa bemärkelse. Det finns en kvinna som kanske mer än någon annan ligger bakom skiftet på den svenska kokboksscenen från fakta till livsstil. Hon heter Maria Nilssson och är sedan många åt publicistisk ansvarig för Natur & Kulturs illustrerad fakta. Under Marias vingar har kokböckerna på Natur & Kultur kommit att bli så mycket mer än just receptsamlingar. Maria förstod tidigt värdet av berättelsen och estetikens kraft. Idag är hon förläggaren bakom halva min kokbokshylla – och det vill inte säga lite.  Här finns namn som Tove Nilsson, Marion Ringborg, Petrus Jakobsson, Pom & Flora och Tommy Myllymäki med flera.I det här avsnittet pratar vi om berättandets magi, framtidens utgivning, Marias kokboksfavoriter – och så slår vi hål på några envisa myter om kokboksundret. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit popfoodie.substack.com

Heute erkunden wir die charmanten Winterdestinationen Radstadt und Altenmarkt-Zauchensee im Salzburger Land. Mit einer einmaligen Mischung aus historischen Erlebnissen, erstklassigem Wintersport und malerischer Natur bieten diese Orte die perfekte Kulisse für deinen Winterurlaub in Österreich.

En ung kvinna söker efter mening och tillhörighet och åker tillbaks till Zimbabwe för att leta upp kvinnan som tog hand om henne de första åren. Resan leder till insikter om hennes egna livsval, präglade av föräldrarnas arbete för Svenska kyrkans mission på 1980-talet. Ester Chiedza Roxberg i samtal med Ulf Sjögren, präst Göteborg. Medarrangör Natur & Kultur

På 1980-talet är textilindustrin på fallrepet. Kathrine hatar tyg och textil och vill bort från småstadslivet och modersarvet. Hon påbörjar en planlös resa ut i Europa. Om identitet, arv och längtan efter ett eget liv. Susanna Alakoski i samtal med Lisbeth Gustafsson, journalist och författare. Medarrangör Natur & Kultur

Emmys teorem beskriver upprepningsbarheten i naturen. Utifrån begreppet undersöker Julia Ravanis vad det är som formar våra idéer och gör oss till de vi är. Vad det är som ger oss energi att ta oss någonstans och håller balansen i tillvaron. Julia Ravanis i samtal med Elisabeth Hjorth, professor i litterär gestaltning Göteborgs universitet. Medarrangör Natur & Kultur

Ett sätt att motverka antisemitism är att nedmontera stereotypa föreställningar om judar och visa på den enorma bredd judisk identitet rymmer. Som de kvinnor som på olika sätt förändrat världen. Joanna Rubin Dranger och Karin Brygger i samtal med Sara Wrige, doktor i fysik och präst Göteborg. Medarrangör Natur & Kultur

BRITPOD goes Cotswolds! Diese außergewöhnlich schöne Region im Südwesten Englands wird nicht ohne Grund das "Herz Englands" genannt: Wohlhabende Londoner haben hier ihren Zweitwohnsitz. Die Cotswold Hills mit ihren romantischen Villages und Häusern aus honigfarbenen Steinen wurde als "Area of Outstanding Natural Beauty" klassifiziert. Unsere Abenteurer Claus Beling und Alexander-Klaus Stecher entdecken eine Region mit einzigartiger Kultur, Natur und Geschichte. Erster Stop für Tea & Scones: Das wunderschöne Boutique-Hotel "No.38 The Park" in der Ortschaft Cheltenham. Weiter geht es mit dem Mietwagen (Tipp: Automatik-Getriebe buchen, mit links zu schalten ist sonst ziemlich schwierig) zum berühmten Cheltenham Racecourse: Seit 1815 werden auf dem riesigen Gelände des "Nottingham Hill" Pferderennen veranstaltet. Auch der legendäre Jockey Dick Francis begeisterte hier das Publikum und hatte das Privileg, auf den königlichen Pferden von Queen Mum ins Rennen zu gehen. Nach einem Reitunfall konnte er den Sport nicht mehr ausführen und sattelte um zum Autor: Bereits sein erstes Buch wurde ein Weltbestseller. Alexander und Claus ziehen weiter in die Altstadt von Cheltenham und entdecken ein weiteres Highlight: "The Promenade and Long Gardens" - unter hohen Ulmen und Kastanienbäumen laden kleine Geschäfte, Book Stores, Cafés und Restaurants zum Flanieren ein. -- WhatsApp: Du kannst Alexander und Claus direkt auf ihre Handys Nachrichten schicken! Welche Ecke Englands sollten die beiden mal besuchen? Zu welchen Themen wünschst Du Dir mehr Folgen? Warst Du schon mal in Great Britain und magst ein paar Fotos mit Claus und Alexander teilen? Probiere es gleich aus: +49 8152 989770 - einfach diese Nummer einspeichern und schon kannst Du BRITPOD per WhatsApp erreichen. -- Ein ALL EARS ON YOU Original Podcast.

Långt borta i en namnlös öken finns en internatskola för besvärliga flickor. Dit skickas Nadine för att hon gömt sig i garderoben. På skolan härskar Föreståndaren, som tror att hon måste isolera eleverna för att kunna bygga dem på nytt. Men om man inte kan det? Nadine ser allt ont hon gör och inget annat. Det finns det som hjälper, men hur hittar man det? Ett frö till uppror är redan sått. Sami Said i samtal med Dan-Erik Sahlberg, tidigare programchef på Sigtunastiftelsen. Medarrangörer: Natur & Kultur och Sigtunastiftelsen

En lågmäld roman om att vara 15 år och börja bryta sig loss från familjeväven, bli sin egen. Huvudpersonen Paula hittar ett gäng brev som mamman skriver till mormodern, där hon ljuger om hur familjen har det. Nu finns lögnen där, som en del av familjen. Men Paula står på tröskeln till att bli vuxen och vill inte ljuga om sitt liv. Vigdis Hjorth i samtal med Sven Milltoft, psykoanalytiker och kontraktsprost för Östermalms kontrakt, Stockholm. Medarrangör: Natur & Kultur.

En roman som levandegör Rinkeby som plats – hur det var, hur det blev, vad det är nu. Hela tiden med människorna i centrum. En brett upplagd kollektivroman som också är första delen i Rinkebysviten, ett romanprojekt i flera delar som blir en berättelse om Sveriges utveckling under femtio år. Elise Karlsson i samtal med Rachel Törnell, utbildningschef i Markaryds kommun och aktiv i EFS. Medarrangör: Natur & Kultur

Wir optimieren unsere menschlichen Körper mit immer neuen technologischen Geräten. Eine eigene Denkschule, die der Transhumanist:innen, sieht dies als Schritte des Menschen über sich selbst hinaus. Janina Loh sieht das kritisch. Stecken in vielen Ideen der Überwindung des Menschen durch Technologie nicht sehr alte Vorstellungen vom Menschen und „seiner“ Welt? Loh steht für einen Kritischen Posthumanismus, der sich fragt, ob mit den neuen Möglichkeiten nicht ein neues Denken einhergehen kann, dass auch ein neues Verständnis des Verhältnisses von Frau/Mann, Natur/Kultur und Subjekt/Objekt bringt. Input: Janina Loh arbeitete im Bereich Technik- und Medienphilosophie an der Universität Wien (2016-2021). Zur Zeit hat Janina Loh die Stabsstelle Ethik bei der Stiftung Liebenau inne, die auch die Geschäftsführung des dortigen Ethikkomitees sowie des Kooperationskreises Ethik umfasst. 2018 erschien von Loh die erste deutschsprachige Einführung in den Trans- und Posthumanismus. Eine Einführung in die Roboterethik (Suhrkamp) erschien 2019. Mehr Informationen: https://jungk-bibliothek.org/ Zum Buchmagazin der JBZ: https://www.prozukunft.org/

Qaisar Mahmood har brottats med sin svenskhet – sin identitet – under lång tid. I Jakten på svenskheten (Natur & Kultur) som kom 2012 åkte han 900 mil på motorcykel för att hitta den. Han följde upp med Den besvärliga mångfalden (Fri tanke 2019) där han utforskade samma tema. I sin nya bok – En av dem (Mondial)– sitter han återigen på en sadel, men han har bytt motorcykeln mot en vanlig muskeldriven hoj. Det börjar med att han lägger märke till att många, kanske de flesta, av cykelbuden som levererar mat har samma bakgrund som han. Kunde han ha varit en av dem, om ödets lotter fallit annorlunda? Den frågar ställer han under de tre månaderna han arbetar som cykelbud. Dagens podd handlar om detta och mycket mer. Om medelklassens nojor och hyckleri, om jämlikhet och frihet, om att leva i världen som den är men behålla sina värderingar, om svenskhet och identitet och om mycket annat.Till vardags är Qaisar Mahmood managementkonsult, men det är som författare han är mest känd. Han har även en bakgrund som statlig tjänsteman från en rad myndigheter. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för oss på Rak höger att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Teil 7: Ursula Burkert ist in Litschau am Herrensee unterwegs. Das „Schrammelklang-Festival“ und „Hin und Weg“ die Tage für zeitgenössische Theaterunterhaltung sind fest in der Region verankert. Im neuen Veranstaltungsgebäude Moment, in dessen Dachboden sich ein wunderbarer Requisiten- und Kostümfundus befindet, werden künftig Workshops, Konzerte und Theateraufführungen stattfinden. Der mit Solarpanelen ausgestattete Bau war früher eine Tennishalle, die auf Anregung von Theaterfestival–Leiter Zeno Stanek aufwändig mit ansässigen Handwerkern umgebaut. Die Kultur als Wirtschaftsmotor ist nicht mehr wegzudenken. Programmausschnitt aus der Sendung Ambiente vom 05.03.2023 und Teil einer Serie, die bis Ende April 2023 geplant ist.

Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022. LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag."Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan."Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt."Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts."De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts."Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz."Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren."Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag."Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Felicia Frithiof

Pandemilitteratur, krig och nya ukrainska röster. Från Nobelpris och autofiktion till Augustpriset och frågan om svensk litteratur blivit för tråkig? P1 Kulturs panel guidar till litteraturåret 2022. LINA KALMTEG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Fri" av Lea Ypi, roman, övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag."Paradais" av Fernanda Melchor, roman, övers. Hanna Nordenhök. Tranan."Flicka, 1983" av Linn Ullmann, roman, övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag.ANNA TULLBERG TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Åsnesommar" av Andrea Abreu, roman, övers. Hanna Nordenhök. Nirstedt."Vargarna från evighetens skog" av Karl Ove Knausgård, roman, övers. Staffan Söderblom. Norstedts."De tysta satelliterna" av Clemens Meyer, novellsamling, övers. Ebba Högström. Ellerströms.FREDRIK WADSTRÖM TIPSAR OM TRE BÖCKER:"Den längsta av resor" av Oksana Zabuzjko, essä, övers. David Szybek. Norstedts."Vargtimmen: berättelsen om de ukrainska flyktingarna" av Valerij Panjusjkin, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz."Rysslands förlorade seger" av Arkadij Babtjenko, sakprosa, övers. Ola Wallin. Ersatz.VIVECA BLADH TIPSAR OM TRE BARN- OCH UNGDOMSBÖCKER:"Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg. Rabén & Sjögren."Bettan" av Marie Norin och Elisabet Ericsson, illustratör. Alfabeta förlag."Bästa friends forever" av Ellen Karlsson och Karin Cyrén, illustratör. Natur & Kultur.FLER TITLAR SOM NÄMNDES:"Kairos" av Jenny Erpenbeck (övers. Ulrika Wallenström, Albert Bonniers förlag), "Min är hämnden" av Marie NDiaye (övers. Ragna Essén, Natur & Kultur), "Barfotakvinnan" av Scholastique Mukasonga (övers. Maria Björkman, Tranan), "Bekännelser" av Domenico Starnone (övers. Helena Monti, Bazar), "Under Ukrainas öppna himmel", poesiantologi, redaktörer Mikael Nydahl och Kholod Saghir (Ariel förlag), Februari  33 av Uwe Wittstock (övers. Jens Christian Brandt, Nirstedt), Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist (Norstedts), Natten av Sara Gordan (Albert Bonniers förlag), Ixelles av Johannes Anyuru (Norstedts), Röda sirener av Victoria Belim (övers. Inger Johansson, Brombergs förlag), Detaljerna av Ia Genberg (Weylers förlag).ESSÄ: ANNIE ERNAUX MÖRKARE SIDANär Annie Ernaux tilldelades Nobelpriset i litteratur pratades det mycket om hennes uppväxt- och tidsskildringar. Men skribenten och diplomaten Ulla Gudmundson hittar i dagens essä från OBS en annan sida av författarskapet i romanen "Sinnenas tid" och i den dagbok som på ett råare och mörkare sätt beskriver samma kärleksaffär.Programledare: Saman Bakhtiari Producent: Felicia Frithiof

Präsentiert von mySheepi: Lass Dich mitnehmen nach Österreich. Auf Deiner Tour durch die Hauptstadt Wien machst Du allerlei Entdeckungen zwischen Kaffee, Kunst, Wein und Prater. Gelesen von Björn LandbergText: Lea WintterlinRegie: Silvan OschmannSpare 10% auf Deinen Einkauf bei mySheepi mit dem Rabattcode Strand

Handarbete är på modet och presenteras som mindfulness för en stressad samtidssjäl. Men det finns en djupare aspekt av hantverk som handlar om vad det innebär att vara människa, säger Boel Gerell. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Från 2018. En kall vind drar över ryggen och det börjar snart skymma. I ena handen håller jag tändstickan, i den andra asken med plånet. Repar en gång och ser lågan födas och dö nästan genast igen. Fumlar fram en ny sticka och repar på nytt, med käkarna sammanbitna nu. Det ska gå. Det är ingen konst att tända en eld. Människor i alla tider har gjort det, under mycket svårare omständigheter än så här. ­Mamma, tänd nu då! Bakom mig trängs barnen med grillpinnar i händerna och nyss har jag hållit en liten föreläsning för dem, om hur människor som inte hade tändstickor förr klarade sig ändå. Med fnöske och elddon och till och med ett stycke flinta. Doften av bränt i luften när man slår två stenar samman, antydan till en gnista. Och nu sitter jag alltså här med tändstickor, tidningspapper, späntved och tändvätska till hands och ändå vill det sig inte riktigt. Vad gör jag för fel? Jag har ingen aning. Tänker att vi skulle ha stekt korven hemma på spisen i stället. Kanske kört in om butiken och köpt med en burk färdig potatissallad. Men om inte. Om strömmen till spisen stängts av. Om ljuset gått i butiken och kyldisken slocknat. Hur klarar jag mig då? Vilken nytta har jag då av min kunskap om världen? hantverk fast i en vidare mening också kunnande, visdom och handlag Tänker jag rätt efter är hela min tillvaro baserad på ting och tjänster som jag ser som självklara, utan att ha en aning om hur de fungerar. Kan jag ens stöpa ett stearinljus? Kan jag snickra en stol eller väva ett tyg? Kan jag dreja och bränna en kruka och vet jag var jag ska gräva efter vatten? Nej, väldigt lite av det där kan jag och den kunskap jag trots allt har om ord och skrivande och kultur ter sig i sammanhanget som mer eller mindre värdelös när det kommer till reell överlevnad. I boken vars fornengelskt stavade titel är Cræft som i hantverk fast i en vidare mening också kunnande, visdom och handlag reflekterar den brittiske arkeologen och medeltidsforskaren Alexander Langlands över vad som gått förlorat i vår moderna tid. Metodiskt tar han sig för att återerövra kunskapen genom egna försök och tillkortakommanden. Misslyckanden som han tar med fattning för att försöka igen och utifrån befintliga material i naturen skapa alltifrån bikupor, häckar för att inhägna djur, krukor och halmtak. På köpet lär han sig inte bara hur han får arbetet gjort utan hur han får det gjort bra och hållbart. För att göra en bikupa som håller länge behövs gräs som fått växa ett tag och fått den rätta stadgan i stråna. Och för den som har det riktiga handlaget går det faktiskt att spinna ull enbart med hjälp av en stor sked av trä. Projekten han tar sig an tillåts ta tid och det som för inte så länge sedan var en nödvändighet är i dag en lyx. Att göra sig omsorgen om att föda upp får, klippa deras ull, karda och spinna och sticka en tröja när det går att köpa en likvärdig produkt för bråkdelen av insatsen i närmaste galleria. Att kunna stoltsera med hantverk och naturmaterial är en överklassmarkör om någon i ett samhälle där tid, inte resurser, fortfarande ses som den största bristvaran. Tid som kan köpas, för den som har ekonomiska förutsättningar att betala för någon annans arbete. För fortfarande finns några kvar som kan konsterna från förr. I boken Verkstäder av Cilla Ramnek får vi exempelvis träffa Erica Larsson som är fjärde generationen korgmakare i en liten källarlokal i Gamla stan i Stockholm. Passionerat berättar hon om tryggheten i att hantera redskap som hon vet varit i händerna på tidigare generationer sedan 1900-talets början. Även Ramnek grips av stunden och blir lyrisk. Det är som balsam för en stressad själ att befinna sig i dessa verkstäder skriver hon. Att på något sätt återbördas till väsentligheter och bekräftas i ambitionen att låta sig styras inifrån. Hantverk som mindfulness alltså, inte ett arbete för arbetets skull utan som terapi och förädling av den egna personligheten. En suggestivt ljussatt verkstad som ett nostalgiskt titthål i tiden och en utställning på Skansen. Man kan undra vad Ericas farfarsfar Knut Wilhelm Larsson hade tyckt om den romantiseringen när han först installerade sig i den trånga källarlokalen 1903.  Snart nog allt som familjen behövde producerade de själva Och jag tänker på min egen morfar och hur fort allting gått. Min morfar föddes år 1900 jämnt och växte upp på ett litet småbruk i utkanten av den skånska byn Stiby, nu Gärsnäs. I papperna han lämnade efter sig finns en berättelse skriven av hans fyra år äldre bror Sigurd inför dennes 67-årsdag, där han häpnade över utvecklingen han fått vara med om. Nu är det väl så skriver han: ... att alla äldre tycker att förändringarna varit stora under deras levnad, och så tycker också jag när jag blickar tillbaka på nära sju decennier. Men rent objektivt sett är det väl ändå riktigt, att förändringarna i varje fall i tekniskt och ekonomiskt hänseende varit större under de senaste femtio åren än under någon annan motsvarande period tidigare. Mycket av det som människor tidigare under långa tider drömt om och fantiserat om har under dessa årtionden flyttats in i verklighetens värld, och mycket av detta har grundligt omgestaltat livet för ett mycket stort antal människor. Året är 1963 och femtio år har gått sedan den första T-forden monterades efter löpande-bandet-principen i Highland Park, Michigan. Om ytterligare sex år ska farkosten Örnen landa på månen och Sigurd tycker sig redan ha upplevt oerhört mycket. Inför pensionen tar han sig tid att blicka bakåt och beskriver inlevelsefullt sin och morfars barndom i den kringbyggda gården på slätten. Snart nog allt som familjen behövde producerade de själva, annat bytte de sig till. För att värma upp huset användes torv som de mot en avgift bröt i en mosse vid Sankt Olof. Detaljerat beskriver Sigurd hur torvkokorna skärs i fyrkanter och läggs att torka i omgångar i solen för att så småningom forslas hem till gården med häst och vagn. Som barn får han och morfar sitta ovanpå lasset under hemfärden. Nu är deras händer sedan länge stilla Hundra år sedan, en evighet eller ett ögonblick. Avståndet till morfars tidiga 1900-tal tycks verkligen som till månen och tillbaka och ändå minns jag ju honom så väl. Minns det trygga lugnet i hans händer när han arbetade. Var sak på sin plats, en sak i taget och en självklar kunskap om funktionen av varje redskap, nödvändigheten i varje handgrepp. Precis som mormor i blixtrande snabba rörelser hanterade vävstolen en trappa upp eller repade upp garnet i en uttjänt kofta och snodde nystan, för att sticka något nytt. Nu är deras händer sedan länge stilla. Kunskapen till stor del förlorad, tilliten till den egna förmågan reducerad till fumlande fingrar vid en grillplats. Och jag borde verkligen lära mig det där, att tända en eld utomhus. Inte som balsam för själen utan för att det är något man bör kunna, som människa. Boel Gerell, författare Litteratur Alexander Langlands: Cræft, An Inquiry into the Origins and True Meaning of Traditional Crafts, W.W Norton & Company, 2017. Cilla Ramnek, Verkstäder, Natur & Kultur, 2018.

I dagens podd intervjuar jag Patrik Lundberg som skrivit boken Adoptionerna – ett granskande reportage (Natur & Kultur 2022) ihop med Alexander Mahmoud och Josefin Sköld. Det är något av det mest omskakande jag har läst. Därför är jag glad att få chansen att prata med en av författarna.Rapporter om missförhållanden, misstänkt barnhandel och korruption har funnits sedan den internationella adoptionen tog fart i och med Koreakriget på 1950-talet. Varken ansvariga svenska myndigheter eller adoptionsorganisationer har agerat, trots att Sverige är det land i världen som tagit emot flest adoptivbarn per capita. Det går inte att säga att man inte har vetat. Ändå har man fortsatt. Man har inte ens utrett frågan ordentligt. Hur är det möjligt? Det och mycket annat pratar vi om i dagens podd.Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.I går publicerade jag en text som utgick från boken. Den kan man läsa här:Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Das Saarland ist ein richtiger Geheimtipp, vor allem in Sachen Tourismus. Ob Wandern, Radfahren oder Segeln am Bostalsee, mit allem kann das Saarland punkten und vor allem mit dem Essen. Ein Feature von Stephan Deppen.

Nio processer styr tillståndet på vår planet – och alla är överansträngda. För att säkerställa färskvatten, klimatet och den biologiska mångfalden för framtida generationer behövs kunskap. Jorden – vår planets historia och framtid är en forskningsexposé som i sig utgör en omvälvande resa. Boken är skriven tillsammans med Owen Gaffney och ligger till grund för dokumentären Breaking Boundaries – The Science of Our Planet. Johan Rockström i samtal med KG Hammar, teolog och tidigare ärkebiskop. Medarrangör Natur & Kultur

Debutroman som träffsäkert skildrar stark vänskap, mellanförskap, saknad, sorg och samhörighet. En inblick i orten genom ögonen på tre killar från Botkyrka, som mest är som vilka ungdomar som helst. Men möjligheterna är smalare. ”Antingen gör man värsta karriärresan och klättrar upp från ingenting till miljonär, eller så står man i centrum och becknar. Man kan inte bara existera”, säger författaren. Nora Khalil i samtal med Marika Palmdahl, församlingsherde i Masthuggs församling, Göteborg. Medarrangör Natur & Kultur

Hur ser friheten ut när man är fri? Sex kvinnor samlas i Kapstaden för att segla över Atlanten. De är fullständiga främlingar för varandra. De flesta är över femtio, på andra sidan karriär och familjeliv. I kontakt med elementen – stormen, havets djup, himlens väldighet – faller fernissan snabbt av och det som besättningen bär inom sig spelas upp. Vilka blir vi då? Ett existentiellt äventyr ombord på en segelbåt. Lotta Lundberg i samtal med Dan-Erik Sahlberg, programchef på Sigtunastiftelsen. Medarrangör Natur & Kultur

Brev, dagböcker och memoarer ger 39 personliga och samtida vittnesmål som tillsammans skapar en lika laddad som intim bild av krigets vändpunkt. De personliga berättelserna visar händelserna inifrån och med en ofta svåråtkomlig närhet, vilket får historien att framträda på ett alldeles nytt vis. Så vad kan vi i dag lära av dessa 39 personers historier och finns det ett samband till hur vi berättar om krig i dag? Peter Englund i samtal med Dan-Erik Sahlberg, programchef på Sigtunastiftelsen. Medarrangör Natur & Kultur

Sverige var länge känt som ett av världens mest jämlika länder. Men nu har något skett. Klyftan mellan de superförmögna och resten av befolkningen har ökat snabbt och jakten på snabba pengar har blivit en ny folkrörelse. 1996 fanns det 28 miljardärer i Sverige. I dag är de 542. Hur kunde det bli så här? Och vad innebär detta för samtiden och framtiden? Andreas Cervenka i samtal med KG Hammar, teolog och tidigare ärkebiskop. Medarrangör Natur & Kultur

Det finns de som ser på Afrika som ett enda land, som ett mörkt hörn av världen där de har noll koll på kontinentens komplexa historia. Från uråldriga folkvandringar med massiva konsekvenser till den trans-sahariska slavhandeln och den karibiska frihetskampen. Att kasta nytt ljus över den sortens tankegångar var författarens utgångspunkt när han startade Instagramkontot Svart historia – som nu blivit bok med samma namn. Amat Levin i samtal med Gudmund Erling, kriminalvårdspräst i Göteborg. Medarrangör Natur & Kultur

Varför det fortfarande är så svårt att enas om det mest grundläggande: överlevnaden för livet på planeten. Varför är inte alla engagerade i det som är vår tids viktigaste fråga? Och hur ändrar vi på det? Efter mer än ett decennium på högsta politiska nivå lämnade Isabella Lövin sina poster. Oceankänslan är hennes skildring av tiden i politiken och de utmaningar vi står inför. Isabella Lövin i samtal med Henrik Frykberg, stiftsadjunkt för integration och interreligiös dialog, Göteborgs stift. Medarrangör Natur & Kultur

  På en balkong i Teheran sitter Minou och hennes son och väntar. Det är 1978 och på gatan nedanför har revolutionen tagit fart. 40 år senare irrar Minou och hennes familj omkring i Uppsala, fortfarande påverkade av spillrorna av det som varit. När hennes mamma är döende bestämmer hon sig för att återvända till Iran. En berättelse om kamp, flykt och samhörighet, speglad genom de olika personernas liv. Negar Naseh i samtal med Ludvig Lindelöf, präst i Carl Johans församling, Göteborg. Medarrangör Natur & Kultur

Hotet mot planetens biologiska mångfald är ett minst lika stort problem som klimatförändringarna. Med ovanliga exempel från naturen och personliga erfarenheter av att upptäckta nya arter sätter Alexandre Antonelli, forskningschef på Kew Gardens i Storbritannien och professor i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet, fokus på värdet av biologisk mångfald och hur vi kan skydda den. Alexandre Antonelli i samtal med Henrik Grape, präst och Senior rådgivare i klimatfrågor för Kyrkornas Världsråd. Medarrangör Natur & Kultur

Skogen är Melas värld. Där finns de tysta tallarna, den mjuka mossan, fåglarna och alla myllrande småkryp, där finns berget som en gång slukade henne, men sedan lät henne gå. Som vuxen tvingas Mela tillbaka till sitt barndomslandskap. Ur de gamla rummen stiger en berättelse fram om mörker och längtan. Om ett ensamt barn som oväntat får en bror hon avskyr, men långsamt tvinnas samman med. Andrea Lundgren i samtal med Kristin Windolf, präst i Uppsala domkyrkoförsamling, med ansvar för kulturfrågor Medarrangör Natur & Kultur

En berättelse om familj: den första, den som formar förutsättningarna för ens liv, och den andra, den man väljer själv. Två personer utan föräldrar, i ett samhälle som inte bryr sig om förutsättningarna för deras liv. I ett Sverige där unga människor dör, där samhällsväven trasas sönder. Deras möte blir en ömsint skildring av den enorma kraften i att bli sedd av någon annan. Nicolas Lunabba i samtal med Anders Kompass, diplomat och vikarierande direktör för Institutet för mänskliga rättigheter. Medarrangör Natur & Kultur

Sverige är förknippat med ensamhet, men verkligheten är inte fullt så enkel. Kristina Lindquist frågar sig när isoleringen kräver en politisk lösning och när den har en politisk orsak. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2020.En kvinna hälsar på i en jaktstuga i bergen. När hon vaknar efter en ensam natt är hon skild från världen av en genomskinlig vägg, och allt liv bakom den tycks vara utplånat. Marlen Haushofers ständigt aktuella roman Väggen från 1968 har tolkats som dystopi i kalla krigets skugga, som feministisk utvecklingsberättelse och civilisationskritik i Henry David Thoreaus anda. Men på ett väldigt konkret plan är den främst en betraktelse över ensamhetens topografi. Romanen utspelas till stor del i ett akut nu där mörker, hunger och kyla måste hanteras men så kommer plötsligt passager som öppnar tiden och etablerar ensamheten som ett permanent öde: Jag har efter hand börjat förstå att jag aldrig kommer att komma tillbaka, skriver kvinnan i en dagbok som troligen inte kommer att bli läst. Med ensamheten kommer skräcken inför att förvandlas till något som passerar djurets väsen på väg mot avgrunden. Redan nu, skriver hon, är hon bara ett tunt skal över ett berg av minnen.I Väggen tecknas en bild av existentialismens övergivna människa, där ensamheten utgör varats obevekliga grundvillkor. Det är samma kosmiska ensamhet som i Harry Martinssons Aniara, med ödsligheten välvd som en tung stenrymd kring människans själ egentligen oavsett sällskap av andra.Vad har då någon av oss att sätta upp mot kosmisk ensamhet? Vilka reformer kan egentligen spränga en stenrymd kring själen? Det tycks i alla fall vara trendigt att försöka sig på detta. Partiledare talar om att bota och ta krafttag mot ensamheten. Ledarsidor av olika färger beskriver ensamhet som ett folkhälsoproblem och i riksdagen lägger folkvalda över hela skalan motioner om att minska social isolering. 2018 fick Storbritannien till och med världens första ensamhetsminister. Men om ensamheten verkligen är ett existentiellt grundvillkor är ju denna politisering bara fåfänga, och ett tomt försök att klä det eviga i något som inte på allvar rymmer människans belägenhet i världen. Kan ensamheten verkligen kan vara politisk?Kylan från det där existentiella grundvillkoret har nog de flesta av oss känt, och kanske har vi rentav koketterat med den själsliga tomhet som kan uppstå mitt i gemenskapen med andra. Verklig ensamhet är något annat. Det är helt enkelt skillnad på att vara en svarad människa och på att inte vara det, för att tala med författaren Malin Lindroth, som beskriver ensamhetens avgörande gräns just så i sin självbiografiska essä Nuckan. I strömmen av vardagliga ord ryms en bekräftelse som säger att du finns till. I en förtvivlad passage beskriver Lindroth en sommar då rädslan för att avvisas tar henne helt i besittning, då varje ord som lämnar henne känns som en nådeansökan och en bön om ett uppehållstillstånd i en tillvaro som inte tillhör henne. Hon skriver: Och nu handlade det inte bara om män, nu var skräcken allomfattande. Jag var rädd för att visas bort av alla, ur alla sammanhang. Bannlysas. Visas ut i ödemarken. Ensamheten får helt enkelt Malin Lindroth att tvivla på sin rätt att existera, och ur ett historiskt perspektiv är det inga konstigheter, eftersom samhörighet med gruppen länge var en absolut förutsättning för mänsklig överlevnad.Av allt att döma var isoleringen än större för den man som i november 2019 hittades död i sin lägenhet på Södermalm i Stockholm. Tidningarna skrev att han hade legat där i tre år, och att radion fortfarande stod på. Det är en död som tagen ur Väggen, där huvudpersonen resonerar om att ingen kommer att trycka sina varma, levande fingrar mot hennes kallnande ögonlock när det väl blir dags. Och den här sortens nyheter har närmast blivit en egen genre bland mänskliga tragedier, och tas ofta som intäkt för att något gått riktigt fel i vårt samhälle.Det är dock en envis myt att Sverige med sina många singelhushåll skulle vara ett särskilt ensamt land. I själva verket ligger vi tvärtom en bra bit efter länder som Ungern och Grekland både vad gäller upplevd ensamhet och social isolering. Men sådana rankningar minskar knappast lidandet för den som rent faktiskt står utanför mänsklig gemenskap. Siffror från SOM-institutet visar till exempel att sex procent är ensamma alla kvällar i veckan och att 13 procent umgås med vänner mindre än en gång i månaden.Det låter onekligen sorgligt frågan är bara vems ansvaret är. Liberala skribenter som betonar individens ansvar för den egen lyckan kan häpna över hur vuxna, friska människor blivit så hjälplösa att de behöver politiker och tjänstemän för att knyta vänskapsband. Och möjligen kan man betrakta ensamhet som ett fenomen utanför politikens räckvidd om man utgår från ett slags neutral och arketypisk medelmänniska, som står orörd av politiska spår från exempelvis fattigdom och klass. Den som lever med arbetslöshet och låg inkomst lider nämligen också oftare av ensamhet, vilket kanske går att glömma om man betraktar bussbiljetter, kafébesök och internetabonnemang som sådant som alla självklart har råd med. Minskad tillgång på billig psykoterapi kan också göra det till en klassfråga att bryta en ensamhet som inte sällan präglas av ångest och skam.Men det som oftast återkommer i debatten om politisk ensamhet är bilden av den ensamma ålderdomen, trots att verkligheten kring detta inte alls är entydig. Äldre känner sig mindre ensamma än yngre, men är rent faktiskt mer socialt isolerade. I boken Ensamheten värst, som samlar 18 år av Siri Johanssons ensamma dagboksanteckningar, konstaterar hennes son Sven Teglund att det som bröt dödläget för modern var att få komma till ett servicehus, där hon med stor tvekan levde upp inför ett nytt socialt sammanhang. Är det i så fall en politisk fråga att chansen att få plats på ett äldreboende halverades under de första decennierna på 2000-talet? Eller att en majoritet av Sveriges kommuner gör besparingar på äldreomsorgen? En av de åtgärder som diskuteras på flera håll är att lösa nattillsynen med kameror istället för med mänsklig närvaro. Eller som poeten Ragnar Thoursie skriver i en dikt om hemtjänstens nattpatrull:Inget benbrott denna gång, ingen som ligger på golvet och kvider.Bara rop efter någon att prata med,i vargtimmenMer sällan diskuteras exilens ensamhet som politisk fråga i debatten om migration, trots att Sverige är ett av de länder där det är svårast att hitta nya vänner för den som kommit hit från annat håll. Och trots att sådant som stopp för familjeåterförening och skärpta försörjningskrav för att få ta hit anhöriga är en politik som rakt av skapar ensamhet.För den som flytt över hav och land kan ensamheten nämligen väldigt konkret bli en direkt konsekvens av politiska beslut. I reportageboken Dom som stod kvar skriver journalisten Thord Eriksson om afghanska ungdomar som efter godtycklig åldersuppskrivning det kan handla om ett ögonkast från en handläggare blivit utkastade i fullständig ensamhet. Det är en ensamhet som gör att ingen reagerar när ett juridiskt biträde slarvar eller när nya omständigheter borde ge rätt till ny prövning. Ingen svarar på andra sidan av den genomskinliga väggen.Kristina Lindquist, kulturskribentLitteraturBrülde, Bengt & Fors, Filip (2015) Den svenska ensamheten: Om hur olika former av ensamhet påverkar vårt välbefinnande i Annika Bergström, Bengt Johansson, Henrik Oscarsson & Maria Oskarson (red), Fragment. Göteborgs universitet: SOM-institutet.Eriksson, Thord: Dom som stod kvar. Natur & Kultur, 2019.Marlen Haushofer: Väggen, övers: Rebecca Lindskog. Bokförlaget Thorén & Lindskog, 2014.Siri Johansson och Sven Teglund: Ensamheten värst. Teg publishing, 2016.Malin Lindroth: Nuckan. Norstedts, 2018.Harry Martinsson: Aniara. En revy om människan i tid och rum. Albert Bonniers förlag, 1956.Ragnar Thoursie: Sånger från äldreomsorgen. Albert Bonniers förlag, 2009.LänkarGrannen låg död i över tre år (Aftonbladet, 20/11 2019) Hanne Kjöller: Att vara ensam är ett val (DN, 3/7 2019)How lonely are Europeans? (EU Science hub, 2019)Professor: Chansen att få plats på ett äldreboende har halverats (SVT 7/9 2018)Så många sparar på äldreomsorgen (Kommunalarbetaren, 16/12 2019)Expat Insider 2017 

I vårt sjunde och näst sista avsnitt för säsongen pratar vi med författarna Martin Widmark och Emma Karinsdotter. Martin är kanske mest känd för böckerna om LasseMajas Detektivbyrå, och Emma har bland annat skrivit böckerna om Lisbet och Sambakungen, samt den hyllade ”Tusen stjärnors ö”. Tillsammans har de även skrivit ”Den lilla spenatgumman” som kom ut tidigare i år. Men Emma och Martin träffades faktiskt innan Emmas barnboksdebut, något som var början på en mentorsrelation. Idag är de vänner, kollegor och samarbetspartners som hjälps åt i skrivandet och gör varandra bättre som författare. Men hur vanligt är mentorsrelationer i bokvärlden? Hur är det att släppa in en annan person i sitt skapande? Vad har de lärt sig av varandra? I avsnittet pratar vi även med Kristina Hård, författare och handledare på Författarskolan vid Lunds universitet. Och så blir det boktips så klart! Vi tipsar om två böcker: ”Järnhanden” av David Renklint (B. Wahlströms) och ”Stormens döttrar: Nattflygare” av Ulrika Kärnborg (Natur & Kultur).

Mellan 1996 och mitten av 2021 har antalet miljardärer stigit med 1 700 procent och deras samlade förmögenhet med 3 000 procent. De senaste 24 månaderna har det tillkommit 330 nya miljardärer. Och vad gäller dollarmiljardärer, där man alltså är god för minst en miljard dollar, har antalet ökat med 14 varje månad under samma tidsperiod. Antalet dollarmiljardärer är i dag 542, som tillsammans förfogar över 3514 miljarder, vilket är 30 gånger med än 1996 och en fördubbling de senaste två åren. De svenska dollarmiljardärernas tillgångar i procent av BNP landar på 49 procent. Detta kan jämföras med Ryssland där motsvarande andel är 40 procent, i Indien och USA är det 20 procent, i Frankrike 17 procent och i Kina 15 procent. Sverige toppar ligan alltså. Mäter man jämlikhet har Sverige gått från att ligga i topp, till att ligga på plats 12 – räknat bakifrån. Bara Bahamas, Bahrain, Brunei, Botswana, Brasilien, Förenade Arabemiraten, Jemen, Laos, Ryssland, Sydafrika och Zambia är mer ojämlika. När blev Sverige ett skatteparadis för superrika? I sin nya bok – Girig-Sverige: så blev folkhemmet ett paradis för de superrika (Natur & Kultur)– besvarar ekonomireportern Andreas Cervenka den frågan. Idén föddes när återvände till Sverige efter att ha bevakat Silicon Valley för Dagens Industris räkning mellan 2017 och 2019. Väl hemma igen insåg han att något hade hänt och höll på att hända i Sverige. Inte av någon naturlag, utan till följd av politiska beslut och en Riksbank som stirrat sig blind på ett slags inflationsmått. De senaste 25 åren har inneburit att de som redan ägde aktier, fastigheter eller andra fasta tillgångar har blivit avsevärt mycket rikare, medan lönearbetare, hyresgäster som saknar egendomar har förlorat i relativa tal. Om detta och mycket annat handlar dagens podd. (Jag arbetar även på en text med utgångspunkt i bland annat denna bok.)Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Syfilis var en skambelagd sjukdom men samtidigt så utbredd att den fick genomslag i kulturen. Anneli Jordahl reflekterar över sjukdomens betydelse och vår tilltro till vattnets läkande kraft. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.All sjukdom döda. Så löd en strof i en dikt om vattnets helande kraft vid järnkällan i kallvattenkuranstalten Augustenbad. Källvattnet ansågs magiskt, särskilt kraftfullt vid midsommarafton, sjuka människor vallfärdade dit. Kurorten låg i en prunkande dal vid rullstensåsen i sörmländska Bie, en liten by en mil norr om Katrineholm. Dit flyttade jag i början av 2000-talet och bodde granne med kurortsplatsen. Kvar som ett minne om fornstora dar stod två källöverbyggnader. Särskilt den gotiska förlänade parken en gåtfull skönhet. Det porlade från bäckar, källor och rännilar kring parken.Vid hembygdsföreningens stånd en marknadsdag i juni bläddrade jag i Allan Degermans ambitiösa skrift om kurortsläkaren Per Axel Levin verksam i Bie. En stridbar hydroterapeut känd för att under slutet av 1800-talet bota syfilitiker och alkoholister med iskalla bad. Jag läste och tittade upp mot åshöjden där en praktfull trävilla tronade. Aha, där vårdades alltså syfilissjuka. Inbäddade som mumier i blångarnslakan som doppats i sexgradigt vatten. Ironiskt nog kallas villan än i dag för Paradiset.Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet.Vandrar du i syfilisspår blir du snabbt smittad. Jag strök runt parken och försökte föreställa mig allt mänskligt lidande före penicillinet. Syfilis var närmast en folksjukdom på 1800-talet. Per Axel Levin var inte ensam inom läkarvetenskapen att undvika, eller tona ned, den gängse behandlingen med kvicksilver, vilken många gånger var mer livshotande än sjukdomen i sig. Vatten däremot, lindrade och förhindrade.Kurorterna bjöd på nationalromantisk nordisk sommarkänsla med skira björkstammar och lusthus efter promenadstigarna. Kurortstanken var en del av friskvårdsrörelsen och nationalismens vurm för landsbygden, som ett svar på urbaniseringen vid 1800-talets mitt.På baden tvagades den friska, hälsosamma svensken fram. Det nya seklet skulle byggas med kraft. Ett sunt sinne förväntades välja bort alkohol och dekadent leverne. Nu gällde gymnastik och skogspromenader. På så vis skulle också fattigdomen stävjas.I mina anteckningsböcker växte det fram en sommar i slutet av 1800-talet. Det blev en roman om lidande, passioner och död. Sjukdomar och dödsångest ger onekligen vitalitet åt litteraturen. Hur många sjukdomsskildringar ges det ut på ett bokår? Själv hade jag stor användning av författaren Alphonse Daudets dagboksanteckningar om sjukdomens nedbrytande förlopp i slutskedet. Han badar också på kurorter vid samma tid som min roman utspelar sig.  I den ofullbordade "I smärtans riken" som gavs ut efter hans död nämner han sina olycksbröder, Baudelaire, Flaubert och Heine.Märkligt nog är vi inte många som skrivit om syfilis. Min roman "Augustenbad en sommar" nämns i litteraturforskaren Agneta Rahikainens "Smittans rike om syfilis i konst, kultur och kropp", en studie som utgår från morfaderns död i sjukdomen. På Paradisets veranda sitter min fiktiva Amanda Eggerts vid fullmånenätter och skriver onda sagor. På den tiden var det socialt accepterat att män köpte sex och smittan överfördes till hustrun. Eggerts skelett vittrar i tredje stadiet.Alla reagerar individuellt på den nyckfulla sjukdomen. Förloppet kunde stanna vid det första och mycket smittsamma fasen då en plita uppstår på könet. Eller stanna vid det andra stadiet som innebär svår värk, yrsel och synrubbningar. I Rahikainens bok bockar jag av kända män som lidit av sjukdomen, som Anders Zorn och finske symbolisten Hugo Simberg som är mest känd för målningen med två småpojkar som bär på en sårad ängel. Karen Blixen är en av få kvinnor i sjukdomens hall of fame. Jag dröjer mig spänt kvar i ett för mig nytt spår. Rahikainen skriver om hur barn till syfilitiker påverkas av sin erfarenhet. Enligt Freud kunde syfilissjuka föräldrar orsaka neuroser hos barnen. Kanske har konstnären Egon Schieles typiska förvrängda avmagrade kroppar att göra med erfarenheten av syfilisdrabbade föräldrar. Fadern vägrade erkänna sjukdomen som på grund av hjärnsyfilis gled över i galenskap. Sjukdomen innebar en sträng tystnadskultur i familjer och släkter. Skam och skuldbeläggande. Namnet var onämnbart och den andre skuldbelades: Prostituerade eller utlänningar. Fransosen kallades den i Sverige, spanjoren sa man i Frankrike.I Europa spreds smittan redan på 1400-talet bland militärer och sjöfarare. Först hade den en tjusig stämpel eftersom kungar och högreståndspersoner drabbades. Enligt myten som inte stärkts av forskning kunde ett extatiskt tillstånd av genialitet uppstå när hjärnan angreps. Filosofen Friedrich Nietzsche brukar nämnas i den vevan. När syfilis spreds i de breda folklagren var glansen förlorad.Veneriska sjukdomar är fortfarande vidhäftade med skam. Var tredje svensk bär på herpesviruset vars symptom inte är helt olikt syfilis i första stadiet. Hur mycket får vi läsa om det, förutom i Johan Jönsons famösa dikt.I dag botas syfilis snabbt med penicillin, för dem som har tillgång till antibiotika, vill säga. I fattiga länder kvarstår lidandet. Vad händer om mänskligheten blir resistent mot penicillin? Det är lätt att drabbas av sjukdomsskräck. Hur ska oron stävjas?Vatten, vatten. Människans eviga tro på dess läkande kraft. När covid 19-pandemin bröt ut och smittan ökade som häftigast under vintermånaderna samlades avklädda människor på nedisade bryggor. Iklädda baddräkt och toppluva sänkte de sig i isvakar. Det blev en trend och reportagen om vinterbad fyllde medierna, isvatten påstods stärka immunförsvaret.Pandemin pågår fortfarande när jag påpälsad betraktar fotografen Sara Mac Keys bilder på vinterbadare, utställda på en brygga vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Jag såg Bie kallvattenkuranstalt framför mig när jag huttrande iakttog badarna. Kom 90-talets spavåg - och en hysterisk konsumtion av mineralvatten - mitt under en folklig rädsla för hiv-smitta? Under covidpandemin kunde ett iskallt bad få en nedstämd och uttråkad person att blixtra till i förhöjd livskänsla. Om än för en kort stund. Kanske ett substitut för inställda partyn och släktkalas.Det får vara hur hälsosamt det vill, jag avstår. Jag badar aldrig under 20 grader. Sorgligt nog är därför mina bad lätträknade under en svensk sommar. Jag drabbas av dödsångest när iskylan griper tag om mig.Anneli Jordahl, författareLitteraturDaudet, Alphonse, de Goncourt, Edmond, I smärtans riken, övers. Elisas Wraak (Alastor press).Degerman, Allan, Per Axel Levin den sörmländske läkaren och folkbildningsmannen, Sörmländska handlingar 34.Läke Konst Ars Medica, Hagströmerbiblioteket.Rahikainen, Agneta, Smittans rike - Om syfilis i konst, kultur och kropp (Natur & Kultur).

1a rad: I droppen, som föll från tranans Översättning: Juris Kronbergs Uppläsning: Johan Svensson Diktsamling: Jordens Värme (Natur & Kultur, 2003) MUSIK Dmitrij Sjostakovitj: Moderato för cello och piano EXEKUTÖR Emanuelle Bertrand, cello och Pascal Amoyel, piano

Dubbelgångare är vanliga i litteraturen sedan 1800-talet. Men de verkar livskraftiga och har fått nytt liv i den moderna tv-serien. Gabriella Håkansson har en teori om varför. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän publicerades ursprungligen den 12 september 2018.En av Fjodor Dostojevskijs mest lästa böcker är Dubbelgångaren. Det är hans andra bok som kom bara några veckor efter succédebuten Arma människor 1846. Kritikerna gillade den inte. Den var alldeles för absurd för tidens realistiska ideal. Ärligt talat är den heller inte en av hans bästa böcker, men idén med en dubbelgångare som en dag dyker upp och totalförstör huvudpersonens liv är intressant. Den ställer en intrikat fråga som löper genom hela den moderna litteraturen, och vidare in i dagens tv-serier och populärkultur.Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana.Dubbelgångaren börjar med att den strävsamme, lite märklige kanslisten Goljadkin får ett ryck. Han är övertygad om att alla hans problem kommer att försvinna om han får gifta sig med chefens dotter Klara. Maniskt shoppar han kläder och tar en droska till chefens galamiddag övertygad om att han kommer att göra succé. Men Goljadkin är varken inbjuden eller önskad. Och det som skulle bli den första kvällen i ett helt nytt liv, slutar med brakskandal och han slängs ut från festen.Det är på hemvägen, när han fylld av skam och självhat går längs kanalen som dubbelgångaren dyker upp, som en personifikation av de sidor hos sig själv han inte står ut med. Goljadkin bjuder hem honom, super till och ett besynnerligt tycke, nästan som kärlek, uppstår i ruset mellan de två männen. Men det dröjer inte länge förrän dubbelgångaren har tagit över Goljadkins arbete, lägenhet, umgänge och sociala status medan kanslisten själv degraderats till en sjavig loser. Det slutar med att han måste läggas in på psyket.Även om dubbelgångartemat gjorde entré i litteraturen redan något decennium tidigare med böcker som Hoffmans Djävulsdrogen, och Mary Shelleys Frankenstein, så var det helt nytt för publiken att få följa en sinnesförvirrad person inifrån. Dostojevskij inspirerades av den mallade gotiska romanen, men hans mer egensinniga komposition slog an något som gjorde att snart sagt varje författare med anseende ville skriva en egen dubbelgångarberättelse. Poe, Stevenson, Dickens, Wilde, Conrad, du Maurier och Nabokov alla har de gett sin version av temat. Så vad är det hos dubbelgångaren som attraherar egentligen? Inom den gotiska skräcktraditionen har man tolkat det som en viktoriansk ängslan för gränsöverskridanden, inte minst sexuella sådana. Den mörka andre är ett monster som uppstår när människan syndat mot Gud, moralen eller naturen, som doktor Frankenstein när han skapar liv ur död materia.I den traditionella skönlitteraturen har tolkningen istället kommit att präglas av Sigmund Freud. I sin essä Det kusliga använder han Hoffmans dubbelgångare i novellen Sandmannen som exempel på just det kusliga något som är välbekant men ändå främmande. I dubbelgångaren känner du igen dig själv, men får samtidigt möjlighet att se dig själv utifrån, med andras blick, precis som Goljadkin. Och Freud satte tonen. Under dubbelgångarlitteraturens glansperiod blev de psykologiska läsningarna helt dominerande. Den andre skulle förstås som en rädsla för att det psykiskt förträngda kunde blottas, men kanske gav den läsningen inte hela bilden?I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär [...] samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen.För om vi går tillbaka till Dostojevskij och skalar bort allt utanpåverk så handlar ju romanen om en man som vanäras socialt och går under. Om och om igen upprepas, i Bengt Samuelsons fina översättning, fraserna dra i smutsen och få sitt rykte svärtat om den stackars Goljadkin. Samma sak sker i Edgar Allas Poes William Wilson där huvudpersonen avslöjas som en tarvlig falskspelare av sin dubbelgångare och i Vladimir Nabokovs Förtvivlan så är det den skötsamme affärsmannen Felix som får idén att mörda sin dubbelgångare för att få ut livförsäkringen, och naturligtvis misslyckas.Det karakteristiska verkar vara att dubbelgångaren synliggör huvudpersonens dåliga sidor, antingen genom att själv vara tygellös och amoralisk, eller genom att trigga och avslöja originalets bristande moral. Och frågan är om det inte är moralproblematiken som är genrens fundament? Konflikten som gestaltas utspelar sig kanske inte, som Freud menar, inom individen, utan mellan individen och samhället, eller mer specifikt, mellan mannen och samhället, för den stora majoriteten författare som skrivit om dubbelgångare är ju, liksom dubbelgångarna själva, män.Så vad är det för djupt liggande oro manlig dubbelgångaren ger uttryck för? Kanske har det något att göra med de sociala regelsystem som växte fram under moderniteten, och som kom att kontrollera och forma just mansrollen på ett nytt sätt. Huvudpersonerna är ju kanslister, läkare och jurister, män ur det hårt arbetande borgerskapet som byggde sin klassidentitet på ordningssamhet, pliktkänsla och moralisk rättskaffenhet. I familjevåningen och salongen fanns inte plats för några låga begär eller utsvävningar, allra minst vad gällde det sexuella, samtidigt som staden och gatan med sina lockande synder låg öppen. Men bara för mannen, vilket nog förklarar varför dubbelgångarlitteraturen är en så specifikt manlig genre.I 1800-talets dagböcker och brev ser man ofta män som ger uttryck för sin skam över att ha supit ner sig, spelat bort pengar eller köpt sex, men mycket lite av detta ventileras i romanen på grund av den hårda censuren. Dubbelgångaren blir då en litterär gestaltning av en rädsla som inte kan vädras offentligt, och som bottnar i en skräck för deklassering och social utstötning.För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag,Men var hittar vi då dubbelgångaren idag, när censuren avskaffats och vi kan prata om allt? Ett bra exempel är tv-serien True detective från 2014, som skapats av litteraturhistorikern Nic Pizzalotti. Kriminalarna Rust Cohle och Marty Hart gestaltar två sidor av manligheten; den fria amoraliska outsidern som varken tror på gud, naturen eller samhället, men ändå är den som agerar rätt och är sann, och den tyglade, moraliska familjefadern som bygger samhället, men ändå hycklar och begår onda handlingar. Serien har kritiserats för att vara en bromance, och enbart fokusera på mäns relationer, men jag tycker den kan ses som vidareutveckling av det gamla dubbelgångartemat, som gestaltar konflikten mellan det otyglade driftslivet, och kravet på att kontrollera begären och inlemma sig i den sociala ordningen. Frågan som gestaltas är precis samma som hos Dostojevskij och Poe: Hur ska mannen möta de moralkrav som ställs på honom, hur ser den goda maskuliniteten ut?Som en extra krydda kan man säga att serien har en tredje huvudperson, den inavlade seriemördaren ett driftsstyrt mansmonster som utgör den goda maskulinitetetens motsats, och är ett talande exempel på hur det går om man hamnar utanför samhället. Även en fjärde huvudperson anas. Precis som Sankt Petersburg i början av industrialismens och byråkratins era i Ryssland spelade en avgörande roll för Dostojevskij, så spelar den amerikanska södern med sitt industriella förfall, och sitt dubbla rop på gudsfruktan och frihet, en av huvudrollerna i gotiska True Detective.För det ju är mot det postindustriella samhällets normer och moral som den manliga dubbelgångaren brottas idag, och även om True Detective gestaltar ett specifikt amerikansk dilemma med sin rashistoria och sin klasskamp, så finns grundkonflikten i alla samhällen. De gemensamma lagarna och det sociala trycket ställs mot den enskilda personens frihetslängtan och begär. Den konflikten kommer aldrig lösas, och dubbelgångaren, ja han kommer komma tillbaka om och om igen.Gabriella Håkansson, författare DubbelgångarlitteraturFjodor Dostojevskij Dubbelgångaren, översatt av Bengt Samuelson, Bakhåll, 2004Vladimir Nabokov Förtvivlan, översatt av Aris Fioretos, Modernista, 2017Edgar Allan Poe William Wilson, översatt av Erik Carlquist, i Edgar Allan Poe. Samlade noveller volym 1, H:ström, 2005Mary Shelley Frankenstein eller den moderne Prometheus, översatt av Måns Winberg, Bakhåll, 2017E.T.A. Hoffmann, Djävulsdrogen, översatt av Knut Stubbendorrf, Vertigo, 2017E.T.A. Hoffmann, Sandmannen, översatt av Jan Nyvelius, Natur&Kultur, 2001Robert W. Chambers, Kungen i gult, översatt av Jonas Wessel, Hastur, 2014Sigmund Freud, Det kusliga, översatt av Ingrid Wikén Bonde, Clarence Craaford, Lars Sjögren, i serien Samlade skrifter, av Sigmund Freud, volym XI Konst och litteratur, Natur&Kultur, 2007

I det här avsnittet pratar vi om Väsenologi, den populära serien faktaböcker om folktrons väsen för barn och unga, skrivna av författaren Ingela Korsell och illustrerade av Reine Rosenberg. Varje bok har faktagranskats av en forskare, de två första (som handlar om äldre tiders väsen) av professor Ulf Palmenfelt och den tredje (som handlar om moderna väsen) av fil. dr. Tommy Kuusela. I avsnittet pratar vi även om Ingelas andra böcker, särskilt den framgångsrika Pax-serien som hon skrev tillsammans med Åsa Larsson. Vi pratar även om fördelen med att använda sig av väsen och folktro i ett pedagogiskt syfte riktat mot barn och unga. Lyssna på detta spännande samtal som spelades in hemma hos Ingela Korsell i Mariefred.   Avsnittet är ett samarbete med bokförlaget Natur & Kultur.   Som vanligt kan ni hitta källmaterial och lästips på vår hemsida: www.oknytt.com/podcast   Nu har vi även en Patreon för den som vill stödja oss i vårt poddarbete! www.patreon.com/narmantalaromtrollen   Intromusiken är producerad av Marc Jungermann.

Dante Alighieri är en av världslitteraturens mest uppburna författare, men hur såg hans liv ut? Anders Cullhed, Nordens stora Danteauktoritet, skildrar hans bistra levnadsöde mot en rik bakgrund av 1200-talets politiska, ekonomiska och kulturella omständigheter. Samtalsledare är Per Starke, avdelningschef för gemensamma funktioner, Svenska kyrkan på nationell nivå. Medarrangör Natur & Kultur

Vid en arkeologisk utgrävning öppnas en tusenårig grav utanför Maria Küchens ytterdörr. Kvarlevor blottas. Frågor ställs på sin spets. Vilka har levt här före oss? Vad har vi för ansvar för dem som ska komma? Om det, och om jord – biologiskt, ekologiskt och existentiellt – handlar boken. Maria Küchen i ett samtal med Dan-Erik Sahlberg, programchef Sigtunastiftelsen. Medarrangör Natur & Kultur

Svenskarna är ett av världens mest donationspositiva folk, men inte många vet hur många organ som går till spillo. Det handlar om medicin, säkerhet och regler, om självbestämmande, respekt och integritet. Om vår rädsla för döden, vår otrygghet. Författaren Lisa Kirsebom och hennes nyligen organtransplanterade man, journalisten och författaren Andreas Ekström, i ett samtal med Cristina Grenholm, professor och kyrkosekreterare för Svenska kyrkan. Medarrangör Natur & Kultur

Maja Lundes roman kretsar kring temat om människans negativa inverkan på naturen, och om världens sista riktiga vildhästar. Eva kämpar för att kunna bo kvar på sin gård i Norge tillsammans med dottern Isa, samtidigt som världen runt omkring dem håller på att sönderfalla. Samtalsledare är Henrik Grape, präst och sekonderad senior rådgivare i klimat och skapelsefrågor för Kyrkornas Världsråd. Medarrangör Natur & Kultur

Det är 1950-tal, plisserade kjolar, Liz Taylor och Frank Sinatra. Hemma i Vasa är Hilda kvar, fortfarande en bomullsängel i en industri allt mer pressad av automatisering och konkurrens från fjärran länder. En berättelse om arbete och kärlek, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv. Susanna Alakoski i ett samtal med Kerstin Alnebratt, förvaltningschef för Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen. Medarrangör Natur & Kultur 

En roman om relationer, om föräldraskap och bögliv. Om spänningen mellan familjelivet och de egna livsprojekten i dagens samhälle. Att både vilja ha barn och familj, och leva innanför normen, men också vara fri i relation till behovet av kärlek, intimitet och sexualitet. Kristofer Folkhammar samtalar med Lena Sjöstrand, präst och teologie doktor, domkyrkokaplan i Lund. Medarrangör Natur & Kultur 

Vigdis Hjorth skärskådar relationen mellan mor och dotter. Johanna lämnade Norge och klippte banden med sin familj. Hon har bott utomlands i tre decennier när hon beslutar sig för att flytta tillbaka hem. Men vad finns kvar av relationerna hon lämnade för så länge sedan? Samtalsledare är Elisabeth Pettersson, programchef för prästutbildningen på Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Uppsala och Lund. Medarrangör Natur & Kultur 

En berättelse om barnets utsatthet och världens grymhet, men också försoningen som kan komma från oväntat håll. När modern hamnar på Långbro kastas David in i en spiral av barnhemsvistelser. Långt senare, i vuxen ålder, sätter hans uppväxt igång en händelsekedja som får oanade konsekvenser. Kjell Johansson i ett samtal med Kerstin Alnebratt, förvaltningschef för Förvaltningen för kulturutveckling i Västra Götalandsregionen. Medarrangör Natur & Kultur

Hur ska vi leva för att minska klimatkrisens effekter och undvika total klimatkollaps? Bör vi sträva efter en större eller mindre befolkning? Och hur mycket naturresurser bör vi spara åt personer som kommer att leva långt efter vår livstid? Magnus Linton i ett samtal med Sven Milltoft, psykoanalytiker och kontraktsprost för Östermalms kontrakt, Stockholm. Medarrangör Natur & Kultur

Det är mycket som går snett på kort tid för 11-åriga Humlan. Hon förlorar sin bästa vän efter att ha varit hemma två veckor sjuk i vattkoppor, och oroar sig för faster Fanny som hamnat på psyket. Ett samtal om ensamhet, svärta, psykisk sjukdom och vargtimmes-ångest i barnlitteraturen mellan Kristina Sigunsdotter och Lotta Fång, präst i Hägerstens församling. Medarrangör Natur & Kultur

En oväntad och hemlig vänskap uppstår mellan Ester och Joel, mobbaren och den mobbade. Men i skolan, första året på högstadiet, eskalerar förföljelsen. Runt barnen finns en vuxenvärld som står handfallen. Vem av skolkamraterna vågar anförtro sig, bekänna eller skvallra? Hur kan trygga rum skapas? Och hur kan vuxenvärlden leva upp till sitt ansvar? Katarina von Bredow i ett samtal med Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift. Natur & Kultur  

Första rad: Det ska vara en dag i början av augusti Önskad av: Göran Lantz, Stockholm Uppläsning: Lars Gustafsson (inspelning ur vårt arkiv) Uppläsning: Jaques Werup Diktsamling: En tid i Xanadu (Natur & Kultur 2002) MUSIK Franz Schubert: Nacht und Träume EXEKUTÖR Steven Isserlis, cello, Dénes Várjon, piano

Maria Nilsson är förläggare på bokförlaget Natur & Kultur, där hennes specialitet är bland annat mat, dryck, hantverk och odling. Hon har givit ut böcker med Tommy Myllymäki, Stefan Ekengren, Olle T Cellton, Tove Nilsson, Jonas Cramby, Frida Ronge och många fler. För Gastroradio berättar Maria om jobbet som förläggare, hennes intresse för mat och dryck, hur man pitchar en bok och vilken typ av matböcker hon gärna skulle se mer av framtiden.