Podcasts about kaptenen

LFC Stories Podcast är tillbaka med ett nytt avsnitt där Kristian Andersson firar att både Kungen och Kaptenen nu skrivit på nya kontrakt med LFC. Dessutom ger han sina tankar kring den senaste tidens matcher och prestationer - och lyfter blicken mot vad som sannolikt komma skall inom en snar framtid. Kristian ber även alla LFC-supportrar att njuta av läget vi befinner oss i och att njuta av stunden. Lyssna nu.

Hur känns det egentligen att förverkliga drömmen om NHL? Vi vet inte men försöker tänka oss hur tre av årets SHL-stjärnor känner efter att ha skrivit kontrakt med varsin NHL-klubb. Mer svar får vi på hur det känns att hänga kvar i SHL. Vi ringer upp HV71:s lagkapten Olle Alsing som berättar om säsongen och framtiden i Jönköping. Laget stack på resa till Berlin efter säkrat kontrakt och det verkar ha varit... lugnt och ordnat. Semifinalerna i SHL snackas upp och semiserierna i Hockeyallsvenskan snackas ned. Det har varit hett både i Stockholm och Karlskoga där en panelmedlem slår fast att AIK kommer gå vidare. Programledare: Tobias Dahlberg I panelen: Christopher Heino-Lindberg & Simon Norberg Gäst på länk: Olle Alsing

Välkommen till HATTRICK LIVE! -Här är podcasten för dig som vill veta mer om Sirius Innebandy! Äntligen premiär på Nya Allsvenskan – Innebandys näst högsta liga! I fredags var det premiär på Nya Allsvenskan, där IK Sirius IBK ställs mot Hässelby SK IBK i IFU Arena här i Uppsala. Jag fick äran att intervjua nya […] Inlägget Hattrick Live 01:Säsongspremiär: Nya Kaptenen Axel Solander berättar om premiärvinsten där Sirius vann med 5-4 och hur ställer han sig om Nya Allsvenskan! dök först upp på Radio Fyris.

-Här är podcasten för dig som vill veta mer om Sirius Innebandy! Äntligen premiär på Nya Allsvenskan - Innebandys näst högsta liga! I fredags var det premiär på Nya Allsvenskan, där IK Sirius IBK ställs mot Hässelby SK IBK i IFU Arena här i Uppsala. Jag fick äran att intervjua nya kaptenen, Axel Solander som berättade hur han upplevde matchen, i första perioden hade Sirius första 10 minuterna full kontroll, i andra halvlek bryter dom kvar i matchen, vi var inte så aggressiva i försvaret sedan har dom koll på oss. Sedan i tredje bestämde Sirius att spela bättre, så vinner vi säger Axel. Sen berättar Axel om hur det är vara kapten i laget, nya spelare, hur han ser på Nya Allsvenskan och mycket mera. Allt får du höra när du lyssnar på Hattrick Live 01 med kaptenen, Axel Solander! När du lyssnar på HATTRICK LIVE, så söker du på “HATTRICK LIVE”, där poddar finns och så gör du likadant på Spotify, Apple Podcaster och Acast. Sedan tycke du på “FÖLJ” eller “PRENUMERERA” då får du dom senaste avsnitten av HATTRICK LIVE! Test/Podd: Sebastian Wolff. Foto: Eva Ohlström, Sebastian Wolff.

Välkommen till HATTRICK LIVE! -Podcasten för dig som hejar och spelar i Sirius Innebandy! Den 8 mars spelade IK Sirius IBK mot Skällby IBK och förlorade med 4-10. Jag fick denna dag att intervjua Kaptenen, Kasper Broby. Där han berättar att vi blir i första och andra perioden för slarviga med bollen, så ger vi bollen för enkelt berättar Kasper. För hans egen del så var det inga positiva svar, men Sirius ska spela SSL-Kval den 28 mars hemma i IFU Arena och det tycker Kasper att det ska bli kul att spela SSL-Kval-serien. Sedan vad Kasper berättar mer om matchen och hur Sirius ska spela i nästa match. Det får du veta när du lyssnar på Hattrick Live 10 med Kasper Broby! Nu när du lyssnar på HATTRICK LIVE, så söker du på “HATTRICK LIVE”, där poddar finns och så gör du likadant på Spotify och Apple Podcaster. Sedan tycke du på “FÖLJ” eller “PRENUMERERA” då får du dom senaste avsnitten av HATTRICK LIVE! Nu finns även Hattrick Live på Google Podcast och Acast. Test/Podd: Sebastian Wolff Foto: Eva Ohlström, Sebastian Wolff.

Karriärens tyngsta smäll, starkaste minnen och främsta lagkamrater. Philip Andersson gästar Landskrona BoIS-podden. Dagen före sista superettanomgången i fjol skrev Philip Andersson på för sitt sjuttonde år i den randiga tröjan. Nu gästar lagkaptenen Landskrona BoIS-podden. Vi samtalar kring varför han blivit BoIS trogen i alla år, hur tankarna gick innan han tecknade sitt senaste avtal och vägen tillbaka från förra säsongens hälskada. Mittbacken räknar den som en av sina svåraste stunder i livet. – Med vissa skador kan man ändå fortsätta leva privatlivet. Då känns det lite lättare. Men när både fotbollen och privatlivet påverkas… Det var väldigt tungt, säger han. Därtill berättar 31-åringen om sina bästa och värsta BoIS-minnen, hur det var att uppleva klubbens stora förändring 2019 från insidan och vad som krävs för att drömmen om allsvenskan ska bli uppfylld. Dessutom frågar vi honom huruvida han själv varit orolig att bli oönskad. – Man ska aldrig vara säker på att där ligger ett nytt kontrakt efter varje år. Det är klart att jag tänkt tanken att jag kanske är en av de som får lämna och bli ersatt av någon yngre. Slutligen ber vi Philip Andersson ta ut sin drömelva med spelare han varit lagkamrat med i BoIS. Det blir en mix av gammalt och ungt enligt en 3–5–2-formation. – Det blir ett tungt anfall. Dunka långt. Det hade kanske inte passat BoIS så bra i dag, men det var bra förr i tiden, säger han.

En svensk pensionär ska korsa Atlanten med segelbåt. Målet är att frakta hem hundratals kilo kokain. P3 Krim den här veckan om Operation Moby Dick och kokainet från kartellen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi börjar den här historien hösten 2019. Då köper två svenska män, ”Kaptenen” och ”Styrmannen”, en stor segelbåt i Turkiet. De betalar kontant och båten får namnet Moby Dick. ”Kaptenen och Styrmannen får ett tydligt uppdrag och det är att ta sig till Brasilien och där skapa kontakt med företrädare för den här drogkartellen, som ska förse dem med narkotika”, säger polisen Åsa som, för att skydda sin identitet, bara medverkar med förnamn.De två svenskarna ska alltså segla över Atlanten till Brasilien och köpa kokain. Enligt polis och åklagare handlar det om 290 kilo. Samtidigt finns männens kompanjoner med i bakgrunden och ger instruktioner via krypterade chattar.När svenskarna har hämtat kokainet i Brasilien ska de lasta det på segelbåten och segla tillbaka till Europa. En stor del av bevisningen i målet bygger på krypterade chattar som blev tillgängliga när fransk polis knäckte kommunikationstjänsten Encrochat sommaren 2020. I december dömdes flera av de inblandade, mot sitt nekande, till fleråriga fängelsestraff. I mitten av februari ska hovrätten pröva fallet.Programledare: Linus Lindahl och Mariela Quintana MelinProducent: Jenny HellströmReporter: David OhlssonLjudtekniker: Johan HörnqvistKontakt: p3krim@sverigesradio.seTipstelefon: 0734-61 29 15 (samma på Signal)

På slavskeppet Zong kastades människor överbord. Försäkringen skulle inte gälla om alla dog av sjukdom och självmord. Khashayar Naderehvandi berättar om ett försök att beskriva det obeskrivliga. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2021.”Vad är poesi bra för?” Det är en gammal fråga. Och förstås omöjlig att besvara på ett tillfredsställande sätt. Egentligen är det en anklagelse förklädd till fråga, ett antagande om att något med så få mottagare knappast kan fylla en funktion.Om vi skiftar fokus till själva diktskrivandet framträder i stället frågan om vad som blir möjligt genom poesin. Det kan ligga nära tillhands att tänka att den gör det möjligt att säga det som är svårt. Men det vore att förväxla poesi med terapi, som handlar just om att uttrycka något personligt som inte tidigare har gått att uttrycka. Det är en sak när man behöver hitta rätt ord, men en annan när rätt ord helt enkelt inte kan finnas i språket, eftersom alla former av språk förvränger händelsen de ska uttrycka.Av sådan art är många utsagor om händelser som springer ur den transatlantiska slavhandeln. Som berättelsen om skeppet Zong. På grund av ett navigeringsfel blev slavskeppets resa från Afrikas västkust till Jamaica förlängd med flera månader. I november 1781 beslutade kaptenen att kasta ungefär 150 människor överbord. Redan då hade hundratals dött av svält, sjukdomar och självmord. Kaptenen resonerade att sannolikheten att få ut pengar på försäkringen skulle vara större om besättningen aktivt dumpade sin så kallade last.Hur kan detta överhuvudtaget berättas? Att säga att människorna på skeppet betraktades som varor är att presentera rederiets logik som, ja, logik. Att säga att det var 150 människor som massakrerades döljer det faktum att de inte behandlades som människor. Hur vi än vrider och vänder på beskrivningen tycks de tillfångatagna människorna på skeppet hela tiden falla undan. Finns det då något sätt för språket att ställa sig intill människorna på skeppet och börja arbeta därifrån?De enda dokument som finns kvar från zong-massakern är domstolsprotokollen från tvisten mellan rederiet och försäkringsbolaget, som vägrade göra en utbetalning. Det är dokument som säger en hel del om rederier, försäkringsbolag, rådande lagar, slavskepp och kaptener, men ingenting om den mänskliga katastrof som den slavhandeln innebar – och ingenting om personerna ombord på skeppet eller om oss som arvtagare till händelsen.M NourbeSe Philips märkliga och mäktiga diktbok Zong!, som utkom 2008, utgår från ett motsägelsefullt imperativ som med hennes egna ord lyder: ”There is no telling this story; it must be told”. Det finns inget sätt att berätta den här historien; den måste berättas. Boken är ett lysande exempel på en viss typ av språkarbete som blir möjligt i poesin. Hon beskriver själv, i bokens avslutande del, hur hon arbetar genom att sätta sig in i domstolsdokumenten och navigera i försäkringslagar från slutet av 1700-talet. Bland annat hittar hon en formulering som gör gällande att försäkringar inte täcker förluster som är resultatet av dödsfall som skett naturligt – vad nu ”naturligt” betyder på ett slavskepp. Denna paragraf är alltså anledningen till kaptenens beslut. Han behöver förgöra 150 människor, innan de hinner dö av svält och sjukdom.Phillip noterar att både juridiken och poesin kräver fullständig precision i språket, ner i minsta detalj, för att uttrycket ska bli rätt. Domstolsärendet ska vara så vattentätt som möjligt och leda till ett av två utfall. Antingen ska rederiet få ersättning, vilket innebär att de får ersättning för att aktivt ha mördat 150 människor. Eller så avskrivs ärendet – och en avskrivning utan några andra följder, innebär naturligtvis att inga lag- eller regelbrott har förekommit, att ingen har mördats.Måste man fly från lagtexterna för att kunna säga något annat, för att kunna berätta det som inte kan berättas men måste berättas? Eller går det att använda juridikens språk för att hitta precision i poesin? Istället för att fly bestämmer sig M NourbeSe Philip för att uteslutande använda sig av orden från domstolsprotokollen med förhoppningen att hitta sprickor och tystnader, som åtminstone kan peka på möjligheten till en annan berättelse. Men, medan hon arbetar, inser hon att berättelse är fel ord. Det där andra, vad det nu än är, kan bara berättas genom att inte berättas. Det är så den måste berättas, genom att inte.Dokumenten hon utgår från består av texter som förklarar utfallet efter en tvist och som anger rationella skäl för rimliga beslut i rådande lagar och ordningar. Poeten måste arbeta mot meningen, mot impulsen att förstå språket som logiskt och meningsfullt. Om hon skriver något som till formen är lika ”meningsfullt” som språket i protokollen så kan det omöjligen omvandla varorna till människor och objekten till kött och blod. Så hon gör tvärtom, styckar sönder det hon hittar, förvandlar helheten till fragment, gör berättelsen oberättande och försöker ta reda på något som inte finns tillgängligt, genom att följa med dit dikten vill ta henne.Vad kan man säga om texten? Och vad säger texten om poesins möjlighet?Dikterna är alltså upphackade i ord, läten och stavelser, utspridda över sidan på ett sätt som gör att ögonen och huvudet måste röra sig i läsningen. Det händer inledningsvis att man stannar upp för att hitta mening och sammanhang, men ganska snart börjar orden och lätena skapa ett meditativt tillstånd. Man muttrar orden och bläddrar. Sida efter sida flyttar sig huvudet upp och ner och muttrandet börjar bilda en märklig sång. Kroppen börjar bete sig som om man nynnar något ombord på ett skepp som kränger fram och tillbaka på havet. Det här är textens första magiska manöver: Att den kräver att läsaren fysiskt omorienterar sig och fortsätter läsa med upplevelsen av att vara på ett skepp. Därefter börjar orden samlas lite mer, halva meningar på sin höjd, fortfarande inte särskilt meningsfulla. De ekar av juridikens språk, men logiken har brutits ner och styckats bort. Är perspektivet förändrat? Finns det en annan logik? Nej, inte egentligen. Man läser inte Zong! för att få ny information eller ett nytt perspektiv. Fördöma massakern kan man lätt göra utan poesins hjälp. Vad boken istället tycks göra med en, om man läser den, är att kräva att man deltar i en sorgesång, i en vaka, i en begravningsrit.Jag säger ”bok” men texten i "Zong!" fortsätter utanför boken. Varje år på årsdagen av massakern, den 29 november, utför M NourbeSe Philip, tillsammans med musiker och andra, en maratonläsning som kan vara i flera dagar; vissa år digitalt, andra år på scen och någon gång i mer intima miljöer. Men alltid som en flera dagar lång ritual. Poesin i Zong! finns närmast i ritualen den möjliggör. Att läsa den är att delta i begravningsriten. Efter ritualen ser världen annorlunda ut. Inte för att man vet något mer. Inte för att man har fördömt något. Utan för att man har fått vara med och sörja. Och först när man varit med och sörjt, kan man se sig omkring och upptäcka ny information. På så sätt ger dikten både poeten och läsaren inte främst ett nytt perspektiv, utan snarare en helt ny förmåga.Khashayar Naderehvandi, författare

Idag släpps en ny P3 Dokumentär om Titanic det osänkbara skeppet. Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play. Den verkliga historien om den toppmoderna atlantångaren som påstods vara osänkbar. Ombord finns både några av samhället rikaste personer och flera hundra emigranter på väg till USA för att skapa sig en ny framtid. En av dem är småbarnsmamman Agnes Sandström. På resan över Atlanten passerar Titanic genom det som kallas Iceberg Valley. Kaptenen räknar med att utkiken ska upptäcka faror i tid. Klockan 23.39 kommer varningen: “isberg, rakt föröver”. Dokumentären finns nu i appen Sveriges Radio Play.

Många höjde på ögonbrynen när bröderna Colling lämnade Karlstad. Nya tränaren med en mycket framgångsrik bakgrund inom ishockey, Peter “Norda” Nordström, kom in med en ny filosofi. I detta avsnitt gästas vi av kaptenen Gustav Agnemyr som ger en inblick bakom kulisserna när Karlstad förändrades och tog sig tillbaka till SSL.Hålltider05.45: Peter Nordströms ”städning”09.26: Positionsbytet till back12.00: ”Kan gå käpprätt åt helvete”16.50: Spelare som tagit stora kliv32.55: Därför ska man se Karlstad spela37.20: Hur kommer det gå för nykomlingarna?43.45: Nya Allsvenskan - ”Riktigt tufft”47.55: Hur ska Galante Carlström stoppas?49.50: ”Försvarsspelet måste sitta”Lyssna på hela avsnittet på Innebandymagazinet.se som Plus-medlem. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Välkommen till Hattrick Hagunda! -Din Podd för dig som vill veta mer om Hagunda IF I förra helgen på söndagskvällen spelade Hagunda IF mot Jönköpings IK, där Hagunda förlorade med 5-6. Kaptenen, Markus Åkerfeldt säger att första perioden och den andra perioden gör vi bra, fick matchen som vi vill och leder välförtjänt med två mål. Sedan i tredje blir vi för fega, ensliga och ger bort matchen till Jönköping, som bryter mer och mer, för dom får in mer bollar och vi får jobba i underläge i matchen berättar Markus. Vad han berättar mera det får du höra i podden, Hattrick Hagunda 08 med Markus Åkerfeldt. Information: Detta är HATTRICK HAGUNDA är podden för Hagunda IF. I Hattrick Hagunda intervjuar jag Hagunda-spelarna på plats på IFU Arena i Uppsala, delvis innan match och jämt efter match. Du lyssnar som vanligt efterhand, när som helst i dygnet och var som helt i världen! Text/podd: Sebastian Wolff. Foto: Sebastian Wolff.

Christian Gustafsson och Jesper Hallberg är tillbaka i etern. I dag med: • Allt om Karlkvists nya kontrakt • Stort grepp! "Dokument: 20/21" – vad hände med de ganska märkliga spelarna i den historiska, första SHL-truppen? • Värvningar? • Den märkliga hjälten Pantzare • IK:s Le Tissier • IK-kaptenen som blev ungrare • IK:s tjocka forwardssida • Rederietbaren ...med mera!

För första gången gästar Färjestads guldkapten Linus Johansson podden för en stor intervju. Han berättar om just kaptensskap, om varför "kallt" är ordet han tänker på när han hör Oskarshamn – och hur Joel Lundqvist tillåts fuska på tekningarna. Beställ VF plus 12 veckor gratis – och sen halva priset i ett år!

Att det var nära, det har han själv sagt. Nu är det definitivt. Erik Israelsson, 33, har spelat sin sista match för Kalmar FF. – På ett sätt är det skönt, på ett annat jobbigt, ledsamt och sorgligt, säger den rödvite giganten i KFF-podden. Följ Barometerns KFF-bevakning på Programledare: Mathias Lühr.

Hammers lagkapten Robin Dahse gästar HP:s sportpodd och berättar bland annat om den turbulens som skakat klubben under vårens framgångar på isen.

Sanny avslöjar Tommys favoritpizza och Svensson hyllar finessen i Västerbotten.

Kaptenen på Titanic meddelar sin besättning: ”Goda nyheter vi är nära att krossas av djuptrycket men vi sjunker inte så snabbt. Alla dansar en liten glädjedans och allt återvänder till det normala" Våra självberikande politiker har gjort absolut ingenting för att återföra samhället tillbaka god förvaltning i hela ekonomin så att människor kan gå tillbaka till att skapa välstånd i samhället. Utan god förvaltning som vi inte kan undvara och vad har de då egentligen gjort för att skapa detta? Inget. Absolut ingenting. Det är som om kaptenen på Titanic sa, "oroa dig inte, en lösning kommer att komma upp ". Du kan vara säker på att det inte kommer att vara varken Titanic eller samhället. Endast vilseledda och dårar dansar av glädje. Dessa politiker har svikit landet i en spektakulär och gigantisk omfattning. Dessa vilseledda, oerfarna, själviska, arroganta skapelser av korrupta partisystemet kan inte ens förstå eller se problemet. Vid roten till allt detta finns partisystemet som Titanics hjärtstock (rodrets axel). Det har valt att inte rekrytera erfarna, ärliga, intelligenta, välmenande och fokuserade människor. Istället har partisystemet rekryterat flera hundra elaka, själviska, korrupta, oerfarna, arroganta och grymt själviska människor som tar uppgiften att bevara systemet på yttersta allvar. Denna "tillväxt" är en illusion. Den kan köpa en vecka eller två längre tid för våra värdelösa riksdagsledamöter, för att göra ännu mer av ingenting och gräva oss djupare ner i ett gungfly av avfall och hårda tider som kommer i vår väg. Vi vill i botten av hela våra hjärtan tro att det skulle vara annorlunda och att vi är helt fel ute, men det är vi inte. Det svenska partisystemet finns i roten till problemet: dessa monster är utnämnda av partisystemet och det har vägrat väljarna valet av goda människor, det är den bistra verkklighet vi tillsammans har att adressera. #CarlNorberg #DeFria #RealNews De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning! Stöd oss: SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S) PATREON: https://patreon.com/defria_se HEMSIDA: https://defria.se FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se

Under 18- och 1900-talen växte nya nationer upp som svampar ur jorden, och många av dem försvann lika snabbt. Vart tog de vägen? Kristoffer Leandoer tar med oss till några av dem i denna essä. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det händer att man ser prins Lekas långa och aningen vemodiga gestalt på Tiranas gator, en prins utan land, tronarvinge i ett kungarike som inte längre är ett kungarike och i praktiken inte varit det sedan år 1939, då Lekas farfar kung Zog I tog den albanska guldreserven och flydde undan italienarna till en bekväm men livslång exil.Under de oroliga åren efter kommunismens fall återvände prinsens far, vapenhandlaren Leka Zogu, till Albanien i hopp om att återinföra monarkin, men nedröstades med stor majoritet i en folkomröstning 1997. Såna planer när knappast sonen, den blide prins Leka. Han kan röra sig genom stan obesvärat till fots medan republikens officiella styresmän förflyttar sig till och från jobbet i skottsäkra bilar med blinkande blåljus. Det har sina poänger att vara statsöverhuvud i ett kungarike som inte längre finns i världen utanför historieböckerna.Länderna som inte finns är på många sätt roligare att tänka på än länderna som finns. Och då menar jag inte i första hand konstnärliga projekt som Elgaland-Vargaland, Ladonien eller Kjartanistan. Inte de fiktiva Tintinländerna Bordurien och Syldavien och inte heller Ursula LeGuins vackra centraleuropeiska skapelse Orsinien. Utan länder som faktiskt utropat sin självständighet i den här världen, hissat sina flaggor, tryckt sina frimärken bara för att nästan omgående hamna under hjulen på historiens triumfvagn. För vilken sorts historia kan vara intressantare än den som aldrig riktigt blev av, den som Hugh Trevor-Roper år 1981 skisserade i sin numera klassiska föreläsning History and Imagination: de missade avtagsvägarnas historia, de krossade drömmarnas och förlorade illusionernas; historien om hur det kunde ha blivit.Landet som jag bor är generöst i detta avseende. Trots att här bott människor som talat albanska sen urminnes tider har Albanien bara funnits som självständig stat sedan 1912, och har på den korta tiden invaderats och på andra sätt hotats till sin existens ett flertal gånger. Och trots att Albanien är mindre än Småland kan vi innanför landets nuvarande gränser hitta flera försvunna statsbildningar. Den brittiske historikern Norman Davies "Vanished Kingdoms. The History of Half-Forgotten Europe" är en 830 sidor tjock bjässe till bok, men inte ens i dess 35 sidor långa namnregister får de här länderna plats. Så försvunna är de. Vilket kanske är lika väl, för de vittnar inte bara om de egna invånarnas drömmar och förhoppningar, utan även om grannländernas hungriga blickar på en nyfödd nation.Den 28 november 1912 höjde Ismail Kemal den albanska flaggan från en balkong i kuststaden Vlora i södra Albanien och utropade landets suveränitet. Strax utanför Vlora ligger den karga ön Sazan, vars strategiska läge som lås i Adriatiska havet genom historien gjort den till åtråvärt byte för pirater och sjömakter, trots att ön saknar eget vatten. Under första världskriget ockuperades ön av italienarna, som byggde en ubåtsbas där år 1922, samtidigt som man nödtorftigt maskerade sin ockupation med egen frimärksutgivning som bevis på autonomi. Ur militär synpunkt förblev Sazan en attraktiv plats: under kalla kriget låg här en sovjetisk ubåtshamn, samt en fabrik för tillverkning av biologiska och kemiska vapen, fram till år 1961 när Enver Hoxha klippte förbindelsen med Sovjet. Därefter drevs anläggningen vidare med kinesisk hjälp. Då levde 1500 soldater på den ogästvänliga och numera helt obebodda ön. Kanske tänkte de på Odysseus, som enligt Homeros i sju års tid hölls fången på denna ö av den blint förälskade nymfen Kalypso.Söder om Vlora ligger den lilla kuststaden Himara med ungefär tretusen invånare. En strandpromenad, ett fiskeläge. En bit upp i bergen finns gamla Himara en befäst stad med gott om kyrkor, byggd utom räckhåll för pirater och andra fiender från havet. Numera vill de flesta bo på gångavstånd till vattnet, så trots den hänförande utsikten har husen uppe i den gamla staden fått förfalla och många är rena ruiner. En av dessa ruiner får jag särskilt utpekad för mig: I det här huset bodde kaptenen av Himara, här utropade han den fria republiken Himara!Jag vet ju att de till stor del grekiskspråkiga invånarna i Himara har ett eget politiskt parti, och att man sätter en ära i att tänka självständigt och fritt. Men det förefaller som ett stort och vådligt steg för en sömnig småstad, även under det kaos som rådde i glappet mellan balkankrig och världskrig, när den färska nationen Albanien ännu sökte former för sitt statsskick, att utropa sig till en autonom republik.Ändå skedde det. Kaptenen av Himara hette egentligen Spyros Spyromilios och var en grekisk militär, frihetskämpe och orosande. Under namnet Kapten Bouas ledde han en friskara på trettiofem man i den makedonska frihetskampen. Överallt där det bråkas på Balkan dyker han upp, inblandad i statskupper, skärmytslingar och krig. Under balkankrigen slåss han med albansk gerilla och besätter sin födelsestad Himara för grekisk räkning. På direkt order från Aten att evakuera vägrar han och utropar i stället den 9 februari 1914 den fria republiken Himara, vars oavhängighet varar i knappt tre veckor. Den 28 februari, i Gjirokaster längre inåt landet, utropas nämligen den Autonoma republiken Norra Epirus, där Himara bara ingår som en del. Denna något större stat hinner erkännas av stormakterna, få president och egen flagga: en svart dubbelhövdad örn som breder ut sina vingar mot ett vitt kors på blå botten, mycket stiligt. Denna flagga får vaja över Norra Epirus i knappt 8 månader, fram till den 27 oktober 1914, när grekiska armén invaderar hela området och upplöser regeringen. Men då har första världskriget brutit ut och Europakartan kommer ändå inte att se likadan ut efteråt.Ännu längre inåt landet, nära gränsen till nuvarande Nordmakedonien, ligger Korça, med sina 75 000 invånare Albaniens åttonde största stad. Under första världskriget befriades Korça från bulgarisk ockupation av franska styrkor, och de fyra år fransmännen var kvar satte så djupa spår att Korça än idag kallas Lilla Paris. Staden hade också ingått i Autonoma republiken Norra Epirus, men under fransmännens beskydd vaknade andra drömmar till liv, och i december 1916 utropade Themistokli Gërmenji den Autonoma albanska republiken Korça, också försedd med egen flagga, en kombination av trikoloren och den albanska flaggan. Korçarepubliken varade fram till 15 juni 1920, när fransmännen drog sig tillbaka: utan dem i ryggen hade man inte en chans att bevara självständigheten. Men på tre och ett halvt år sattes viktigare avtryck än flaggor och frimärken. Korça är fortfarande en stad som värnar om utbildning, konst och kulturliv. Den första albanskspråkiga skolan grundades i Korçarepubliken ett viktigt steg på vägen mot genuint oberoende. Här startades också det franskspråkiga lyceum där Albaniens blivande diktator Enver Hoxha inte bara själv gick, utan även senare hade tjänst som fransklärare.Under en kort period av oro och stora drömmar i början av förra seklet var ingen plats i Albanien för liten för att hissa egen flagga och trycka egna frimärken. Idag drömmer man snarare om välstånd, resor och EU-medlemskap vare sig man är prins eller pizzabagare så är det vidare gränser man vill ha, inte snävare.Kristoffer Leandoer

Anna Careborg är chefredaktör, utgivare samt vd för Svenska Dagbladet. Och dessutom gäst i vår mediepodd. I det fyrtiofjärde avsnittet av Den Svenska Modellen gästas chefredaktörerna Jörgen Huitfeldt och Jonas Nordling av Anna Careborg, publisher på borgerlighetens flaggskepp Svenska Dagbladet. Hon berättar om sina visioner för den anrika tidningen, om kampen mot DN och om beroendet av presstödet. Den Svenska Modellen är en podd om journalistik och medier som produceras i samverkan mellan Dagens Arena och Kvartal.

Inspiration är viktigt i dagens läge och det finns få lika inspirerande personligheter bland Europas nationalister som Corneliu Codreanu. Järngardet och Legionen är exempel ur den europeiska myllan, och det finns många likheter med dåtidens Rumänien och dagens Sverige. Inlägget Kaptenen av järn (Veckans Hädelser #21) dök först upp på Radio Svegot.

Janne Josefsson om att inte kunna sluta jobba, orka gräva i obekväma frågor, att elda upp sitt legacy i alla mot alla och så lite boomer-quiz. Vet han vad en bucket boy och becknarväska är?Mauritz smugglade framgångsrikt haitier till Florida men råkade en dag åka fast med 1,4 ton kokain i lasten och förlorade allt. Linda Skugge på telefon om twitter-sågningarna av hennes sågning av boken En ensam plats. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Den 13 januari 2012 går kryssningsfartyget Costa Concordia på grund vid ön Giglio, Italien. Kaptenen gjorde en hel del olika felaktiga beslut som fick detta att hända. Men hur gick det här till? Det ska vi ta reda på idag!

"Det föll sig nog ganska naturligt då jag allltid bjuder på en liten dans som avslutning efter att jag hälsat alla passagerare varmt välkomna ombord." SAS-piloten Dan Jarl greppade mikrofonen och bjöd på skämtsam presentation innan avgång – allt för att öka tryggheten, stämningen och förtroendet. Vi har pratat med honom om hur han blev den "dansande piloten", om att arbeta som flygkapten under en pandemi och om hans drömresor. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

På slavskeppet Zong kastades människor överbord. Försäkringen skulle inte gälla om alla dog av sjukdom och självmord. Khayashar Nedervandi berättar om ett försök att beskriva det obeskrivliga. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna Vad är poesi bra för? Det är en gammal fråga. Och förstås omöjlig att besvara på ett tillfredsställande sätt. Egentligen är det en anklagelse förklädd till fråga, ett antagande om att något med så få mottagare knappast kan fylla en funktion. Om vi skiftar fokus till själva diktskrivandet framträder i stället frågan om vad som blir möjligt genom poesin. Det kan ligga nära tillhands att tänka att den gör det möjligt att säga det som är svårt. Men det vore att förväxla poesi med terapi, som handlar just om att uttrycka något personligt som inte tidigare har gått att uttrycka. Det är en sak när man behöver hitta rätt ord, men en annan när rätt ord helt enkelt inte kan finnas i språket, eftersom alla former av språk förvränger händelsen de ska uttrycka. Av sådan art är många utsagor om händelser som springer ur den transatlantiska slavhandeln. Som berättelsen om skeppet Zong. På grund av ett navigeringsfel blev slavskeppets resa från Afrikas västkust till Jamaica förlängd med flera månader. I november 1781 beslutade kaptenen att kasta ungefär 150 människor överbord. Redan då hade hundratals dött av svält, sjukdomar och självmord. Kaptenen resonerade att sannolikheten att få ut pengar på försäkringen skulle vara större om besättningen aktivt dumpade sin så kallade last. Hur kan detta överhuvudtaget berättas? Att säga att människorna på skeppet betraktades som varor är att presentera rederiets logik som, ja, logik. Att säga att det var 150 människor som massakrerades döljer det faktum att de inte behandlades som människor. Hur vi än vrider och vänder på beskrivningen tycks de tillfångatagna människorna på skeppet hela tiden falla undan. Finns det då något sätt för språket att ställa sig intill människorna på skeppet och börja arbeta därifrån? De enda dokument som finns kvar från zong-massakern är domstolsprotokollen från tvisten mellan rederiet och försäkringsbolaget, som vägrade göra en utbetalning. Det är dokument som säger en hel del om rederier, försäkringsbolag, rådande lagar, slavskepp och kaptener, men ingenting om den mänskliga katastrof som den slavhandeln innebar och ingenting om personerna ombord på skeppet eller om oss som arvtagare till händelsen. M NourbeSe Philips märkliga och mäktiga diktbok Zong!, som utkom 2008, utgår från ett motsägelsefullt imperativ som med hennes egna ord lyder: There is no telling this story; it must be told. Det finns inget sätt att berätta den här historien; den måste berättas. Boken är ett lysande exempel på en viss typ av språkarbete som blir möjligt i poesin. Hon beskriver själv, i bokens avslutande del, hur hon arbetar genom att sätta sig in i domstolsdokumenten och navigera i försäkringslagar från slutet av 1700-talet. Bland annat hittar hon en formulering som gör gällande att försäkringar inte täcker förluster som är resultatet av dödsfall som skett naturligt vad nu naturligt betyder på ett slavskepp. Denna paragraf är alltså anledningen till kaptenens beslut. Han behöver förgöra 150 människor, innan de hinner dö av svält och sjukdom. Phillip noterar att både juridiken och poesin kräver fullständig precision i språket, ner i minsta detalj, för att uttrycket ska bli rätt. Domstolsärendet ska vara så vattentätt som möjligt och leda till ett av två utfall. Antingen ska rederiet få ersättning, vilket innebär att de får ersättning för att aktivt ha mördat 150 människor. Eller så avskrivs ärendet och en avskrivning utan några andra följder, innebär naturligtvis att inga lag- eller regelbrott har förekommit, att ingen har mördats. Måste man fly från lagtexterna för att kunna säga något annat, för att kunna berätta det som inte kan berättas men måste berättas? Eller går det att använda juridikens språk för att hitta precision i poesin? Istället för att fly bestämmer sig M NourbeSe Philip för att uteslutande använda sig av orden från domstolsprotokollen med förhoppningen att hitta sprickor och tystnader, som åtminstone kan peka på möjligheten till en annan berättelse. Men, medan hon arbetar, inser hon att berättelse är fel ord. Det där andra, vad det nu än är, kan bara berättas genom att inte berättas. Det är så den måste berättas, genom att inte. Dokumenten hon utgår från består av texter som förklarar utfallet efter en tvist och som anger rationella skäl för rimliga beslut i rådande lagar och ordningar. Poeten måste arbeta mot meningen, mot impulsen att förstå språket som logiskt och meningsfullt. Om hon skriver något som till formen är lika meningsfullt som språket i protokollen så kan det omöjligen omvandla varorna till människor och objekten till kött och blod. Så hon gör tvärtom, styckar sönder det hon hittar, förvandlar helheten till fragment, gör berättelsen oberättande och försöker ta reda på något som inte finns tillgängligt, genom att följa med dit dikten vill ta henne. Vad kan man säga om texten? Och vad säger texten om poesins möjlighet? Dikterna är alltså upphackade i ord, läten och stavelser, utspridda över sidan på ett sätt som gör att ögonen och huvudet måste röra sig i läsningen. Det händer inledningsvis att man stannar upp för att hitta mening och sammanhang, men ganska snart börjar orden och lätena skapa ett meditativt tillstånd. Man muttrar orden och bläddrar. Sida efter sida flyttar sig huvudet upp och ner och muttrandet börjar bilda en märklig sång. Kroppen börjar bete sig som om man nynnar något ombord på ett skepp som kränger fram och tillbaka på havet. Det här är textens första magiska manöver: Att den kräver att läsaren fysiskt omorienterar sig och fortsätter läsa med upplevelsen av att vara på ett skepp. Därefter börjar orden samlas lite mer, halva meningar på sin höjd, fortfarande inte särskilt meningsfulla. De ekar av juridikens språk, men logiken har brutits ner och styckats bort. Är perspektivet förändrat? Finns det en annan logik? Nej, inte egentligen. Man läser inte Zong! för att få ny information eller ett nytt perspektiv. Fördöma massakern kan man lätt göra utan poesins hjälp. Vad boken istället tycks göra med en, om man läser den, är att kräva att man deltar i en sorgesång, i en vaka, i en begravningsrit. Jag säger bok men texten i "Zong!" fortsätter utanför boken. Varje år på årsdagen av massakern, den 29 november, utför M NourbeSe Philip, tillsammans med musiker och andra, en maratonläsning som kan vara i flera dagar; vissa år digitalt, andra år på scen och någon gång i mer intima miljöer. Men alltid som en flera dagar lång ritual. Poesin i Zong! finns närmast i ritualen den möjliggör. Att läsa den är att delta i begravningsriten. Efter ritualen ser världen annorlunda ut. Inte för att man vet något mer. Inte för att man har fördömt något. Utan för att man har fått vara med och sörja. Och först när man varit med och sörjt, kan man se sig omkring och upptäcka ny information. På så sätt ger dikten både poeten och läsaren inte främst ett nytt perspektiv, utan snarare en helt ny förmåga. Khashayar Naderehvandi, författare

Välkommen till ¤HATTRICK LIVE¤-Podcasten för dig som hejar och spelar i Sirius Innebandy! Nu är det säsongspremiär av Hattrick Live! Så är det seriepremiär för IK Sirius FBC i SSL […] Inlägget Hattrick Live #01: Kaptenen, Klara Molin med Sirius FBC vann mot KAIS Mora – En historiskt vinst!!! dök först upp på Radio Fyris.

Polisen förhandlar med kidnapparna men så blir det tyst, veckorna går. I fängelsehålan splittras svenskarna, Niclas försvinner iväg med Kaptenen. Kvar blir Magnus, han ska inte hem utan avrättas. I det sista avsnittet ställs allt på sin spets. Journalisten Magnus Falkehed och fotografen Niclas Hammarström har suttit fångna i veckor, förlorar vikt och fryser i fängelsehålan. Utanför börjar saker röra på sig, men när det närmar sig en lösning tar allt en ny vändning. Serien Kidnappad är en samproduktion mellan NRK och Sveriges Radio. Reportrar: Nina Stensrud Martin och Erik Aasheim. Ljuddesign: Merete Antonsen. Producent i NRK är Kjetil Saugestad och exekutiv producent på Sveriges Radio Magnus Arvidson. Musiken är specialskriven av Sigur Ros. En dokumentärserie från 2020.

Här kommer intervjuen med Fredrik Holts som berättar om matchen mellan Hagunda IF och Sundsvall FBC som gick den 8 Februari i IFU Arena. Där Hagunda vann med 8-3 mot […]

Platt fall mot Örebro och fortsatt värvningsjakt. Tomas Nilsson besökte torsdagens HIF-träning och installerade sig sedan i poddstudion tillsammans med Eric Persson. I avsnitt 54 av HIF-podden avhandlar vi: * Martin Olsson och Marcus Olsson tränar med HIF. Vad talar för att de skriver på? Och ska HIF ens nappa? * Meriterade danske yttermittfältaren Tobias Mikkelsen tränar också med laget och vill flytta hem till Skandinavien. Kompetent spelare, men där finns även många frågor. Stämmer han in i åldersstrukturen som HIF eftersträvar? * Andreas Granqvist har öppet berättat att han kräver mer av sig själv efter de senaste insatserna. Kaptenen har fått svidande kritik – men kom ihåg att han inte är en robot. * Vad hände egentligen mot Örebro? * Två nya målvakter, erfarne Anders Lindegaard och oprövade Alexander Nilsson. Är det en målvaktskonstellation att lita på? Och hur jobbar klubben med Ian Pettersson? * Så startar HIF mot Falkenberg.

I det sjätte avsnittet av Mjölbypodden berättar Kaptenen, Bävern, D24 och Pelikanen om den senaste tidens händelser och vad som komma skall. D24 berättar inte minst om hur det gick för hans andra kulting, efter att den första dött av dieselröksförgiftning i vintras. Besök vår Instagramsida: instagram.com/mjolbypartiet Köp vår merch: mjolbypartiet.com/mjolbyshoppen

I Mjölbypoddens femte avsnitt får Bävern och Kaptenen besök av en av FAKE SNUS ESTABLISHMENT:s nyckelpersoner, Gustav Fridolin. Bland annat diskuterar de Gustavs eventuella övergång till Mjölbypartiet, samt även en omgång köl eller böl. Vi beklagar att ljudet strular lite och inte är av toppkvalité. Vi hoppas att ni har överseende för detta. ❤️ Intervjun går även att se i videoformat på vår YouTube-kanal! https://youtu.be/mw7i7go0y9k Besök även vår Instagram: instagram.com/Mjolbypartiet

Idag är det en intervju från slutet av Januari och tre intervjuer från förra månaden Februari. Första intervjun med Mikael Hast, där han berätta sina synpunker på matchen mellan, Hagunda IF-KAIS Mora IF. Andra intervjun med Christoffer Gustavsson, där han beättar sina synpunkter på matchen mellan, Hagunda IF-Wibax-Piteå IBK. Tredje intervjun är en extra intervju som […] Inlägget Hattrick Hagunda #10:Intervju med spelarna Mikael Hast & Christoffer Gustavsson, målvakten Tomas Århberg & Kaptenen, Joel Norman! dök först upp på Radio Fyris.

• Är kaptenen på väg bort? • Sportchefsfrågan! Enorm press på den som ersätter Kenttä. • Spetsvärvningen sitter på läktaren – hur ska IKO göra med Matias Sointu? Stor diskussion. • Vilka IKO-spelare (och -tränare) kan hamna i SHL? • Analys av tabellen. • IKO har 14 poäng ner – är det klart för allsvensk final? • ...och så lite OAIK. Vi skummar läget i ettan.

I det fjärde avsnittet av Mjölbypodden diskuterar Pelikanen, Bävern, Kaptenen och D24 sina nyårslöften. D24 berättar även hur man bör tillreda julskinkan nästa gång det är dags! Besök vår Instagramsida: instagram.com/mjolbypartiet Stötta oss på Patreon: patreon.com/mjolbypartiet

Den tredje Mjölbypodden är äntligen här! I det tredje avsnittet delar Bävern, Kaptenen och D24 med sig av sina intryck från folkracefestivalen i Motala. Görgött!

I det första avsnittet av Mjölbypodden diskuterar vi bland annat CD-skivor, altanstolar och traktordäck, och berättar även historien om Svetsdiffens FAKE SNUS-missbruk. Kaptenen ger Ettan Lös till "luriga baggar" i Sydafrika: https://www.facebook.com/mjolbypartiet/videos/1748374455208667/ Historien om Svetsdiffen: https://www.facebook.com/mjolbypartiet/posts/1598322373547210

Vi gästas den här veckan av Henok Goitom och Anton Salétros. Vi pratar om våren som varit hittills, lagsammanhållning, taktik och mycket mer.Programledare: Rasmus ForssbergLjud och klipp: Andreas JakobssonManus: Joakim Fröberg och Rasmus ForssbergRedaktion i övrigt: Nathalie Bergström, Jimmy Rydén, August Spångberg och Petter Söderberg See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Färjestads lagkapten Alexander Johansson gästar podden och blickar tillbaka på den grundserie som varit och blickar fram emot det slutspel som väntar.

Ännu ett avsnitt ute och denna gången snackar vi om segern mot Leicester, tar en titt på matcherna som kommer och så lite lyssnarfrågor. Trevlig lyssning!

I dagens avsnitt av NHL-timmen blir det en hel del trejdsnack. Med en månad kvar till trade deadline tittar Linus Hugosson och Uffe Bodin närmare på två lagkaptener som mycket väl kan byta klubbar innan transferfönstret stänger 29 februari. På skottdagen, den 29 februari, stänger NHL sitt transferfönster. Hur mycket action kommer det att bli på marknaden innan dess? Med tanke på hur många stora spelare som kan bli unrestricted free agents till sommaren finns det potential för en hel del, men samtidigt kan det begränsade lönetaksutrymmet hos de satsande klubbarna hämma aktiviteterna hos ligans general managers. I det nya avsnittet av NHL-timmen går Linus Hugosson och Uffe Bodin igenom några av namnen som cirkulerar i ryktesfloran. Två av dem är lagkaptenerna Andrew Ladd, Winnipeg Jets, och David Backes, St. Louis Blues, som ser ut att kunna bli trejdade. Dessutom: * Dimitri Filipovic, mannen bakom den väldigt populära podcasten The Hockey PDOcast, gästar NHL-timmen för att prata om tvillingarna Sedin och deras storhet. * Jonatan Lindquist gör ett sedvanligt besök och pratar om den 20 matcher långa dopingavstängningen som Anaheim Ducks veterancenter Shawn Horcoff åkte på härom dagen. * Vem är årets vinnare av Norris Calder Trophy? Linus och Uffe besvarar frågan om vem som är den främsta rookiebacken i NHL den här säsongen. * I veckans lag återfinns en formstark svensk back som Uffe vill se i det svenska World Cup-laget. Medverkande: Linus Hugosson Uffe Bodin Dimitri Filipovic Jonatan Lindquist

Kaptenen är på plats! Magnus Nygren är veckans gäst i FBKPodden och vi snackar karriär, kaptensroll och hans intryck av säsongen så här långt.

" Avsnitt #21 - (Farväl!) Sista avsnittet Hårdrock podcast har funnits i ynka 15 månader, men vi har redan hunnit till slutet av vägen. Ett äventyr har kommit till sin ände. Hårdrock podcast vill säga tack till alla som hjälpt och stöttat under dessa fantastiskt roliga 15 månader, där vi hann med en handfull intervjuer. Vi hade gästpratare och tog oss igenom många intressanta och roliga ämnen. Vi fick även kontakt med så många trevliga och duktiga människor tillika musiker, journalister, fotografer och andra eldsjälar som brinner för vad de gör i hårdrockens tecken. Vi är stolta över vad vi åstadkom i och med denna hårdrockspodcast. Vi var och är - än i denna dag - bland de absolut första och största inom denna genre av podcasts. Vi hade 500-700 lyssnare varje avsnitt och det är vi otroligt stolta över. Vi är stolta över att få ha haft just ER som lyssnare vid varje avsnittssläpp. Dock blev det inte alls som vi tänkt oss. Vi startade upp Facebooksida, Twitterkonto och blogg, i hopp om att få kontakt med lyssnarna, att kunna få fart på spridningen av vår podcasts. Men direktkontakten fanns i stora hela, inte alls. Någon enstaka människa ville ha kontakt med oss, och vanligast var, att det redan var en gammal vän som ville hjälpa till. Jag vet inte varför det blev så, men, det finns säkert någon bra förklaring. -- Hårdrock podcast står än i denna dag för att vara en sorts mötesplats för alla hårdrockare som blivit bortglömda på vägen. En ledande stjärna för de okända och nya talanger som precis har börjat synas på hårdrockens massiva himlavalv, där de stora redan är upptäckte och intensivt utforskade. Vi står för den lilla människan och vad denna människa kan åstadkomma med väldigt små och smala medel. Och det tar vi stor stolthet vid. Och vi är otroligt tacksamma att vi fått göra denna resan med er. Speciellt tack till Cecilia Wemgård på Crankitup.se (och Sweden Rock Magazine) som upptäckte oss och som gav oss uppmärksamhet väldigt tidigt. Utan dig, hade vi inte haft den publik vi ändå hann få. Det tog oss 15 månader att bli upptäckta på riktigt, som det verkar. 15 månader för sent. Här och nu känner vi hur orken tryter, energin inte finns att finna och glöden håller på att falna. Vi vill så mycket mer - men vi kommer tyvärr inte längre än såhär. En tragedi för den lilla människan och dess otroligt svåra bakväg, via små och väldigt dåligt betalda jobb, ouppmärksammade stil, samt en otacksam värld som ständigt bespottar dem. Vi önskar, självklart, att det sett annorlunda ut - men här tar vår väg slut - och jag hoppas, innerligt, att någon annan tar över facklan och uppmärksammar och vill lyfta fram de okända ur skuggan. Miljoner tack till alla ni som lyssnat, stöttat, spridit och hjälpt oss på vägen. Vi älskar varenda en av er. Vi kanske ses på ett framtida gig, eller på någon festival - vem vet...? - Yours truely, Niklas "Nikko" Gustafsson & Daniel "Kaptenen" Eriksson"

Nu firar vi på podcasten "Hårdrock" 20 avsnitt och det gör vi med en intervju med det purfärska Östhammarsbandet Zoanthropic. Som vanligt surrar vi även kring de hetaste nyheterna och såklart de bästa albumsläppen under Maj månad. Huvudspåret i avsnitt #20 är trummisar. Trummisar vi gillar framför andra, som vi avundas och avgudar (eller som Nikko - bara nämner de han känner till, hehe). Mycket nöje!

I avsnitt #19 pratar vi, som alltid, kring de hetaste nyheterna i hårdrocksvärlden. Vi tar även upp de mest spännande plattorna som släpps under April och så slår vi ett slag för en organisation och ett nybildat och purfärskt southern metal-/sludge-band, som snart kommer infinna sig på en scen nära dig. Huvudämnet i detta avsnitt är fallna hjältar. Pionjärer, musiker och tillika människor, som satte just sitt unika avtryck inom hårdrocken innan deras (mer ofta än sällan) för tidiga död.

Brynäs landslagsmeriterade lagkapten Niclas Andersén gästar Radiosportens Hockeypodd, där han hyllar Skellefteå AIK men ändå inte tror på en femte raka SM-final för de dubbla regerande svenska mästarna. Andersén ger även sin syn på den andra semifinalserien mellan Frölunda och Växjö.

"I det sjuttonde avsnittet av Hårdrock, snackar vi vitt och brett om covers som släppts under åren inom rocken. Det blir allt ifrån Status Quo till Machine Head. Vi snackar covers, som gjorts covers på och covers, som mer eller mindre är riktigt, riktigt dåliga. Det blir topplistor från både Nikko och Kaptenen, honorable mentions och en riktigt genomtänkt lista ifrån Nikko, som genomfört ett riktigt bra arbete med sin best of the covers-lista. Mycket nöje!"

"I det femtonde avsnittet av Hårdrock, kommer ni, as usual, få info om Januaris mest intressanta albumsläpp. Vi tar även tag i de största festivalsläppen som har släppts, so far. Det blir även info ang. priser på festivalpassen, vilka festivalpass som är mest prisvärda att åka till, samt att vi presenterar vårt nya segment "Nikko och Kaptenen slår ett slag för", där vi kommer snacka om band, organisationer etc, som ligger oss nära hjärtat. Mycket nöje!"

"I årets sista avsnittet visar Nikko och Kaptenen upp lite bloopers från det gångna året och pratar kring dessa (och vilka missar vi lärt oss av). Vi pratar även om favoritminnen av det som har hänt under det första podcaståret och så pratar vi lite om framtiden och vad vi vill ska hända - med er hjälp. Sen till sist vill vi önska alla våra lyssnare ett gott nytt år!"

I dagens avsnitt förbereder Nikko och Kaptenen sig inför den stundande julen. Det blir en "topp 10"-lista av våra favoritjullåtar inom hårdrocken, Nikko tar sig an några (högst tveksamma) jul-"drinkar" och så pratar vi lite julklappar och tipsar om vad som bör ligga under granen på julaftons morgon. Sen avslutar Kaptenen med att presentera en underbar idé som han kokat ihop med en vän

I dagens avsnitt snackar Nikko och Kaptenen kring temat Halloween. Vi pratar om Shock rock, monster rock, band, låtar och musikvideor som passar in på Halloween. Som vanligt tar vi också upp nyheter och Kommande skivsläpp. Nikko talar även om vad han tycker om Texas Hippie Coalitions nya skiva Ride on.

I avsnitt #10 snackar vi albumsläpp och surrar lite kring de mest intressanta släppen som kommer under November månad. Både Jocke och Kaptenen har båda varit på varsin spelning och det blir snack om huvuddragen på gigen, egoism och gitarrsolon. Det blir också snack kring Slipknots nya platta "The Grey Chapter" och diskuterar lite om de nya bandmedlemmarna och vilka det kan vara som gömmer sig bakom maskerna. Sen spårar vi som vanligt ur och kommer helt från vad vi egentligen hade för oss att vi skulle snacka om.

I avsnitt #8, berättar Nikko och Kaptenen om deras vistelse på Inbreed open air och vad dom tyckte om den lilla gratis-festivalen. Fördelar, nackdelar och lite kring de band som var bäst. Vi har även intervjuat den kristna rockgruppen, Messenger, från Alunda. Och så avslutar vi med att svara på "lyssnarnas" frågor.

I dagens avsnitt pratar Nikko och Kaptenen om Uppsala festivalen Inbreed open air. Vi pratar om banden som kommer att spela under helgen och annan information som kan vara bra att veta inför festivalen. Det kommer också bli snack om diverse bra band som vi tycker att ni bör kolla upp. Och som avslutning så försöker vi nå ut till er lyssnare om hjälp.

I avsnitt #6 så intervjuar Nikko och Kaptenen Skellefteå bandet Ænimus. Vi får höra om hur bandet startade, lite om deras projekt (såsom deras alldeles egna rockfest) och hur framtiden ser ut för de skäggiga grabbarna från de västerbottniska urskogarna. Nikko och Kaptenen snackar även om "Ænimusfest", Väsby Rock Festival och Skogsröjet. Och såklart bjuder vi också, som sig bör, på de mest intressanta albumsläppen under Augusti månad.

I avsnitt #5 får Nikko och Kaptenen sällskap av LifeR-sångaren Joakim Honkanen. Vi tar upp månadens skivsläpp, lär känna Jocke, pratar om manliga drinkar och konceptet bakom Bromance.

Sommar, festival och skägg Nu är det festivaltider och Sveriges mest legendariska festival, Sweden Rock, har precis kört igång och i avsnitt #4 tar Nikko och Kaptenen upp sommarens fetaste festivaler och vilka band, vi tycker, att ni ska gå och se på respektive festival. Vi snackar även om Juni månads mest intressanta albumsläpp samt tar upp några av hårdrockens bästa skägg och legenderna bakom skäggen.

I andra avsnittet av Hårdrock med Nikko och Kaptenen, så pratar vi album. Vi snackar Texas Hippie Coalitions senaste platta "Peacemaker" och Saxons klassiker "Killing ground" och "Denim and leather". Vi tar också upp bra låtar samt olika coverarts och hur viktig snygga kompendier är för helheten kring ett album. Kaptenen ger en oväntad kärleksförklaring till Takida. Inte dagens Takida, utan det Takida som var innan de ens släppte sitt debutalbum när de släppte omixade, punkiga låtar direkt ifrån sin replokal. Och vi spårar såklart helt och börjar prata hårdrock i TV-spelsbranschen."

Det är här som resan börjar, I första avsnittet får ni reda på historien bakom Nikko och Kaptenen. Vilka album/låtar som formade oss till de hårdrockare vi är idag. Vi berättar även om framtiden med podcasten. Så luta er tillbaka, njut och följ med på denna underbara resa! Rock on m/

Historien om Margareta Klipper som lurades bort från hemmet och hamnade på en fransk bordell har berättats i långa tider på öarna i Göteborgs norra skärgård. Om den är sann vet ingen, men säkert är att den har fungerat i avskräckande syfte. Runt förra sekelskiftet gjordes stora ansträngningar för att unga kvinnor inte skulle ge sig av hemifrån. Det man var rädd för var att unga kvinnor skulle bli offer för det som kallades för vit slavhandel. Flera föreningar, både i Sverige och utomlands arbetade för att upplysa och praktiskt hjälpa unga kvinnor som var på resande fot. Historien om Margareta Klipper Det berättas att Margareta Klipper var en kaptensdotter som kom från Instön, en ö innanför Marstrand. När hon förlorade sina föräldrar och sin bror hamnade hon på Björkö, lite längre söderut längs kusten. Där på en plats som heter Björkö huvud, kom hon i tjänst som piga hos en annan gammal Instö-bo, Anders Svensson. Hos honom och hans fru fick Margareta bland annat den viktiga uppgiften att ta hand om familjens lille son Alexander. Historien om Margareta Klipper och hennes hemska öde är som ett skillingtryck. Själva kulmen på berättelsen är placerad i augusti 1789. Bengt Knutsson som är hembygdsforskare på Björkö kan berättelsen väl. -Den här dagen i Augusti 1789 var Margareta ensam hemma, eftersom hennes husbondefolk hade gått iväg till grannarna tillsammans med barnen, berättar han. -Hon satt på farstutrappan när det kom två sjömän vandrande upp från hamnen vid Björkö huvud och de frågade om de kunde få köpa lite mjölk och ägg. De två berättade att de kommit till Björkö med ett franskt skepp som låg nere i hamnen, och efter en stund erbjöd de henne att följa med ner för att titta på skeppet. Det gjorde hon, och det visade sig vara ett fint fartyg med ett överdåd av lyx. De samma sig nere i salongen och hade trevligt, när det plötsligt kom en man och sa att de genast måste ge sig av till Kalvsund, som ligger ett par kilometer från platsen där de satt. -Men när de närmade sig Kalvsund påstod de plötsligt att de inte kunde gå in till Kalvsund utan genast måste ge sig av till sin hemmahamn i  Normandie. Det går förstås riktigt illa. Berättelsen om Margareta Klipper fortsätter med hur hon själv förstår hur illa det är ställt. När hon kom till Frankrike förstod hon att hon kidnappats och blivit föremål för vit slavhandel och skulle hamna på ett glädjehus, berättar Bengt. Hon arbetade på den franska bordellen i ett par år, när en kapten vid namn Paul Sand fick höra talas om henne och köpte henne fri. Efter ett år gifte de sig, de fick flera barn, och med tiden barn-barn. Det äldsta barnbarnet hette Edmund Sand och han blev lots i den franska hamnen Rouen. Och så kommer dagen då han ska lotsa ett svenskt fartyg in till kaj. -Edmund hörde att de talade svenska på båten, och snart stod det klart att den svenske kaptenen var från Björkö. Edmund bjöd hem honom för att han skulle få träffa sin svenska farmor Margareta, som blev överlycklig för att få livstecken hemifrån. Den svenske kaptenen, som sägs ha hetat Sven Nilsson, berättade för Margareta om allt som hänt hemma på Björkö under alla år hon hade varit borta. Hon fick veta att Alexander numer var en viktig man i Öckerö socken, med uppdrag som nämndeman och som därtill ägde nästan hela Björkö huvud. Kaptenen fick också med sig presenter hem till Björkö. Det var två stycken mangelträ. Det ena skulle Alexander ha, och det andra Alexanders äldsta dotter Anna-Britta. -Och det lustiga är att de här båda träna finns kvar än idag, berättar Bengt Knutsson, och tillägger skrattande: -Och det är väl det som gör att historien är sann – eller? Vi åker tillsammans åker Kerstin Lännerbo  på gården Björkö Sörgård, för att titta på en av de här franska gåvorna som hon har kvar  hemma hos sig. Kerstin är ättling till Alexander och hans äldsta dotter. Det är ett fint mangelträ med årtalet 1719 ordentligt inkarvat och Kerstin vårdar det ömt. -Det har alltid funnits här. Min mamma berättade att det var från Frankrike och att det kommit hit som ett livstecken från Margareta i Frankrike. Kerstin har aldrig använt mangelbrädan, men hennes farfar hade den alltid stående vid spisen och använde den för att skära sin tobak på baksidan. Och det är inte till salu, svarar hon bestämt. -Jag har inte råd att skänka det till hembygdsföreningen ens en gång, säger Kerstin Lännerbo. Bengt Knutsson visar mig platsen där Margareta Klipper skulle ha bott. Så vi traskar tillsammans längs en grusväg, ner till en havsvik vid Björkö huvud. Han pekar på en plätt och berättar att där bodde Nathan Odenvik, en ättling till Alexander, och den som har skrivit ner berättelsen om Margareta Klipper. Bengt berättar att Alexander har många släktingar på ön. -Jag skulle tro att det finns  4-500 stycken. Och på hela ön bor det bara ungefär 1500 människor, säger han. Nu är Nathan Odenviks hus borta, bara stengrunden finns kvar. Likadant är det med Alexanders gamla hus, bara stenkistan i botten ligger kvar på marken. Jag frågar om en av de många konstiga detaljerna i historien, nämligen vilket språk de pratade med varandra, de som kom från skeppet och Margareta, för det påstås att de kunde prata obehindrat med varandra. -Ja det sägs ju att de pratade svenska, men jag har också funderat mycket på det. Det är ju lite märkligt egentligen? Ja, det är mycket i den här historien som är märkligt. Den är full av detaljer men när man kollar dem lite mer ingående så finns det gott om luckor. En del av dessa luckor kanske Hjördis Dangardt på den lilla ön Fjällsholmen kan täppa till. Hennes ö ligger mitt emellan Instön och Björkö, och Hjördis Dangardt som är en mycket rutinerad släktforskare som vet allt som är värt att veta om livet på de här öarna i gamla tider.  Hon har försökt utröna hur mycket som går att belägga i arkivmaterialen av den här berättelsen. -Jag har kunnat belägga att Anders Svensson flyttade från Instön till Björkö huvud, och namnen på hans fru och barn stämmer också, berättar hon. -Men med Margareta Klipper är det värre. Det finns ingen med det namnet vare sig på Instön eller Björkö, och det går heller inte att hitta några personer som skulle passa in på hennes förmodade familj. Men att folkbokföringsmaterialet haltar under den här tiden är inte så konstigt. -Det gäller att komma ihåg att detta var en mycket märklig tid här på kusten, berättar Hjördis Dangardt. Två olika omständigheter sammanföll. Dels pågick en av de riktigt stora sillperioderna, och dels pågick den så kallade Port Franco, frihamnsperioden, på Marstrand som ligger nära alla dessa öar. När sillen kom till västkusten så kom också folk hit, i stora skaror från hela landet, i vissa socknar både dubblades och tredubblades befolkningsmängden. Ovanpå det hamnar Margareta Klipper-berättelsen alltså mitt i Porto Franco-tiden på Marstrand. Det var en tid om nästan 20 år då staden var fri från alla de restriktioner som annars rådde i landet. Här rådde handels- och religionsfrihet.  Här fanns inga skråbestämmelser och dömda brottslingar fick leva och verka på ön. Också öarna i Marstrands närhet påverkades av porto-franco bestämmelserna som avskaffades efter 20 år för att det blev för svårt att hantera situationen på ön. Men det finns ytterligare skäl till att Hjördis Dangardt tvivlar på historien. Just den här sommaren var Sverige i krig, och det låg örlogsfartyg och vaktade längs med kusten. -Jag ifrågasätter hur en båt kunde komma in till Björkö för att sedan ge sig av igen utan att någon hindrade dem, säger Dangardt. Utanför Björkö låg örlogsfregatten Venus för att bevaka kusten. -Jag förstår inte att Margareta skulle kunna sitta och titta på et fridfullt hav när det i själva verket var jättemycket rörelse på havet här ikring, säger hon. De båda mangelträn finns kvar på öarna skulle ju ha varit hemförda till Björkö av en kapten som hette Sven Nilsson och var från Björkö Sörgård. -Sven Nilsson i Björkö Sörgård finns inte, säger Hjördis Dangardt bestämt. Hon har letat i allt tillgängligt folkbokföringsmaterial och också letat efter folk som hetat Sven eller Nils och som skulle kunna vara far till Sven Nilsson, men inte ens det finns. Också Bengt Knutsson är lite försiktig. Historien låter helt otrolig så därför låter den ju osann. Men, säger han, var kommer mangelträna ifrån då? -Det brukar ju vara så med alla såna här gamla historier att någonting brukar vara sant i dem. Men vad som är sanning och inte, det är ju svårt att säga, slutar Bengt Knutsson. Föreningen Vaksamhet Den här typen av historier berättades mycket runt förra sekelskiftet. Vissa var säkert sanna medan andra diktades upp för att skrämma unga kvinnor så att de inte skulle ge sig av hemifrån. Det man var rädd för var att unga kvinnor skulle bli offer för det som kallades för vit slavhandel, det som Margatera Klipper råkade ut för. Flera föreningar, både i Sverige och utomlands, arbetade för att upplysa och praktiskt hjälpa unga kvinnor som var på resande fot. Ann Hallner som är doktorand i historia vid Stockholms Universitet har i sin forskning bland annat stött på föreningen Vaksamhet. - Föreningen Vaksamhet startade 1903 i Stockholm och fick en filial i Göteborg lite senare, berättar Ann Hallner. - De samarbetade med flera nationalkommittéer mot vit slavhandel som fanns i Europa, Nordamerika och Sydamerika. Anledningen till att Vaksamhet startade består av två berättelser berättar Ann Hallner. Den ena är från England där många av den här typen av föreningar fick sin början. - Där började man prata om vit slavhandel redan i slutet av 1870- talet efter att ha upptäckt att många engelska unga flickor hade kidnappats eller förts till Belgien. För att undersöka om det var sant köpte journalisten W.T. Stead en 13- årig oskuld från landsbygden för fem pund. Flickan såldes sedan till en bordell där journalisten föreställde en köpare. Historien skrevs i tidningen Pall Mall Gazette och fick stor uppmärksamhet. Resultatet av uppmärksamheten gjorde att samtyckesåldern från 13 år till 16 år och fick också ringar på vattnet i Sverige. 1899 var det en stor konferens i London med många europeiska representanter, bl a 15 svenskar som tog med sig många tankar hem och startade föreningen Vaksamhet. Den andra början på historien är att i Sverige hade redan Fredrika Bremer förbundet i mitten av 1880- talet sett den här typen av kvinnlig arbetskraft som flyttade utomlands. De gjorde egna undersökningar men kunde inte bevisa att kvinnorna hamnat i prostitution men att de hamnat i ett osedligt leverne och många kom hem med så kallade oäkta barn och hade blivit utnyttjade. Hur arbetade föreningen Vaksamhet praktiskt? - De kallade sig själva för en kamp- och skyddsorganisation. Målet var att påverka lagstiftningen och dessutom arbetade de mycket med information, berättar Ann Hallner. De föreläste om vit slavhandel och försökte påverka myndigheter. De hade dessutom ett stort nätverk utomlands så att kvinnorna kunde vända sig till Vaksamhet när de sökte en tjänst utomlands som kunde telegrafera och ta reda på om arbetsplatsen var en "riktig" arbetsplats. Hur kända var de? I kvinnorörelsekretsar var Vaksamhet kända. De jobbade hårt med att föreläsa, men kände sig ganska motarbetade för att myndigheter och även en stor del av allmänheten tog inte problemet på allvar. - Dels erkände myndigheterna inte alltid att det fanns en vit slavhandel men framförallt att den inte ägde rum i Sverige. De försökte inleda samarbete med polisen men där fanns inget intresse för frågan. Vaksamhet och andra liknande föreningar avrådde kvinnor från att resa utomlands. Vit slavhandel och emigration kopplades ihop och skrämde de högre samhällsklasserna som ansåg att Sverige utarmades på ungdom. - Det var framförallt arbetarklassens kvinnor som låg i farozonen, särskilt gruppen tjänarinnor som arbetade i andras hem.  Hur vanligt var det så att kvinnor hamnade i vit slavhandel? - Det är omöjligt att säga och det är också en av anledningarna till att föreningen Vaksamhet hade svårt att få fram sin sak, berättar Ann Hallner.  Det var svårt att få fram siffror precis som det är idag då vi pratar om trafficing. - Jag har tittat på svenska polisutredningar från den här tiden och det är inte ett enda fall där de kunnat fälla någon för vit slavhandel. Men tittar man i USA finns det många fall där människor fälldes, bland annat en svensk man som det går att läsa om i Stockholmskällan. Se på handlingar från Stockholmskällan och läs mer om: - Det var också så skamfyllt så att även när det uppdagades fall med vit slavhandel kan man läsa i polisrapporterna att flickorna inte ville vittna eller försvann. berättar Ann Hallner. Vad hände då egentligen med den 13- åriga flickan från England? - Hon hette Eliza Armstrong och blev nog inte sexuellt utnyttjad eftersom den första kunden var journalisten som skrev artikeln. Men hon visste ju inte om det utan trodde att det var på riktigt. De hade också undersökt hennes oskuld hos en barnmorska och blivit utsatt för detta. - Hon skickades till Frankrike där Frälsningsarmén tog hand om henne. Hon kom tillbaks till England och hennes pappa stämde journalisten som fick sitta i fängelse några månader. Anledningen till att flickan såldes var att den alkoholiserade mamman behövde pengar, avslutar Ann Hallner. Läs mer om:   Lyssna även till: Rådgifvaren 1909 Föreningen Vaksamhet delade ut skriften Rådgifvaren 1909 till unga kvinnor och skrev så här i den: ”’Rådgifvaren’ är skrifven i syfte att tjäna dig, som nu skall lämna hemmet för att förtjäna ditt bröd bland främlingar. Den är utgifven af föreningen Vaksamhet, som grundades i ändamål att skaffa dig skydd och hjälp i de städer och på de orter, dit skickelsen för dig, vare sig i ditt hemland eller i utlandet.” s. 3. Tydligt att de absolut inte rekommenderar att man far utomlands, och om man gör det är det endast de kristna kvinnoorganisationerna eller skandinaviska präster som är att lita på. Man skall heller inte lita eller fråga män (om de inte är poliser) om någonting. ”Du är ung och oerfaren, du har intet begrepp om världens ondska och de snaror, som kunna läggas för dig. Akta dig särskildt för obekanta, som vilja locka dig från din plats och erbjuda dig en enligt deras utsago både bättre och lättare anställning. Många unga flickor har gått förlorade just på detta sätt. Följ därför aldrig obekanta personer, som vilja anvisa dig bostad och söka skaffa dig tjänst!” s. 5 ”Var alltid försiktig och tillbakadragen; stifta ej för hastigt bekantskaper. Välj med omsorg ditt umgänge och var ej förtrolig med kamrater eller dem du arbetar tillsammans med, förrän du fullt försäkrat dig om deras redbarhet och goda karaktär.” s. 5. Förespråkar flit, att inte sträva efter mer betalt eller lättare jobb, att be till Gud, att vara vänlig och tjänstvillig och tacksam. S. 5-6. Känns som om man vill göra det lätt för arbetsgivarna. Klart drag av disciplinering och kontroll. En del pratiska råd vid resa om baggage och var man förvarar sina pengar, samt att man bör sitta i damkupé. Männen nämns egentligen aldrig, men att de är det stora hotet är väldigt tydligt. ”Beflita dig om ordning och renlighet. Kläd dig nätt, men anspråkslöst, och sätt upp ditt hår enkelt. Bär du håret krusadt eller med lugg och valkar, kan du lätt ådraga dig dåliga och opålitliga människors uppmärksamhet och därigenom gå miste om goda platser och aktningsvärda bekantskaper. Låt icke narra dig att slösa penningar på onödigt prål för att kunna täfla med andra; var istället sparsam och gör det till regel att lägga af en bestämd del af din lön.” s. 6. ”En enkel, anständig klädedräkt och ett lugnt, höfligt sätt äro undgängligen nödvändiga för hvarje kvinna, som reser ensam. Hon kommer då ej att väcka uppmärksamhet och gör på samma gång ett godt intryck på sådana medresande, som kunna vara henne till verklig hjälp och trefnad.” s. 10. Är uppenbart att det är kvinnan som ska anpassa sig och förändra sig så hon inte verkar lockande eller sticker ut. Mannens ansvar adresseras inte, inte heller hennes föräldrars. ”Ingen har bättre utsikt att reda sig i Amerika än en frisk, redbar och duktig flicka, som kan och vill utföra vanliga husliga sysslor.” s. 12 ”Till slut ännu några råd till dig, unga flicka, hvart du än ämnar sig å utrikes ort, till hvilket främmande land eller till hvilken världsdel du än må begifva dig.// Förbehåll dig att få gå i kyrkan åtminstone hvar fjortonde dag. Är du på en ort eller i en stad, där det ej finns någon skandinavisk församling, så besök den protestantiska gudstjänst, som hålles på stället; du lär dig nog efter hand att förstå det främmande språket. Tar du in på ett ”hem” eller ”härbärge”, så deltag i de upbyggelsestunder, som där hållas. Blygs ej att visa din gudsfruktan, hvilken ställningar de personer, hos hvilka du tjänar, än må intaga till kristendomen. När du är ledig om söndagarna, så uppsök någon kristlig för-/ening af unga kvinnor. Sådana föreningar finnas numera nästa öfverallt. […] Akta dig för skvaler och onödigt prat. Läs ej dåliga böcker, som väcka orena tankar och göra dig missnöjd med din ställning samt ingifva dig begär efter skadliga förströelser. De kristliga föreningarna, tillhandahålla goda och nyttiga böcker, som du kan få låna.// Akta dig för ytliga, dåliga nöjen, gå aldrig till andra ställen, än där du kan hafva dig Gud med dig. S. 13-14. Sedan är det en lång lista med lämpliga härbergen, föreningar eller personer i olika städer runt om i världen. KFUK är den flitigaste nämnde föreningen i Sverige och i en del andra av länderna. FBFs placeringsbyrå nämns också. S. 16-53. Arkivens dag Till sist ett tips till alla som blivit är redan är intresserade av att leta i arkiv. Lördag den 10 november är det Arkivens dag vilket betyder att många arkiv öppnar sina dörrar med utställningar, föreläsningar och visningar i arkiven. Temat i år är framtiden! Läs mer: För 15:e året i rad firas Arkivens dag runt om i Sverige med öppet hus, föreläsningar och visningar. Arkivens dag har sedan 1998 arrangerats i Sverige som ett nationellt arrangemang för att väcka intresse för arkivens verksamhet. Sedan 2001 firas Arkivens dag i samtliga nordiska länder och vart 3:e år har de nordiska länderna ett gemensamt tema för dagen. Framtiden... Hur ska vi bevara vår samtid? Vem bestämmer vad som ska sparas? Vilka tekniska svårigheter måste vi övervinna nu när foton och handlingar oftast är digitala? Framtidsplaner som inte blev av visas på många ställen, till exempel i Ockelbo där du kan se på Ralph Erskines förslag till en skolbyggnad - skolan blev byggd men inte enligt förslaget. Stockholm lockar dig med jakten på spökraketer och Lund med science fiction-serier. I Göteborg får man veta mer om 2000-talets folkbokföring och framtidens släktforskning och i Eskilstuna resonerar man kring vilka spår som blir kvar i arkiven. Vill du skicka en hälsning till framtiden kan du göra det i Visby genom en tidskapsel som kommer att förvaras i arkivet.

Som släktforskare kan man ibland hitta de mest oväntade fynd i sina anor. Så var det till exempel för Anita Mellberg som häpnade när hon insåg att en av hennes rötter sträckte sig ända till Indonesien och en slavmarknad i Kina. 1766 låg det svenska ostindiska kompaniets skepp "Stockholms slott" utanför Kanton i Kina. De skulle som brukligt var, föra med sig te, porslin och kryddor hem till Sverige. Men den här gången kom skeppet att också ha med sig tre små slavpojkar. Kaptenen på skeppet hette Carl Gustav Ekeberg och beskrevs av sin samtid som en alldeles ovanligt godhjärtad människa. Hur det gick till när han och hans kollegor köpte de tre pojkarna vet ingen idag, men till Sverige kom till slut pojken som kom att bli Anita Mellbergs anfader och som här fick namnet Pehr Philander. På Anita Mellbergs köksbord i Tillberga utanför Västerås ligger handlingarna som berättar om Pehr Philanders märkliga öde. Pehr som var hennes farfars mormors morfar. 1766 låg det Svenska ostindiska kompaniets skepp Stockholms slott utanför Kanton i Kina. De skulle som brukligt var, föra med sig te, porslin och kryddor hem till Sverige. Men den här gången kom skeppet att också ha med sig 3 små indonesiska slavpojkar till Sverige. Kaptenen på skeppet hette Carl Gustav Ekeberg och beskrevs av sin samtid som en alldeles ovanligt godhjärtad människa. Han hade köpt en av de tre små pojkarna, som i Sverige fick namnet Pehr Philander. Anita Mellberg i Västerås räknar sina anor från Pehr Philander och hon har just fått klart för sig vilken dramatisk historia han har. -Kapten Ekeberg köpte den lille pojken för  1800 kopparmynt. Jag vet inte hur mycket pengar det motsvarar idag men jag skulle tro att det var en ansenlig summa pengar som kaptenen fick betala, säger hon. Kaptenen lär ha varit en väldigt godhjärtad person – och det var ju min smala lycka, annars hade jag ju inte suttit här idag! Alla de tre pojkarna var uppskattningsvis mellan sex och åtta år. Enligt historien så var det holländare som hade tagit dem till fånga och som nu skulle sälja dem.  När kapten Ekeberg dog många år senare så berättades historien om de tre pojkarna vid hans begravning. Dessa slavar voro 3:ne Malej-gossar från stranden av ön Neaz, på västra kusten av Sumatra; de hade där under fredens lugn och palmträdens skugga i sin barndoms oskyldiga joller och lekar glätt sig och sina föräldrar, tills det olyckliga ögnablick, då några försåtlige Holländare rusat fram, fjättrat och släpat dem med sig, så att i stället för det nejden av samma strand förut gav ett glättigt eko av de oskyldigas lek och dans, förbyttes detta snart till ett bedrövligt återskall från tröstlösa föräldrars suck och skrän, som kanske räcker än i denna  stund! -Det sägs att Holländarna som höll småpojkarna fångna, spikade fast deras örsnibbar i skeppskistorna för att de inte skulle kunna fly. Så vad jag förstår så hade Pehr Philander ärr i örsnibbarna i hela sitt liv efter spikarna, säger Anita Mellberg. -Det måste ha varit ruskigt alltsammans för pojkarna, funderar hon. Att inte förstå språket som talades runt omkring och så kastas ut på ett främmande skepp och till ett främmande land. Utan att veta ett dugg om vad som skulle hända. -Det var nog väldigt, väldigt svårt. De ene pojken köptes av kapten Ekeberg, de andra två av supercargörerna på skeppet, dvs de två viktigaste personerna ombord de som hade makten över vad som lastades på skeppet. Men strax efter köpet avled den ena av de två supercargörerna, Anders Gadd, och enligt reglerna som var strikt ekonomiska, skulle när någon dog, hans varor säljas för att hans efterlevande skulle få så stor vinst som möjligt. Det betydde att också den lille pojke han just köpt återigen skulle säljas på slavmarknaden. Nu blev det inte så. Besättningen på skeppet Stockholms slott gick ihop och betalade för honom så att han skulle slippa slavmarknaden en andra gång. Vad som hände med de andra två pojkarna är höljt i dunkel, men den lille pojken som köpts av kapten Ekeberg följde med hem till hans gods i Uppland, där ingen hade hört talas om Sumatra, och man talade om honom som Javanen, det vill säga, han som kommer från Java. Han fick följa med hem till Kapten Ekebergs gods Altomta gård utanför Uppsala där han hade stora odlingar. Ekeberg var den första som tog med sig levande tebuskar hem till Sverige till Carl von Linnés stora förtjusning, och dessa försökte han odla. Pehr döptes i Tensta Kyrka den 15 oktober 1769. Då hade han varit här i tre år, lärt sig svenska och en del kristendomskunskap. Dopet var pampigt, med inte mindre än 14 faddrar, och det var inte vilka faddrar som helst. Det är landshövdingen i Uppsala, det är grevar och baroner, familjen Ekeberg finns med, liksom en bruksinspektor, en kyrkoherde och därtill kvinnor som är gifta med alla dessa framstående män. -Man undrar ju varför det var så mycket prominent folk, kommenterar hon. Kanske var det för att Ekeberg var en så framstående person i sin tid, funderar hon. -Och så var det ju lite speciellt förstås att man skulle kristna en ”hedning”. Det finns ganska stora luckor i levnadsberättelsen om Johan Pehr Gustav Philander, som han fick heta vid sitt kristna dop. Man vet att han växte upp på Altomta gård, och man vet att han en period var trädgårdsdräng vid Drottningholms slott.  Han gifte sig när han var runt 20 år, med Anna Kajsa Svensdotter. Tre månader efter giftermålet föddes det första barnet, en liten dotter. Familjen flyttade runt en hel del, för att till sist hamna i Strängnästrakten, på ett litet torpställe som än idag heter Java. 1793 fick paret sitt sista barn, en flicka, som är anmoder till Anita Mellgren.  1803 dog Anna Kajsa och Pehr gifte om sig, men i februari 1811 dog också ”Javanen” Pehr Philander. Hans änka och barnen hamnade på fattighuset, och han egen begravning blev av det allra enklaste slaget. Johan Pehr Gustav Philander är begravd i en omärkt fattiggrav vid Tensta kyrka, berättar Anita Mellberg. Så trots den tämligen pampiga inledningen på livet i Sverige, så verkar det inte ha gått så bra för honom. -Nej, han står i pappren som antingen trädgårdsdräng, trädgårdsmästare ”Javan” och på slutet torpare. Anita Mellberg har inte känt till Pehr Philanders öde särskilt länge.  Hon visste att det fanns en person släktleden med det namnet, men historien om honom fick hon först när hon slängde ut en fråga på internet. -Jag hade forskat mig fram till den här Philander , men där körde jag helt fast och hittade absolut ingenting, berättar hon. Det var då jag slängde ut en fråga på ett forum. -Och svaret jag fick hade jag inte kunnat drömma om överhuvudtaget. I släkten har det aldrig nämnts någonting om detta så det kom som en total överraskning! Läs mer om Pehr Philander Historien om ”javanen” Pehr Philander hittades först av Kerstin Pettersson som tidigare var museiintendent vid Strängnäs museum. Hon höll på med en inventering om speciella ortsnamn när hon stötte på torpnamnet Java och blev nyfiken. Hon lyckades med tiden nysta upp Pehr Philanders öde. Kerstin Petterssons forskning finns tillgänglig via Altomta akademis hemsida. Klicka här för att läsa artikeln om: Läs mer om Ostindiska resor Vill du veta mer om Ostindiefararnas resor har Göteborgs universitet ett digitalt arkiv:    Läs dagboken från resan med skeppet "Stockholms Slott" 1766: Faddrarnas roll Pehr Philander inte mindre än 14 faddrar när han döptes. Och samtliga var framstående personer i dåtidens Uppland. Att ha fina faddrar var inte alls ovanligt säger historieprofessorn Tom Ericsson. - Nej det var inte alls ovanligt. Man kan se att bland de högre samhällsskikten var det vanligt att man i första hand bjöd in personer som var av samma sociala rang som en själv. - Men det förekom också bland lägre samhällsskikt att man bland faddrarna som i övrigt tillhörde samma sociala skikt som en själv bjöd in någon som stod lite högre upp på den sociala skalan. Skälet till det var två saker, dels gav personen en viss glans åt dopakten samtidigt som man inför framtiden kunde ha en viss tillit till att om något hände med barnet kunde de liten mer förnäma faddrarna bidra till exempel ekonomiskt. - Vad hade då faddrarna för ansvar? - Det är inte riktigt klart, berättar Tom Ericsson. Från början, om man går riktigt långt tillbaka. Fadderskapet går så långt tillbaka som till den kristna fornkyrkan och då skulle man som fadder ansvara för den döpta personen framförallt i religiöst avseende men också att man skulle kunna bidra ekonomiskt om något hände. Men om det verkligen var så är lite tveksamt samtidigt som det står så i äldre skrifter. - Det intressanta är att om man går till Sverige och tittat i 1686 års kyrkolag sägs ingenting om att faddrar har något ansvar. Men det finns två uttryck i kyrkolagen, dels begreppet fadder men också vittne. Med fadder sägs att det är en gammal och god sed, inget annat. Men om vittnen står att de krävs för att vara vittnen till dopakten och skriver under dokumenten att det faktiskt ägt rum ett dop. - Vem som helst fick inte vara faddrar. Till exempel måste de kunna Luthers Katekes vilket innebar att alla som inte vara lutheraner var exkluderade. Även människor som varit straffade fick inte heller uppträda som faddrar. Var det framförallt släkt och vänner som blev faddrar? - Det varierar. Ursprungligen kunde vem som helst vara fadder. På Medeltiden infördes ett förbud mot att man var släkt. Det skulle vara ett andligt släktskap, det som på latin brukar sägas cognatio spiritualis. Det innebar att de måste söka en fadder utanför släktskapet så att det inte fanns några blodsband. Efter medeltiden kan man se att det förekommer både faddrar som är släkt, men också de som inte är släkt. - Och studerar man lite närmare visar det sig att de som inte är släkt bor ofta mycket nära och kanske tillhörde den närmsta vänkretsen eller att de var yrkesbröder till pappan till barnet. Över tid blir det allt vanligare att det blir släktingar som blir faddrar till barnen, berättar Tom Ericsson. Pehr Philander hade 14 faddrar. Var det ovanligt med så många faddrar? - Ja, när det förekom är det i första hand bland de högre samhällsskikten. Det är de som har råd att bjuda in så pass mycket människor till kalaset. Ser man längre fram på 1800- talet är det tydligt att det blir färre och möter samma bild som inom den katolska världen med en gudfader och en gudmoder. Hur många faddrar var då vanligt för ett vanligt torparbarn? - Två tre på sin höjd, säger Tom Ericsson. Det var också en skillnad vilka faddrar en pojke eller flicka på 1800- talet skulle ha. En pojke- minst två manliga faddrar och en kvinnlig. Vice versa för en flicka. Om barnets föräldrar dog är det svårt att veta om faddrarna hade något ansvar för abrnet. Jag har inte sett något bevis för det i min egen forskning och inte heller i litteraturen mer än att det påstås att faddrarna var förpliktade. Lyssna även till när: En miljon européer blev slavar Dick Harrison som är professor i historia vid Lunds Universitet har skrivit fyra böcker om Slaveriets historia från forntid till nutid. Han berättar att en ganska bortglömd del av vår historia är att det funnits slavar i Sverige, att det även fanns svenska slavar utomlands och att det dessutom fanns svenskar som köpte slavar och gav dem frihet här i Sverige. -När vi kommer fram till 1800- talet är det lätt att följa detta i tidningarna. Till exempel fanns det en kyrkoherde i Hudiksvall som köpte två barn i Västindien och som det i Hälsingepressen skrevs en hel del om. Slaveriet förbjöds i Sverige så sent som 1845. Det rådde någon sorts tabu att erkänna att svenskar varit slavhandlare, men ännu större tabu att vi varit slavar, säger Dick Harrison. - Det är svårt att ta till sig och erkänna är att svenskar själva varit slavar utomlands ganska långt fram i tiden.  Det finns belägg för att svenskar från 1100- talet fram till början av 1800- talet försattes i slaveri och när vi kommer till 1700- talet är källorna utförliga. I de svenska tidningarna kan man om man har tur läsa om gamla släktingar som blev förslavade. Men då gäller det att man ska ha tur, för det här är inget man var stolt över i den egna familjen och lät saken tystas ned. Men det finns fall där den förslavade kommer tillbaka och råkar ha en anledning att berätta om det, säger Dick Harrison, och tar fram ett fall som han snubblade över. - Jag råkade vara anlitad av en arabisk kulturförening i Göteborg där en medlem hade som hobby att studera svenska och marockanska relationer i förfluten tid. Han hade snubblat över en svensk sjökapten som jag började forska om för att få veta mer om honom, berättar Dick Harrison. Stockholmaren Markus Berg visade sig ha varit slav i Fez på 1700- talet. Dick Harrison grävde vidare och fann att hela hans besättning på 13 man hade blivit förslavade. De hade tagit sig från Göteborg till Dublin och skulle vidare till Neapel när de blev kapade strax utanför Mallorca av marockanska korsarer, dvs slavjägande sjörövare. Båten bogserades in i hamn och de 14 männen sattes i fängelshålor. Där fann de till sin förvåning att språket inte var något problem eftersom det redan fanns en hel last av svenskar från Kalmar där som tagits som slavar tidigare, berättar Dick Harrison. Vissa arbetades ihjäl , vissa tvingades stanna kvar och två av jungmännen tycks ha blivit utsatta för pedofeli av sultanen och blev fast i slaveriet medan Markus Berg hade tur och blev friköpt av en svensk konsul i Kadif. Dick Harrison berättar att i tacksamhet över frigivningen skrev Markus Berg ner en redogörelse som blev tryckt. Den skriften tycks ha fallit i glömska. - Alla som fanns ombord på fartygen är namngivna, det finns uppgifter om de som klarade sig och också vad som hände med deras familjemedlemmar. På vilket sätt blev hamnade då människor i slaveri? Dick Harrison säger att ett vanligt sätt var att skeppet kapades av slavjägande sjörövare. Nordafrikanska sjöfararstäder som Alger, Tripoli och Tunis styrdes av självständiga eller halvt självständiga kaparligor. - Det behövdes diplomatiska relationer med konsulaten för att skeppen skulle kunna passera.  Sammanlagt brukar man räkna med att över en miljon européer, ofta vanliga sjöfarare sattes i slaveri i Nordafrika mellan 1550 och 1840. - Hur många av de som var svenskar vet vi inte ännu, dokumenten finns men det återstår att samla ihop fakta, avslutar Dick Harrison. Lyssna till när: