Vem vill prata med en sorgsen

HEJ VI FINNS! Här kommer avsnittet som flera av er har frågat om, uppdateringen om var vi tagit vägen egentligen. Ett kort avsnitt för att ni ska få veta vad som pågår och vad vi tänker med podden framöver. ps. Tack till alla er som inte ger upp på oss och som är så jävla underbara och frågar hur vi mår. Ni är bäst.

Vi är upprörda för vi lär oss om ett fruktansvärt fenomen som kallas "direktare" vilket leder oss till ett samtal om att vi som mänsklighet håller på att tappa det fullkomligt när det handlar om sorg. Det är också ett samtal om att det gått 10 år sen vi förlorade vår farmor. Vi reflekterar kring hur sorg kan se väldigt olika ut, att det är okej så länge vi inte lägger värdering i det. Och så lite om mående i allmänhet!

Miccan är gravid! Vi går igenom tankar om hur det känns att en bebis är påväg som aldrig kommer träffa sin moster Lussan.

En valrörelse av partier som gormar att de andra gör fel fick oss att känna - det där är ju det VI gör fast med sorgen?? Vecka efter vecka berättar vi om föreställningar som är fel och bemötanden som är märkliga. SÅ! I veckans avsnitt tillåter vi oss att drömma, om hur vi önskar att vi var med varandra och oss själva i sorg. Och för att många av er har önskat och för att vi VILL att vi ska bli bättre på att vara med varandra i sorg så har vi samlat ihop ett gäng konkreta tips på vad vi kan göra för varandra!

Vi recappar känslor och reflektioner från sommaren som gått. Hur har det stått till med våra måenden? Steffi berättar om sina känslor av ensamhet och fattar hur allt hänger ihop med trauma från Lussans sjukdomsperiod. Miccan har reflekterat kring fysiskt mående, sorg och depression. Hur lång tid ska det ta att återhämta sig egentligen och när ska vi sluta vara så elaka mot oss själva när vi går igenom tuffa perioder?

Vi är tillbaka! Vi gästas av Emma Tonnes, generalsekreterare på Ung Cancer. Allt om varför Ung Cancer startades, hur du som drabbad eller närstående kan få stöd och massor om vår hjärtefråga; Försäkringskassan! Hur är det möjligt att det är så svårt att vara sjukskriven, att få sin sjukpenning utan tjafs? Vi delar egna erfarenheter och får höra om kampanjen 100 röster.

I sista avsnittet innan sommarlov pratar vi om året hittills och sammanfattar hur sorgen varit. Steffi har fyllt år och känner sig glad över det för första gången på länge, Miccan pratar om hur adhd-diagnosen som kom i början av året har spelat stor roll i sorgbearbetningen.

Länk till insamlingen: https://se.betternow.org/fundraisers/lussans-fodelsedagsinsamling-av-vem-vill-prata-med-en-sorgsen

Den här veckan gästas vi av dom otroliga grundarna till sorgfestivalen Heartbreak Heaven. Dom berättar om vad det var som fick dom att vilja starta festivalen. Om viljan att skapa en plats där något som vanligtvis är kopplat till glädje också kunde inkludera sorgen, vad en sorgfestival egentligen innebär och vad man kan förvänta sig. Det blir ett så fint samtal om sorg och känslan av att inte höra till i några sammanhang. Heartbreakheaven pågår 22-24 juli på en gård mellan Stockholm och Uppsala Från Stockholm - Pendeln till Bålsta och sen buss 895 i 10 min Från Uppsala - Buss 804 mot Enköping, byte i Örsundsbro till buss 895 mot Bålsta Biljetter finns tillgängliga här: https://docs.google.com/forms/d/1YZOwcWZjPUcV-8ZXxrOrDx7lU0VqEolxR6klL-JH-4Y/viewform?edit_requested=true

Vi är äntligen tillbaka! Vi har så mycket att prata om och halva avsnittet blir vårt försnacket men så går det när vi inte poddat på länge. Vi pratar också om vad som händer med ens personlighet när man är i sorgen, både utifrån sig själv men också hur omgivningen bemöter en. Om man vanligtvis är en glad person, förväntas man hantera sorgen bättre? Vi snurrar in oss i detta komplicerade ämne.

Det har gått några dagar sedan årsdagen och vi berättar lite om hur den blev och tiden efter som har varit mycket ångest trötthet och gråt. Känslorna har varit många och vi pratar om hur vi fortfarande lär oss hur fan vi ska leva med sorgen. Miccan delar också med sig av en text hon skrev på första årsdagen.

Vi pratar om den extrema tröttheten och försöker hantera känslor och mående inför årsdagen. Vi delar med oss av strategier kring hur vi tar oss igenom tiden inför, vad som blir extra triggande och hur man upptäcker det i sig själv. Hur ska man tänka? Går det att få tiden runt en årsdag att fungera? Varför är vi så besatta av att det alltid ska bli så bra som möjligt?

Det är mycket som hänt i våra liv sedan vi förlorade Lussan och vi ville dela med oss av några positiva erfarenheter vi haft. Steffi delar med sig av sin resa med olika psykologer genom tiderna och sin utveckling när hon väl hamnade rätt. Vi fastnar också i hur svårt det är att ens benämna det som positiva erfarenheter när det grundar sig i det värsta. Och såklart podden, hur mycket den och ni betyder för oss.

Vi gästas av poeten Ramatoulie Gabbidon som berättar om sin sorgerfarenhet. Den 29 december 2019 förlorade Ramatoulie en nära anhörig som blev mördad till följd av gatuvåldet. Hon berättar om chocken att förlora någon som en dag finns där och nästa är borta. Hon berättar också om polisens bemötande i brottsutredningen som följde mordet, hur omgivningens stöd såg ut. Vi pratar om hur svårt det kan kännas att få vara i sin sorg när ens sorg också tvingas bli politisk, hur balanserar man att vilja göra något men samtidigt ta hand om sina egna privata känslor. Om trauma och känsla av otrygghet. Ramatoulie jobbar också i kampanjen kollektiv sorg och berättar om sitt engagemang där och vad som gör. Dessutom har hon också skrivit en diktsamling om sorg som vi pratar mer om.

Vi har många gånger pratat om vad vi hade önskat från omgivningen i sorgen och vilket stöd vi hade behövt men var tar andras ansvar slut och när är det upp till en själv? Vi pratar utifrån omgivning, vänskapsrelationer och arbetsgivare, hur det var för oss i sorgen men också när vi är på andra sidan, när vi är omgivningen.

I veckans avsnitt berättar Miccan väldigt öppet och ärligt om en uppenbarelse hon haft i sorgen, hur det var och alla känslor kring det. Ett otroligt fint och viktigt avsnitt.

Denna vecka gästas vi av Leah Zepeda Persson som berättar om sorgen efter förlusten av sin son Alexis. Hur dom fick reda på att han hade hjärtfel när han fortfarande låg i magen, besluten dom var tvungna att ta och den allt för korta tid dom fick tillsammans med Alexis. Vi pratar också om hennes arbete med Spädbarnsfonden och viljan att hjälpa andra som ledde till att hon utbildade sig till sorgkonsult. Hon berättar hur hon kan hjälpa andra i sorg och även hur det har hjälpt henne.

I veckans avsnitt pratar vi dejting, ett ämne många av er önskat. Vi delar med oss av våra erfarenheter och upplevelser när det kommer till att dejta i sorgen, känslor kring att ta in nya människor i sitt liv efter sin förlust och hur man hanterar reaktioner när man berättar om sin sorg.

Ibland är det viktigt att prata om det man skäms över, tankar och känslor som kommit upp i sorgen och i veckans avsnitt tar vi upp en sådan sak. Vi pratar om hur sorgen fått oss att fokusera på vårt utseende, all tid och tanke och pengar vi lagt på det och vad det egentligen grundar sig i. Vi berättar hur vi tänkte kring utseende innan sorgen och hur sorgen sedan förändrade mycket. Sånt som faktiskt förändrades fysiskt men också känslan av att känna sig ful och låta det ta väldigt stor plats för att sedan skämmas för att man låtit det göra det. Istället för att prata om det har vi stängt in det och straffat oss för det men nu är det dags att prata om.

När man förlorar ett syskon, förändras dynamiken då, säger man helt plötsligt att vi är två systrar istället för tre? I veckans avsnitt pratar vi om vår relationsdynamik och hur den har förändrats sedan vi förlorade Lussan och även dynamiken mellan oss systrar under tiden Lussan var sjuk, vad händer med rollerna då? Vi kommer också under avsnittets gång, fram till helt nya insikter

Miccan har blivit besatt av Harry Potter för miljonte gången i livet och Steffi är skör efter för lite ensamtid under ledigheten. Hur ska man nånsin ta sig tiden man behöver för att sörja mär prestation alltid förväntas, till och med av sig själv? Det pratar vi om och reflekterar över vad vila är egentligen. Efter kommentarer om arr "Lussan hade velat att vi skulle fira jul" så pratar vi också om ifall det är okej att inte alls tänka så i alla situationer, ibland kanske det är mer okej att bara tänka vad man själv orkar? Eller? Vi ägnar en del tid att försöka landa i något vettigt.

2022 är här men innan nyåret behövde vi sammanfatta 2021, året vi startade podden, sjukskrev oss och sa upp oss. Vi listar årets breakdown (ett av många), årets händelse, årets insikt och mycket mer!

Veckans avsnitt blev inte riktigt som vi tänkt och så blir det ibland. Sorgen kom som en käftsmäll och Miccan bryter ihop. Vi pratar om att hela tiden ta ansvar för andras sorg och inte känna in sin egen och vad konsekvenserna blir av det. Ett väldigt fint men tufft och ärligt avsnitt om hur vi mår just nu.

Julen närmar sig och med det väcks mycket tankar. Vi pratar om vilka känslor som väcks när det känns som någon tar över ens egna känslor och tankar som man lagt mycket tid på att komma fram till och även hur blandat allt lätt blir när man är familj med samma sorg. Vi pratar också om julen och hur man planerar den i sorgen, hur svårt det är när alla i familjen inte är överens, fortsätter traditionerna eller skiter man i allt? VI tar också upp en önskan om att omgivningen skulle vara mer inbjudande och öppna för möjligheten att fira tillsammans.

Varför är vi så dåliga på att vara snälla mot oss själva? När vi mår bra har vi dåligt samvete och mår vi inte bra en dag straffar vi oss själva för det. Måendet är skört och vi blir trötta på hur elaka vi är mot oss själva.

Vi gästas av Emma Haglund som sitter i styrelsen för föreningen VSFB - Vi som förlorat barn där hon driver syskonperspektivet. Vi får veta massor om sammanhang som finns tillgängliga för syskon i sorg. Dessutom berättar Emma om sin sorg efter att ha förlorat sin syster i en trafikolycka, om ensamheten i sorgen, sökandet efter ett sammanhang och utmattningen som följde när chocken la sig.

Om allhelgona och vilka tankar det väcker, vilken dag ska man tända de där ljuset och spelar det någon roll egentligen? Veckan har också väckt många tankar om olika trauman och varför man kan känna ett strakt motstånd att ta tag i dom, att sörja ett tidigare liv och som alltid; konstiga kommentarer från omgivningen.

Det har gått 2,5 år sedan vi förlorade Lussan och Allhelgona närmar sig, en tid vi minns dom vi saknar. I veckans avsnitt vill vi minnas Lussan, berätta om vem hon var, om alla minnen vi har tillsammans. Vi hade ett liv tillsammans långt innan sjukdomen. Vi hoppas också att ni vill dela med er av era historier om era älskade och saknade

Bara i år har 40 personer blivit mördade i skjutningar i Sverige, många av dem barn. Vi möts av statistik och politiska förslag men väldigt sällan får vi ta del av sorgen efter barnen som vi förlorat. Bredvid varje människa som dör finns anhöriga som saknar och sörjer men var är deras historier i detta fall? Vi läser Kollektiv Sorgs öppna brev mot gatuvåldet. "Vi kräver en förändring - för vårt samhälle och för hela Sveriges skull. Det här är hela Sveriges kollektiva sorg" (ur det öppna brevet) Vi pratar om vikten av empati och att vi måste kunna möta alla människors sorg och hur bristande den empatin känns just nu. Vi behöver höja våra röster och framförallt lyfta de röster som vädjar efter att vi alla måste kräva förändring nu. Alla barn är allas barn. Slutlåt: Blen feat Aki - paus Följ: @kollektivsorg (https://www.instagram.com/kollektivsorg/) och skriv under deras öppna brev som finns länkad i deras och vår bio. @insaneninja7 (https://www.instagram.com/insaneninja7/) som outtröttligt höjer sin röst i frågor som rör gatuvåld, rasism och feminism. Se dokumentären "Våra barn dör" på SVT Play (https://www.svtplay.se/video/32840523/vara-barn-dor)

Vi mår bra för första gången på länge och det har gett oss dåligt samvete. Trots att vi pratar så mycket om att förändra bilden av sorg så påverkar den oss fortfarande och vi frågar oss om det är okej att må bra. Vi reflekterar också över hur härligt det känns att den andra mår bra och varför vi inte kan känna det för oss själva. Steffi delar också med sig av en dramatisk händelse

Vi har fått en fråga om hur man ska ställa upp för en vän som inte ställt upp för en själv i samma situation, en så svår fråga som vi reflekterar över i dagens avsnitt. Vi får också en reality check på vår egen sorg och båda två bryter ihop, så som livet och sorgen bara är ibland.

Nä, det är inget sammanträffande att det heter sorgearbete, att vara i sorg tar tid och energi vilket vi måste ta hänsyn till i oss själva. Vi pratar om hur man aktivt jobbar med sorgen utan att gå sönder. Lite om meditation, gränssättning och hur man tar sig tiden. Om rädslan att våga gå in i sorgen, känslan av att misslyckas i sorgebearbetningen.

Miccan har gift sig och det måste vi prata om... Går det att ha en hel dag som ska vara totalt lycklig när en av de viktigaste personerna i livet fattas? Miccan berättar om vägen fram till bröllopet; planerandet som började innan Lussan blev sjuk, hur tankarna gick efter Lussan gått bort. Vi pratar också om hur vi inkluderade Lussan under dagen, för det går. Steffi har identitetskris men är glad och rörd och... ja lyssna på avsnittet för hon är också gränslös. Vi är så glada att se varandra igen och podda, inte ett dåligt avsnitt!

Vår älskade familjehund Sigge har somnat in i veckan och vi pratar om sorgen efter att ha förlorat sitt husdjur, hur funkar den egentligen? Allt man trodde att man lärt sig om sorg ställs på prov när ingen känner igen sig i det som pågår nu. Är den annorlunda, sorgen efter ett husdjur går bort? Steffi får dåligt samvete för att livet känns för bra och vi får återigen påminna oss om att det mesta vi lärt oss om sorg inte stämmer.

I den här veckans avsnitt gästas vi av två av våra bästa vänner. Dom berättar om hur det är att vara närstående till personer som går igenom en stor sorg. Vad är svårt? Önskar dom att dom gjort något annorlunda? Dom ger också några av sina bästa tips.

TW det förekommer samtal om destruktiva matbeteenden och alkohol i avsnittet. Om det är något vi båda upplevt i sorgen är det olika destruktiva beteenden för att försöka döva ångest och fly de jobbiga känslorna. Som mycket annat är et tabubelagt att prata om och många beteenden är kopplade till skam. Varför? Vi tycker det är viktigt att dela med oss för vi vet att många av oss tar till tröstbeteenden som inte alltid är bra för oss, så i dagens avsnitt pratar vi om våra för att försöka minska tabun och skammen.

Steffi har känt sig känslomässigt avstängd hela sommaren, känslan av att sorgen antingen är allt eller inget leder oss in på om det går att hitta en balans i sorgen. Vad innebär balans och vill man ens ha det i sorgen? Vi pratar också om den enorma press vi lägger på oss själva i sorgen och känslor kring rättvisa och orättvisa i sorg. Mycket känslor som vanligt

Vi är äntligen tillbaka! Steffi är för trött för att prata och Miccan listar konstiga kommentarer hon fått under sommaren

Det har blivit dags för Q&A del 2! Vi svarar på några av era frågor om sorg och i allmänhet, lite vad vi jobbar med på dagarna, om och hur sorgen har förändrat oss och om att dejta och bli kär mitt i sin sorg . Det och massa annat i veckans avsnitt!

Det finns så många förutfattade meningar och föreställningar om depression och i veckans avsnitt går v igenom dom. Vi pratar om våra egna erfarenheter av depression och reflekterar över hur man kommer tillbaka eller om man ens kommer tillbaka till livet som var innan.Sommaren är här, va fan orkar man när man är deprimerad?

För tre år sen blev Jasmines pappa Mohsen mördad och hennes värld vändes uppochner. Vi pratar om hur man hanterar sorgen som offentlig person, hur blir det egentligen när alla känner att dom har rätt att tycka till om sorgebearbetningen? Jasmine berättar också om sin dokumentär "Mot alla odds" där hon släpper in oss i sitt liv, sin uppväxt och sin sorg. Ett fint och personligt avsnitt. Länk till dokumentären: https://www.youtube.com/watch?v=gnPpwxdeE0Y

Lussans födelsedag är här imorgon och känslorna är splittrade när födelsedagar är något vi älskat allihopa. Att åren går blir så tydligt och vi pratar om hur det känns att bli äldre när en man älskar stannat i tiden. Hur känns det egentligen och vad ska man göra av en födelsedag för en person som gått bort, vad ska man göra inför sin egen födelsedag? Allt känns, allt känns inte, det är två splittrade systrar i veckans avsnitt.

Många av er undrar var ni ska vända er för att få professionell hjälp, vi sitter inte på alla svar men i veckans avsnitt tar vi er igenom alla våra erfarenheter av bemötande i vården. Vilken uppfattning har vården om sorg och psykisk ohälsa? Vilket bemötande har vi fått och hur hade vi önskat att vi blev bemötta? Det blir ett snack om hur vi ska ändra hela systemet och vi hinner också med en rant om Försäkringskassan! Dessutom: Vi har startat en insamling till Ung Cancer för att uppmärksamma Lussans födelsedag. Länk till insamlingen: https://se.betternow.org/fundraisers/vem-vill-prata-med-en-sorgsen-lussans-fodelsedag

I veckans avsnitt pratar vi om vår egen personliga sorg och saknad, vi släpper sorgen som begrepp och bara är. Vi pratar om hur det är att ha mist en del av sig själv och hur dynamiken mellan oss blivit helt annorlunda, om minnena av Lussan, om det destruktiva drickandet i sorgen. Och! en del annat as per use!

I dagens avsnitt pratar vi om föreställningar kring sorgebearbetning och hur det påverkar oss som sörjer, det konstanta ifrågasättandet om man känner rätt i sorgen. Vi pratar också om hur prioriteringar i livet är annorlunda nu och på vilket sätt. Om att lära om, lära känna sig själv och lita på sin egen känsla.

Den här veckan gästas vi av Nathalie Lidqvist. Hon berättar om sorgen efter att ha förlorat sin bror i suicid och sin pappa året efter, om omgivningens rädsla att prata om suicid och hur hon hanterar sorgen. Vi pratar också om hur hon skapar musik av sin sorg.

Det är många som skrivit till oss om vad man kan förvänta sig av sin partner i sorg och i veckans avsnitt tar vi oss an den inte så enkla frågan. Finns det ett utgångsdatum för när stöd i sorgen från sin partner tar slut? Hur mycket ska man behöva förklara om vad som behövs och vad tycker vi är rimligt att kunna förvänta sig?

Lika viktigt som det är att vara i sorgen är det att ibland ta en paus och ha lite kul och det har vi den här veckan. Hur beskriver åttaåringen Morris oss och hur träffades egentligen Miccan och hennes kille Anton? Det och mycket mer, enjoy! /Champagne Mamis

Det är två dagar sen årsdagen för Lussans bortgång. Vi pratar om hur känslomässigt utmattande hela veckan inför dagen har varit. Hur känns det egentligen nu när årsdagen har passerat? Återigen påminner vi oss själva om att inte värdera känslouttryck och vi är trötta.

I veckans avsnitt pratar vi om den kommande årsdagen, hur är tiden inför? Tankar och känslor och mycket gråt.

I veckans avsnitt pratar vi om sjukdomstiden och hur den är ett obearbetat trauma. Varför känns det så svårt att tänka på och prata om den tiden? Det blir bra samtal och många nya insikter för oss båda.