Podcasts about sorgens

Sorg er ikke længere gemt væk bag lukkede døre - den deles, vises og bearbejdes i kunsten. På teaterscenen kan man i øjeblikket opleve historien om den afdøde YouTube-stjerne Albert Dyrlund. K-live undersøger, hvordan sorgens rolle i kulturen er under forandring, og hvordan kunsten kan være med til at holde et menneskes minde i live. Og så fælder Anmelderne dom over TV 2's Nordic Noir-krimi Hvide Sande. Medvirkende: Ester Holte Kofoed, tidligere postdoc ved forskningsprojektet Sorgens kultur og i dag adjunkt ved Aalborg Universitet; Sarah von Essen, forfatter og skribent på Weekendavisen og Bent Isager-Nielsen, forfatter og tidl. drabschef i Rigspolitiets Rejsehold. Vært: Morten Runge. Producer: Sarah Randeris. Redaktør: Lasse Lauridsen.

Vad har sorgen lärt oss? I det här avsnittet reflekterar vi över hur sorgen förändrat oss, vilka insikter den gett – och vad vi aldrig trodde att vi skulle klara av, men gjorde ändå. Vi pratar om styrka vi inte visste att vi hade, hur relationer påverkas, och om den där märkliga balansen mellan kärlek och smärta. Ett avsnitt om vad som blir kvar, när allt annat rasat. Vi svarar även på frågor som våra följare ställt på våra sociala medier. Hjälp till att äga din sorg här: https://plus.acast.com/s/utan-dig-ag-din-sorg. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan du inte vänta tills måndag eller torsdag? Vill du ställa en lyssnarfråga? Gå in på Instagram och följ Ellinor och Melina på:@melina.criborn@ellinorlofgrenKlipps av Victor Ganguly@victorganguly Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Welcome metalheads to another episode of the great metal debate podcast. It's Xander with another back to back album review. Today, I'm probably going to be giggling a lot during this because we're talking about a parody band. Yes that's right, good old fashion spoof comedy. This band is called Dimmu Bongir which is making fun of the popular symphonic black metal band Dimmu Borgir. This is their brand new album titled Dark Medieval Hash which is making fun of Satyricon's debut album Dark Medieval Times. The black and white album cover even looks similar. Before I go any further, I have to point out that this band actually is from Norway. That is the one thing about this band that isn't a joke. Also, this band is basically the modern black metal equivalent of the band Cannabis Corpse. Those of you who don't know, Cannabis Corpse is a parody death metal band that makes their own original music but just takes small jabs at other classic old school death metal bands by changing around song and album titles to fit marijuana themes. The same is happening here, only its black metal and the music isn't exactly original. I just discovered this band the other day thanks to the YouTube algorithm bringing me to their music video for "A Witch is Stoned". "Bongens kammer del 1" is a two and a half minute instrumental intro track which is clearly a parody title for Dimmu Borgir's instrumental "Sorgens kammer del 1" even if I personally am more familiar with the song Sorgens kammer del 2". Ah, ok I'm looking at the track list. The final track on this album is "Bongens kammer del 2". Makes sense. I'm not really sure what "Du som røyker brunt" is supposed to be a spoof of but next we have the album title track followed by "Deathkush" which is a jab at Mayhem's "Deathcrush". "I troldskogen fyrer weed" is a parody of "Troldskog Faren Vild" by Ulver. I had to YouTube the first part of the song title to see what popped up because I'm honestly unfamiliar with Ulver. However I also have no idea what "Pipens Åpenbaring" and "Tåkeleggelse og røketrang" ... Look, I'm not fuckin Norwiegen here, I have no idea how to read or pronounce this shit. I don't know what they are supposed to be spoofs of. But the idea is still funny. I assume the word "Pipens" has to do with smoking because it sounds like the word pipe. Honestly, if I didn't know this was meant to be a comedy band, I would've never known. The music and vocals both sound great albeit nothing groundbreaking. I'm going to keep this review short since I know this band isn't meant to be taken seriously. As I already mentioned, it isn't bad but it's completely unoriginal. I'll give it a 6 out of 10. Their music is available on all streaming platforms but their physical media is completely sold out on their bandcamp page. I'm not sure if they have plans to do reprints of their "Hvis pipen tar oss" debut that has a colorized parody album cover of "For All Tid". But I don't currently see hard copies of Dark Medieval Hash or shirts available for sale. If you're really interested in showing your support for these Norwegian "Weird Al" Yankovics, feel free to contact them on Facebook and ask them about their merch.

Kan du inte vänta tills måndag eller torsdag? Vill du ställa en lyssnarfråga? Gå in på Instagram och följ Ellinor och Melina på:@melina.criborn@ellinorlofgrenKlipps av Victor Ganguly@victorganguly Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Om den judiska högtiden Tisha B'Av talar Annebelle Gyllenspetz i Andakten idag och tar avstamp i sin morfars tavla. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ur andakten:Den nionde dagen i månaden Av infaller idag. Det är kulmen på en period av tre veckor då vi judar minns de hemska saker som hänt oss genom historien. Ursprunget till Tisha B'Av är de tillfällen år 586 fvt och år 70 evt då båda templen i Jerusalem förstördes och det judiska folket tvingades i exil i Babylon.Denna dag år 1492 blev också startskottet för Inkvisitionen, förföljelsen, utdrivandet och mördandet av judarna i Spanien och Portugal. Många fler tragiska händelser är kopplade till just denna dag och vi tillbringar den i bön och fasta i synagogan. När jag för första gången såg min morfars tavla drabbade jag av en känsla av djup sorg och fördes tillbaka i tiden till mitten på 50-talet, 10 år efter andra världskrigets slut. Musik:Ana Bechoach med Pavel LevinProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se

Ein Mitschnitt der digitalen Jour fixe Reihe der Assoziation für kritische Gesellschaftsforschung (AkG) vom 10. Januar. Hallo und herzlich willkommen zu einer neuen Folge des mosaik-Podcast, in der wir einen Beitrag von Brigitte Aulenbacher hören. Sie setzt sich mit Fragen von Care und sozialer Reproduktion im Gegenwartkapitalismus auseinander. In der gestiegenen Aufmerksamkeit für Sorge und Sorgearbeit drückt sich aus, dass diese auf neuer Stufe vergesellschaftet werden und in neuer Weise krisenhaft geworden sind. Doch wie lassen sich diese Entwicklungen mit Begriffen von Care und sozialer Reproduktion in den Blick nehmen und wo treffen sich die damit verbundenen Ansätze? Worin liegen die Stärken der Thematisierung des Sorgens aus der Perspektive von Care und sozialer Reproduktion? Hierzu hören wir einen Beitrag von Brigitte Aulenbacher mit dem Titel „Auf neuer Stufe vergesellschaftet: Care und soziale Reproduktion im Gegenwartskapitalismus“, den sie im Rahmen der online jour-fix Reihe der Assoziation für kritische Gesellschaftsforschung vorgestellt hat. Brigitte Aulenbacher ist Professorin für Soziologie an der Johannes Kepler Universität in Linz. Ihre Forschungsschwerpunkte liegen in den Bereichen Gesellschaftstheorie und Kapitalismusanalyse, der Arbeitssoziologie wie auch der Geschlechter- und Intersektionalitätsforschung. Seit Jahren beschäftigt sie sich dabei intensiv mit krisenhaften Entwicklungen, wie sie im Bereich von Sorge und Sorgearbeit sichtbar werden und die daher auch im Mittelpunkt ihres Beitrags stehen. Foto: (c) JKU Linz

Torgeir Skancke (f. 1968) er født og oppvokst i Larvik. Han er utdannet fotograf, og har arbeidet som journalist i tidsskrift, på nett og i radio. Han var bl.a fast ansatt i 20 år i bladet Jakt & Fiske, hvor han fremdeles jobber frilans. Han har tidligere vunnet Fagpressens journalistpris og er fire ganger nominert til den samme prisen. Som fotograf har han holdt åtte separat- og kollektivutstillinger. Flere av tekstene hans finner du på hans nettsted SterkestrekerI vinter anbefalte en lytter av podcasten meg å kontakte Torgeir for å lage en episode om den viktige naturen vår. Da jeg undersøkte hvem denne mannen var, så fant jeg raskt ut at jeg vil snakke med han om døden først. Før jeg snakker med han om naturen.  For dette er et tema jeg har brukt mye tid på å reflektere over og skrive om. Jeg hadde lenge tenkt på hvem den riktige gjesten skulle være til å snakke med meg om døden. Torgeir viste seg å være den rette.Torgeir har  har skrevet den kritikerroste boken I Mikkels lys -  en sterk beretning om å være pappa til et alvorlig sykt barn. Og om å miste sitt barn. Dette er en viktig episode synes jeg, for vi snakker om en rekke tabuer. Om livet, døden, sorgen, ensomheten, sorgens mange ansikt og hvor forskjellig vi reagerer i sorg. Vi snakker om:hvordan det er å leve med sorg, med ventesorg og ventefryktå miste håpetå minste nære venner og få nyeå være ensom i sorgen. Også i paretforskjell i sorgmønster mellom kjønn- eller ikkekulturelle og biologiske mekanismer i sorghvordan møte folk som strever. Torgeir kommer med konkrete rådhvorfor mange menn strever sånn med å snakke om sorgå leve tett på alvorlig sykdomhva tårer er tegn påhven tilhører dødendød gjennom historienå leve livet med døden som læremesterhvor viktig det er å snakke om dødenhva skjer etter dødenhvorfor er Torgeir redd for å snakke om sine spirituelle erfaringerhvem eier sannheten og hva betyr den levende sannhetenå være redd for dødener det alltid en gave å få et alvorlig sykt barnJeg håper du liker episoden. Del den gjerne videre med noen du tror vil sette pris på episoden. Mitt største ønske er at du kan bruke innsiktene i denne episoden til å åpne opp for å snakke om døden.Beste hilsenGryTilbudet i episoden finner du her: www.gryhammer.no

Hvordan går et land videre etter en tragedie? Serbia ble rammet av to masseskytinger på to dager i mai. De ba om hjelp, og hjelpen kom fra Norge. Journalist Pål Vegard Hagesæther forklarer.

I tredje säsonger följer vi Simon, vars pappa är dömd för mord på Simons mamma.Medverkande: Olof Risberg & Nonni ArdalManus: Viveka Risberg & Olof RisbergRegi: Tim Dillman & André ChristensonProduktion: Novel StudiosMusik: Yari Blue & Epidemic sound Become a member at https://plus.acast.com/s/pojkmottagningen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi havde GAFFA skribent Alexander Hemstedt med på en linje direkte fra New York, hvor han befinder sig lige nu. Alexander har fulgt Tobakkens nedtur tæt - og han kalder konkursbegæringen en meget trist dag for Esbjerg- og musikken.

I podcastens sprøde start, tilbage i foråret/sommeren 2019, var Kira Dejligbjerg i studiet for at fortælle om hendes vej ud af Jehovas Vidner. Et halvt år senere kom Kezia Bagger forbi og fortalte hendes historie. Begge var kort tid før, gået ud af "Organisationen". Nu er Kezia og Kira sammen i studiet igen, for at give gode råd til især unge omkring de 20 år, som forlader deres forældres tro. De deler ud af deres erfaringer og sætter ord på de faldgruber man skal være opmærksom på, når man kommer fra et meget lukket religiøst miljø og ud i det almindelige, sekulære samfund: Vi taler bl.a. om det at have svært ved at sætte grænser, at finde nye venner, sex, kærester, savnet efter familie og venner, at genkende tidligere trosfæller ved bladvogne osv. osv. Til sidst gennemgår vi "Sorgens fem stadier", som alle der har mistet noget de har haft kært, kommer igennem. Efter optagelsen har Kezia og Kira lavet en facebookgruppe som henvender sig til unge mennesker som forlader Jehovas Vidner. Gruppen er totalt lukket og 100% sikker at være i. Ingen udefra kan se hvem der er medlemmer i denne gruppe og der er streng justits med hvem der får lov at komme ind, så ingen skal frygte for at der kommer "spioner" ind. :) Du kan finde denne gruppe ved at søge på "XJV mm. for unge (14-35)" . Bemærk at der i navnet står "mm.". Dvs. gruppen er ikke kun for X Jehovas Vidner, men også for andre unge der forlader et lukket religiøst fællesskab.

En vän dör plötsligt. En dotter rycks hastigt bort. Sorg är alltid svårt att gå igenom, men om den kommer oväntat kan den bli extra smärtsam. Hur gör man för att ta sig vidare? Människor strömmar till minnesstunden för en ung man som hastigt gått bort. En av dem är Kropp & Själs reporter Alice Lööf. Hon är ovan vid döden, känner sig osäker och bortkommen. En kvinna tar hennes arm och visar henne en tradition av gemenskap kring sorg. Det blir startskottet för en undersökning av sorgens väsen.I Eritrea syns det och hörs det på den som sörjer, berättar Elsa Zere. Hon har egen erfarenhet, för elva år sedan dog hennes då 18-åriga dotter. För Elsa har det varit viktigt att sörja ihop med andra som kan trösta och dela smärtan.Sorg kan också vara ett sätt att växa som människa, en chans vi behöver ta, det kan bli en gåva, säger en av Finlands sista gråterskor Pirkko Fihlman.Hon gråter för både levande och döda med en klagosång som har gamla anor. I sitt hem har hon samlat fotografier, på människor efter att de dött, skrivit sorgkväden till dem och sjunger för dem.I programmet möter vi också forskaren Ulrika Kreicberg som studerat hur länge en sorgeprocess pågår och hur den kan se ut. Och så visar designern Tora Kirchmeier hur tidigare generationer har signalerat och symboliserat döden med hjälp av färg och tyg. Programledare och reporter är Alice Lööf. Producent Stina Näslund. Programmet är förinspelat.

Ökad oro och rädsla, sämre minne och mycket ensamhet. Efter att ha upplevt sorg har vi märkt att den lämnar efter sig bieffekter. I det här avsnittet pratar vi om just det. Både vad vi själva upplevt och vad våra följare och lyssnare delat med sig av till oss. Vi pratar bland annat om hur sorgen förändrat oss som personer, både positivt och negativt. Under samtalets gång märker vi hur mycket bieffekter sorgen har gett oss.

- Han har betegnet sig selv som et ”villavejsvidne”. Det store gennembrud kom med ”Gud taler ud”. Bogen om opvæksten på en villavej med faderen Uffe og moderen Gerd Lillian, der både er blevet til film og teaterstykke. Lige nu er Jens Blendstrup i gang med en efterfølger. Og da vi besøgte ham på hans arbejdsværelse, lå noter, breve og fotos bag forfatteren som synlige beviser på den proces, der bringer en bog til verden. Det handlede om den nye novellesamling ”Sorgens Balalajka” – og meget mere. "Hvis man ikke kan le sig gennem smerten, gennem livet, så synes jeg man mangler noget." ”Sorgens Balalajka” er udkommet på People´sPress og kan købes hos Saxo her https://www.saxo.com/dk/sorgens-balalajka_jens-blendstrup_haeftet_9788772382753 Podcasten Andre Sider er blevet til i et samarbejde mellem Mediano og Saxo. Vil du automatisk have besked, når der er en ny podcast i farvandet, kan du abonnere på os på Soundcloud eller der, hvor du normalt finder dine podcasts.

Hör några lyssnare som hört av sig om hur deras sorg ser ut. "Att förlora kontakten med sitt barn kan jämföras med någon som har dött, det är i alla fall en relation som har dött." I vårt telefonväkteri om sorg som sändes i höstas var det många som hörde av sig som inte fick plats. I dag återvänder vi till några av dem som ville dela med sig av sin sorg och berätta om hur de hanterat den. Vi hör om vägar genom sorgen efter ett barn, men också om sorgen när barnen sagt upp kontakten, och att man kan sörja en hund så det känns som hjärtat ska brista. Programledare: Lollo Collmar Producent: Anders Diamant

Hvordan bære en sorg? Hvordan sørger vi gjennom livet? Går det virkelig an å komme seg videre når vi mister noen vi elsker? Juli 2018 mistet Karen Marie Berg brått han hun ikke kunne miste, sitt livs store kjærlighet og faren til deres to små barn. Tilbake stod hun med sorgen, savnet og deres kjærlighet. Hun har kalt sorgen for «syresorg» og at det i tiden rett etter handlet om å overleve og ta vare på barna og hverdagslivet. Hvordan overlever man en så brå og brutal sorg? En del av prosessen hennes ble å lage podkasten hun selv hadde trengt, Sorgens kapittel. Her møter hun andre mennesker som på ulike vis har opplevd en stor sorg. Sammen snakker Karen Marie og Oda om sorgens mange uttrykk og stadier, og å akseptere hvor rått livet kan være. En samtale om bunnløst savn og å lære oss sorgens språk, og om lykken over å fortsatt få være i live, om å si høyt at vi elsker hverandre og å aldri ta livet eller folka våre for gitt. Annonsører:Dyreparken: Bestill enkelt på dyreparken.no/julegaveGartner: Se oppskrifter på gartner.no

Hvordan bære en sorg? Hvordan sørger vi gjennom livet? Går det virkelig an å komme seg videre når vi mister noen vi elsker? Juli 2018 mistet Karen Marie Berg brått han hun ikke kunne miste, sitt livs store kjærlighet og faren til deres to små barn. Tilbake stod hun med sorgen, savnet og deres kjærlighet. Hun har kalt sorgen for «syresorg» og at det i tiden rett etter handlet om å overleve og ta vare på barna og hverdagslivet. Hvordan overlever man en så brå og brutal sorg? En del av prosessen hennes ble å lage podkasten hun selv hadde trengt, Sorgens kapittel. Her møter hun andre mennesker som på ulike vis har opplevd en stor sorg. Sammen snakker Karen Marie og Oda om sorgens mange uttrykk og stadier, og å akseptere hvor rått livet kan være. En samtale om bunnløst savn og å lære oss sorgens språk, og om lykken over å fortsatt få være i live, om å si høyt at vi elsker hverandre og å aldri ta livet eller folka våre for gitt.

Kirsten Birgit er ked. Frederiksberg er tabt og Kirsten synes allerede, at kommunen er blevet helt anderledes. Rasmus har croissanter med og Malou er blevet rørt over, at venstrefløjen er gået frem. Kirsten ringer til journalisten Poul Pilgaard for at høre om han vil med væk fra Frederiksberg nu. Identitetstyveri er en alvorlig ting, så Kirsten konfronterer endelig Vibeke Westh fra Socialdemokraternetiet.

For 17 år siden mista Espen Olafsen kona Elfrid og dattera Frøya under tsunamien i Thailand. Espen og sønnen Balder kom hjem nyttårsaften 2004 med kofferten full av sjokk og sorg. Hjemme ventet et sikkerhetsnett av venner, familie og nabolag som hjalp til når sorgen ikke klarte å holde Espen på beina. En av de var Espens gode venn, prest og sjelesørger Per Arne Dahl. Hør episoden i appen NRK Radio

Vårt sätt att reagera på de allt dystrare klimatutsikterna går ofta att placera in på skalan över sorgens fem faser, eller Kübler-Ross-modellen. Den utvecklades ursprungligen som ett redskap för att handskas med sina känslor då man fick höra att man skulle dö. Kübler Ross-modellens fem faser av sorg är förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Hittar du dig själv i modellen när det kommer klimatkrisen och tankarna den väcker? Redaktör: Marcus Rosenlund. E-post: kvanthopp@yle.fi

Den verste sorgen er alt det Øyvind går glipp av. Barna som vokser til uten pappaen sin, og kona som skal håndtere hverdagene uten ham. Broren til Vanessa Rudjord døde av kreft bare 46 år gammel. Det går ikke en dag uten at hun tenker på ham. Hør episoden i appen NRK Radio

Hun kunne få hjertebank av å se på mannen sin igjennom 35 år. I sommer døde han fra henne. Lars Kristian var den råeste, kjekkeste mann og far til hennes barn. Sunniva Gylver har fått bruk for sitt lyse sinn og kjærlighet til hverdager og rutiner. Det kommer godt med i sorgen over mannen.

Hvordan ser sorgens sprog ud, når det udfolder sig på facebook? Hvordan giver man virtuelle knus, som ellers fungerer godt ude i virkeligheden langt fra skærmen? Og hvorfor overhovedet dele sin sorg med andre på Facebook? Kraniebrud dykker ned i sorgens sprog på sociale medier – og bliver klogere på, om sociale medier i virkeligheden burde kaldes eksistentielle medier. Medvirkende: Sprogforsker, Tina Thode Hougaard, medieforsker Carsten Stage og psykolog og sorgforsker, Mai-Britt Guldin. Vært: Ditte Maj Gregersen See omnystudio.com/listener for privacy information.

Hvordan ser sorgens sprog ud, når det udfolder sig på facebook? Hvordan giver man virtuelle knus, som ellers fungerer godt ude i virkeligheden langt fra skærmen? Og hvorfor overhovedet dele sin sorg med andre på Facebook? Kraniebrud dykker ned i sorgens sprog på sociale medier – og bliver klogere på, om sociale medier i virkeligheden burde kaldes eksistentielle medier. Medvirkende: Sprogforsker, Tina Thode Hougaard, medieforsker Carsten Stage og psykolog og sorgforsker, Mai-Britt Guldin. Vært: Ditte Maj Gregersen

Han har levd hele sitt voksne liv uten pappa Arve, men for Egon Holstad blir savnet aldri borte. Pappaen var Egons forbilde, en bauta både i nærmiljøet og i familien. Så begikk han selvmord. Frustrasjonen over svak politisk handlekraft får aldri faren tilbake, men Egons engasjement rundt mental helse stilner aldri. Trenger du noen å snakke med om selvmordstanker kan du ringe Mental Helses hjelpetelefon: 116 123 Hjelpetelefonen er et døgnåpent telefontilbud. Hjelpetelefonen har også skrivetjenesten sidetmedord.no og chat som er åpen fra kl. 8-23.

Da han mistet sitt andre barn, mistet Odd også troen på livet og Gud. Odd ble forbannet på Gud og det skulle kloke og gode venner til for å få ham til å ta på seg prestekjolen igjen.

Lara mistet storesøster Bano på Utøya. I årene etterpå prøvde hun så hardt å fylle storesøsters sko, at hun holdt på å gå til grunne. Lara har brukt tid på å finne ut av hvem hun er uten Bano, og nå føler hun seg nærmere storesøster enn noensinne.

Premiere 29. september. Sorg kommer i tusen nyanser av trist. Denne gangen møter Karen Marie Berg mennesker som også har mistet noen, men som har fått tapet litt på avstand. Hvordan går det med dem nå? Slipper sorgen taket?

Det har gått noen uker siden jeg sist la ut en episode. I dagens episode deler jeg litt om hva jeg er grunnen til dette. Noen ganger befinner man seg midt i sorgens kapittel og må ta en time out. Takk til Bergen Lydstudio for etterarbeid på lyd. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

I dag ramte den overraskende nyhed om, at Genstart-værten Knud Brix skal være journalistisk chefredaktør på Ekstra Bladet og stopper hos DR. Det sætter Maria og Christian i en situation, hvor de er nødt til at trække i land med nogle ting, de har sagt om Knud. Efter vi har været nede i kulkælderen og sørget over brexit, skal vi dog smile igen, for vi skal høre danske landmænds allerbedste kærlighedsgestusser, som med sikkerhed spreder følelsen af kærlighed hos os alle. Værter: Christian Bonde og Maria Fantino.

I veckans avsnitt pratar vi om vår egen personliga sorg och saknad, vi släpper sorgen som begrepp och bara är. Vi pratar om hur det är att ha mist en del av sig själv och hur dynamiken mellan oss blivit helt annorlunda, om minnena av Lussan, om det destruktiva drickandet i sorgen. Och! en del annat as per use!

Det var en tung helg i Mugello men vi försöker sätta ord på känslorna såhär veckan efter. Som vanligt blir det plus och minus, startnummer 15 och så ser vi fram emot helgens race i Barcelona. Support till showen http://supporter.acast.com/motogp-podden. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Gudstjänst från Stora Kopparbergs kyrka i Falun, med Christina Eriksson och Falu ungdomskör. Tänk om påskens berättelser bär ett löfte om att livet kan bli nytt igen. En berättelse som ytterst handlar om dig och mig. När vi går omkring och bär på våra tunga stenar när vi på allvar frågar oss hur vi skall orka en dag till när vi lider av att livet är trasigt, tomt och trist Det är då vi behöver höra och minnas berättelsen om det liv som vi trodde var över. Blev nytt! På ett nytt sätt. Det är då vi skall sjunga orden 'se jag gör allting nytt'. Framtiden väntar, res dig och gläd dig som människa. ur Christina Erikssons predikan Medverkande: Anna Frydenberg, liturg Christina Eriksson, predikant Falu ungdomskör, Ester Ärnlöv, försångare Anna Kjellin, dirigent Thomas Caudery, trumpet Per Walfridsson Ohls, organist Tomas Axelson, textläsning, förbön Hedda Tistad, textläsning Texter: Psaltaren 118:15-24 1 Korintierbrevet 15:12-21 Markus 16:1-14 Musik: Påskropet (Håkan Alinder) SvPs 146 Vad ljus över griften (F M Franzén/dansk mel) Natt blir dag (Sofia Sandén, Sofia Rönnegård) SvPs 155 Herren lever (G Bexell/B Janacek) Laudate (Knut Nystedt) Gånglåt över Sv Ps 147 (Per Walfridsson Ohls) Det är påsk (Britt G Hallqvist/John Høybye) SvPs 153 Livet vann, dess namn är Jesus (O Hartman/engelsk mel) SvPs 470 Kom med glädje och med sång (J från Damaskus, A Frostenson/tysk mel) Sing A New Song (Per Gunnar Petersson) Producent Katarina Josephsson Tekniker Björn Söderholm, May-Britt Rylander liv@sverigesradio.se

Da Solveig Kloppen mista både søsteren og moren i løpet av samme sommer tok sorgen fullstendig overhånd. Ekteskapet med Kjartan Brügger Bjånesøy ble satt på en solid prøve. Fordi sorgen gjorde henne til en annen utgave av seg selv. Solveig var redd for at søsteren Katrines død skulle forandre henne for alltid.

Sorgen over at jentene mine ikke har en pappa lenger, den slipper aldri. Døtrene til Elisabeth Andreassen mistet faren sin, og hun mistet sin store kjærlighet etter 22 års ekteskap. Sorgen stenger en dør, men så åpnes en annen. Elisabeth har klart å åpne opp hjertet sitt for en annen og oppleve kjærlighet igjen.

Espen Rostrup Nakstad og tvillingbroren Anders gjorde alt sammen. De to var ett. Så døde Anders fra Espen, og livet ble aldri det samme igjen. Det tok fem år for Espen å venne seg til at tryggheten han hadde hatt hele livet var borte, og at han ikke var tvilling lengre.

Musikken efter 1945 er umulig at sammenfatte i én overskrift, for aldrig har komponister stået friere end nu. I dag spiller Mathias Hammer og Frederik Cilius musik, som har det til fælles, at den hører til i kategorien "ny musik". Men den kunne ikke være mere forskellig, for der er både en klagesang for Hiroshimas ofre for atombomben og et skævt smil båret frem af en koncert for båthorn. www.dr.dk/p2

Komiker Nils Ingar Aadne var på sitt lykkeligste da han oppleve det aller verste i livet. Samboeren Ida døde under et treningsløp og livet til Nils Ingar blir aldri det samme.

Miljøforkjemper Nina Jensen trodde det var jordkloden hun skulle redde, men så tok livet en helt annen vending da mannen Nicolai Roan ble alvorlig syk. I over ett år håpet de at kreften skulle slippe taket, men i slutten av juli 2019 dør Nicolai fra henne. I denne podkasten snakker Nina om hvordan livet brått forandret seg fra himmel til helvete, og hvordan hun har taklet dagene etter at Nicolai døde.

Det här är ett podd-avsnitt som vi helst hade velat slippa spela in. Vår älskade Olle Larsson har somnat in. Våra tankar går till hans familj, men också till hela Nöjessverige som kommer bli mycket fattigare framöver. Olle blev 74 år. Han lämnade jordelivet den 30 december 2020. En sorgens dag. Och därför blev den här podden… inte en podd… såsom den brukar. Vila i frid, Olle.

Mottoet "aldri god alene" har aldri hatt større betydning for programleder og tidligere proffsyklist, Dag Erik Pedersen, enn nå. Sommeren 2019 tok sønnen Simen livet sitt. Han ville ikke leve mer. Å være pappa og oppleve at sønnen din velger døden fremfor livet er nesten ikke til å bære. I denne podkasten snakker Dag Erik om hvordan han har tatt imot sorgen som brått kom forbi, og hvordan han henter energi og glede til dagene som kommer.

Hvordan er det å miste en du elsker?

Vi pratar om Järva men även om olika termer som kanske hörs ute på banorna som du bör hålla koll på. :) See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Tja, kanske en lite tilltagen titel på avsnitt 19 men vi tar upp och diskuterar att Sveriges högsta träd håller på att dö.

Hanna Johnselius gav 2011 ut boken ”Sorgens änglar”, om självupplevd sorg men även andras. Hennes make Mattias är också präst, och tillsammans har de två tonårsdöttrar. I Kalixpodden berättar Hanna Johnselius om sitt privatliv, sin yrkesroll som präst och sitt författarskap.

Sorgens time har kommet, og Rådløs dypdykker ned i den sammen med studentprest Camilla. Vi snakker om hva sorg er, deler personlige erfaringer og kommer med tips til hvordan man best kan takle den.

Fredrik LignellSå älskade Gudhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/ett-kalas-for-alla-folk-ar782Jes 25:6-9Gud har från allra första början haft en plan, och den handlar om alla folk på hela jorden.I GT säger Gud till Abraham att han ska bli fader till ett folk, och i det folket ska alla andra folk på jorden bli välsignade. De blir bilden som hela världen kan titta på: Så tålmodig, mäktig och barmhärtig är Israels Gud. Israel ställs fram, framför alla, för världens skull.I texten från Jesaja får vi veta att planen lever. En dag ska det ställas till med kalas. Gud ska hålla gästabud på berget i Jerusalem, och det är en fest med osannolika gäster. Jesaja är profet i Israel, och det självklara vore att de judiska läsarna såg sina egna namn på listan. Och framförallt: att inga andra namn fanns där.Men Herren Sebaot skall på detta berg hålla gästabud för alla folk med feta, mustiga rätter och starkt, klarat vin. Det Gud gör i världen beskrivs påfallande ofta just som en fest. Han kommer med glädje och han mättar oss.v 7: Slöja och dok. Dels döljer slöjan något. Det som står i vägen ska tas bort. Dels talar slöjan och doket om sorg. Gud ska på detta berg i Jerusalem ta bort sorgen som skyler alla folkslag. Avrättnings- platsen i Jerusalem vänder sorgen i hopp. Döden utplånas för alltid.Mission och evangelisation är att ta med sig festen till världens sorg och mörker. ”Evangelisation är när en hungrig människa berättar för en annan hungrig människa var det finns bröd.”Tänk om du skulle se dig själv som en utsänd festfixare. Guds kalas sprider sig över världen, och du är bärare av festen.Några frågor anmäler sig dock:Vem ska fixa fest i inbördeskrigets Jemen, ett land med inbördes- krig, svält och utsatthet?Sorgens dok behöver lyftas av. Finns här någon som vill ta kalaset, de feta, mustiga rätterna och det starka, klarade vinet till Algeriet, Marocko, Laos eller Afghanistan?En dag ska Jesus samla människor av alla folk och språk. Där kommer mongoler som hört evangeliet för första gången av svenska missionärer från Linköping att sitta. Rohingyer från Myanmar, tidigare sårade och förnedrade, ska kalasa på feta rätter.Men på festen är det något med Jesu händer, och man kan inte slita blicken från dem. Han var också förnedrad och sårad. Hålen finns kvar när han bryter brödet, skär upp de feta rätterna och häller upp det starka, klarade vinet. Den nykristna kvinnan från Algeriet viskar till grannen: ”Vad är det för en näsduk som ligger på bordet?”Den unge skatekillen från Skäggetorp i Sverige, uppväxt i en dysfunktionell familj med missbruk och våld men som blev kristen via en kompis i Nygårdskyrkan, viskar tillbaks: ”Det är den han snart ska använda för att torka alla tårar från våra ögon.”Nu har han gjort slut på förnedringen. Festen kan börja.=== För samtal ===Vad gör det med din Gudsbild att bibeln gång på gång talar om Guds handlande som ett stort kalas?Behöver du, för första gången i livet, uttryckligen säga ditt ja till inbjudan? Kanske du finns med i en cellgrupp och går i kyrkan ibland, men aldrig uttryckt tydligt att du vill följa Jesus och vara del i hans plan?Vilken utsatt situation i Linköping, Sverige eller världen pockar på din uppmärksamhet? Kan det vara så att Gud manar till bön, engagemang eller närvaro någonstans dit du kan få gå med festen?

Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt. Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!NOTER TILL ANDRA KVÄDET OM HELGE HUNDINGSBANEDetta andra kväde om Hälge Hundingsbane kommer såsom helgjutet, harmoniskt konstverk ej upp till jämnhöjd med den förra dikten om samma hjälte. Då denna senare alt igenom är utförd i versform och med episkt jämnmått fortskrider till sin föresätta slutpunkt, är däremot det förra tätt och ofta afbrutet af prosastycken, tvifvels utan kvarlefvor af versifierade partier, hvilkas ursprungliga form gått ur folkets minne redan vid den tidpunkt, då kvädet upptecknades. Åtskilliga språng i berättelsens fortgång antyda också antingen, att något fallit ut, eller också, att kvädet uppkommit genom sammanslagning af flera, urspungligen skilda sånger, till sammans bildande en liten serie. Af noterna till den förra sången synes det äfven, att en del af detta kväde innehåller verkliga parallelismer till den förra, ehuru af något olika redaktion. De tillhöra sålunda olika diktcykler öfver samma hjälte. Till scenerna i sista afdelningen af detta kväde finnes emellertid ingen motsvarighet i den förra dikten; men som dessa scener, särskildt den döde Hälges möte med Sigrun i grafhögen, höra till det skönaste, som rymmes ej blott i Hälgekvädena uti i alla Eddans hjältedikter, lyfter sig detta kväde genom dem i poetiskt hänseende till en mycket hög rang bland den fornnordiska literaturens alster. - Framställningens gång är följande :I det första stycket: Hälge gör en djärf späjarfärd till konung Hundings, hans ätts dödsfiendes, land och kommer undan därifrån; men till hämd sänder Hunding män att uppsöka Hälge hos dennes fosterfader, Hagal, och dä räddar sig Hälge endast genom att i kvinnokläder draga husets handkvarn. Därefter fäller Hälge konung Hunding och får namnet Hundingsbane.I det andra stycket skildras Hälges möte med Sigrun strax efter Hundings fall. Detta möte omtalas ej i den förra sången.I det tredje stycket skildras först Hälges andra möte med Sigrun. Denna skildring återfinnes äfven, ehuru i detaljerna olika, i den förra sången. Sedan följer den strid, i hvilken Hälge fäller så väl Hödbrodd, Granmars son, med hvilken Sigrun mot sin vilja trolofvats, som dennes bröder och slägt och äfven Sigruns egen fader, Högne, och hennes broder, Brage, så att endast Dag, hennes andre broder, kom undan med lifvet. Af denna mellersta afdelning af detta kväde anser Sv. Grundtvig ett återljud förnimmas i de danska medeltidsvisorna om Ribold och Guldborg samt Hildebrand och Hilde liksom i dessas svenska parallelvisor.Sigruns broder, Dag, ingick fred och förlikning med Völsungarne och svor dem eder. Därpå äktade Hälge Sigrun och fick med henne söner. Men Dag, hennes broder, svek sina löften och offrade till Odin för fadershämd samt fick af denne ett spjut, med hvilket han fälde Hälge. Därpå red Dag till Sigrun och kungjorde henne Hälges fall, hvarpå hon, öfverväldigad af sin sorg, utslungar mot brodern den gripande veklagan och förbannelse, som indirekt uppenbarar styrkan af den kärlek, med hvilken Sigrun är fäst vid Hälge. Därpå följer Sigruns sköna klagosång öfver Hälge, som sedan återklingar i Gudruns ännu skönare klagokväde öfver Sigurd Fåfnesbane i det Första kvädet om Gudrun. Slutligen följer, såsom det skönaste smycket på sägnen om Hälge, att Sigruns kärlek och sorg äro så starka, att de till och med tränga genom döden och grafven, så att Hälge för hennes tårar ej finner någon ro utan vänder åter från Valhall till det möte med Sigrun, som på ett så underskönt sätt skildras i sångens slut. Svend Grundtvig påpekar, att samma idé möter oss i den grekiska fornsägnen om Protesilaos från Fylake. »Han föll för Tröja och lemnade efter sig en ung hustru, Laodamia. Rörd af hennes djupa sorg och längtan, gaf underjordens gud Protesilaos lof att på en kort stund (tre timmar eller en natt) besöka sin hustru. Och snart därefter följde hon honom i döden». Samma grundtanke uppspårar Grundtvig äfven i engelska, tyska, slaviska, bretonska, spanska och italienska visor och sägner. Men i synnerhet i Norden återljuder denna sköna tanke, kärleken mäktigare än döden, i medeltida folkvisor, hvilkas djupa slägtskap med denna episod ur Eddan är omisskänlig. Danmark har i visan om Åke och Elsa, af Grundtvig kallad »Fästemanden i Graven» en sådan folkdikt, och Sverige eger i de af Geijer-Afzelius samt Arwidsson under namnet »Sorgens makt» upptecknade visorna tydliga motstycken till denna märkvärdiga, på urgamla traditioner hvilande sång.»I väfven silke och I spinnen gull;En fästmö gråter sin fasteman ur mull».Så lyder uppslaget. Den döde kommer åter. Elsa tvår Åkes fötter i vin, och de hvila under natten vid hvar andras sida, såsom Hälge och Sigrun. Men vid första hanegället måste de skiljas åt; ty Åke skall under dagen dväljas i de dödas boningar, såsom Hälge i Valhall. Elsa följer riddaren till kyrkogården och hör ur grafvens djup, dit han försvunnit, följande ord, hvilka äro uppsprungna ur alldeles samma tankegång, som en af Hälges skönaste repliker i Eddadikten:»För hvar och en tär, som du fäller på jord,Min kista hon blifver så full utaf blod.Men hvar gäng på jorden, du är i hjärtat glad,Min kista hon blifver så full af rosors blad».Den vanligaste svenska versionen slutar med dessa ord; men enligt en annan uppteckning tillägges, i större likhet med den danska, af Hauch följda texten, om jungfrun, sedan hon sörjande suttit på grafven »den kalla, långa natt»:»Och jungfrun, då hon utaf grafven gick,Så hastigt hon de dödssotar fick.Och där blef glädje för mycken sorg och gråt,De unga kom till hopa, som ha va't skilda åt».Äfven slutet pä de älskandes historia vinner således i medeltidsvisan största tycke af den hedniska sångens upplösning; ty, liksom i båda dikterna »den döde blott en gång kommer till baka, så drages också uti båda den eflerlefvande, kvinnan, så utaf sorg och längtan, att hon snart följer efter».Professor C. Hauch, som också skrifvit om detta ämne, säger uttryckligen, att han icke anser riddar Åkes visa såsom en omdiktning af det hedniska originalet; ty detta var efter all sannolikhet fullkomligt okändt af den medeltida diktaren; men däremot häller han för troligt, att bland folket (eller, såsom vi ville säga, bland folken i hela Norden) fortplantats »meningar och minnen, som varit beslägtade med det äldre diktverket eller rent af utgått från det samma, och hvilka, oaktadt troslärans förändring, bibehållit sig århundraden igenom», tills de slutligen åter klädt sig i versens skrud och funnit ett nytt, den nyare, kristna tiden tilltalande uttryck i medeltidsvisan om riddar Åke och jungfru Elsa.Dessa drag ur en i Norden så vidt spridd visa uppenbara tydligen, huru djupt denna vackra uppfattning af kärlekens makt öfver döden från urälsta tider varit rotad i de götiska stammarna på båda sidorna af Öresund.

Det som är så fantastiskt när man är ute och åker så många timmar är att det inte finns någon tidsbrist i att intala sig att man ska klara det. Hanna Johnselius är präst i Kalix. 2011 kom hennes bok Sorgens änglar ut. Boken handlar om en självupplevd sorg men även andras. Hanna är gift med Mattias, som också är präst, och de har tonårsdöttrarna Rebecca och Isabelle. Hela familjen är aktiva i längdskidåkning. Producent: Linnea Luttu tankar@sverigesradio.se

Ovanför mig ser jag ibland den rosa himlen. Nu pockande. Som en varning. Som en uppmaning. Hanna Johnselius är präst i Kalix. 2011 kom hennes bok Sorgens änglar ut. Boken handlar om en självupplevd sorg men även andras. Hanna är gift med Mattias, som också är präst, och de har tonårsdöttrarna Rebecca och Isabelle. Hela familjen är aktiva i längdskidåkning. Producent: Linnea Luttu tankar@sverigesradio.se

Jag önskar att sagan om Stockholms Hogwarts ska få sluta lyckligt, precis som det gör för Harry Potter. Hanna Johnselius är präst i Kalix. 2011 kom hennes bok Sorgens änglar ut. Boken handlar om en självupplevd sorg men även andras. Hanna är gift med Mattias, som också är präst, och de har tonårsdöttrarna Rebecca och Isabelle. Hela familjen är aktiva i längdskidåkning. Producent: Linnea Luttu tankar@sverigesradio.se

Om en oinbjuden gäst som ingen undkommer. Hanna Johnselius är präst i Kalix. 2011 kom hennes bok Sorgens änglar ut. Boken handlar om en självupplevd sorg men även andras. Hanna är gift med Mattias, som också är präst, och de har tonårsdöttrarna Rebecca och Isabelle. Hela familjen är aktiva i längdskidåkning. Producent: Linnea Luttu tankar@sverigesradio.se

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången 2018. Varje dag läser jag i tidningen om klimatkris, ökad fascism och allmän undergångsstämning. För att hålla ångesten borta ägnar jag mig åt överdriven planering. Genom att-göra-listor, pensionssparande och tecknandet av olycksfallsförsäkringar bevarar jag illusionen av kontroll. Jag detaljstyr på jobbet, men också privat. Semesterdestinationer upplevs redan i förväg i datorns street-view-läge. Barnets hämtning och lämning klockas exakt och kroppens förfall tyglas (nåja) på gymmet. I medelåldern är planeringen ofta också symptom på ett existentiellt kontrollbehov. Genom att planera försöker jag tygla livet, forma det som jag vill ha det. Ett fåfängt försök att också tygla döden. Än är jag ingen preppare, jag har heller inte börjat döstäda. Men ge det några år så samlar jag säkert konservburkar och sorterar gamla anteckningsböcker. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Jag ska erkänna att jag faktiskt redan har börjat läsa sorgeböcker för att på så sätt förbereda mig inför den oönskade dag i framtiden då någon i min närhet går bort. I facklitteraturen förekommer ofta Elisabeth Kübler-Ross modell över sorgens fem faser. Ursprungligen formulerades den av den schweizisk-amerikanska läkaren i boken On Death and Dying från 1969 och beskriver där hur patienter som får en dödlig diagnos reagerar. De känslomässiga faser dessa patienter går igenom är enligt Kübler-Ross förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Så småningom har modellen över sorgens faser kommit att appliceras på hur närstående reagerar vid en persons dödsfall. Modellen ger mig rätt sorts trygghet den går att läsa som ett slags att-göra-lista när det värsta har hänt. I Carolina Setterwalls sorgebok Låt oss hoppas på det bästa vänder sig berättaren också till denna modell. I boken skildrar Setterwall hur hon hittar sin sambo Aksel död i sängen på morgonen. Hon lämnas ensam med parets nyfödda barn. För att försöka hantera sorgen lånar berättarjaget böcker om dess fem faser på biblioteket. Men, typiskt för vår tid, inte i syfte att enbart skaffa information. Snarare vill hon snabbspola sig igenom faserna för att komma vidare i livet. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Den amerikanska författaren Joan Didion är inne på ett liknande spår i Ett år av magiskt tänkande där hon skriver om sin sorg efter förlusten av sin livskamrat, författaren John Gregory Dunne. Redan titelns tidsbestämmelse understryker samma vilja att snabbt ta sig igenom sorgens faser för att komma ut på andra sidan. Jag läser fler sorgeböcker: Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv en omskakande, rå skildring av hur det var då hans sambo gick bort i samband med att hon födde parets första barn. Den danska poeten Naja Marie Aidts har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka en poetisk undersökning om att leva vidare efter att hennes son Carl störtade från ett fönster under ett drogrus mot en säker död. Även i dessa böcker återfinns Kübler-Ross faser. Författarna beskriver hur de reagerar med förnekelse och ilska. Jaget i Malmquists bok ifrågasätter allt från vården av hans sambo till hanteringen av begravningen. Aidt vrålar rakt ut som ett djur, och ifrågasätter både Gud och poesin. Malmquist och Setterwall skriver om depression och Didion förhandlar och tänker magiskt i ett fåfängt försök att göra sin livskamrat levande igen. Ingenstans i böckerna är dock sorgen särskilt logisk. De fem faserna följer inte någon kronologi. Det går inte att beta av dem en efter en för att sedan komma ut på andra sidan, helad och färdig med sorgen. I slutet av Ett år av magiskt tänkande skriver Didion att hon inte vill avsluta året: hon söker en lösning men hittar ingen. Sorg kanske inte låter sig betas av efter en lista? Kontrollpersonen i mig ryser. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer Naja Marie Aidt revolterar mot idén om att sorg är ett arbete som ska utföras. Därmed sätter hon fingret på en del av den kritik som under senare år riktats mot Kübler-Ross-modellen. Kritikerna har påpekat att de fem faserna uppfattats som naturgivna uppgifter som ska utföras efter varandra. När de som sörjer känner att de inte utvecklas eller går framåt i den takt de tror är den rätta då förtvivlar de över att de inte ens kan sörja rätt. Dagens forskare menar snarare att sorgeprocessen är både individuell och föga logisk. Själv beklagade Elisabeth Kübler-Ross mot slutet av sin karriär att hennes modell missförståtts eftersom sorg inte är något som går att förhålla sig till linjärt. Hennes stora gärning var att hon lanserade en förklaringsmodell som hjälper oss förstå vad sorgen består av. Misstaget många gjorde var att tolka fasernas uppbyggnad alltför bokstavligt och allmängiltigt. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer, den tar sig olika uttryck i varje enskilt fall. Den franske filosofen Roland Barthes skriver i sin Sorgedagbok att var och en har sin egen sorgerytm. Efter att hans älskade mamma Henriette gått bort undviker han att resa eftersom det är i vardagens ritualer hemma i lägenheten han finner störst lugn i sin sorg. Tom Malmquist beskriver hur han ber SABH sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet om stöd för att gå på promenad med sitt nyfödda barn eftersom han, trots att han själv vill stanna hemma i lägenheten med sin sorg, ändå inser att barnet måste få komma ut. Naja Marie Aidt gör tvärtom hon kastar sig iväg på en uppläsningsturné genom USA för att det finns något befriande med att konstant vara i farten. Och då Barthes isolerar sig för att det är i ensamheten han kan vara i sin sorg väljer Carolina Setterwall att konstant omge sig av vänner och bekanta som tröstar henne, hjälper henne att ta hand om barnet och sköta praktiska sysslor som både matlagning och begravningsarrangemang. Man anar en genusaspekt i sorgebearbetningen, men det finns också saker som förenar i alla dessa berättelser. Alla skriver självutlämnande, drastiskt och osmickrande om djupt personliga och tragiska händelser. Det finns inget förskönande i hur de framställer sig själva och sina reaktioner. Ingen av författarna försöker framställa sig själv i god dager. Skavanker, fula tankar och det som Roland Barthes kallar akut narcissism en barnslig, smått psykotisk självupptagenhet återfinns i alla dessa skildringar. I alla böcker finns också en acceptans. Men det är inte den acceptans som Kübler-Ross beskrev, där den sörjande ska acceptera att den döde är borta. Det verkar ingen göra. Men alla accepterar de så småningom att sorgen från och med det traumatiska dödsfallet alltid kommer att vara närvarande i livet. Hur lång tid som än passerar. Sorg kan man inte botas från konstaterar Naja Marie Aidt. Roland Barthes refererar till Sisyfos en symbol för det cykliska i sorgen som dagens forskare brukar betona istället för det kronologiska ordnandet av faserna. Jag läser och funderar. Tittar på mina listor; allt detta planerande. Böckerna har gett mig en försmak av den uppslitande sorg som, om jag inte dör först, ofrånkomligen kommer att drabba också mig men den har även gjort det plågsamt tydligt att den då kommer att se annorlunda ut. Vara helt min egen. Och finnas hos mig för alltid, som ett spår av den människa som för alltid är borta. Mats Almegård, journalist Litteratur Naja Marie Aidt: har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka: Carls bok. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2018. Roland Barthes: Sorgedagbok: 26 oktober 1977 15 september 1979. Pequod Press, Malmö 2018. Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande. Atlas, Stockholm 2006. Elisabeth Kübler-Ross: On Death and Dying. Tavistock, London 1970. Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Natur & Kultur, Stockholm 2015. Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2018.

Välkommen att lyssna till det tjugoförsta avsnittet. "Vi kan inte hindra sorgens fåglar från att flyga över vårt huvud,men från att bygga bo" Detta är första avsnittet och en introduktionen till hur jag ser på hur vi kan GÖRA NÅGOT åt det där boet....     Innehåll:Sorgens fåglar symboliserar för mig allt som vi kan råka ut för i livet.Det mesta kan vi inte göra något åt - men vi kan bli bättre och bättre på att inte låta fåglarna bygga bo. Det kan röra sig om allt som väder, motgångar, ohälsa, sjukdomar, olyckor, åldrande, död, skilsmässa, punktering, arbetslöshet, andras beteende mm Det som är intressant är om vi låter det bygga bo !Bygga bo symboliserar att det  accumuleras i vår ryggsäck, eller hamnar i det som Echart Tolle kallar smärtkropp. Det förefaller att en del händelser som vi är med om skapar ett oläkt sår i vårt sinne och kropp. Vissa pratar om muskelminne och andra pratar om störningar och obalanser i kroppens energisystem.  Dessa obalanser och oläkta sår påverkar vår hälsa och livskvalite.Så hur kan man få bort boet i vår kropp och sinne ?Hur lösa upp, transformera, balansera det som finns i ryggsäcken eller smärtkroppen ?Det är detta som jag i de kommande avsnitten kommer att prata om. Lite förenklat ser jag på det så här: Livet ska "genomlevas". Det som var och en av oss möter på sin livsväg ska "hanteras".Om vi inte accepterar det som händer längs vår väg så hindras flödet.Det kan ses som en orsak och verkan: "What You Resist, Persist",Dvs det du gör motstånd emot stannar kvar (och hamnar i rggsäcken/smärtkroppen). Så det finns obearbetade händelser och minnen i vår ryggsäck som behöver tranformeras i efterhand. Man kan på så sätt säga att det går inte att komma undan. Det som kommer i respektive människas färd ska hanteras - förr eller senare. Det finns både medvetena och omedvetna trauman/minnen i ryggsäcken. En del av de omedvetna minnena kan vara förträngda - med det kan också vara äldre kollektiva trauman från tidigare generationer som följer t ex en viss folkras, kön, släkt eller händelse.Det första som man måste inse och förstå är hur motstånd och icke acceptans skapar lidande ! Som jag tagit upp på tidigare avsnitt så är ORSAKEN till mycket av mänslighetens lidande och ohälsa att man gör motstånd till det som sker i nuet. Så genom att bli öppen och transparent kan man stoppa inlagringen i ryggsäck/smärtkropp. Jag vill än en gång förtydliga att det handlar inte om att INTE bry sig !Den acceptans som det pratas om i detta sammanhang är inte den acceptans som vi är vana vid i vår språkliga kultur. Acceptans i vår kultur är en mental aktivitet - dvs ett görande, där man värderar det som sker som positivt eller negativt. Och sådant som är väldigt negativt, ogillande och inte lämpligt kan man ej acceptera - och gör motstånd på ett eller annat sätt - både mentalt och beteendemässigt. Eftersom många av oss inte kommit i kontakt med något annat synsätt så är det inte konstigt att man reagerar när man hör att man ska acceptera allting!Och att man ser på det som att man inte ska bry sig. Men att inte bry sig är också ett görande. Vad finns det för alternativ då ? Jo om vi är närvarande och medvetna så kommer AUTOMATISKT allt som händer att bli "accepterat" - eftersom accepterandet är medvetandets natur! Det är som ett identifierat och separerat sinne som vi värderar och dömmer hela tiden - det är sinnets natur, men medvetandets natur är att vara. Så genom att vara närvarande och medvetna så sker ett naturligt "accepterande" automatiskt. Det handlar verkligen inte om att inte bry sig eller att stoppa huvudet i sanden. Skillnaden är att när du ser och upplever det som händer utan filter - så kan du med ett balanserat och öppet sinne AGERA utifrån en djupare förståelse och kärlek! Motsatsen är att REAGERA omedvetet... Det finns mer att läsa och fortsättning finns på min hemsida: www.amixe.se Så jag ska i nästa avsnitt fortsätta prata om hur man själv kan jobba med sin ryggsäck/smärtkropp.

Världens kanske mest kända barnbok skrevs redan 1865 av pseudonymen Lewis Carroll. Nu granskar vi den ur nya vinklar tillsammans med Eva Beckman och Johar Bendjelloul. Äntligen premiär för vårens första bokcirkel. Vi läser Alice i Underlandet av Lewis Carroll tillsammans med SVT-chefen och kulturjournalisten Eva Beckman och Johar Bendjelloul, På spåret-vinnaren och radiomannen som nu arbetar på Dagens Nyheter. Denna högt älskade barnbok, en klassiker i ordets sanna bemärkelse, närmar vi oss från tre olika håll: Vi gör en politisk tolkning, en psykoerotisk och en djupt personlig. Ni kommer inte att bli besvikna. Dessutom träffar vi det litterära stjärnskottet och PO Enquist-pristagaren: danska Caroline Albertine Minor som skrivit novellsamlingen Välsignelser, bland annat den självbiografisk berättelsen "Sorgens trädgård" om att förlora den man älskar i en bilolycka. Caroline Albertine Minors ex-man överlevde själva kraschen men förlorade minnet, och blev en helt annan av hjärnskadan han ådrog sig. Boken är översatt av Johanne Lykke Holm.  Programledare: Marie Lundström Producenter: Nina Asarnoj och Fredrik Wadström

På torsdag inträder författaren Jila Mossaed i Svenska Akademien. Möt henne i ett porträtt om språk, exil och dikt. Dessutom: Springsteens Broadway-succé har släppts på film - hur bra är det? I helgen, bara några dagar efter att Bruce Springsteen avslutat den sista föreställningen av showen Springsteen on Broadway, släpptes filmen med samma namn. Samtal med kritikern och Springsteen-fantasten Elin Grelsson. Författaren Jila Mossaed till Sverige som flykting från Iran i mitten av 80-talet, redan då etablerad som författare på Persiska. På torsdag träder hon in i Svenska Akademien vid den årliga högtidssammankomsten. Mia Gerdin har träffat henne för att prata om exilen, språket och dikten. Sorgens fem faser har många hört talas om. Men även om man idag ofta ser på sorgen mer cykliskt så är risken att den i vårt prestationssamhälle blir till ett projekt som måste utföras väl och på utsatt tid. Det menar journalisten Mats Almegård i dagens essä från OBS efter att ha läst sorgeskildringar och fått en ny bild av sörjandets karaktär. Programledare: Saman Bakhtiari  Producent: Eskil Krogh Larsson

Sorgens fem faser har blivit allmängods, men att allt naturligt sörjande måste ske enligt en mall är en myt för vår effektivitetsdyrkande tid. Mats Almegård läser sorgeböcker som ger andra insikter. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Varje dag läser jag i tidningen om klimatkris, ökad fascism och allmän undergångsstämning. För att hålla ångesten borta ägnar jag mig åt överdriven planering. Genom att-göra-listor, pensionssparande och tecknandet av olycksfallsförsäkringar bevarar jag illusionen av kontroll. Jag detaljstyr på jobbet, men också privat. Semesterdestinationer upplevs redan i förväg i datorns street-view-läge. Barnets hämtning och lämning klockas exakt och kroppens förfall tyglas (nåja) på gymmet. I medelåldern är planeringen ofta också symptom på ett existentiellt kontrollbehov. Genom att planera försöker jag tygla livet, forma det som jag vill ha det. Ett fåfängt försök att också tygla döden. Än är jag ingen preppare, jag har heller inte börjat döstäda. Men ge det några år så samlar jag säkert konservburkar och sorterar gamla anteckningsböcker. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Jag ska erkänna att jag faktiskt redan har börjat läsa sorgeböcker för att på så sätt förbereda mig inför den oönskade dag i framtiden då någon i min närhet går bort. I facklitteraturen förekommer ofta Elisabeth Kübler-Ross modell över sorgens fem faser. Ursprungligen formulerades den av den schweizisk-amerikanska läkaren i boken On Death and Dying från 1969 och beskriver där hur patienter som får en dödlig diagnos reagerar. De känslomässiga faser dessa patienter går igenom är enligt Kübler-Ross förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans. Så småningom har modellen över sorgens faser kommit att appliceras på hur närstående reagerar vid en persons dödsfall. Modellen ger mig rätt sorts trygghet den går att läsa som ett slags att-göra-lista när det värsta har hänt. I Carolina Setterwalls sorgebok Låt oss hoppas på det bästa vänder sig berättaren också till denna modell. I boken skildrar Setterwall hur hon hittar sin sambo Aksel död i sängen på morgonen. Hon lämnas ensam med parets nyfödda barn. För att försöka hantera sorgen lånar berättarjaget böcker om dess fem faser på biblioteket. Men, typiskt för vår tid, inte i syfte att enbart skaffa information. Snarare vill hon snabbspola sig igenom faserna för att komma vidare i livet. Hon blir frustrerad av att det ska ta minst ett år att komma till sista fasen acceptans. Den amerikanska författaren Joan Didion är inne på ett liknande spår i Ett år av magiskt tänkande där hon skriver om sin sorg efter förlusten av sin livskamrat, författaren John Gregory Dunne. Redan titelns tidsbestämmelse understryker samma vilja att snabbt ta sig igenom sorgens faser för att komma ut på andra sidan. Jag läser fler sorgeböcker: Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv en omskakande, rå skildring av hur det var då hans sambo gick bort i samband med att hon födde parets första barn. Den danska poeten Naja Marie Aidts har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka en poetisk undersökning om att leva vidare efter att hennes son Carl störtade från ett fönster under ett drogrus mot en säker död. Även i dessa böcker återfinns Kübler-Ross faser. Författarna beskriver hur de reagerar med förnekelse och ilska. Jaget i Malmquists bok ifrågasätter allt från vården av hans sambo till hanteringen av begravningen. Aidt vrålar rakt ut som ett djur, och ifrågasätter både Gud och poesin. Malmquist och Setterwall skriver om depression och Didion förhandlar och tänker magiskt i ett fåfängt försök att göra sin livskamrat levande igen.  Ingenstans i böckerna är dock sorgen särskilt logisk. De fem faserna följer inte någon kronologi. Det går inte att beta av dem en efter en för att sedan komma ut på andra sidan, helad och färdig med sorgen. I slutet av Ett år av magiskt tänkande skriver Didion att hon inte vill avsluta året: hon söker en lösning men hittar ingen. Sorg kanske inte låter sig betas av efter en lista? Kontrollpersonen i mig ryser. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer Naja Marie Aidt revolterar mot idén om att sorg är ett arbete som ska utföras. Därmed sätter hon fingret på en del av den kritik som under senare år riktats mot Kübler-Ross-modellen. Kritikerna har påpekat att de fem faserna uppfattats som naturgivna uppgifter som ska utföras efter varandra. När de som sörjer känner att de inte utvecklas eller går framåt i den takt de tror är den rätta då förtvivlar de över att de inte ens kan sörja rätt. Dagens forskare menar snarare att sorgeprocessen är både individuell och föga logisk. Själv beklagade Elisabeth Kübler-Ross mot slutet av sin karriär att hennes modell missförståtts eftersom sorg inte är något som går att förhålla sig till linjärt. Hennes stora gärning var att hon lanserade en förklaringsmodell som hjälper oss förstå vad sorgen består av. Misstaget många gjorde var att tolka fasernas uppbyggnad alltför bokstavligt och allmängiltigt. När jag läser dessa sorgeböcker slås jag istället av att sorgen är precis så individuell som den upplevs av den som sörjer, den tar sig olika uttryck i varje enskilt fall. Den franske filosofen Roland Barthes skriver i sin Sorgedagbok att var och en har sin egen sorgerytm. Efter att hans älskade mamma Henriette gått bort undviker han att resa eftersom det är i vardagens ritualer hemma i lägenheten han finner störst lugn i sin sorg. Tom Malmquist beskriver hur han ber SABH sjukhusansluten avancerad barnsjukvård i hemmet om stöd för att gå på promenad med sitt nyfödda barn eftersom han, trots att han själv vill stanna hemma i lägenheten med sin sorg, ändå inser att barnet måste få komma ut. Naja Marie Aidt gör tvärtom hon kastar sig iväg på en uppläsningsturné genom USA för att det finns något befriande med att konstant vara i farten. Och då Barthes isolerar sig för att det är i ensamheten han kan vara i sin sorg väljer Carolina Setterwall att konstant omge sig av vänner och bekanta som tröstar henne, hjälper henne att ta hand om barnet och sköta praktiska sysslor som både matlagning och begravningsarrangemang. Man anar en genusaspekt i sorgebearbetningen, men det finns också saker som förenar i alla dessa berättelser. Alla skriver självutlämnande, drastiskt och osmickrande om djupt personliga och tragiska händelser. Det finns inget förskönande i hur de framställer sig själva och sina reaktioner. Ingen av författarna försöker framställa sig själv i god dager. Skavanker, fula tankar och det som Roland Barthes kallar akut narcissism en barnslig, smått psykotisk självupptagenhet återfinns i alla dessa skildringar. I alla böcker finns också en acceptans. Men det är inte den acceptans som Kübler-Ross beskrev, där den sörjande ska acceptera att den döde är borta. Det verkar ingen göra. Men alla accepterar de så småningom att sorgen från och med det traumatiska dödsfallet alltid kommer att vara närvarande i livet. Hur lång tid som än passerar. Sorg kan man inte botas från konstaterar Naja Marie Aidt. Roland Barthes refererar till Sisyfos en symbol för det cykliska i sorgen som dagens forskare brukar betona istället för det kronologiska ordnandet av faserna. Jag läser och funderar. Tittar på mina listor; allt detta planerande. Böckerna har gett mig en försmak av den uppslitande sorg som, om jag inte dör först, ofrånkomligen kommer att drabba också mig men den har även gjort det plågsamt tydligt att den då kommer att se annorlunda ut. Vara helt min egen. Och finnas hos mig för alltid, som ett spår av den människa som för alltid är borta. Mats Almegård, journalist   Litteratur Naja Marie Aidt: har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka: Carls bok. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2018. Roland Barthes: Sorgedagbok: 26 oktober 1977 15 september 1979. Pequod Press, Malmö 2018. Joan Didion: Ett år av magiskt tänkande. Atlas, Stockholm 2006. Elisabeth Kübler-Ross: On Death and Dying. Tavistock, London 1970. Tom Malmquist: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Natur & Kultur, Stockholm 2015. Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2018.

I det här avsnittet gästas jag av författaren, arkitekten och handarbetaren Pernilla Wåhlin Norén. Vi pratar om att blicka på postindustriella städer som poesi, Sara Ahmeds tankar om vithet i relation till arkitektur, och moderskapsrollen som är väldigt framträdande i Wåhlin Noréns första roman Sorgens princip.

Sorgens stund är kommen, första veckan utan NFL har passerat och Gnistan & Sheriffen försöker allt för att få dig på bättre humör med lite smått och gott. Snack om Free Agency, nya coacher och eventuella bilinköp är huvudfokus i det här avsnittet!

Maja och Sanna öppnar upp sig om saker dom aldrig pratat om förut. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Navid Modiri gästar och berättar hur sex kan vara destruktivt

När sorgen knackar på dörren och sörjs på olika sätt inom samma familj. Jessica förlorar sitt barn i plötslig spädbarnsdöd. Oscar är ledsen för att mamma är ledsen.

Två ungdomar berättar om hur det är att leva mitt i en familj där sorg och kris förändrade deras vardag. Där de som unga vuxna, ska fatta beslut om framtiden när dåtiden skaver inom dem. Hur vet man vad som är rätt beslut då?

- Sorgen är som ett åskväder om sommaren, säger Per-Olov. Man ser det vid horisonten men hör inte mullret. Det enda man vet säkert är att det snart kommer slå till, med full kraft. Det har gått tre och ett halvt år sen Per-Olov förlorade sin fru. De hade levt ihop i 28 år och sorgen som vällde fram då var bedövande. I ett samtal i Radiopsykologen i mars 2013 berättade han om sin förtvivlan och sin saknad. Och om sin desperata önskan om att hitta sätt att få stopp på känslorna.Så gick åren. Sorgen blev mindre akut. Saknaden efter Kerstin är fortfarande närvarande men allt oftare letar ljuset sig in i vardagen igen. Så varför släpper inte känslan av ensamhet och övergivenhet greppet om honom? - Att leva med Kerstin var som att dra en värmande god filt över sig, säger Per-Olov. Under hela vårt äktenskap slapp jag känna alla de här känslorna. Nu när hon är borta får de fritt spelrum. Per-Olov kontaktar återigen Radiopsykologen och den här gången är han redo att borra djupare i frågan varifrån känslan av övergivenhet egentligen kommer.

I dagens program tar vi oss an ett tungt men viktigt ämne, sorg. Det är något vi alla bär på och kanske hör det till livet. Sorgens motsatts är glädje och hopp och det behöver man mycket av ifall man ska lämna droger och kriminalitet bakom sig. Alltså blir det en hel del av det med. Vi träffar tjejen som kämpar med en stor sorg efter att många i hennes närhet gått bort och så funderar vi över vad som ger en hopp när man sitter inlåst. Vi pratar även om att det kan kännas sorgligt att behöva säga farväl till drogerna och så går vi ut på stan och hör med folk vad dom bär på för sorger. Programledare idag. Carl och Irvin

Sorgens avsnitt – om vuxengråt, offerkoftor och barnpsykologens bästa råd. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Sorgens veckan, sista veckan.. den är här. MEN VI SKA HA KUL ÄNDÅ! Jonatan Unge är här för att lära sig så mycket han bara kan, på en vecka! NU RESER VI!