Podcast appearances and mentions of jen bervin

This week we look at one of John Donne's Holy Sonnets from the seventeenth century. This famous poem (#14, "Batter my heart") turns a poetic tradition of love and longing to religious ends, earnestly seeking God and questioning whether union with God will ever be achieved. John Donne was an influential metaphysical poet who enjoyed wide fame in his own day, then went largely unread for two centuries, and then, saw his reputation radically revived in the early twentieth century. He was born into a Catholic family, converted to Anglicanism, and became a minister. Along the way, he wrote both "secular" erotic love poems and "religious" poems of many forms. This poem is one of the nineteen "Holy Sonnets" he wrote. For a sequence on sonnets, this episode caps a mini-sequence in Poetry For All, which included a sonnet of Shakespeare's (episode 4), a reconception of the sonnet tradition by the Harlem Renaissance poet Claude McKay (episode 5), a set of erasure poems drawn from Shakespeare's sonnets by Jen Bervin (episode 6), and a return to the seventeenth-century sonnet tradition with John Donne (episode 7). For more on John Donne, please see the Poetry Foundation: https://www.poetryfoundation.org/poets/john-donne

In this episode we learn about erasure poetry and poetic tradition by looking at Jen Bervin's incredible book NETS, composed of erasure poems created from the sonnets of Shakespeare. The erasures are extraordinary--short and moving--and you'll never see Shakespeare the same way again. We also discuss poetic traditions, and the idea of writing into and over top of what has come before. For an important essay on the political implications of erasure poetry, please see "The Near Transitive Properties of the Political and Poetical: Erasure (http://www.thevolta.org/ewc28-ssharif-p1.html)" by Solmaz Sharif. For more on Jen Bervin, please visit her website: http://jenbervin.com/ Special thanks this week to Ugly Duckling Presse for giving us permission to read Bervin's poetry aloud. "18" "63" and "64" by Jen Bervin were first published in Nets (Ugly Duckling Presse, 2009). To purchase Nets please visit Ugly Duckling Presse (https://uglyducklingpresse.org/publications/nets/).

The Art + Science Reading Group is now a virtual gathering of thinkers, researchers and the incurably curious. Organised by PhD candidates Amelia McConville (School of English and Institute of Neuroscience) and Autumn Brown (School of Education and Science Gallery Dublin) and supported by Science Gallery Dublin and the Trinity Long Room Hub, the series will explore the evolutionary and revolutionary kinship between two approaches to understanding the universe and our place within it. This week we turn from the botanical to the bacterial alongside artist, writer and researcher Anna Dumitriu. Anna's work explores society's relationships with infectious diseases, treatments, and the myths that surround them. Especially relevant to our current times, we will pick at the threads of history, microbiology, and textile arts, particularly silk and how this ancient textile material continues to shape medical and technological innovation. Science often suffers from its own modernity and future focus. Its priorities tend towards the horizon, rarely to history and what lessons or solutions may be found there. Anna's fascination with the infections, outbreaks and the folklore which grows around them underscores the importance of looking to the past, and to the myths. And that the stories we tell about disease may be of deadly consequence. The recommended reading for this session begins on page 202 of Antennae, and explores Anna's work The Plague Dress. https://www.dropbox.com/s/juezmhp7bvoamo5/ANTENNAE%20ISSUE%2048.pdf?dl=0 Alongside Anna Dumitriu's work, is the poetry of Jen Bervin, who wrote a piece to be inscribed on a silk biosensor in her project Silk Poems. This undertaking engages with silk's cultural, scientific and linguistic complexities. You can watch Charlotte Lagarde's short film about this process below. https://vimeo.com/187955041

Handverk, tradisjon, aksjon og ansvar. Jørn H. Sværen og Andreas Vermehren Holm er begge sentrale aktørar i den skandinaviske poesiens alternative krinslaup. På Litteraturhuset denne ettermiddagen vil dei gje ei innføring i dei ulike ledda i arbeidet med å publisere og distribuere bøker utanfor dei store forlaga. Korleis ta litteraturen i eigne hender? Andreas Vermehren Holm er forfattar, omsetjar og forleggjar for Forlaget Virkelig. Han har oversett mellom andre Jørn H. Sværen, Tomas Espedal, Monica Aasprong, Jen Bervin og Marie Silkeberg til dansk. 2017 gav han ut Kimene og Det åpne værs poetik, begge på Catalyst Press. Jørn H. Sværen er forfattar, forleggjar, omsetjar og musikar. Han dreiv forlaget H Press i perioden 2002—2009, og har gitt ut eigne bøker på England Forlag sidan 2007. Han har oversett bl.a. Claude Royet-Journoud, Emmanuel Hocquard, Mei-mei Berssenbrugge og Keith Waldrop til norsk. Sværen er også redaktør for den årlige poesiantologien Den engelske kanal, utgitt av Kolon Forlag sidan 2013.

in which Erin Dorney and i talk the wide world of erasure poetry, internal swiss cheese, and WHALE PROM!... where to find Erin: website - https://www.erindorney.com/ twitter - @edorney instagram - erindorney where to find I Am Not Famous Anymore - http://www.masonjarpress.xyz/chapbooks-1/i-am-not-famous-anymore Launch event June 17th/Baltimore - https://www.facebook.com/events/433903263733695/ Launch event June 21st/Philadelphia - https://www.facebook.com/events/1424782640955660/ other things referenced - Kim Birdgford - https://en.wikipedia.org/wiki/Kim_Bridgford Jenny Hill - http://jenniferdunnhill.blogspot.com/ The Found Poetry Review - http://www.foundpoetryreview.com/ Nets by Jen Bervin - http://www.jenbervin.com/images/nets/about.html A Humument by Tom Phillips - http://www.tomphillips.co.uk/humument CAConrad - http://caconrad.blogspot.com/ Wave Books - https://www.wavepoetry.com/ Lydia Davis - https://en.wikipedia.org/wiki/Lydia_Davis Louise Erdrich - https://www.poetryfoundation.org/poets/louise-erdrich all this can be yours by Isobel O'Hare - https://university-of-hell-press.myshopify.com/products/all-this-can-be-yours-by-isobel-ohare RED by Chase Berggrun - http://www.birdsllc.com/catalog/red & THE GREEN by Amanda McCormick - http://www.inkpressproductions.com/product-page/the-green-by-amanda-mccormick

“Jen Bervin’s work—all of it—engages the eye, the hand, the ear, and the mind. Her artistry is vast and inclusive, by finesse and intelligence, by curiosity, forbearance, and vision. She knows the unexpected wonder of pattern is everywhere and that the smallest detail contains enough energy to spawn a universe. I think they should send […] The post Jen Bervin : Silk Poems appeared first on Tin House.

Poet and artist Jen Bervin reads from her recent book, "Silk Poems," and discusses the interdisciplinary nature of her creative practice.

This week on Open Stacks, a look at poemthings that point to the truths beyond the given names of the things contained within them, with Cecilia Vicuña and Jen Bervin.

Den amerikanska poeten och konstnären Jen Bervin har gjort nya dikter "ovanpå" Shakespeares sonetter. Lars Hermansson läser hennes stympade sonetter och funderar över originalitetens betydelse idag. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag knappar in några ord på datorn: Det är naturligt slem på spikhuvudet. Varför skrev jag så? Vad då slem på spikhuvudet? Jag stirrar på orden. Orden stirrar tillbaka med sina svarta pixlar. Var det ens jag som skrev det där? Det kändes som det bara kom. Men varifrån? Från bakhuvudet? Själens dunkla natt? Slem på ett spikhuvud: hade jag inte något slags tanke innan orden kom? Någon idé eller föreställning? Något som orden skulle uttrycka? Eller var det bara tomt och så plötsligt, som en blixt: Det är naturligt slem på spikhuvudet? när alla vara originella var det inte så originellt att vara originell längre Föreställningen om att skapa något nytt har alltid funnits men var länge något som bara gudar kunde. Alla kulturer har en skapelseberättelse som redogör för gudarnas kreativitet. Hur världen uppstod när ingenting blev någonting. De människor som gudarna så småningom skapade kunde bara tillverka sådant som gudarna redan tänkt ut. Det fanns en förlaga, en idé. Den här strukturella hierarkin tycks finnas i de flesta mytologier och skapelseberättelser, självfallet med stora variationer. I västvärlden är den kanske tydligast formulerad, eller i alla fall mest bekant, genom Platons tankar om formerna, det som tidigare kallades idéläran. Det där att till exempel ordet stol är en avbild av den fysiska stolen som in sin tur är en avbild av stolens eviga form, som är av något slags gudomligt ursprung, om än inte skapad av Zeus själv eller någon annan av gudarna på Olympen. Att skapa nytt i världen är vid den här tiden inte människans uppgift. Den orörde röraren kallade Aristoteles den som en gång satte igång hela maskineriet. Med nyplatonism och kristendom flyttade denne förste, orörde rörare eller primus motor allt längre upp i de himmelska sfärerna. Filosofer, vetenskapsmän och konstnärer av alla de slag hade till uppgift att uttolka och förstå den gudomliga planen som var fastslagen en gång för alla. Somliga gjorde det bättre än andra, de blev kallade mästare. Hade en konstnär svårt att själv få syn på den eviga förlagan kunde han åtminstone kopiera mästaren.  Det vi läser är alltså stympade sonetter. Idén om eviga former av gudomligt ursprung och mästare att förhålla sig till fick i västvärlden en kraftig törn i och med upplysningen som ledde fram till guds förmodade död i slutet av 1800-talet. Men den lyckades överleva genom att sätta det skapande geniets originalitet och autenticitet i guds ställe, det hierarkiska förhållandet gällde nu mellan mer eller mindre originella skapande genier, tills det började gå inflation i originalitet när alla vara originella var det inte så originellt att vara originell längre. Originell blev man istället genom att avsäga sig originalitet och skaparkraft, och återigen börja förhålla sig till och bearbeta någon annans material, en mästares kanske eller en simpel hantverkares, som när Marcel Duchamp hittade en pissoar som han lyfte ur dess sammanhang, signerade med pseudonymen R. Mutt och försökte få utställd som konstverk på de Oberoendes Salong i New York 1917. Ett koncept som har visat sig livskraftigt ända in i våra dagar, om än kanske inte särskilt originellt längre. Vad är originellt idag? Är originalitet ens relevant? Frågorna uppstår när jag läser den amerikanska konstnären och poeten Jen Bervins bok "Nät". Bervin skapar nya dikter utifrån ett urval av Shakespeares sonetter eller om man så vill: översättaren Niclas Nilsson skapar nya dikter utifrån Eva Ströms översättning av detta urval sonetter. Shakespeares ord är tryckta i grått, och några få av Bervin och Nilsson utvalda ord ur varje sonett tryckta i svart, så att en ny dikt uppstår ovanpå eller inne i Shakespeares förlaga. En finess i Bervins originaltitel Nets som går förlorad i översättning är att den går att läsa som andra halvan av ordet sonnets. Det vi läser är alltså stympade sonetter. Och det går att tänka på boken i termer av våld och exploatering. Bervin utnyttjar de världskända dikterna för att få uppmärksamhet. Hennes svarta ord syns omedelbart när du slår upp en boksida, Shakespeares ljust grå är knappt synliga, som vore de på väg att blekna bort. Bervins dikter lägger sig på eller över förlagan. Det är också hennes namn som står tryckt på boken. Hon stjäl showen kan man tycka. Å andra sidan finns ju Shakespeares sonetter där att läsa i sin helhet för den som skärper blicken, och Bervins dikter är också så korta, oftast inte längre än sju, åtta ord, att de efter en stunds läsning upplevs som ofullständiga utan förlagan. Det är alltså inte fråga något fadermord här. Bervin vare sig haussar eller baissar sin mer berömda kollega. Hon förhåller sig. På olika sätt i olika dikter. I fallet med Shakespeares kanske mest älskade sonett, nummer 18, vars första rad på engelska lyder Shall I compare thee to a summers day, och i Eva Ströms svenska översättning Ska jag dig likna vid en sommardag är Bervins sex ord långa kommentar, ja kommentar är nog rätt ord här, ganska syrlig. Förlagans kaxiga hymn där författaren prisar sin älskades skönhet, men än mer sin egen hantverksskicklighet, eftersom diktens skönhet till skillnad från kärleksobjektets, är evig, kokar Bervin ned till den lakoniska utsagan: Du är skymd av vissna ögon Jag har alltid tänkt att eventuell originalitet sitter mer i utförandet än i gesten Konceptuell poesi och konst riskerar ibland att hamna i ett osunt maktförhållande till sin förlaga. Shakespeares sonetter kan kanske klara av en del omild behandling, vanskligare är det när materialet till exempel består av dokument över mänsklig grymhet. Som när den amerikanska poeten och juristen Charles Reznikoff i boken "Förintelsen" från 1976 bearbetade protokollen från Nürnberg- och Eichmannrättegångarna till ett slags konceptuell vittnespoesi. De flesta är eniga om att resultatet inte på något sätt var stötande, tvärtom. Däremot väckte det ramaskri i den amerikanska litterära offentligheten när poeten Kenneth Goldsmith en kväll på Brown University läste upp obduktionsprotokollet efter den mördade Michael Brown som poesi. Brown var en artonårig svart amerikan, som obeväpnad sköts till döds av en vit polisman i Ferguson, Missouri, i november 2014. Även Kenneth Goldsmith är vit. Och det var framför allt det som gjorde folk upprörda. Jag tänker att det inte hade hjälpt om Goldsmith varit svart eller latino som en del menade. Idén är helt enkelt inte tillräckligt bra, den är plump, okänslig. Om den är originell eller inte är liksom ovidkommande. Den stora skillnaden mellan Reznikoffs och Goldsmiths verk är ju att det bakom Reznikoffs ligger ett minutiöst redigeringsarbete, medan Goldsmith helt litar på sin idé. Jag har alltid tänkt att eventuell originalitet sitter mer i utförandet än i gesten, i byggstenarna snarare än i strukturen. Jag menar hur många riktigt originella litterära idéer kläcks det på ett århundrade? Någon säger: Jag ska skriva en tjock roman om en tjej som vägrar gå upp ur sängen Någon annan säger: Jag ska skriva en diktsamling som samplar material från ballistiska undersökningar. Ja ja, gör det. Resultatet kan säkert bli originellt, om ni jobbar lite. Lars Hermansson, författare och kritiker Litteratur Jen Bervin: Nät. Översättning Niclas Nilsson, utifrån Eva Ströms Shakespearetolkning. Rámus förlag, 2018.

Jen Bervin’s interdisciplinary work often combines art, science and writing. One recent project is Silk Poems, a poem written nanoscale in the form of a silk biosensor in collaboration with Tufts University’s Silk Lab, and also published as a book. Another project, The Dickinson Composite Series, is a series of large-scale embroideries that depict the variant markings in Emily Dickinson’s original manuscripts. Jen's work as a poet and visual artist takes her in surprising directions. She says, “I love research because I don’t know what I’ll find.” Make/Time shares conversations about craft, inspiration, and the creative process. Listen to leading makers and thinkers talk about where they came from, what they're making, and where they're going next. Make/Time is hosted by Stuart Kestenbaum and is a project of craftschools.us. Major funding is provided by the Windgate Charitable Foundation.

20 shows! Wow! I think back to my initial conversations with Duncan in a bar downtown and I doubt we ever expected to get an audience as large as we now have (which has doubled in the last month), the number of great, brilliant people working with us around the world, and the wonderful feedback we have been getting, thanks to you all! We continue to look at Bad at Sports as an open resource, so let us know what you think. If you want to contribute (particularly if you are somewhere other than Chicago), let us know! We are here as a public resource. Thanks! Also, curious minds are still waiting to hear a good explanation of why, without permission from the artist, UIC took the Death by Design piece down off of the Temporary Allegiance flag pole at Gallery 400. Someone please enlighten us. Check out the cool pictures of us Duncan posted: http://www.badatsports.com/pages/about.htm Lane Relyea purportedly thinks we are cool. THIS WEEK: We interview Mark Booth--artist, teacher, and curator of the forthcoming “an incomplete map of everything�? festival at Links Hall. Per the Links Hall press release: “an incomplete map of everything is a fragmentary atlas of an imaginary world. The festival is comprised of co-existing “landforms�? of an experimental nature; the Goldsmith archipelago, the Bök atoll, the plateaus of Goulish, the Bervin Sea, the isthmus of Mallozzi, and the fjord of Ross. There are other topographical features as well, both familiar and unfamiliar; emerging glaciers, new volcanoes, and uncharted estuaries. If there is one thing these artists have in common apart from their shared commitment to experimentation and investigative exploration it is their interest in probing the minimal elements that form the materiality of human experience.�? Mark also talks about being mistaken for a spaceman. Richard and Amanda apologize to Duncan for creating confusion over the name Middle Management. Duncan and Amanda fight TO THE DEATH over whether or not it is acceptable to curate yourself into a show. And, finally, Richard insists you bow down to the genius of Patti Smith’s first record! Names dropped:Tiny Hairs, Terri Kapsalis, Libby the cat, Christian Bök, Judd Morrissey, Relaxation Record, Jesse Seldess, Luc Tuymans, Leonie Weber, Ben Brown, Meg Nafziger, Jeff Kowalkowski, Michael Workman, NOVA, Lou Mallozzi, Björn Ross, Fessenden, Institute of Failure, Trent Smith, Petrova, Jen Bervin, Lilli Carré, Erin Tikovitch, Tony Rosati, The 6 Ghosts of Fear, Ginger Krebs, Erin Moore, Kenneth Goldsmith, Ken Fandell, Matthew Goulish, Justin Cooper, Christopher Lavery, Daniel Borzutzky, CJ Mitchell, Goat Island, James Rondeau, Jimi Hendrix, Patti Smith, Open End Gallery, and last, but not least, Furries. NEXT WEEK: Barbara Koenen, fabulous overlord of the Chicago Artist Resource site, talks about how artists can make the most of what Chicago has to offer, and so much more.