Podcasts about lerums

Om tro och dubbdäck. Om att förbereda sig handlar det denna söndag före domsöndagen i Högmässan från Stora Lundby kyrka. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bibeltexten handlar om flickorna som väntade på brudgummen, hälften av dem hade glömt olja till lamporna så de fick ge sig iväg att handla och missade alltihop. Predikan och böner finns utan musik som PODD att lyssna på eller ladda ner på SRplay!”Nästan varje år när de första snöflingorna dalar ner , så är det skulle jag tro, halva Sveriges befolkning som står överraskade och många i kö, utanför däckverkstaden för att byta till vinterdäck, eller frenetisk letar yllemössa och raggsockar och kliar sig i huvudet efter vart snöskyffeln blev av förra året . Ändå fast vi vetat, även fast vi sett tecknen, så är vi ändå inte förberedda - många av oss får jag lägga till, Nu är inte Jesus stora uppgift att påminna oss om yllemössor eller dubbdäck men snarare att vi skall ta vår Guds tro till våra hjärtan. Inte som ett utanverk, en snygg fasad eller något medskickat, utan för att vara redo för himmelrikets fest, Guds tron den går inte att köpa, den går inte att bara ta över någon annans, som mammas eller pappas, utan vi behöver låta vår egen tro slå rot i våra hjärtan. Det är en del av Jesu budskap att inte vänta, utan att ta emot. Att tron, den går inte att inhandlas för pengar, eller stjälas eller ärvas.” (Ur predikan)Stora Lundby kyrka i Gråbo är församlingskyrka för Stora Lundby församling och ligger strax utanför Gråbo i Lerums kommun i Västra Götaland.Den nuvarande kyrkan är från 1728, men det har stått kyrka på samma plats sedan medeltiden.TextUppenbarelseboken 3:10-13Matteusevangeliet 25:1-13MusikPsalm 490 Guds Son en gång i morgonglans (trad/A Frostenson)Alltid hos mig (F Ortega/Psaltaren 139:8-10, bearb. E Tilling)Psalm 256 Var inte rädd (L Moberg/Y Eggehorn)God be in my head (A Ramsey/Book of hours)Psalm 398 Vi reser ett tecken (P Harling/J Jonson)Du omsluter mig (H-L Raask/Psaltaren 139:5)Lova Gud min själ (Taizé/Psaltaren 103)Psalm 300 O hur saligt att få vandra (R Lowry/P Ollén)Vilken värld det ska bli (P-E Hallin)Medverkande:Magnus Eriksson, kyrkoherde, predikadeHanna Engström, körledare, på orgel och pianoStora Lundby kyrkokörAnders Dahllöw, textläsareCecilia Norberg, förbönProducent Neta NorrmoTekniker Thor Anderssonför Sveriges Radio Göteborgliv@sverigesradio.se

Ett tekniskt missöde fick värsta tänkbara konsekvenser. Två lok kolliderade med varandra i hög fart utanför Lerums pendeltågstation i november 1987. De överlevande tvingades fly från ett brinnande inferno.Vad var det som hade orsakat den fruktansvärda olyckan?Wikipedia säger sitt om järnvägsolyckan i Lerum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett tekniskt missöde fick värsta tänkbara konsekvenser. Två lok kolliderade med varandra i hög fart utanför Lerums pendeltågstation i november 1987. De överlevande tvingades fly från ett brinnande inferno.Vad var det som hade orsakat den fruktansvärda olyckan?Wikipedia säger sitt om järnvägsolyckan i Lerum. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett tekniskt missöde fick värsta tänkbara konsekvenser. Två lok kolliderade med varandra i hög fart utanför Lerums pendeltågstation i november 1987. De överlevande tvingades fly från ett brinnande inferno.Vad var det som hade orsakat den fruktansvärda olyckan?Wikipedia säger sitt om järnvägsolyckan i Lerum. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Kvinnlighet Vilket rum är det? Undrar Charlottes pojke Emil. Han hittar inte salen där ska ha sin trumpetlektion. Charlotte svarar med tålamod, moderlighet och ömsinthet. Som en kvinna ska. Det passar så bra eftersom vi pratar om kvinnlighet idag. I dagens avsnitt kastar vi korsetten och krinolinen och pratar om både menstruation och vaginor. Och.. ska kvinnor hållas i barnpassningsrummet under månadsreningen?----more----Prata gärna med oss i eftersnacksgruppen. eller skriv till oss på skrivmjukt@hurblirdet.se----more----Hur blir det.

I den här episoden pratar vi med några av gästerna på seminariet om medarbetardriven innovation som SKL och Vinnova höll i på Kvalitetesmässan. Det handlade om de olika Idéslussprojekten som drivits med stöd från Vinnova, där ju Helsingborgs stad drivit ett av dem. I den här pratstunden så träffar vi (förutom Tommy Boije och Lovisa Snekkersten) Åsa Melvanius som är digitaliseringschef i Lunds kommun, Anders Lindgren i Lerums kommun, Klas Danerlöv på SKL och Emma Anderbom som jobbar i Umeå kommun. Vi pratar bland annat om sådant som vi kan lära av varandra mellan kommunerna.

Första veckan i juli och kolonisterna fortsätter att rensa land i sommarsol. Per har bytt ut öl mot champinjoner men kaniner och rådjur har ätit upp alla blommor. Anna är förbannad. Vill kasta grus på djur. För så gör man tydligen i Lerums kommun.Kolonipodden spelas in i Jonsereds Amerika, Sveriges äldsta koloniområde. Nu skall kolonin tillbaka till 1800-talet! Anna Theorin är trädgårdsmästare och Per Dahlberg är journalist och trädgårdsrookie. Här blandas kloka ekologiska trädgårdstips och rena fånigheter. 

Stavmikser brukes av en av resepsjonistene til å blande sammen ingredienser som de to andre skal gjette hva er. Taperen blir skutt. (Kilde: http://rr.eikern.net/wiki/Stavmikser)

Programmet som öppnar arkiven och journalerna och hittar släkten. När vi idag ser gamla torparstugor från 1800-talet kan vi förledas och tro att livet i dem var pittoreskt och vackert. Men de som levde där i gamla tider slet med dragiga väggar och stampade jordgolv, trängsel och svårigheter att hålla rent. Torparna låg långt ner på samhällets klasstrappa och det var ingen lätt sak att ta sig upp därifrån. Men de som gjorde det var framförallt pojkar som hade lätt för sig i skolan och som fick hjälp att studera vidare, till präst. En av dom var Kristian Torin från Snöstorp utanför Halmstad. På äldre dar skrev han ner sina barndomsminnen, dels i dagböcker och dels i en bok som han skrev för sin enda dotter. Kritians anteckningar utgör unika dokument över det livet fattiga människor levde i mitten av 1800-talet- om hur husen såg ut, vilken mat som ställdes på bordet och hur det var med kläderna på kroppen. Kristians sonson son Göran Torin som bor i Skattungbyn i Dalarna tillsammans med sina labradorer och har samlat ihop alla anteckningar från sin farfars-fars i en bok. Kristian Torins barndom   - Han föddes i en ryggåsstuga utanför Halmstad på ett litet torp som löd under ett större gods som hette Arlösa, berättar Göran Torin. En ryggåsstuga, det är beteckningen på de väldigt enkla torpstugor som inte hade några innertak. Oftast bestod stugan av ett enda rum och i riktigt gamla tider hade den sällan några ljusinsläpp i form av fönster. - Den som Kristian föddes i hade bara ett fönster på taket, så det måste ha varit väldigt mörkt därinne. Det enda ljus de hade det var elden och en stickekäring, en ställning som man satte en trästicka i som man antände när man behövde lite extraljus om man till exempel skulle sy nåt. Golvet var bara ett stampat jordgolv. Kristian föddes 1837 och var den yngste sonen till torparen Johannes Torin och hans andra fru Anna.  Johannes hade två flickor från sitt första äktenskap, och med Anna fick han ytterligare fem barn. Två av dem dog i späd ålder.  Torparfamiljen skulle leva av vad den lilla jordlotten gav och det var inte mycket. Kristian berättar själv så här: Det var fattigt för mina föräldrar. Torpet var nämligen stort, men det bestod af oländig mark med tufvor, kärr och enebuskar. Grässlåttern var mycket fattig, så att på somliga ställen blef ej ett lass hö efter en flitig slåtterkarls dags arbete, fast det började klockan 3 eller 3.30 på morgonen. Under torra somrar förtorkades grödan, så att icke en enda kärfve kunde bindas av vårsäden, utan den måste räfsas ihop som gräs. Då blef det magert för både folk och kreatur. - Men de åt ju sovel också, mest fisk, säger Göran Torin. Kristian har berättat hur han och bröderna gick till en bäck och fångade laxöring, hur de satte ner fötterna för att hålla fast fisken och ibland var tvungna att dyka på huvudet för att hålla fast den. - Det kunde vara november och svinkallt och man kom hem dyblöt, men vad gjorde det när man kom hem med fisk! Då och då fick familjen också rester från herrgården, det kunde vara köttben eller fiskhuvuden. I sina nedtecknade minnen berättar Kristian Torin om livet som torparunge under tidigt artonhundratal, och mycket handlar om maten inte så konstigt i en familj där varje dag innebar en kamp för överlevnad: Det var smått om matbitarna. Lite hafrebröd och potatis doppad i salt eller saltadt vatten utgjorde den vanliga frukosten. Bröd vankades dock icke alltid. Soppa af en näfve gryn, vatten, salt. Potatis och därtill ibland ett köttben eller ett sillhufvud  - sådana finge vi stundom på Herrgården -  detta var ofta middagsmålet, väl ofta med en bit hafrebröd. På sommaren kokades stundom kål af potatisblad, vatten, några gryn och salt. Och detta fick utgöra middag. Gröt af hafremjöl med litet mjölk utspädd med svag, svag, oftast sur dricka eller vatten utgjorde den vanliga kvällsmaten. Det var icke alltid som vi fingo alldeles så mycket av denna kost, som vi ville ha. En gång då jag bad mor om en bit bröd och fick till svar att jag icke kunde få, pekade jag på lillfingern och sade: Bara så pass som min lilla nagel. Då vände mor bort ansiktet. Hon ville nog icke att jag skulle se tårana i hennes ögon. I den halländska karga jorden var havre det vanligaste sädesslaget bland småbruk och torpare. Här var det svårt att få skördar av korn eller råg. Så när Kristian får smaka rågbröd någon enstaka gång är det fest - Då blev han lyrisk rågbröd som är så gott! Pappan hade prövat att så råg på en liten jordplätt och hade faktiskt lyckats, och då lovade han sin familj att de i fortsättningen skulle få rågbröd det lovar jag! Rågbröd var en sällsynt gäst i vårt hem, det bestods egentligen blott om jul. Stundom bara under de själfva högtidsdagarne och emellan dem blandbröd av hafremjöl och något rågbröd. Ack, vad rågbrödet var godt! En gång, det var 1845, hade jag vid ett ärende till herregården fått ett stycke rågbröd. Det nändes jag icke äta för hastigt. Nej, jag afbet blott små bitar och tuggade länge på hvar. Ack om en finge äta så mycket sådant bröd som en ville*Och så uppoffrade jag en bit och planterade den vid en tufva. Så talade jag om för sven, min bror, att jag så gjort, och snart skulle där växa rågbröd. Och han grusade obarmhärtigt mina förhoppningar. Han sade Din dumming, inte växer bröd, om aldrig så mycket sattes. - Han höll reda på platsen där han hade planterat sitt rågbröd, han har till och satt ut det på den karta han ritade över var olika hus låg står det på ett ställe: Här planterade jag rågbröd. I sina nedtecknade minnen beskriver Kristian Torin också annat ur vardagen, som när han mot uttryckliga förbud snattar äpplen och körsbär, de som pappan annars plockar och säljer för att få en liten inkomst. Också kläderna på kroppen berättar han om. På fötterna nyttjades aldrig något så länge marken var bar för snö. Ja, vid barfrost under själva vintern hade vi naturligtvis något på fötterna. Men så snart marken i slutet av mars började bli bar, så bort med håsor och träskor, och så var det att gå barfött äfven om en och annan snödrifva låg i ens väg. Skjorta hade jag en tid icke mer än en. Därför måste jag vackert hålla mig i sängen när den skulle tvättas. På sängkläder var det icke heller överflöd. Sängarna voro väggfasta lådor utmed väggen. I den lades halm. Därpå en trasmatta. Och till att breda på sig en dyna. Nå, men lakan? Lakan! Nej, sådant överflöd kom väl aldrig i fråga. Kristian var duktig i skolan, han briljerade under husförhören och visste tidigt att han ville bli präst. Han fick hjälp att komma till Latinskolan Halmstad. Ett sätt att hjälpa fattiga studenter var att då och då ge dem ett ordentligt mål mat. - Han fick ju matdagar i Halmstad då han fick gå hem till folk och äta mat hos dem, berättar Göran Torin. Kristian var ju van att sitta ihop med pigor och drängar där han kände sig hemma. Men rektorn tyckte att Kristian behövde veta hur man för sig bland finare folk, där man åt med kniv och gaffel. - Det var en pärs faktiskt. Ack, om jag då fått vara utan mat hela dagen istället för att äta middag där. Jag hade aldrig förr ätit vid herrskapsbord. Där var mycken främmad. Gaffel hade jag knappast begagnat. Visst hade jag några år förut, då jag i sällskap med far sålt körsbär, lockat honom att köpa tre par knifvar och gafflar för att ha när främmadt kom men intet hade jag gjort bruk av sådant där.Och nu sitter jag mellan ett par fina fruar eller mamsell och ska äta med knif och gaffel. Till på köpet är jag vänsterhändt. Och til ytterligare råga är potatisen oskalad. Hvad jag är glad när middagen är öfver! För att försörja sig under studietiden tog han massor med extrajobb. Han bar vatten och ved, och eldade i alla skolrummen. Han sopade och han gick med skolans tiggarbössa. Lite längre fram blev han privatlärare i fina familjer. Där blev han förskräckt över hur fint folk kunde slösa med tiden. En eftermiddag se´n gossen slutat sin läsning, kom han upp med en roman med hälsning från sin mamma, att den var mycket intressangt. Jag blef smått otålig men tittade på första sidan. "Nå, jag får och kasta en blick på andra sidan sidan, sedan så Kvällsmaten är färdig! Förvånad ser jag upp. Tre á fyra timmar hafva mig ovetande försvunnit medan jag bara tittat på några ord på nästa sida, pigan har varit inne och bäddat min säng, och jag har icke sett henne. Jag var alldeles förvirrad och förskräckt. Jag slängde romanen under sängen, och där fanns hon väl när jag flyttat. Så började och slutade min romanläsning. Jag har intet minne af dess innehåll, men det var rusande. Gud vare tack att jag märkte det! Detta var min första och sista romanläsning. Under tiden som lärare hittade han också på ett fiffigt sätt att halvsula sina skor. Han hade stora hål i sulorna på sina skor, och vid något tillfälle stod han bredvid en väderkvarn som det droppade fett och smörja ifrån. Kristian märkte att den där röran bildade ett lager under skorna som tillsammans med smågrus bildade nya sulor. - Han gick dit då och då för att halvsula skorna, berättar Göran Torin. Kristian klarade sina studier, han hade ingen enkel väg till prästvigning men till sist så blev han ändå präst. Han hade två fasta arbeten i sitt liv, dels som präst och skollärare i Jonsered utanför Göteborg, och senare som kyrkoherde i Östad i nuvarande Lerums kommun. Kanske var det hans tuffa barndom som spelade roll, hans prästgärning kantades av en för tiden oerhört modern syn på både barnuppfostran och kvinnors roll i kyrkan. - Han gillade inte det här med aga, han slutade slå skolbarnen när han upptäckte att det inte ledde någonstans. På två prästmöten argumenterade också Kristian för att kvinnor visst kunde få läsa ur bibeln och andra texter. - Men det gillade inte de andra prästerna på mötet, de stampade i golvet för att visa sitt missnöje med detta. Men Kristian Torin stod på sig. Kristian Torin skrev dagbok fram till sin död 1916 och på olika vägar har den till sist hamnat på Göteborgs landsarkiv, en dagbok som gör att vi idag kan veta mer om livet för fattiga torparfamiljer under 1800-talet. Torp och fastigheter i arkiven Kristian Torin skrev dagbok fram till sin död 1916. På olika vägar har hans minnen till sist hamnat på Göteborgs landsarkiv, en dagbok som gör att vi idag kan veta mer om livet för fattiga torparfamiljer under 1800-talet.  Det är många som idag vill veta hur det såg ut i de stugor som deras anfäder en gång bodde i och ibland vill man också veta var de låg. Men ju enklare husen var desto mindre chans är det idag att finna något om dom i arkiven. På landsarkivet i Lund träffar vi Marcus Broberg som är arkivarie och tar emot många frågor om gamla fastigheter från allmänheten och Göran Kristiansson som är landsarkivarie. - Ja det gäller att hitta en bra ingång och då är det fastighetens beteckning som visar var fastigheten legat någonstans, berättar Göran Kristiansson. Då är det fastighetsböcker och inskrivningshandlingar som finns att tillgå.  Marcus Broberg som ju arbetar med ärenden från allmänheten personer berättar att många utgår från fastighetens nuvarande uppgifter, det vill säga nuvarande fastighetsbeteckning. Men fastighetens beteckning kan ha förändrats under årens lopp när den till exempel slagits samman med andra fastigheter eller avstyckats. Och för att ytterligare komplicera det hela skedde en stor förändring 1908 då man gick från ett gammalt fastighetsbeteckningssystem till det system vi har idag med siffra kolon siffra. Till exempel Berghem 1:2. Göran Kristiansson har plockat fram en ekonomisk karta det vill säga en karta där det finns tydliga indelningar som visar gränserna mellan olika fastigheter. - Här är ett exempel från Lundsgården 10. Här kan man se hur stor fastigheten var och vem som ägde den i början av 1900-talet. Och sen kan man följa fastigheten bakåt till äldre kartmaterial. Göran tar fram en äldre karta som visar ett skifte som gjordes på gården 1779. Kartorna finns på Lantmäteriets webbsida över historiska kartor. (Länk finns längre ner på sidan.) Där kan man få fram skifteskartor, ekonomiska kartor osv. - I beskrivningen till kartan kan man bland annat se vem som bodde där, berättar Göran Kristiansson. När det gäller Skåne finns en Rekognosceringskartan 1812-1820 som gjordes i samband med Napoleonkrigen som visar hur landskapen såg ut innan skiftena.  Hela södra Skåne är karterade och där finns åkermark, skog, kärr, väderkvarnar, broar och så vidare utmärkta.  - Detta är ju för militärt bruk så att man skulle veta hur man skulle ta sig fram.  Rekognosceringskartan finns i Riksarkivets digitala läsesal. (Länk längre ner på sidan.) Vilken är då den vanligaste frågan från allmänheten?  - Många gånger nöjer man sig med att veta vilka som bodde i fastigheten, berättar Marcus Broberg. Och det är lättare att följa vilka som bott på gården än att ta reda på hur det såg ut. Då behöver man kanske gå in i Brandförsäkringsbrev och leta efter äldre ritningar och kartor. - Har man tur och hittar Brandförsäkringsbrev kan man se hur en gård eller ett torp var byggt, men oftast var de tidiga brandförsäkringsbreven utfärdade till de större gårdarna.    Man kan alltså få en ganska bra bild av hur större gårdar var byggda men att finna uppgifter om mindre torp eller backstugor är betydligt svårare och ibland faktiskt omöjligt. Göran Kristiansson tar fram en annan källa som kan vara användbar, nämligen husesyner. Han har plockat fram en husesyn från den 27 maj 1774 över ett överstelöjtnantboställe i Källna socken.    - När det gäller militära hemman och prästgårdar så gjorde man syner på dem med jämna mellanrum. Och här går man igenom varje del av huset och ser vad som finns och vad som är bristfälligt. - Här beskrivs bland annat när huset var byggt och hur lång byggnaden är. Mangården är 21 och tre fjärdedels alnar lång, tio alnar bred och fyra och en halv alnar hög. På stolpar. Det står också hur många väggar det finns, dörr med gångjärn och lås, lergolv som är brädlagt. Man kan alltså få en ganska bra bild av hur större gårdar såg ut. Men att finna uppgifter om mindre torp eller backstugor är betydligt svårare och  ibland faktiskt omöjligt. - Det som finns då är torpkontrakt som upprättades med gårdsägaren och där kan man få beskrivet vad torparen skulle betala osv. Men det finns sällan beskrivet hur torpen såg ut, men soldattorp finns det ritningar på och då var de oftast standardiserade, berättar Göran Kristiansson.  - Det är först i början av 1900-talet, runt 1930-40 som vi kan få en mer ordentlig bild av hur mindre hus eller gårdar såg ut, avslutar Marcus Broberg.   Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Patrik Paulsson slaktband@sverigeradio.se

How do you assess the cybersecurity status of public and private organization in a State? The NIST has a comprehensive framework for assessing cybersecurity but for small companies with limited expertise or funding, this process is not possible to reasonably complete. Indiana Governor's Executive Council on Cybersecurity and Purdue University collaborated in conducting a Cybersecurity Scorecard Pilot to aid the improvements in cybersecurity across their state. The Cybersecurity Scorecard included several targeted objectives:Enable non-cybersecurity experts to confidently learn, self-assess, and initiate cybersecurity improvement.Enable public and private executives to identify systemic cybersecurity issuesProvide a means of comparing preparedness across public and private critical infrastructure and key resource sectors within the state.Utilize standards and measurements that support "apples to apples" comparison.Presentation will describe Indiana's Cybersecurity Scorecard's development process, pilot launch, and initial findings. About the speaker: James is currently an Interdisciplinary Information Security Ph.D. Candidate in the Purdue Homeland Security Institute and Department of Computer Information Technology at Purdue University, West Lafayette, Indiana. He has over thirty years of experience of as an engineer, senior manager, and military officer in voice and data communications, industrial automation, business, operations, and strategy. 

How do you assess the cybersecurity status of public and private organization in a State? The NIST has a comprehensive framework for assessing cybersecurity but for small companies with limited expertise or funding, this process is not possible to reasonably complete. Indiana Governor’s Executive Council on Cybersecurity and Purdue University collaborated in conducting a Cybersecurity Scorecard Pilot to aid the improvements in cybersecurity across their state. The Cybersecurity Scorecard included several targeted objectives: Enable non-cybersecurity experts to confidently learn, self-assess, and initiate cybersecurity improvement. Enable public and private executives to identify systemic cybersecurity issues Provide a means of comparing preparedness across public and private critical infrastructure and key resource sectors within the state. Utilize standards and measurements that support “apples to apples” comparison. Presentation will describe Indiana’s Cybersecurity Scorecard’s development process, pilot launch, and initial findings.

Kolonisterna lämnar sitt älskade Jonsered och kör flera meter in i Lerums kommun. Per vill till Jeriko, men Anna kör honom rätt in i trollskogen. Detta är de mystiska hästarnas land och det är här man hämtar sitt granris inför julen.Kolonipodden spelas in i Jonsereds Amerika, Sveriges äldsta koloniområde. Nu skall kolonin tillbaka till 1800-talet! Anna Theorin är trädgårdsmästare och Per Dahlberg är journalist och trädgårdsrookie. Här blandas kloka ekologiska trädgårdstips och rena fånigheter. Nya avsnitt onsdagar och lördagar!

Det borde vara omöjligt. Men den 16:e november 1987 frontalkrockar två tåg i hög hastighet i Lerum utanför Göteborg. De överlevande tvingas fly från ett brinnande inferno. Passagerartåg 129 är på väg från Stockholm mot Göteborg. Klockan 14.27 kommer det i hög hastighet in mot Lerums station, men på fel spår. Det kränger till och alla tror att tåget ska spåra ur. Vagnarna blir kvar på rälsen, men knappt hinner passagerarna andas ut förrän lokföraren upptäcker att det kommer ett mötande tåg på samma spår. Kollisionen är ett faktum och konduktören hoppar ut. Nio personer dör och över 100 skadas. Hur kunde det gå så fel? I P3 Dokumentär hör du berättelser inifrån tågen, om anhörigas förtvivlade jakt på svar om vad som hänt, om räddningspersonal som kämpar för att få loss fastklämda passagerare medan elden närmar sig, och om det misstag som ledde till en katastrof. En dokumentär av: Maria Hansson Trens Producent: Rosa Fernandez Produktionsår: 2017

Yrkesläraren Petra Bohlin ansåg att barn- och fritidsprogrammet på Lerums gymnasium var för teoretiskt. För att inkludera mer praktik i undervisningen startade Bohlin tillsammans med eleverna en öppen förskola i gymnasiets lokaler. Förskolan är öppen för föräldrar med små barn två gånger i veckan. På förskolan kan gymnasieeleverna träna på att interagera med barn och föräldrar.

Yrkesläraren Petra Bohlin ansåg att barn- och fritidsprogrammet på Lerums gymnasium var för teoretiskt. För att inkludera mer praktik i undervisningen startade Bohlin tillsammans med eleverna en öppen förskola i gymnasiets lokaler. Förskolan är öppen för föräldrar med små barn två gånger i veckan. På förskolan kan gymnasieeleverna träna på att interagera med barn och föräldrar.