Podcasts about ljusdals

I svenska turistföreningens årsskrift 1903 skrevs Selim Birger, en svensk läkare och botanist vilken levde mellan 1879 och 1931, om en resa han och en kamrat gjorde i början av 1900-talet från Ljusdals tågstation i Hälsingland till Orsasjön i Dalarna. Dessutom får vi höra om när den första bilen kom till Färila samt när storbonden Jon Jonsson fick besök av självaste "Hin håle".   Nu är de flesta berättarkvällar sommaren 2023 släppt. Du hittar dem alla på historierfranhalsingland.se samt via Facebook och Instagram.  I mitten av juni släpps boken "Gåtfulla Hälsingland" - en reseguide till några av Hälsinglands mest mytomspunna platser. Förköp boken och få ett bonushäfte med fler resmål på köpet (kan ej köpas till i butik).  Erbjudande 1. Boken Gåtfulla platser i Hälsingland + bonushäfte inkl frakt 280 kr. Erbjudande 2. Boken Gåtfulla platser i Hälsingland + boken ”Mytomspunna platser i Hälsingland” + bonushäfte inkl frakt 450 kr. SWISH 1235672431 BANKGIRO 5111-9261 Erbjudandet gäller till och med 1 juni. Mer info på historierfranhalsingland.se  Selim Birgers resehistoria släpps samtidigt också i podcasten Historier från Hälsingland, men med skillnaden att den första historien i början samt den tredje och sista historien i respektive avsnitt skiljer sig poddarna emellan. Vill du därmed få en helhet och höra alla berättelserna föreslår vi att du också laddar ner Historier från Dalarnass avsnitt. Stöd oss gärna i vårt arbete med podden. SWISH 1235672431  Historier från Hälsingland finns också på Facebook och Instagram.  Har du en historia du vill få uppläst i podden eller förslag på tema? Mejla oss på kontakta@historierfranhalsingland.se  Vill du boka Historier från Dalarna för en berättarkväll/event eller köpa reklam i podden? Ring 0739937451 eller besök www.historierfranhalsingland.se för kontaktuppgifter.  Foto: Robert Fors Layout: Thomas Evensson Manus: Robert Fors  Följ gärna vår systerpodd Historier från Dalarna. Den hittar du där poddar finns. 

Historier från Hälsingland presenterar årets julkalender – I väntan på Hustomten. I väntan på hustomten är  en programserie i 25 delar, ett avsnitt varje dag ända fram till juldagen. Avsnittsteman varierar med allt från folktro och väsen till märkliga livsöden och kallblodiga mördare. Varje avsnitt innehåller en eller flera historier vars gemensamma nämnare är landskapet Hälsingland.  I dagens avsnitt beger vi oss till byn Ranungen i Ljusdals kommun, på gränsen mellan Färila och Ljusdals socknar, och får möta det fagra skogsrået Inger och den vackra Erik. Dessutom bjuds det på vackra toner från 1930-talet.  Producent och programledare Robert Fors. Inläsare Fredrik Bäck.  Grafiker Thomas Evensson. Musiken i programmet var "Ranungens vågor" vilket framfördes av Hälsingepojkarna. Inspelningen gjordes 1930.  Vill du stödja podden? SWISH 1235672431 Bankgiro 5111-9261 Ett nytt avsnitt av julkalendern släpps varje dag kl. 06:00 ända fram till juldagen. Följ oss gärna på Instagram och facebook samt besök vår hemsida historierfranhalsingland.se ERBJUDANDE! Den 3 februari 2023 släpps boken "Gåtfulla Hälsingland" vilket är en fristående uppföljare till succéboken ”Mytomspunna platser i Hälsingland”.  Boken är en guide till några av landskapets mest mystiska, hemsökta och sägenomspunna besöksmål. Vi besöker spökhus och avrättningsplatser, tar del av lokala sägner och märklig folktro. Dessutom innehåller boken också ett avsnitt om smältgummor från Alfta.  Erbjudande 1. Boken ”Gåtfulla Hälsingland” + bonushäfte (fler besöksmål) 280 kr. Erbjudande 2. Boken ”Gåtfulla Hälsingland” + bonushäfte (fler besöksmål) + boken ”Mytomspunna platser i Hälsingland” 450 kr. Frakt ingår i priset. Köper du båda böckerna levereras båda samtidigt. SWISH 1235672431 Bankgiro 5111-9261 (glöm ej namn + adress)  Mer info pp vår hemsida.  Vill du boka in oss för en berättarkväll privat, för din förening eller ditt företag? Mejla oss på historierfranhalsingland@gmail.com eller ring 0739937451 

På en höjd i brandområdet i Hälsingland spanar vi efter järv. Vi besöker en småländsk skog med höga naturvärden som ändå riskerar avverkning. Järven är vårt största mårddjur. Sedan den fridlystes 1969 har den sakta återhämtat sig, och har nu börjat visa sig i skogslandet ända ner till Värmland och Gävleborg.Vår fältreporter Joacim Lindwall spanar denna morgon efter det brunlurviga rovdjuret tillsammans med biologen Petter Hillborg. De skidar på höga åsar och kryper in i ett gömsle. Platsen är det stora område som brann sommaren 2018 i Ljusdals kommun i Hälsingland.Vi besöker också en barrskog i Småland med höga naturvärden. Skogsekolog Steve Daurer och Jan Brenander från Oskarshamnsbygdens fågelklubb inventerar skogen och vill skydda den från avverkning. Men länsstyrelsen har begränsade resurser för att bilda naturreservat, och i Kalmar län prioriteras just nu den spillra som finns av ädellövskog.Silje Rustad brukar rida när det är mörkt ute. I pannlampans sken har hon sett något svampliknande på trädstammarna. Svampen ser nästan ut att lysa. Men vad är det för något? Det vet Göran Thor på Sveriges Lantbruksuniversitet.Solen glittrar på vattenytan och två gräsänder är fullt upptagna med att föröka sig. Det är en lyssnare som har fångat detta på film och i och med det passar vi på att berätta om gräsändernas skruvade parning. De är en av få fågelarter som faktiskt har penis.Och vi får en färsk fågelsånglektion! Den kan tyckas enkel för det handlar bara om en art - staren. Men den låter som minst 30 andra fågelarter ... och som en räv.I veckans kråkvinkel möter vi en bästis som är alldeles för snäll: naturen.Programledare är Karin Gyllenklev.

Resan från 1977 går vidare. Herbert trotsar oljeläckaget och åker ut ändå! Men ”på måndan” lämnar Herbert in bilen för oljeläckaget, ska Herbert känna igen motorn? Sen blir det en riktig långtur – ända upp till Ljusdal och där knäcker Herbert en ny kommunslogan! Något som programledar-Peter följer upp med ett litet telefonsamtal till Ljusdals kommunalråd Marit Holmstrand (S). Orter som Orsa, Mora, Malung, Kårböle, Ljusdal, Alfta nämns. Panel: Markus Granseth. Programledare: Peter Gropman.

Historier från Hälsinglands kommande berättarkvällar är: 15 juli kl. 19-21 Berättarkväll Barkhyttan i Torsåker, strax öster om Hofors. Pris: 100 kr per person. Bokas via Förköp via SWISH 1233969342 (Barkhyttans Bygdegårdsförening) Ange "berättarkväll". Har du inte SWISH? Skicka ett SMS till 070-794 16 33 19 juli kl. 18-20 Berättarkväll med gäster vid Jolls Trädgård (Dalarna, Orsa Finnmark men i Ljusdals kommun, väster om Hamra) Medverkar gör riksspelman och världsmästare i nyckelharpa Peter Hedlund. Pris: 100 kr per person. OBS! SWISH 073993751 Har du inte SWISH ring samma nr och boka. 21 juli kl. 18-20 Loos Koboltgruva "Gruvskrock och sägenafton vid schaktet" Medverkar gör historieberättare Mattias Haglund. Pris: 100 kr per person. OBS! SWISH 0739937451 NY Fler berättarkvällar hittar du på vår FB-sida, Instagram samt historierfranhalsingland.se Köp vår nya bok "Mytomspunna platser i Hälsingland" via SWISH 1235672431 220 kr + frakt 60 kr = 280 kr Du kan också handla via klarna på vår hemsida historierfranhalsingland.se Vi ses i sommar!

När den stora skogsbranden närmar sig byn Enskogen i Hälsingland tvingas Ella-Karin och Börje att lämna platsen de älskar. Men vad ska de finna när de återvänder? Den 15 juli 2018 slår skogsbranden till i Ljusdals kommun. På andra sidan Ljusnan kan byborna i byn Enskogen se rökpelarna. Men så händer något som gör att även de, hals över huvud, tvingas fly från sina hem. Christian Höijer, som rapporterade från branden, har följt de två byborna Börje och Ella-Karin på den långa vägen från branden, tillbaka till byn och en värld som inte längre är sig lik. Kan de lära sig älska sin hemby på nytt? Programmet gjordes 2019 av Christian Höijer och sändes första gången i P4 Dokumentär.

Om krisen kommer - vad händer med oss med funktionsvariation? Catrine och Thomas undersöker katastrofscenarier. Dessutom träffar de en zombieöverlevnads-expert. Sommaren 2018 sattes Sveriges krisberedskap på prov på allvar. Det brann på många platser runt om i landet. En utvärdering från Socialstyrelsen visar att kommunernas krisberedskap för sårbara grupper har stora brister. Marita Wikström blev ansvarig för evakueringen i Ljusdals kommun när skogsbränderna spred sig okontrollerat allt närmare tätorten. Programmet gjordes sommaren 2019 av produktionsbolaget Ljudbang. Inslagsproducent: Jenny Bergman Producent: Moa Larsson

När den stora skogsbranden närmar sig byn Enskogen i Hälsingland tvingas Ella-Karin och Börje att lämna platsen de älskar. Men vad ska de finna när de återvänder? Den 15 juli 2018 slår skogsbranden till i Ljusdals kommun. På andra sidan Ljusnan kan byborna i byn Enskogen se rökpelarna. Men så händer något som gör att även de, hals över huvud, tvingas fly från sina hem. Christian Höijer, som rapporterade från branden,  har följt de två byborna Börje och Ella-Karin på den långa vägen från branden, tillbaka till byn och en värld som inte längre är sig lik. Kan de lära sig älska sin hemby på nytt? En dokumentär av Christian Höijer på P4 Gävleborg   Christian.hoijer@sverigesradio.se

Först ut i Järvsöpodden är Markus Evensson (S) kommunalråd i Ljusdals kommun. Markus kallar sig själv för en riktigt Ljusdaling och är en hejare på schack. Här får vi höra honom berätta om allt från boenden, evenemang och satsningar i Järvsö. Följ gärna @jarvsopodden på Facebook eller Instagram eller taggen #järvsöpodden på sociala medier för information om kommande avsnitt och gäster. Förutom här på Anchor.fm finns Järvsöpodden där andra poddar finns. Apple Podcasts, Spotify, Podbean, Acast med flera.

Sommaren 2018 drabbas Ljusdals kommun av en omfattande skogsbrand som inte bara involverade länets och landets räddningspersonal utan det kom brandmän från olika delar av Europa som hjälpte till. Hans Nornholm som till vardags arbetar i Gästrike räddningstjänst blev uppringd och fick frågan om han kunde hjälpa till i ledningsarbetet. Hör vilka beslut Hans stod inför och vad som rör sig i huvudet på någon som måste ta beslut som kan få ödesdigra konsekvenser för både privatpersoner och landet Sverige...

Hösten 1785 lämnade 126 barn Stockholms barnhus för att få nya hem hos fosterfamiljer i Hälsingland. Ett av barnen var tio-årige Johan vars ättling letat rätt på historien om den veckolånga resan. På morgonen den 25 september 1785 rullade tio vagnar ut från Allmänna Barnhuset i Stockholm. I vagnarna satt 126 barn i olika åldrar som skulle fara den 35 mil långa vägen, från Stockholm upp till Ljusdal i Hälsingland, där nya fosterföräldrar väntade på dem.  I spetsen för expeditionen var kyrkoherden Olof Peter Frankenberg från Ljusdal. På Allmänna Barnhuset i Stockholm bodde barn som var föräldralösa eller som saknade försörjning av andra skäl. Barnen bodde där så länge de behövde. De fick undervisning så att de från tolv års ålder skulle kunna lämna barnhuset och klara sig själva. Men just från 1785 ändrade barnhuset inriktning och blev i första hand en förmedlare av barn till fosterhem. Det var alltså precis när det här skiftet skedde, som det här barntåget gick iväg. Ett av barnen hette Johan Bergsten och han var farsfars morfars far till Anders Nyström i Enköping. - Jag vet att hans mor hade dött året innan och hans far var sjuk. Pappan var klockgjutaregesäll i Stockholm, och han blev så pass dålig att han inte kunde ta hand om sina fyra barn. Därför ansökte han om plats på barnhuset för två av dem, nämligen Johan och hans några år yngre syster Sofia Albertina. De kom till barnhuset den 22 september 1785 och redan två dagar senare, den 24, avgick transporten till Ljusdal där Johan fick åka med. - Den här transporten planerades, organiserades och leddes av Olof Peter Frankenberg, som har skrivit en väldigt utförlig reseberättelse över den här resan som tog en vecka, och den publicerades i Dagligt Allehanda bara någon månad efter resan. Diarium över resan från Stockholm till Ljusdal, med de av Ljusdals och Färlas godemän till uppoffran antagne 126 barnhusbarn, från och med den 24 september till och med den 2 oktober 1785. Om en annan än en präst, som bör föregå andra uti benägenhet att tillgiva och fördraga. Hade anfört denna koloni, felade icke anledningar till billiga slagsmål över både kronobetjänters efterlåtenhet och allmogens oginhet, under resan genom Stockholms län. De 126 barnhusbarnen från Stockholm transporterades i ett tiotal vagnar, varav tre täckta. I de täckta vagnarna satt de minsta barnen och de barn som var sjuka. Resan till det hälsosamma livet på landet hos hälsingebönder var ett stort företag på den tiden och sällskapet möttes också av motgångar. - Frankenberg hade ju planerat resan in i minsta detalj när det gällde övernattningar, måltider, hästbyten och så vidare. Men vid något ställe kom de ändå till ett gästgiveri där de inte hade en aning om att det strax skulle ramla in 130 personer som skulle utspisas, men enligt Frankenberg var där en rekorderlig gästgivarfru som löste det hela, berättar Anders Nyström. - Ett annat problem var ett vagnshaveri som drabbade en av vagnarna som barnen färdades i. Men de hade tur, Baron de Geer råkade just passera på vägen. Han stannande till och erbjöd hjälp. Så kom det sig att hästbytet i Uppsala skedde inne på slottsbacken, där Baron de Geer bjöd alla barnen på varsitt glas portvin, och Frankenberg fick en låda rhenskt vin med sig. Jag fick veta att vagnen gått sönder och barnen och deras sköterska låg på vägen en halvmil bort. Efter många vedermödor fick jag hjälp av baron De Geer, som råkade resa förbi. Han erbjöd oss husrum över natten i Uppsala, men jag vågade ej ändra rutten. Dock såg han till att vagnsbytet och övernattningen i Högsta gick utan besvär. Nästa övernattning skedde i Mehede, där vi inte behövde betala för oss. Tre av barnen var sjuka, men fick vård av bruksmedicus, som mötte oss vid Fågelsundet. Patron Tottie på Elvkarlsön bjöd oss middag. I Gävle möttes vi av landshövdingen, som lät fördela barnen till redan utsedda kvarter. Dagen därpå inbjöd han till gästabud på slottet. När resan skulle påbörjas utdelades rockar till dem som saknade och 1 1/2 dussin vantar. När vi for förbi kryddkrämare Cederströms bod fick barnen strutar med fikon och russin. Flera barn var dock sjuka på grund av det svåra vädret. - Det står mycket om att det var regnväder och att det var kallt, och det var ju inga luxuösa vagnar de färdades i, så en del barn blev sjuka. Ett barn avled under resan, vilket väl sannolikt med den tidens mått får anses vara ganska måttligt, funderar Anders Nyström, som har tänkt mycket på hur det var för hans släktning Johan och de andra barnen att färdas den långa vägen till en osäker framtid. - Det var ju en annan väld på många sätt och vis, och det är slående hur Frankenberg i sin beskrivning hur han gärna berättar hur glada barnen var, att de avtackar sina värdar med ett hjärtligt hurra och liknande formuleringar. - Tanken slår en ju att riktigt så rosenrött kan det ju inte ha varit. Den första oktober, efter att ha rest i en veckas tid, var de äntligen framme i Ljusdal. Frankenberg fortsätter sin beskrivning så här: Sedan de om morgonen den 2:a blivit spisade och fägnade, så gott jag kunde åstadkomma, gingo de alla vid gudstjänstens slut, i procession upp till kyrkan. Så snart de voro komne till altaret framkallades även barnens tillkommande fosterföräldrar till koret, då akten börjades av herr Kyrkoherde Sundius med ett rörande och bevekligt tal. Därefter upplästes högt Konglig direktionens hållna protokoll över barnens utdelning, vilka nu enligt den däröver författade förteckningen tillställdes sina fosterföräldrar och bleve av dem med ömhets tårar emottagne och omfamnade. Nu hade alltså barnen fått sina fosterföräldrar. Och Anders Nyströms släkting den tioårige Johan Bergsten hamnade hos familjen Larsson. - Ja, han växte upp hos bonden Jon Larsson i Emmarbo i Ljusdal. I den familjen fanns ytterligare ett fosterbarn, en flicka. Han växte upp och tjänade som dräng ett år, men 1796 då han var 21 år blev han soldat. Johan skickades ut i krig 1808, det krig där Sverige förlorade sin finska rikshalva. Han hamnade i rysk fångenskap, men kom hem igen tre år senare. Så småningom gifte han sig med en änka och de fick två barn. Johan skulle också varit med i kriget mot Norge 1813, men var så märkt av sin tid som krigsfånge att han fick ta avsked från soldattjänsten. - Han hade nog aldrig riktigt återhämtat sig efter sin tid som krigsfånge, tror Anders Nyström och han hittades död, liggande på Lillhagasjöns is, 1822 i januari. Förmodad dödsorsak var kolik och Johan var då 48 år. Anders Nyström har försökt följa också de andra 125 barnen, och han har återfunnit många av dem i kyrkböcker. - Ganska många av barnhuspojkarna blev soldater, precis som Johan, och några av hans resekamrater från 1785 kan man hitta bland krigsfångar, stupade eller saknade i finska kriget. - Prästen Frankenberg lämnade Ljusdal året efter barntåget och blev kyrkoherde i Söderby i Roslagen, och när jag letade efter Johans syster Sofia så hittade jag henne som fosterbarn just i Söderby. - Så det verkar som att Frankenberg fortsatte med sitt engagemang för barnhusbarnen, avslutar Anders Nyström. Barnhusbarnen i arkiven Prästen Olof Peter Frankenberg verkade ha fortsatt sitt engagemang för barnhusbarnen och letat rätt på fosterhem på de platser där han var verksam. Hans barntåg 1785 där den tioårige Johan var med har lämnat många spår i arkiven. Mats Hayen som är historiker på Stockholms stadsarkiv har plockat fram en tjock läderinbunden bok några våningar ner i arkivet. - Vi börjar med att titta i Stora barnhusets, som sedan blev Allmänna Barnhuset, räkenskaper. För prästen Frankenberg har lämnat en originalräkning på sina utgifter under resan dag för dag, berättar Mats Hayen. Här står "extra ordinarie utgifter barns transport till Hälsingland". Och då skriver han så här:     Förteckning på gjorda utgifter för barnhusbarnens skjuts, förtäring och andra omkostnader under resan från Stockholm till Ljusdal.  - Om man tittar här så står det en kostnad på sex shilling för den trasiga vagnen. Här står: För barnens efterskickande i den söndriga vagnen. Sen finns varje del i resan daterat och där står till exempel vad de ätit. - Sen om man läser Frankenbergs beskrivning som han publicerade i tidningen så ser man att lokalbefolkningen var väldigt hjälpsamma på vissa håll. Det finns en välvilja i de flesta trakterna de passerar. - För det här är ju en helt extraordinär händelse. Det var inte ofta det kom 126 barn passerande förbi. Det var en jättestor sak som uppmärksammades och ibland skickades det ut soldater som fick rida med och eskortera dem en bit på vägen. - Det är en fascinerande historia tycker jag! Var då det här första gången man gjorde på det här sättet i Sverige? Mats Hayen berättar att det hör ihop med att man lägger om hela verksamheten vid det som fram till 1785 kallades för Stora barnhuset, dit barn kommer vid fyra, fem sex åldern och stannar till de är mellan tolv och femton. - De bor på barnhuset, de får arbeta där och får utbildning. Men dödligheten är väldigt hög och steg under hela Gustav III tid.  - Istället för att barnen ska bo på barnhuset ska de placeras ut i fosterhem runt om i Sverige. Sommaren 1785 är barnhuset fullt och ska tömmas, och de 126 barnen som Frankenberg ska transportera till Hälsingland är nästan hälften av alla barnen på barnhuset. Varför gjorde då Frankenberg detta? Mats Hayen säger att han inte specifikt känner till hans enskilda historia, men om man var i en bygd där det kanske varit en epidemi  och där det behövdes folk, var det här en chans att tillföra nytt "blod" till socknen.  När det beslutades att barnen skulle få fosterfamiljer i landet gick man ut med påbud via Landshövdingarna och sedan fördes budskapet ut i kyrkorna. Ansökningarna gick sedan vidare till Barnhusdirektionen som behandlade ansökningarna.  - Men resan som Frankenberg gör med de 126 barnen är den absolut största resan som görs. Men långt in på 1890- talet tar man mindre barngrupper på kanske 40, 20 eller 15 barn.  - Det som är spännande är att det finns reseberättelser bevarade. Ibland är det skolmästaren, ibland någon lokal präst som för barnen till sina nya orter och skriver samtidigt reseberättelser som sedan lämnas in till Barnhuset. Mats Hayen plockar fram en berättelse från sommaren 1788 där några barn fördes till Stora Åby församling i Östergötland. - Det är väldigt detaljerade berättelser. Här får vi reda på att det är klar och ganska varm väderlek. Sen när det slår om till hetta skriver skolmästaren Anders Bergmark: Den ovanliga hettan tillika med skakningen tillskyndade några barn, i synnerhet flickor, huvudvärk och gjorde barnen i allmänhet törstiga.  Men som vi tagit ättika med oss, varav några matskedar slogs i vatten då de behövde dricka, så kurerade detta oskicklesen samt vanan att åka. - De blev alltså åksjuka och får huvudvärk för att de får för lite att dricka. Det här är en riktig arkivskatt, säger Mats Hayen.     Om man vet med sig att man har en ana som transporterats på det här sättet. Kan man då hitta enskilda barn namngivna i dessa berättelser? - Då får man gå till barnhusrullan som finns publicerade på "barnhussök" på sidan genealogi.se (Se länk längre ned på sidan.) Man kan också komma till Stadsarkivet och läsa i originalhandlingarna, berättar Mats Hayen. Mats Hayen bläddrar i rullan för 1785 och hittar gossen Johan Bergsten som fått nummer 126. - Vi kan se att massor av barn lämnar barnhuset den 24 september, eftersom de är 126 stycken. Utifrån de här uppgifterna kan man sedan leta sig ner i andra handlingar som rör just Johan Bergsten. Om han var sjuk eller frisk, när de gick i skolan, hur duktiga de var och har man riktigt tur finns det också en lång utredning i barnhusets protokoll. - Om Johan kan vi här läsa att pappan var klockgjutargesällen Sven Bergsten. Han är sjuklig och usel. Modern Britta Stina död. Mats Hayen berättar att han för några år sedan skrev boken "Främlingar i vardagen" tillsammans med Per-Johan Ödman som handlar om barnhuset fram till 1785 när man gör om det till en genomgångsanläggning. Där följde vi några barn i detalj. I början av 1600-talet hade man kanske 100-150 barn men ökar hela tiden och under 1700-talet bor där uppemot 300 barn. Det är nog därför det är så stor dödlighet bland barnen. - Dödligheten i barnkullen 1785 låg på 4%. Det innebär om man jämför med en skolklass idag på 30 barn, så skulle ett barn dö per år.   - Sen blir handeringen av barn under 1800-talet nästan likt en fosterhemsindustri. Delvis ökar antalet "oäkta" födslar och fler barn placeras ut. Det blir också ett sätt för lanthushållen att skaffa sig billig arbetskraft.    Programmet är gjort av Merja Laitinen, Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Patrik Paulsson slaktband@sverigeradio.se

I podcasten Annersia möter du din granne, någon du sett på byn eller någon du aldrig hört talas om! Entrepenörer och estradörer! Annersia innehåller allmänna diskussioner med just en “annan sidas” vinkel. I podcasten intervjuas personer verksamma eller knutna till Hälsingland och Ljusdals kommun.