Podcasts about delvis

Delvis skapad ur spillrorna av Orochen och delvis skapat ur en fin musikalisk vänskap så har Emil Gustavsson och Otto Nilsson begett sig ut på en musikalisk resa med Citizend. Det är svårt att beskriva musiken på den kommande EP:n "The Spiral" (som ges ut av fina Majestic Mountain Records) men här finns både mörk americana, Alice In Chains-doftande riff och spröda vackra pianon. Och musiken målar upp en berättelse om ett helt liv som levs på bara fem låtar. Otto och Emil berättar för Magnus hur de träffades, vad som fick dem att börja skapa tillsammans och vad det är de vill upptäcka med sin musik.  Heavy Undergrounds podcast har också fått den stora äran att få bjuda på premiären av EP:ns öppningsspår "The beginning" i slutet av avsnittet.

Silverio habla de la presentación de Los rayos Gamma en el Centro de Bellas Artes y ofrece su opinión sobre el resultado de las elecciones. 

Fjodor Dostojevskij (1821-1881) skrev annat än romaner. Men varför? 200 år efter författarens död läser Vincent Flink Amble-Naess hans slagfärdiga opinionsjournalistik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.År 1873 skriver en kolumnist i den ryska tidningen Grazjdanin. Han hetsar till krig.I text efter text återkommer han till hur tiden har kommit för Ryssland – den ortodoxa kristendomens beskyddare – att resa sig mot det Osmanska väldet i Turkiet, och inta Istanbul. När staden är erövrad ska den byta namn till Tsargrad, Tsarens stad, liksom Konstantin den store en gång lät döpa den till Konstantinopel. Många gånger tidigare har Rysslands svärd fått blänka i Östern, påminner skribenten. Han syftar på Peter den stores krig mot turkarna och på det nyligen avslutade Krimkriget. Men den kommande konflikten är annorlunda. Den är inte bara av politiskt intresse. Kriget bär också på löften om ett andligt uppvaknande för det ryska folket, som under decennier har förgiftats av västerlandets cynism och vetenskapstro: Kriget, skriver han, kommer att rensa den luft vi andas.Skribentens namn är Fjodor Dostojevskij. För eftervärlden är han i första hand känd som författaren till romaner som Brott och straff, Onda andar och Idioten. Vad som är mindre känt är att han även verkade som journalist. Under en stor del av sin karriär skrev Dostojevskij för tidskrifterna Vremja och Epocha. Men först från och med 1873 började han skriva mera regelbundet. Varje månad publicerades en av hans kolumner i den nystartade tidningen Grazjdanin, som på ryska betyder ”Medborgaren”. Spalten kallades En författares dagbok, och fick stor spridning i det ryska samhället. Under Dostojevskijs livstid blev hans opinionsjournalistiska arbeten förmodligen mera lästa än hans romaner.Bakom tidningen stod Vladimir Mesjtjerskij, en förmögen furste som beskyddades av tsaren. På ledarsidan drevs en reaktionär linje, som gynnade adelns och hovets intressen. Dostojevskij bidrog i stor utsträckning till detta projekt. Med sina texter företrädde han ett slavofilt program, som syftade till att bevara det ryska samhällets särart. Hans ideologiska fiender var zapadnikerna, en heterogen grupp av mer eller mindre västvänliga ryssar som ville att kejsardömet skulle utvecklas till en republik.Dessa tsarväldets fiender får i Dostojevskijs tidningsartiklar utstå en serie våldsamma angrepp: Jesuiterna är en samling antikristliga bedragare, anarkisterna är kannibaler och brodermördare, socialisterna vill se världen bada i blod.Det är emellertid inte de enskilda personerna som är Dostojevskijs huvudsakliga måltavlor; det är liberalismen, upplysningen och den europeiska moderniteten. Mot dessa företeelser argumenterar han med en iver som för en nutida läsare kan framstå som underlig.Också i författarens romaner återfinns visserligen de reaktionära tankegångarna: Den religiöse grubblaren Sjatov i "Onda andar", som vill att Ryssland ska nå världsherravälde; de antisemitiska fångarna i Döda huset; den namnlöse tjänstemannen i "Anteckningar från källarhålet, som väljer lidandet framför moderniteten och vetenskapstron. I romanerna lägger man emellertid inte märke till den överhettade argumentationen på samma sätt. Delvis beror det förmodligen på mångfalden av röster, det fenomen den ryske litteraturhistorikern Michail Bachtin kallade för Dostojevskijs polyfoni. Dialogformen ger romanerna en form av balans som i de journalistiska texterna lyser med sin frånvaro.Kanske kan tonläget i En författares dagbok i någon mån förklaras av hur texterna kom till. I fembandsverket Dostoevsky: A Writer in his Time ger Dostojevskijs levnadstecknare Joseph Frank en bild av deras tillkomst:Skrivandet äger rum helt och hållet efter mörkrets inbrott. Först vid gryningen går författaren och lägger sig på sin vaxdukssoffa, som vid sidan om det grovhuggna bordet och pinnstolen är arbetsrummets enda möbel. Klockan två på eftermiddagen slår han upp ögonen, drar på sig sin morgonrock och går ut till samovaren i matsalen. Medan han dricker sitt te rullar han sig cigaretter i saffransgult rispapper och skummar igenom dagstidningarna. Vid tretiden intar han en enkel lunch: två skivor svartbröd och ett glas vodka. Efter en promenad genom S:t Petersburg återvänder han till sitt hem för att äta middag med sin familj. Han nattar sina barn. Han återvänder till arbetsrummet. Och skrivandet fortsätter.Med få undantag upprepas proceduren varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.Texterna i "En författares dagbok" är ofta underhållande, och håller generellt en hög stilistisk nivå. Ändå kommer de inte i närheten av den storhet som återfinns i Dostojevskijs skönlitterära verk. Kvalitetsskillnaden är av sådan art att författaren själv måste ha varit medveten om den. Man kan därför fråga sig varför han valde att ödsla tid på sin journalistiska verksamhet, istället för att ägna sig åt det romanbygge som skulle komma att ge honom hans plats i litteraturhistorien.Visst led han av ständiga ekonomiska bekymmer, men forskningen har visat att kolumnerna skrevs mot ett uselt arvode. Vad Dostojevskij däremot krävde var en oinskränkt frihet att uttrycka sig såsom han själv behagade. Kanske lockades han av möjligheten att för en gångs skull få skriva i egen sak, och framträda som Fjodor Dostojevskij, snarare än som en av hans litterära karaktärer. Kanske såg han texterna som ett sätt att råda bot på den ensamhet som hade kommit att prägla hela hans tillvaro – som ett sätt att nå ut.Denna möjlighet tycks utöva samma lockelse på Dostojevskijs sentida yrkesbröder och -systrar som på honom själv. För många av dagens författare tycks opinionsjournalistiken framstå som ett behändigt mellanting mellan ett vanligt, utåtriktat liv och den typ av utanförskap som deras yrke i slutändan kräver. Genom att redogöra för sina åsikter hoppas författaren kunna bilda sig en persona och få tillfälle att spela rollen av respektabel medborgare. På så sätt kan hennes skrivande fås att framstå som en samhällsviktig tjänst som vilken som helst, kanske rentav som en av de mera oumbärliga. Genom debattsidorna får hon möjlighet att lämna sitt elfenbenstorn och träda in i den folkliga gemenskapen. Men manövern är dömd att misslyckas.År 1880 upphörde En författares dagbok att utkomma i Grazjdanin. Till stor del berodde det på att Dostojevskij var upptagen med att skriva på det som skulle komma att bli hans sista roman, Bröderna Karamazov. Bokens handling kretsar kring brödernas far, en opålitlig alkoholist och spelmissbrukare, som förskingrar sönernas arv och förnedrar sig offentligt. Fadern bär namnet Fjodor, vilket är Dostojevskijs eget namn.Namnvalet kan tolkas som en självbekännelse. Romanen publiceras några månader innan Dostojevskij avlider i den lungsjukdom han ådragit sig under sin tid som straffånge i Sibirien. Maskeraden är slut, och författaren avslöjar sitt skrivande som den bisarra verksamhet det alltid har varit:Ett berusat samtal han för med sig själv.Vincent Flink Amble-Naess

Are Søberg, kjent som Sløseriombudsmannen, mener Norge kaster bort penger på bistand.See omnystudio.com/listener for privacy information.

La importancia de desarrollar el pensamiento crítico. Con Ana Helvia Quintero y César Rey. Este programa se transmite por WIAC 740.

La situación política en Estados Unidos y el Medio Oriente se complica y mantiene en vilo a la humanidad. Delvis entrevista a los profesores Javier Colón Morera, Carlos Severino y Robert Venator.

El científico ambientalista, Neftalí García, conversa con Delvis sobre los minerales en la Isla y su importancia para un futuro sostenible del país.

Colapsa el gobierno de #Haití ante el control de las pandillas en la capital de Puerto Príncipe. Los profesores Carlos Severino y Paul Latortue analizan la crisis y la presencia en #PuertoRico del primer ministro Ariel Henry.

Por primera vez desde 1956 se repite el mismo duelo entre candidatos presidenciales en Estados Unidos. De qué representa y sus implicaciones hablamos con los profesores de Ciencias Políticas Javier Colón Morera y Charles R. Venator Santiago 

Hvordan har krigen påvirket økonomien på Vestbredden? Delvis legalisering stemmes igennem i dag i Forbundsdagen i Tyskland. Hvad er konsekvensen for tyskerne af legalisering af hash? Og vil afskaffelsen af DIS-ordningen gavne eller skade samfundsøkonomien? Dagens værter: Bjarne Steensbeck og Søren Carlsen.

Rustin: una película importante, política y humana. Invitados: Javier Colón Morera y Raúl Cotto. Programa radial Delvis Griselle y Compañía transmitido originalmente el 12-feb-2024 por la cadena WIAC 740 AM en Puerto Rico.

Det er helt vanlig å både være 100% og delvis sykemeldt som utbrent. I denne episoden deler jeg noen av de dilemmaene som mange av mine kunder møter på når de er delvis sykemeldt, og hvordan du kan møte disse utfordringene. Følg meg videre på Instagram her: https://www.instagram.com/marenkvalvaagtoven/Følg meg på Facebook her: https://www.facebook.com/detlillepusterommetOm du ønsker gratis hjelp fra meg, så kan du sjekke ut dette:Last ned gratis meditasjon for styrket selvfølelse her:: https://www.detlillepusterommet.no/sterkSe webinaret “Aldri mer utbrent” når og hvor du vil her: https://www.detlillepusterommet.no/aldriTa quizen “Er du stressa?” og motta tre videoer med mine beste tips til å dempe stress her: Klikk her!Er du nysgjerrig på hvordan jeg kan hjelpe deg gjennom online coaching og hva du kan oppnå ved å få tett oppfølging av meg 1-1, bestill 30 min gratis coaching her: Klikk her!Les mer om Grunnkurs i Enneagrammet her: https://www.detlillepusterommet.no/grunnkursMer informasjon om Det lille pusterommet, kurs og coaching finner du her: https://www.detlillepusterommet.no/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 211. Vi vet, vi vet. Försäljningssiffror är inte sexigt, åtminstone inte för majoriteten av våra lyssnare. Men ibland är det vettigt att veta vad som händer på marknaden. I synnerhet som vi hittar några överraskningar när vi tittar på ”svarta veckan” och höstens försäljning. Ett Augustpris behöver inte betyda så mycket men ibland betyder det allt. Fråga Jonas Axelsson på Polaris. Det gjorde vi. Och så konstaterar vi att Rabén & Sjögren är de senaste åtta årens stora stjärna på Augusts himmel. I hårda tider är det dags att rösta med fötterna, göra det man säger eller tycker. Så journalisten gör just det den här julen och kramar favoritförlag. Storytels innehållschef Helena Gustafsson blir den sista anhalten i våra samtal med de svenska ljudbokstjänsterna. Våra frågor till marknadsledaren är det fjärde inslaget i vår serie om den svenska ljudboken, en serie som kommit ungefär halvvägs och som fortsätter på andra sidan nyåret.   00 46       Det trodde ni inte om julhandeln 08 13       Vi tittar på Augustpriset ur förlagsperspektiv 17 48       Bara böcker under granen 20 15       Helena Gustafsson i samtal om Storytel

Jonas och Victor gräver sig ner i hårsäckarna och söker efter skägg och mustascher som kan klassas som alla tiders. Delvis p.g.a. "Movember", delvis för att det är kul. Allt från ZZ Tops trummis till Frederick Barbarossas magiska skägg betas av.

Selfies, turistfotografier och snapshots. Fotokonstens framgångssaga tycks bygga på människans lättja och behov av kravlöshet. Pontus Kyander funderar på vad som syns i bilderna vi tar i flykten. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-04-11.Cogito ergo sum hävdade filosofen Descartes. Jag tänker, alltså är jag. Så kan bara den säga som inte har ett eget Instagramkonto och aldrig rört en selfiepinne. Numera tycks det existentiella tvivlet ha flyttat bort från tanken som medvetandeakt. Istället handlar det om att synas för andra: du finns, för du är sedd. Och inte bara du själv, utan också ditt vinglas i motljus vid Medelhavet, eller ditt härliga smørrebrød på lunchrestaurangen i Köpenhamn. Det blir så fint på bild, och det är så lätt. Låter det banalt? Som en ”fotografins olidliga lätthet” – för att travestera enboktitel av Milan Kundera – när mönstret upprepas om och om på sociala medier?Det var inte så länge sedan som varje fotograf var tvungen att tänka en gång extra före det avgörande trycket på utlösaren. Ännu på 90-talet var det fysisk film i de flesta kameror. Varje film rymde som mest 36 futtiga bildrutor. Åter hemma låg överraskningarna på lut i filmens stålkapsel. Ibland hade allt hakat upp sig på någon teknisk fadäs, bilderna var kanske suddiga, felexponerade eller filmen helt blank.Ännu värre var det i fotografins barndom. Fotograferna hade stora stativ och bälgkameror som drogs ut som dragspel för att få rätt exponering och skärpa, och de fotograferade på dyra glasplåtar, en bild i taget. Fotografen under ett svart dok kunde bara någorlunda se om bilden var skarp, och att exponeringens längd blev rätt byggde lika mycket på skicklighet som på en from förhoppning. Lätt var det inte, men fotografins olidliga lätthet har ändå en förhistoria.Jag bläddrar i en bok om finlandssvenska resenärers fotografier med titeln Med kamera och koffert. Resefotografier före massturismen (SLS, 2021). Jag fascineras av hur kameran snart blir ett förmöget för att inte säga aristokratiskt tidsfördriv, men också en syssla med kvinnliga förtecken. De finlandssvenska adelsfruarna och -fröknarna fotograferar från sina vintervistelser i Sydfrankrike, den nygifta baronessan släpar med sig stativ och bälgkamera på inspektionen av sina plantager i Indonesien. Vindsvepta står damerna på stranden under kamerans fladdrande dok, i Indonesien står inte bara plantagepersonalen och tar emot, cheferna i vitt linne, arbetarna i bakgrunden med mörka grövre kläder. Där står även en hel blåsorkester. Bilden är suddig och glasplåten har spruckit. Här öppnar sig en värld av motsägelser: ett klassamhälle där aristokratin ännu har företräde och ett resande präglat av kolonialismens ekonomi och perspektiv på världen; men också ett område, fotografin, där kvinnans gradvisa emancipation blir synlig.Historiens första selfie togs förmodligen av amerikanen Robert Cornelius 1839. Det tog 15 minuter att exponera ett blekt porträtt av en man med besvärad blick och rufsigt hår. Fransmannen Hippolyte Bayard tog året efter en bild på sig själv som drunknad. Bilden var en hämnd för att landsmannen Daguerre fått erkännande och pension för fotografins uppfinnande, men inte han själv. Bayard var med full rätt arg, och därför säkert omedveten om att han just uppfunnit en fotografisk genre.Själviscensättningen är en genre där kvinnliga fotografer excellerat. Claude Cahun laborerade med könsgränserna på 1930-talet, och i vår närtid blev Cindy Shermans bilder krönet på genren. Hennes filmstillbilder till filmer som aldrig existerat blev ett genombrott, och hon fortsatte med en lång rad iscensättningar av sig själv i olika roller, alltid med en kritisk udd. För några år sedan började hon visa groteskt manipulerade selfies på Instagram. Men hennes selfies varvas med konsertbilder, jul med barnbarnet och reklam för egna och andras projekt. Medieplattformen blir inte bara föremål för kritik, men också en helt konventionell plattform för självlansering. Var går gränsen mellan att å ena sidan kritisera ett medium, och att å den andra sidan bli en influencer – och därmed slukas av mediet?Långt från stjärnfotografernas glamour tog barnsköterskan Vivian Maier mer än 150 000 fotografier och filmer under sina promenader på Chicagos South Side från 1950-talet och framåt. Först efter hennes död upptäcktes fotoskatten. Många av dem är självporträtt i speglar, kromade billyktor och i butiksfönster. I dessa lågmälda iscensättningar öppnas inga glipor till den egna personen. Maier väljer att vara skuggan i bilderna, fotografen som höll i kameran, men inte mycket mer. Det är varken självutlämning eller förställning, utan ett spel med små variationer i gestaltningen av den egna personan, men en oändlig variation i leken med reflektioner i en ordinär stadsmiljö.Vivianne Maiers bilder är ögonblicksbilder, möjliggjorda av fotografins tekniska utveckling. Med filmtillverkaren Kodaks Instamatic-kameror blev ”snapshots” en realitet. Kameran saknade andra reglage än utlösaren, och filmen var packad i en sluten kassett som man bara stoppade in i kameran utan några tekniska krusiduller. Upplev ”a Kodak moment” sa reklamen för det världsdominerande företaget. Kodak gick under, men snapshotet består.Ett snapshot ska vara fångat i flykten och behöver inte ha perfekt komposition eller skärpa. Fransmannen Jacques-Henri Lartigue var en föregångare med sina champagnelätta bilder av överklassens utflykter i Boulognerskogen utanför Paris eller badande på Rivieran under det lättsamma 1920-talet. Liksom Vivian Maier var Lartigue en ivrig amatör som inte såg sig som fotokonstnär – han levde i vanföreställningen att måleriet var hans rätta uttryck. Kanske är det ur den hållningen som lättheten kommer. Det fanns inget krav på att publicera, att avslöja något missförhållande eller att tänja på förväntningarna. Lättheten är en ogenomtränglig hinna i Lartigues fotografier. Det är världen sådan den borde vara: konfliktfri, enkel och rolig. Är det lögn? Delvis, för alla bilder formas av fotografens intention. Och vem påstod att fotografier alls är sanna?Konstnärsduon Fischli & Weiss ägnade många år åt att ta snapshots från sina resor. I boken Sichtbare Welt (König, 2000) – Den synliga världen – ordnas tusentals fotografier med något slags systematik efter hur de vagt liknar varandra. Bild går över i bild, det är djurparker och flygplatser, motorvägar och solnedgångar, soluppgångar och vyer från flygplansfönster. Ingen bild är så värst speciell, de är alla likgiltigt registrerande. Upprepningen blir besvärjelse, och just kring det lätta formas ett tomrum som inte låter sig fångas i ord.Fotografins lätthet behöver inte vara olidlig. Dess lätthet kan skava på ett sätt som är undflyende och gäckande. Det är som ornamentiken på gamla hus och föremål, en upprepning med en liten variation. När ornamentet görs för hand blir varje del lite olik, men det är helhetens mönster som spelar roll. Ögonblicksbildernas upprepning är ett ornament som löper varv efter varv i oändlighet. Nu ser jag något nytt i dina bilder av vinglasen i motljus. En undflyende lätthet, ett ornament. Kanske är det konst.Pontus Kyander, konstkritiker och konstkurator

Comenzamos una serie especial examinando las religiones afrocubanas a la luz del cristianismo. En este episodio nos acompaña el Dr. Moisés de Prada, superintendente general y presidente nacional de misiones de las Asambleas de Dios en Cuba, junto con el pastor Delvis desde Regla. También escucharemos los testimonios de varios hermanos que conocieron la luz de Cristo después de andar en la oscuridad del ocultismo.   ----more---- Título del episodio: De la Santería a la salvación (1) Episodio: 1472 Serie: De la Santería a la salvación Fecha de publicación: lunes, 23 de octubre del 2023   Temas principales: Santería y religiones afrocubanas Redención y salvación en Cristo Amor y gracia de Dios Importancia de la unidad en la iglesia Idolatría y paganismo Testimonios de personas rescatadas de las tinieblas hacia la luz de Cristo Oscuridad y pecado Mensaje del evangelio y salvación en Jesús   Información de Contacto: Redes sociales de El Faro de Redención: Facebook, Instagram y Twitter: @faroderedencion Correo electrónico de contacto: ministerio@elfaroderedencion.org   Este podcast se sostiene gracias a donaciones y oraciones de los oyentes. Puedes contribuir al ministerio a través de la página web elfaroderedencion.org/donar   Tags: Amor De Dios; Gracia; Salvación; Pecado; Idolatría; Santería; Redención; Cristo; Evangelio Bíblico; Luz de Cristo; Tinieblas; Religiones afrocubanas; Testimonios; Cuba; Iglesia; Unidad; Evangelización; Oscuridad; Jesús; Fe; Misericordia; Perdón; Adoración; Espíritu Santo.  

En jenteprat som inviterer litt ut av hodet og inn i kroppen, til følelser, til drømmer, til smerter som skal forstås og bearbeides og mye mer. Camilla Schjelderup er gjest. Hun har den fjonge tittelen "Head of Business Development" og jobber for det bærekraftige velværebrandet Rudolph Care. Camilla er dessuten nær venninne som vi kjenner veldig godt. Det byr såklart på en litt annerledes samtale fordi vi kan snakke med kunnskap om hverandres såre og mer sarte sider. her er det lite filter eller"flink pike" fremtoning. Camilla får oss til å føle og engasjere oss i sorgtunge opplevelser, overganger og drømmer.Tema: morgenritualer, tørrbørsting, ansikts- og munnmassasje for naturlig facelift, lymfemassasje, vagus, spenninger, prosessert mat, gode fettkilder og trender.Camilla har en familiebakgrunn i Gimle Parfymeri sinde 1939 og har parfyme i årene. Hun ble invitert inn til å være testperson 2006 for en økologisk hudpleieserie fra Stella Mc Cartney, Camilla var skikkelig redd og ville knapt ofre huden sin, dette var så lenge før økologiske merker var kjent, hun har aldri sett seg tilbake og startet Norges første økologiske parfymeri i 2008.Camilla lærer oss å sette forstørrelsesglass på ingredienser i produkter vi kjøper, øke bevissthet på hvordan ulike stoffer virker på helsen vår, og hun deler hvilke fantastiske endringer som faktisk skjedde da hun gikk over til renere produkter. Videre snakker vi om hvordan man forholder seg til økologisk og kortreist mat, høner i hagen, matinnkjøp, hva man handler og hva som ikke tolereres i et hjem med tre gutter fra alderen 12 -20.Camilla elsker blomster, har grønne fingre og jorder seg hele året med hodet i bedet og der hun lager fine oppsatser i hjemmet. Delvis har hun arvet lidenskapen fra sin mor, estetikeren Lill-Ann og delvis har hun videreutviklet sansen. Hun forteller om den årlige høstlige mosejakten og gir gode tips til hvordan bruke denne til julepynt.Traumatiske fødsler som har krevd kirurgiske inngrep har dessverre vært endel av Camillas reise, og i dag forteller hun åpent om hvordan hun måtte takle skader, alvorlige konsekvenser, mye drama og to plastiske operasjoner for å komme tilbake og fikse arrvev, og på plass i livet sitt etter totalruptur. Optimistisk som Camilla er skaper hun håp når hun deler og hun er gald i underlivet sitt til tross for fødselsskader og ulyder man får etterpå.Vi går inn i sex, og sex etter fødsler - Rudolph Care har nemlig lansert en serie som heter "Pleasure Seeker" som oppfordrer til trening og lyst for underlivet. Vi snakker om vibratorer som er så estetiske at de kan ligge på kjøkkenbenker og små vekter for underlivet, for lyst og trening for å styrke bekkenmuskulaturen. Hva gjør vi når huden blir blekere og tørrere mot høst og vinter? Hva trenger huden og hvordan påvirker overgangsalderen huden?Camilla sverger til biodentiske hormoner og deler sine erfaringer med hormonterapi som hun fikk fra sin lege Dr. Helena Enger. Vi snakker om hvordan vi takler overganger og til slutt fra vi høre om Camillas drømmereisen til Karibien da hun og mann og barn seilte jorden rundt og tok et sabattår. Et drømmeår hun daglig reflekterer med takknemlighet over, et år fri uten eposter og støy og forstyrrelser og minnene hun bærer med seg. Hva hadde Camilla hatt med seg om hun strandet på en øde øy?Om du ikke fikk med deg Helena Enger om hormoner, hør her:https://podcasts.apple.com/no/podcast/biohacking-girls-podcast/id1558343232?l=nb&i=1000620409298Og om du ikke fikk med deg sex episoden med Susan Bratton klikk her:https://podcasts.apple.com/no/podcast/biohacking-girls-podcast/id1558343232?l=nb&i=1000631409400Camilla finner du på instagram: @okologiskwww.rudolphcare.comPleasure Seeker:https://www.rudolphcare.com/product/pleasure-seeker-by-rudolph-care-peech/

I veckan kom John Hasslers utredning om Sveriges klimatmål. Delvis berörde den skogen och mycket intressant finns att diskutera om denna. Vi frågor oss om denna rapport nu kan vara det verkliga uppvaknandet att vi är på väg i en ny tid med nya regler och där skogsägaren kan sitta med trumf på hand?

Att tillåta varandra frihet i lagom dos verkar gynna ett konstruktivt samtalsklimat om knepiga frågor. Men hur ger vi varandra frihet när vi samtidigt är rädda att förlora någon eller inte ha kontroll. Vill du köpa ”Handbok för Par” är du så välkommen att beställa den här: ireneknopff@gmail.com. På www.levatillsammans.se publiceras hela handboken lite i taget för den som vill ta del av alla relations-lektioner. Så varmt välkommen att ta del av relationskunskapen både här i podden och på hemsidan.

· Sosiale medier eksploderte da NRK besluttet å bytte navn på det internasjonale musikkprogrammet «Jungeltelegrafen». Delvis begrunnet de dette med at navnet kunne oppleves etnosentrisk og belastende! Men stemmer det: Er Jungeltelegrafen et belastende ord?· Etter at Erna Solberg briljerte på Fredrik Solvang-intervju i forbindelse med habilitetsstormen, var det flere som poengterte at hun greide å berge sin egen karriere. Siden har saken bare vokst i størrelse. Burde Erna Solberg gå av som Høyre-leder?· TV 2-programmet «Forræder» brukte et kirkerom som innspillingssted. «Ubehagelig å se på», innvendte Kari Mogstad i den kristne avisen Vårt Land. Hun mener at underholdningsprogrammer ikke har noe i kirkerommene å gjøre. Bør kirkerommet holdes hellig? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Pia Sundhage leder ett ungt brasilianskt landslag och siktet är nu inställt på ett framgångsrikt världsmästerskap. Men resan till mästerskapet har inte varit helt okomplicerade. Delvis skiljer sig förutsättningarna och infrastrukturen inom brasilianska fotbollsförbundet mycket jämfört med Sverige och hennes tid som förbundskapten där. Men också nivån på ligan och att fånga upp spelarna som kommer från den inhemska ligan. Men utvecklingen går framåt och idag står sig brasiliansk damfotboll mycket starkare än vad det gjorde för fyra år sedan menar Sundhage. Det kommer vara orken och disciplinen som blir avgörande när det unga landslaget nu kliver in i mästerskapet i juli. Det och möcke, möcke mer får du höra i dagens avsnitt av Laul med vänner – VM-kvarten. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Partillfredsställelsen påverkas inte så mycket av den här frågan visar det sig. Den kommer upp i olika faser av livet och ska nog bäst tolkas i relation till vars och ens personlighet och erfarenhet vilket också blir tydligt när vi diskuterar. Behöver du Handboken för Par är du så välkommen att beställa den här: ireneknopff@gmail.com. På www.levatillsammans.se kommer även hela handboken successivt att läggas ut helt gratis. Välkommen att ta del av relationskunskapen.

Delvis Griselle habla de su regreso, sus experencias y situaciones en ese lapso de tiempo.

Vad händer i en relation där en eller båda uttrycker att det tar emot att kommunicera öppet och ärligt? Hur mycket påverkas partillfredsställelse och skilsmässotankar? Är det en åldersfråga? Kan det härledas bakåt? Det här är vad dagens podd handlar om.  Vill du beställa Handboken för Par är du så välkommen att göra det här: ireneknopff@gmail.com. På www.levatillsammans.se och på Spotify och alla platser där poddar publiceras kommer korta Digitala lektioner på hela levatillsammans-programmet successivt att publiceras framöver och troligen på onsdagar.

Hur ser en arbetsdag ut ombord? Det är en av de vanligaste frågorna vi får! Ens arbetsdagar ombord kan se väldigt olika ut beroende på olika faktorer. Delvis vilken position man har, vad det är för båt man jobbar på, men också beroende på om man har gäster ombord eller inte! I detta avsnitt reder vi ut begreppet ”off charter” och ”on charter” – jobbar man verkligen alltid 14-timmars pass ombord, varje dag?! Helena berättar om hur en dag såg ut för henne när hon jobbade som service stewardess på en 63 m lång motoryacht sommaren 2021, och Lisa tar er igenom hur en dag ombord såg ut som housekeeping stewardess på en 97 m motoryacht. Ett avsnitt för dig som vill veta lite mer kring hur en dag som stewardess kan se ut med gäster ombord! Tanken var att vi också skulle berätta om en dag UTAN gäster, men det får vi göra i ett senare avsnitt. Vi berättar också om en rolig nyhet för 2023, då vi ska delta på något väldigt spännande! Trevlig lyssning!

Anne Marte og Kroken oppsummerer jula, og det er mye å ta tak i, det er ikke alltid lett å skulle oppfylle begge sine juleønsker, og samtidig ivareta familiære behov. AM tar også et oppgjør med svulstige SoMe-oppdateringer; FÅ DET UT JENTE! Så hasteplanlegger Kroken en guttetur til Hemsedal, til Anne Marte sin sånn passe glede. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bak denne luken skjuler det seg en algoritme for å kjenne igjen prostatasvulster. Unikt med den intelligente algoritmen er at den trenes som delvis veiledet, men som allikevel drastisk øker prediksjonen.Artikkel: Contrasting Axial T2W MRI for Prostate Cancer Triage: A Self-Supervised Learning Approach, https://ieeexplore.ieee.org/abstract/document/9761573

Saudiarabien har varit en vän att räkna med för USA, men nu får Washington konkurrens från Peking som vill stärka sina relationer med Gulfstaterna. Hör om Xi:s besök i Riyadh och vad Kina vill uppnå. Eskorterad av 16 fullblodshästar kördes Xi Jinping fram till det kungliga palatset. Den kinesiske ledaren välkomnades med pompa och ståt och världen fick bevittna ett ordentligt handslag mellan Xi och den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman. Kina är idag den största köparen av olja från Saudiarabien och Saudiarabien välkomnar kinesiska investeringar i landet. Kina och Saudiarabien går nu mot ett allt bredare samarbete inom alltifrån infrastruktur, teknik, forskning och vapen. Länderna kritiserar inte varandra för brister i mänskliga rättigheter och Xi Jinpings besök kan även ses som en pik mot USA. Hör Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent, och Hanna Sahlberg, Kinakommentator, om Kinas närvaro och intressen i Mellanöstern i allmänhet och Gulfstaterna i synnerhet. Delvis är det en balansgång för Kina i regionen. För vid sidan om banden till Saudiarabien har Kina på senare år slutit ett omfattande samarbetsavtal med Iran. Kinakorrespondent Björn Djurberg ger en uppdatering om covidläget i Kina. Smittan sprids nu av allt att döma explosionsartat i bland annat Peking.Programledare: Axel Kronholm Producent: Therese Rosenvinge Tekniker: Brady Juvier

Delvis perdió su pierna derecha en una finca de Coopepiña cuando su jefe lo presionó para que limpiara una zona de alto voltaje; a Carlos lo despidieron tras fundar un sindicato; veinte obreros que construían una costosa casa frente al mar en Cabo Velas, de Guanacaste, sufrieron heridas cuando los transportaban hacia la obra apilados en el cajón de una camioneta. Las historias sobre los abusos que sufren en Costa Rica las personas migrantes nicaragüenses en sus trabajos son interminables. CONFIDENCIAL de Nicaragua, y los medios costarricenses La Voz de Guanacaste e Interferencia de Radios UCR nos unimos para investigar cómo es el mundo en que los migrantes pierden rápidamente sus derechos y cómo, en sectores como la piña, la construcción y el comercio, les arrebatan su humanidad.

I över fyrtio år samlade forskare in drömmar från jordens alla hörn. Men både metoderna och förvaringstekniken föråldrades. I dag bokförs våra inre liv på ett annat sätt, säger Ulf Karl Olov Nilsson. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i juni 2018.Mellan åren 1920 och 1963 samlade mer än sextio hårt arbetande amerikanska antropologer och psykologer in enorma mängder drömmar, livsberättelser och resultat från projektiva tester, såsom Rorschach-testet. Forskarna sökte inte i första hand upp de vanliga informanterna storstadsbor ur den bildade medelklassen utan ursprungsfolk och olika minoriteter och målet var ett slags arkiv över hela mänsklighetens inre liv. I en synnerligen välskriven studie, "Database of Dreams, the Lost Quest to Catalogue Humanity", berättar vetenskapshistorikern Rebecca Lemov om detta modernitetsprojekt med det knastertorra namnet Microcard Publications of Primary Records in Culture and Personality. Forskarna ställde sig frågor som: Har olika folkgrupper liknande nattliga drömmar? Drömmer vi olika över tid? Förändrades det nattliga drömmandet globalt mellan åren 1925 och 1955? Vad tyckte olika folkgrupper att Rorschach-testets tio tavlor med bläckplumpar visade? Vad om något är mänsklighetens minsta själsliga gemensamma nämnare? Ingen blygsam forskningsansats kan tyckas! Påtaglig var den höga tilltron till drömberättelser och projektiva test. Rebecca Lemov skriver i ett kapitel Rorschach-testets historia där vi också kan läsa om hur 26 nazi-förbrytare testades under Nürnbergrättegångarna, Göring, Hess, von Ribbentrop, bland andra. Deras svar på Rorschach-testets ständigt första fråga: Vad skulle det här kunna föreställa? sågs som vägen in i deras patologiska, eller kanske helt enkelt onda, inre. Idag hade man förmodligen scannat hjärnor och undersökt genuppsättningar. Men forskarna ville framför allt samla in material från icke-europeer och begav sig till avlägsna platser för att tala med urbefolkningar. De åkte till Stilla havs-öarna, Australien och Afrika; de bad inuit-barn om teckningar. De talade med cheyenne, hopi och zuni-stammarna. Lemov skriver: Som ett slags inverterat mjölkbud gick en antropolog stationerad i Tanzania omkring i byn varje morgon innan frukost för att samla ihop byinvånarnas drömmar innan de glömt dem. Nästan aldrig uppstod det någon ideal och kontrollerad test-situation utan de fick improvisera och ofta betala för tjänsterna. Komplicerade band mellan forskare och test-personer uppstod där vissa kunde försörja sig på att berätta om sina nattliga drömmar och ibland blev de utfrusna av de egna för att avslöja gruppens hemligheter. Detta föranledde den flitigaste av drömsamlarna, Dorothy Eggan, att försäkra hopi-stammen hon arbetade med i två decennier: Jag vill inte ha hemligheter, jag vill bara ha era drömmar. Ändå kritiserades projektet för att informanterna ibland tycks ha lämnat ut mer än de önskade.Drömmarna betraktades som hårddata, där själva kvantiteten och ytskiktet var viktigast. Vad, rent konkret, drömde de intervjuade om? Hur levde de, vad mindes de av sin uppväxt, vad tänkte de på och fantiserade om? Ja, man ville veta ALLT och Lemov sätter ett träffande namn på forskarambitionen: The Fantasy of Total Information. Om svaren på forskarens frågor inte infunnit sig beror det enligt denna forskarfantasi inte på felaktigt ställda frågor utan att det helt enkelt behövs mer data. Men hur skulle denna suggestiva, potentiellt poetiska och svåröverskådliga hårddata kategoriseras och arkiveras?Till ordningsman för insamlingsprojektet utsågs en pragmatisk och byråkratisk psykolog vid Harvard, Bert Kaplan. Med tanke på datans omfång bestämdes att dåtidens allra modernaste sorteringsteknik skulle tas i anspråk, det så kallade mikro-kortet. En analog teknik som med dagens mått knappast kan anses märkvärdig men då sannerligen var det: en vanlig A4-sida kunde krympas till storleken av en tumnagel och rapporterna och testresultaten, som sammanlagt kom att omfatta drygt 20 000 sidor, bevarades i kartonger. För att läsa krävdes en speciell förstoringsapparat, en så kallad Readex-maskin. Kvantiteten innebar också att ordentliga regler för datakatalogisering var nödvändiga. Till sist enades forskarna om 553 huvudkategorier med mängder av underavdelningar. I själva verket blev detta ett slags föregångare visserligen en havererad sådan till dagens Big Data, alltså de stora nätföretagens, Google, Facebook, Youtube, osv, hantering av enorma mängder data: allt vi köper, tweetar, klickar och tittar på, ja just det allt! Här återfinner vi den totalitära fantasin i uppdaterad tappning. Till drömmarnas databas kan vi nu också kan lägga till de nya sömnapparna, där vår djup- och REM-sömn registreras, via andningen. Men också drömappen Shadow, som vill att vi ska registrera våra drömmar för att hjälpa oss att komma ihåg dem, samtidigt som appen naturligtvis också stjäl dem. Så är det: vi buggas numera frivilligt i kuddarna.Men på 1960-talet visade det sig att både datainsamlingsprojektets socialantropologiska perspektiv och dess lagringsteknik, mikro-kortet, snart blev omoderna. De ambitiösa frågeställningarna fick aldrig några svar. Delvis kanske det berodde på att projektet aldrig slutfördes, men framför allt, tror jag, på att liknande spörsmål helt enkelt inte låter sig besvaras. Snarare löstes frågorna upp i myriader av berättelser. Vissa av intervjuerna kom dock att missbrukas, framför allt ledde en grovt spekulativ och nedsättande artikel i Newsweek om Navajo-folket kallad The Sick People, till att samarbetet med stammen fick avbrytas.Den digra samlingen av miniatyr-sidor med tillhörande förstoringsapparat hade dock redan köpts in av hundratals bibliotek. Men observera, bara hundratals och inte de flera tusental som hade varit rimligt med tanke på de väldiga summor som investerats i projektet av exempelvis National Institute of Health. När Rebecca Lemov 2007 började uppsöka de bibliotek exempelvis The Library of Congress där exemplar skulle finnas visade de sig vara synnerligen svåra att finna. Ofta fick hon svaret att arkivet var extremt sparsamt efterfrågat, om någonsin överhuvudtaget. Andra gånger var lådorna försvunna eller ofullständiga och Readexförstoringsmaskinen kaputt. Tänk er dessa lager av drömmar och livsberättelser som ingen någonsin läst, längs ned i bibliotekens dammiga källare, som en slumrande jätte, inte död, men inte levande heller. Det påminner onekligen, som Lemov inte undgår att påtala, om José Luis Borges-novellen om den upphittade encyklopedin över det fiktiva landet Tlön: Nu höll jag i mina händer ett omfattande systematiskt fragment av en okänd planets hela historia, [] med dess mytologiska fruktan och språkens sorl, med kejsare och hav, med mineraler och fåglar och fiskar, med algebra och eld, med dess teologiska och metafysiska diskussion.Det kommer såklart att bli vanligare: överblivna bilder, berättelser, chattdialoger och mem som flyter omkring i limbo när nyss så ny teknik blivit gammal. Vad gömmer sig i molnet och atom-skrotet och alla döda satelliter? Betänk de centiljarder fotografier som vilar i pajade datorer, vindsförråd med floppy discs, vhs-band och nedlagda bloggar. I tömda communitys, Lunarstorm, Skunk, Napster, My Space. Och om några år i den monumentala Facebook-kyrkogården när användarna har dött eftersom ungdomen alltid kommer att vilja ha sina egna nätverk.Men dessa spår är det ändå inte vår bästa chans till evigt liv? Det är den slumrande datans löfte: att vi ska få leva en gång till, när någon finner våra efterlämnade emojier och tar dem på det allvar de förtjänar.Ulf Karl Olov Nilsson, författare och psykoanalytiker

I kampen för att minska utsläppen av växthusgaser för att bromsa temperaturökningen på jorden är utsläppen av metangas centrala att få ner. Men utsläppen från bland annat industrier och rörledningar ökar och sker i stor utsträckning helt i det dolda. Klotets reporter Daniel Värjö kommer i en granskning för programmet Kaliber ett steg närmare sanningen hur stora de dolda utsläppen egentligen är. Delvis genom ett projekt där forskare med hjälp av drönare mäter vilka mängder metangas som år efter år läcker ut från raffinaderier och andra verksamheter nästan helt utan myndigheternas kontroll.--Att minska metangasutsläppen är enda sättet att begränsa uppvärmningen till 1.5 grader.Det säger metangasforskaren Lena Höglund Isaksson.EU:s roll och målHör också om hur EU försöker få ned metanutsläppen inom energisektorn med 58 procent till 2030 jämfört med 2020. Något europaparlamentarikern Heléne Fritzon (S) anser är möjligt just eftersom utsläppen till stor del beror på läckage som relativt lätt går att åtgärda.Medverkande:David Bastviken - professor i miljövetenskap vid Linköpings universitetMats Björsell - klimatanalytiker NaturvårdsverketHeléne Fritzon - EU-parlamentariker (S)Carolina Urmeneta - organisationen Global Methane HubSamuel Brohede - mätföretaget FluxsenseGustav Gerdes - drönarpilotLena Höglund Isaksson - metanforskare vid Internationella institutet för tillämpad systemanalys utanför Wien i ÖsterrikeSara Mälbrink - Länsstyrelsen Västra GötalandEric Zinn - hållbarhetschef Göteborg EnergiJohan Skansing - drift- och underhållschef Gasnätet StockholmBenny Johansson - terminalledare GasumSaila Horttanainen - kommunikationschef Nordion EnergiReporter: Daniel VärjöProgramledare: Niklas ZachrissonProducent: Anders Wennersten

Siste nytt fra VG kl. 12.30.

Siste nytt fra VG.

Att bli rik är i teorin enkelt. Spendera mindre än du tjänar. Investera överskottet i tillgångar som ger avkastning. Gör det om och om igen under flera år. Vänta tills pengarna och ränta-på-ränta-effekten har gjort sin magi. När man frågade Warren Buffet varför fler människor inte var rika när det nu var så enkelt, så lär han ha svarat: "De flesta vill inte bli rika långsamt." Jag tror det ligger väldigt nära pudelns kärna. Den senaste tiden har jag upplevt en frustration. Jag tror den grundar sig gapet mellan t.ex.: hur gemene man tror att folk har blivit rika och sanningen hur folk har blivit rika. I gapet mellan hur finansbranschen berättar historien och hur det ser ut i verkligheten. I gapet mellan hur vi ser upp till rika och kända investerare, personer och organisationer och hur det ser ut bakom kulisserna. Till stor del handlar det så klart om min egen besvikelse, hur jag i många år jagat "nästa bättre investering". I avsnittet beskriver jag det som att jag började min resa i Malmö (=bred indexfond, t.ex. AP7 SÅFA). Snart så tänker Åkarp (=nischfond, t.ex. Tin Ny Teknik) är bättre. Så flyttar man från Malmö till Åkarp. Efter ett tag i Åkarp börjar man tänka; "Hmm, Lund (=kvalitetsaktier, t.ex. investmentbolag) är ganska trevligt." och flyttlasset går till Lund. Efter ett tag blir man uttråkad i Lund och börjar fundera på Höör (=nischaktier / förhoppningsbolag, t.ex. Sinch, Evo, SBB, Storskogen m.fl.) och flyttar dit. När man bränt sig där ett tag så börjar man fundera Helsingborg (=Alternativa investeringar, krypto, guld, vin, P2P) och tänker att det går nog bättre. Efter ett tag i Helsingborg hör man talas om Vellinge (=Onoterade investeringar, startups, scale-ups, AIF:er, pre-IPO m.m.) och flyttar dit. Naturligtvis är det dyrare och dyrare att bo på dessa ställena, men man får ju bra service, blir bjuden på VIP-middagar och liknande. När marknaden vänder så inser man att hmm, de riktigt kända och rika, de bor ju inte i Vellinge. De bor ju Skanör (=private equity, private credit, VC, hedgefonder m.m.) och man kämpar för att ta sig dit. Sedan inser man att även i Skanör så badar folk utan brallor. Bara att ta Sequoia, Tiger Fund, Ontario Teacher Fund och andra "proffs" som exempel som förlorade hela sina innhav i senaste veckans fiasko med FTX. När man då har gjort hela den här rundresan så börjar man inse; "Alltså, Malmö var inte så dumt." och man flyttar tillbaka. Delvis kommer min frustration att jag nu upplever att "kejsaren är naken". Gräset är inte grönare på andra sidan. Det som många av oss har i indexfonder är högst sannolikt det absolut bästa vi kan ha. De rika människorna jag har träffat längs vägen har inte bättre portföljer, de har inte strategier att sträva efter eller liknande. Snarare tvärtom. Många gånger betalar de mer, har sämre saker, blir mer lurade, har inte tjänat sina pengar på investeringar och många gånger "förlorar" de på sina investeringar snarare än de tjänar. Mer regel än undantag, i alla fall från mina anekdotiska observationer. Den andra frustrationen är att jag vet inte hur jag ska ge bort det här. Särskilt eftersom det kanske handlar om att man måste göra sin egen resa, flytta till Åkarp, Lund, Höör, Helsingborg, Vellinge, Skanör etc för att inse att svaret inte finns där. Det är kanske förmätet för mig att försöka skydda folk från att flytta från Malmö, utan snarare är det väl mitt jobb att välkomna dem tillbaka när vi ses där vi startade. Så många funderingar, frustrationer och så få svar.

Döden, livet, tomater och får. I en höstlovsspecial åker Max V Karlsson till Katrineholm och ETC Solpark för att prata med Johan Ehrenberg. Delvis ljudterapi, delvis utforskning, en hel del djur och bra med skratt. Lyssna på när Max och Johan tar sig igenom innovationsparken. Turen avslutas med att Johan presenterar en stor världsnyhet... Tyckpressen Spezial är speciella och aktuella ljudreportage, producerade av Dagens ETC. Programledare: Max V Karlsson Ansvarig utgivare: Andreas Gustavsson

Renace la esperanza en Brasil y nuevos retos para Italia y Gran Bretaña. Delvis conversa con los profesores Carlos Rivera Lugo (Derecho) y Miguel A. Rivera (Ciencias Políticas), y el periodista Manolo Coss. Programa transmitido el 31-oct-2022 por la cadena WIAC 740 Am en Puerto Rico.

Cabaré Agónico, un evento performativo de la artista Teresa Hernández, se presenta en la plaza pública de Manatí. Delvis conversa con la autora y actriz sobre su obra y el género del performance.

Siste nytt fra VG Nyheter.

Odense Letbane om salg af naboers hjem: "Jeg er ærgerlig over, at de sælger og ikke venter på, at det bliver bedre. En officiel fattigdomsgrænse deler stadig vandene på Christiansborg. Spørg om Energikrisen. Rusland opruster: Delvis mobilisering af reservestyrken. S vil have svar fra Pape. Værter: Dagmar Eben Østergaard & Jacob GrosenSee omnystudio.com/listener for privacy information.

Siste nytt fra VG kl. 10.00

Experimentella scenen Fylkingens hyreskontrakt sägs upp, och nio av tio artister är missnöjda med vad de får betalt för strömmade musik.

Sverige har blivit så polariserat, brukar vi få höra nu i valrörelsen. Men på flera sätt har polariseringen inte alls ökat utan snarare legat stilla. Däremot används ordet mycket oftare nu. Vi hör om hur forskningen benar upp begreppet polarisering och vad som förändrats och inte och om hur användningen av begreppet har ändrats. Medverkande: Anamaria Duteac Segesten, docent vid Institutionen för strategisk kommunikation vid Lunds universitet. Anders Lidström, professor emeritus i statsvetenskap vid Umeå universitet. Ulrika Björkstén, Sveriges Radios vetenskapskommentator.  Programledare: Camilla Widebeck  camilla.widebeck@sverigesradio.seProducent: Peter Normark peter.normark@sverigesradio.se

La querida cantante puertorriqueña Josy Latorre habla con Delvis sobre sus nuevas veladas al aire libre "Por Amor Al Arte" en la plazoleta del Centro de Bellas Artes de San Juan, su próxima presentación con cantos a la Patria y otros ajustes a su carrera por la pandemia.

Nu är det äntligen åter dags för den glada jingeln till ”Edward Bloms smörgåsbord” att tona fram igen!Mats Ryd och Edward Blom gör en efterlängtad poddinspelning. Delvis för att vi alla, både avsändare och mottagare, väl saknar vårt kära smörgåsbord av högt och lågt i njutningarnas värld – men också för att Mats och Edward kände att poddande var något de skulle kunna göra för att uppmuntra lyssnarna till att fortsätta stödja alla människor som drabbas av kriget i Ukraina.Reklamintäkterna av detta avsnitt går oavkortade till UNHCR, och vi uppmanar alla som läser detta att skicka pengar till valfri insamlingsorganisation (se förslag i listan nedan).I övrigt är det ett poddsamtal i gammal god smörgåsbordsstil. Vi får höra senaste nytt ur de oftast glada gastronomernas vardag, vilket på sistone inneburit såväl barnkalas och inskolning på förskolan som gemensam akvavitvandring och bokreleasefest. De konstaterar att familjegemenskap är det bästa livet har att bjuda, men att det gärna får toppas med några klickar kaviar också. Mats får anledning att uppdatera det estniska ordspråket om att alla sjukdomar som inte kan botas medelst tjära, bastu eller surkål är obotliga med att lägga till även suröl, och Edward berättar om hur han skapar landskapsrätter till Restaurang Kvarnen i Stockholm. Och så får vi veta vad som egentligen hände på Den Gyldene Freden efter poddinspelningen i höstas.Det nya verket ”Edward Bloms etikettbok”, som ju till icke ringa del bygger på etikettfrågor som tidigare behandlats inte minst i podden, behandlas, särskilt med avseende på etikettens myter (exempelvis de virriga regler som kommit att utvecklas för kavaj och ”mörk kostym”).En tre år (!) gammal lyssnarfråga om vilka som är poddarnas favoritkokböcker dyker upp, vilket leder till ett inspirerande samtal om allt från receptsamlingar av Gustafva Björklund och August Escoffier till Tore Wretmans kallskänka Karin Chädström, Fergus Henderson, Mathias Dahlgren, Heston Blumenthal och Lisa Förare Winbladh.Landets bästa inköpsställen, om det finns några, för griskötts-styckningsdetaljen secreto iberico och Lancashireost, efterlyses, och så drömmer Edward och Mats om när de ska få provsmaka Gauffins dubbelblandning.P S Som sagt, vi vill uppmana alla poddlyssnare att skänka pengar till insamlingar för Ukraina, exempelvis UNHCR:https://sverigeforunhcr.se/stod-oss/gava-ukrainaFörutom UNHCR vill Edward lyfta fram katolska Caritas vars arbete på fältet ligger honom varmt om hjärtat: www.caritas.se/vara-engagemang/engagemang-i-varlden/solidaritet-med-ukraina och redaktören Gunilla vill tipsa om A Demand for Action, se: www.ademandforaction.com samt detta inlägg om ett barnhem i Ukraina. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Join us this week as we sit with Delvis Cortez, Owner of High Heat Outdoors, try new beers and talk about how he got into art, Edcouch-Elsa, Basilio, shooting clay, getting into an art school and not going, Judge Juice, getting into teaching, UNO, J.J. Watt, starting High Heat Outdoors, not everyone is going to see your vision, the new La Pesca line and other dope jales. ***You will hear a shotgun shooting clay in the background throughout the episode.*** Follow and order some High Heat Outdoors merch here: https://www.facebook.com/highheatoutdoors/ https://instagram.com/highheatoutdoors?igshid=YmMyMTA2M2Y= Song of the week: Bad Moon Rising by CCR. Big shoutout to our newest sponsor Liberty Bail Bonds. 24 Hour Service. Call them at 956-381-5836. Located at 12403 Bail Bond Drive Edinburg, Tx. "If you don't want to do time, Don't commit the crime but if you commit the crime call them anytime." Shoutout to our sponsor Jerk-It Homemade Jerky. Follow them on social media here: Hit up Sam to place an order at 956-354-6885 Grab a bag and Jerk-It! https://www.facebook.com/Jerkit956/ https://instagram.com/jerkit956?igshid=YmMyMTA2M2Y= Shoutout to our sponsor Boost Mobile. Visit these locations and mention you heard it here on the 9.56 ABV PODCAST to get 25% off any accessory and even get a free glass protector. Locations: Elsa, Tx 107 S Broadway Donna, Tx 309 Hooks Ave Alamo, Tx 1451 Duranta Ave Pharr, Tx 411 Jackson Ave Suite A5 Inside H=E=B in San Benito and Brownsville Boca Chica. Shout out to our sponsor Pirriwiris Miche Mix. Go try out all the different flavors of mixes and don't forget the olives! Follow on all social medias and place an order. https://www.facebook.com/pirriwiris.michemix.7 https://instagram.com/pirriwiris_mmix?utm_medium=copy_link Big shoutout to our sponsor The Landmark on Tower. Visit The Landmark on Tower to enjoy a new and unique way of drinking. Located in Alamo, Tx. Tell them the 956 ABV guys sent you there. https://www.facebook.com/LandmarkonTower/ https://instagram.com/thelandmarkontower?utm_medium=copy_link If you would like to donate and support us our CashApp is: $956ABV Thank you for listening. Cheers.

Programa en donde dialogamos juntos a los invitados Sarah Michelle Arroyo y Edgardo Rodríguez sobre el teatro y su importancia en la comunidad.

On this week's episode of VPTP we have our newest TEAM Members Erica Dooley and Delvis Martinez. The reason for this interview is for YOU the audience to learn a little bit about the people that work for Martinez Production group and what motivates them to work! Stay tuned to hear their goals, inspirations, and Vantage point for their career here at MPG.Follow Martinez Production Group for more content and hit us up at anwill@Martinezproductiongroup.com if you would like to be on our show or fill out this form!Form to be on our show: Microsoft FormsSocial Medias:Like us on Facebook: https://www.facebook.com/MartinezProd...Follow Us Instagram: https://www.instagram.com/martinezproductiongroup/Subscribe to our YouTube: https://www.youtube.com/channel/UCCd7... /Hyperlink To all platforms: https://smarturl.it/MartinezProductionFollow the TeamHost: Anwill Martinez (https://www.instagram.com/anwillm/)Co-Host: Gabe Rivera (https://www.instagram.com/g.abe100/)Director of Photography: Erica Dooley (https://www.instagram.com/_ericaa11_/)Talent Agent: Delvis Martinez: (https://www.instagram.com/delvis_11223/)Director of Events: Dariel Martinez (https://www.instagram.com/dmartinez9234/)Director of Film/Media: Will Martinez (https://www.instagram.com/willmartinez07/)

Som 11 åring kom Mustafa Panshiri till Sverige från Afghanistan. I dag föreläser han om integration för både myndigheter, kommuner, företag, skolor och ensamkommande och andra invandrade. Vägen dit gick genom att bli polis och att i jobbet känna igen sig i många av dem han träffade. Till slut slutade han som polis för att fokusera på föreläsandet och möten med människor. Han gör även podden Sista måltiden ihop med Ashkan Fardost, Chang Frick, Omar Makram och Hanif Azizi. För tre år sedan kom boken Det lilla landet som kunde som han skrev ihop med Jens Ganman. Och nu i dagarna släppte han sin första egna bok: 7 råd till Mustafa – så blir du lagom svensk i världens mest extrema land (Volante). Vårt samtal handlar om integration, tacksamhet, språk och vem som ska anpassa sig till vem. Det är ett ganska långt avsnitt, men det var svårt att dra ett streck eftersom frågorna är så intressanta. Jag vill helst inte skynda förbi viktiga frågor för att hålla mig under en viss tid. Som vanligt kan du läsa samtalet i en något nedkortad version nedan.Jag vill också avslutningsvis skriva ett par ord om Rak höger. När jag sade upp mig från Bulletin och blev min egen hade jag ingen aning om hur allt skulle gå. Substack var okänt för mig och vem visste om det ens fanns ett intresse?Nu efter 4 månader har jag över tio tusen prenumeranter. Jag är glad över att så många av er hittar något värdefullt i mina texter och poddar. Den nya plattformen har också möjliggjort en tätare dialog med er prenumeranter (och lyssnare), vilket jag tror är viktigt för att kunna bygga ett ömsesidigt förtroende. Ett tecken på att detta fungerar är att det fortsätter att strömma in nya prenumeranter. Jag tar nu chansen att ännu en gång skriva att jag inte gör reklam för något. Jag är inte beroende av någon finansiär heller. Jag är ensam avsändare för innehållet. Och det är endast med hjälp av er prenumeranter som jag kan fortsätta att vara helt självständig från alla sorters hållhakar. Om ni uppskattar det jag gör får ni gärna bli betalande prenumeranter. 5€ är ungefär 50 kronor i månaden, vilket är mindre än en stor stark nuförtiden (och mindre än en latte i Stockholm). Som betalande prenumerant får man också ta del av extramaterialet som i regel kommer en gång i veckan. Mejla mig på ivararpi@substack.com om ni hellre vill använda swish. Varmt välkommen Mustafa Panshiri till Rak höger!– Tack!Du har skrivit en bok som heter 7 råd till Mustafa – Så blir du lagom svensk i världens mest extrema land. Det är en ganska kort bok och jag somnade inte en enda gång när jag läste den. Annars somnar jag alltid när jag läser böcker.– Det är ett bra betyg!Det är ett bra betyg. Det har ingenting med böckerna att göra egentligen utan handlar om personliga tillkortakommanden. Du riktar dig till å ena sidan nykomlingar till Sverige men också till majoritetssvenskar som ska förstå vilka utmaningar man kan möta. Jag tänker att vi kan ta de här sju råden ett och ett och sen några invändningar. Vi kan börja med rådet att behärska det svenska språket. Du pratar om hur viktigt det är och hur språket öppnar upp för integrationen. Om du inte kan språket blir allt annat sekundärt. Det är ett ganska svårt att lyda tänker jag men du får gärna lägga ut texten hur du tänker med det rådet?– Det är inte en slump att det rådet är nummer ett på listan för språket är verkligen nyckeln för att komma in i samhället. Jag kommer in på det där med förortssvenskan eller kebabsvenskan som den ibland har kallats. Det finns politiker som har sagt att den är charmig och att den ska vara en del av svenskan. Jag menar att det är inget fel på den, man kan prata på det viset med sina vänner men om man ska söka ett jobb och i andra sammanhang med majoritetssvenskar, då blir man inte tagen på allvar om du pratar förortssvenska. Jag säger inte att man ska slipa bort det helt men jag menar att man ska lära sig behärska språket som majoritetssvenskar pratar. Jag tar som exempel att det här inte bara är unikt för unga invandrare i utsatta områden, utan även folk som kommer till Stockholm från Göteborg eller Värmland eller någonstans i Norrland, de börjar omedvetet slipa bort sina dialekter. Speciellt i akademiska sammanhang. Jag har pratat om det här med litteraturprofessorn Johan Lundberg till exempel.Någonting du tar upp är hur du och dina kompisar kunde ha ett slang-sätt att prata på, men att ni såg det som något tillfälligt. Där jag växte upp så är det extremt mycket slang. Man pratar på ett sätt, nu idag har slangen förändrats men många uttryck finns fortfarande kvar, men man visste att det här inte var ett sätt man skulle prata på. Det finns ett lingvistiskt uttryck för det, att du har ett kodspråk som finns till för att andra inte ska kunna se in i din värld. Det är en del av ungdomskulturer, att man utvecklar en slang för att stänga ute vuxenvärlden och andra grupper och markera sin identitet. Det som är annorlunda nu med ortensvenskan är kanske att det är så många som pratar det att det inte är ett tillfälligt stadium längre, på det sätt som du betraktade det.– Det jag skriver om i boken om mina vänner, det var att vi pratade flytande svenska. Jag kom till Sverige när jag var 11 men många av dem var födda i Sverige så jag umgicks mycket med andra generationens invandrare, från Eritrea, Kamerun, forna Jugoslavien och så vidare. De pratade klockren svenska men när vi kom upp i åttan, nian började man med flit bryta för att det var coolt. Men när vi hängde hos flickvänners föräldrar pratade vi ren svenska. Det var en fas som gick över, man insåg att det inte funkar bland majoritetssvenskar. Och ja, Sverige är inte som det var när jag kom hit -97. Precis som du säger växer man upp med förortssvenskan, den känns helt naturlig.Vi får gå tillbaka, jag började med råd nummer ett men vi har hoppat tillbaka till Mustafas historia, din historia. Du kom från Afghanistan till Sverige med din mamma, lillebror och lillasyster när du var 11. Din pappa hade redan varit i Sverige i några år. Ni hade redan flytt från Afghanistan till Peshawar i Pakistan?– Tillfälligt ja, det var i samband med att vi fick komma som anhöriginvandrare till Sverige. Min mormor var i Peshawar så då var vi hos henne innan vi kom till Sverige.Hur var det att komma till Sverige och hur var det att lämna Afghanistan?– För mig var ju verkligen som att vinna på lotto. När du bor i ett land där talibaner börjar ta över och du ser hur hemskt det börjar bli, då skapar du också en bild av att ”där borta, där är det motsatsen”. Jag hade en bild av att det var som Disneyland i Europa. Alla åkte karuseller och det var ljust överallt, alla var jättelyckliga. Jag hade jättestora förväntningar när vi kom till Sverige. Bara att vi landade i Sverige var en stor framgång, ”okej, vi har lyckats”. Jag var hur lycklig som helst. Jag beskriver i boken i ett avsnitt om tacksamhet hur tacksam jag är än idag över att vara i Sverige för jag vet vad jag kom ifrån och jag vet vad jag har kommit till. Speciellt idag, nu när talibanerna kommer tillbaka i Afghanistan och jag pratar med släktingar där. Jag känner en enorm tacksamhet men också skuld. Det är en märklig kombination för de är kvar där och det är egentligen en slump att vi är här och att de inte är här.I boken slås man av att du är bra på att navigera i både det svenska och den här invandringserfarenheten, att du kan prata så att säga med bönder på bönders vis, svenskar på svenskars vis och afghaner på afghaners vis. Hur har det varit för övriga familjen? Har ni ungefär samma uppfattningar i de här frågorna eller finns det konflikter i hur ni ser på integration? Tycker de att du har gått för långt i något avseende?– Det är en bra fråga. Jag tror att min lillasyster håller mer med mig. Min lillebror vet jag faktiskt inte. Han är gift med en svenska och har bott i Berlin i många år. Han är liksom en ”anywhere”. Och sen är han mellanbarnet och de är lite diplomatiska av sig. Men jag skulle säga att vi alla tre har klarat oss väldigt bra. Det här kanske låter konstigt men jag tror att en grej som har varit bra är att vi inte har haft våra släktingar i Sverige. Nu är jag inne på det här med hedersförtryck och hedersnormer. Det underlättar mycket att man inte hade nära släktingar här, annars tror jag att mina föräldrar hade varit lite mer vaksamma. Att vi alla tre hade en sån närkontakt till majoritetskulturen underlättade också väldigt mycket. Jag pratar inte så mycket politik med dem. Du vet, man ska inte prata politik eller religion med sin familj.Gud vad svenskt!– Men det händer att vi kommer in på det ibland.Du tar upp ett exempel, din mormor som hjälper din kusin från Afghanistan för hon ville gifta sig med sin pojkvän och både din mormors släkt är arga på henne och hennes pojkväns släkt är arga. Din mormor går egentligen emot det här hederssättet att tänka, hon borde ha backat upp släkten mot din kusin men gör inte det. Du skriver en fundering att ”hur hade jag reagerat om jag hade varit kvar i Pakistan och varit 30-någonting och kanske haft egna barn och hedern skulle ha varit en valuta?” ”Hade jag reagerat genom att hjälpa henne eller hade jag tvärtom velat få in henne i fållan igenom för kollektivets bästa?” Det finns skämt om att efter andra världskrigets slut var det så många i Frankrike som hade varit med i franska motståndsrörelsen så om det hade varit sant så hade de nog kunnat besegra nazisterna. Det var ganska få som var med men eftersom Charles de Gaulle hade varit det och genom att rösta på honom och genom den nya berättelsen om Frankrike, kunde motståndet bli en samlande myt. Men den var inte sann.– Jag för ett resonemang om det i boken, vad hade jag gjort? Och helt ärligt så skrämmer den frågan mig. Det är jätteenkelt att idag sitta på läktaren nu när jag varit i Sverige i över 20 år och anammat det västerländska och svenska vad gäller värderingar och normer. Även om min familj är rätt sekulär av sig och min mamma och pappa tyckte om att Afghanistan moderniserades, att flickor kunde gå i skolan och så, så vågar jag inte svara på frågan. När du är inne i det där blir det ett sånt jäkla tryck utifrån och inifrån, att bevara något slags heder. Jag tänker att man försöker vara ödmjuk inför svårigheterna det kan vara att verka i en sådan kontext. Det finns ingen uppenbar exit i en sådan situation för dig själv.– Det min mormor gjorde, att hon hjälpte henne fly Afghanistan. Min mormor är en gammal kvinna så när de här grannarna och släktingarna börjar prata och hedern står på spel, så är det inte min mormor som får skiten för hon är en gammal kvinna. Man resonerar att hon självklart brydde sig om sitt barnbarn. En gammal kvinna med grått hår ska ändå gå bort, vad vet hon? Lite så. Medan den som får skiten blir pappan till flickan, alltså överhuvudet i familjen. Hur kunde han låta det här ske? Inte för att ta ifrån mormor det fina hon gjorde.Jag tänker att vi går igenom de andra råden också. Det andra rådet är ”lär dig svenska koder”. Det tycker jag går i linje med råd nummer fem, ”inse att dina kläder också är ett språk” och nummer sju ”visa ett rimligt intresse för ditt nya hemland”. Vad är det för koder man behöver lära sig? Kan du utveckla?– Det här med kläder är intressant. Ta det här med ”addidasriddare” som en del pratar om i våra förorter. Det har spritt sig och jag förstår att många i utsatta områden och invandrarkillar blir ledsna över det. Jag kan åka runt och andra kan åka runt till skolor med homogena svenskar och säga ”aja baja, man ska inte ha fördomar om någon som går runt i addidaskläder, det är en väldigt liten andel av dem som håller på med droger”. Men jag menar att man också kan tala om för de här killarna att fördomarna finns där ute och att de lätt kan bryta dem genom att inte klä sig i de kläderna och också ändra på attityden. Då har människorna med fördomar ingenting att komma med. Det går en dokumentär på SVT nu som heter ”I skuggan av El Chapo” Den är jätteintressant och i en scen intervjuar journalisten en droglangare, jag tror att det är i Järva. Killen säger att ”när jag ska träffa rikemansbarnen på stan går jag inte dit med addidasbyxor”. Han vill att de ska tycka att han är seriös, en seriös droglangare. Till och med han har fattat att kläder är ett språk. Jag menar att det är något som alla egentligen vet. Även när Göran Greider säger att han går ut i mjukbyxor, vad är problemet? Men Göran, det handlar inte om dig.Det handlar också om Göran, ärligt talat. Han ser så slafsig ut att det är ett statement för honom. Det är som Leif GW Persson, det finns väl ingen pengakåtare människa. Igår var jag i en leksaksbutik och det fanns ta mig fan ett förstoringsglas man säljer till barn och vem är det som står med det här detektiv-kitet? Jo, Leif GW Persson. Han har hur mycket pengar som helst, säljer hur mycket som helst och är med överallt. Ändå har han på sig den där jaktvästen inomhus och det är för att han signalerar något, det är en identitetsmarkör. Han hade kunnat ha en Armanikostym men då hade han inte varit Leif GW Persson.– Jag kanske inte borde säga det här men jag var med i TV4 för någon vecka sen och pratade om boken. Då satt jag i kulisserna och det var trisskrapande. Jag kommer inte ihåg hur mycket han vann men bakom kulisserna sa någon att ibland brukar Leif GW vara i studion när det är trisskrapning och någon gång hade han observerat att någon vunnit 250 000. Då hade han vänt sig till den där personen bakom kulisserna och sagt ”Det var länge sen jag blev glad för 250 000”. För den här personen var jätteglad för pengarna.– Jag tror att de flesta vet det här omedvetet, att det är klart att kläder är ett språk. Jag kan gå till mig själv, jag skulle hyra ut min lägenhet så jag la upp en annons. En kille hörde av sig och var intresserad så jag gick in på hans Facebook och bläddrade igenom hans profilbilder. Det var den där Becknarväskan och faktiskt adidaskläder och då tänkte jag ”den här killen kanske inte håller på med sånt” men jag chansade inte. Jag svarade inte honom och det kanske ligger hos mig, men tyvärr är det lite så det där. Jag önskar att det inte var så men det är inte så verkligheten ser ut. Jag tänker på att när du är en outsider så blir de här sakerna potentiellt mycket viktigare. Folk upplever hot från orten, adidasriddare eller vad man vill kalla det. Då kan den signalen förstärka att det inte verkar som att du tillhör majoriteten. Du har ett avvikande utseende på ett annat sätt och då kan du förstärka det.– Det är så intressant att du tar upp det för vet du vem jag tänker på när du pratar om att använda kläder som en markör? Jens Ganman. Han är ett ypperligt exempel på det. Speciellt när han är i Stockholm så försöker han visa att ”Jag hör inte hemma här”. Det här kommer han ge mig skit för men jag ska berätta ändå. När vi skrev Det lilla landet som kunde var vi i Stockholm en del och jobbade och vi fikade på ett fik på Östermalm. Jag märkte att när jag var med honom och vi hade fikat klart, brukade han plocka upp brickan och gå in med den till köket för att lämna in den. ”Tack så mycket för fikat”. För så gör man uppe i Norrland. Det är jättefint där uppe att plocka upp efter sig och lämna in. Jens gör inte så på Östermalm för att han är dum i huvudet, han fattar att man inte gör så där, men det är ett sätt att visa att ”Jag är inte härifrån, tro inte att jag är en av er”. Då kommer vi in på det här med att lära sig svenska koder. Du har några väldigt handfasta råd i boken. ”Respektera tider” är det första och den här podden började en timme och tjugo minuter efter utsatt tid. Du sa ”jag blir en kvart sen” och då sa jag ”men Mustafa, jag har läst boken och du ska respektera tiden” och då påpekade du att det var jag som hade skjutit upp det en timme till att börja med och sen var jag fem minuter försenad till din kvart. Så vi har missat den delen. Sen är det ”lär dig säga nja”, ”ställ dig i kö”, ”behärska dig”, ”håll avstånd”, ”respektera söndagsvilan”, ”prata med små bokstäver” och ”skryt inte”. Kanske vissa av de här sakerna är sånt man själv brottas med, vilket också är intressant. Ibland när man pratar om sånt här framstår det som att det bara är invandrare som ska anpassa sig till ett homogent kollektiv men vissa saker du tar upp är sånt som jag aldrig tänker anpassa mig till. Varför ska man anpassa sig? – Jag går genom det i boken att det finns andra strategier än de som jag lägger fram. Jag säger inte att jag kommer med lösningen med stort ”L”, men jag ger en väg. Många andra har vandrat längs med samma väg och det har funkat för dem, och det kan funka för dig också om du vill det. Om du vill göra på ett annat sätt, fine, så länge det funkar. Jag älskar när en sån som Bert Karlsson bryter mot alla de här koderna jag har skrivit om.Förklara varför du tar upp honom som exempel. Jag var med i din podd, Sista måltiden, även om det avsnittet inte är sänt än. Mitt i ringer din telefon och så visar du vem det är som ringer och det är Bert Karlsson. Varför ringer Bert Karlsson dig?– För att jag har försökt att bjuda in honom till podden ett tag. Det är ingen ordning och reda på honom, utan han ringde igår igen och sa ”Vem är du egentligen, vad vill du?” Sist jag pratade med honom sa jag ”Vill du komma till podden och snacka?” ”Ja, för fan. Jag ska spela in nån podd med Katarina Janouch i Stockholm”. Han bor i Skara. ”Du är välkommen” sa jag. Så sa han ”Du, på tal om det, kan vi låna er studio och spela in?” Du vet, en svensk gör inte så. Men han har den här entreprenörskapsmentaliteten, han skäms liksom inte. Han har miljoner men om han kan spara någon tusenlapp så…Du vet den här klassiska klyschan om att när man är hemma hos svenska barn så får man sitta på rummet och vänta när de andra äter middag. Bert hade inte suttit kvar på rummet, han hade sagt ”Ni har väl mat till mig också eller?!”– Jag kan älska det. Jag tycker att det är uppfriskande med en sån som Bert Karlsson eller en sån som Zlatan, som bryter mot jantelagen. Jag säger inte att alla måste se likadana ut men jag säger att många svenskar tycker om att många liknar varandra. Då blir svensken trygg och kan slappna av. Jag säger att det här är ett sätt att passa in.Du har ett till exempel. Jag hoppade över att göra lumpen…– Inte jag heller.Det borde vi väl båda två ha gjort. Du tar upp Diamant Salihu, han är själv från Tjärna ängar i Borlänge och jag hade honom i podden för ett tag sen och pratade om hans bok Tills alla dör, som handlar om gängkonflikten mellan Shottaz och Dödspatrullen. Han beskriver hans erfarenhet, för han har rötter från Albanien, i lumpen, att han för första gången kom in i ett sammanhang där det inte var någon skillnad på människor. Där svetsades man samman i en uppgift. Lumpen finns inte kvar på det sättet. När du och jag blev tillräckligt gamla var lumpen på väg bort. Den här naturliga platsen för olika människor att mötas finns inte där längre. Egentligen tänkte jag inte gå in på det, jag la bara märke till det. Men det här med att skaffa ett extranamn, det tror jag är en sak som många hajar till på.– Det har upprört en del. Jag säger inte att man ska ta bort något namn, jag säger ”lägg till ett extra”. Det behöver inte vara ett svenskt land, men kanske ett västerländskt eller internationellt som passar i Europa. Det jag menar är att det finns vissa studier som typer på att en Mustafa kan ha svårare att komma till arbetsintervju än en Erik. Jag säger ”lägg till ett extranamn för att komma dit”. Ett namn svensken känner sig trygg med eller känner igen. Jag har exempel i boken att kinesiska affärsmän som åker till väst för att göra affärer, inte vill att deras kollegor ska tappa ansiktet när de inte kan uttala deras namn. Därför lägger de till ett extranamn. Det finns många exempel. Jackie Chan heter inte Jackie Chan, Jet Li heter inte Jet Li och Jack Ma heter inte så heller. Men också svenska exempel. Greta Garbo bytte namn när hon drog till Hollywood, hon hette Greta Gustafsson egentligen. När svenskar emigrerade till USA under 1800-talet bytte många av dem namn. Jag läste om att svenskarna ofta hamnade i samma by med varandra och brevbärare blandade ihop deras post för att det var fem, sex familjer som hette Andersson. Så då samlades svenskar i vissa byar och så skrev man olika namn och la dem i en pott. Så fick Anderssons plocka upp namn ur potten och ”Nu heter jag McCarthy”. Så var det bara en familj som fick heta Andersson. ”Vi ska inte göra det så svårt för brevbäraren”. Jag menar att jag har inte kommit på det här att lägga till ett extranamn.Det roligaste exemplet är östeuropeiska namn som verkligen är etniska. Kirk Douglas föddes som Issur Danielovitch och de är en släkt av vitryska judar och han växte upp under fattiga förhållanden i New York och pratade yiddish hemma, men det anar man inte av hans framtoning på vita duken. Om man ska slå upp ett anglosaxiskt namn så är det Kirk Douglas, det är väldigt svårt att bli mer WASP än det. Men det var så man gjorde, det finns massor exempel som du tar upp. Det här är motsatsen skulle man kunna säga till ”lär dig uttala mitt namn korrekt”. Alltså, vem är det som ska anpassa sig? Man tänker ”varför är det den som har det namnet som inte är ett i normen som ska ändra på sig? Varför kan det inte vara majoritetssamhället som ska lära sig?”– Jag önskar att det var så. Jag har fått många mejl från lärare som har skrivit att ”vi har tagit upp det här du skriver i boken och vi kom alla överens om att man måste lära sig allas namn på ett korrekt sätt och kalla in folk på arbetsintervjuer, även om de har konstiga namn”. Vilken fin tanke, tänk om alla kunde göra så. Men jag säger att det finns vissa studier som visar att det inte är på det viset och jag presenterar ett annat alternativ. Men jag ser framför mig att jag åker till en homogen skola på Lidingö eller i Danderyd och tar upp det här rådet till dem, och att de säger ”nej, såhär vill inte jag att vi ska ha det i Sverige och när jag kommer ut i arbetslivet och blir chef vill jag absolut inte leva i ett samhälle där människor byter eller lägger till namn”. Ja, skitbra! Jag vill också ha ett sånt samhälle! Men vi kan sträva mot det och samtidigt se till att människor kommer in på arbetsmarknaden genom att lägga till ett extranamn. Om jag ska vara djävulens advokat och anlägga ett maktperspektiv, så är det väldigt mycket som ligger på den invandrade att anpassa sig till majoritetssamhället. Det kräver inte så mycket från majoritetssamhället i din bok. Då kan man tycka att varför i så fall inte ändra på den maktasymmetrin? Varför skriver du, Mustafa, en bok där du stryker maktstrukturerna medhårs istället för att utmana dem? Vad skulle du svara på en sådan kritik? Är det en kritik du har fått?– Delvis, ja. Men jag tror att om du frågar många invandrare i Sverige, speciellt första generationen, så kommer de inte tycka att mycket av det jag skriver är konstigt. De vet att anpassning ingår i migrationens pris. Alla som lämnar anpassar sig till det nya på ett eller annat sätt. Jag försöker föra en diskussion i boken, ja anpassning är viktigt men hur mycket anpassning? Jag tror inte att svenskar vill att du anpassar helt och hållet, att du börjar dricka alkohol, äta fläsk. Det är inte den sortens anpassning. Men jag tror att vi har gjort ett misstag i Sverige under decennier där vi sagt att alla ska integreras i det mångkulturella samhället, även Erik Svensson. Man ska mötas i mitten och kompromissa och lära sig av varandra. Det låter fint på pappret men ingen berättar var det här ”mitten” är någonstans. Är det någon som har ritat ett sträck där alla möts? Det är enklare för dem som kommer till Sverige att anpassa sig till en kultur än att majoritetskulturen anpassar sig till hundratals olika kulturer. Alla invandrare har inte samma kultur. Visserligen är både jag och en somalier invandrare men vi har inte så mycket gemensamt förutom att vi är invandrare.Det här är något du tagit upp när du har varit ute och föreläst. Du tar upp en händelse när du föreläst i ett klassrum, jag tror att det är när du berättar om att känna tacksamhet. Då är det en somalisk tjej som säger ”Jag är född på BB, jag pratar bättre svenska än somaliska, varför ska jag känna mer tacksamhet än någon annan svensk?” Det där är en dragkamp i de här frågorna där det blir en skiktad tillvaro för människor. Nu sitter vi båda två här i skjorta, du har en blå och jag en grön. Låt oss säga att vi tar på oss våra bästa adidaskläder och går ut på gatan, då riskerar fallet att bli större för dig, för någon skulle kanske uppfatta att du är en adidasriddare. Det tror jag inte, jag tycker inte att du har det kroppsspråket men om vi låtsas. Det finns en potential att anpassningen kräver mer av människor med invandrarbakgrund, även de som är andra generationen, än det gör för den som är majoritetssvensk. Hos första generationens invandrare är det självklart, hos den andra och tredje börjar det bli något annat. Hur tänker du kring det där?– Exemplet du tar upp med den somaliska tjejen, jag gör ett misstag där. För jag pratar med henne om tacksamhet på samma sätt som jag pratade om tacksamhet med första generationens invandrare. Första generationen är jätteenkel att prata med, de vet var de har kommit ifrån och vad de har kommit till. Andra generationen har helt rätt, det är befogat av dem att säga ”vad menar du, ser du inte mig som dig själv, vi är båda födda på BB, jag har inte varit i Somalia, i Irak”. Jag tycker att tacksamhet är bra, att vi ska vara mer tacksamma men man kan inte trycka det i ansikten på människor för då kan det få motsatt effekt. Det måste komma inifrån.Vad det gäller att komma till ett land, det här blir ett parodiskt exempel och folk brukar skratta åt mig när jag säger att jag har bott utomlands, eftersom landet jag bott i är Danmark. Det är för kort för att anses ha bott utomlands. Men många svenskar förstår inte danska så bra, så det var ganska svårt att lära sig språket, trots närheten. Jag fick dock en försmak av hur det kan vara att vara invandrare. Jag fick uppleva hur svårt det var att komma in i den danska gemenskapen, det finns en massa små koder som man som svensk inte förstår. – Åh, vad spännande! Kan du inte dra några?Det är svårt men det finns en dansk humor, en lättsamhet i hur danskar är som inte finns hos svenskar på samma sätt. Det finns en attityd, de här klyschorna om dansk attityd till frihet. Danskar är väldigt lika svenskar men de är också annorlunda. Vi var en koloni där av medicinstuderande, mitt ex studerade medicin, och det var andra från norden och andra länder. Det fick konsekvensen att danskarna på universitetet umgicks med danskar och alla vi andra umgicks med varandra. Så de som hade invandrarbakgrund i Danmark umgicks med utbytesstudenter från Sverige, Norge, Island, Finland, och så vidare. Så jag har aldrig umgåtts med så många olika nationaliteter och eftersom de hade en invandraridentitet i Danmark så hade man mycket lättare att komma in i deras gemenskap. Vi blev en del av migrantkulturen på universitetet, med tamiler, bosnier, turkar, islänningar. Det var en rolig blandning men väldigt få danskar. Jag jobbade mycket i Danmark och man mötte en del konstiga attityder. Ingen kunde uttala mitt namn utan jag hette Edvard i Danmark. De kunde inte uttala mitt förnamn eller efternamn så jag accepterade Edvard. Jag hade det som mitt danska namn. Det fick mig att inse hur svårt det är att komma till ett nytt land. Om till och med Danmark känns lite tufft för mig, som svensk, hur känns det då att komma till ett land som är så annorlunda som Sverige?– Värderingsmässigt är svenskar och danskar väldigt lika varandra, vad gäller frihet och sånt där. Det du beskriver är roligt, det kan man skratta åt. Men om du kommer till Sverige och det blir en krock i värderingsfrågor, och du tänker ”de vill avbilda min profet som rondellhund och tycker att den ska vara i konstutställningar – de här människorna är sjuka i huvudet”. I deras värld är det helt stört. Jag har de här diskussionerna än idag med många som är nya i Sverige men som har bott här ganska länge. De förstår fortfarande inte hur man kan vara så respektlös mot religioner och personer i religioner som profeten. De tycker att det är något omänskligt över det, man är inte mänsklig om man beter sig på det viset. – Men jag tänkte fråga dig en sak, med tanke på hur fort det går i debatten, tror du att om jag hade kommit ut med den här boken 2012, 2013, 2014, hade den fått samma uppmärksamhet?Jag tror att du hade fått mer och väldigt negativ uppmärksamhet. Du fick en fråga när du började skriva boken, av Peter Esaiasson, som är statsvetare. Han skrev en bok som kom 2019 som heter Förorten som är en jättebra bok och som jag verkligen rekommenderar. Han knackade dörr och genomförde 900 intervjuer i Bergsjön och Hjällbo. För den som vet hur de här studierna går till så är det väldigt ovanligt att en statsvetarprofessor själv åker ut och genomför intervjuer med människor som i princip aldrig svarar på enkäter. Det är en population som är väldigt svår att nå, så han åkte ut och knackade på. Han skrev en fråga till dig: Idag är ingen dag för grubblande frågor, men när det blir vardag igen, hur ser du på argumentet att den värld du växte upp i och som du lärde dig hantera, inte finns längre? Att demografin ändras så otroligt snabbt att allt färre unga Mustafas idag lever i en miljö där det finns svensksvenskar att brottas och umgås med? Är du och andra i din generation, er relativa ungdom till trots, likväl generaler som utkämpar gårdagens krig? Och oj vad jag hoppas att det finns ett bra svar på min fråga. Jag tyckte att det var intressant, om du ville utveckla. Det är vissa av de här sakerna du tar upp, att du hade en svensk flickvän, att du umgicks med svenskar. När Diamant Salihu var här så pratade vi om när han växte upp på Tjärna ängar. Då var det fortfarande många svensksvenskar som bodde där och idag är det inte det. ”Lär dig svensk sed, lär dig språket” – är dina råd för en tidigare generation?– Jag skriver i boken att frågan från Peter Esaiasson kanske är den jobbigaste och svåraste frågan, men kanske också den bästa, jag har fått om den här boken. Anledningen till att jag är den jag är, är inte att jag läste om Sverige och svenskhet och koder. Det var för att jag absorberades in i det svenska, att jag hade en närvarande majoritetskultur. Jag tycker att Peter är inne på något intressant, ”bekämpar jag gårdagens kritik med gårdagens medel”? Riktar jag mig till en tid som kanske inte existerar längre? Det ligger något i det och i boken går jag igenom att vi kanske ska göra det man gjorde förr. Jag tar upp socialdemokratin med Gunnar och Alva Myrdal, hur de med Per Albin Hansson byggde upp det moderna Sverige. Hur man pekade med hela handen, en auktoritär hand och sa ”nu borstar vi tänderna, vi bor inte trångt och gör man det kan bostadsbidraget komma att dras in”. Det var väldigt strikt och jag menar att nu när vi har den situation vi har, vi har inte ett homogent land heller som vi hade då, så blir det kanske nödvändigt att staten får gå in igenom och peka med hela handen. ”Nu är situationen som det är och nu får vi uppfostra människor igen”. Som en folkuppfostringskampanj, det är kanske svaret? Det kommer att göra ont i det liberala Sverige, bokstavligen ta 1930-talets metoder.Du vill återvända till 30-talet?– Jag vet, min redaktör reagerade på det. Men det var då Gunnar och Alva Myrdal kom på de här idéerna.Även majoritetssamhället är mycket mer splittrat. Det där var under den industriella erans glansdagar när man planerade fram samhället. Man hade en eller två tevekanaler, ett flygbolag, en post, man hade ett av allt. Ett parti, även om det inte var en diktatur så var det en enorm stabilitet, en enorm likriktning. Det fanns inga ”opt out”-grejer. Du kunde flytta till ett annat land men det var likadant i USA under samma period. Samtidigt som Gunnar och Alva Myrdal skrev det här så påbörjades New Deal i USA under president Roosevelt. Idag är vi otroligt splittrade, vi lever i kanske inte filterbubblor men människor är verkligen mer individualistiska och kräver att få välja på livets alla områden. Det du säger är kanske det som krävs för integration men jag undrar om det ens är möjligt att genomföra. Något vi har sett är hur staten har en väldigt dålig kapacitet idag, på ett sätt man inte hade förr. Man hade en möjlighet att styra människor och idag har man svårt för det. Man har svårt att bekämpa brottslighet, kontrollera migration, staten är underställd europeiska unionen, man har stora företag som på många sätt utöver större inflytande över människor. Jag kommer ihåg när man pratade om att parabolantenner var ett hot mot integrationen, för att människor satt och kollade på teve från sina hemländer.– På den gamla goda tiden, när det handlade om paraboler.Nu har alla en parabol i handen i din telefon där du har allt och du kan välja allt själv. Du kan leva i din värld. Unga människor är del av subkulturer som är globala. Att försöka integrera svensksvenska ungdomar in i det vuxensamhället, med de normerna, det är en stor utmaning i det här medielandskapet. Kina gör någonting sånt här nu, mot uigurerna i landet.– Kanske inte det då.Jag menar bara att Kina har kvar sin statliga repressionsapparat. De har gått mycket längre såklart, men de har en kapacitet inom staten som den svenska staten saknar gentemot sin befolkning. Vi hade större statlig kapacitet förr.– Jag hör vad du säger och nej, att rakt av kopiera Gunnar och Alva Myrdal, Per Albin Hansson och den tiden går inte. Men man skulle kunna koppla försörjningsstöd till prestation. Inom en snar framtid kommer vi ha ungefär en miljon människor i utanförskap. Redan nu, men snart kommer en större andel svenskar resonera som han på Svenskt Näringsliv: Vad fan får vi för pengarna? Om vi har en miljon som inte gör rätt för sig utan vi bara finansierar deras levnad. Man skulle kunna få människor att borsta tänderna och äta tomater, om man gör det genom att använda pengar som ett språk.Här blir jag lite vänster. En gammal myt eller slagord var att invandrarna kommer hit och tar våra jobb. Men det är inte det man säger nu. Något som däremot stämmer, det finns en sketch i Grotesco där svennen skiftar mellan att prata om invandrare och robotar, att det är läskigt att de är överallt och tar våra jobb. Det ironiska är att han har rätt i satiren, för robotarna har tagit våra jobb. En anledning till att produktiviteten på en bilfabrik i Sverige har stigit flera tusen procent under de senaste fyrtio åren är inte att arbetarna har blivit mer produktiva utan att det har kommit robotar. Människorna som har kommit hit kanske vill göra rätt för sig men om vi spolar tillbaka till 1990-talet eller tidigare, var folk kanske mer främlingsfientliga och tyckte ”kom inte hit”. Men det fanns vägar in i samhället genom jobb, du kunde gå i skolor där det fanns majoritetssvenskar. Idag kommer människor, även om de har den bästa viljan ibland, till skolor som är problemtyngda. Även om du tillhör majoriteten som sköter dig är det en väldigt tuff miljö. Det finns färre jobb och de som finns har låg status. Du kan inte komma till ett industrijobb och få en helt okej lön, många jobb är städjobb och likande. Jag tänker att arbetslinjen, även om jag håller med om den på ett moraliskt plan, är tuffare idag än vad det var då. Och det är tuffare i Sverige som har så få lågkvalificerade jobb, jämfört med andra länder som har fler. Jag vet inte vad jag försöker säga.– Jag förstår. Det är ett långt resonemang man kan gå in på men min poäng med att koppla försörjningsstöd till att du gör rätt för dig, det kan vara utanför kollektivavtalet. Du kan jobba, gå i skolan några timmar, se till att det är rent i områden. För att få barnbidrag eller soc-bidrag eller bostadsbidrag gör jag också det här och det här. Och att samhällsorienteringen som finns blir striktare, att man verkligen tar till sig och visar att man har gjort det. Att den på något sätt kopplas till försörjningsstödet. Pengar är ett språk alla människor förstår.Tack, Mustafa Panshiri, för att du var med i Rak höger.– Tack, Ivar.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

FONTÄN ORGASM OCH DELVIS POJKVÄN Ny startar vår sommar säsong! Häng med på sommarens alla äventyr här i sverige! Första avsnittet pratar vi allt om galna sex helger i vegas till sökes av pojkvän!