Podcasts about Ockelbo

Bertil Bengtsson är 98 år och har varit professor i juridik och domare i högsta domstolen. Han jobbar fortfarande och allra helst på tåg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Han har skrivit 35 böcker om juridik, varit professor i Uppsala och Stockholm, och domare i högsta domstolen. Numera arbetar Bertil Bengtsson bland annat för justitiedepartementet. Han har årskort i 1 klass för att kunna ta vilket tåg som helst, och sitta där och jobba. Vi följer med på en tur till Gävle, och Bertil Bengtsson åker den här dagen vidare till Ockelbo. Vi träffar också Bertil och hans fru Solveig, 100, hemma i Uppsala. Hon tror att promenader, nyfikenhet och reslystnad hållit dem båda igång så långt upp i åren.Programledare: Camilla Widebeckcamilla.widebeck@sverigesradio.seProducent: Lars Broströmlars.brostrom@sverigesradio.se

Hur var det möjligt? Hur kunde ett barn försvinna spårlöst i lilla Ockelbo?Källor:Erikas mördare jagades i två år – reportern som följde fallet minns tillbaka: "Inget har berört mig så mycket" – ArbetarbladetErika kom aldrig hem igen (aftonbladet.se)Perslundaskolan— Ockelbo kommun1979 – Svenska MordfallSvD 1979-05-16SvD 1979-06-05SvD 1979-06-22SvD 1981-05-06Support till showen http://supporter.acast.com/historiska-brott. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En stor dag idag, Jonas fyller nämligen år! Duvorna är tillbaka, men denna gången i Barcelona och det finns ingen som kan duvor som Hasse. Snart är det semestertider och vi hjälper er att rädda semestern. Våra lyssnare tipsar om vart man inte ska åka och ska du åka till Ockelbo så glöm inte ta med säng och tv...!

Vi möter ultralöparen Elov Olsson från Ockelbo som med ett nytt svenskt rekord på 100 Miles berättar om själva loppet och om sig själv! I samarbete med Stadium presenterar RW en skoguide om snabba skor. LG känner sig het så lyssna och värm er av honom! --

Annelie i Sandviken får handfast hjälp i trädgården av grönsaksodlaren Jack, Fredrik berättar hur man tar fram nya potatissorter och Maj-Lis pratar kylskador. Anneli Walfridsson i Åsunda utanför Sandviken är en av deltagarna i det nystartade projektet Odlings-pt (personlig tränare i odling) som Studiefrämjandet Mitt och Västra Gästriklands samhällsbyggnadsförvaltning ligger bakom. Det går ut på att få fler i Sandviken, Hofors och Ockelbo kommuner att våga börja odla ätbart, utveckla det man redan har eller finlira på högre nivå. Varje deltagare blir sammankopplad med en personlig tränare i odling, professionell lokala odlare, som hjälper till med planering, handfasta råd och hembesök. Jack Hicks som hjälper Anneli är grönsaksodlare i Sandviken och hans och Annelis mål är att få till bättre bevattning, välja rätt platser på tomten och justera gödslingenFredrik Reslow jobbar som växtförädlare på SLU i Alnarp och han jobbar med att ta fram en helt ny svensk potatissort - mer tålig mot skadegörare och härdigare i kallare klimat. Han berättar om växtförädlarens enträgna jobb att ta fram nya bättre sorter, där utseende är av största vikt. Växtskyddsexpert Maj-Lis Pettersson svarar på lyssnarfrågor bland annat om tjältorka som drabbat rhododendron. Har du en fråga? Mejla oss: odla@sverigesradio.seProgramledare: Gustaf KlarinProducent och reporter: Åsa Wistedt

Kick and Rush tar ut Englands startelva till VM 2030 – här är spelarna som ska ta fotbollen tillbaka hem.

Den senaste tiden har bastuns vara debatterats flitigt med tanke på de stigande elpriserna och de ändliga resurserna. Men det finns andra aktualiteter på ämnet, till exempel vad bastandet kan ha för hälsofördelar. Vad kan man vinna på en varm kroppstemperatur? När vi sätter oss i bastun blir vi varma, och eftersom kroppen vill ha en konstant temperatur börjar vi svettas, de ytliga kärlen vidgas och hjärtat slår snabbare. Det är ungefär samma effekt som när vi sticker ut och springer, säger Hans Hägglund, bastudoktor, överläkare och professor. Det som han beskriver, stimulerar i sin tur hormonsystemet, nervsystemet och immunförsvaret. Man kan också se att blodtrycket går ner och att det finns en antiinflammatorisk effekt.  Om man tittar på registerstudier från Finland visar de att bastubad minskar risken för hjärt-kärlsjukdom, stroke och demens, säger Hans Hägglund. En trogen bastubadare är Peter Lindgren som vi träffar vid bybastun i Norrbo utanför Ockelbo. De är en liten grupp män som traditionsenligt bastar varje lördag klockan 17. Det är framförallt gemenskapen, ibland är vi tre stycken, men oftast fem och det är ju trevligt att sitta och prata, säger han. Gäster i programmet: Hans Hägglund, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset och professor vid Uppsala universitet, Jens Linder, matskribent, som skrivit en bok om bastu och Abram Katz, professor i idrottsvetenskap vid GIH.  Programledare: Ulrika Hjalmarson Neideman

Patrik och Patricia åker på semester i en lånad husbil för att se sig om och ta geocacher i bland annat Bollnäs, Ockelbo, Arboga och Örebro.Detta är ett avsnitt med nedklippta dagboksinlägg från Patreon.This episode is SwedishLike Found It! Podcast on Facebook: /founditpodcastFollow Found It! Podcast on Instagram: @foundit_podcastFollow Found It! Podcast on Twitter: @founditpodcastSupport us on Patreon: www.patreon.com/founditpodcastSupport us on Ko-Fi: www.ko-fi.com/founditpodcastVisit our official homepage: www.founditpodcast.seE-mail us: contact@founditpodcast.se  Bonus content on Patreon Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi spelar bingo igen! För att gå i mål behöver vi samla in fem specifika berättelser från lyssnarna. Bland annat nån vars husdjur har en oväntad förmåga i Arboga och nån som kan härma sin ko i Ockelbo. Kommer det gå vägen?

Svenska Andrea fast på avskurna Tonga efter vulkanutbrottet pappa Peder väntar på att höra hennes röst igen. Överläkaren Johan Styrud svarar på lyssnarnas frågor efter två år av pandemi. Så pratar du med dina barn om sex och sexualitet. Reporter Lasse Persson besöker hovformsspecialisten Brigitta i Ockelbo. Ansvarig utgivare: Sofia Taavitsainen.

Varje dag i december fram till jul kommer det komma ett avsnitt av podden med en saga. I år har kalendern dessutom ett tema, varje avsnitt utgår från ett av Sveriges 25 landskap, och sagan i avsnittet har en anknytning till landskapet. Dagens berättare: Bea Edsvik Dagens landskap: Gästrikland Dagens landskapsdjur: Tjäder Dagens landskapsblomma: Liljekonvalj Kända orter i landskapet: Gävle, Ockelbo, Storvik Dagens saga: Med döden som fadder, hittad av mig i Sagor från Svenska landskap av Ulf Palmenfelt

I detta avsnitt pratar jag med Svenska Ishockeyförbundets Generalsekreterare Johan Stark. Johan har en gedigen idrottsbakgrund med en aktiv karriär inom Basket på elitnivå som både aktiv och ledare. Han har också varit generalsekreterare på Svenska Basketförbundet samt klubbdirektör i Brynäs IF som har stark hockeytradition och kultur.Vi pratar om Johans bakgrund som basketspelare och hans uppväxt i Ockelbo, hans arbete inom basketen både som avlönad men även som ideell ledare och utmaningar som finns med att vara ledare. Sedan kommer vi in på varför han sedan valde att hoppa på arbetet som klubbdirektör för Brynäs IF inom ishockeyn och efter en sejour i Basketförbundet är han numera generalsekreterare för Ishockeyförbundet. Han berättar om sin syn på ledarskap i allmänhet sedan kommer vi in på ishockeyns utmaningar både sportsligt men även förbundets arbete med rätt attityd och ledarskap. Johan är en mycket klok man som jag är säker på är rätt person att leda hockeyn in i framtiden och lotsa verksamheten i rätt riktning för att bibehålla sin popularitet men även utveckla idrotten i en positiv riktning.Vi pratar också om viktiga ämnen som tidig specialisering, tidig utslagning, TV puckens vara eller icke vara samt hur han ser på sommar camper och privata initiativ. En naturlig fråga är i detta sammanhang också att prata om ishockeyns tillgänglighet som sport och utmaningen med att få den tillgänglig för alla.Vidare samtalar vi en del om idrottens tävlingsmoment och hur synen är på att räkna mål och ha serier.Stort tack till Johan Stark för ditt deltagande i Vintersportpodden och jag önskar dig all lycka att leda ett av Sveriges populäraste sporter och förbund i framtiden! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Elov Olsson (31) er en av Sveriges mest meritterte og allsidige ultraløpere. Han har representert hjemlandet i VM 100km, terrengultra og 24-timers. Han har løpt og hevdet seg i mange av "klassikerne" som feks Western States, Ultravasan, Comrades, UTMB, Transgrancanaria, UTC og Black Canyon. Elov begynte med løping i voksen alder etter at en heftig kneskade ødela slopestyle-karrieren hans. Han var ute i to år og brukte løping som opptreningsverktøy. Sammen med barndomskompisen Johan Lantz begynte de å tøye strikket og meldte seg på halvmaraton, maraton og etter hvert ultra. Siden har det bare ballet på seg. Elov, Johan og lillebroren til Johan, Joacim, holder til i Gävle og Ockelbo i Sverige. Sammen er de "Ockelbomaffian", et bittelite crew med kompiser som pusher hverandre i senk hver eneste dag.Det skal ikke mange løpere til for å danne et sunt og heftig treningsmiljø, folkens. Bare se på Ingebrigtsen-brødrene, Sky Blazers, Coconino Cowboys eller Mudane Team.Denne episoden ble spilt inn og publisert på Patreon 13. november 2020. Ha det i mente når du hører på episoden. PatreonResten av denne episoden og resten av NEDA-biblioteket finner på patreon.com/nedaproject.Kontakt:https://naerdetalvor.no/eplehans@gmail.com+47 928 41 558NEDA på instagram (@neda_podcast)NEDA på FacebookHans Kristian på instagram (@hanserino)Support the show (https://www.patreon.com/nedaproject)

I det andra gästavsnittet får du möta Helena och Maria som driver Trädgårdsinteriör Gävle AB. Du får ta del av deras resa från anställning till eget företag. Om hur de fann varandra under Trädgårdsmästarutbildningen vid Wij trädgårdar i Ockelbo till hur det idag 10 år senare, driver ett av de mest anlitade företagen i regionen inom sin bransch. De delar även med sig av sina största utmaningar såhär långt och vikten av att vara sig själva.    Mer om Trädgårdsinteriör: www.tradgardsinterior.se   Kontakt: info@lindadahlqvist.com Brand & Photo: www.lindadahlqvist.com Mitt nätverk Freja-Kvinnor: www.frejakvinnor.se Bli medlem kostnadsfritt: https://www.frejakvinnor.se/medlemskap Skriv upp dig på väntelistan: https://www.subscribepage.com/vantelistaplusmedlem   Bli min podcast supporter via Patreon och ta del av exklusivt BONUSmaterial. Klicka här -> https://www.patreon.com/lindadahlqvist  

Vi sänder från en värmländsk lavskog med biologen Emma Enfjäll som ciceron. Vi får också höra om den övergödda Växjösjön som nu går fint att bada i. Programledare: Jenny Berntson Djurvall. Vår fältreporter Josefin Nilsson finns denna morgon i en värmländsk skog tillsammans med biologen och lavälskaren Emma Enfjäll. Tillsammans lär vi oss mer om lavarnas lite mystiska liv och vad de säger om naturen runt oss. Dessutom pratar vi mer om vad det är med lavarna som är så trollbindande. Och så får vi följa med på resan från sjuk till frisk sjö. Mitt i stan, i Växjö i Småland, ligger Växjösjön som sedan 1800-talet fått ta emot orenat avlopp och andra utsläpp. Synder som det tagit lång tid att bli kvitt. Det har krävts en kombination av åtgärder men i dag har den övergödda sjön blivit en klarvattensjö. Det är älgjaktstider nu. Men hur många älgar finns det egentligen i Sverige? Det finns flera metoder för att uppskatta populationen, och vi följer med två biologer ut i skogarna norr om Ockelbo för att kolla in hur åtelkameror kan användas för att räkna antalet älgar. På tal om älgar. Många svampplockare och andra skogsvandrare har träffat den envetna älglusen, eller hjortlusflugan som den egentligen heter, i höst. Tanken är att den ska landa på en älg eller ett annat hjortdjur, tappa sina vingar och bo in sig tätt intill huden under pälsen. Men så landar den alltså på oss ibland. Vi ringer upp Jonas Malmsten, veterinärmedicinsk expert vid SLU, för att höra mer om detta fascinerande djur. I veckans kråkvinkel går Lisa Henkow och handlar. Tar upp ett paket kex och sätter tillbaka det. För hon minns mötet med orangutangerna på Sumatra och resan till dem - genom ändlösa palmoljeplantager. Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

I dagens avsnitt bland annat: Omvärlden reagerar på konflikten om Nagorno-Karabach, Donald Trump friskförklarad, Synsam flyttar tillbaka tillverkningen från Kina till Sverige, gensaxen CRISPR/Cas9, svarta hål och amerikansk poesi bland årets nobelprisvinnare samt dansk forskningsrapport förklarar svenska dödsfallen från Wuhansjukan https://radio.bubb.la/torsdag-8-oktober-2020/ Länkar som diskuterades i dagens sändning: Förband ur den av Turkiet stödda nationella Syriska nationella armén strider nu på Azerbajdzjans sida i kriget mot Armenien om kontroll över Nagorno-Karabach, styrkorna har tidigare också opererat som Turkiets legosoldater under inbördeskriget i Libyen Friskförklarad Donald Trump skrivs ut från militärsjukhuset Walter Reed och ses posera på Vita husets balkong, tar rakryggad och med triumfatorisk hållning av sig ansiktsmasken under vad som av MSNBC beskrivs som ett “Mussolini moment”, CNN målar upp situationen som något som hör hemma i totalitära Nordkorea Glasögontillverkaren Synsam flyttar produktionen från Kina till Ockelbo, bygger ny fabrik som ska producera en miljon glasögon årligen, orsakerna till flytten är Ockelbos historia av entreprenörskap, läget samt klimatet, satsningen ger inledningsvis 150 nya arbetstillfällen Nobelpriset i litteratur 2020 till amerikanska poeten Louise Glück för hennes sökande efter det allmänmänskliga med hjälp av antika myter och klassiska motiv och för en förmåga att förena det personliga med det universella Nobelpriset i kemi tilldelas Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna för utvecklingen av gensaxen CRISPR/Cas9, som inte bara revolutionerat grundvetenskapen utan även växtförädlingen och kommer att leda till nya medicinska behandlingar Nobelpriset i fysik delas ut till Roger Penrose för upptäckten att bildandet av svarta hål är en konsekvens av den allmänna relativitetsteorin och till Reinhard Genzel och Andrea Ghez för upptäckten av ett supermassivt kompakt objekt i Vintergatans centrum Folkhälsomyndigheten hävdar svenskar blivit för slappa och förklarar att nuvarande coronarestriktioner kommer ligga kvar minst ett år, generaldirektör Johan Carlson skönjer viss trötthet hos människor, men tycker sig inte se vrede och aggression likt i övriga Europa, flaggar för lokala restriktionspaket som innebär begränsning av kollektivtrafik och förbud mot att befinna sig i affärer om det inte handlar om att handla mat Working Paper: Exceptionally Many Vulnerable – ‘Dry Tinder' – in Sweden Prior to COVID-19

Skoterklubben Barockaas i byn Bålforsen utanför Lycksele ligger i fejd med ärkerivalen Dirty Fingers med högkvarter i byn Flakaträsk. Är skotermärket Ockelbo eller Lynx bäst? Hur ska striden avgöras? Byarna Bålforsen och Flakaträsk ligger bara ett stenkast ifrån varandra utanför Lycksele. Dirty Fingers i byn Flakaträsk hyllar det finska skotermärket Lynx. Ingen i byn kör något annat. Barockaas i Bålforsen  däremot, kör inget annat än Ockelbo, ett kultförklarat svenskt skotermärke. Inget försök att smutskasta motståndarens märke är för lågt för att användas och på var sin sida i striden står klubbarnas ordföranden Pastorn och Presidenten. Henrik Martinell har följt skoterfejden på nära håll och skildrar vad kärleken till en skoter kan ställa till med. P4-Dokumentären Skoterfejden är gjord av Henrik Martinell 2009. henrik.martinell@sverigesradio.se

2018 utsågs Ockelbo kommun till en av landets sämsta kommuner att bo i av tidningen Fokus. Reaktionerna blev starka och många invånare tyckte att utnämningen var orättvis. Det fick kommunens kommunikatör Sofia Wike att sätta igång arbetet med att utse ambassadörer för kommunen, under hashtaggen #BästMedOckelbo. För att ge en annan bild av kommunen. Något som blev en succé! Här gästar Sofia podden för att berätta om arbetet, filmerna som gjordes och varför ambassadörer är ett mycket bättre val än influencer. Och på vilket sätt kommunen har nytta av att Prins Daniel kommer från just Ockelbo. Mer om Ockelbos arbete med ambassadörer här: https://www.ockelbo.se/Invanare/Nyheter/Nyhetsarkiv/Nyheter-2019/2019-maj/BastMedOckelbo/ Fotnot: Sofia Wike arbetar numera som kommunikatör för Sandviken energi. Ha en god lyssning! /Anders och Linus ----------------------- Vi är tacksamma för synpunkter och feedback. Vi tar även gärna emot tips på ämnen och gäster i vår podcast. Eller så kanske du vill att vi ska komma till din arbetsplats och snacka media och kommunikation? Kontakta oss på: svenssonmattisson@hotmail.com Följ oss på Facebook: facebook.com/svenssonmattisson

Första gången som jag träffade Elov Olsson och Johan Lantz var 2014 då jag var med Erik Ahlström upp till Björkliden för att jobba med Sweden Skyrace. Ända sedan dess har en intervju med grabbarna från Ockelbo legat på bordet men alla bokningar har av olika anledningar skjutits på framtiden.Så en kväll i början av juli kunde jag rulla in i Ockelbo och spela in ett långt snack med två tredjedelar av Ockelbomaffian.Vi pratar om hur de egentligen lärde känna varandra. Om hur de fann varandra över skidåkningen och hur Johan introducerade Elov för Big Jump och Slopestyle i Kungsberget. Under ganska många år var detta deras sport och de tävlade bland annat mot Henrik Harlaut.Vi pratar om hur Elov skadade knät och hur en vadslagning gjorde att Johan körde Vasaloppet och började få upp ögonen för uthållighetsporter. De tog sedan de första riktiga löpstegen 2011 men redan samma höst levererade Johan halvmaran på 1:15. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Hur mycket av Aftonbladets så kallade miljardnota är egentligen skumpa, spa och starksprit? Dagspressens kris får informatörer att sköta bevakningen. Har naturen verkligen sin gång i BBC Planet Earth? Aftonbladets ihopklumpade miljardnota Sigvard Marjasin, Mona Sahlin, fackförbundet Kommunal. Många är dom som hängts ut och avgått efter att medier nagelfarit deras användande av kontokort. Det brukar kallas kvittojournalistik och är en gammal klassisk murvelgenre. Få saker skapar så mycket upprördhet. Inte minst blommar löken när det är våra surt förvärvade skattekronor som går till sprit, fest eller till och med strippor. I en stort uppslagen granskning av det offentliga Sverige har Aftonbladet nu slagit till igen. Dom slår fast att det läggs 5,7 miljarder skattekronor på representation, kurser och konferenser. Varje år! Granskningen kryddas med lockord som champagne, massage och lyxresor. Men trots att flera vidlyftiga middagar kommit upp på bordet, får granskningen också kritik. När allt läggs i en hög hur tydligt blir det då för läsarna vad som handlar om spritnotor och vad som gått till helt legitim personalutbildning? Vår reporter Jonna Westin har tittat närmare bakom siffrorna. Kommunanställda tar över kommunbevakningen på vita fläckar Den senaste tiden har det inte saknats oro för konsekvenserna av att många lokaltidningar går på knäna eller helt enkelt läggs ner. Politiker i alla läger, debattörer men också medborgare har alla hissat varningens flagg. Det ser olika ut i vårt land, men klart är att vissa kommuner, dom som har kommit att kallas vita fläckar, har hamnat i sådan skugga att det inte finns någon regelbunden bevakning alls. Vi har i veckan besökt prinsens hemstad Ockelbo där det numera är kommunens informatör som står för nyhetsuppdateringen. Men inte i tidningen, utan i kommunens egen Facebookgrupp. Reporter: Fredrik Helgesson. Ska naturens gång ha sin gång i naturdokumentären? Ända sedan TV:s barndom har en genre trängt extra djupt in i publikens hjärtan. Och det har runt om i världen, under mer än ett halvt sekel, varit samma röst som varit vår ledsagare. Vi tänker förstås på naturfilmen och på BBC:s Sir David Attenborough. I veckan fick vår åter ett exempel på hur mycket naturfilmer kan engagera. Reaktioner i sociala medier fick ärevördiga BBC att erkänna att man brutit mot en av sina egna etiska regler. Lasse Truedson åkte till mannen vars röst vi alla hört så många gånger alltså SVT:s naturprofil Henrik Ekman för att få svar på frågan som engagerat så i Storbritannien. Ska en naturfilmare ingripa i naturens gång, för att göra vår värld lite mindre vild?

Under 1600-1700 talen utkämpades många strider vid de svenska gränserna. Ärkefienderna var Danmark och Ryssland. Krigen var brutala, människor och boskap slaktades, gårdar brändes och många flydde. Olof flydde kriget och överlevdeDen här säsongen har Släktband uppbrott som tema. Det har handlat om människor som till exempel brutit upp från sina hem, sitt äktenskap eller invanda mönster.Flera av dom exempel vi haft uppe har handlat om människor som brutit upp av fri vilja, men i dagens program ska vi berätta om några familjer som drevs på flykt från sina hem och gårdar för att kriget kom.Under 1600- och 1700-talen utkämpades många strider på svensk mark. I öster mot Ryssland och i den södra landsändan och den västra mot ärkefienden Danmark.I det här programmet berättar vi om två familjer som drabbades, en av ryssen och en av dansken. Och vi börjar i Värmland där general Gyllenlöve i slutet av 1600-talet brände ner och slog sönder allt som kom i hans väg. Som i Sillbodal där hans trupper gick in för att förstöra så mycket som möjligt. Inte bara gårdarna och deras livsviktiga ugnar utan också sädesförråd, kläder och kreatur.Bergerud: Järnen af ugnarne nerertagne Boda: förlorat 3 hästar, 2oxar och 2 stutar. Ugnarne nederslagne Bön: Ugnarne nederslagne Gunnerud: all boskap rövad. Ugnarne nederslagne Hångstad: Husen ruinerade och ugnarne nederslagne, Högsäter: Förlorat 3 hästar, all annan boskap, kläder och mat, Klevan: Förlorat 1 häst. Ugnarne nederslagne Olerud: Förlorat 2 hästar och kläder Sundshagen: Ugnarne nederslagne Vikene: Förlorat en häst och en not. Det här är ett protokoll från Häradsrätten i Nordmark som berättar om plundringen av Sillbodals socken 1676. Att ta ner ugnarna, som det berättas om, är sannolikt ett sätt att se till att ingen i den trakten kan få tag i det livsnödvändiga brödet. På det sättet skulle Gyldenlöwes trupper se till att den svenska armén inte skulle kunna ta sig till Norges huvudstad. Det var ju annars Bohuslän danskarna ville ta tillbaka, Värmland var bara en bricka i spelet, där man brände gårdar, dödade människor och kreatur och där de som hade turen att överleva drevs på flykten.De danska trupperna kom till Värmland i två omgångar, 1676 och så en gång till i en överraskningsmanöver tre år senare.Den gången gick hären över Östmark, och där bodde bland andra familjen Oinonen.- De blev ihjälslagna, och hemmanet blev nedbränt, berättar släktforskaren Gunn Höij.Det är hennes man som stammar från familjen Oinonen, en familj som kom till Sverige från Finland ungefär år 1600. De var kunniga i svedjebruk och lockades till Sverige av kronan. Det var Per Pålsson, den äldste i familjen, som kom först. Till att börja med slog han sig ner i Hälsingland. Han var den förste som kom från Finland, då flyttade han till Ockelbo. När hans hustru dog så flyttade han till Östmark i Värmland när han träffade en ny kvinna som lockade honom dit, berättar Gunn Höij.Familjen hamnade precis på gränsen till Norge på en plats i Värmland som heter Mulltjärn. Per Pålssons barn från första äktenskapet var redan vuxna, en av dem, Per, hade redan själv fru och en son. De följde nu med till Värmland.Familjen försörjde sig på att bruka jorden där de slagit sig ner. Men när sonsonen till Per Pålsson Oinonen hade hunnit upp i tonåren skulle allt slås sönder.  Det var då Gyldenlöwes trupper kom till Värmland för andra gången. Kenneth Larsson är historiker vid Karlstads universitet och han menar att det andra anfallet var mycket mer förödande för värmlänningarna än det första. Första gången verkar de ha haft en viss beredskap, medan det kommer helt överraskande andra gången. Därför slog det mycket hårdare, säger han. Överraskningen fungerade. General Gyldenlöwe själv beskrev förödelsen så här:I en straekning langs grendsen af 14-15 mils laengde och 5- 6 mild bredde findes ikke 20 huse tillrest. Möjligen skryter han en smula, generalen, men han hävdar alltså att bara enstaka hus, kanske 20 stycken, fanns kvar längs den värmländska gränsen till Norge efter härjningarna. Både människor och djur hade dödats, gårdar hade bränts ner, och många värmlänningar hade drivits på flykt. Kenneth Larsson tvekar inte att kalla krigföringen den brända jordens taktik.- Det är helt klart så. Det gällde att få bort alla tänkbara försörjningsmöjligheter både för befolkningen och för den svenska armén. - Jag har inga siffror men vet att många flydde, andra blev tillfångatagna och transporterade som gisslan till Norge. Jag har ett exempel på en bonde som återkommer till tinget hösten efter kriget, och han beskrivs som alldeles utfattig och utan förmåga att försörja sig. Han och hans son har suttit i fångenskap i 7 månader och en fjärdedels månad. Man gjorde så för att se till att det inte skulle gå att skapa några uppbåd, alltså folk som kunde försvara sig.En av de många som flydde från kriget i Värmland var sonsonen i familjen Oinonen, den nu femtonårige Olof. Han lyckades ta sig över gränsen till Norge, och där höll han sig undan i fem hela år. När han kom hem var han en vuxen man och gick till tinget för att få tillbaka sin fars och farfars gård.- Han hade alltså hållit sig gömd i Norge efter faderns död och krävde nu arv till Mulltjärn, berättar Gunn Höij.  Hur det gick till när Olof kom undan, det vet inte Gunn, men gissar att han helt enkelt hade tur och inte var på plats när trupperna kom. Gränsbor brukar inte gilla krig eftersom det oftast är de som råkar mest illa ut, så Olof fick säkert hjälp av folk han kände sedan tidigare, kommenterar Kenneth  Larsson. Vid den här tiden var idén om nationalitet mest en sak för adeln och kungahus. För vanligt folk spelade de ingen roll om det var svenska eller danska trupper som härjade. - Man var först och främst sockenbo, därefter häradsbo och möjligen kände man nåt för länet och landskapet.Det mest absurda med Gyldenlöwes andra anfall på Värmland, det som bland andra drabbade familjen Oinonen och som var så förödande för vanligt folk, det var att det kom så sent att det inte spelade någon som helst roll för krigsutgången. Kriget är förlorat för danskt vidkommande, så möjligen är anfallet i Värmland ett sätt att ge sin fiende en sista knäpp på näsan, tror Kenneth Larsson. Han har undersökt vad som hände med gårdarna i Västra Värmland efter Gyldenlöwefejden. Han har framför allt tittat i mantalsboken som ju för bok över människors möjlighet att betala skatt. Som exempel tar han fram Silleruds socken, som faktiskt ligger ganska långt österut och alltså inte alls ligger direkt vid norska gränsen- Där kan man tydligt se hur antalet fattiga, vanförde och även soldater som har behov av hjälp, ökar under de här åren. Antalet fattiga ökar med fyra gånger under 1674-79.- Jag hittade en anteckning i Häradsrätten 7-8 månader efter härjningarna. Det handlar om en far och son som tagit sig tillbaka efter att ha suttit i fångenskap. Under tiden har deras gård legat Öde och osått. De beskrivs som Alldeles utfattige och saknar förmåga att försörja sig själva. Domboken är full med såna här exempel på människor som har mist stora värden, allt ifrån att gården är bränd till att man mist boskap eller skörd.Trots att Olof Oinonen alltså höll sig undan i Norge under flera år, så får man nog ändå utgå från att de flesta värmlänningar som flydde undan Gyldenlöwes trupper tog vägen österut. Det vet man därför att de kom tillbaka efter kriget och krävde att få bosätta sig på sina gamla ställen igen.När ryssarna kom flydde ålänningarna hals över huvud Händelserna i Värmland utspelade sig 1679. Om vi förflyttar oss 35 år fram i tiden, till 1714, och till Åland, som då tillhörde Sverige, bodde där vid den här tiden en 12 årig flicka som hette Anna Stephansdotter. Hon kom att hamna i den stora flykten sensommaren 1714 när i stort sett alla ålänningar som kunde flydde hals över huvud i små båtar mot Sverige. Ryssen hade kommit och ockuperade Åland.En del av flyktingarna hamnade på Lindingö och Anna var en av dom. När sen ryssarna gav sig av 1721 återvände många till sina hem och gårdar av vilka många blivit plundrade och förstörda.Men Anna Stephansdotter blev kvar på Lidingö och i dag många år senare bor hennes släkting Jan Malmstedt där. Han forskar i både öns och familjens historia och har bland annat skrivit boken "Lidingöhistorier".- Man vet ganska lite om henne, men man vet att hon var född på Åland 1702. De flesta av de åländska flyktingarna som kom hit till Lidingö var från socknen Finström och byn Grävström och andra kom från Bamböle. Så en god gissning är att det var därifrån hon kom. Hon bör ha varit 12-13 år när hon kom hit som sannolikt ett ensamkommande flyktingbarn, säger Jan Malmstedt.Det var under det stora nordiska kriget som Ryssland angrep östra Sverige, det som i dag är Finland, och bit för bit tog sig längre västerut tills de 1714 angrep Åland. Ockupationen varade i sju år, men det var under de första åren som allra flest ålänningar lämnade gårdar och hem och flydde därifrån. På den tiden bodde det omkring 250 personer på Lidingö, fördelade på ungefär 25 gårdar. En stor skillnad mot dagens över 40 000 Lidingöbor! Det hundratalet åländska flyktingar märktes alltså tydligt och bidrog till en markant befolkningsökning. Flyktingarna fördelades på de olika gårdarna och fick förmodligen hjälpa till med arbetet och livet på dem.- Jag skulle tro att de var ungefär samma sorts människor som de som bodde här, samma typ av fiskare och småbönder. Det är nog fel att säga att det var en lätt sak att inplacera dem här, men när man tittar på var de hamnade på just Lidingö, så ser man att de placerades ut på öns alla gårdar. Stora gårdar hade fler ålänningar och mindre gårdar hade färre. Man kan ju beräkna att det måste ha varit minst ett hundratal ålänningar som inkvarterades där. Men det var ju människor som kunde det här med fiske och jordbruk, så jag skulle tro att man ganska lätt klarade av att ge dem någonting att syssla med, säger han.Kanhända kände några av ålänningarna och lidingöborna varandra, eftersom ålänningarna brukade segla till Stockholm för att göra affärer och sälja varor som ved, fisk och fågel.Väl på andra sidan Ålands hav kunde de åländska flyktingarna andas ut efter en många gånger farofylld och snabb flykt. De som däremot inte lyckades komma undan den ryska framfarten kunde få möta riktigt otäcka öden, berättar Jan Malmstedt. Det var inte ens självklart att överleva själva flykten över havet. I kyrkböckerna står det att läsa om begravningar av flyktinglik, personer som omkommit under flykten. Vintertid hände det att folk förfrös både händer och fötter. Andra lyckades aldrig ta sig västerut från Åland utan tillfångatogs av ryssarna och fördes österut, antingen till Ryssland eller ända bort till mellanöstern för att bli slavar.Men i Olofsmässotiden då ingen wiste deraf förrän Fienden war infallen i landet, blef nu så hastigt flyckt, att de som hade fartyg med plats kunde få något med sig undan fienden, men den som icke hade fartyg blef en del af fienden öfwerfallen och på ett grufweligit sätt hanterade en del af dem kom omsider undan med blåtta lifwet till en fremmande ortSå skildras de svårigheter och vedermödor, som bristen på lämpliga båtar orsakade ålänningarna, i en åländsk skrivelse. - Det vet man ju att det var en flykt hals över huvud, mer eller mindre, säger Jan Malmstedt. Det är oerhört dramatiskt att tänka sig in i det.Och då är det ju inte så konstigt att väldigt få ålänningar, om några, vågade stanna kvar på sina öar under de ryska ockupationsåren. Möjligen stannade någon ålänning kvar och lyckades hålla sig undan ryssarna, men i stort sett tömdes Åland. Det är så som man beskriver det, säger Jan Malmstedt.Slutligen, sju år efter att Rysslands ockupation av Åland inleddes, slöts fred i Nystad år 1721. Det innebar att många ålänningar nu äntligen kunde återvända till sina hem. Men Anna Stephansdotter stannade alltså kvar på Lidingö även efter att freden slutits. Där gifte hon sig med lidingöbon och torparen Erik Olof. Det fanns givetvis även andra ålänningar som stannade kvar på den svenska sidan av Ålands hav, bland annat några präster som kom att betyda mycket för de åländska flyktingarna genom organiserandet av ett slags flyktingmottagning och flyktingsjukhus.- En av prästerna, Hedén, var boende på gården Ekholm. Där upptäcker man väldigt många både födda och döda, exceptionellt många för att vara en så liten gård. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att han hade ett flyktingläger och tog hand om sjuka flyktingar och då kan man kalla det flyktingsjukhus i någon mån, fortsätter Jan Malmstedt.Det åländska flyktingbarnet, Jan Malmstedts anmoder Anna Stephansdotter, levde alltså med sin Erik Olof på Lidingö. Tillsammans fick de flera barn, men endast ett av dem, sonen Olof Erik, överlevde barndomen. Han fick en dotter som fick heta Anna Greta, som i sin tur gifte sig med en viss Petter Malmstedt. Och så kommer det sig alltså att lidingöbon Jan Malmstedt har åländskt blod i sina ådror.- Det är faktiskt Anna det börjar med, hon är den första jag vet någonting om i min släkt och som går att hitta. Det är en säregen känsla.Programmet är gjort av: Elisabeth Renström och Anna-Lotta Hirvonen Nyström Uppläsare: Lars Carlsson, Jon Agerskov och Lisa Wall slaktband@sverigesradio.se   

Hur tänker Per Nilsson när han beställer en reklamfilm? Och vilket grepp är mest effektivt: att pajkasta eller berätta hur bra man själv är?Vid 31 år blev han kommunikationschef för Moderaterna "av en slump", om Per Nilsson får kalla det själv. Han växte upp i Ockelbo och har alltid haft en dragning till "där det händer" - och berättar hur man förändras med åldern."Det är höst i ett Sverige som börjar tvivla på framtiden", så har Per Nilsson valt att inleda reklamfilmen med Anna Kinberg Batra under Moderaternas höstkampanj. I Kommunikationspodden dissekeras och diskuteras Kommunikationschef Per Nilssons val av musik, färg, form, ton och tilltal.

Amelie försöker prata med sin katt. Rijal och Flora gästar Kims studio och pratar bland annat om idoler. Lukas från Ockelbo får träffa sina idoler: Medina.

Dagens radio bubb.la avhandlade Sydafrikas OS-drömmar, olaglig dans på Ockelbo marknad, den inställda debatten med Lars Vilks, finansministerns kompiskorruption, Coca Colas nazistproblem, orsaken att indisk mat är så god, gammelmedias fientlighet mot Israel och möjligheten att bygga magnettåg i Sverige – och självklart en hel del annat...

Sportsurr med Magnus och Sasse - Avsnitt 26.

Sportsurr med Magnus och Sasse - del 27.

Sportsurr med Magnus och Sasse - avsnitt 26.

Sportsurr med Magnus och Sasse - avsnitt 25.

Historien om Margareta Klipper som lurades bort från hemmet och hamnade på en fransk bordell har berättats i långa tider på öarna i Göteborgs norra skärgård. Om den är sann vet ingen, men säkert är att den har fungerat i avskräckande syfte. Runt förra sekelskiftet gjordes stora ansträngningar för att unga kvinnor inte skulle ge sig av hemifrån. Det man var rädd för var att unga kvinnor skulle bli offer för det som kallades för vit slavhandel. Flera föreningar, både i Sverige och utomlands arbetade för att upplysa och praktiskt hjälpa unga kvinnor som var på resande fot. Historien om Margareta Klipper Det berättas att Margareta Klipper var en kaptensdotter som kom från Instön, en ö innanför Marstrand. När hon förlorade sina föräldrar och sin bror hamnade hon på Björkö, lite längre söderut längs kusten. Där på en plats som heter Björkö huvud, kom hon i tjänst som piga hos en annan gammal Instö-bo, Anders Svensson. Hos honom och hans fru fick Margareta bland annat den viktiga uppgiften att ta hand om familjens lille son Alexander. Historien om Margareta Klipper och hennes hemska öde är som ett skillingtryck. Själva kulmen på berättelsen är placerad i augusti 1789. Bengt Knutsson som är hembygdsforskare på Björkö kan berättelsen väl. -Den här dagen i Augusti 1789 var Margareta ensam hemma, eftersom hennes husbondefolk hade gått iväg till grannarna tillsammans med barnen, berättar han. -Hon satt på farstutrappan när det kom två sjömän vandrande upp från hamnen vid Björkö huvud och de frågade om de kunde få köpa lite mjölk och ägg. De två berättade att de kommit till Björkö med ett franskt skepp som låg nere i hamnen, och efter en stund erbjöd de henne att följa med ner för att titta på skeppet. Det gjorde hon, och det visade sig vara ett fint fartyg med ett överdåd av lyx. De samma sig nere i salongen och hade trevligt, när det plötsligt kom en man och sa att de genast måste ge sig av till Kalvsund, som ligger ett par kilometer från platsen där de satt. -Men när de närmade sig Kalvsund påstod de plötsligt att de inte kunde gå in till Kalvsund utan genast måste ge sig av till sin hemmahamn i  Normandie. Det går förstås riktigt illa. Berättelsen om Margareta Klipper fortsätter med hur hon själv förstår hur illa det är ställt. När hon kom till Frankrike förstod hon att hon kidnappats och blivit föremål för vit slavhandel och skulle hamna på ett glädjehus, berättar Bengt. Hon arbetade på den franska bordellen i ett par år, när en kapten vid namn Paul Sand fick höra talas om henne och köpte henne fri. Efter ett år gifte de sig, de fick flera barn, och med tiden barn-barn. Det äldsta barnbarnet hette Edmund Sand och han blev lots i den franska hamnen Rouen. Och så kommer dagen då han ska lotsa ett svenskt fartyg in till kaj. -Edmund hörde att de talade svenska på båten, och snart stod det klart att den svenske kaptenen var från Björkö. Edmund bjöd hem honom för att han skulle få träffa sin svenska farmor Margareta, som blev överlycklig för att få livstecken hemifrån. Den svenske kaptenen, som sägs ha hetat Sven Nilsson, berättade för Margareta om allt som hänt hemma på Björkö under alla år hon hade varit borta. Hon fick veta att Alexander numer var en viktig man i Öckerö socken, med uppdrag som nämndeman och som därtill ägde nästan hela Björkö huvud. Kaptenen fick också med sig presenter hem till Björkö. Det var två stycken mangelträ. Det ena skulle Alexander ha, och det andra Alexanders äldsta dotter Anna-Britta. -Och det lustiga är att de här båda träna finns kvar än idag, berättar Bengt Knutsson, och tillägger skrattande: -Och det är väl det som gör att historien är sann – eller? Vi åker tillsammans åker Kerstin Lännerbo  på gården Björkö Sörgård, för att titta på en av de här franska gåvorna som hon har kvar  hemma hos sig. Kerstin är ättling till Alexander och hans äldsta dotter. Det är ett fint mangelträ med årtalet 1719 ordentligt inkarvat och Kerstin vårdar det ömt. -Det har alltid funnits här. Min mamma berättade att det var från Frankrike och att det kommit hit som ett livstecken från Margareta i Frankrike. Kerstin har aldrig använt mangelbrädan, men hennes farfar hade den alltid stående vid spisen och använde den för att skära sin tobak på baksidan. Och det är inte till salu, svarar hon bestämt. -Jag har inte råd att skänka det till hembygdsföreningen ens en gång, säger Kerstin Lännerbo. Bengt Knutsson visar mig platsen där Margareta Klipper skulle ha bott. Så vi traskar tillsammans längs en grusväg, ner till en havsvik vid Björkö huvud. Han pekar på en plätt och berättar att där bodde Nathan Odenvik, en ättling till Alexander, och den som har skrivit ner berättelsen om Margareta Klipper. Bengt berättar att Alexander har många släktingar på ön. -Jag skulle tro att det finns  4-500 stycken. Och på hela ön bor det bara ungefär 1500 människor, säger han. Nu är Nathan Odenviks hus borta, bara stengrunden finns kvar. Likadant är det med Alexanders gamla hus, bara stenkistan i botten ligger kvar på marken. Jag frågar om en av de många konstiga detaljerna i historien, nämligen vilket språk de pratade med varandra, de som kom från skeppet och Margareta, för det påstås att de kunde prata obehindrat med varandra. -Ja det sägs ju att de pratade svenska, men jag har också funderat mycket på det. Det är ju lite märkligt egentligen? Ja, det är mycket i den här historien som är märkligt. Den är full av detaljer men när man kollar dem lite mer ingående så finns det gott om luckor. En del av dessa luckor kanske Hjördis Dangardt på den lilla ön Fjällsholmen kan täppa till. Hennes ö ligger mitt emellan Instön och Björkö, och Hjördis Dangardt som är en mycket rutinerad släktforskare som vet allt som är värt att veta om livet på de här öarna i gamla tider.  Hon har försökt utröna hur mycket som går att belägga i arkivmaterialen av den här berättelsen. -Jag har kunnat belägga att Anders Svensson flyttade från Instön till Björkö huvud, och namnen på hans fru och barn stämmer också, berättar hon. -Men med Margareta Klipper är det värre. Det finns ingen med det namnet vare sig på Instön eller Björkö, och det går heller inte att hitta några personer som skulle passa in på hennes förmodade familj. Men att folkbokföringsmaterialet haltar under den här tiden är inte så konstigt. -Det gäller att komma ihåg att detta var en mycket märklig tid här på kusten, berättar Hjördis Dangardt. Två olika omständigheter sammanföll. Dels pågick en av de riktigt stora sillperioderna, och dels pågick den så kallade Port Franco, frihamnsperioden, på Marstrand som ligger nära alla dessa öar. När sillen kom till västkusten så kom också folk hit, i stora skaror från hela landet, i vissa socknar både dubblades och tredubblades befolkningsmängden. Ovanpå det hamnar Margareta Klipper-berättelsen alltså mitt i Porto Franco-tiden på Marstrand. Det var en tid om nästan 20 år då staden var fri från alla de restriktioner som annars rådde i landet. Här rådde handels- och religionsfrihet.  Här fanns inga skråbestämmelser och dömda brottslingar fick leva och verka på ön. Också öarna i Marstrands närhet påverkades av porto-franco bestämmelserna som avskaffades efter 20 år för att det blev för svårt att hantera situationen på ön. Men det finns ytterligare skäl till att Hjördis Dangardt tvivlar på historien. Just den här sommaren var Sverige i krig, och det låg örlogsfartyg och vaktade längs med kusten. -Jag ifrågasätter hur en båt kunde komma in till Björkö för att sedan ge sig av igen utan att någon hindrade dem, säger Dangardt. Utanför Björkö låg örlogsfregatten Venus för att bevaka kusten. -Jag förstår inte att Margareta skulle kunna sitta och titta på et fridfullt hav när det i själva verket var jättemycket rörelse på havet här ikring, säger hon. De båda mangelträn finns kvar på öarna skulle ju ha varit hemförda till Björkö av en kapten som hette Sven Nilsson och var från Björkö Sörgård. -Sven Nilsson i Björkö Sörgård finns inte, säger Hjördis Dangardt bestämt. Hon har letat i allt tillgängligt folkbokföringsmaterial och också letat efter folk som hetat Sven eller Nils och som skulle kunna vara far till Sven Nilsson, men inte ens det finns. Också Bengt Knutsson är lite försiktig. Historien låter helt otrolig så därför låter den ju osann. Men, säger han, var kommer mangelträna ifrån då? -Det brukar ju vara så med alla såna här gamla historier att någonting brukar vara sant i dem. Men vad som är sanning och inte, det är ju svårt att säga, slutar Bengt Knutsson. Föreningen Vaksamhet Den här typen av historier berättades mycket runt förra sekelskiftet. Vissa var säkert sanna medan andra diktades upp för att skrämma unga kvinnor så att de inte skulle ge sig av hemifrån. Det man var rädd för var att unga kvinnor skulle bli offer för det som kallades för vit slavhandel, det som Margatera Klipper råkade ut för. Flera föreningar, både i Sverige och utomlands, arbetade för att upplysa och praktiskt hjälpa unga kvinnor som var på resande fot. Ann Hallner som är doktorand i historia vid Stockholms Universitet har i sin forskning bland annat stött på föreningen Vaksamhet. - Föreningen Vaksamhet startade 1903 i Stockholm och fick en filial i Göteborg lite senare, berättar Ann Hallner. - De samarbetade med flera nationalkommittéer mot vit slavhandel som fanns i Europa, Nordamerika och Sydamerika. Anledningen till att Vaksamhet startade består av två berättelser berättar Ann Hallner. Den ena är från England där många av den här typen av föreningar fick sin början. - Där började man prata om vit slavhandel redan i slutet av 1870- talet efter att ha upptäckt att många engelska unga flickor hade kidnappats eller förts till Belgien. För att undersöka om det var sant köpte journalisten W.T. Stead en 13- årig oskuld från landsbygden för fem pund. Flickan såldes sedan till en bordell där journalisten föreställde en köpare. Historien skrevs i tidningen Pall Mall Gazette och fick stor uppmärksamhet. Resultatet av uppmärksamheten gjorde att samtyckesåldern från 13 år till 16 år och fick också ringar på vattnet i Sverige. 1899 var det en stor konferens i London med många europeiska representanter, bl a 15 svenskar som tog med sig många tankar hem och startade föreningen Vaksamhet. Den andra början på historien är att i Sverige hade redan Fredrika Bremer förbundet i mitten av 1880- talet sett den här typen av kvinnlig arbetskraft som flyttade utomlands. De gjorde egna undersökningar men kunde inte bevisa att kvinnorna hamnat i prostitution men att de hamnat i ett osedligt leverne och många kom hem med så kallade oäkta barn och hade blivit utnyttjade. Hur arbetade föreningen Vaksamhet praktiskt? - De kallade sig själva för en kamp- och skyddsorganisation. Målet var att påverka lagstiftningen och dessutom arbetade de mycket med information, berättar Ann Hallner. De föreläste om vit slavhandel och försökte påverka myndigheter. De hade dessutom ett stort nätverk utomlands så att kvinnorna kunde vända sig till Vaksamhet när de sökte en tjänst utomlands som kunde telegrafera och ta reda på om arbetsplatsen var en "riktig" arbetsplats. Hur kända var de? I kvinnorörelsekretsar var Vaksamhet kända. De jobbade hårt med att föreläsa, men kände sig ganska motarbetade för att myndigheter och även en stor del av allmänheten tog inte problemet på allvar. - Dels erkände myndigheterna inte alltid att det fanns en vit slavhandel men framförallt att den inte ägde rum i Sverige. De försökte inleda samarbete med polisen men där fanns inget intresse för frågan. Vaksamhet och andra liknande föreningar avrådde kvinnor från att resa utomlands. Vit slavhandel och emigration kopplades ihop och skrämde de högre samhällsklasserna som ansåg att Sverige utarmades på ungdom. - Det var framförallt arbetarklassens kvinnor som låg i farozonen, särskilt gruppen tjänarinnor som arbetade i andras hem.  Hur vanligt var det så att kvinnor hamnade i vit slavhandel? - Det är omöjligt att säga och det är också en av anledningarna till att föreningen Vaksamhet hade svårt att få fram sin sak, berättar Ann Hallner.  Det var svårt att få fram siffror precis som det är idag då vi pratar om trafficing. - Jag har tittat på svenska polisutredningar från den här tiden och det är inte ett enda fall där de kunnat fälla någon för vit slavhandel. Men tittar man i USA finns det många fall där människor fälldes, bland annat en svensk man som det går att läsa om i Stockholmskällan. Se på handlingar från Stockholmskällan och läs mer om: - Det var också så skamfyllt så att även när det uppdagades fall med vit slavhandel kan man läsa i polisrapporterna att flickorna inte ville vittna eller försvann. berättar Ann Hallner. Vad hände då egentligen med den 13- åriga flickan från England? - Hon hette Eliza Armstrong och blev nog inte sexuellt utnyttjad eftersom den första kunden var journalisten som skrev artikeln. Men hon visste ju inte om det utan trodde att det var på riktigt. De hade också undersökt hennes oskuld hos en barnmorska och blivit utsatt för detta. - Hon skickades till Frankrike där Frälsningsarmén tog hand om henne. Hon kom tillbaks till England och hennes pappa stämde journalisten som fick sitta i fängelse några månader. Anledningen till att flickan såldes var att den alkoholiserade mamman behövde pengar, avslutar Ann Hallner. Läs mer om:   Lyssna även till: Rådgifvaren 1909 Föreningen Vaksamhet delade ut skriften Rådgifvaren 1909 till unga kvinnor och skrev så här i den: ”’Rådgifvaren’ är skrifven i syfte att tjäna dig, som nu skall lämna hemmet för att förtjäna ditt bröd bland främlingar. Den är utgifven af föreningen Vaksamhet, som grundades i ändamål att skaffa dig skydd och hjälp i de städer och på de orter, dit skickelsen för dig, vare sig i ditt hemland eller i utlandet.” s. 3. Tydligt att de absolut inte rekommenderar att man far utomlands, och om man gör det är det endast de kristna kvinnoorganisationerna eller skandinaviska präster som är att lita på. Man skall heller inte lita eller fråga män (om de inte är poliser) om någonting. ”Du är ung och oerfaren, du har intet begrepp om världens ondska och de snaror, som kunna läggas för dig. Akta dig särskildt för obekanta, som vilja locka dig från din plats och erbjuda dig en enligt deras utsago både bättre och lättare anställning. Många unga flickor har gått förlorade just på detta sätt. Följ därför aldrig obekanta personer, som vilja anvisa dig bostad och söka skaffa dig tjänst!” s. 5 ”Var alltid försiktig och tillbakadragen; stifta ej för hastigt bekantskaper. Välj med omsorg ditt umgänge och var ej förtrolig med kamrater eller dem du arbetar tillsammans med, förrän du fullt försäkrat dig om deras redbarhet och goda karaktär.” s. 5. Förespråkar flit, att inte sträva efter mer betalt eller lättare jobb, att be till Gud, att vara vänlig och tjänstvillig och tacksam. S. 5-6. Känns som om man vill göra det lätt för arbetsgivarna. Klart drag av disciplinering och kontroll. En del pratiska råd vid resa om baggage och var man förvarar sina pengar, samt att man bör sitta i damkupé. Männen nämns egentligen aldrig, men att de är det stora hotet är väldigt tydligt. ”Beflita dig om ordning och renlighet. Kläd dig nätt, men anspråkslöst, och sätt upp ditt hår enkelt. Bär du håret krusadt eller med lugg och valkar, kan du lätt ådraga dig dåliga och opålitliga människors uppmärksamhet och därigenom gå miste om goda platser och aktningsvärda bekantskaper. Låt icke narra dig att slösa penningar på onödigt prål för att kunna täfla med andra; var istället sparsam och gör det till regel att lägga af en bestämd del af din lön.” s. 6. ”En enkel, anständig klädedräkt och ett lugnt, höfligt sätt äro undgängligen nödvändiga för hvarje kvinna, som reser ensam. Hon kommer då ej att väcka uppmärksamhet och gör på samma gång ett godt intryck på sådana medresande, som kunna vara henne till verklig hjälp och trefnad.” s. 10. Är uppenbart att det är kvinnan som ska anpassa sig och förändra sig så hon inte verkar lockande eller sticker ut. Mannens ansvar adresseras inte, inte heller hennes föräldrars. ”Ingen har bättre utsikt att reda sig i Amerika än en frisk, redbar och duktig flicka, som kan och vill utföra vanliga husliga sysslor.” s. 12 ”Till slut ännu några råd till dig, unga flicka, hvart du än ämnar sig å utrikes ort, till hvilket främmande land eller till hvilken världsdel du än må begifva dig.// Förbehåll dig att få gå i kyrkan åtminstone hvar fjortonde dag. Är du på en ort eller i en stad, där det ej finns någon skandinavisk församling, så besök den protestantiska gudstjänst, som hålles på stället; du lär dig nog efter hand att förstå det främmande språket. Tar du in på ett ”hem” eller ”härbärge”, så deltag i de upbyggelsestunder, som där hållas. Blygs ej att visa din gudsfruktan, hvilken ställningar de personer, hos hvilka du tjänar, än må intaga till kristendomen. När du är ledig om söndagarna, så uppsök någon kristlig för-/ening af unga kvinnor. Sådana föreningar finnas numera nästa öfverallt. […] Akta dig för skvaler och onödigt prat. Läs ej dåliga böcker, som väcka orena tankar och göra dig missnöjd med din ställning samt ingifva dig begär efter skadliga förströelser. De kristliga föreningarna, tillhandahålla goda och nyttiga böcker, som du kan få låna.// Akta dig för ytliga, dåliga nöjen, gå aldrig till andra ställen, än där du kan hafva dig Gud med dig. S. 13-14. Sedan är det en lång lista med lämpliga härbergen, föreningar eller personer i olika städer runt om i världen. KFUK är den flitigaste nämnde föreningen i Sverige och i en del andra av länderna. FBFs placeringsbyrå nämns också. S. 16-53. Arkivens dag Till sist ett tips till alla som blivit är redan är intresserade av att leta i arkiv. Lördag den 10 november är det Arkivens dag vilket betyder att många arkiv öppnar sina dörrar med utställningar, föreläsningar och visningar i arkiven. Temat i år är framtiden! Läs mer: För 15:e året i rad firas Arkivens dag runt om i Sverige med öppet hus, föreläsningar och visningar. Arkivens dag har sedan 1998 arrangerats i Sverige som ett nationellt arrangemang för att väcka intresse för arkivens verksamhet. Sedan 2001 firas Arkivens dag i samtliga nordiska länder och vart 3:e år har de nordiska länderna ett gemensamt tema för dagen. Framtiden... Hur ska vi bevara vår samtid? Vem bestämmer vad som ska sparas? Vilka tekniska svårigheter måste vi övervinna nu när foton och handlingar oftast är digitala? Framtidsplaner som inte blev av visas på många ställen, till exempel i Ockelbo där du kan se på Ralph Erskines förslag till en skolbyggnad - skolan blev byggd men inte enligt förslaget. Stockholm lockar dig med jakten på spökraketer och Lund med science fiction-serier. I Göteborg får man veta mer om 2000-talets folkbokföring och framtidens släktforskning och i Eskilstuna resonerar man kring vilka spår som blir kvar i arkiven. Vill du skicka en hälsning till framtiden kan du göra det i Visby genom en tidskapsel som kommer att förvaras i arkivet.

Det brukar kallas för epifanier - korta genomlysta ögonblick, som uppenbarelser, ofta mättade med en snabbt övergående insikt i skönhetens fulla idévärld. Jag sträcker fram handen och försöker greppa det ögonblicket, försöker hålla om det som handen runt en solvarm sten. Det händer några minuter in i Antonio Vivaldis "Stabat Mater". Musiken skrevs för nästan tre hundra år sedan. Allt vi har kvar är papprets linjer och noternas svarta prickar. Men partituret är en karta. Countertenorens höga röst försvinner in i ett mjukt oväntat legato med orden "Dum pendebat Filius". För en kort stund finns inga historiska eller tidsmässiga avstånd mellan mig och musiken. Skönheten har bundit allt samman. I den andra delen av Skönheten möter vi Lars O Ericsson - docent i praktiskt filosofi vid Stockholms universitet samt författare och konstkritiker, bland annat i Svenska Dagbladet. Han talar om hur hans egen skönhetstörst vuxit sig allt starkare med åren. Den största skönheten har han funnit i en liten staty som föreställer en enkel flöjtspelare. Vi träffar också litteraturredaktören Isabelle Ståhl, som berättar hur skönheten många gånger har drabbat henne som en oväntad epifani. Plötsligt har ögonblicket blivit genomlyst av ett starkt sken och verkligheten är inte längre sig lik. Till sist blir det ett besök hos programmeraren och kompositören Jonatan Liljedahl, som sitter hemma i arbetsrummet i trävillan i Ockelbo och finner den största skönheten i de elektroniska ljudens abstrakta värld.

Cirkus Kiev gör en tillbakablick till 2009 och åker till Ockelbo för att få veta allt om Daniel Westling. Dessutom presenteras det hetaste smartphonespelet för alla socialdemokrater.

Att Odla med P1 finns med på den stora trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar har blivit något av en självklarhet. Mitt bland alla utställningsmontrar, försäljare och seminarier spanar vi efter trender och tendenser inför årets växtsäsong. I vimlet på årets mässa i Älvsjö träffar vi några kända trädgårsprofiler: Leif Thorin från Koloniträdgårdsförbundet, som var med och startade den allra första trädgårdsmässan av det här slaget för 20 år sen, trädgårdsskribenten Inger Palmstierna som nu kommer med en bok om sina favoriter de ettåriga sommarblommorna, Lars Krantz från Wij Trädgårdar i Ockelbo som förklarar vad en "Hortus Sensualis" är för något, och designern Lars Gustavsson, vars monter "Urban Farming " fick pris som bästa idéträdgård. Dessutom svarar Odlas trädgårdsexpert Maj-Lis Pettersson på frågor från några av mässbesökarna. Programledare är Lena Redin På årets trädgårdsmässa kunde besökarna träffa Odla med P1:s Maj-Lis Pettersson och få tips och råd. Här kan du höra några av frågorna och svaren:     Maj-Lis är ju också trädgårdsexpert i SR Uppland. Tillsammans med programledaren Thomas Artäng gick hon på rundvandring på årets trädgårdsmässa - det kan du både läsa om och lyssna på här: Våren är också de nya trädgårdsböckernas tid. Här finns ett urval :

Tillbaks efter en liten liten paus. Sorry, folk hade saker att göra så det fick bli en vecka utan tugg. Hur som helst, vi är tillbaks och med en pärla dessutom. 42:an är G. Ametist droppade förbi studion. Vi snackade om hur hon bara hänger med killar men samtidigt har väldigt svårt för det här med raggning. Hennes roll i en mansdominerad genre. Ockelbo, spott-teknik och ögonbryn. Det och mycket mer bjuds du på om du lyssnar! Det här avsnittet gav många skratt.

Den 19 juni 1976 gifter sig Carl XVI Gustaf av Sverige med Silvia Sommerlath, i Storkyrkan i Stockholm. Nu, 34 år senare är det dags för deras äldsta dotter, kronprinsessan Victoria, att göra detsamma. På samma datum och i samma kyrka. Hennes utvalda är Daniel Westling från Ockelbo, som vid bröllopet får titeln Prins Daniel. Sedan Carl XVI Gustaf blev kung 1973 har monarkin i Sverige förändrats dramatiskt. Efter att grundlagen ändrades 1974 och kungens politiska maktbefogenheter överfördes helt och hållet till folkvalda representanter, reducerades statschefens roll till att vara en nationell symbol. Den nya grundlagen ledde till att kungahuset blev tvungna att kämpa för att legitimera sin existens. När kungen mötte den charmiga olympiadvärdinnan Silvia, i München i början av 1970-talet, så visste han inte att hon var nyckeln till svenska folkets hjärtan. När förhållandet blev offentligt så drabbades, inte minst medierna, av en kollektiv förälskelse. Och monarkin fick ett uppsving. När kungaparets andra barn, prins Carl-Philip föddes 1979, var det dags för nästa stora politiska förändring. Riksdagen beslutade att succesionsordningen skulle ändras. Och Sverige blev första land i världen med att införa könsneutral tronföljd. Kronprinstiteln togs i från Carl-Philip och storasystern Victoria blev kronprinsessa. I P3 Dokumentär Special, berättar vi om hur det svenska kungahuset förändrats sedan Carl XVI Gustaf blev kung av Sverige och hur Sveriges kronprinsessa axlar rollen, växer upp och stundtals möts av stora svårigheter.

Cirkus Kiev reser till Ockelbo för att få en bättre bild av Daniel Westling. Hur var han som liten pojk? Hör exklusiva samtal med bl.a. hans klassföreståndare. Dessutom uppmärksammar vi Berlusconis besvärliga sits och lär oss vardagsretorik med hjälp av veckans politiska citat från Miljöpartiets Maria Wetterstrand. Och ladda ner vår nya fräcka tatueringsmall!

Allt kunde ha varit frid och fröjd. Om det inte vore för de två skoterklubbarna Dirty Fingers från Flakaträsk och BAROCKAAS från Bålforsen. Det här är ett program som osar tvåtaktsrök men som också handlar om bylojalitet, stolthet och gemenskap. I Dirty Fingers kör alla medlemmar enbart skotrar av märket Lynx. Det gör förresten alla i hela byn. BAROCKAAS-medlemmarna däremot vägrar köra skotrar av andra märken än Ockelbo. Fejden är ett faktum och klubbarna kämpar nu för att bevisa vilket märke som är världens bästa. Och inget försök att smutskasta motståndarens märke är för lågt för att användas. Lyssna på skoterfejden som leds av klubbarnas ordföranden Pastorn och Presidenten. www.sr.se/p4/dokumentar

Vad är det med män och skägg? Sedan Annika Lantz funderat högt kring de skägg som förekommer i Pirate Bay-rättegången har hon fått mängder av reaktioner från både rakade och orakade män. Vi talar idag med etnologen Marie Nordberg om skäggets komplexitet, och uppmärksammar också sågverksarbetaren Tor Lindqvist som leder skäggprotesten i Färila. Dessutom fortsätter diskussionen från förra veckan kring det kvinnliga underskottet i humorbranschen, och så tänker vi högt kring den kommande föreningen mellan Slottet och Ockelbo. Bisittare är Kulturredaktionens tf hovreporter Roger Wilson.

Vad är det med män och skägg? Sedan Annika Lantz funderat högt kring de skägg som förekommer i Pirate Bay-rättegången har hon fått mängder av reaktioner från både rakade och orakade män. Vi talar idag med etnologen Marie Nordberg om skäggets komplexitet, och uppmärksammar också sågverksarbetaren Tor Lindqvist som leder skäggprotesten i Färila. Dessutom fortsätter diskussionen från förra veckan kring det kvinnliga underskottet i humorbranschen, och så tänker vi högt kring den kommande föreningen mellan Slottet och Ockelbo. Bisittare är Kulturredaktionens tf hovreporter Roger Wilson.