Podcasts about Medelpad

I början av november år 1849 kommer en man vid namn Jon Andersson vandrande söderifrån till Årskogen, Gnarps socken i Nordanstig. Han söker arbete hos hos landbonden och kolaren Johan Höglund, som samma år hade fått ett arrendekontrakt med Galtströms Bruk. Johan är gift med Greta Danielsdotter, de har tidigare straffats för stöld och är illa beryktad i byn. I den ödra delen av Årskogen bor kolaren Johan Andersson med sin familj, också han har haft problem med rättvisan. En annan sak de två herrarna har gemensamt är intresset för starka drycker, en tredje är usel ekonomi. När de får reda på att den nya drängen på gården innehaver hela 72 riksdaler smider de tillsammans med Greta en plan över hur de ska komma över pengarna och samtidigt bli kvitt Jon.  I dagens avsnitt tar vi oss an Hälsinglands sista avrättning vilken gick av stapeln den 16 juli 1851 tre mil söder om Sundsvall, på sockengränsen mellan Gnarp i Hälsingland och Njurunda i Medelpad. Den dagen misste inte bara en utan två män sina liv varav nio barn blev faderlösa. Sex av dem skulle inom kort också förlora sin mor, avliden på tukthus.  Manus: Fredrik Bäck Producent: Robert Fors Kommande berättarkvällar  14 nov kl. 18 ”Mäktiga stormän, listiga rövare, och hemsökta platser” – berättarkväll hos Funktionsrätt i Hudiksvall. Pris: 120 kr per person.  21 nov kl. 19 ”Avrättningsplatser, trollkunniga skogsfinnar, farliga väsen” – berättarkväll i Lien, Hammarstrand Jämtland. Pris: 120 kr per person.  Förköp gärna via SWISH 1235672431 (glöm ej namn på den/de som kommer + datum). Mer info på Facebook, Instagram samt vår hemsida www.historierfranhalsingland.se  Vill du boka in Historier från Hälsingland för en berättarkväll? Mejla oss på kontakta@historierfranhalsingland.se eller ring 0739937451  Följ gärna våra andra poddar Historier från Dalarna och Historier från Gästrikland 

Det finns, och har så länge människor bott här funnits kloka gubbar och gummor i Hälsingland, mer eller mindre frivilligt utvalda personer som tagit vid när traditionell läkekonst inte räckt till eller inte ens funnits inom räckhåll för patienten. Vissa av dem förlitar sig mest på örter och naturväxter medan andra tar hjälp av "onda makter".  Idag ska vi möta några av alla dessa kloka som en gång i tiden tog emot patienter hemma på kammaren. Vi får träffa gubben "Krons-Pelle" i Skålsjön i Alfta finnskog, Oskar Wilhelm Norberg kallad "Homogubben" från Jättendal, Jonas "Lund-Jonke" Lund från Forsa, Pelle Schenell från Gnarp, Olof "Olle på skogen" Ersson från Forsa, Margit "Sjöbo-Margit" från Ljusdal och Mickla Karin Andersdotter från Lynäs.  Kommande berättarkväll: 14 nov kl. 18 ”Mäktiga stormän, listiga rövare, och hemsökta platser” – berättarkväll hos Funktionsrätt i Hudiksvall. Pris: 120 kr per person. Förköp gärna via SWISH 1235672431  Vi söker nya spelplatser i Hälsingland, Dalarna, Gästrikland, Härjedalen, Medelpad och Jämtland! Sitter du med i en förening eller ett företag och vill anlita oss för en berättarkväll hos dig? Tveka inte, hör av dig till oss på e-post kontakta@historierfranhalsingland.se eller ring 0739937451 (Robert) alt 0702344117 (Fredrik). Temakväll eller bygdens historier, vi skräddarsyr efter era önskemål. Mer info om oss hittar du på Facebook, Instagram samt www.historierfranhalsingland.se  Foto: "Lund-Jonke". Fotograf: Jonas Lund 

Christian Olsson ger sig ut på radioresa Sverige runt i jakten på en nattuggla i varje landskap! Kommer han att lyckas? Svaret får du i Karlavagnen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Blekinge, Bohuslän, Dalarna, Dalsland, Gotland, Gästrikland, Halland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Lappland, Medelpad, Norrbotten, Närke, Skåne, Småland, Södermanland, Uppland, Värmland, Västerbotten, Västergötland, Västmanland, Ångermanland, Öland och Östergötland – finns det i alla fall en pigg och pratglad person i varje landskap så har vi lyckats med vår radioresa.Vakna i Sverige i Karlavagnen med Christian OlssonRing oss, mejla på karlavagnen@sverigesradio.se eller skriv till oss på Facebook och Instagram. Slussen öppnar kl 21:00 och programmet börjar cirka kl 22.12.

Christian Gustafsson och Jesper Hallberg är tillbaka i etern. Den här veckan med: • Ett. Fall. Framåt. I. Medelpad. • Det våras för Engström? • Det blir HV • Att åka Ohamn-Sundsvall tor – utan att få spela • Olesens "filmning" • Lodin out? • Frågebonanza • J18-/J20-genomgång ...med mera!

Timrås mycket märkliga start! Förstakedjans nollresultat! Minikris i Oskarshamn! Utandningen i Leksand! Lite tafatta Skellefteå! Målvaktssituationen i Luleå! Färjestad och Örebros show! Hockeyallsvensk premiär! Janne Koukkanen! Och sen fick Macke prata lite Modo också. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Helsingminnen avsnitt 3. 1910 utkom boken "Helsingminnen" skriven av fanjunkare och sagesman Fredrik Winblad von Walter vars innehåll enligt författaren själv bygger på familjen Winblad von Walters släktarkiv. Bokens undertitel är berättelser och sägner, krigsbragder och äventyr, historiska skildringar och kulturbilder. I den närapå 500 sidor tjocka boken får läsaren möta allt från tappra karoliner och sägenomspunna krigarkungar till livsfarliga rövare och fagra jungfrur, varav alla historier har den gemensamma nämnaren landskapet Hälsingland. Under 2023-2024 kommer Historier från Hälsingland då och då att släppa avsnitt med historier hämtade ur Hälsingminnen. Tanken är att vi jobbar oss igenom boken, från pärm till pärm, tills vi har tillgång till varje berättelse i ljudformat.  I den tredje delen hör du historierna "Thorer Helsing", "Faxehus" och "Ryssbruden".  Kommande berättarkvällar  27 sep kl. 18 Mora kulturhus. Under kvällen utlovas historier från både Hälsingland och Dalarna. Två set på ca 45 min var med möjlighet att köpa fika i pausen. Pris: 80 kr för medlemmar i Siljansbygdens trädgårdförening. Övriga 120 kr. OBS! Betalas på plats. Mer info på facebook, instagram och historierfranhalsingland.se Varmt välkomna! 29 sep kl. 19 Rännö bygdegård strax utanför Matfors. Teman ”Trollkunniga skogsfinnar, brutala mördare och farliga väsen”. Under kvällen utlovas historier från både Hälsingland och Medelpad. Två set på cirka 45 min var. Pris: 110 kr per person (upp till 5 år gratis). Fika  finns att köpa före och i pausen. 4 okt kl. 18:30 ”Trollkunniga skogsfinnar, brutala mördare och farliga väsen” – Berättarkväll vid Sörängs Byagård, Bollnäs. Två set på cirka 45 min var. Pris: 110 kr per person (upp till 5 år gratis). Fika samt lättare förtäring finns att köpa före och i pausen. Vill du  boka Historier från Hälsingland för en berättarkväll eller ett event? Ring 0739937451 eller mejla historierfranhalsingland@gmail.com Mer info på www.historierfranhalsingland.se  Historier från Hälsingland produceras av Robert Fors och Fredrik Bäck.  Omslagsbild: Fredrik Winbland von Walter Fotograf okänd  Vill du stödja podden? SWISH 1235672431  

Direktsänt aktuellt magasin. Erdogan godkänner Finlands Natoansökan. Riksbankschefen Erik Thedéen om inflationssiffror och matpriser. Peyman Kia erkänner delar av spioneriet för Säpo. Dåligt ställt med undervisningen på våra anstalter. Internationella brottmålsdomstolen ICC utfärdar en arresteringsorder mot Putin. Två unga kvinnor åtalas för mord på 21-årig kvinna i Vetlanda. 20 år sedan invasionen av Irak. Demonstrationer i Belgrad. Inga pärlugglor i Medelpad på grund av för få gnagare.

Ja visst gör det ont när dammar brista? Här kommer ett avsnitt som har önskats återkommande gånger av lyssnare (inte sällan från Jämtland) genom åren. Det handlar om den dramatiska berättelsen när arbetet med att anlägga en kanal för flottning av timmer i Indalsälven torrlade en hel sjö, släckte älvens mest dramatiska fors och skickade en massiv flodvåg genom hela Jämtland och Medelpad.I avsnittet pratar vi om den optimistiska frihetstiden, om kungens makt och inflytande samt inte minst om de lokala förhållandena i Ragunda.Läslista:Hadenius, Stig, Nilsson, Torbjörn & Åselius, Gunnar, Guide till Sveriges historia, [Ny utg.], Kunskapsförl./Norstedt, Stockholm, 2000Mattsson, Kristina & Berglund, Kalle, Döda fallet, Jamtli/Jämtlands läns museum, Östersund, 1996Bergh, Hans & Ivarson, Harald (red.), Döda fallet och Ragundasjön: en naturkatastrof i nytt ljus, Ragunda kommun, Hammarstrand, 1990 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hallå hallå! I veckans avsnitt testar vi våra kunskaper om våra älskade landslagsspelare i form av ett vem-sa-vad-quiz. Vem föredrar Louis Vuitton, vem är ”ganska rolig”, och vem har bristande kunskaper om Medelpad? Vi snackar även färdiga och beryktade spelarövergångar som kan röra om det lite i grytan. Trevlig lyssning! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kan något stoppa Häcken?! BajsGate. Diffen tillbaka - Bajens pyspunka! Malmös TOTALA haveri och Giffens mörker. Jänkarfritt Medelpad och Bojanic valfria lön. FREDAGSAVSNITT MED KLÖS!

Under hundratals år levde många svenskar säsongsvis vid Norrlandskusten för att fiska i Bottenviken. Fiskarkapellen var mötespunkten som skänkte trygghet och tröst och nu kartläggs deras kulturarv. För 400 år sedan började mellansvenska bönder resa till Norrlandskusten för att fiska. Ofta tog man med sig hela familjen och gårdens djur och tjänstefolk och var borta hela sommaren. Under det hårda livet bland Höga Kustens kobbar och skär var fiskekapellen ofta den enda trösten. Idag vittnar de om ett månghundraårigt kulturarv och nu har kapellen i Ångermanland och Medelpad undersökts. Vetenskapsradion Historia besöker Barsta kapell för att berätta fiskarkapellens spännande historia.Dessutom svarar Dick Harrison på en lyssnarfråga om svedjefinnarnas historia i Värmland hur länge bibehöll man sina finska traditioner och finska namn egentligen?Programledare är Tobias Svanelid.

Vi besöker ett torp där fågeltrivseln maxas och en slalombacke där lupinerna ska rotas ut. Och så är vi nyfikna på arten nyfiken blomfluga. Nära Åkulla bokskogar i Halland har Lars Hellsborn ett torp där han på olika sätt har försökt maximera fåglarnas trivsel, bland annat genom att sätta upp otaliga holkar. För vår fältreporter Lena Näslund kommer Lars bland annat att berätta om allt som hunnit förändras under de mer än femtio år han följt fågellivet i och kring trädgården. Anna Stenström från Naturskyddsföreningen i Varberg är också med vid torpet för att prata om ängar och pollinatörer.Om ängens växter är allmänt älskade så är vår relation till blomsterlupinen desto mer kluven. Denna vackra men invasiva art bekämpas nu hårt, bland annat i Fränsta i Medelpad där privatpersoner, myndigheter och den regionala botaniska föreningen gått samman för att gräva, rycka och slå med lie. Reporter Ingrid Engstedt Edfast följde med för att få veta hur och varför.Apropå blommor så firas De vilda blommornas dag nu på söndag med mängder av guidade utflykter runt om i landet. Joacim Lindwall har träffat den eminenta Berit Berglund, Naturmorgons egen drottning av vilda blommor, och fått sig till livs ett botaniskt kvartssamtal.Från trädgårdar och vilda blommor är steget inte långt till blomflugor, dessa älskvärda pollinatörer som ofta härmar getingar med sin gulsvartrandiga teckning. En art med ett särskilt älskvärt namn är nyfiken blomfluga. Entomologen Linda Strand förklarar varför den heter så och varför mångfaldsprojektet Rikare trädgård just korat den till årets trädgårdskryp 2022.I veckans kråkvinkel påminner Lisa Henkow om att naturen utanför Naturmorgon verkligen inte alltid är så rik och myllrande som den är under sändningstid.Programledare är Jenny Berntson Djurvall.

Man kan inte säga annat än att Radiotjänst tar sin folkbildande uppgift på allvar. Nils Eriksson och Gertrud Englund levererar en faktaspäckad kanonad om Medelpad, lika ljungande som Ljungan om våren. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Man kan inte säga annat än att Radiotjänst tar sin folkbildande uppgift på allvar. Nils Eriksson och Gertrud Englund levererar en faktaspäckad kanonad om Medelpad, lika ljungande som Ljungan om våren.

Unser akustischer Roadtrip gegen akutes Schwedenweh geht in die dritte und letzte Runde. Dieses Mal nehmen wir dich mit durch den nordschwedischen Landesteil Norrland und reisen von Gästrikland u.a. über Jämtland und Västerbotten bis nach Lappland. Wir erzählen dir wieder allerlei Typisches und auch mal Kurioses zur jeweiligen Region und ergänzen spannende Fakten um unsere persönlichen Erzählungen und Erlebnisse. Eingestiegen und auf geht's in den richtig hohen Norden! In dieser Folge hörst du: Intro mit Corona-Update (0:00) Alles Norrland oder was? (4:11) Landpartie: Gästrikland (8:14) Landpartie: Hälsingland (17:58) Landpartie: Härjedalen (26:07) Landpartie: Jämtland (35:33) Landpartie: Medelpad (47:21) Landpartie: Ångermanland (54:20) Landpartie: Västerbotten (1:01:21) Landpartie: Norrbotten (1:10:18) Landpartie: Lappland (1:19:58) Abonniere unseren Podcast, lass uns eine Bewertung bei iTunes da und folge uns auf Facebook und/oder Instagram, wenn dir gefällt, was du hörst! :) facebook.com/laeget.podcast | instagram.com/laeget | laeget.podcast@gmail.com Und bei akutem Schwedenweh hilft auch unser Läget-Radio bei laut.fm...

Här kommer ett smakprov från vår Patreon. Vill du stödja Historier från Hälsingland genom Patreon och samtidigt ta del av bonusmaterial, biljetter med mera? Följ länken:  https://www.patreon.com/historierfranhalsingland  Vill du istället stödja oss med en engångssumma finns SWISH 1235672431  Du kan också handla något via vår webshop på historierfranhalsingland.se  I årets första patreonexklusiva avsnitt får vi lära känna vår nya medarbetare och historieberättare Fredrik Bäck lite närmare samt höra mer om hans intresse för historia. Dessutom, eftersom Fredrik är född i Sundsvall, tar vi oss an landskapet Medelpad och plockar upp några intressanta historiska händelser, bl.a. karolinernas sista strid vilket gick av stapeln vid Valla, strax norr om Selånger kyrka, nådens år 1721. Dessutom tillhörde Medelpad en gång i tiden "Stor-Hälsingland" och lydde under hälsingelagen, vilket vi också berör under vårt samtal. Vi avslutar avsnittet med sju sägner, fyllda med både farliga väsen och blodtörstiga ryssar.  Avsnittet är inspelat i en enda tagning i Fredriks kök.  Följ gärna vår nya podcast Historier från Dalarna. Podden hittar du där poddar finns. Historier från Dalarna finns också på Facebook samt Instagram. 

Varje dag i december fram till jul kommer det varje dagkomma ett avsnitt av podden med en saga. I år har kalendern dessutom ett tema,varje avsnitt utgår från ett av Sveriges 25 landskap, och sagan i avsnittet haren anknytning till landskapet. Dagens landskap: MedelpadDagens landskapsdjur: SkogshareDagens landskapsblomma: GranKända orter i landskapet: Sundsvall, ÅngeDagens saga: Troll-Margret, hittad av mig i Sagor frånSvenska landskap av Ulf Palmenfelt

Rasch geht es mit Nils Holgersson nordwärts. Auf dem Rücken des Adlers überfliegt er Medelpad, das Holzreich. Nils ist ganz schön irritiert - und fasziniert. Von viel Holz und einer der größten Naturkatastrophen Schwedens.

Ångermanland är en historisk provins i norra Sverige. Det gränsar till Lappland, Västerbotten, Bottenviken, Medelpad och Jämtland. Härifrån har vi hört många berättelser med både ufoupplevelser och anda mystiska och mytologiska händelser. Att det bor en jättekvinna inne in Tåsjöberget kanske inte så många längre känner till. Kanske är det hon som ursprunget till några av de händelser som vi dag kallar för ufo. Men har det gjorts ufoobservationer och gör det så kanske fortfarande i Ångermanland? Ja, det kan ni vara säkra på. Johan Gustavsson och Tobias Lindgren har skummat lite på ytan till UFO-Sveriges massiva rapportarkiv och vaskat fram några intressanta händelser till ett nytt avsnitt av UFO-Sveriges Radio - Denna gång alltså om Ångermanland. Har just du någon koppling till detta vackra landskap tveka då inte att höra av dig till UFO-Sverige och dela med dig av dina ufoupplevelser, eller om du bara sett spåren av jättekvinnan från Tåsjöberget.

I dessa corona-tider rullar vi ut ett avsnitt om dagen. Den sextioåttonde dagen kör Bröderna Bernövall solo - och fortsätter utse Kolla Sveriges officiella lag i alla svenska landskap! Med Johnny Carson som ledstjärna tar vi oss igenom Härjedalen, Jämtland, Lappland och Medelpad. Innan dess bjuds det på en kort uppdatering från den skandalfyllda Enköpingsfotbollen. MERCH: https://www.podstore.se/podstore/kolla-svensken/ SWISH: 0760248480

Vi pratar med lammbönder som har lamning vid olika tidpunkter under året och får deras bästa tips för en lyckad lamningssäsong. - Birgit Fag är lammbonde sedan 1980-talet och lammrådgivare med svart bälte i lamning. Titti intervjuar Birgit som bjuder oss på många konkreta lamningstips. Vi får också en kort resumé av ERFA-projektet om lammöverlevnad, och vilka kunskaper man där samlat om vad man kan göra för att minska antalet dödfödda lamm. - Roland Höckert är växtodlare som genom ett väl utvecklat samarbete med sin fårflock når bättre odlingsresultat och får friskare och sundare får när tackorna lammar i juni. - Thomas Eriksson i Medelpad lammar både i december och i mars. Vi får veta hur det skiljer sig i praktiken, och hur lamningsrutinerna ser ut på Hälla Gård. - Einar om mjölkautmater; hur de fungerar, vilka olika varianter som finns och vad man behöver tänka på. Men framför allt varför lammamman blivit lammbondens bästa vän.

Turkietledda styrkor ska ha avrättat minst nio civila i Syrien. Offensiven är nu inne på sin femte dag. Elva personer har dött och lika många saknas efter den kraftiga tyfonen Hagibis framfart i Japan. Centraliseringspolitiken har utarmat Ånge kommun i Medelpad. Expressen på plats i kommunen där ytterligare 100 personer nu riskerar att förlora jobbet. For information regarding your data privacy, visit acast.com/privacy

Kan man göra ett podavsnitt där både Hanna och Martin lyckas framtidkrisa samtidigt? Tydligen. Avsnittet innehåller förutom barn- och bostadkris (nåja) även snack om hur innehållöst landskap Medelpad är, det sjuka i att inga killar kan ljusdesigna och om sms från andra föräldrar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vi sänder från den fem mil långa Mjällådalen - en dalgång som flera gånger utsetts till en av Sveriges vackraste platser och som är full av liv. Programledare: Joacim Lindwall. Från Bastusjön i Ångermanland till Indalsälvens delta i Medelpad sträcker sig den cirka fem mil långa Mjällådalen. En dalgång med naturskogsområden, rasbranter och raviner och över 100 rödlistade arter. Här hittar man bland annat Nordens största förekomst av sötgräs, Cinna latifolia och på sandbankarna jagar den sällsynta strandsandjägaren. Området är geologiskt intressant och SGU (Sveriges geologiska undersökning) har nominerat dalen till titeln Geologiskt arv. Men trots allt detta är dalgången okänd för de flesta. Det ska vi efter bästa förmåga råda bot på med hjälp av stigfinnaren Elisabeth Nilsson, biologen Stefan Grundström samt Oskar Norrgrann och Kristin Lindström på Länsstyrelsen Västernorrland. Lördagen den 3 augusti sänder Naturmorgon hela programmet från Mjällådalen. Programledare är Joacim Lindwall och fältreporter är Anneli Megner Arn. För veckans kråkvinkel, om vitsen med att sova ute under bar himmel, står Mats Ottosson.

I pilotavsnittet av Livet AB pratar vi bland annat pension!

Katharina från Värmland flyttade norrut där hennes man slagit sig ner efter att ha arbetsvandrat många år. Men livet blev inte som hon hoppats. Spetälska, död och fattigdom drabbade hennes familj. Välkommen till en ny säsong av Släktband. Under tio veckor kommer vi att få höra berättelser om människor som levt i gamla tider och som på olika sätt lämnat spår efter sig. Den här omgången av Släktband har hemmet i fokus. Det kommer att handla om hur folk kämpade för att få behålla sina hem och om när hemmet blev så farligt att familjemedlemmar till och med miste livet, och som idagens program när vi berättar om hur drömmen om ett bättre hem lockade människor att lämna det gamla bakom sig för att söka ett nytt hem på annan plats. Katharina Eriksdotter var en av dom. Hon föddes 1823 i Gräsmark i Värmland och kom så småningom att tvingas flytta till Norrland. Katharinas ättlingar idag vet mycket om hennes liv och vardag tack vare en stor brevsamling som familjen vårdat genom alla år - en brevsamling som faktiskt fortsätter växa hela tiden. - Mellan mina fingrar idag på förmiddagen så dyker det upp ett brev som jag tydligen inte har läst och där skildrar sonen Katharinas sista dagar, hur hon drar sitt sista andetag och hur de är samlade runt omkring henne.  Katarina Näslund berättar om sin farmors farmor Katharina Eriksdotter. Vi sitter i Hembygdsgården i Viksjö strax utanför Härnösand och Katarina har brett ut foton, brev och en nyligen skriven släktbok på det stora matbordet i salen med utsikt över bygden. Hit till Ångermanland kom Katarina Eriksdotter i mitten av 1800-talet efter att ha gått igenom många prövningar i sin hembygd i Värmland. Katharina var äldst av sex syskon och fick som alla andra i hushållet hjälpa till med familjens sysslor. När hon var 19 blev det en plats ledig på gästgiveriet Linnagården som drevs av Erik Persson. Han hade just blivt änkeman och hade tre små barn att ta hand om. - Bara ett drygt år senare så är hon gravid och Erik Persson erkänner att han är far till barnet. Katharina börjar anpassa sig till livet på gästgiveriet och två år senare får hon ytterligare ett barn, en flicka som döps till Augusta. Men Augusta kommer att noteras som stum och fånig i kyrkböckerna, berättar Katarina Näslund. - 1846 gifter sig Katharina med Erik Persson som är 26 år äldre än henne, och när hon gifter sig är hon snart på väg med det tredje barnet, Kajsa, som föds i januari 1848. Och Erik Persson dör i feber i april tre månader senare. Katharina är nu änka med  två barn, ett dog som liten, plus att hon har vårdnaden om Erik Perssons barn i första giftet.  Katharina äger nu Linnagården där det strömmar in körkarlar som rastar sina hästar och antagligen blir det för mycket för henne. Hon säljer gästgiveriet Linnagården och bosätter sig i Forsnäs på en annan gård. Under tiden på Linna har hon lärt känna körkarlen Jan Nilsson som går under namnet Vacker-Jan. Tycke uppstår och 1850 gifter sig de båda och Jan blir ägare och bonde i Forsnäs.        I rask takt föddes nu sönerna Johannes, Nils och Gustav. Men ganska snart visade det sig att hennes man Jan hade överskattat sitt ekonomiska kunnande. Han blev lurad på många olika sätt, bland annat skrev han på borgensförbindelser vilket innebar att han var tvungen att betala andra människors skulder. Till slut var familjen barskrapad och det återstod inget annat för Jan än att ansluta sig till de många värmlänningar som varje år gjorde vandringar norröver där det fanns arbete - 40 mil till fots och sen samma väg tillbaka igen många månader senare. - Han går upp tillsammans med de andra på vårarna, i april, och kommer hem till jul. Katharina försöker hanka sig fram så gott det går. Men 1860 har det gått så långt att de inte längre klarar av att behålla gården i Forsnäs, berättar Katarina Näslund.  - Det blir exekutiv auktion och Katharina och barnen får bo på nåder i ett ensligt beläget torp längre in i skogen. Hon hade ett talesätt som de brukade citera;  Lyckan har många vänner men nöden prövar dem  Katharina härdar ut några år i torpet, men till slut hamnar de till och med i en backstuga. Men då förstår Jan att det inte går att leva så längre. Långfredagen 1866 har Jan gått fram och tillbaka i elva år. - Då sätter han Katharina och barnen på släden och börjar resan norrut. Det tar ett halvår från avresan innan det är på plats i Viksjö där de tilldelas en liten torpstuga i Villola och Jan får arbete som jordbruksarbetare. Jan tillverkar också timmerkälkar som han kan dryga ut kassan med. En specialitet och kunskap han tagit med sig från Värmland. - Vi ska komma ihåg att året efter de anlänt blir det nödår, så livet var hårdast tänkbara.  Nu drabbade också svår sjukdom familjen. Sonen Nils fick den då relativt ovanliga sjukdomen spetälska och dog 21 år gammal. Året var 1874. Och bara sex år senare drabbas Katarinas man Jan av sjukdom och blev sängliggande. - 1880 kan man läsa i breven att Jan är sängliggande och vi förstår att Katharina får sköta försörjningen. Till sin hjälp har hon Augusta som fysiskt är en stark hjälpreda, berättar Katarina Näslund. Men det var inte slut med olyckorna för familjen. När Jan hade varit sängliggande i två hela år råkade Katharina ut för en märklig och olycklig händelse. - Det berättas att hon när hon mjölkade kon en kväll så vispade den svansen över hennes vänstra öga som infekterades och började vara. Hon fick vård på Härnösands lasarett men de kunde inte hjälpa henne. Katharinas öga värkte sönder och från 1882 och de sista 18 åren är hon enögd.  - Hon hade en stor rädsla att hon skulle bli blind på det andra ögat också.   Katharina måste nu -trots sin skada- sköta om sin sjuke man och utföra både hans och hennes egna sysslor. - Jag ser framför mig hur hon vårdar honom i den lilla torpstugan under sex långa år. Jan hade även han fått spetälska. Så står det i kyrkböckerna, berättar Katarina, men om det står inget i de många brev som sonen Gustav skriver. Troligtvis för att det var en skamlig sjukdom. Den lilla familjen med Katharina, hennes spetälske man Jan och dottern Augusta klarade sig någorlunda under fem år. Men så i december 1885 blev situationen ohållbar. Bara nån mil från deras hem ligger Västanå bruk och dit fick de flytta och bli understödstagare på bruket.   Men olyckorna fortsätter att rada upp sig. Bara en månad efter flytten dör Jan 58 år gammal, och då kommer nästa slag. - Det visade sig att inspektorn på Västanå bruk tyckte att Augusta var en belastning och ville att hon skulle skickas tillbaka till Värmland till sin förmyndare. Katharina var då 63 år och tvingades följa med Augusta ner genom landet till Gräsmark.    Katharina bosatte sig hos sonen Gustav och hans familj som flyttat till Fjäls glasbruk i närheten av Hässjö i Medelpad. Katharina kom aldrig mer att få träffa sin dotter Augusta. Men familjen höll kontakt med varandra via brev. Och det är breven som gör att de sentida ättlingarna vet så mycket hur Katharina tänkte. Och nu idag när Katarina Näslund läser breven, inte minst de som kommer från Gustav så blir hon rörd. - Saknaden måste ha varit svår, och de kom aldrig mer att träffa varandra. Nu idag när Katarina Näslund läser breven har hon stor beundran för Gustavs förmåga att skriva vackra och innehållsrika brev trots sporadisk skolgång.  Min kära syster och svåger. Den smärtsamma underrättelsen som ni med detta brev mottager hava ni kanske väntat. Ja vi hava väntat det alla och nu jag härmed underrätta eder att vår moder är död. Hon avsomnade lugnt och stilla tisdagen den 1 maj kl 3 på dagen. För varje dag sågo vi allt mer och mer att slutet närmade sig. Vi sutto omkring hennes säng och förstod att hennes dödskamp snart skulle börja. Min hustru Märta tog hennes hand i sin och sade: Är ni inte glad farmor som får sluta snart? Då slog hon upp sitt enda öga och svarade det tydligaste hon sagt den dagen med ett högt och tydligt: jo då. Så knäppte hon ihop sina händer över bröstet, drog hon några svaga andetag och så var allt slut. Vår moders ande flydde dit inga plågor och ingen värk skall vara mer. Gud välsigne hennes minne. Jag minnes ingenting annat än gott efter henne. Hennes största lycka här i livet tror jag var att få uppskattning av andra. Eder Gustav Psalmen "Jag går mot döden var jag går" spelades på Katharina Eriksdotters begravning den 1 maj år 1900. Katharina och hennes familj var långt ifrån ensamma om att göra den långa vandringen från Värmland till Ångermanland. Hoppet om en bättre framtid norrut delades av många värmlänningar. Norrlandslänen ökade sin befolkning till nästan det dubbla under andra halvan av 1800-talet och de inflyttade värmlänningarna bidrog i hög grad till det. För det hade blivit allt svårare att leva av de små jordlotterna i Värmland och i Norrland behövdes arbetskraft till den nya skogs och träindustrin. Det berättar Peter Olausson som är historiker vid Karlstad universitet och som forskat om värmlänningarnas flyttmönster. Värmlänningar slår sig ner i Norrland - Skälen till att de flyttade var flera; de nya sågverken behövde arbetskraft, och hemma i Värmland hade det blivit allt svårare att försörja en familj när jordlotterna blivit mindre. - Värmland hade varit ett invandrarlän och hade haft en stadig befolkningsökning under flera hundra år, berättar han. Den ökningen nådde sin topp ungefär vid 1860, då strömmarna började gå åt andra hållet. Hemmansdelningen var enorm vilket innebar att man fick väldigt små lotter vid arvsskiften, så små att de inte gick att leva av. - Så folk sökte sig åt olika håll, och i Norrland drog den nya sågverksindustrin folk från Värmland, Dalarna och norrut, berättar han. Skogshantering var något som värmlänningarna behärskade. - Det gjorde de, instämmer Peter Olausson, och de hade med sig en uppfinning som gjorde dem ännu mer attraktiva. Det var en speciell mekanism som kallades "getdoningen". Den kopplade samman timret och hästen på ett flexibelt sätt så att man kunde ta sig fram smidigare genom skogen än vad de gamla stela kopplingarna tillät. Det var särskilt folk från Fryksdalen i Värmland som var kända för att kunna hantera Getdoningen. Arbetsvandringar var något man kände väl till i Värmland, inte minst i Fryksdalen. Det var vanligt att man gav sig iväg kortare eller längre perioder för att arbeta på andra håll. Så det här var folk som inte var så knutna vid sin egen torva. - Nej nej, de har rört på sig under långliga tider. I andra delar av Värmland sökte man sig åt andra håll, många tog sig till exempel söderut till Bohuslän under sillperioderna. Men när det gällde vandringarna norrut, så var framför allt fryksdalingarna pionjärer, och sedan följde andra efter berättar Peter Olausson. Man kan ju undra hur mycket de faktiskt visste när de gav sig iväg. - Jag tror att de gick iväg på mer eller mindre välgrundade rykten, svarar Peter Olausson. Om någon hade varit i till exempel Sundsvall och kom hem och berättade hur det var, så var det väl den bästa reklam man kunde få. Samtidigt så blev ju läskunnigheten allt större och tidningarna började spridas. - På 1860-talet så fanns det flera informationskällor. De här stora flyttströmmarna från Värmland och norrut skedde ju samtidigt som emigrationen till Amerika blev allt större. Man skulle ju kunna tänka sig att Norrlandsvandringen var ett budgetalternativ för den som kände att de måste lämna sitt gamla hem och ordna ett nytt någon annanstans. - Det är klart att det var billigare, det var ju faktiskt vanligt att man gick hela vägen, och alltså inte behövde pengar till biljetten. Men framför allt var det nog mänskligt billigare, för det var ett mindre steg att ta sig till Norrland, där man kunde språket och visste hur det går till. Precis som när det gällde Amerikafararna så var breven som skickades från Norrland hem till familjen i Värmland viktiga när det gällde att locka fler att komma efter. Peter Olausson tar fram ett brev som skickades från Torpshammar, fem mil väster om Sundsvall den 9 maj 1878. Det är en mjölnarson från västra Värmland som varit i Göteborg men som nu berättar för sina föräldrar att han och hans bror istället åkt norrut för att pröva lyckan: Torpshammar den 9 maj 1878 Älskade föräldrar och syskon, tusende tack för det sista brevet. Jag får berätta för er att jag rest från Göteborg hit uppåt därför det blev så dåliga tider. De sätter ner daglönen 10 procent, samt dagen till 9 och en halv timma så jag tyckte det ej bar sig att stanna. Jag reste från Göteborg den 28 april och kom hit den 29:e dennes, men jag har haft ganska trevligt under hela resan och hoppas att det blir bra här med tiden, för här ser ut för till att vara en trevlig trakt fast här har snögat och varit kallt var dag. Jag har inget prästbetyg det torde ni vara bra att taga ut åt mig för det må jag ovillkorligen ha för eljest får jag ej stanna här. Det torde ni göra så fort ni får brevet och sända det hit. Jag får ni sluta för denna gången med en obeskrivlig kär hälsning till eder från eder son. J A Qvarnström - Väldigt mycket i breven handlar om arbetsförtjänsten och arbetsvillkoren, var är det bäst? Sedan handlar det förstås om släkt och vänner som man träffar på, andra värmlänningar som skickar med hälsningar, och så förstås detta att man skickar hem pengar till sina gamla föräldrar. Peter Olausson tror att värmlänningarna som slog sig ner i Ångermanland, Medelpad och Västerbotten klarade sig ganska bra, inte minst för att de var många och höll ihop. - Värmlänningarna bildade ju ett slags kolonier i delar av Norrland. Många av dem har bibehållit grundidentiteten "Vi kommer från Värmland". Jag har inte kunnat se att värmlänningarna skilde ut sig genom att vara väldigt framgångsrika eller misslyckade, men de var ganska många i jämförelse med folk från andra trakter och kunde hålla ihop och bibehålla sin värmländska identitet, om de nu önskade det. Alnön utanför Sundsvall är ett exempel på en sådan trakt. - Det vet många släktforskare, som har sina rötter där. De arbetsvandringar som folk förr gjorde har sällan lämnat några spår i de offentliga arkiven och därför kan man lätt inbilla sig att folk i gamla tider var mycket mer orörliga än vad som faktiskt var fallet. -När man tittar i de vanliga källorna, som till exempel husförhörslängderna, vad får man för bild då? I allmänhet får man en känsla av att folk var väldigt bofasta, säger Peter Olausson och fortsätter: - Men källorna berättar ju ingenting om vardagsrörligheten, och säger sällan något om till exempel arbetsvandringarna. Den bonde som enligt husförhörslängderna ser ut vara orörlig kanske i själva verket är ute för att arbeta på andra ställen stora delar av året. - Då är det ju bara andra källor, som till exempel brev, som kan berätta något om hur det verkligen var. Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström  Uppläsare: Tommy Engman och Per Dahlberg slaktband@sverigeradio.se

Redaktioner drog stora växlar utifrån webbundersökning i Kamratposten. I Timrå-politiker över blockgränsen sågar valbevakningen. Förslag om elektronikförbud i rättssalar är rapporteringen i fara? Hård dom  på lös grund över pappors förmåga att trösta  Att pappor ratas när barn vill ha tröst och att barn hellre pratar med ingen alls än med sina pappor när de är ledsna. Det var en nyhet som fick stor spridning i slutet av förra veckan.Den kom till ur en webbenkät hos den populära barn- och ungdomstidningen Kamratposten, där tidningen bett sina läsare att svara på olika frågor om sin vardag. Men som grund för rubriker om att barn ratar sina pappor duger faktiskt inte enkäten som underlag. Reporter: Jonna Westin. Svidande politikerkritik om lokal valbevakning I Timrå i Medelpad har en lokal mediedebatt blossat upp i kommunen efter valet om hur den dagstidning som finns kvar på orten klarade valrörelsen. Inte alls så bra, lyder betyget från flera politiker i kommunen. I det politiska livet är de motståndare - men i den här frågan - är dom rörande överens om att bevakningen både var för tunn och för okritisk. Sundsvalls tidning försvarar dock sin rapportering. Reporter: Evalisa Wallin. Nytt lagförslag hotar rättegångsrapportering  Liveflöden och direktrapportering inifrån rättssalen har på senare år blivit en självklarhet för så gott som alla nyhetsmedier i samband med stora rättegångar. Men nu finns ett lagförslag som kan riskera att få stora konsekvenser för journalisters möjligheter att rapportera inifrån rättegångar. All elektronisk utrustning ska som huvudregel vara avstängd och undanstoppad heter det, om inte en domare bestämmer sig för att bevilja ett undantag. Mediebranschen är oroad och kritisk. Men så sent som för två veckor sedan gav Lagrådet klartecken. Reporter: Therese Rosenvinge.

Staffan Brandelius är född i en liten by som heter Ljungå i Bräcke kommun, ett brukssamhälle i östra Jämtland på gränsen till Medelpad. Hans far och farfar jobbade på SCA och alla i byn jobbade i skogen så det var naturligt för Staffan att välja skogsbanan och gå skogsutbildningen i Bispgården. När han var klar… Läs mer »

Pop i Bandyland.I detta avsnitt samsas några av Sveriges största ikoner med yttersta obskyriteter när Ulf Henningsson och Åke Eriksson letar sig fram i de djupa skogarna i dessa kulturbygder.Denna gång namedroppas inte mindre än 190 namn! Jo, vi har räknat.Vad sägs om storheter som Gregory Peck, Thor Heyerdahl, Donna Summer och Pelle Fosshaug?På bilden: Celest från Sundsvall.

I avsnitt 57 av GIF-podden gästar U19-tränaren Benny Matsson. Vi pratar givetvis om hans spelarkarriär och vägen genom västra Medelpad till fotbollsgymnasiet, varför det sedan blev Gefle, om avancemanget till Allsvenskan med dem, om att han tror att Pelle Olsson och Sandviken kommer slå, om steget till GIF Sundsvall, beslutet att varva ner trots flera … Fortsätt läsa Avsnitt 57 – gäst: Benny Matsson Inlägget Avsnitt 57 – gäst: Benny Matsson dök först upp på GIF-podden.

I detta avsnitt möter vi Andreas Zehlander, chef på Polismyndigheten för brottsförebyggande-, utrednings- och ingripandeverksamhet i Medelpad. Vi pratar om Andreas succé på LinkedIn där han numera har fler följare än myndigheten han är anställd av. Genom en strategisk plan och den egenutvecklade publiceringsmetoden Sensum Capere når han ut över hela världen. Vi pratar även om digitalt ledarskap, praktiska tips på hur du som lyssnare kommer igång med LinkedIn, balansgången mellan det privata och det offentliga, varumärkesbyggande, kultur, stöttande chefer och förebilder.  

Jackalope Rabbit Breed - Wolpertinger - Skvader - Al-Miraj - Mayan Folktale - Knowledge - Lobelia Learn more about Rabbit Breeds, history, superstations, news, folk tales, and pop culture. Discover cool facts, Rabbit Care, resources and Rabbit Breed Info at the website http://www.hareoftherabbit.com/ If you would like to support the project, you can support through Patreon for one dollar a month. Patreon is an established online platform that allows fans to provide regular financial support to creators. you can also support the podcast, and help keep the lights on, whenever you use Amazon through the link at Hare of the Rabbit on the support the podcast page. It will not cost you anything extra, and I can not see who purchased what. The jackalope legends of the American Southwest are stories of a more recent vintage, consisting of purported sightings of rabbits or hares with horns like antelopes. The legend may have been brought to North American by German immigrants, derived from the Raurackl (or horned rabbit) of the German folklore tradition. http://www.terriwindling.com/blog/2014/12/the-folklore-of-rabbits-hares.html Jackalope The jackalope is a mythical animal of North American folklore (a fearsome critter) described as a jackrabbit with antelope horns. The word "jackalope" is a portmanteau of "jackrabbit" and "antelope", although the jackrabbit is not a rabbit, and the pronghorn is not an antelope. Also, many jackalope taxidermy mounts, including the original, are actually made with deer antlers. Jackrabbits are actually hares rather than rabbits though both are mammals in the order Lagomorpha. Wyoming is home to three species of hares, all in the genus Lepus. These are the black-tailed jackrabbit, the white-tailed jackrabbit, and the snowshoe hare. The antelope is actually a pronghorn (Antilocapra americana) rather than an antelope, although one of its colloquial names in North America is "antelope". Some of the largest herds of wild pronghorns, which are found only in western North America, are in Wyoming. The adults grow to about 3 feet (1 m) tall, weigh up to 150 pounds (68 kg), and can run at sustained speeds approaching 60 miles per hour (97 km/h). Tall tales The jackalope is subject to many outlandish and largely tongue-in-cheek claims embedded in tall tales about its habits. Jackalopes are said to be so dangerous that hunters are advised to wear stovepipes on their legs to keep from being gored. Jackalope milk is particularly sought after because it is believed to be a powerful aphrodisiac—for which reason the jackalope is also sometimes referred to as the ‘horny rabbit.’ However, it can be incredibly dangerous to milk a jackalope, and any attempt to do so is not advised. A peculiar feature of the milk is that it comes from the animal already homogenized on account of the creature’s powerful leaps. Stores in Douglas sell jackalope milk, but The New York Times questioned its authenticity on grounds that milking a jackalope is known to be fraught with risk. One of the ways to catch a jackalope is to entice it with whiskey, the jackalope's beverage of choice. Once intoxicated, the animal becomes slower and easier to hunt. The jackalope can imitate the human voice, according to legend. During the days of the Old West, when cowboys gathered by the campfires singing at night, jackalopes could be heard mimicking their voices or singing along, usually as a tenor. When chased, the jackalope will use its vocal abilities to elude capture. For instance, when chased by people, it will call out phrases such as, “There he goes, over there,” in order to throw pursuers off its track. Reportedly, jackalopes are extremely shy unless approached. If you encounter a jackalope, quickly fall to the ground, and remain calm and still while humming the Roy Rogers song, “Happy Trails to You.” It is said that jackalopes, the rare Lepus antilocapra, only breed during lightning flashes and that their antlers make the act difficult despite the hare's reputation for fertility. Whether the jackalope actually exists or is simply a hoax popularized by a Douglas, Wyoming resident in 1939, is still hotly debated today. For those who believe, the jackalope is said to be an antlered species of rabbit, sometimes rumored to be extinct. One of the rarest animals in the world, it is a cross between a now extinct pygmy-deer and a species of killer-rabbit. However, occasional sightings of this rare creature continue to occur, with small pockets of jackalope populations persisting in the American West. The antlered species of rabbit are brownish in color, weight between three and five pounds, and move with lighting speeds of up to 90 miles per hour. They are said to be vicious when attacked and use their antlers to fight, thus they are sometimes called the "warrior rabbit.” History: Origins Plate XLVII of Animalia Qvadrvpedia et Reptilia (Terra) by Joris Hoefnagel, circa 1575, showing a "horned hare" Stories or descriptions of animal hybrids have appeared in many cultures worldwide. A 13th-century Persian work depicts a rabbit with a single horn, like a unicorn. In Europe, the horned rabbit appeared in Medieval and Renaissance folklore in Bavaria (the wolpertinger) and elsewhere. Natural history texts such as Historiae Naturalis de Quadrupetibus Libri (The History Book of Natural Quadrangles) by Joannes Jonstonus (John Jonston) in the 17th century and illustrations such as Animalia Qvadrvpedia et Reptilia (Terra): Plate XLVII by Joris Hoefnagel (1522–1600) in the 16th century included the horned hare. These early scientific texts described and illustrated the hybrids as though they were real creatures, but by the end of the 18th century scientists generally rejected the idea of horned hares as a biological species. The Jackalope was first encountered by John Colter, one of the first white men to enter what would one day be the State of Wyoming. Thought to be a myth by many, the jackalope is alleged to actually exists in remote areas of Wyoming. The New York Times attributes the American jackalope's origin to a 1932 hunting outing involving Douglas Herrick (1920–2003) of Douglas, Wyoming. Herrick and his brother had studied taxidermy by mail order as teenagers, and when the brothers returned from a hunting trip for jackrabbits, Herrick tossed a carcass into the taxidermy store, where it came to rest beside a pair of deer antlers. The accidental combination of animal forms sparked Herrick's idea for a jackalope. The first jackalope the brothers put together was sold for $10 to Roy Ball, who displayed it in Douglas' La Bonte Hotel. The mounted head was stolen in 1977. Mr. Herrick made only about 1,000 or so horned rabbit trophies before going on to other things. His brother kept churning out jackalopes. Mr. Herrick grew up on a ranch near Douglas and served as a tail gunner on a B-17 during World War II. He worked as a taxidermist until 1954, when he became a welder and pipe fitter for Amoco Refinery until his retirement in 1980. Once he (and soon his son) began to produce jackalope mounts, it seemed to take only moments for the world to embrace this weird icon of the West. By the time Herrick senior passed away at the age of 82, the two men had fashioned thousands. The jackalope became a popular local attraction in Douglas, where the Chamber of Commerce issues Jackalope Hunting Licenses to tourists. The tags are good for hunting during official jackalope season, which occurs for only one day: June 31 (a nonexistent date as June has 30 days), from midnight to 2 a.m. The hunter must have an IQ greater than 50 but not over 72. Thousands of "licenses" have been issued. In Herrick's home town of Douglas, there is an 8-foot (2.4 m) statue of a jackalope, and the town hosts an annual Jackalope Days Celebration in early June. Before discovery of uranium, coal, oil and natural gas doubled the town's population to about 7,500 in the mid-1970s, Douglas specialized in selling jackalope souvenirs. The Herricks fed the increasing demand for the stuffed and mounted trophies. Tens of thousands have been sold. Proud city fathers later added a 13-foot-tall jackalope cutout on a hillside and placed jackalope images on park benches and firetrucks, among other things. Building on the Herrick's success, Frank English of Rapid City, South Dakota has made and sold many thousands of jackalopes since retiring from the Air Force in 1981. He is the only supplier of the altered animal heads to Cabela's, a major outdoor-theme retail company. His standard jackalopes and "world-record" jackalopes sell for about $150. Stuffed and mounted, jackalopes are found in many bars and other places in the United States; stores catering to tourists sell jackalope postcards and other paraphernalia, and commercial entities in America and elsewhere have used the word "jackalope" or a jackalope logo as part of their marketing strategies. Folklorists see the jackalope as one of a group of fabled creatures common to American culture since Colonial days. These appear in tall tales about hodags, giant turtles, Bigfoot, and many other mysterious beasts and in novels like Moby-Dick. The tales lend themselves to comic hoaxing by entrepreneurs who seek attention for their products, their persons, or their towns. But here’s the kicker: rabbits with horns are real as rain! Dr. Richard E. Shope, discoverer of the vaccine for HPVIn a strange twist of fate, around about the time that Herrick was becoming the Frankenstein of the bunny world, Dr. Richard E. Shope was hard at work in his lab. He had seen prints and drawings of horned rabbits going back to the 1500s and wondered if there was anything to them. References to horned rabbits may originate in sightings of rabbits affected by the Shope papilloma virus, named for Richard E. Shope, M.D., who described it in a scientific journal in 1933. Shope initially examined wild cottontail rabbits that had been shot by hunters in Iowa and later examined wild rabbits from Kansas. They had "numerous horn-like protuberances on the skin over various parts of their bodies. The animals were referred to popularly as 'horned' or 'warty' rabbits." He had a hunch that a virus caused rabbits (and other animals) to sprout crusty protrusions that looked like horns. He even had samples of the “horns,” and his tests showed they were made of keratin, the same stuff that our hair and fingernails – and animal horns -- are made of. Turns out Dr. Shope was right. His experiments proved that the horns appearing on rabbits were created by cells infected by the Shope papilloma virus (you discover it, you get to name it, I guess). And they could appear anywhere on the animal, not just the head. In addition, a version of the virus can produce the same effect in humans, called “cutaneous horn.” So yes, there are horned human beings trotting around! Shope’s discovery lead to research into the development of the human papilloma virus vaccine, which is based on the rabbit virus. Legends about horned rabbits also occur in Asia and Africa as well as Europe, and researchers suspect the changes induced by the virus might underlie at least some of those tales. In Europe actually various species of rabbit who have become unfortunate victims of Shope papilloma virus, which causes cancerous horny growths upon the animal. Cases in humans are almost unknown, although we have one example within the collection. This rabbit specimen shows one single large horn from the top of the cranium, and several smaller horns protruding from its spine. Analysis of this specimen did show however that the growths did not afflict the animals ability to live a normal life, were not cancerous and there is evidence that the virus would easily be transmitted to its young. According to Merrylin, a colony of rabbits infected with a unique strain of the virus were found in Lucerne, Switzerland, and all animals lived healthy lives despite their horns, which were apparently “strangely uniform.” Merrylin hypothesised that it would be possible to consider this as a benign inherited mutation caused by the virus, because the growths themselves were not malignant or life threatening, and appeared in all generations. In Central America, mythological references to a horned rabbit creature can be found in Huichol legends. The Huichol oral tradition has passed down tales of a horned rabbit and of the deer getting horns from the rabbit. The rabbit and deer were paired, though not combined as a hybrid, as day signs in the calendar of the Mesoamerican period of the Aztecs, as twins, brothers, even the sun and moon. Official recognition In 2005, the legislature of Wyoming considered a bill to make the jackalope the state's official mythological creature. It passed the House by a 45–12 margin, but the session ended before the Senate could take up the bill, which died. In 2013, following the death of the bill's sponsor, Dave Edwards, the state legislature reintroduced the bill. It again passed the House but died in the rules committee of the Senate. In 2015, three state representatives put forth the jackalope proposal again, this time as House Bill 66, and again it passed the House but died in a Senate committee. One of the co-sponsors, Dan Zwonitzer, said, "I’ll keep bringing it back until it passes." In 2014, the Wyoming Lottery adopted a jackalope logo for its lottery tickets and marketing materials. Lottery officials chose the fictitious animal, which they named YoLo, over the bucking horse and other state symbols. In popular culture The town of Douglas, Wyoming, has declared itself to be the Jackalope capital of America because, according to legend, the first jackalope was spotted there around 1829. In 1965, an eight foot concrete statue was erected in downtown Douglas and today billboards, and jackalope images can be seen all over Douglas -- on park benches, fire trucks, motel signs, and a 13-foot-tall jackalope cutout on a hillside. The city is also very good about warning visitors of the "vicious” animal’s propensity to attack, so tourists will see a number of posted warning signs throughout the town: "Watch out for the Jackalope." Jackalope Country, now plans to build yet another giant jackalope. Towering over I-25, the giant fiberglass jackalope will stand 80 feet above the plains. The student magazine of the Santa Fe University of Art and Design in New Mexico is called The Jackalope. On the other side of the world, The Hop Factory craft beer cafe in Newcastle, Australia, uses a leaping jackalope as its logo. In 1986, James Abdnor, a senator from South Dakota, gave U.S. President Ronald Reagan a stuffed jackalope (rabbit head with antlers) during a presidential campaign stop in Rapid City. Many books, including a large number written for children, feature the jackalope. A search for "jackalope" in the WorldCat listings of early 2015 produced 225 hits, including 57 for books. Among them is Juan and the Jackalope: A Children's Book in Verse by Rudolfo Anaya. The WorldCat summary of Anaya's book says: "Competing for the hand of the lovely Rosita and her rhubarb pie, Juan rides a Jackalope in a race against Pecos Bill." A short story, "Jackalope Wives" by Ursula Vernon, has been nominated for a 2014 Nebula Award. Musicians have used the jackalope in various ways. R. Carlos Nakai, a Native American flute player, formerly belonged to a group called Jackalope. In the late 1980s, it performed what Nakai called "synthacousticpunkarachiNavajazz", which combined "improvisation, visual art, storytelling, dance and dramatic theatrical effects." Nakai said he wanted people to dream as they listened to the music. Jakalope is a Canadian alternative pop/rock group formed in 2003 by Dave "Rave" Ogilvie. The band Miike Snow uses the jackalope as its logo. Band member Andrew Wyatt said during an interview in 2012 that the logo was meant to signify experiment and adventure. Of the 225 Worldcat hits resulting from a search for "jackalope", 95 were related to music. Jackalopes have appeared in movies and on television. A jackalope named "Jack Ching Bada Bing" was a recurring character in a series of sketches on the television show America's Funniest People. The show's host, Dave Coulier, voiced the rascally hybrid. In 2003, Pixar featured a jackalope in the short animation Boundin'. The jackalope gave helpful advice to a lamb who was feeling sad after being shorn. Jackalopes have appeared in video games. In Red Dead Redemption, the player is able to hunt and skin jackalopes. Redneck Rampage, jackalopes, including one the size of a bus, are enemies. Jackalopes are part of the action in Guild Wars 2. A low-budget jackalope mockumentary, Stagbunny, aired in Casper and Douglas in 2006. the movie included interviews with the owner of a Douglas sporting goods store who claimed to harbor a live jackalope on his premises and with a paleontologist who explained the natural history of the jackalope and its place in the fossil record. Beginning in 1997, the Central Hockey League included a team called the Odessa Jackalopes. The team joined the South Division of the North American Hockey League before the 2011–12 season. An Odessa sports writer expressed concern about the team's name, which he found insufficiently intimidating and which sounded like "something you might eat for breakfast." Jackalope Brewing Company, the first commercial brewery in Tennessee run by women, opened in Nashville in 2011. Its four craft beers are Thunder Ann, Rompo, Bearwalker, and Leghorn. Scholarly interpretations Folklorist John A. Gutowski sees in the Douglas jackalope an example of an American tall tale publicized by a local community that seeks wider recognition. Through a combination of hoax and media activity, the town or other community draws attention to itself for social or economic reasons. A common adjunct to this activity involves the creation of an annual festival to perpetuate the town's association with the local legend. Gutowski finds evidence of what he calls the "protofestival" pattern throughout the United States. Common to these tales, Gutowski says, is the recurring motif of the quest for the mythical animal, often a monster. The same motif, he notes, appears in American novels such as Moby Dick and Old Man and the Sea and in monster movies such as King Kong and Jaws and in world literature such as Beowulf. The monster motif also appears in tales of contemporary places outside the United States, such as Scotland, with its Loch Ness Monster. What is not global, Gutowski says, is the embrace of local monster tales by American communities that put them to use through "public relations hoaxes, boisterous boosterism, and a carnival atmosphere... ". He traces the impulse and the methods to the promotional literature of colonial times that depicted North America as an earthly paradise. Much later, in the 19th century, settlers transferred that optimistic vision to the American West, where it culminated in "boosterism". Although other capitalist countries advertise their products, Dorson says, "...the intensity of the American ethos in advertising, huckstering, attention-getting, media-manipulating to sell a product, a personality, a town is beyond compare." The Jackalope also appears to have a European cousin, in Germany, known as the wolperdinger, and in Sweden, a related species called the skvader. Illustrations of horned hares go back as far as the 16th century in scholarly European works. Wolpertinger In the Bavarian Alps, a strange-looking creature with antlers, fangs, wings and a tail roams quietly through the forests - according to folklore, that is. This mythological creature is what Germans call a Wolpertinger - a hybrid species that you've probably never seen before. Some kids in Bavaria grow up believing in the Wolpertinger and may even search for the rare animals when walking through the woods. Bavarians have done a pretty good job at making the myth believable: tourist shops sometimes sell stuffed animals that look like Wolpertinger and the Deutsches Jagdt- und Fischereimuseum in Munich even has a permanent exhibit on it. It is not known exactly when or where the myth of the Wolpertinger originated, but the museum in Munich suggests that it may have come from a town called Wolterdingen, where glass makers created shot glasses in the form of animals and called them Wolterdinger. This could in fact be true, since different regions have different names for the creature, ranging from Woipertinger to Woiperdinger to Wulpertinger. Bavarian folklore tells of the wolpertinger (also called wolperdinger or woiperdinger), a mythological hybrid animal allegedly inhabiting the alpine forests of Bavaria in Germany. These mythological creatures are known by every Bavarian as being mischievous. Description Germans don't have a clear definition. A Wolpertinger is basically a creature made up of many different animal parts. For example, it could have a squirrel's body, a rabbit's head, deer antlers and wings. Some might have the head of a fox; others may have the feet of a duck or a pheasant. Stuffed "wolpertingers", composed of parts of actual stuffed animals, are often displayed in inns or sold to tourists as souvenirs in the animals' "native regions". The Deutsches Jagd- und Fischereimuseum in Munich, Germany features a permanent exhibit on the creature. Images of creatures resembling wolpertingers have been found in woodcuts and engravings dating back to the 17th century. According to folklore, the hybrid animals are shy and difficult to catch. They primarily eat other small animals, herbs and roots. But no matter how hard you try, the chance of finding a Wolpertinger in Germany are about as slim as finding a jackalope in the United States. The best way to catch a Wolpertinger, according to legend, is to be a beautiful young woman (or be in the company of one), since Wolpertingers have a weakness for female beauty. The woman should go out into a forest at night while the moon is full and find a secluded nook where a Wolpertinger is likely to be. Hopefully, the creature will soon reveal itself. When it does the woman should expose her breasts. This will cause the Wolpertinger to instantly fall into a stupor, allowing it to easily be bagged. In popular culture Wolpertingers feature in the MMORPG RuneScape as creatures that can be summoned. It is depicted as a combination of a rabbit and a wolf. Wolpertingers are the main characters in the novel Rumo by Walter Moers. The novel depicts them as anthropomorphic dogs with small horns. Wolpertingers and Skvaders appear in "Adventure Path #61: Shards of Sin" for the Pathfinder Roleplaying Game as encounters and also as new familiar options for spellcasters. A wolpertinger features on one of the special animal tiles in the Winter Edition of Carcassonne. The wolpertinger features as a monster in Here Be Monsters. The game can also be found on Facebook. Wolpertingers are an obtainable pet in the MMORPG World of Warcraft during the Brewfest event. Wolpertingers are an obtainable mount in the MMORPG Tibia. Wolpertinger is the German translation for jackalope in the game Guild Wars 2. The Wolpertinger is a monster encountered in the jungle in the text-based MMORPG Improbable Island. Wolpertingers are common background creatures in the Land of a Thousand Fables adventure in The Witcher 3: Wild Hunt – Blood and Wine. The San Francisco storytelling group Odd Salon uses a Wolpertinger (named Harvey) as their mascot. Wolpertingers are usually found in the forests of Bavaria. (It is common for Bavarian pubs to display stuffed wolpertingers.) Variant regional spellings of the name include Wolperdinger, Woipertinger, and Volpertinger. They are part of a larger family of horned mammals that exist throughout the Germanic regions of Europe, such as the Austrian Raurackl (which is basically identical to the wolpertinger), the Thuringian Rasselbock (which looks more like the American jackalope), and the north Hessian Dilldapp (kind of hamster-like). They're also related to the Swedish Skvader, as well as being a European cousin of the Jackalope. Also in other cultures, you can find such animals just like the “Jackalope (or Jackrabbit)” in the USA, the “Skvader” in Sweden and the “Dahu” in France. You can find a stuffed specimen in the Deutsches Jagd- und Fischereimuseum (German Hunting and Fishing Museum), located in Neuhauser Str. 2 near Marienplatz (city center) and Frauenkirche (Church of Our Lady). So if you’re in Munich make sure to have a look at one of the Wolpertingers. Either in the Hunting and Fishing Museum or in traditional Bars and Pubs. Skvader skvader The skvader is a species of winged hare indigenous to Sweden. According to legend, this unusual animal was first discovered by a hunter named Håkan Dahlmark in 1874. Eventually a stuffed specimen of the creature was put on display in the Historical Preservation Society in Sundsvall where it remains to this day. Visitors report that the animal looks rather like a cross between a hare and a wood grouse cock. A statue of a skvader was also erected in a small park in Sundsvall in 1994. Although the skvader is much beloved in Sweden, the term itself is often used colloquially to mean "a bad compromise." The skvader [ˈskvɑːdər] is a Swedish fictional creature that was constructed in 1918 by the taxidermist Rudolf Granberg and is permanently displayed at the museum at Norra Berget in Sundsvall. It has the forequarters and hindlegs of a European hare (Lepus europaeus), and the back, wings and tail of a female wood grouse (Tetrao urogallus). It was later jokingly given the Latin name Tetrao lepus pseudo-hybridus rarissimus L. The name is a combination of two words, and this is the explanation provided by the Svenska Akademiens ordbok (Dictionary of the Swedish Academy): "The prefix skva- from 'skvattra' (quack or chirp), and the suffix -der from 'tjäder' (wood grouse)". Origins The skvader originates from a tall tale hunting story told by a man named Håkan Dahlmark during a dinner at a restaurant in Sundsvall in the beginning of the 20th century. To the amusement of the other guests, Dahlmark claimed that he in 1874 had shot such an animal during a hunt north of Sundsvall. On his birthday in 1907, his housekeeper jokingly presented him with a painting of the animal, made by her nephew and shortly before his death in 1912, Dahlmark donated the painting to a local museum. During an exhibition in Örnsköldsvik in 1916 the manager of the museum became acquainted with the taxidermist Rudolf Granberg. He then mentioned the hunting story and the painting and asked Granberg if he could re-construct the animal. In 1918 Granberg had completed the skvader and it has since then been a very popular exhibition item at the museum, which also has the painting on display. A strikingly similar creature called the "rabbit-bird" was described by Pliny the Elder in Natural History. This creature had the body of a bird with a rabbit's head and was said to have inhabited the Alps. A road sign on the approach to the museum warns drivers for skvaders on the road. The skvader has since then often been seen as an unofficial symbol for Sundsvall and when the province Medelpad was to be given a provincial animal (in addition to the provincial flower) in 1987, many locals voted for the skvader. The final choice was a kind of compromise, the mountain hare, which is the front-end of the skvader. Other uses The term "skvader" is nowadays used colloquially in Swedish to mean "a bad compromise" or "a combination of contradicting elements". "Skvader" also became the nickname in the 1950s and 1960s for a combination bus and lorry (truck) which was commonly used on small bus routes in Norrland; the front-end was a bus taking passengers and the back-end was an open loading bay, often used for delivering milk from small farmers to the nearest dairy. "Skvaderns" is also an herbal liqueur made with herbs from the forest Lunde Skog, the place Skvaderns first were shot at. https://en.wikipedia.org/wiki/Jackalope http://www.legendsofamerica.com/wy-jackalope.html http://www.jackalopearts.org/jajackalope.html https://yeoldecuriosityshop.com/blogs/news/17793604-are-jackalopes-real https://jackalope.com/the-legend-of-jackalope/ http://www.merrylinmuseum.com/jackalope/ https://en.wikipedia.org/wiki/Wolpertinger http://hoaxes.org/animals/comments/wolpertinger http://www.germany.info/Vertretung/usa/en/__pr/GIC/TWIG__WoW/2014/40-Wolpertinger.html http://munich-greeter.de/en/2014/10/was-ist-ein-wolpertinger/ https://en.wikipedia.org/wiki/Skvader http://hoaxes.org/animals/comments/skvader Folktale: Al-mi'raj From Wikipedia, the free encyclopedia Al-mi'raj (Arabic: المعراج al-mi'raj) is a mythical beast from Arabic poetry said to live on a mysterious island called Jezîrat al-Tennyn within the confines of the Indian Ocean. Its name can be broken up several different ways, though is generally seen truncated as Mi'raj, Mir'aj or just Miraj. Its name is also synonymous with Muhammad's ascent into heaven. Al-mi'raj is a large, harmless-looking yellow rabbit with a single, 2-foot-long (0.61 m), black, spiraling horn protruding from its forehead, much like that of a unicorn. Despite its docile appearance, Al-Mir'aj is actually a ferociously territorial predator known to be able to kill animals and people many times their own size with a few stabs of its horn. It also has an immense appetite and can devour other living things several times its size without effort. Al-Mir'aj frightens other animals and they will always flee from its presence due to this. The people of the island were so terrified of Al-Mi'raj eating them and their livestock that they would turn to witches to ward them away as soon as the rumor of a Miraj met their ears. It was reported that only a true witch would charm the Miraj, rendering it harmless so the people could remove the Miraj from the area. It is possible this myth originates from observations of the effects of any one of several diseases in rabbits that can create horn-like growths upon the bodies of animals, most commonly Fibromatosis and Papillomatosis. Papillomatosis is the result of a virus infecting the skin, causing a large, red, swelling growth on the skin of the subject. These red marks may have appeared to be where horns had broken off or were shed. Fibromatosis is a similar virus which infects the skin and causes the flesh of the rabbit to mat with hair, hardening into long, hard horn-like protrusions. Both diseases could account for the appearance of wild, fierce (with pain) rabbits with "horns" as infected specimens have been found, catalogued and are well documented. Now this is a MAYAN tale about the rabbit http://www.kstrom.net/isk/maya/rabbit.html Translated and edited by Fernando Peñalosa and Janet Sawyer RABBIT AND HIS CAP OF ANTLERS Once when the rabbit, that is, the mayor, still had his antlers, he met a deer. The rabbit said to the deer: "Brother, look at the cap [antlers] Our Father gave me." "Come here, brother," said the deer, "Lend it to me," said the deer to the rabbit. "You're too small, it doesn't fit you, but I'm big.Maybe your cap will fit me, I'm going to try it on my head." The rabbit handed his cap to the deer and the deer put it on his head:. "Look brother, how nice it looks on me. I'm going to dance so you can see. Then I'm going for a walk and afterwards I'll come back here to you and I'll give you your cap back," said the deer to the rabbit. The deer went off and didn't come back with the rabbit's cap. The rabbit was waiting for him, just waiting and crying because he didn't have his cap any more. It occurred to him to get up from where he was crying and go notify his king. He came before the king: "Father!" said the rabbit to the king. "What have you come to tell me, my son?" the king asked the rabbit. "My brother went off with the cap you gave me, father. My brother, the deer told me he was just going to try it on, and I gave him the cap you had given me, father." "'Why did our father give it to you?' the deer asked me. 'Our father should have given it to me, because I'm big. Your cap fits me well,' my brother said. I thought he was my brother. So I gave it to him, but he just went off with it any way. He left, and I just sat waiting for him to come back with my cap. He didn't come back and I got tired of waiting for him so long. That's why I have come to ask you, father, to give me another cap in place of the one my brother took, and also make me taller because my uncle deer said I was too little." "'That cap doesn't fit you,' he told me, father. That's why I want to grow as big as my uncle deer." "All right, I'll make your taller, my son. I'll make your body grow. If you do what I say, I'll give you what you ask for," said the king to the rabbit. "What shall I do for you, father?" asked the rabbit. "Now I'm telling you that if you want to be as big as your brother the deer, I'm going to grant your wish," said the king to the rabbit. "Now, go and bring me fifteen loads of skins. If you bring them to me I'll make your body grow and I'll give you your cap back." "All right," said the rabbit, and went off to the fields, to the mountains and to the sea. The rabbit bought himself a guitar. When he came to a plain he sat down to rest. He had been playing music with his guitar for a while when an old snake came up to him. "What are you doing, brother?" the snake asked brother rabbit. "I've come to play music for you, uncle," said the rabbit to the snake. "Oh, your song** is sad, uncle," said the snake to Uncle Rabbit. "Yes," said the rabbit to the snake. "May I dance a little?" the snake asked Uncle Rabbit. The rabbit answered: "Of course you may dance. That's why I came to play a song for you. But I would just like to ask you, uncle, where is your weak spot? Because my marimba stick*** might reach your weak spot. Show it to me, so I can see where it is," said the rabbit to the snake. "All right, brother," said the snake. "Here's my weak spot, right at the end of my tail." "All right, brother, now that I've noticed where your weak spot is, you can dance without worrying," Uncle Rabbit told the snake. The rabbit needed to collect skins, but the snake didn't suspect what the rabbit was planning to do to him. "Dance! Go ahead and dance. Enjoy your dance," said the rabbit to the snake, " because that's why I came to play near your house. Dance, enjoy, and don't be afraid. Here, come close to me." When he saw him nearby, the rabbit thought: "He's mine now. I know where his weak spot is." The snake danced and came near the rabbit. "Bring your tail near," said the rabbit to the snake. The snake raised his tail near the rabbit. The rabbit saw that the snake was near him and he killed him. Then he skinned him and went off with his skin. The rabbit came to a mountain and began to play his guitar once more. Shortly after he had come to the mountain a big old lion approached Uncle Rabbit. He was playing his music when the lion arrived. "Hey, uncle, why have you come here to play?" the lion asked the rabbit. "I've just have come to play, brother," the rabbit said. "Do you like music?" "Yes, I like music." said the lion. "Do you like to dance?" the rabbit asked the lion. "Yes, I like to," the lion answered. "If you'll play a song for me, I'll be wanting to dance," said the lion. "I'm going to play some music for you, because the reason I came to your house was to play music. Dance, enjoy your dance. Don't be afraid, Good, dance, only tell me where your weak spot is. I'd just like to ask you where your weak spot is. Dance, enjoy your dance," said the rabbit to the lion. "All right, brother, here's my weak spot, right here, on the back of my neck." "All right brother," said the rabbit. "Dance uncle, dance, dance, dance. Don't be afraid, come closer, come here beside me. I know where your weak spot is, so I won't hit you there. I know where it is. Try to dance a little bent over." The lion became careless while he was dancing, and the rabbit hit him on the head. The lion died, the rabbit skinned him and took away two more skins, two large skins. The rabbit walked, and walked and walked. He took his skins to a place on the beach, and played there once more. An alligator heard the rabbit playing a song and came up to him: "Is that you playing, Uncle Rabbit?" the alligator asked. "Yes, I'm the one who is playing for you," said the rabbit, "for I want you to dance. I thought maybe uncle would like a song. So I came to play a song for you." "Oh, is it true what you say? I like songs and I would like you to play one for me," said the alligator. "All right, I'll play you a song, but you have to dance." "Yes, I'll dance, for I really like to," the alligator told Uncle Rabbit. "I'd like to ask you where your weak spot is. Just tell me where your weak spot is. Don't worry, just show me where it is. If my marimba stick hits you, you could die," said Uncle Rabbit to the alligator. "All right, brother, my weak spot is here, right at the end of my tail," said the alligator. "All right, so dance. Dance with all your might and stretch out your tail." While he was dancing the alligator became careless and the rabbit hit his weak spot. The alligator died and the rabbit skinned him. The rabbit left the beach and came near a plantation where there was sugar cane, where there were bananas, where there were oranges, where there were sapotes. Near the plantation there was a house with monkeys and coatis, as well as two other households. He came to one of the houses bringing bananas. "Ah," the monkeys said to him "do you have bananas, uncle?" "Here, have some." said the rabbit to one of the monkeys. "All right," said the monkey. The monkey ate the bananas. Then the rabbit said: "Here you're just starving, but I have a plantation nearby where there are a lot of good things to eat. There are bananas, there is sugar cane, there are oranges, there are sapotes," said the rabbit to the monkeys. "All right, uncle, give us some," said the monkeys to the rabbit. "There's a lot of food, and it's just going to waste, because there's no one to eat it," said the rabbit to the monkeys. "Tomorrow we'll go to my plantation, all of you and your families, and if there are some others they can come with us too. Aren't there some other friends of ours here?" the rabbit asked the monkeys. "Oh, if you please, there's another family of our friends that are hungry; they have no food," the monkeys told the rabbit. "Tomorrow you're all going to go with me," the rabbit said to the monkeys. The next day all the monkeys and all the coatis set off for the plantation and arrived there. "Eat, brothers, enjoy the food," said the rabbit to all of them. "All right," they said and they were happy. That day passed. "Are you all satisfied?" the rabbit asked them. "Yes, we're fine, brother." "So let's go. Each one of you can take something along," the rabbit said to them. "All right, uncle," they said and set off. They came to a plain. "We're going to rest," the rabbit said to them. They rested on the plain. The monkeys were playing with the coatis and didn't know that the rabbit was plotting against their lives. The rabbit said to them: "Bring two nets, brothers." "What are you saying uncle, are we going to play?" "I want you to make me two nets," the rabbit said to them. "Why?" they asked. "I'm going to weigh you, so we can see who weighs the most," said the rabbit. "All right," they said, and got into the nets. "All you monkeys, get in there, and all you coatis get in over there. Push your snouts out through the net so you'll be able to breathe and won't suffocate." "All right," the fools said. The rabbit closed up the nets and went to look for a club, saying: "When I come back you'll get out of the nets." But when the rabbit came back with the club he was ferocious, and struck them on the snout: "Now uncles, you're going to pay for the bananas you ate." He killed the uncles in the two nets. All those that were in the two nets died, and he skinned them all. He used an armadillo as a pack animal, the armadillo carrying the skins for him. He had collected them as the king had ordered, so that he would increase his height and give him back his cap. He returned and came before the king with fifteen loads of skins. The king didn't believe the rabbit was going to succeed, and so he didn't realize he was bringing all those skins. When he came before the king with the skins, the rabbit said: "See, father, I have brought the skins." The king was astonished. "Did you really go and get them?" he asked. "I don't believe you." "No father, they're here." "Let's see them," the king said. "Here they are, father." He took them out of his net one at a time and the king saw him take out the alligator's skin, the lion's skin, the big snake's skin, the monkeys' skins and the coatis' skins. "Oh," said the king," getting angry, "What do you want in exchange for these skins?" "I want you to make me taller and give me my cap back." "Oh," said the king, "what a shameless rabbit you are. In spite of everything you want to be big. You actually killed your own brothers. You actually killed them. You're so small. If you were larger, if I made you bigger, you'd kill all your brothers. Look here, you killed the lion, the alligator, and the snake, even though you're real little. "Well, now, you're going to have to forgive me, my son, but this is the punishment I've decreed: Bring me your ears so I can stretch them. You shameless thing, you already killed your brothers who are bigger than you. Now never come back here again. You're going once and for all, I'm just going to make your ears grow." Word of the Week: Knowledge Plant of the week: Lobelia   © Copyrighted

Mobergs skärbräda, mustaschkampen, årets julvärd, Collins comeback och bondens nakenbilder – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt96.mp3 Inlägget Avsnitt 96: ”Oönskad” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Hugh Grants Sundsvallstjej, Halloween-firande, Lasse Stefanz, Hasse Andersson, Green Devils och en kvinnlig Bond – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt95.mp3 Inlägget Avsnitt 95: ”Bus eller godis” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Star Wars-hajpen, Tillbaka Till Framtiden, Sven-Bertil Taube, Idol och nya James Bond – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt94.mp3 Inlägget Avsnitt 94: ”Skakad & störd” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Westlife, Frida Selander, Så Mycket Bättre, Mange Hellberg, Big Brother och Solsidan – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt93.mp3 Inlägget Avsnitt 93: ”Tortyr” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Bachelor-Veronika, Dessert-Jesper, Barbie-drogen, Dirawi i Mello och dansen i Bollsta – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt92.mp3 Inlägget Avsnitt 92: ”Jakten” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

PH-fridas njure, Kronérs cykling, bäbislycka, rymdrullar, ordspråk och hatbarn – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt91.mp3 Inlägget Avsnitt 91: ”Hatbarn” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Lastbilsträffen i Ramsele, epaträffen på Alnö, bondehunken, Mr. Robot, Bron och utgången av Idol – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt90.mp3 Inlägget Avsnitt 90: ”Idolorakel” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Bonde Söker Fru, Bingolottoångest, pungkaoset i PH, Keith Richards ålderdom och Schyfferts auktion – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt89.mp3 Inlägget Avsnitt 89: ”Köttbonden” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Lokala skivsläpp, löjliga LinkedIn-titlar, PH-Fridas sorti, pungchocken, Yohio i Partaj och biofilmen Flocken – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt88.mp3 Inlägget Avsnitt 88: ”Party party” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Foppa i Mästarnas Mästare, Sensommar, PH-Fridas debut, Block Party, gap between the legs och kroppsfixering – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt87.mp3 Inlägget Avsnitt 87: ”Kroppsfixerad” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Paradise Hotel-Frida, Sensommar-festivalen, One Direction-slutet, Yohios mörker, trofémagar och väldiga Storsnasen – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt86.mp3 Inlägget Avsnitt 86: ”Fridfullt paradis” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Ljungarocken, Stadsfesten, Summer In The Park, pojkbandens zombiefilm, Justins stjärtbild och semester – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt85.mp3 Inlägget Avsnitt 85: ”Stjärtbilden” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Özz i Ghostbusters, Eurovisions Ö-viksdiss, Ljungarocken, Allsångens sexlåt och kräkfesten i Selångersån – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt84.mp3 Inlägget Avsnitt 84: ”Spydepån i Selångersån” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Hamnyran, Skulefestivalen, Summer In The Park, kortbyxor på jobbet, Toms scientologi-avhopp, pojkband och Zara Larsson – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt83.mp3 Inlägget Avsnitt 83: ”Backa Zara” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Midsommarbränna, hertigen av Ångermanland, Arnolds rentré, Refused-hyllningarna och helgens festivalkrock – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt82.mp3 Inlägget Avsnitt 82: ”Festivalkrocken” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Festivalerna i Västernorrland, Eurovision i Ö-vik, Foo Fighters, Joyful Ljungblahd och stjärnparet – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt81.mp3 Inlägget Avsnitt 81: ”Stjärnparet” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.

Prinsbröllop, Robinson-finalen, Kramfors Folkfest, sommarplågor, gladiatorfinal, allsångsartister och Urkult – det är några av de ämnen som diskuteras i veckans avsnitt. http://pod.mittmedia.se/pod/filer/CarlssonUllerstamavsnitt80.mp3 Inlägget Avsnitt 80: ”Fajten” dök först upp på Carlsson och Ullerstam.