Taxen och Terriern

I veckans avsnitt, som är det sista innan sommaren, pratar vi om sömn, klass, goodvibes och att vara på övervarv. Vi har båda sovit dåligt och Joanna har läst en artikel som handlar om att vi är besatta av sömn och hälsa, vilket ju stämmer eftersom vi ofta pratar om att vi sovit dåligt. Vi pratar också om att sömn är en klassfråga och att kvinnor sover mindre än män. Då det gäller sköna människor och härliga vibes menar Sonja att det verkar vara en hemsk livsstil att endast omge sej med personer som har “good vibes”. Vidare har vi en lång diskussion om vad vi egentligen menar då vi säger “övervarv”. Som bonus två österbottniska uttryck: “Har du viko” och “gubbvila”! Vi hörs kanske i höst, det beror på er, men mest på oss!

I veckans avsnitt avslöjas en gång för alla om Joanna och Sonja är narcissister! Den som sparar gåvor av sina ex är narcissist, den som inte gör det slipper vara det! Sonja har för dåliga ex som inte gett henne några presenter värda att spara och Joanna har sparat sådant som är tillräckligt fint. Vi diskuterar också Sanna Marins festande och den konst hennes vilda privatliv genererat och om det är en aktivistisk handling att ha roligt. Som avslutning pratar vi om människans förmåga att vända även moraliskt förkastliga handlingar till något fint, Sonja menar att hon inte behöver göra det eftersom hon vet att hon är en dålig människa och Joanna är, fortfarande och för alltid, idealist i grunden. Nästa vecka blir det ingen podd för då är vi i Stockholm (vi flyger och det har vi omskrivit till en moraliskt försvarbar handling). Men vi hörs veckan därpå!

Att gräla, estetiserat lidande och etikettregler hos frissan - allt detta i veckans podd! Sonja har läst en artikel om hur vi skall gräla för att undvika alltför mycket aggression och hon har i.o.m. detta insett att folk runt omkring henne har en svag känsla av obehag mest hela tiden. Joanna har läst en artikel om att vi stannar i dåliga relationer eftersom vi ser estetiserat lidande på TV, detta backar hon upp med hjälp av det som sker i realityserier. Det kan låta kryptiskt men lyssna på podden så fattar ni (kanske). Vi hinner även med en snabbis om etikettregler hos frissan, och vi får veta att vi båda bryter mot hur vi borde bete oss. Vi är trötta men det avslöjar vi först i slutet av podden och det är inget att oroa sej för (hälsningar till Joannas mamma)! Vi hörs igen om en vecka!

I veckans avsnitt pratar vi om finlandssvenskar och om kritiken samt självkritiken gällande oss som minoritet. Sonja är irriterad över slarvig och oskarp kritik av finlandssvenskar medan Joanna menar att om en blir kallad för kackerlacka är det ändå ganska obehagligt. Vi pratar om att vara underhållna och om att allt runtomkring oss är underhållning och Joanna får en aha-upplevelse då hon fattar att hon är normkritisk som inte har en smartphone. Den aha-upplevelsen kan ni höra LIVE i podden! Sedan skrattar vi väldigt länge åt att Joanna har tvingat Sonja att läsa en artikel om “Loud Women” från 2018, det är lite för komplicerat för att förklara i text, men lyssna så fattar ni (kanske) vad det är frågan om. Puss och kram vi hörs igen nästa vecka!

I veckans avsnitt klagar vi på valresultatet och Joanna klagar särskilt på det faktum att det existerar Sannfinländare. Cliffhangern gällande vem Sonja röstade på avslöjas, så det är bara att trycka på play för att ta del av den oerhört intressanta informationen. Resten av podden ägnar vi åt att diskutera wellness och stress. Alla borde lära sej att ha en så avslappnad inställning till wellness som Sonja, Joanna älskar stress men känner sej ändå på ett obehagligt sätt pressad av wellness-kultur. Ni hör hur vi har det, inga svar, mest frågor, främst ställer vi oss frågan hur Gwyneth Paltrow har lyckats sälja obskyra prylar och tjänster till en bred massa under rubriken “wellness”. Vi avslutar med en ny cliffhanger, Joanna skall på Kulturfondens jubileumsföreställning och där får hon känna efter hur det känns att vara en bland tusen finlandssvenskar. Det får ni höra om i nästa veckas podd! Puss och kram!

Vi börjar med en kort rant från Sonja om att människor i Finland inte är intresserade av personer med intellektuell funktionsvariation. Joanna undrar hur saken ska lösas och vissa vaga svar ges. Sedan pratar vi om Michel Houellebecq och hans försök att stoppa en porrfilm han medverkat i. Sonja avslöjar saker ur sitt förflutna gällande nakenscener, överlag är Sonja lite för öppenhjärtig och raljant i detta avsnitt (enligt sej själv, inte enligt Joanna som står bakom allt Sonja säger). Vi avslutar med en kortis om konstnärers arbetsvillkor och välmående. Det som kommit fram är typ att alla mår illa och alla vill byta bransch. Tråkigt för oss som gillar kultur, Finland kommer att bli ett (om möjligt) ännu tristare land. Lyssna eller låt bli, nästa vecka är vi tillbaka igen!

I veckans avsnitt pratar vi om personer som är tillmötesgående och om det är en radikal handling att vara samarbetsvillig. Det tar en stund innan vi förstår vad det innebär att vara tillmötesgående och det är oklart om vi kommer fram till någon slutsats, men det vi vet är att vi båda är lite eller åtminstone delvis tillmötesgående personer. Vi pratar också om hur vi skall få ett bra förhållande till vårt utseende och ett tips är att sluta se på retuscherade selfies på sociala medier. Sonja menar att Blaue Frau får se sej själv i spegeln då det gäller retuscherade selfies medan Joanna menar att det inte är våra bilder som skapar ångest hos ungdomarna. Frågan är om vi är för snygga för instagram eller om vi kan fortsätta ta ta bilder av oss själva. Puss och kram, vi hörs om en vecka.

Vi är tillbaka efter vår Berlin-paus, Joanna är sjuk, Sonjas hälsotillstånd rapporteras det inget om. I Berlin såg vi scenkonst som inspirerade oss, publiken var engagerad och allt kändes mer rock'n'roll än på mycket länge. Joannas teori om att teatern inte är en del av samhällsdebatten i Finland bekräftas av Svenska YLEs intervju med Maria Sid och Jussi Sorjanen. Sonja menar att teatern borde se sej själv i spegeln eftersom teaterkonsten i Finland är reaktiv, Joanna menar att denna analys är för tunn: “Om någon sprutar målfärg ur anus (4 FLOORS OF WHORES på Viirus) är det inte reaktiv scenkonst”. Vi pratar också om att det är tre år sedan pandemin bröt ut och en kortis om att människor som småpratar på jobbet är effektivare än de som inte gör det. Lyssna eller låt bli, om en vecka är vi tillbaka!

Det händer mycket i Blaue Frau! Joanna har skött om en hund i 10 dagar, vi har blivit nominerade för ett pris och snart är vi Berlin och lever loppan! I veckans avsnitt tar vi oss an snackisen om Roald Dahls böcker och om det är rätt eller fel att byta ut ord i dem. Det är rätt oklart vad vi egentligen tycker, men det som är klart är att Sonja inte är intresserad av barnkultur och att Joanna redan gjort det jobb som “censuren” nu gör, eftersom hon intuitivt skalat bort vissa ord då hon läst böcker för sitt barn. Vi är lika mycket för det hela som vi är emot det och vi försöker febrilt förstå varför. Lyssna så kanske ni kan lista ut var vi står i frågan! Som bonus en kortis om hur vi skall handskas med känslan av osäkerhet i livet och vårt svar är att vi ska värna om livets X-faktor istället för att försöka skydda oss mot den.

Sonja är foglig och Joanna är hård som sten, inget nytt att rapportera från Blaue Fraus universum alltså! I veckans avsnitt diskuterar vi sex och varför finländarna har allt mindre sex för varje år. Joanna är provocerad redan i utgångsläget eftersom hon tror att vi igen skall tycka synd om männen, Sonja blir provocerad av Joanna som vägrar tro på forskning, Joanna har sin egen “empiriska forskning” som utgår från hennes åsikter och livserfarenhet. Vi hinner också med en kortis om paranoia, men det är en verklig kortis eftersom Sonja inte förstår vad paranoia innebär. Som bonus lite livsstilstips från oss båda: Drick er fulla och gå ut på krog så blir ni i alla fall en erfarenhet rikare i livet. Puss och kram från oss!

I veckans avsnitt pratar vi om trender, trygga rum och koncentration. Det sorgliga är att vi är otroligt otrendiga, att Sonja inte tror på trygga rum och att samhällets förmåga att lösa problem har försvunnit tillsammans med vår icke-existerande koncentrationsförmåga. Men de positiva nyheterna är att vi nu vet hur vi skall fejka att vi är trendiga (inget matchande läppstift dvs “mamma-stil”), Sonja kan tänka sej att känna sej trygg om hon får ovillkorlig kärlek från alla i en arbetsgrupp och att Joanna är den sista människan på jorden utan smartphone vilket betyder att hon kommer vara hela världens go-to person då det gäller alla sorters problem! Både ris och ros till samtiden alltså!

I veckans avsnitt får ni veta hur det är att jobba i Blaue Frau, det råder väldigt olika åsikter om det. Joanna tycker en skall respektera överenskommelser medan Sonja tycker en skall respektera människan. Vi diskuterar också skönhetsingrepp angående Sveriges Radios reportage om att skådespelare som opererat sej riskerar att bli utan roller. Sonja menar att vi har de skådespelare vi förtjänar och att det inte är länge kvar tills alla skådespelare i epokfilmer kommer att ha fillers. Vi hinner också med en kortis om smak, Joanna som alltid trott hennes smak är exellent har fått information om sej själv: För sex år sedan köpte hon glasögon som är fula och som hon inte passar i, men som hon nu måste använda eftersom hennes nya glasögon är på reparation. Lyssna eller låt bli, vi hörs omen vecka!

Efter att Sonja gick med håven förra veckan har vi fått OERHÖRT mycket kärlek, som ett tack för det är vi pigga och på hugget i veckans avsnitt! Vi pratar om otrohet och om män som grupp, och som bonus återvänder vi till några traumatiska ögonblick på teaterhögskolan i slutet av 90-talet. Joanna menar att alla måste stå emot sina drifter, hon själv vill dagligen slå människor i sin omgivning, men avstår. Sonja tror att alla val vi har i livet gör att vi ser vår parrelation som ett måste eftersom vi inte längre tvingas till något annat (obs, detta gäller alltså priviligierade medelklassmänniskor). Joanna vägrar tycka synd om männen medan Sonja tänker att man kanske ändå borde tycka lite synd om dem. Lyssna eller låt bli, nästa vecka är vi tillbaka i era öron (om ni trycker på play)!

I årets första podd diskuterar vi lycka och besvikelser och naturligtvis den stora snackisen i Svenskfinland, nämligen Donner-gate. Sonja tycker det är värre att göra reality än att vara lite raljant i en podd och Joanna medger att hon har en nepobaby men att hon ändå aldrig kommer att få ett banklån. Vi pratar också om translagen och den mindre omtalade funktionshinderslagen och Sonja önskar att alla normisar som är aktiva i transfrågor också skulle aktivera sej då det gäller de funktionshindrade. Joanna har sina föräldrar på besök och trots att hon aldrig kommer att ärva några pengar har hon fått HUNGERN PÅ LIVET i arv av sin släkt. Lyssna eller låt bli!

Vi lovade återkomma med skvaller från vår turné men det enda skvallret vi har är att vi tycker om att bli bemötta av trevliga personer och att Joanna inte alltid är en sådan person. I veckans avsnitt pratar vi om Svenskfinlands största skandal, nämligen den att det uppträds med burlesk på olika platser i Finland. Sonja tycker att alla gubbar kan sluta ta ansvar för kvinnlig sexualitet och Joanna minns då hon själv stått på scen i “fel” sammanhang och minns hur jobbigt det var (dvs på en okänd persons 50-års fest har Joanna skrikit “Jag ska suga av er allihop tills ni inte har någon sperma kvar” framför en chockad och illa berörd publik.). Vi avslutar med att prata om empati och konstaterar att alla människor själv tycker de är empatiska, trots att vi känner många som verkligen inte är det. Nästsista avsnittet innan jullov! Skicka oss en massa kärlek så fortsätter vi podda 2023!

I veckans avsnitt diskuterar vi kropp och åldrandet, trots att Joanna är provocerad av allt detta redan i utgångsläget. Sonja provoceras endast av att grått hår kan återfå sin färg. Dessutom diskuterar vi Joannas brutna ben, Sonjas inre känsla av ålder och varför det är (eller inte är) viktigt att diskutera äldre människors sexliv. Som bonus en kortis om ett dystopiskt framtidsscenario där alla tänker på olika möjliga katastrofer, alla utom Joanna som har svar på frågan om vad vi skall göra om toaletterna i skolor slutar fungera pga längre strömavbrott. Svaret på det (och mycket annat) får ni i veckans podd! Enjoy!

Efter en turnépaus är vi tillbaka! I veckans avsnitt pratar vi om att klaga men framför allt om hur vi ska bemöta personer som mår psykiskt dåligt. Sonja menar att vi i framtiden kommer att vara varandras terapeuter eftersom välfärdssamhället håller på att falla samman, men Joanna vägrar, hon kommer fortsättningsvis att vara en ganska irriterande vän. Vi läser om samtalskurvan som vi skall använda oss av om någon mår dåligt, vi dissar den, Sonja lovar att istället komma med positiva tillrop. Joanna vill hellre vara utan Sonjas vänskap om olika positiva synvinklar är det som erbjuds då Joanna mår dåligt. Som bonus en kortis om vårt turnéliv i Göteborg! Vi hörs igen nästa vecka! Puss och kram!

Stora frågor i veckans avsnitt: Får vi känna njutning trots att världen utanför faller samman? Vi diskuterar begreppet anhedoni som handlar om att inte känna lust eller njutning och vi kommer fram till att vi verkligen har fantastiska liv trots att vi ibland har svårt att njuta av allting. Vi pratar också om varför kvinnor mår sämre än män och får veta att det beror på tre saker: 1 vi lever i ett patriarkat, 2 på grund av hormoner och 3 eftersom män förstår att byta samtalsämne då någon börjar älta. Som bonus får ni höra ord som Sonja tycker är äckliga nämligen “kroppseget progesteron” vad det egentligen är vet vi inte. Nästa vecka är vi på turné så då är det ingen podd, men vi hörs igen om två veckor!

I veckans avsnitt pratar vi om vilka yrken vi skulle vilja ha om vi omskolade oss, om att vara till lags, men framför allt pratar vi om Joannas fantastiska luktisnne och vilka konsekvenser det (enligt en studie) har för henne och hennes sexliv. Sonja ställer sej skeptisk till studien och ifrågasätter både “bra” luktisnne och “bra” sexliv, men Joanna menar att forskningen är sann. Vi är båda glada över våra tidiga yrkesval, det enda som är Jobbigt för Joanna är att hon ibland måste delta i workshops där man skall kittla varandra och skrapa varandras hårbotten. Sonja har inga sådana minnen och är med andra ord nöjdare än Joanna då det gäller att arbeta som skådespelare. Ett härligt avsnitt, vi hörs igenom om en vecka! Puss & kram

I veckans avsnitt pratar vi om hur vi gör då vi vill visa att vi tycker om någon, om klimataktivism och den annalkande katastrofen. Sonja vill inte prata om sej själv medan Joanna än så länge är villig att dela med sej av sina känslor och tankar. Njut så länge det varar! Gällande den annalkande katastrofen vet vi följande: Vänd er till Joanna, hon kommer att organisera med tändstickor och roliga pyssel som Muminspelet, medan Sonja kommer att leta efter 4 år gammalt rödvin i sitt köksskåp och lägga sej platt ner på marken. Taxen & Terriern är tillbaka, utmattade, men roliga som satan!

I veckans avsnitt berättar vi om våra interna Blaue Frau-möten som skett på olika sjukhus i Finland. Vi har mått bättre, men vi har också mått sämre. I sin värsta stund var Joanna i så dåligt skick att hon måste bli påklädd av en teaterchef. Men just nu är vi tillbaka i Stockholm, vi kan klä på oss själva och poddar från ett härligt hotellrum! Vi pratar om ålder, om äldre kvinnor om varför det är (eller är det?) viktigt att hålla sej ajour med samtiden. Vi pratar också (en favorit i repris) om vilka vi är beredda att stå i bredd med om katastrofen kommer. Nästa vecka har vi premiär på FATALE på Finlandsinstitutet i Stockholm, så då blir det ingen podd, men vi hörs veckan därpå med smaskigt skvaller från premiärfest och föreställningar!

I veckans avsnitt avhandlar vi snabbt bakfylla och hur vi beter oss på och efter fester, Joanna litar som vanligt på C-vitamin och Sonja accepterar att hon kommer att må skit följande dag. Men sedan pratar vi lite längre om “quiet quitting” och om det verkligen är något nytt eller om det igen (enligt Sonja) är Milennialerna som är jobbiga. Den längsta diskussionen har vi om hopp och influencers ansvar, vi har läst Adrian Pereras kolumn i HBL. Sonja vill inte känna hopp och skiter i influencers, medan Joanna tror att Sonja kan påverka andra människor, eller åtminstone Joanna. Taxen och Terriern är trötta men håller ändå energin på topp, lyssna eller låt bli!

Podden och poddutrustningen är tillbaka i Finland och vi sitter som vanligt i Joannas vardagsrum. I veckans avsnitt pratar vi om beslut, hur vi gör dem och hur vi borde göra dem. Sonja är provocerad av att “små skitbeslut” skall ta så mycket fokus i människors liv medan Joanna menar att om en lämnar en destruktiv relation är det inget litet skitbeslut. Vi pratar också om teater, om varför publiken inte återvänder till salongerna nu då pandemin är över. Sonja vill, då hon går på teater, få svar på alla frågor, Joanna vill bli berörd på alla strängar i sin lyra och det är mycket sällan får vi det vi behöver. Vi kommer fram till, som så många gånger förut, att allt verkligen är helt skit. Enjoy!

Veckans avsnitt är inbandat i Sonjas pytte-lilla hotellrum i Stockholm. Vi undrar varför det står “Du är magisk” på kexchoklad, men annars trivs vi bra! Vi diskuterar känslighet och attraktion, två mer eller mindre förvirrade diskussioner. Joanna gillar seniga muskler och Sonja gillar mustasch, om detta innebär problem eller inte får ni höra i podden. All kritik gällande poddverksamheten får skickas till Joanna eftersom Sonja är oerhört känslig och behöver gå på långa promenader varje dag för att skaka av sej allt som hänt under dagen. Lyssna eller låt bli, nästa vecka nytt avsnitt igen!

Våra poddar blir mer och mer förvirrade, Joanna tror att en av orsakerna är att “det är något mystiskt i luften”, Sonja menar att det är pga ålder. Hur som helst så pratar vi denna vecka om vilka personer vi uppfattar som obehagliga, Sonja är skrämd för trendiga personer, Joanna har blivit jagad med kniv och är alltså rädd för personer med knivar, och vi är båda generellt sett rädda för män. Vi läser forskning om att det yrke människor har mest obehag för är clowner och att meteorologer är den minst skrämmande yrkeskategorin. Vi kör också en kortis om vi är lyckliga eller inte och som bonus får ni höra ännu mer fnitter än förra veckan. Taxen & Terriern at it's best alltså!

Sonja har hela sommaren varit arg på millenials, detta eftersom hon läst att vinindustrin håller på att gå under pga att millenialerna endast dricker Hard Seltzers. Joanna har redan för 10 år sedan övergett vintrenden, inte pga av generationstillhörighet utan av hälsomässiga skäl. Vi diskuterar varför den äldre generationen ofta är irriterad på yngre personer, men hela diskussionen är egentligen onödig eftersom Joanna har svaret, och det får ni HÖRA I PODDEN! Vi ger också tips (via internet) av 15-åringar för hur en får sin vilja igenom. Dessa tips är onödiga för både Sonja och Joanna eftersom vi ändå alltid får som vi vill. Efter en lång sommarpaus är vi tillbaka otroligt fnittriga och inte så jätte fulla av framtidstro. Enjoy!

Säsongens sista podd! Det är en förvirrad podd där vi länge pratar om klimatkrisen utan att Sonja har förstått vad vi pratar om. Men diskussionen rör sej i alla fall runt frågan om självbedrägeri, kognitiv dissonans och flygskam. Sonja har ingen flygskam eftersom hon uppfattar att andra människor tvingar henne att flyga. Joanna erkänner att hon väger dåliga klimatval mot goda handlingar och hon kan inte sortera bioavfall pga sitt oerhört känsliga luktsinne. Vi pratar också om barn och om varför människor som har 3 barn eller mer åldras snabbare. Om podden är förvirrad kan ni läsa om allt det vi pratar om i olika artiklar på internet, de ger säkert en bra sammanfattning av allt! Vi ses i september, då är vi utvilade, glada och har slutat flyga!

I veckans avsnitt avslöjar vi att vi sagt nej till en eventuell bal på Slottet i Stockholm (som antagligen var ett kulturevenemnag i realation till presdientparets stadsbesök). Sonja av etiska orsaker (hon vill inte synas med Nato-lovers), Joanna av andra orsaker, nämligen stress över klänning och smink. Vi tar även ännu en runda kring hur vi skall orka med allt, men den här gången är vi lösningsinriktade och letar efter svar på hur vi kan återhämta oss. Vi pratar om Bianca Kronlöfs serie "Ta det som en man" (Svt) och Sonja meddelar att hon är ointresserad av toxisk maskulinitet medan Joannas intressen varierar beroende på om hon gör konst eller undervisar. Vi diskuterar också matlagning, varför vi tycker illa om det och om vi känner skuld över att våra barn fått äta samma sak flera dagar i veckan (svaret på den frågan är: Nej). Snart är det sommarlov men innan dess ännu några avsnitt av T&T! Enjoy!

I veckans avsnitt klagar vi igen, den här gången på att ingenting blir bättre. Kvinnors sexualitet, nakenhet och människors förmåga att tänka i nya banor, allt är lika tråkigt som förut och allt har redan gjorts på 80-talet. Vi diskuterar också afantasi, hur vi föreställer oss saker, och Joannas fotografiska minne. Ingendera av oss har hyperfantasi, men Sonja föreställer sej hotellrum innan hon besökt dem och Joanna överlever genom att “fota” rum eftersom hon har så dåligt lokalsinne. Som bonus får ni veta allt om Joannas vagel på ögat, om Sonjas tre lediga dagar denna vår och i slutet en härlig rant om hur lite spontanitet det finns i våra liv. Om vi klagar ännu i höst måste någon berätta för oss att vi endast har oss själva att skylla på! Enjoy!

I veckans avsnitt konstaterar vi än en gång att en heterosexuell kvinnas liv är att välja mellan en douche och en douche. Vi konstaterar också att Joanna är världens bästa flickvän och att Sonja är skit flickvänsmaterial men att hon skiter i att hon är det. Vi diskuterar hur det känns att bli avvisad (svar: skit), varför Sonja inte klarar av att köpa en bil (svar: för att hon är en obehaglig människa som förväntar sej att saker skall falla i hennes famn utan att hon behöver anstränga sej) och Joannas känslor för Danmark (svar: najs). Hygge är ingen myt, Köpenhamn är byggt för att människor skall trivas där, men hotellen verkar vara gjorda för människor som vill dekonstruera hotellhierarkier. Lyssna på podden så får ni höra allt om allt detta!

Veckans podd är en favorit i repris gällande frågan om varför vi jobbar för mycket. Men den här gången har vi en spännande och kreativ lösning på frågan som involverar FPA: Vi städar upp i FPAs interna ologiska och orättvisa system och FPA hjälper oss med att sätta arbetstider (något de är väldigt bra på). En win win helt enkelt. Sonja har läst en ointressant artikel om att kyssas, men den kanske känns ointressant eftersom Sonja “inte har något emot” att kyssas. Joanna fortsätter använda bakningsprogram som självhjälp. Mer än så kan vi inte berätta om podden eftersom vi inte minns vad vi har sagt pga utmattningssymtom. Enjoy!

I veckans avsnitt diskuterar vi om Sanna Marins läderrock var en hemlig (eller väldigt tydlig) signal om att hon är en busig rebell som gör som hon vill i Natofrågan, eller om det bara var en vanlig lite ful läderrock. (Skall vi alls diskutera Marins kläder undrar vi också efter att vi pratat om läderrocken i över 10 minuter.) Vi diskuterar också två artiklar ur DN, den ena handlar om ärkefiender och avundsjuka, den andra om vad som gör människor attraktiva i andras ögon. Kontentan är att Joanna har en hemlig ärkefiende och Sonja är avundsjuk på människor som skrivit böcker och fått pris för dem samt att vi båda tillhör den jobbiga skaran av människor som är nyfikna på livet och har en “touch av bus”. Som bonus försöker Joanna komma med lite goda nyheter till Sonja, men det blir otroligt obehagligt eftersom dessa “goda” nyheter innebär att Sonja skall skaffa katt och att hon ätit äckligt fruktsocker i 10 år helt i onödan.

Förlåt att det varit avbrott i podden i 3 veckor, det beror på att Sonja fick covid, Joanna åkte till Teneriffa och sedan hade Blaue Frau premiär. Men nu är vi tillbaka, pushiga, fnittriga och oense på ett härligt och charmigt sätt. Sonjas liv är som en hinderbana som hon måste ta sej igenom medan Joanna surfar på vågorna och är allmänt en skön typ. Vi diskuterar Oscargalan och om det är så att folk i allmänhet har tappat greppet om hur en skall bete sej i offentliga sammanhang, eller om människor alltid varit jobbiga. Vi diskuterar också “sad girl culture” och kommer fram till att Sonja har joinat den gruppen, medan Joanna skall starta en trend på instagram med identiteten “duktiga flickor”. Som bonus lär vi er varför det är rasistiskt att säga “Hipp hipp Hurra”. Lyssna eller låt bli, från och med nu är vi tillbaka varje vecka fram till sommarlovet!

I veckans avsnitt diskuterar vi gräl, hur vi grälar och om det kommer solsken efter gräl. Sonja har gjort en självinsikt och kommit fram till att hon är långsint och Joanna är bra på gräl eftersom hon har grälat hela sitt liv. Sonja har fortfarande valt glädjen, men medger att hon läcker jävligheter, något som Joanna diagnostiserar som aktiv passiv-aggressivitet. Vi diskuterar också makt, vad som händer i oss då vi får makt och om vi överhuvudtaget är intresserade av att få makt. Vi kommer fram till att vår främsta maktposition är när vi undervisar på Teaterhögskolan, något som kan ses som både bra och dåligt. Högt tempo, gott humör och lite läckage av jävligheter i veckans avsnitt! Njut eller låt bli!

I veckans avsnitt kommer vi med glädjebudskapet om att Sonja har valt glädjen och att Joanna har haft fest. Två fina nyheter i Taxen & Terrierns universum! Vi pratar om att domedagsscrolla, hur vi förhåller oss till allt det hemska i världen och om information gör att vi känner att vi har kontroll i kaoset. Vi diskuterar också en artikel i HS som handlar om hur vi förhåller oss till det ickenormativa i oss själva. Sonja tycker att det mest ickenormativa med Joanna är hennes dåliga lokalsinne, Joanna menar att hon är introvert och Sonja menar att hon därför kommer att ha tråkigt på fester. Långa och slingriga, men härliga resonemang om livet, konsten och allt annat!

Vi konstaterar att Joanna har haft nästan rätt då hon förutspådde att pandemin skulle ta slut 16.1.2022. Vi verkar (än en gång) vara på slutrakan av pandemin och vi diskuterar om den gjort oss mer själviska, eller om vår solidaritet vuxit under de senaste två åren. Vi pratar också om bedrägeriserier och kommer fram till att vi inte skulle bli imponerade av tinder svindlarens pengar eftersom Joanna är vänster och Sonja blir obekväm runt rika människor. Den fruktansvärda situationen i Ukraina får oss att tänka på tiden innan pandemin, eftersom vi just nu eventuellt lever i tiden innan ett världskrig. Vad hade vi gjort på våren 2020 om vi vetat att de två följande åren bestått av lockdowns och rädsla? Vad borde vi göra nu? Festa? Dansa? Preppa? Vi har ingen aning och ingendera av oss kommer att göra något av detta. Vi konstaterar också att vi vill ha positiv feedback av våra lyssnare, så please säg att vi är bra! Tack på förhand!

I veckans avsnitt pratar vi först om att vi inte är glada över någonting och efter det har vi en lång diskussion om barn, föräldraskap och om att ångra sej. Vi har läst Roland Paulsens artikel “Har man rätt att ångra ett barn” och vi pratar genom hela podden om den. Ångrar vi att vi skaffat barn? Är moderskapet en feministisk handling? Vad innebär det överhuvudtaget att ångra någonting? Som bonus en kortis om att David Beckham har pussat sitt barn på munnen och lagt ut det på instagram. Vi har upptäckt att familjen Beckham har en lång historia av att pussa sina barn, vi har sett det på instagram 2016, 2017 och nu igen 2022! Joanna är team Beckham och lovar att pussa alla hon träffar medan Sonja likställer att pussa sitt barn med att lägga ut nakenbilder på sej själv. Grova penseldrag och härlig stämning i veckans podd!

Ännu en zoom podd! Joanna är i Sverige eftersom hon äntligen tagit sej över gränsen och hon är mycket förvånad över att alla andra människor inte lär sej att sluta flyga. Sonja har haft äventyr med en bil som gått sönder och hon är nu rädd för att alla maskiner runt henne ska sluta fungera. Vi har en lång diskussion där Sonja eventuellt först är fördomsfull mot människor som bor på landet, men hon ändrar sej snabbt då Joanna calloutar henne. Vi är båda överens om att restriktionerna under pandemin inte varit rättvisa och Sonja säger att ingenting har hjälpt henne under lockdowns. Som bonus en diskussion om kläder och miljö där Joanna säger att bra smak är ett miljötänk (det är lite komplicerat men lyssna på podden så förstår ni) och Sonja säger att hon nu kan köpa hur mycket kläder som helst bara hon använder dem tillräckligt ofta. Taxen och Terriern är inkonsekventa men härliga, allt som vanligt alltså!

Taxen och Terriern är back to basics och har återgått till sin bästa källa, nämligen The Guardian! Vi undrar varför människor som har fel har så svårt att erkänna att de har fel och vi ger även tips (i retroperspektiv) till alla politiker och läkare: Alla borde medge att de inte alltid vet hur saker skall skötas på bästa sätt. (Varsågoda för tips). Vi har även läst Illustrerad Vetenskap och diskuterar hur ilska och cancer hör ihop. Sonja efterlyser referensgrupp i forskningen utan att helt veta vad referensgrupp är och Joanna medger att hon blir så arg att hon stampar i golvet och smäller i dörrar. Vi berättar också om vårt härliga veckoslut som innehöll middag och spa (fast på olika håll). Flamsig men härlig podd!

I veckans podd (som vi också kallar för pott dvs potta) får ni veta om vad vi tänker om “Imposter syndrome”. Vi har läst en artikel om att vi inte borde känna oss som imposters och vi har en spretig men härlig diskussion om varför kvinnor känner sej som bedragare trots att de vet att de inte är det. Vi pratar också om brott och varför män begår de flesta brotten i vårt samhälle, och om det är så att jämställdheten äntligen nås då kvinnor och män utför lika många procent av brotten. Joanna erkänner att hon har snattat och Sonja erkänner att hon kanske har stulit en lotterivinst på 90-talet av en annan Sonja. Annars är allt som vanligt, vi är flamsigare än vi brukar eftersom någon på Facebook sade att vi är lika flamsiga som “Radio Vega när det är som värst”. Varsågoda!

I veckans avsnitt får ni veta om Sonjas och Joannas spännande veckoslut: Joanna har träffat en akrobat som varit med om värre lockdown än vi och Sonja har bråkat med FPA. Och det viktigaste av allt, Joanna har fått lockigt hår. Vi har en lång diskussion om vaccin mot ångest, Sonja tycker att alla andra kan vara söndriga och operfekta, själv tar hon vaccinet mot ångest any day. Vidare gör vi grova generaliseringar: Joanna tycker att alla män skyller på kvinnor och Sonja säger att alla kvinnor vill ha barn. Vi improviserar också kring olika (väldigt dåliga) slogans för Blaue Frau och återvänder till vårt hat-kärleksobjekt HBL i TVÅ artiklar. ENJOY!

I veckans avsnitt reder vi ut begreppen identitetspolitik, selfcare och solidaritet, oklart om något blir klarare för någon. Men vi vet i alla fall att vi har blivit anklagade att agera i “egen sak” redan 2008, vilket pekar mot att vi sysslat med identitetspolitik i 15 år. Sonja är mer deprimerad än vanligt (om det är möjligt) och säger att inget spelar någon roll, medan Joanna är lösningsinriktad och hittar glädje i bakningsprogram på TV och i att arbeta med Blaue Frau. Sonja menar att om inte alla är glada är ingen glad. Nästa vecka är det kanske tvärtom, vi får se. Årets nyord och en diskussion om varför vi köper saker ryms även med i detta ymninghetshorn av (mer eller mindre förvirrade) åsikter! Varsågoda!

Efter en oförlåtligt lång paus är vi tillbaka. Vi ber tusen gånger om ursäkt, allt är Joannas fel eftersom hon är Blaue Fraus svagaste länk. Av förekommen anledning är vi sist ute med att diskutera den nu lite slocknade debatten om skönhetsideal, åldrande och kvinnors syn på sitt eget utseende. Sonja tycker det är ett enda whinande, Joanna tycker vi skall diskutera allt och välkomnar även denna diskussion. Vi pratar också hur olika upplevelser vi har av coronapandemin: Sonja har börjat gå på konstutställningar (som hon inte förstår nånting av) och Joanna har spytt, hostat och varit sjuk. Men en sak är vi överens om och det är att pandemin inte är över på länge och att allt kommer att bli värre.

Denna vecka gör Taxen & Terriern historia, vi gör podden över zoom! Trots eller kanske på grund av detta (vem vet) är vi ovanligt på hugget! Sonja meddelar hur förträffligt hon sköter sin icke-karantän (i förhållande till hur vår statsminister skött sin) men trots det (eller igen: Kanske på grund av) har Joanna kvar förtroende för statsminister Marin. Vi diskuterar även debatten som uppstått kring censur av konst och konstnärliga uttryck, varför det är så svårt att se sina egna privilegier och var gränsen för censur och tolkningsföreträde går. Som bonus har vi svar på hur vi skall komma över vår mörkerdepression (om vi har sådan), och svaret FÅR NI I PODDEN (Eller i HS om ni läser den tidningen). Varsågoda, ett pinfärskt avsnitt gjort på www finns nu ute på www!

Vad innebär det att vara en medelmåtta? Strävar vi efter succé, eller sYccé som Sonja uttalar det? Denna fråga diskuterar vi länge i veckans podd och kommer fram till att det handlar om privilegier, definitioner och uppväxt, åtminstone då det gäller Joanna. Ni får också höra fler anekdoter från vårt liv som performanceartister, en hel del prat om orgasmer samt en utläggning om huruvida vi är fuskare eller achievers. (Joanna achiever, Sonja fuskare). Vi är tillbaka med ett avsnitt igen, trots att vi är både trötta och slitna. Taxen & Terrierns både styrka och svaghet är att vi inte ger upp, inte ens då vi kanske borde.

I veckans avsnitt pratar vi om hur det känns då någon ljuger för oss och om vi själva är lögnaktiga personer. Joanna anser att hon uppfattar den objektiva sanningen och Sonja känner sej sårad över att inte bli trodd. Vi inser än en gång att vi uppfattar världen på väldigt olika sätt och visst känns det skönt att vissa saker inte förändras. Det blir även anekdoter från vårt liv som crazyga performanceartister och anekdoter om lögnaktiga ex plus bevis från verkliga livet då Joanna flagrant ljugit för vår nuvarande arbetsgrupp. Som bonus en lite förvirrad analys av vår generation och vår samtid. Sonja lovar att inte berätta hur trött hon är och det lyckas hon delvis med. Forcerade men på G, T & T ger inte upp!

We are back! Förra veckan var vi helt enkelt för trötta, men nu är vi tillbaka, mer på hugget än NÅGONSIN. Vi har läst Barbro Enckell-Grimms krönika i HBL och diskuterar hur funktionsvarierade framställs på scenen, vem som har rätt att spela vad och vilka det är som sitter i publiken. Joanna har svar på alla frågor men kommer sedan på att hon inte har några svar överhuvudtaget, dvs klassiskt T&T material. Vi pratar också om att vi jobbar för mycket och varför det irriterar vår omgivning så oerhört. Vi är trötta, men trots det har Sonja känt en mikrosekund av glädje, första gången på mycket länge. Taxen & Terriern at it's best. Enjoy!

Denna vecka är vi så trötta att det var oklart om det alls skulle bli någon podd, men det blev det! Varsågoda! Vi vet att vi endast har oss själva att skylla på, att vår arbetstakt inte beror på någon annan och att vi i grunden är väldigt priviligierade människor OCH ÄNDÅ ORKAR VI KLAGA PÅ HUR TRÖTTA VI ÄR! Vi pratar också om klimatångest, att resa, att bli äldre och solidaritet. Mest av allt vill vi att någon limmar fast oss i våra sängar så att vi äntligen skulle få vila. Finns det frivilliga?

I veckans avsnitt diskuterar vi om vi klagar, varför vi klagar och på vilka saker vi klagar. Sonjas trötthet har nått nya höjder, istället för ordet “trötthet” använder hon av någon obegriplig orsak ordet “klyfta”. Joanna älskar att klaga då tillfälle ges, och sådana tillfällen ges ofta i Blaue Frau! Vi återvänder till ett favoritämne, nämligen om sociala medier är bra eller dåligt för oss. Vi kan här varna för att vi antagligen pratar förbi varandra (som vanligt) gällande some, våra somevanor och om some är ett beroende eller en möjlighet. Ni som lyssnar får välja på vems team ni är! Som bonus: multitasking, coronapandemin och att resa! Taxen och Terriern sviker alltså inte!

Vi är tillbaka efter två veckors paus pga att COVID ENTERED BLAUE FRAU! Ni får veta allt om Joannas dåliga immunförsvar och om Sonjas äventyr i världen (dvs på teatern) utan Joanna. Vi pratar om “Rocky - return of the loser” som går på Teater Viirus och om det är rätt eller fel att vi känner förakt för personer som har högerextrema och populistiska åsikter. Svaret är att vi har rätt att känna förakt för dem. Sonja är nu så deprimerad att hon inte längre orkar med katastroftänk och Joanna har insett att hon är en prepper. Som bonus får ni vara med när vi gör ett test som berättar för oss om vi är kreativa eller inte. Taxen & Terriern är tillbaka, lite tröttare, lite argare. Enjoy!

I veckans podd dubbel och trippelbestraffar Joanna män som söker sin identitet, kramar varandra och smörjer in sina penisar i kokosolja. Sonja har blivit ännu mer deprimerad sen sist, men hon känner sej trots det inspirerad av en konstnär i Danmark som stal en massa pengar från ett museum. Vi pratar främst om identitet och identitetsskapande, om hur dåligt Sonja mår, om varför det inte är ok att känna sej ful. Veckans överraskning är att vi inte nämner Joannas fasadrenovering med ett ord! Som bonus kan nämnas att vi har läst en artikel i HBL, trots att vi fortfarande känner oss oerhört svikna av dem. Och vi pratar också om bilar med registernumret KUK och om höstdepression. En fest med andra ord!