Podcasts about helle helles

Han nåede ikke længere end til side 67, så gik han i stå, og han kommer aldrig til at læse bogen færdig.  »Jeg kan simpelthen ikke rumme det i mit hoved.« Allan har det svært med Helle Helles fortælling om den unge Bob, der driver hvileløst rundt i København. Med blå tanker og en lurende depression i kroppen. Uden formål, uden retning.  Det minder for meget om hans egen ungdom. Alt for meget.  Han nåede at gå på fem forskellige skoler, inden han ramte 8. klasse. Som 14-årig blev han smidt ud hjemmefra. Uden penge på lommen og med et hoved fuld af larm og kaos. »Jeg har ligesom Bob vandret retningsløst rundt i København på jagt efter fred og ro. Men jeg var lost. Jeg var så langt væk fra alt. Især mig selv.« I 25 år kæmpede han med druk og stoffer, indtil han endelig fandt en vej ud ad mørket.   Medvirkende: Betty, Allan, Fie, Banjo og Jane Vært: Marcus Aggersbjerg Redaktør: Jacob Grosen Foto: Casper Dalhoff Produceret i samarbejde med Beam Audio Agency Du finder hele podcastserien her Læs artikler og portrætter relateret til serien på jp.dk/sydhavnen Sydhavnens Læseklub har siden optagelserne til denne podcast mistet et af sine medlemmer. Jane Nielsen døde kort inden premieren på læseklubben, men hendes børn har ønsket, at podcasten fortsætter i sin oprindelige version med deres mor omkring bordet.See omnystudio.com/listener for privacy information.

«Hafni forteller…..at hun skal skilles.»Slik åpner Helle Helles nyeste roman. Her befinner hovedpersonen, en kvinne midtveis i tilværelsen, seg i en eksistensiell unntakstilstand. Hafni som forteller i første setning at hun skal skilles, legger ut på en aldri så liten roadtrip for å feire, en «smørbrødreise», som hun selv kaller det. Hvorfor hun drar ut på denne reisen, hva meningen med den skal være eller hvorfor hun forlater mannen, forblir i det usagte. Men innimellom detaljerte beskrivelser av omgivelsene og ikke minst av maten hun spiser, tegner det seg et bilde av en kvinne i sorg.Helle Helles romaner (alle til norsk ved Trude Marstein) har av flere kritikere blitt kalt minimalistiske, men tolkningsrommet leseren inviteres inn i, er stort. Hos Helle veier ordene om mulig litt mer enn hos andre forfattere. I hennes hender får de en suggererende effekt, de er nøye utvalgte og de maner fram en stemning som er umiskjennelig «hellesk».Helle Helle er en av våre aller største nålevende nordiske forfattere, kjent for å løfte fram hverdagssliterne i varme, finstemte fortellinger fra utkant-Danmark. Forfatterskapet er båret av en stram og underspilt skrivestil som beskriver det som kan ses og høres. Forfatterskapet teller både romaner og noveller, og i hver enkelt bok eksperimenteres det med språk og form på nye måter. De tre siste romanene, De, Bob og Hafni forteller, kan leses som en tematisk trilogi, og løftes av kritikere fram som et litterært høydepunkt i Helle allerede kritikerroste forfatterskap. De er morsommere og mørkere enn de tidligere romanene, samtidig som den minimalistiske skrivemåten til Helle har blitt enda ett hakk strammere.På Litteraturhuset møter Helle forfatterkollega Marie Aubert til en samtale om krystallklart språk, skilsmisser og smørbrødreiser. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

...at ét personligt pronomen kan være en bogtitel. Hvornår begynder stille sprog at larme? Hvordan kan en fortællervinkel fucke med forståelsen? Og hvad betyder radikal nutid? Vi mæsker os i Helle Helles pincet-præcise sprog, som en af hendes karakterer ville sætte tænderne i et stykke bagværk. Gæster: Helle Helle, forfatter. Erik Skyum-Nielsen, litteraturkritiker og prof. emeritus. Eva Skafte Jensen, seniorforsker ved Dansk Sprognævn. Vært: Klara Witt. Producer: Anna Sonja Bruhn.

Helle Helles nye bog ligner hendes andre bøger: En tynd sag med historien fortættet mellem linjerne. Men alligevel er det anderledes denne gang. Helle Helle besøger os for at tale om Hafni, der vel nærmest er en gastronomisk roadmovie. Filmen Dune 2 er den første, store amerikanske film, der nu bliver udskudt pga. filmstrejken blandt skuespillere og manuskriptforfattere i Hollywood. Hvad gør de danske filmdistributører nu med de huller, der opstår i deres forkromede lanceringsplaner? Vi taler med dem om det. Værter: Chris Pedersen og Linnea Albinus Lande.

Bob flytter hjemmefra og sammen med kjæresten i en liten leilighet i Vanløse og voksenlivet kan begynne, men hvordan skal dette livet være? Bob vet det ikke. Kjæresten skal studere, mens Bob har ikke de store framtidsplanene. Han lar tilsynelatende tilfeldighetene styre.I Helle Helles nye roman BOB, oversatt av Trude Marstein, møter vi igjen henne, fra romanen de (2019). Hun som i ungdomsårene måtte takle sin mors alvorlige sykdom. Men møter vi henne, egentlig? For fortelleren i romanen syns nesten ikke. Det er Bob det handler om. Det er Bob vi blir kjent med, det er Bobs interesser for gatenavn, Bobs lettdistraherte væremåte og Bobs barndomsminner vi møter. Hun fungerer som en slags allvitende, men også omsorgsfull forteller. Eller er hun angrende eller dømmende? Blikket hennes hviler uavbrutt på Bob.Helle Helles romaner har av flere kritikere blitt kalt minimalistiske, men tolkningsrommet leseren inviteres inn i er stort. Hos Helle veier ordene om mulig litt mer enn hos andre forfattere. I hennes hender får de en suggererende effekt, de er nøye utvalgt og de maner fra en stemning som er umiskjennelig Hellesk. «Det er som om ho har valt bort store deler av verktøykassa og så utnyttar ho det som er att til fulle.» skrev Marta Norheim i sin anmeldelse av BOB for NRK.Det er nettopp denne evnen som har gjort Helle Helle til en av Danmarks fermeste prosaister. Hun har blant annet mottatt Kritikerprisen, P.O. Enquists pris, og Det Danske Akademis Store Pris og bøkene hennes er oversatt til 22 språk. Hun har en stor og dedikert leserskare i Norge. På Litteraturhuset møter hun forfatter og redaktør Eivind Hofstad Evjemo, til en samtale om krystallklart språk, fortellerposisjoner og om å la seg drive med i livet. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Marie og jeg kaster os i dette afsnit ud i at diskutere den danske minimalistdronning Helle Helles nyeste roman "BOB". Vi taler blandt andet om, hvor relaterbart det er, at hovedpersonen er så ung og retningsløs. Vi runder også genren og skrivestilen, der kræver, at læseren udøver lidt hjernegymnastik for at kunne følge med. Vi håber, at I vil lytte med :)) Det anbefales, at man læser bogen før lytning, da vi spoiler handlingen undervejs i afsnittet. Bogen er et anmeldereksemplar fra Gutkind Forlag. Afsnittet er produceret af Karoline Tankevicius Lau.

Passivitet är inte så uppskattat i vår tid. Men den som håller sig stilla kan vara mer lyhörd än den handlingskraftige. Zara Kjellner stannar upp i den danska författaren Helle Helles sällskap. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Det är sensommar och börjar bli kallt i luften. Jag ligger stilla i min soffa. Kajorna har flyttat tillbaka till det stora trädet på innergården och skriker nu dag och natt. En kvinna röker cigarett efter cigarett i fönstret mitt emot. Dagarna är långsamma, liksom slutna i sig själva. En morgon cyklar jag till Stadsbiblioteket och lånar fyra böcker av den danska författaren Helle Helle. Jag lägger mig i soffan igen och läser, och sedan läser jag oavbrutet i fem dagar. En hel arbetsvecka går åt till att läsa. Efter ett tag existerar ingenting utanför min lägenhet, kajorna, kvinnan på andra sidan, och Helle Helle. I den första romanen jag läser, Om detta borde jag skrivas i presens, flyttar den unga Dorte in i ett hus bredvid tågrälsen. Dorte ska egentligen till universitetet men går mest planlöst runt i området, i huset eller i äppelträdgården. Då och då tar hon tåget in till Köpenhamn, men istället för att åka till universitetet går hon i timmar i gallerior. Man skulle kunna beskriva Dorte som en sorts dagdrivare, hon rör sig ofta utan mål och jag föreställer mig att hon går ganska långsamt. Men samtidigt är hon allt annat än loj, även de minsta rörelserna registrerar hon, omgivningen skannas och skannas, och när hon inte lyckas gå av tåget vid rätt station är det för att hon som besatt har iakttagit flugan som dunsat i tågfönstret. Att befinna sig så här många dagar instängd i min lägenhet är egentligen ingenting ovanligt. Ofta fastnar jag i något på morgonen och tar mig inte helt ur det förrän sent på kvällen. Det kan vara en tanke, en text, eller något mer svårgreppbart. Men under Helle Helle-dagarna är jag bara fast i läsandet, helt oförmögen att röra mig bortom det. I den andra boken jag läser, Om du vill, går en man och en kvinna på varsitt håll vilse i en skog. De vet ingenting om varandra när de söker skydd under en tältduk mellan granarna och medan det mörknar i skogen börjar de tala med varandra. Kvinnan, mycket likt Dorte, berättar att hon spenderar mycket tid med att betrakta sin omgivning, hon lever ett ganska ensamt liv trots människorna runt henne. Kvinnan i skogen liksom Dorte går att beskriva som en observatör, som ständigt betraktar och registrerar sin omvärld. Ett tillstånd som påminner en hel del om skrivande. I den tredje boken jag läser dyker så en författare upp. I Ner till hundarna har en kvinnlig författare tagit bussen till ändhållplatsen och blir där sittande när två förbipasserande bjuder in henne till sig på en kopp te. Samtidigt blåser det upp till storm utanför och bussen tillbaka in till staden ställs in. Författaren stannar hos de två under obestämd tid och en sorts mellantillvaro vecklar ut sig. De eldar i kaminen, äter fläskkotletter, löser korsord och går varje dag ut med två stora hundar. Ingenting avbryter eller hotar den slutna världen, författaren gör sig allt mer hemma hos de två främlingarna och snön den bara faller och faller. Den fjärde dagen måste jag bryta min Helle-bubbla för att handla wienerbröd. Helles kvinnor äter nämligen ständigt wienerbröd. Och är det inte wienerbröd, som alltid är något torra, så är det stekt lever eller ostmackor där vaxet på osten skärs bort med en kniv. Maten är genomgående äcklig, något ångestframkallande, men bara på ett vagt molande sätt. Wienerbrödet frasar gott trots att ha blivit lite mosat i påsen. Jag lägger mig i soffan och fortsätter att läsa. Nu måste vi absolut börja äta råkost säger Tine till sin syster Jane som just börjat arbeta på parfymavdelningen på Tysklandsfärjan och dagarna igenom äter godis från taxfreen, i den fjärde boken jag läser, Rödby Puttgarden. Systrarna lever i en sorts ständig transit, de arbetar båda på färjorna som går mellan Danmark och Tyskland, varje dag och natt fylls fartygen med nya passagerare som slussas mellan de två kuststäderna men på systrarnas parfymavdelning vilar samma lite solkiga doft av rosor i luften. Janes kollegor väntar ständigt, på männen med stora plånböcker, på kunderna eller på de kasserade påsarna godis de får äta efter dagens slut, men Jane väntar egentligen inte på något, romanen, liksom de övriga skildrar bara ett liv som mest råkar likna väntan. På fredagen måste jag tillbaka till biblioteket. Jag tvättar håret och tar sedan cykeln. En lång kö rinner ut på Odengatan, när jag kommer in skäller en man genast ut mig, hänsynslöst, menar han, att stinka parfym på ett bibliotek. Jag ursäktar mig och skyndar sedan snabbt vidare till Helle Helle-hyllan och lånar allt jag ännu inte läst. I Föreställningen om ett okomplicerat liv med en man steker Susanne fläsk i ett sjukhuskök tills hon en dag bestämmer sig för att säga upp sig. Hemma väntar hennes man, författaren, och hennes gravida väninna Ester, som efter att ha insett att hennes man har en annan fått flytta in. Susanne vantrivs snabbt med att bara vanka runt hemma, så för att sysselsätta sig med något börjar hon flacka omkring på stan, med uppgiften att hålla sig borta tills hon blir saknad. Men hur länge hon än flackar omkring så är det aldrig tillräckligt. Det är aldrig någon som saknar henne där hemma. Hon skaffar därför ett städjobb för att sysselsätta sig och medan hon städar andra människors hem fantiserar hon om hur det hade kunnat vara att leva ett annat liv. Helle Helle skriver: Det fanns två saker som Susanne brukade föreställa sig och som alltid gav henne tröst, den ena var tanken på ett liv med en man hon en gång hade känt. Det var ett okomplicerat och konkret liv. De skulle ha ägnat tid åt beröringar, utflykter och shopping. Det skulle inte ha varit ett brott att fantisera om familjefester eller en ny lampa över matbordet. Men Susanne byter inte liv, inte heller Dorte, författaren, kvinnan i skogen eller systrarna på färjorna gör något drastiskt för att förändra sin tillvaro. Helle Helle skapar med sina sävliga kvinnor ett sorts motstånd till idén om personlig utveckling. De arbetar, äter, tar hand om sina nära och somnar. Men trots att tillstånden är relativt statiska blir det aldrig depressivt eller trist. Om kvinnorna som befolkar Helle Helles världar delar en egenskap så är det just förmågan att fästa blicken, stå helt stilla och vara uppmärksam på sin omvärld. När Jane blir uppraggad av en elektriker på färjan och får följa med honom till Tyskland blir hon så rädd för att gå vilse att hon stannar på hotellrummet. Där träffar hon en annan elektriker som är hemma från jobbet med halsfluss och tillsammans med honom vecklar en sorts tillvaro ut sig på det ödsliga hotellet i den anonyma tyska staden. Helle Helle skriver: Det var något pojkaktigt och oskyldigt över honom. Jag kände mig fullständigt trygg i hans sällskap. Han bjöd mig på jordnötter. Vi satt där på rummet och tuggade utan att säga något, men det kändes aldrig pinsamt. Zara Kjellner

Hvordan bliver man klog på sig selv som læser? Og hvordan sætter man ord på hvad en god bog er? I denne episode deler Lea og Lise ud af tips og tricks til, hvordan man bliver bevidst om sin egen læsesmag og på den måde slipper for at spilde tiden på bøger, der ikke rigtig rammer plet. Det handler om læseglæde og om at huske lysten og droppe pligten, men også om genlæsning, læsetvillinger, forandringsblindhed og Helle Helles karklud. Der er naturligvis også masser af boganbefalinger og anekdoter fra bibliotekslivet undervejs. Lyt med og bliv klogere på dit eget læseliv og husk: der findes måske ikke en læser til enhver bog, men der findes helt sikkert en bog til enhver læser. Se anbefalingerne på www.lyngbybib.dk/nyheder/podcast/bogbrevkassen-17 Medvirkende: Lise Roest-Madsen og Lea Fløe Christensen, Redigering: Ole Dissing. Musik: Nikolaj Lind Christensen Og husk, at bogbrevkassens bagmænd meget gerne modtager breve fra folk, der mangler gode boganbefalinger. Skriv til Lise, Lea, Aske og Silja på info@ltk.dk.

Månedens forfatter er Helle Helle. Hendes roman fra 2021 hedder ”Bob” og handler om Bob og hans kæreste, der flytter fra Lolland til København. Bob blev allerede introduceret i Helle Helles forrige roman ”de”. Helle Helle (født Helle Olsen, december 1965 i Nakskov på Lolland) debuterede i 1993 med Eksempel på Liv og har siden i gennemsnit udgivet en roman hvert tredje år. Noget af de kendteste er Rødby-Puttgarden, Dette bør skrives i Nutid og Ned til Hundene. Tilrettelæggelse: Claus Vittus Musik: Mountain Air – Cody Francis (https://www.epidemicsound.com)

Når Helle Helle begynder at skrive en bog, har hun brygget på de første sætninger i månedsvis. Sådan var det også med hendes nye roman BOB, som handler om et ungt par, der flytter til Vanløse. I denne udgave af Gutkind Bogcast er du inviteret indenfor i Helle Helles hus til en samtale om hendes forfatterliv. Men vi skal også tale om, hvordan det er at være Helle Helle, når hun ikke skriver. Rigtig god fornøjelse! Medvirkende: Helle Helle Vært: Rasmus Meldgaard Harboe Redaktion: Ida Rud Musik: Claus Hempler Kontakt: bogcast@gutkind.dk

Vi har samlet de bedste klip fra Kræs i uge 1. I denne uge får du en cornoavenlig kulturanbefaling til Netflix, en anmeldelse af Helle Helles nye bog BOB og et interview med en insta-katte-mor.

Velkommen til en vild første uge af 2021. Ikke mindst i den amerikanske hovedstad, hvor et par tusinde Trump-tilhængere onsdag stormede kongresbygningen. Det var et angreb på det amerikanske demokrati, men det var også kulminationen på Trumps regeringstid og vil forhåbentlig står tilbage i historien som Trump-æraens afslutning, siger Rune Lykkeberg. Som han skriver i fredagens leder: »Donald Trump tid som præsident begyndte som et realityshow med en vild millionær, der lovede at dræne sumpen, bekæmpe systemet og tage det demokrati tilbage, som var blevet stjålet fra folket. Den endte onsdag aften med spektakulære scener tv-transmitteret til hele verden, hvor hans tilhængere med flag og skilte trængte ind i den smukke hvide kongresbygning i Washington, D.C.«  Det blev også ugen, hvor vi fik konklusionen på den advokatundersøgelse, som Folketinget havde anmodet om, efter Instrukskommissionens delkonklusion. Og de to advokaters juridiske vurdering var klar: Tidligere Udlændinge- og integrationsminister Inger Støjberg kan stilles for en rigsret og med al sandsynlighed dømmes. Nu venter vi bare på, at de uafklarede partier bliver afklarede.I en hulens fart. Ulrik Dahlin udlægger den sag. Og så var torsdag Store Helle Helle Dag. Der udkom forfatteren med romanen Bob,og den har vores litteraturanmelder Tue Andersen Nexø læst. Hør om den sidst i programmet – og snyd ikke dig selv for dette interview med forfatteren.

Forfatteren Helle Helle har netop gjort noget, hun aldrig har prøvet før: Hun har skrevet en to'er. I 2018 udkom romanen, 'de', der handler om en 16-årig pige og hendes mor, der bor i Rødby. Moderen er dødeligt syg, og det ligger som en undertone i bogen, at de to snart må tage uigenkaldeligt afsked. I år udsender Helle Helle så romanen, 'BOB'. Her er handlingen henlagt til 1985, dvs. fire år senere end i 'de' - og persongalleriet er genbrugt i nogen grad. Det er nemlig pigen fra 'de', der fortæller historien om, hvordan hun og kæresten Bob flytter til Vanløse - men fra hans perspektiv - og kun hans. Hun prøver så vidt muligt at holde sig selv helt uden for fortællingen. Dette kalder naturligvis på spørgsmålet om, hvad vi kan vide om hinanden som mennesker, for selvom den kvindelige fortæller lever tæt sammen med Bob, kan hun så i virkeligheden sætte sig i hans sted? Og hvorfor gør hun det? Hvorfor fortæller hun ikke bare historien fra sit eget ståsted? Og hvorfor er Bob så vigtig, at han må være ny hovedperson hos Helle Helle? Alt dét, spørger vært, Nanna Mogensen forfatteren om, når hun gæster programmet og læser op fra 'BOB'. Måske får vi så ultimativt svaret på hvem, der bor i Helle Helles hoved, siden hun altid må gøre så mærkelige litterære krumspring.... Vært: Nanna Mogensen.

Helle Helles seneste roman reddede hende en nominering til Nordisk Råds Litteraturpris. Men hvorfor er den skrevet i det lidt specielle sprog, og hvorfor skal det være så svært for vores hovedperson at finde en kakaomælk?  Få svar på det, når Viggo og Victor diskuterer romanen "de", som de i øvrigt begge er okay begejstrede for.

Arkitekt og tv-vært Ane Cortzen har inviteret sin yndlingsforfatter Helle Helle i studiet for at tale om hendes nyeste bog ‘de'. Samtalen ledes også ind på hele Helle Helles forfatterskab og på misforståelser om højt hår, skorstene og hvorvidt man kan proppe den ene op i den anden med held.Om ‘de':‘de' er en skildring af et mor-datter-forhold. Det er en fortælling om sygdom og kærlighed og om at gå på gymnasiet i begyndelsen af 80'erne. Om sprog, der ikke slår til, men alligevel gør det.de er nomineret til DR Romanprisen 2019.Om Helle Helle:Helle Helle (f. 1965) er opvokset i Rødby. Hun er uddannet fra forfatterskolen 1991 og debuterede i 1993 med ‘Eksempel på liv'.Helle Helle har modtaget en række priser og præmieringer, blandt andet Kritikerprisen, P.O. Enquistprisen, De Gyldne Laurbær og Det Danske Akademis Store Pris. Hendes noveller og romaner er oversat til tyve sprog.

Marta Norheim har lest to nordiske romaner; Jon Kalman Stefanssons "Historien om Åsta" og Helle Helles "de".

Marta Norheim anmelder danske Helle Helles nye roman i Åpen bok. Programleder Cille Biermann.