Podcasts about nana h

Den 9. juni er der valg til Europa-Parlamentet. I Danmark skal de stemmeberettigede vælge 15 medlemmer til det nye parlament, og i programserien ”Spørg EP-kandidaten” kan du møde nogle af partiernes kandidater, når de besvarer[...]

Ett socialt företag med alla papper i ordning eller brutna löften, svarta löner och sjukförsäkringar som inte finns? Vi fortsätter att söka svaren kring det hyllade biståndsprojektet i Rumänien. Linköping 23 april 2016. Biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta firar 25-årsjubileum. På menyn potatisgratäng med exotisk planka och till kaffet musikunderhållning. Grundaren av Hjärta till Hjärta Sixten Widerstedt som utsetts till årets Linköpingsbo - dyker upp i festvimlet.  En fantastisk utveckling som vi tackar Gud för. Just nu är det romerna och tiggarna som engagerar oss. Det är ett rekordår. Över 6 miljoner kronor skänkte svenska folket i bistånd via Hjärta till hjärtas 2015. En dubblering på mindre än två år. Och mest uppmärksamhet har deras jobbprojekt med flätade korgar i Rumänien fått. I festlokalen ett bord uppställt med korgarna till försäljning. Korgarna är tillverkade av de som förut satt och tiggde. Nu kan de tack vare våra insatser istället stanna hemma i Rumänien säger ordförande för Hjärta till Hjärta, Jörgen Ljung. - Att vi lyckats med det. De tiggde i Linköping förut. Idag, eller nu är det lördag, tror jag det är 35 som flätar korgar. Nu ska vi sälja korgar här i Sverige.  Jag har köpt korgar. Jag tycker det är jätteviktigt! Så fattiga människor som man ger en chans till att skapa ett eget arbete. Det är många som kommit på Hjärta till Hjärtas stora fest. Volontärer, medlemmar, anställda i de fem secondhandbutikerna och enskilda givare. De får en sista fråga innan festen kan börja. Vad skulle det innebära om det Hjärta till Hjärta berättat i sina biståndskampanjer som fått så många svenskar att ge sitt bidrag inte stämde? Jag skulle sluta mitt jobb rakt av. Det är ett förtroende som inte får brytas på nått sätt.  Jag kan inte tänka i de banorna.  Men vi vet ju, vi ser ju hur de har lyckas.  Då är det så att man slutar att ge, det är bara så.   Hej, hej! 1, 2, 3, 4. De är många i Norrköping. De är tillbaka.   Jag blir förbannad att de har utlovat någonting som inte är sant. Kaliber kunde i förra veckan avslöja att flera hoppat av korgflätningsprojektet och är tillbaka i Sverige för att tigga. Vi kunde också berätta om de ersättningsnivåer som arbetarna får per korg. I Hjärta till Hjärtas butiker säljs de för 350 kr - av det får  korgarna strax över 30 kronor.Efter vår granskning skriver Hjärta till Hjärta på sin hemsida.Vi ser allvarligt på den kritik som framkommit i programmet och kommer att se över våra ersättningsnivåer till korgmakarna.  Men Hjärta till Hjärta säger att inga löften är brutna. Det man berättat om biståndsprojektet med korgflätarjobben i Rumänien är korrekt. Man har berättat sanningen för de svenska givarna. Men stämmer det? De avhoppade korgflätarna som är tillbaka i Sverige har mer saker att berätta.  Det här är andra delen i Kalibers granskning av Hjärta till Hjärtas jobbverksamhet i Rumänien. Florin är en av de som hoppat av korgflätarföretaget. Jag frågar honom om han fick något kontrakt när han började jobba.  No no.  Betalas det skatt?  - No. Samma svar ger Ion Greeru som också hoppat av.  Har han skrivit på några kontrakt?  Absolut no. Nej. I Rumänien är inte sjukvård för alla. Man måste ha en officiell inkomst eller själv betala en avgift för att få tillgång till allmän sjukvård. Anita Lilburn som var den som hjälpte Ion att komma i kontakt med Hjärta till Hjärta, hon går tillsammans med honom in på den rumänska motsvarigheten försäkringskassans hemsida för att se om Ion finns registrerad. Ion tar fram sitt ID-kort och Anita skriver personnumret i webbformuläret på myndighetens sida.   Persoana selectat nu este asigurat. Den här personen som ni har valt är inte försäkrad. Vad betyder det Ion och Florin berättar? Kanske har de ha tappat bort sina kontrakt? Glömt att de skrivit på?  Och kanske har de jobbat för kort tid för att synas i systemet? Jag letar fler som flätat korgar. Linköping  Alla är från Pauleasca. Med mig har jag har jag den reklamfolder som följer med varje korg. På bilden syns en man som bär en korg på axeln och ler in i kameran. Hans skratt blottar en saknad framtand. Samma bild pryder biståndsprojektets insamlingssida på nätet. Jag frågar runt om någon känner igen vem korgflätaren på bilden är.  Titta, det är min bror!Hans bror heter Vergil Geamanu och är inte i Rumänien för att fläta korgar. Inte heller är han anställd i Hjärta till Hjärtas sociala företag.  Nej han har inte gjort någon korg. Nej.  Så han har aldrig gjort en korg? No!   Brodern är i Spanien för att söka jobb. Han ringer upp.  Ja! Jag gör en intervju nu om dig. Jag har aldrig fått några pengar. Vergil blir inte glad när han får reda på att hans bild frontar hela korgprojektet. Han berättar att bilden måste ha tagits när Hjärta till Hjärta var i hans hemby Pauleasca. En man de kallar Ricardo brukar ha med sig fotograf när han kommer.  Jag bar en korg till hans bil. Vergil var ombedd att hjälpa till att bära en korg till hans bil. Då måste bilden ha tagits. Hjärta till Hjärtas huvudkontor mars 2016.  Biståndsansvarige Rickard Klerfors visar korgarna i secondhandbutiken. Jag frågar honom vem mannen som pryder omslaget på foldern som följer med korgarna är.  Det är en bild från Rumänien. En man som jobbar med det här och tillverkar korgar.  Vad heter han?  Oj där tappade jag.  Under bilden i foldern står: Tack för att du hjälper utsatta romer till en bättre framtid.  På baksidan av foldern uppmanas de som vill fortsätta stödja Hjärta till Hjärtas sociala företagande i Rumänien att sätta in pengar via bankgironummer eller Swish. Den som köper korgen kan läsa att den är tillverkad av anställda i ett socialt företag som Hjärta till Hjärta har startat tillsammans med en rumänsk stiftelse som heter FDES. De anställda får genom sin officiella inkomst del av sociala förmåner som sjukförsäkring och pensionsrättigheter står det.  Det ordnar vi för den här gruppen.  Många av era korgtillverkare de kanske deklarerar för första gången i år då? Ja visst absolut, det är precis så. När vi träffas i mars 2016 har företaget 25 anställda korgflätare berättar Rickard Klerfors. Men många i Rumänien står fortfarande utanför systemet eftersom de saknar en officiell inkomst.  Det är ett jätteproblem och där känner vi att det här med försörjningsinsatser att det är viktigt att det sker i den vita delen av ekonomin. Men så de andra berättelserna från de som hoppat av. Som säger att betalningen - var svart. Inga kontrakt och Ion som inte dyker upp i sjukförsäkringssystemet. Vi måste söka svaren på plats i Rumänien.  I didnt check Mr Klerfors name in any of this Bukarest april 2016. Den rumänska journalisten Stefan Mako hjälper mig att gå igenom företagsregister i jakt på namnet på det sociala företaget Hjärta till Hjärta har startat tillsammans med den rumänska stiftelsen. Det som står beskrivs i deras insamlingskampanjer som vänder sig till svenska givare. Vi skickar iväg ett antal frågor till myndigheter och register. I väntan på svar därifrån gör vi ett studiebesök. För vad innebär egentligen ett socialt företag? Och hur bedrivs företagande i Rumänien?   Welcome to Carewash, we care for cars and people.  My name is Rafael and Im happy working here. Rafael är 36 år gammal och har romsk bakgrund. Han har stått utanför systemet hela sitt liv berättar han. Nu putsar han det sista på en röd sportbil. Det här är hans första riktiga jobb. - Yes first time working. Rafael har tidigare nekats vård för sin hepatit C. Nu som anställd på biltvättfirman får han sjukförsäkringen som ger honom rätt till allmän sjukvård och han har påbörjat en behandling för sin allvarliga sjukdom.   Hepatit, men jag fick ingen vård..Hans lön är låg men med dricksen från kunderna klarar han sig. Han skulle gärna ha mer betalt säger han, men jobbet här har förändrat hans liv till det bättre.  Haha! Ja med mat och allt man behöver. The biggest responsibility is with the people that are working here. With the people you can not mess. Marian Ursan driver människorättsorganisationen Carusel som startade biltvätten. Socialt företagande är ingen särskild företagsform i Rumänien. De lyder under samma regler som vilket företag som helst. Den stora skillnaden är syftet säger han. Att hjälpa utsatta grupper långt från arbetsmarknaden till att bli inkluderade i systemet och få en lön som går att leva på.  Lets count together, 1, 2, 3, 4.  Företaget Carewash har 8 anställda. Marian plockar fram tre pärmar med årets aktuella bokföring, lönelistor och anställningskontrakt.  This is standard, we didnt exaggerate it. We are obliged by the legislation. And we have to keep this documents for many years. Det blir extra mycket pappersarbete eftersom flertalet av deras anställda inte har något bankkonto - de får betalningen kontant men måste signera ett kvitto vid varje utbetalning och får en kopia där summan på dragen skatt står angiven. Han bläddrar och visar en hel pärm med signerade kvitton och utdrag från skattemyndigheten.  So they check how much money they made and how much money we payed for them in terms of medical insurance. Marian Ursan har också visat de anställda hur de själva kan kontrollera att de fått sin sjukförsäkring. För på den rumänska försäkringskassans hemsida finns ett webbformulär. Journalisten Stefan Mako skriver in de åtta arbetarnas personnummer, ett och So Ive checked all the employees at the car wash and all have medical insurance according to their personal identity number.Vi fortsätter leta efter det sociala företaget hjärta till hjärta startat tillsammans med den rumänska stiftelsen FDES.  Hej, Jag söker Mr Valentin Preda.Jag låter Stefan Mako boka en intervju med ledaren för stiftelsen Valentin Preda. Han tar emot på sitt kontor i centrala Bukarest. Det han berättar ger oss en möjlig förklaring till varför vi inte hittar något företag.  De arbetar i en fristående form i sina egna hus, den legala formen är ett tjänsteavtal. Valentin Preda säger att stiftelsen betalar korgtillverkarna för varje färdigflätad korg. Något namn på företag nämner han inte någon gång under den över två timmar långa intervjun. Till skillnad från hjärta till hjärta talar han inte om anställningar utan kallar det en civiluppgörelse mellan varje korgtillverkare direkt med stiftelsen. Ett tjänsteavtal. Pengar får stiftelsen - från Hjärta till Hjärta i Sverige.  Jag har stöd från Sverige, med den infrastruktur som man fått för att  utveckla Jag har stöd av Hjärta till Hjärta säger han. Det är de som säljer korgarna i Sverige och samlar in pengar från svenska givare. För pengarna har han anställt tre som han kallar field officers som ska leta efter nya affärsmöjligheter i Rumänien för utsatta människor. Själv tar han inte ut någon lön säger han utan jobbar helt gratis.  Betalas skatt? Sjukförsäkring och allt sånt för korgmakarna? frågar Stefan Mako. Självklart försäkrar Valentin Preda. Skatt för personernas kontrakt? Självklart.Sjukförsäkring? Självklart!Pauleascadalen - Södra Rumänien i början av april 2016. Byarna här i dalen står inte utritade på kartan och gatorna har inga namn. Bilen kör fast i en större bäckfåra som är huvudgatan genom byarna. Vi backar upp igen. Kliver ur och fortsätter den sista biten till fots. Men vi har kommit rätt. För jag känner igen mig från bilder som Hjärta till Hjärta publicerat härifrån och använt sig av i sina insamlingskampanjer på nätet och i sociala medier.  Områdena här räknas som ett av de fattigaste i Europa och flera härifrån har varit i Sverige för att tigga. Snart hittar jag flera av korgflätarna, det är lördag men verksamheten är i full gång.  Han heter Nicolai och är i 50-årsåldern och sitter på marken och böjer och tvinnar tunna grenar till ännu en korg. Nicolai är van korgflätare - i 14 år har han kunnat hantverket säger han. Mest tid tar det att göra korgbotten, sen flätar han sig uppåt visar han.  Du flätar två och två och tar dig uppåt.Han är stolt över sitt arbete säger han. I byn finns bara en som är bättre och han sitter 10 meter bort. Han pekar mot sin son Mádalin - han är 24 år gammal och en bra dag kan han fläta en perfekt korg under två timmar.Jag visar Nicolai bilden från Hjärta till Hjärtas second handbutik i Linköping på min telefon. I staplarna av korgar kan han peka ut flera som han och sonen tillverkat.   Ja ja. Där! Har de kontrakt?  Nej.  Jag frågar sonen Mádalin samma sak.  They promised me a job. Did he sign any contract? No.Vad heter företaget som han jobbar för?  Jag vet inte.Några hus längre bort jobbar en man över 70 år - som berättar samma sak.- Hur kan vi veta? Vi har ju ingenting, vi skrev inte under några kontrakt. De får material varannan vecka, levererar korgarna till ett uppsamlingsställe och får betalt per korg. Men inga anställningskontrakt eller några former av skatteinbetalningar har de sett till eller fått signera.   Man sa att man skulle ge oss försäkring. Nicolai och hans son Mádalin har varit med sen starten. Det kan jag få bekräftat från bilder på uppstartsmötet i februari 2015. Då lät det så bra säger Nicolai. Men så blev det inte menar han.Vad lovade de? Allt, allt, allt!Han har framfört sin kritik direkt till Hjärta till Hjärta säger han, utan resultat.  De gav oss jobb och vi skulle bli lurade, de gav oss jobb men inte till det här priset.Några kilometer bort träffar vi Ions fru Sabina.  Does she have contract?  Vi har ingenting. Först började min man men nu har jag tagit över.Den där sjukförsäkringen som ger henne rätt till sjukvård skulle hon verkligen behöva nu säger hon. För hon har ljumskbråck och skulle behöva träffa en läkare kanske också opereras. Jag får tillåtelse att fotografera av hennes ID och kan på nätet kontrollera att hon liksom hennes man inte finns inkluderad i sjukförsäkringssystemet. Men på Hjärta till Hjärtas hemsida står ju att arbetarna är sjukförsäkrade säger jag.  Nej, jag har inget sånt. Kaliber har intervjuat nio korgflätare i biståndsprojektet. Ingen av de säger sig ha sett något kontrakt och ingen vet vad företaget de jobbar för heter. Det de berättar går rakt emot vad biståndsorganisationen Hjärta till Hjärta skriver om i sina insamlingskampanjer som vill få svenskar att skänka pengar. Tillbaka i Linköping: Ska jag stänga här?  Ja det kan du göra. Jag återvänder till biståndsansvarige på Hjärta till Hjärta Rickard Klerfors. Kan han visa oss några dokument eller andra bevis som ger svar på vad som är sant i den här historien. Klerfors medger att det delvis står fel på deras kampanjsidor och i den folder som följer med varje korg. Hjärta till Hjärta och stiftelsen startade aldrig något nytt socialt företag som det står. - Det var kanske olyckligt formulerat. Det är ju ett företag i den sociala ekonomi men just nu bedrivs det i den här stiftelsen namn. Varför skrev ni då i sådana fall att ni hade startat? Ja då skulle man skriva att vi har startat en verksamhet inom den sociala ekonomin om man ska vara riktigt korrekt. Rickard Klerfors beklagar den felaktiga beskrivningen i deras kampanjmaterial men i sak är inget förändrat säger han. Han har själv varit med och gjort upplägget och stiftelsen som man har samarbetsavtal med har bedrivit verksamheten - som ett företag. Vi har 25 individuella anställningsavtal som är underskrivna av de här personerna. Var finns de kopiorna på kontrakten med underskrifter? De har självklart varje person som arbetar fått en kopia och en hos arbetsgivaren. Jag visar biståndsansvarige Rickard Klerfors vad vi har hittat i vår granskning. Att de nio arbetare vi intervjuat har berättat samma sak. De har inte skrivit under eller sett något anställningskontrakt, säger de. Det kan jag inte svara på, säger Rickard KlerforsKan nio person tappat bort sina kontrakt?  Jag vet inte varför man säger att man inte har ett officiellt kontrakt. Rickard Klerfors besöker flera gånger om året Bukarest och har sett alla papper och allt har skötts korrekt säger han.  Kontrakt, skatt, sjukförsäkring, pension, glasklart och det finns. Jag måste bara skriva några rader till Rumäninen så kan jag få ett exempel på de kontraktet för var och en. För det är vi skyldiga att ha. Klockan är halv tre på eftermiddagen och Rickard Klerfors ringer upp stiftelsen FDES företrädare.  Då tar vi inte alla. Det får va ett exempel, så man kan se lydelsen i ett av de här. Hallå, hur är läget? Jag skulle vilja få en kopia på e-mail. Bra! Vi hörs. Det är precis påväg att bli påsk i Rumänien. Den här ledaren för organisationen, som också är företagare och entreprenör, han sitter nu ensam på sitt kontor och de andra har fått ledigt för att förbereda påsken och han vet då inte var hans sekreterare och alla anställda håller alla de här papperna.  Jag frågar om vi kan få se något form av papper till att börja med. Kanske kan de skicka själva tomma kontraktet som de använder när korgtillverkare nyanställs. Dokumentet borde vara flitigt använt - för på ett halvår skriver Hjärta till Hjärta att de i biståndsprojektet gått från att 6 till 25 anställda. Rickard Klerfors ringer upp igen.  Ett kontrakt utan namn bra, hejdå. Han skickar det till mig men nu var han på möte så nu har han lämnat kontoret. Men även om det är på gång att bli påskledigt så ska han tillbaka dit och jobba färdigt så under kvällen kommer jag få hur ett sådant här anställningsavtal ser ut, utan några uppgifter, en oifylld blankett. Men är det inte en brist att ni inte har några former av papper?  Nej, den här frågan hade du kunnat ställt till mig när du bad om att vi skulle mötas igen då hade jag alltihop här. Jag tar fram alltihop här. Alla papper kommer efter Rumänska påsken? När är den? Den är nu. På tisdag är man igång ingen. Jag tar fram alla de här dokumenten. Inga problem. Högsta ansvarig på Hjärta till Hjärta Anders Holmefur har kommit in på Rickard Klerfors kontor. Han välkomnar Kalibers granskning.  För oss är det nu prioriterat att ge dig den här information. för vi har inget att dölja. Fem dagar senare. Den 3 maj 2016 ska vi få se dokumenten. Allmänhet, givare, intresserade människor av de här frågorna ska kunna få en insyn i hur det här bedrivs. Absolut. Ingenting att dölja, absolut. Tvärtom. Tisdag eftermiddag den 3 maj ringer Rickard Klerfors upp.   Vi kan inte ta hela den diskussionen en gång till. Men beskedet nu är att det inte kommer komma några papper alls idag eller? Nej för det har varit för kort tid och det förklarade jag för dig. Ha en trevlig dag och du får höra av dig via email. Jag kan inte prata längre.Kommer de här papperna komma?  Tack så mycket, hej då. Förra året slog Hjärta till Hjärta nytt insamlingsrekord. 6 miljoner kronor skänkte svenska folket. Mest ökning i givandet kommer till det Hjärta till Hjärta kallar Team roma där korgprojektet ingår.  En av de som skänker pengar regelbundet är statsminister Stefan Löfven. Det berättar han för Expressen under våren 2016. Varje människa får göra precis som man känner själv. Jag har valt att skänka regelbundet till organisationen Hjärta till hjärta. Och den av regeringen tillsatta nationella samordnaren för utsatta EU-migranter Martin Valfridsson har skrivit flera facebookinlägg som gör reklam för korgförsäljningen och projektet. Valfridsson var också med på plats i Rumänien när hela projektet drog igång. Något som står beskrivet i den slutrapport som lämnades till regeringen i februari i år. Han vill inte medverka i det här programmet. I vår granskning av biståndsprojektet med de flätade korgarna har vi under två månader undersökt om löftena Hjärtat till Hjärta ger stämmer. Vi har hört berättelser om svartjobb, ett nystartat företag som inte existerar och anställda utan kontrakt . I två veckor försöker vi få Hjärta till Hjärta att visa oss något dokument som motbevisar arbetarnas berättelser. På mejl skriver Rickard Klerfors att de inte kan visa något på grund av sekretess och tidsfrist. Sedan vi sände första delen av vår granskning för en vecka sedan har vi återvänt till Pauleasca i Rumänien. Arbetare berättar för oss att samma dag vi sände, alltså i måndags, så var företrädare för Hjärta till Hjärtas projekt tillbaka i byn och delade ut kontrakt.  Nu har vi det. Jag har kontraktet i huset.  Ok. Kan jag titta på det? Ja.Vi får se flera anställningskontrakt men samtliga saknar registreringsnummer och stämplar som enligt myndigheterna krävs för att de ska vara giltiga. De är utfärdade den 22 april 2016 det vill säga drygt två veckor tidigare. Ersättningen per korg - är samma som innan. 15 lei - strax över 30 kronor. Längst ner på kontraktet stämpel från Stiftelsen FDES - Hjärta till Hjärtas samarbetspartner i Rumänien. Vem som signerat går inte att tyda.Vi har frågor kvar att ställa till Hjärta till hjärta; har de de svenskar som skänkt pengar och köpt korgarna fått korrekt information om vad de har bidragit till? Har de betalat svarta löner till arbetarna i biståndsprojektet?Vi har framfört kritiken som framkommer i programmet till stiftelsen FDES i Rumänien. Ledaren Valentin Preda tillbakavisar alla uppgifter vi har tagit fram. Han vill inte ställa upp på någon bandad intervju men framför i sms och på mejl att hela korgprojektet skötts enligt rumänsk lag och de har inte gjort någonting fel eller olagligt.Vi gör ett sista försök att få svar från Hjärta till Hjärta och ringer verksamhetsansvarige Anders Holmefur.  Jag återkommer imorgon. Hej då.  Efter det får jag ett sms. Anders Holmefur skriver:"Vi har inget mer att säga nu. Vi har under så många timmar ägnat uppmärksamhet åt dina frågor. Finns det ytterligare kritik och allvarliga anklagelser så får vi återkomma i den form som vi själva väljer."Reporter: Magnus Arvidson Produktionsbolaget FiltÖvriga reportrar: Nana Håkansson, Stefan Mako och Maria Turdén P4 Östergötland  Producent: Andreas LindahlKontakt: kaliber@sverigesradio.se

I veckans avsnitt av EU-migranterna tittar vi på hur dagens korruption och det romska slaveriet som pågick i Rumänien i femhundra år skildras i rumänsk film. I serien EU-migranterna följer vi de svenska journalisterna Aaron Israelson och Nana Håkansson som har lämnat Sverige för att bo och arbeta i Rumänien. Aaron planerar att starta en gatutidning i Bukarest som ska säljas av fattiga romer, medan journalisten Nana gör sitt yttersta för att bli rumänsk kulturkvinna och proffsminglare i den rumänska huvudstaden. Samtidigt ger de oss nya perspektiv från Rumänien, ett land som i Sverige ofta förknippas med en kommunistdiktator som avrättades för 25 år sedan, korruption, fattigdom, romofobi och personer som reser utomlands för att tigga.Och även film under de senaste tio åren har rumänsk film slagit stort utanför landets gränser, kammat hem priser i Cannes, Venedig och Berlin och också letat sig in i de svenska biosalongerna. Härom året var Rumänien också temaland på filmfestivalen i Göteborg. Landets senaste storfilm Aferim! handlar om en undamgömd del av den rumänska historien, nämligen om hur romer hölls som om slavar fram till mitten av 1800-talet. I det tredje avsnittet av EU-migranterna träffar Nana Håkansson och Aaron Israelson filmens regissör Radu Jude.Aferim! är Rumäniens bidrag till Oscarsgalan i år, men en annan nästan lika omtalad film är De ce eu som handlar om den den politiska mutkulturen i Rumänien. Apropå detta dricker Nana och Aaron kaffe med Laura Codrua Kövesi, som är chef för den rumänska anti-korruptionsbyrån DNA där 120 åklagare för tillfället arbetar med 6000 misstänkta fall. Förra året utredde myndigheten tolv parlamentsledarmöter, varav två före detta ministrar. Programmet EU-migranterna produceras i Nana Håkanssons lägenhet i Bukarest och är en mix mellan köksbordstalkshow och reportageradio från gator och salonger.  Producent: Tommie JönssonProgramserien EU-migranterna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Vad är skillnaden mellan en rumänsk och en svensk hipster? Och varför har de rumänska trendsättarna helt plötsligt börjat lyssna på den bespottade romska musikgenren manele? I serien EU-migranterna följer vi de svenska journalisterna Aaron Israelson och Nana Håkansson som har lämnat Sverige för att bo och arbeta i Rumänien. Aaron kallar sig entreprenör och planerar att starta en gatutidning i Bukarest som ska säljas av fattiga romer, medan journalisten och skribenten Nana gör sitt yttersta för att bli rumänsk kulturkvinna och proffsminglare i den rumänska huvudstaden. Samtidigt ger de oss helt nya perspektiv från Rumänien, ett land som i Sverige mest förknippas med en kommunistdiktator som avrättades för 25 år sedan, korruption, fattigdom, romofobi och personer som reser utomlands för att tigga.Programmet EU-migranterna produceras i Nana Håkanssons lägenhet i Bukarest och är en mix mellan köksbordstalkshow och reportageradio från gator och salonger. I det andra avsnittet får två nyrumänerna lära känna den unga rumänska kulturella medelklassen. Alexa Sferle, som levt både i Sverige och i Rumänien, kommer till köksbordet och berättar vad som skiljer den svenska och den rumänska hipstern åt och siar om nya trender i Rumänien 2016. Efter det går Nana och Aaron på nattklubb och träffar Ira Merzlichin och Vlad Stoica som i motvind har jobbat för att få in den bespottade rumänsk-romska musikgenren manele på Bukarests inneställen. Och så får vi förstås höra om hur det går för EU-migranterna Nana och Aarons integreringsprocess i deras nya hemland. Producent: Tommie JönssonProgramserien EU-migranterna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

Vad är egentligen en EU-migrant? Hur gör man för att bli mer rumänsk om man migrerat från Sverige till Rumänien? I serien EU-migranterna följer vi de svenska journalisterna Aaron Israelson och Nana Håkansson som lämnat Sverige för att arbeta i Rumänien. Aarons plan är att starta en gatutidning i Bukarest, som skall säljas av fattiga på Bukarests gator, medan Nana gör sitt yttersta för att integrera sig så väl att hon kan försörja sig som kulturjournalist och proffsminglare i Bukarest. Samtidigt ger de oss helt nya perspektiv från Rumänien, ett land som i Sverige mest förknippas med korruption, fattigdom, personer som reser utomlands för att tigga samt diskriminering av den romska minoriteten. I programmet möter du ett Rumänien där en romsk medborgarrättsaktivist blivit integrationsminister, där kampen mot korruptionen slår hårt mot samhällets toppar och en bespottad form av rumänsk-romsk eurodisco plötsligt blivit den hetaste musiktrenden. Programmet EU-migranterna produceras i Nana Håkanssons lägenhet i Bukarest och är en mix mellan köksbordstalkshow och reportageradio från gator och palats. I första avsnittet diskuterar och problematiserar Aaron och Nana själva begreppet EU-migrant. Ordet används oftast som en omskrivning för fattiga romer från främst Rumänien. Denna betydelse har nästan blivit allmänt vedertagen men egentligen innefattar ordet alla de som utnyttjar EU:s fria rörlighet för att arbeta eller studera inom unionens gränser.  Aaron och Nana träffar även Ciprian Necula, doktor i socialantropologi och på hemmaplan känd som romsk medborgarrättsaktivist. Numera är han vice minister för EU-fonder. På hans arbetsbord hamnar också minoritets- och integrationsfrågor. Necula berättar om hur det gick till när han blev den förste romen att ta plats i en rumänsk regering, som dessutom fick sitta kvar på sin stol efter att den förra regeringen dramatiskt avgick förra året. Necula ger Aaron och Nana några konkreta tips på hur de ska integrerera sig i det rumänska samhället. Producent: Tommie JönssonProgramserien EU-migranterna görs av produktionsbolaget Rundfunk Media för Sveriges Radio.

I säsongens sista P3 Browser så snackar vi om drivkrafterna som får oss att koppla upp. Dom sju dödssynderna får fungera som kategorier för vårt surfande, för vem har inte ägnat sig är Facebook-avund, Wikipedia-frosseri eller Google-lättja? Vi försöker ta reda på hur stor del av internet som egentligen består av porr och vad porren har betytt för internet. På samma spår så testar vår reporter Nana Håkansson platsbaserade dejting-appar för att se om det går att få GPS-ragg i Göteborg. Panelen, Gabriel Sundqvist, Helen Alfvegren och Karin Adelsköld vet allt som är värt att veta om internet och får dessutom förstärkning av psykologen Oskar Henriksson som har extra koll på varför vi människor beter oss som vi gör. Du hör ett P3 Browser fullproppat med tips, tyck och tänk på söndag, 18.03 i P3.

I veckans P3 Kultur blir det korvhipsters och ribs-sydvästar, skadedjurskadaver och fläsksteksfåtöljer när vi kartlägger samtidskulturens fascination för köttet. Vi får besök i studion av Kajsa Åman (guld- och korvmakare) och Kristofer Franzén (forskare i datavetenskap, grisuppfödare samt korvmakare). De berättar om kvalitetskorvtrenden inifrån köttstormens öga och tittar på köttkonst med professionell blick. Konstredaktören Anders Karnell möter upp på Moderna Museet för en kort genomgång av köttet i konsthistorian – från femtonhundratalsmålningar till Marina Abramovics konkreta klafsande i köttberg. Vi åker också ut och träffar vegetarianen och konstnären , som bland annat har gjort en tekanna av en försilvrad grävling. En kulturell yttring som är starkt förknippad med veganism och djurrätt är Straight Edge. I Sverige hade rörelsen sin peak under 90-talet då band som Abhinanda, Final Exit och Refused målade svarta kryss på händerna och sjöng om att man inte skulle äta våra vänner djuren. Nu för tiden är det ganska tyst om svenska straight edge-band, och flera musiker som en gång i tiden var med i band som sjöng om vegansim har för länge sedan övergett sina gamla ideal. Men de finns fortfarande. Vi skickade reporter Nana Håkansson för att hälsa på hemma hos hångra av vår tids straight edgare: Jenny, Gabriel, Oskar och Joakim från föreningen Stockholm Straight Edge. De pratar om varför veganism och djurrätt inte är se heta ämne att skriva om längre, om vargjakt och om dunjackor. I B-kändis-biografibokklubben berättar Roger Wilson, uppvuxen på en grisfarm i Skåne, om skandalatleten Marion Jones religiösa självbiografi. Sedan läser han och Johanna den slakthusdokumentära barnboken De goda djuren och bearbetar hans barndomstrauma tillsammans.