Podcasts about strunt

Vilhelm Ekelund klev upp på Kullaberget och återvände med krav på en ny ärlighet. David Zimmerman följer hans spår. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.En klar sommardag kliver jag upp på Kullaberget i nordvästra Skåne. Ansiktet möter en storm av ljus och vind, jag måste kisa intensivt för att se hur Öresund och Kattegatt breder ut sig runt arkaiska klippor. Intrycksmassan får huvudet att bulta. Mossor, svinglar och andra tåliga, trotsiga arter kämpar i vindbyarna. I klippskrevorna växer vildkaprifol, eller ”sumpkaprifolen”, som poeten Vilhelm Ekelund kallade den. År 1906 stod han ju också här, i samma soliga blåst och insöp samma panorama. Man skulle kunna tänka sig att en av landets då mest omtyckta naturdiktare sedan promenerade hem och förvandlade sina intryck till ljuv dikt. För det är ju poetens jobb att omsätta den hopplösa naturen till något vi kan njuta av. Eller?Nej, så tänker nog få samtida poeter på sin uppgift. Och det gjorde inte heller Ekelund, hösten 1906. Han hade börjat ana något misstänkt i detta naturdiktande han var så bra på. Vad han skrev när han gick hem blev något helt annat, som varken kritiker, publik eller marknad skulle begripa. På kullen leker jag med tanken att det är här någonstans det börjar bli komplicerat att skriva böcker om natur och skönhet. Var det rentav Ekelund som sumpade den svenska naturdikten?Sedan debuten vid sekelskiftet hade han skrivit flera samlingar som hyllades för sina sinnliga, vibrerande skånska naturstämningar. Han hade därtill introducerat Paul Verlaine och andra melankoliska modernister. I deras anda är diktarens ångestsjäl och landskapet oftast oskiljaktiga. I samlingen ”Dithyramber i aftonglans” kan man hitta ett vackert barndomsminne från just Kullaberg. Jublande skriver Ekelund, som närmar sig trettiostrecket, hur själen egentligen inte åtrår de jordiska blommorna i sig. Poängen är att konsten och själen överskrider dem och skapar något större, ett ”gnistrande smycke på tidens hav”.”Dithyramber i aftonglans” från 1906 ses ofta som hans sista diktsamling. När han kliver ner från kullen hösten det året har han något nytt i tankarna, något som kokar och spritter – en vrede. Ekelund gör slut med lyriken. Och kulturborgligheten. Och Sverige. Och det slutar inte där. En blöt kväll i Göteborg 1907 slår han till en civilklädd länsman i nyllet. I februari året därpå döms han till fängelse och flyr till Berlin.Under detta vilda intermezzo omvärderar Ekelund sin syn på – ja, allt egentligen. Han äcklas inför vad han kallar högfärdsestetik, narcissuskonst, månskenspladder; helt enkelt en självbespeglande lyrisk skönklang som girigt konsumeras i borgerliga salonger. Ärlig litteratur, skriver Ekelund, är ”de fattigas blommor, de olyckligas blommor, vuxna långt långt utanför det välordnade samhället, där förståndigheten, ärbarheten och plattheten och hyckleriet breda sig i solid välmåga”. Han vill inte ha ett öre till från dessa hycklare och aldrig mer se skymten av någon sentimental gammal Ekelunddikt.Han byter förlag och ger 1909 ut boken ”Antikt ideal”. Man kan kalla den litteraturkritik, aforismer, polemik, essä, prosadikt – den är allt på en gång. I denna röra av texttyper hittar vi Kullaberg igen. Ekelund beskriver i några makalösa passager utsikten som en ljus klar storm, som ”spänner ut sinnet i lugn glädje – jag har känt den ofta inför verken af högsta konst”. Han syftar på den grekiska körlyrikern Pindaros och konstaterar: ”Hjärtats vemod, andens klagan ur bojorna af den sublunariska verkligheten har ingen röst här”. Alltså, i stället för melankolisk självbespegling – ett heroisk möte med verklighetens okuvliga kraft. Skillnaden från förra bokens Kullaberg är monumental.Året därpå kommer ännu en genrehybrid som heter ”Böcker och vandringar”. I en essä smyger Ekelund in en programmatisk dikt om hur han vill bort från det vekliga. Han vill förkunna den bittra sanningen. Strunt samma om publiken hånar honom, han vill inte ha deras beröm. Efter denna bok skriver Ekelund mycket, men väldigt lite som liknar dikter i vanlig mening. Det känns därför lite symboliskt att han ändå avslutar boken med – gissa vad? En liten dikt om Kullaberg förstås.Den påminner om dikten från 1906, fast här träder de där förkastade jordiska blommorna fram på ett oväntat vis. Den poetiska månviolen trängs undan av sumpkaprifolens feta röda trassel av stänglar. Det är alltså hit hans sökande efter bitter sanning lett oss, tillbaka till den soliga klippan jag nu står på. Det som finns här är kanske vackert eller fult, den trassliga naturens likgiltighet inför poetens själsliv är åtminstone total.Det är paradoxalt nog Ekelunds antimoderna strävan som gör honom modern. När jag gick på min första poesifestival runt 2015 pratade alla om ekopoetik. Det var ett nytt och spännande begrepp som gjorde entré i det skandinaviska litteraturfältet. I termen ryms olika metoder att läsa och skriva i skuggan av vår gigantiska ekologiska hotbild. Men det är knappast en modern naturlyrik. Man får leta länge om man söker vackert stämningsmåleri av tidig Ekelund-typ hos poeter som Anna Hallberg eller Fredrik Nyberg. Ekopoetiken ville tvärtom göra upp med lyrikens konventioner och dikotomier, inte återspegla naturen som något vi ska njuta av på håll. Släng ut den gamla prydliga verktygslådan med metaforer och diktjag och upprätta en ny, organisk poesiform!Medan jag promenerar ner för kullen tänker jag att Ekelund i och för sig inte visste något om vår tids skenande fossilkapitalism. Men han upptäckte en nästan hopplös etisk konflikt i den roll poeten sätts att spela i det rovgiriga moderna samhället. Ekopoetik är ett av många senare uttryck för detta. Även om luften så småningom väl gick ur även den bubblan. En bit bort ligger parkeringen översvämmad av Teslor och gigantiska stadsjeepar. Kullabergs naturreservat är i dag en del av de välbärgades avsmakningsmeny, suckar jag uppgivet, och försöker vara sådär ekelundskt sur. Men jag banaliserar honom förstås. Ekelund är sällan bara sur – för intrasslad i hans karakteristiska pessimism växer en säregen optimism.Efter sin upptäckt av poesins hopplösa situation, insisterade han ändå på skrivandet som en kamp mot detta tillstånd. Det är i denna kamp den mänskliga anden utvecklar ”sina ädlaste krafter”, skriver han. Som Anders Olsson påtalar i boken ”Ekelunds hunger”, är detta skrivande inte begränsat till en litterär genre. Det är ett sätt att skriva, tänka och leva som saknar bestämd början, mitt och slut. I språket växer jaget ihop med allt det ser och gör. Vilt och växande. Jag skulle gärna kalla det just organiskt.Så jag tänker på sumpkaprifolen. Mitt bland sumpen och snärjet i den där sista dikten från Kullaberg reser sig slutligen en ensam alm. Det är Ekelunds etik: lev som almen på den stormiga klippan, som glatt strävar uppåt. Trots allt.David Zimmermanpoet

David irriterar sig på att Tully går omkring och pratar i högtalartelefon i lägenheten och han passar även på att lägga ut en kontaktannons i detta avsnitt. Tully undrar vem den hemlige gästen är som ska fira jul med familjen och hon har även blivit "lurad" att köpa svindyra glasögon.

Aaliyah formulerar det så bra i veckans avsnitt av Kaffepojkarna: Age Ain't Nothing But a Number«… Ålder är bara en siffra. Och ålder har vi mycket av i Kaffepojkarna. Många siffror blir det. Strunt i det och tänk i stället på att det bästa i livet är gratis.

Visst är det väl märkligt, att det fortfarande släpps spel som ingen vet om? Jag menar, om ett spel släpps i skogen, men Ludde inte är där och skriker GOTY, har det verkligen släppts då? Ja, ja. Strunt samma och glöm gärna bort den där lite förlegade spaningen om att Ludde tycker alla spel är årets bästa, lyssna istället på när Pajlen och Ludde snackar om dramaten!

Strunt samma att det är snö och kallt ute, den breda fotbollspremiären står för dörren och Sportcast ger er alla förutsättningar!Eftersom division 3-herrarna samt division 1 och 2 för damerna sparkar igång i helgen väljer vi på AT-sporten att fokusera lite extra på vad vi kan förvänta oss av de sex lagen i ovan nämnda serier.Men det blir såklart också ett handbollssvep då AHK kvitterade i kvartsfinalen på ett imponerande vis mot Kristianstad.

Veer Benen, Steckdösennöös un berühmt ut Literatur, Film, Fernsehen und de Musik. Dat Swien. Man meestieden hett dat Swien een slechten Stand. Gifft so en Spreekwoord. Hum geiht dat as en Swien. Van de waard erst wat goods seggt, wenn he dood is. Tja. Man to Leevtieden is dat en Dreckswien of en Swienegel also en Saukerl, Swienpuckel gifft dat ok un wenn dat eten nich smaken deit, denn is dat Swienfoor. Aber waarum steiht dat Swien so slecht daar? Wiel sük dat Deer in Mudder, in Schlamm weltern deit, immer fuul is. Dat kann ja nix Goods wesen. Ruugweg en Viddel van de Minsken up d' Welt düren keen Swienflesk eten, wiel hör dat hör Religion verbeden deit. Man nich immer is dat Swien ok slecht. Denn dat gifft ja ok dat Glücksswien, of wenn een wat wunnen hett, denn hett man Swien hat. Waarum dat so is, is nich ganz klaar. Sall mit en Kartenspill tosamenhangen, waar de hoogste Kaard ok as Sau betekend waard. Kann aber ok daarvan kamen, dat dat de Lüü in mall Tieden fröher noch eenigermaten good gung, de noch en Swien harren. Man de Schimpwoorden sünt doch mehr as de mooi Woorden. Wat egentlich nich recht is. Denn Swienen weltern sük in Mudder, um sük oftoköhlen un daarmit se keen Sünnenbrand kriegen. Un se sünt ok schlau, so as Apen mehr of minner, hebben Forskers rutfunnen. Dat wiest, nich all, wat mall utsücht is slecht. Man so mennig Saak, de boven bunt is, is daartegen unnern Strunt. Un well sük daar over wunnern deit, de lööft sien Schwien fleit. Hier gibt es mehr Plattdeutsch: Podcast: Die plattdeutsche Morgenplauderei "Hör mal 'n beten to" als als kostenloses Audio-Abo für Ihren PC: https://www.ndr.de/wellenord/podcast3096.html Die Welt snackt Platt: Alles rund um das Thema Plattdeutsch: https://www.ndr.de/plattdeutsch

12 maj. Strunt i de vanliga ropen på centralisering, förstatligande och mer resurser. Med fler, små aktörer som ges högre grad av autonomi och tillåts experimentera, så kan vi få bättre vård. Det säger ekonomerna Mattias Lundbäck och Nils Karlson, båda verksamma vid Ratio, i podd med Jesper Sandström.

Om det är något som Lina avskyr så är det när Björn hävdar att medveten närvaro skulle kunna vara en bra grej för henne. Så i det här avsnittet har Björn samlat på sig mängder med forskning som påvisar hur mycket positivt som man kan få ut av att försöka vara i nuet. Kanske lyckas han omvända Lina?Klipp och musik:Une Ståhl - AvslappningsövningÄlgarna demonstrerarEllen Degeneres - Meditate on itFuck That: An Honest Meditationmail: dummamanniskor@gmail.comproducent: Clara Wallin See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dick har varit med i TV4-panel och pratat om “after she” vad det nu kan vara. Linus har tapetserat - och hatar det. Erik har köpt en bil och kommit i slang med bilförsäljaren som visade sig vara Trumpsupporter. Är det verkligen så att skolor i utanförskapsområden har för lite resurser, trots att man satsar oerhört mycket mer på dessa skolor? Hur uttrycker sig människor på faceboock och andra forum? Egen majoritet för det blågula blocket, enligt Sifo, hur kul? Ska IS-terrorister verkligen till Sverige, och är det i så fall “hem”? Försvatsminister Peter Hultqvist stod och ljög om Sverigedemokraterna i TV, var är rättelserna, fördömandena och avståndstagandet? Samtidigt podcast är en fristående ljudpod och en webcast av och med Dick Erixon, Linus Bylund och Erik Dahlin. Ansvarig utgivare är Dick Erixon, tidskriften Samtiden. Avsnitten finns i ljudformat "där poddar finns" och publiceras även som webcast på Samtidens, och från och till även på Sverigedemokraternas, youtubekanal.

Idag pratar vi livshack, kroppsvätskor, stickning, repningar och massa annat. Jack är med, och pga honom så är det klippt lite här och där, så låter vi osammanhängande är det för att vi gissade att ni inte ville ha så mycket bäbisgnäll i bakgrunden när ni lyssnar på oss. Hoppas att det blev bra ändå! 

Bino Drummond är vår gäst med flesta besök på sin pinne, han var först, klart han ska vara sist in bland med våra live gäster. Men det är inte bara farväl, snarare nu börjar vi något nytt, så lyssna när Bino och Janne spånar om framtiden, som kan beröra oss alla! Tack till Bino och alla våra gäster som har besökt studion, nu vänder vi blad, som någon politiker sa någon gång, eller var det en skådespelare, eller.... Strunt samma!! Vi hörs!

Året är 1962 när Tage Danielsson tar till orda för att upprätta och fastställa vårt behov av nonsens.

Detta avsnitt inviger vi lite sommarprat och spekulerar om andra tankar och idéer!

Välkommna till vår podcast, vi heter Linnéa och Tanya och planerar att prata om smått och gott!

Idag pratar vi om normer! hur fungerar de, varför finns det? vilka bör man följa? bör de följas alls?

Det är ett spännande avsnitt ni har framför er. Vi har experimenterat med att filma samtidigt som vi pratar, så vi får se om/hur dynamiken har förändrats. Strunt samma! Det är fullspäckat med samtalsämnen i veckan och vi hade svårt att sluta, så vi bjuder på några extra minuter den här veckan. Gäst i Studion: […] Inlägget #115: Visa leg för Red Bull, medium som tror på sig själv och kontaktannonsen. dök först upp på Superlife Podcast.

tomme har tagit sig längre fram i sin renovering.