Podcasts about tage danielssons

Då var det åter dags att fira Jul hos TT Filmpodcast. I denna svulstiga julspecial ingår allt vad en dignande julmeny skall innehålla.  Vi pratar om jultraditioner, vad som skall finnas på julbordet och mitt från ingenstans blir Tomas Törnros utsatt för ett stresssande POP QUIZ med ett julinspirerat tema med 10 snabba frågor om julens film och tv. Haka på och tävla du också! Thomas har sett förlängningen av SAGAN OM KARL-BERTIL JONSSONS JULAFTON, som nu är 1 timma och 43 minuter. Går det att förvalta Tage Danielssons 23 minuters jultradition och göra om den till långfilm? Podd-duon har varit på bio och varit med om en exklusiv avsmakningsmeny i filmen THE MENU med Anya Taylor-Joy, Nicholas Hoult och Ralph Fiennes. Båda T&T var rätt mållösa efter detta smörgåsbord till film. Det bjöds på en blandning av skräck, thriller, komedi och utstuderad mat-erotik. Kan det bli bättre? Eller? Tomas har stäcktittat på Nextflix nya super-succéserie WEDNESDAY med Jenna Ortega i huvudrollen. Frågan är om herr Törnros går igång på Tim Burtons regi med en annorlunda Addams Family-tappning. Och dessutom återbesöker vi filmen THE CELL från 2000 med Jennifer Lopez och Vince  Vaughn som får närma sig en seriemördare på ett annorlunda sätt. Det finns nu ett sätt att hälsa på i mördarens sjuka hjärna. Funkar filmen fortfarande efter 22 år? Det får ni höra i segmentet ÅTERTITTEN! Dessutom får ni inte missa vår fina jultävling som vi presenterar i avsnittet. Lyssna, var kreativ och e-maila ditt bidrag till ttfilmpodcast@gmail.com. 3st fina julklappar ligger i potten. Tävlingen avslutas 22 december. Och med det vill vi önska alla våra lyssnare en riktigt GOD JUL.  

Kryssa med P2! Jens Möller bjuder på musik och ledtrådar, du får försöka lösa veckans kryss. Den här gången går vägen via Tage Danielssons dikt till jazzsångerskan från Värmland. Skicka in din lösning i formuläret och få chans att vinna fina P2-priser! Det räcker att du listat ut det lodräta ordet för att vi ska ta emot ditt svar.Senast fredag 8 juli klockan 06.00 vill vi ha din lösning. Veckans fem vinnare presenteras på Klassiska kryssets hemsida samt i Klassisk förmiddag fredag 8 juli.

Karl-Bertil Jonsson har en enda hjälte, nämligen Robin Hood. Kring jul är Tage Danielssons unge brevbärare mer aktuell än nånsin. Legenden om Robin Hood har sina rötter i 1300-talet och de egenskaper han tillskrivits är allt annat än bara vackra. Henrik Arnstad, historiker och journalist, kan allt om Robin Hood och tävlar själv i den anrika sporten långbåge-skytte, ett vapen som revolutionerade både synen på krig och demokrati. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Vad gör du för andra och vad skulle du vilja göra om du fick möjlighet? Tage Danielssons klassiska sagofigur Karl Bertil Jonsson kan nu ses på bio i en lite uppdaterad version. Karl Bertil som för många har blivit en symbol för alla dom som ser andras behov och bidrar med det just hen kan för att göra världen till en lite bättre plats för andra utan vinning för egen del.I Karlavagnen söndag vill vi prata om och med dig som försöker göra en god gärning för andra oavsett om det rör människor, djur eller miljön. Vi vill också prata med dig som skulle vilja göra en god gärning men inte haft möjlighet eller kommit till skott än. Vad är du sugen på att bidra med och vad väntar du på?Vad ömmar ditt hjärta för? Tar du hand om hemlösa katter eller hundar eller jobbar gratis med ledsagning av och matinköp till äldre? Ger du avlastning till cancersjuka barns föräldrar, jobbar i soppkök eller bidrar med kläder till hemlösa som fryser i vinterkylan? Hör av dig!Du kanske är den där förebilden eller kontaktpersonen som finns där för en ung människa i behov av stöd. Eller den som rensar stränder från oljespill och sopor för att du vill ge tillbaka. Du kanske till och med har åkt ut i världen för att bidra med sjukvård eller annan humanitär verksamhet till de som har det sämre ställt?Ring och berätta vad du gör och varför. Vad betyder välgörenhet och goda gärningar för dig? Och vad betyder det medmänskliga stöd som finns där ute för dig som har tagit emot det? För vi vill prata med dig som har tagit emot hjälp också. Vad hände, vem sträckte ut en hand och vad betydde det för dig? Telefonslussen öppnar klockan 21.00, ring och dela din berättelse på 020-22 10 30 eller Maila oss på karlavagnen@sverigesradio.se Diskussionen pågår även på Facebook och Instagram, där vi heter Karlavagnen i Sveriges Radio P4.Välkomna!Ansvarig utgivare: Alisa Bosnic.

I den nya versionen av Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton spelar Jonas Karlsson den mycket välciterade pappan Tyko. I intervjun berättar han om hur det var att ta sig an en roll där publiken redan kalla alla repliker. Jag har närt en kommunist vid min barm  de allra flesta känner igen replikerna från Per Åhlin och Tage Danielssons klassiska, tecknade kortfilm Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.När skådespelaren Jonas Karlsson tar sig an rollen som pappa Tyko är det både med respekt för klassikern och önskan om att göra karaktären till sin.  Alla människor har sett den här och vet precis hur Tyko ser ut. De har sett honom gå runt och vanka med julilskan och framförallt hört de här replikerna, säger Jonas Karlsson.Taxichauffören citerar TykoJonas Karlsson berättar att människor han stött på under inspelningsperioden ofta kunna citera hans rollkaraktär när han berättat vad han jobbat med. Det är inte varje gång som folk kan ens repliker. Originalet måste få vara med på något sett, men jag måste också göra det till min egen Tyko, säger Jonas Karlsson.

Vi diskuterar Tage Danielssons klassiska film baserat på Astrid Lindgrens verk.

Bibi Rödöö gör nu sin tjugotredje säsong som programchef för programmet Sommar. Hon kan titta tillbaka på händelserika år men vad är hon mest stolt över?

Hoppet sägs vara det sista som överger oss. Men ofta tycks det vara viktigare att peka på allt som är fel, än att lyfta fram goda exempel. Men hur ska världen då bli bättre? undrar Eva-Lotta Hultén. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Några journalistkollegor och jag satt på en pub och pratade lite skit om en tidning flera av oss skrev för. Samtalet kom in på vad en chef för tidningen nyligen proklamerat: att de skulle satsa mer på positiva nyheter. De andra fnös. Så fånigt och oseriöst, när det finns så mycket problem som behöver belysas. Jag satt tyst, för feg för att höja min röst och säga att jag tyckte att tidningen gjorde rätt. Det här är många år sedan men minnet etsade sig fast och har fortsatt göra sig påmint. Det störde mig verkligen på djupet att människor med en position att beskriva, förklara och analysera världen för andra var så djupt ointresserade av att skildra också det som går bra. Det är ju det som ger oss kunskaper och vägledning för hur vi kan förbättra vår omgivning; som visar att det är möjligt att förändra och därmed ger oss ork att engagera oss. Somliga stärker sin identitet genom att ständigt peka ut fiender och allt som går snett. På så vis visar de upp den egna dygden I sin essäbok Hopp återkommer författaren Rebecca Solnit flera gånger till just detta problem: att så många vill uppehålla sig uteslutande vid problemen, och snabbt placera framgångar i glömskans arkiv.  Hon skriver ur ett perspektiv som aktivist på vänsterkanten och hon kritiserar särskilt några mentaliteter hon ser i de egna kretsarna. Somliga stärker sin identitet genom att ständigt peka ut fiender och allt som går snett. På så vis visar de upp den egna dygden och uppoffrandet - vilket blir viktigare än att verkligen åstadkomma något. Andra har bara svårt att hålla flera berättelser samtidigt i sina huvuden: eftersom de tror att precis allt måste vara på väg åt samma håll, och allt uppenbarligen inte är bra, så måste allt vara dåligt. Ytterligare andra tror att enda sättet att visa solidaritet med utsatta är att känna misströstan ingen ska få uppleva glädje förrän alla gör det men det är inte mycket till gåva, konstaterar Solnit. Och jag kommer att tänka på Tage Danielssons fina versrader: du sorgset kvidande. Se här din svåra roll: att inse världens lidande med glädjen i behåll.  I sin bok Omställningen skriver vetenskapsjournalisten Jens Ergon om det akuta hot mot mänskligheten som klimatförändringarna utgör. Första delen, som handlar om problemen, gör mig rädd och uppgiven, trots att jag kände till det mesta redan. I den andra delen berättar han i stället om all utveckling i positiv riktning som faktiskt också sker, både var gäller teknik, politik och attityder. Ergon är tydlig med att hoten fortfarande är mycket stora och akuta, men visar på strimmor av hopp. Jag kom att tänka på hans bok när jag i tidningen ETC läste om det möte i Mölndal som nätverket Klimatsans ordnade i februari 2018. Klimatsans låter som en bra sak, något vi alla skulle behöva, men föreningen menar inte att vi ska sänka våra klimatutsläpp utan att vi ska sluta tro på FN:s klimatpanel IPCC. Nätverkets grundare påstår i tidningen att IPCC är en politisk organisation som inte vet vad vetenskap är, trots att många hundratals forskare från hela världen bidar till panelens rapporter. En annan företrädare menar att polarisarna inte ens kan smälta och en tredje att den ökade koldioxidhalten i luften är naturlig och inget vi kan göra något åt men att havsnivåerna i vilket fall inte kommer stiga. Jag är inte expert på klimatet, långt därifrån, men jag väljer att lita på vad den absoluta majoriteten forskare med relevanta kunskaper i ämnet vid det här laget anser sig ha ovedersägliga belägg för att människan påverkar uppvärmningen av jorden och att följderna kommer bli katastrofala för mänskligheten om vi inte gör något åt saken. Så varför tror inte Klimatsans medlemmar på det? Själva skulle de gissningsvis hävda att det beror på sunt förnuft och kunskaper som alla andra missat, men jag finner det troligare att det har att göra med en brist på hopp. När vi människor inte tror oss om att kunna göra något åt svåra problem har vi nämligen en tendens att stävja rädslan genom förnekelse, bortförklaringar eller konspirationsteorier. Brist på hopp om lösningar kan helt enkelt leda till att vi väljer att blunda för, eller förvanska det som väcker vår oro. Jens Ergons bok skulle alltså kunna göra stor skillnad för hur klimatskeptiker tar till sig problematiken och hur de väljer att arbeta med den. Om de förstår att det går att göra något skulle de kanske acceptera forskningsresultaten.                  Rebecca Solnits bok är full av berättelser som inger hopp. Det finns en föreställning om att katastrofer driver fram det värsta i människan och leder till grymhet och plundringar men i själva verket är det ofta precis tvärtom, visar Solnit. Vi blir hjälpsamma och solidariska, och hon exemplifierar bland annat med när orkanen Katrina förstörde New Orleans. Från stora avstånd kom människor körande till New Orleans med sina båtar på en trailer bakom bilen, för att undsätta medmänniskor i nöd. Vi drabbas sällan av panik, oftare av handlingskraft när kriser kommer. Se bara på alla de människor som i Stockholm öppnade sina hem för, eller gav skjuts åt okända när Stockholms kollektivtrafik slutade fungera efter terrordådet på Kungsgatan 2017. Vi vill varandra väl. Solnit skriver: Tillsammans är vi oerhört starka, och vi har en sällan berättad, sällan ihågkommen historia av segrar och omvälvningar som kan ge oss förtröstan på att ja, vi kan förändra världen, för vi har gjort det många gånger förut. Man tittar bakåt när man ror framåt, och att berätta den här historien är ett led i att hjälpa människor att sätta kurs mot framtiden. Slut citat. Personligen betraktar jag det till exempel som naivt att hoppas på en kraftig flygskatt om inte många av oss först gjort tydligt att det är något vi kommer stödja.                       Den som tror att saker kommer lösa sig skylls ofta för att vara naiv. Och ja, att hoppas kan vara naivt. Ibland finns ingen grund för att känna hopp och att ändå göra det kan bli ett hinder från att se verkligheten som den faktiskt är och anpassa sig till den. Att hoppas kan också vara att vända sig bort och tro att allt kommer lösa sig utan mig. Ny teknik kommer fixa klimatet, jag behöver inte göra något. Någon annan, eller kanske en gudomlig makt, ordnar det. Ett sådant hopp kan lätt slå över i bittra anklagelser mot staten, mot politikerna, mot makten: varför gör de ingenting! Men politiskt valda makthavare har inte större svängrum än vad opinionen tillåter dem, om de vill sitta kvar efter nästa val. Därför måste vi alla visa vad det är vi hoppas på, och det gör vi kanske allra bäst genom våra egna livsval och handlingar. Personligen betraktar jag det till exempel som naivt att hoppas på en kraftig flygskatt om inte många av oss först gjort tydligt att det är något vi kommer stödja. Att välja att sluta flyga, att minska sin konsumtion, manifestera mot krig eller lägga fritid på att hjälpa nyanlända är att uttrycka en sorts hopp, som också blir en politisk vilja, om vi vågar prata om våra val och varför vi gör dem. Hoppet blir då personligt, inte abstrakt. Det vill säga: jag hoppas att mina val och mina handlingar kommer påverka andra, och att vi tillsammans blir många. Jag hoppas att vi kan göra världen bättre. Eva-Lotta Hultén, journalist och författare   Litteratur Rebecca Solnit: Hopp. Översättning Helena Hansson. Ordfront, 2017. Jens Ergon: Omställningen  tio år som kommer att förändra världen. Leopard förlag, 2016.

FÖRFATTARE, RADIOPRATARE, KOMIKER. Kalle Lind berättar att han har Eslöv i blodomloppet och att han hyser ett ohälsosamt intresse för detaljer, i synnerhet rörande svensk nöjeshistoria. Han kallar sig diversearbetare i kulturbranschen med särskild inriktning på det bortglömda, det perifera samt män med skägg. Humor handlar inte om skämt. Humor handlar om överlevnad hävdar han. Redan vid tolv års ålder började han skriva en biografi om Hasseåtage. Efter mycket research skickade han manuset två år senare till Tage Danielssons änka Märta-Stina, som refuserade texten. Kalle berättar om en av sina bästa vänner i livet som var en tandlös sextioårig man som hade för vana att smyga ut om nätterna och hänga kaffekoppar högst upp i björkarna på institutionen där han bodde. Han använde en lång pinne och stora doser tålamod. Fanns inte kaffekoppar tog han bestick. Obs! Angående musiken i programmet I musiklistan nedan så saknas en låt som spelades i programmet. Mellan CORNELIS & TRILLE: "TANGO I NIZZA" och Lena Nyman: "Ett bloss för moster Lille", så spelades NIPPE SVENSK: "TIDEN". Här kan ni lyssna på den (YouTube) och Här kan ni lyssna på den (Spotify) Om Kalle Lind Diversearbetare i kulturbranschen. En i redaktionen bakom P3:s Hej domstol! Skrev manus till 2008 års julkalendrar i radio och teve. Krönikör i Sydsvenskan, ETC och Faktum. Skriver på Expressens kultursida. Morgonpratare i P4 Malmöhus. På spåret-finalist i år. Driver podden Snedtänkt och bloggen En man med ett skägg. I bokproduktionen finns barnböcker, satirböcker, humorhistoria, litteraturhistoria, essäer om Cornelis Vreeswijk samt förra årets Skånsk-svensk ordbok. Gjort tevedokumentären Jul för nybörjare om en avhoppare från Jehovas vittnen. Hedersmedborgare i Eslöv. Producent: Marie Sandgren

Som alla podcaster med självaktning ger även vi ut en julspecial. Vi följer i Charles Dickens och Tage Danielssons fotspår med vår egen julsaga, där våra experter dyker upp och reder ut diverse skattemässiga, arbetsrättsliga och mellanmänskliga komplikationer som kan uppstå under en julfest. Dessutom tar vi upp cliffhangern från avsnitt 3, drar en lycklig vinnare i väsk- tävlingen och reder ut vad som gäller om man är flera på företaget som är abonnenter av ett lönepaket. Maila gärna in frågor och tillrop till podcast@tholin.se så hörs vi förmodligen igen 2017. Prenumerera gärna i Podcaster om du har iPhone eller Acast eller Podkicker om du har android. God jul & gott nytt!

"Den 22 oktober 2016 firas femtioårminnet av radioutsändningen av denna utopi." Med dessa ord avslutade 1966 Tage Danielsson sin framtidsvision.

Resan till Melonia är en helt animerad film av Per Åhlin från 1989. En klassiker, enligt kulturredaktionens Nina Asarnoj. Det är en tecknad saga inspirerad bland annat av Shakespeares "Stormen", Jules Vernes "Maskin-ön" och Dickens "Oliver Twist", men framför allt är det en fri fantasi om kampen mellan ont och gott och hoten mot vår miljö. Den fick två Guldbaggar, en för Björn Isfälts musik och en för Per Åhlins animationer. Mirandas röst görs av en ung Robin Carlsson, artisten Robyn, och Prospero av Allan Edwall. Och över produktionen svävade även Tage Danielssons goda ande.Filmen utspelar sig på två öar i havet, den grönskande paradisön Melonia och den stinkande, förgiftade plåtön Plutonia. Nina Asarnoj reste till Skåne och besökte Per Åhlin på PennFilm Studio i Hököpinge för att få veta mer om tillkomsten av "Resan till Melonia".