Podcasts about personligen

Alla shownotes finns på https://www.enlitenpoddomit.se , skulle det se konstigt ut i din poddspelare så titta gärna där efter alla länkar kring det vi pratar om   Avsnitt 499.5 spelades in den 13 Maj och därför så handlar dagens avsnitt om: INTRO: - Först kommer vi fram till att Davids ego är ömtåligt. :) - Alla har haft en vecka... David funderar på hur man hanterar besvikelsen kring tystnad, har sett ett katt vs. grävlings slagsmål. Björn har haft fruktansvärt kul och firat lite födelsedagar. Johan har varit i Budapest med jobbet, har lämnat in cykel på service, har fått ett paket från amazon med NCF taggar, strulat med RAID.  FEEDBACK AND BACKLOG: - Fortnite tillbaka i AppStore   https://www.thurrott.com/mobile/320690/epic-games-has-submitted-fortnite-to-the-us-app-store    - BONUSLÄNK: https://www.theverge.com/decoder-podcast-with-nilay-patel/664802/apple-app-store-iphone-ios-fortnite-epic-games-lawsuit  - NSO group har fått böter till WhatsApp.    https://thehackernews.com/2025/05/nso-group-fined-168m-for-targeting-1400.html  ALLMÄNT NYTT - Sonos och IKEA bryter sitt sammarbete   https://www.thurrott.com/music-videos/sonos/320602/sonos-and-ikea-break-up  - Nintendo anklagade för att använda AI i Mario Kart World   https://nordic.ign.com/untitled-mario-kart-game/94076/news/nintendo-insists-ai-generated-images-were-not-used-in-the-development-of-mario-kart-world-after-in-g  - Att ställa frågor under intervjuer är viktigt..    https://it.slashdot.org/story/25/05/10/0656226/how-a-simple-question-tripped-up-a-north-korean-spy-interviewing-for-an-it-job  LYSSNARFRÅGA: - Enhörning har skrivit ett brev "Jag har gått och funderat på ai och likheten till sökmotorers utveckling. Kommer vi se en insmygning av annonser i tex Claud och liknande verktyg ? Och kommer en vanliga märka det när det händer ? Och med annons så menar jag tex när jag frågar om en jämförelse mellan 2 produkter och AI:n är ”sponsrad” att alltid förfördela den ena produkten . Personligen så ser jag detta som nästa naturliga steg( om än ett tveksamt steg) men va vet jag, jag har ju bara tillgång till lekmanna AI." MICROSOFT - Windows 11 Insider Preview Build 26200.5581 (Dev Channel)   https://blogs.windows.com/windows-insider/2025/05/05/announcing-windows-11-insider-preview-build-26200-5581-dev-channel/    https://www.thurrott.com/windows/windows-11/320806/copilot-vision-in-windows-11-gets-two-new-features-in-insider-preview  - Så här stänger du av Recall   https://www.click2houston.com/news/local/2025/05/09/how-to-disable-microsoft-recall-yes-you-can-turn-it-off/  - Microsoft filar på en ny start meny   https://www.thurrott.com/windows/windows-11/320717/microsoft-details-the-new-windows-11-start-design  - Microsoft släpper nya Surfisar   https://www.thurrott.com/microsoft/320530/microsoft-unveils-new-surface-pro-12-inch-and-surface-laptop-13-inch-copilot-pcs  - Office (eller rättare sagt "Microsoft 365 apps") och end or support på Win10. Vad händer?   https://www.thurrott.com/cloud/320793/microsoft-365-apps-on-windows-10-to-get-security-updates-until-october-2028  - Gå på virtuell tour i molnet.   https://azure.microsoft.com/en-us/blog/microsofts-virtual-datacenter-tour-opens-a-door-to-the-cloud/  APPLE - Apple och Samsung dumpar Qualcomm   https://www.phonearena.com/news/samsung-apple-ditching-qualcomm-for-good-reason_id170266  - Apple har också pratat features idag   https://www.thurrott.com/apple/320845/apple-to-introduce-magnifier-for-mac-and-other-accessibility-features-later-this-year  - Apple gör Wifi bättre   https://www.thurrott.com/mobile/320787/report-ios-19-to-sync-captive-wi-fi-login-details-across-apple-devices  - Och nu blir även VÄRLDEN lite bättre   https://apple.slashdot.org/story/25/05/06/1423250/amazon-adds-purchase-button-to-ios-kindle-app-following-app-store-rule-changes  GOOGLE: - Google har kört sin Android Show   https://www.engadget.com/mobile/smartphones/everything-google-announced-at-the-android-show-174155773.html   - Google Keep får textformatering   https://www.theverge.com/news/664857/google-keep-rich-text-formatting-web-app TIPS: - Någon som förstår kampen  https://docs.google.com/spreadsheets/d/1fSt_sO1s7moXPHbxBCD3JIKPa8QIZxtKWYUjD6ElZ-c/edit?pli=1&gid=2082790211#gid=2082790211 EVENTS - ELPOIT avsnitt 500-ish (live inspelning i Stockholm) är torsdag 22 Maj kl 17-21 Anmälningslänk: https://www.lyyti.fi/reg/Technical_Talk_May_1108      Generell länk om Truesec Tech Talk där vi finns med en bit ner. https://www.truesec.com/webinars-and-events/technical-talk#page-anchor-may2025    PRYLLISTA - Björn: jag bara MÅSTE ha detta!  https://www.elgato.com/se/sv/s/custom-drops/doom  - David: En lampa, https://store.yeelight.com/collections/all-lights/products/yeelight-candela-lamp  - Johan: Find My tag eller en ny 12" Surface Pro EGNA LÄNKAR - En Liten Podd Om IT på webben,      http://enlitenpoddomit.se/  - En Liten Podd Om IT på Facebook,      https://www.facebook.com/EnLitenPoddOmIt/  - En Liten Podd Om IT på Youtube,      https://www.youtube.com/enlitenpoddomit  - Ge oss gärna en recension    - https://podcasts.apple.com/se/podcast/en-liten-podd-om-it/id946204577?mt=2#see-all/reviews      - https://www.podchaser.com/podcasts/en-liten-podd-om-it-158069  LÄNKAR TILL VART MAN HITTAR PODDEN FÖR ATT LYSSNA: - Apple Podcaster (iTunes), https://itunes.apple.com/se/podcast/en-liten-podd-om-it/id946204577  - Overcast, https://overcast.fm/itunes946204577/en-liten-podd-om-it  - Acast, https://www.acast.com/enlitenpoddomit  - Spotify, https://open.spotify.com/show/2e8wX1O4FbD6M2ocJdXBW7?si=HFFErR8YRlKrELsUD--Ujg%20  - Stitcher, https://www.stitcher.com/podcast/the-nerd-herd/en-liten-podd-om-it - YouTube, https://www.youtube.com/enlitenpoddomit  LÄNK TILL DISCORD DÄR MAN HITTAR LIVE STREAM + CHATT - http://discord.enlitenpoddomit.se  (Och glöm inte att maila bjorn@enlitenpoddomit.se  om du vill ha klistermärken, skicka med en postadress bara. :) 

Nivå: A2-B1 Här kommer ett avsnitt om information och vokabulär som kan vara bra att veta på ämnet att köpa och hyra lägenhet i Sverige! -------------------- Stöd podden och få transkript till avsnitten - bli patron för bara 5€ per månad – klicka här! Gå med i vår GRATIS community på Skool. Där hittar du live-lektioner, kurser, läromaterial och en community av studenter och lärare som hjälper varandra! Har du svårt att hitta tillfällen att prata svenska? Är det för svårt att prata med svenskar? Letar du efter en plats dit du alltid kan gå för att träna din svenska varje dag? Då är Language Gym för dig! Klicka här för att läsa mer. ------------------- Instagram: swedish.linguist YouTube: Swedish Linguist Swedish Immersion Boot Camp Träna svenska varje dag på Language Gym ------------------- Transkript Hallå, hallå! Välkommen till Simple Swedish Podcast. Idag ska jag prata om att hyra lägenhet i Sverige. Och kanske också lite om skillnaderna mellan till exempel Sverige och Spanien. Och Sverige och, ja, jag har ju bott i några olika länder. Så, ja, jag tänker att jag kan jämföra lite mellan Sverige och andra länder. Se vad som kanske är lite unikt för Sverige, vad som kanske är lite speciellt för Sverige, och så. Men såklart, innan vi börjar så ska jag tacka några patrons. Det är Francesco, Tomasz, Ambika, Chris och まゆ. Tack till er för att ni stödjer den här podden. För alla som vill stödja podden och få transkript till avsnitten, gå till www.patreon.com/swedishlinguist. Och ett väldigt bra sätt att använda de här transkripten på är att ladda ner ett Chrome-tillägg som heter Readlang.   Då kan man klicka på ord i texten och en översättning kommer upp direkt i texten. Så det kan vara väldigt användbart.   Personligen tycker jag mycket om LingQ, men det kostar pengar. Men Readlang är helt gratis. Så det är ett litet tips. Så, hur fungerar det då att hyra lägenhet i Sverige? Så först och främst så behöver man såklart då hitta en lägenhet. Så, hur hittar man en lägenhet? Ja, det beror lite på.   ....för att läsa hela transkriptet till detta och alla andra avsnitt, klicka här!

Hur vet du att du får rätt vård för dina psykiska besvär? Vilken typ av vård du har rätt till? Och vad kan du egentligen förvänta dig av sjukvården 2025? Otroligt viktiga frågor som jag veckans gäst, CEO:n Urban Petterson Bargo diskuterar. I samarbete med WeMind gästar Urban idag Lyckopodden för att lära dig mer om dina rättigheter inom dagens vårdsystem. Urban har arbetat inom psykiatrin i över 18 år och ett av hans stora kall i livet är att utveckla psykiatrin till de bättre och se till att så många som möjligt får bästa möjliga vård. Personligen lärde jag mig jättemycket av dagens avsnitt och det lämnade mig med en känsla av lugn. Kunskap är makt! Hoppas du ska gilla det. Varsågod! Tack för att just du lyssnar! Prenumerera gärna på Lyckopodden, följ oss på sociala medier, och ge oss gärna fem stjärnor på iTunes för att fortsätta synas och höras i bruset ♥ Urban tipsar: När och hur ska jag söka vård? Söka vård för psykiska besvär - 1177 Vilken vård bör jag få för min diagnos? https://kunskapsstodforvardgivare.se/omraden/psykisk-halsa   Hur bör jag följa upp om min behandling fungerar eller inte?  Under rubriken "Uppföljning" under varje diagnos på: https://kunskapsstodforvardgivare.se/omraden/psykisk-halsa Läs mer & boka mig som föreläsare till ditt företag här: https://lyckoverkstan.se/lyckoforelasningar/ ♥ ♫ Lyssna på Lyckopodden: Spotify: https://open.spotify.com/show/3hW1wP9v6JjXhLymoXPECh?si=8b9031e788414956 ♥ Instagram: https://instagram.com/lyckopodden ♥ Youtube: http://bitly.com/LpYoutube ♥ Hemsida: https://lyckopodden.se ♥ E-post: agnes@lyckopodden.se Learn more about your ad choices. Visit megaphone.fm/adchoices

Fredrik LignellEtt barn har föttshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/fridsfursten-ar5ciHela scenen har med krig att göra: Nöd, mörker, ångestens natt står det i slutet på kapitlet innan. Förtryckarens piska, stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod. In i brutaliteten, våldet, blodet och döden sänder Gud någon. Det är inte en armé, inte en flygattack, inte ens en ensam soldat, utan ett barn. Bland alla namn barnet har finns namnet Frids- eller fredsfursten. === Shalom ===I svenskan gör vi åtskillnad mellan fred och frid. Detta krånglar till det för oss, då vi ges en möjlighet att bedra oss själva: Vi tror att man kan ha frid med Gud och frid i hjärtat, men inte leva i och verka för fred med människor. På hebreiska används naturligtvis ordet SHALOM. Ordet är ett av hela Skriftens huvudbegrepp. Hel, oskadd, sund. Guds fullkomlighet. När juden önskar någon Shalom, då innefattar det allt detta, samt välgång och frid/fred med både Gud och människor. Ps 85:9-14Här får vi ett koncentrat av Shalombegreppet. Allt detta finns i hebreiskans ord. En av de s.k. småprofeterna, Mika, skådar in i framtiden och säger: ”Herren ska lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa. Folkslagen skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Aldrig mer ska det övas för krig.” (Kap 4)Endast månader innan Messias verkligen föds som ett barn, fylls Johannes Döparens pappa Sakarias av Helig Ande och profeterar: Luk 1:78b-79När Jesus sedan föds sjunger änglarna: Fred på jorden! I urkyrkan var militärt våld en otänkbarhet. På 300-talet när kejsar Konstantin gör kristen tro till statsreligion, då går den kristna kyrkan på två generationer från att, i slutet av 200-talet, ha varit svårt förföljd till att alliera sig med makten och förfölja andra. Då äger en magisk förvandling rum. Man lyckas med konststycket att separera Jesus från hans undervisning och idéer. Vi tillber Jesus, men vi lyssnar inte på vad Han säger. Men att göra något i Jesu namn är att göra det i Jesu anda. === De två rikena ===Två riken framträder i Bibeln: Guds rike — Där Jesus är. Där Jesus får bestämma. Där hans vilja sker fullt ut. Världen — Gudsrikets motsats. Inte den skapade världen, utan snarare en makt som styr utanför Guds rike. Bibeln säger att världen är i den Ondes våld. Världen är Djävulens domän, där han regerar. Man kan avgöra ett rikes väsen på de metoder som används.I världen utövar man makt över människor, men inte i Guds rike. I världen hugger man av någons öra, men i Guds rike helar man samma öra, och sätter tillbaks det på den fiende som arresterar Gudsrikets kung. I världen/imperiet används makt, våld och härskartekniker. Guds rike uttrycks i tjänande, korsets väg och att lägga ner sitt liv. Därför kan svärdets metod aldrig gestalta korsets Kung. Greg Boyd: ”När Gud spänner sin allsmäktiga muskel, då ser det inte ut som Rambo eller Terminator — det ser ut som Golgata!”Tre (något förenklade) argument jag hör för ickevåld:Människan vill innerst inne väl. Låt oss hålla sams. Icke-våld fungerar och är effektivt. Icke-våldets och fredens väg är kanske inte effektivast, men vi går den vägen för att vår Mästare gjorde det. Personligen lutar jag starkt åt alt tre. Så vad ska vi höra i talet om Shalomfursten?Dels finns här en kallelse till efterföljelse. Vi har tagits upp i Jesu rike, präglat av tjänande, försoning och ett romerskt kors. Samtalet om vad det innebär när det gäller ödmjukhet, tjänande, fiendekärlek, krig, konflikter och nationalism behöver leva. Här finns också källan till den djupaste tröst och det mest levande hop...

Att vår mobiltid ökar är ingen slump. Världens mest värdefulla företag tjänar stora pengar på att du är fast i flödet. Men vad gör det med våra liv? Och varför är det så svårt att motstå? Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet I det här avsnittet ska jag prata om någonting som på engelska heter FOMO. FOMO, F O M O, står för "Fear of Missing Out", alltså rädslan över att missa något. Jag kommer prata om vad det är, varför jag tror att det här fenomenet kan hindra oss i våra liv och så ska jag ge förslag på hur du kan göra för att komma över rädslan att missa något. I grunden handlar FOMO, i alla fall nu för tiden, framför allt om digital konsumtion. Det är en typ av digital stress där du medvetet eller omedvetet känner att du behöver hänga med, att du behöver vara uppdaterad. I dag kan du ha koll på allt hela tiden. Du kan ha koll på vad som händer i världen, du kan ha koll på dina vänner och bekanta. Du kan till och med ha koll på vad människor tycker om sådant som händer världen och hur vissa vänner reagerar på vad andra vänner skriver eller visar eller delar. Allt det här sker i realtid och den information du har tillgång till är oändlig. Det fanns en tid när den media man tog del av, lite överdrivet, kom från morgontidningen, lunchekot och kvällsnyheterna på TV. Ville man veta något om en kompis fick man ringa den kompisen, eller någon annan bekant som var villig att skvallra. Det låter som forntiden men det var faktiskt inte så länge sedan. Internet har visserligen funnits hos allmänheten sedan 90-talet men den första iphonen, det som på allvar satte igång den här mobila revolutionen som vi tar för given idag, släpptes inte förrän 2007. Facebook öppnades upp för alla 2006. Den oerhörda flodvåg av information som har blivit tillgängliga för alla, hela tiden, har alltså bara varit verklighet några årtionden. Vi är alltså omogna, just nu. Ingen vet riktigt hur den här verkligheten. När man ger sig in i den här världen, och vi är många som är där just nu, så börjar sådant som för tio år sedan kändes trivialt och ytligt plötsligt kännas viktigt. Har man börjat hålla realtidskoll på nyheterna eller loggar in på Facebook eller Twitter eller Instagram eller TikTok så vill man inte sluta, det blir ett begär och det man ser känns viktigt trots att 99 procent av det jag brydde mig så mycket om idag är bortglömt i morgon och 99 procent av det jag bryr mig så mycket om i morgon är glömt i övermorgon. Varför blir det så då? Jo, för det första är det lätt. Det är lätt att konsumera information, speciellt om den informationen är kort och handlar om någonting som intresserar dig. Det kräver ingenting av dig. De här kickarna som vår hjärna letar efter, vårt belöningssystem, sätter igång när du reagerar på plinget i mobilen eller när du scrollar till nästa inlägg. För det andra, och det här är viktigt, din uppmärksamhet, är en vara som de här företagen, sociala medier, nyhetsmedier, etc tjänar pengar på. De handlar med din uppmärksamhet, de säljer den vidare, så alltså vill de ha kvar den så länge som möjligt och när de tappar den vill de ta tillbaka den så fort som möjligt och dom som jobbar i den här branschen är de bästa i världen på att fånga, hålla kvar och ta tillbaka din uppmärksamhet. De vet precis hur de ska göra, vet exakt vilka psykologiska strängar de ska spela på. Sajterna och apparna är uppbyggda för det här ändamålet. De är experter på att få dig att känna en tomhet när du inte är uppdaterad. De tjänar pengar, stora pengar på att du ska fortsätta att vara rädd för att missa något. FOMO är en del av deras affärside. De har all data om dig, de har data om människor som liknar dig så de kan testa och utvärdera, mer eller mindre i realtid, hur de här algoritmerna behöver bete sig för att minska risken för att du ska sluta scrolla och göra någonting annat. I början av 60-talet utfördes ett experiment där små barn fick en marshmallow. Du har säkert hört talas om det, det kallas för marshmallow-testet. Experimentet gick ut på att barnen fick veta att om de ville fick de äta godisbiten nu men om de lyckades vänta en kvart så skulle de i stället få två marshmallows. Man testade alltså barnens förmåga att skjuta upp det omedelbara begäret för att kunna få en större belöning i framtiden. När man återtog kontakten med de här barnen ett femtontal år efter testet hade utförts visade det sig att de som hade kunnat stå emot begäret och fått två marshmallows, nu var framgångsrikare än de som hade gett upp och ätit godiset direkt. Att motstå det omedelbara begäret, att kunna ta lite tillfälligt obehag just nu för att tjäna på det i framtiden, var alltså egenskaper som var värdefulla för framgång. Många av oss i dag, om vi tittar på hur vi beter oss digitalt, vi äter den här marshmallowen en tiondel efter att den har ställts fram. Vi faller alltid till föga för det som pockar på vår uppmärksamhet här och nu. Vi klarar inte av att komma ur det här flödet som aldrig tar slut, som aldrig saktar ner. För så fort vi stänger ner, så riskerar vi ju att missa något. Om du lider av FOMO är du reaktiv på det som händer. Du låter det som händer utanför dig, styra vad du gör med ditt liv. Att fastna i FOMO är att fastna i snabba kickar. Kickar som i det långa loppet, nämligen när det gäller vilken typ av liv du ska leva, eller hur din självkänsla ska vara, är meningslösa och i vissa fall destruktiva. Hur kan du då komma bort från FOMO? Komma bort från rädslan att missa något? För det första behöver du stänga av alla notifieringar på mobilen. Teknik är en fantastisk tjänare men en hemsk herre och om du låter mobilens pling bestämma vad du lägger din uppmärksamhet på är tekniken din herre och du är dess slav. Att skapa medvetenhet handlar om att vara uppriktigt mot sig själv. Hur mycket tid lägger du på det här. Vågar du kolla din mobil hur mycket tid du ger den varje dag? Det går ju att få den siffran svart på vitt. Det är inbyggt i telefonen idag. Att bli bättre på att hantera FOMO handlar också om inställning. Som så många gånger förr. Att du, och jag för den delen, jag är inte bättre än någon annan, ska bli medveten om vad vi håller på med och fråga oss om det är ett beteende vi vill ha. Det finns så mycket rolig, intressant och underhållande information tillgänglig, så att vad vi än gör, även om vi scrollar 16 timmar per dygn, så kan vi inte tillgodogöra oss allt. Det betyder att vi bara ser en del. Det har gjorts ett urval. Någon har prioriterat. Någon har bestämt vad du ska se, vilken information som du ska konsumera. Vem är det? Är det du? Har du gjort ett medvetet val? Om inte så är det ju någon annan. Eller något annat. Oftast är det ju flödet som har bestämt det. Och de algoritmer som styr ditt flöde. Algoritmer som är skapade för att hålla dig kvar i appen, som är skapade – om vi ska tala klarspråk – för att göra dig beroende av appen, så att de kan sälja mer av din uppmärksamhet till fler annonsörer. Och vilken typ av info är det som enklast gör oss beroende och som får oss att vilja bara kolla en post till? Det är ju inte sådant som kräver att du tänker till, att du reflekterar, att du lutar dig tillbaka och funderar på vad du har lärt dig och vad det betyder. För det är ju kognitivt jobbigt. Att tänka, reflektera. Se nyanser och komplexitet. Det blir du inte beroende av. Utan vad de vill åt är ju känslorna. Att du klickar eller scrollar och sedan, på en millisekund känner någonting, som är svårt att känna i vardagen. Det kan förstås vara glädje och lycka men det kan lika gärna vara ilska eller upprördhet eller nyfikenhet eller skadeglädje. Och de här känslorna skapas ju enklast genom stora gester. Drama. Konflikt. Högt tonläge. Svart eller vitt. Tomma digitala kalorier. Som mättar för stunden men som garanterar att du blir hungrig igen om bara några sekunder. För att få kontroll på det här behöver du börja att bestämma. Du behöver se till så att det är du som gör prioriteringarna. Och du behöver, tror jag, göra det med ett långsiktigt perspektiv, du behöver ha en strategi. Du ska inte behöva ställa frågan till dig själv varje gång du känner begäret. Låt säga att du skär ner på din digitala konsumtion, eller att du kanske som ett test försöker sluta helt. Vad du kommer märka är sannolikt att det här som du såg som ett verkligt behov i själv verket vara ett skapat begär (i vissa fall kanske till och med ett beroende) och när du lyckas ta dig ur det här begäret eller beroendet så frigörs tid och energi och resurser att i stället bli den person du innerst inne är. Det här är ju stora frågor men vem vill du vara om tio år? Hjälper ditt digitala beteende till att bli den personen? Om du tittar tillbaka på ditt liv om tio år, kommer du då vara nöjd med det du har åstadkommit om du fortsätter som nu? Jag säger inte att du behöver sluta med alla sociala medier utan vad jag föreslår är att du ska se till så att din konsumtion av det här väldigt beroendeframkallande fenomenet sker på dina egna villkor. Och det är viktigt att komma ihåg att det är svårt att skära ner eller sluta. Speciellt om det är ett beroende. Beroenden är svåra att bryta och när du försöker, kommer det nästan alltid innebära att du får ett par bakslag, att du går på ett par minor. Men då är det bara att fortsätta, att försöka igen. Och igen och igen. Eller ta hjälp av någon. Gör ett aktivt val. Hur vill du spendera dina resurser. Dina resurser är framför allt din energi, din uppmärksamhet, dina pengar och din tid. Spenderar du resurserna så som du vill idag? Om inte så är tiden perfekt för att göra en förändring. Personligen så är jag både glad och tacksam över att få leva i en tid med en sådan snabb teknikutveckling. Den nya tekniken har gett oss så otroligt många möjligheter. Frågan vi behöver ställa oss nu är hur vi kan använda den till att göra våra liv bättre än förut, inte bara annorlunda Det var mina tankar om FOMO och hur vi kan förhålla oss till det digitala. Om du vill ha mer sådana här instick, fast via mail, så kan du prenumerera på mitt nyhetsbrev. Det gör du genom att gå in på monkeymindset.se. Då får du också tillgång till alla mina gratisresurser. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig så hörs vi.

Att vår mobiltid ökar är ingen slump. Världens mest värdefulla företag tjänar stora pengar på att du är fast i flödet. Men vad gör det med våra liv? Och varför är det så svårt att motstå? Prenumerera på nyhetsbrevet om du vill ha gratisresurser för att komma igång med mental träning: www.monkeymindset.se Det här är en nyinspelning av ett tidigare avsnitt av Monkey mindset. Utskrift av avsnittet I det här avsnittet ska jag prata om någonting som på engelska heter FOMO. FOMO, F O M O, står för "Fear of Missing Out", alltså rädslan över att missa något. Jag kommer prata om vad det är, varför jag tror att det här fenomenet kan hindra oss i våra liv och så ska jag ge förslag på hur du kan göra för att komma över rädslan att missa något. I grunden handlar FOMO, i alla fall nu för tiden, framför allt om digital konsumtion. Det är en typ av digital stress där du medvetet eller omedvetet känner att du behöver hänga med, att du behöver vara uppdaterad. I dag kan du ha koll på allt hela tiden. Du kan ha koll på vad som händer i världen, du kan ha koll på dina vänner och bekanta. Du kan till och med ha koll på vad människor tycker om sådant som händer världen och hur vissa vänner reagerar på vad andra vänner skriver eller visar eller delar. Allt det här sker i realtid och den information du har tillgång till är oändlig. Det fanns en tid när den media man tog del av, lite överdrivet, kom från morgontidningen, lunchekot och kvällsnyheterna på TV. Ville man veta något om en kompis fick man ringa den kompisen, eller någon annan bekant som var villig att skvallra. Det låter som forntiden men det var faktiskt inte så länge sedan. Internet har visserligen funnits hos allmänheten sedan 90-talet men den första iphonen, det som på allvar satte igång den här mobila revolutionen som vi tar för given idag, släpptes inte förrän 2007. Facebook öppnades upp för alla 2006. Den oerhörda flodvåg av information som har blivit tillgängliga för alla, hela tiden, har alltså bara varit verklighet några årtionden. Vi är alltså omogna, just nu. Ingen vet riktigt hur den här verkligheten. När man ger sig in i den här världen, och vi är många som är där just nu, så börjar sådant som för tio år sedan kändes trivialt och ytligt plötsligt kännas viktigt. Har man börjat hålla realtidskoll på nyheterna eller loggar in på Facebook eller Twitter eller Instagram eller TikTok så vill man inte sluta, det blir ett begär och det man ser känns viktigt trots att 99 procent av det jag brydde mig så mycket om idag är bortglömt i morgon och 99 procent av det jag bryr mig så mycket om i morgon är glömt i övermorgon. Varför blir det så då? Jo, för det första är det lätt. Det är lätt att konsumera information, speciellt om den informationen är kort och handlar om någonting som intresserar dig. Det kräver ingenting av dig. De här kickarna som vår hjärna letar efter, vårt belöningssystem, sätter igång när du reagerar på plinget i mobilen eller när du scrollar till nästa inlägg. För det andra, och det här är viktigt, din uppmärksamhet, är en vara som de här företagen, sociala medier, nyhetsmedier, etc tjänar pengar på. De handlar med din uppmärksamhet, de säljer den vidare, så alltså vill de ha kvar den så länge som möjligt och när de tappar den vill de ta tillbaka den så fort som möjligt och dom som jobbar i den här branschen är de bästa i världen på att fånga, hålla kvar och ta tillbaka din uppmärksamhet. De vet precis hur de ska göra, vet exakt vilka psykologiska strängar de ska spela på. Sajterna och apparna är uppbyggda för det här ändamålet. De är experter på att få dig att känna en tomhet när du inte är uppdaterad. De tjänar pengar, stora pengar på att du ska fortsätta att vara rädd för att missa något. FOMO är en del av deras affärside. De har all data om dig, de har data om människor som liknar dig så de kan testa och utvärdera, mer eller mindre i realtid, hur de här algoritmerna behöver bete sig för att minska risken för att du ska sluta scrolla och göra någonting annat. I början av 60-talet utfördes ett experiment där små barn fick en marshmallow. Du har säkert hört talas om det, det kallas för marshmallow-testet. Experimentet gick ut på att barnen fick veta att om de ville fick de äta godisbiten nu men om de lyckades vänta en kvart så skulle de i stället få två marshmallows. Man testade alltså barnens förmåga att skjuta upp det omedelbara begäret för att kunna få en större belöning i framtiden. När man återtog kontakten med de här barnen ett femtontal år efter testet hade utförts visade det sig att de som hade kunnat stå emot begäret och fått två marshmallows, nu var framgångsrikare än de som hade gett upp och ätit godiset direkt. Att motstå det omedelbara begäret, att kunna ta lite tillfälligt obehag just nu för att tjäna på det i framtiden, var alltså egenskaper som var värdefulla för framgång. Många av oss i dag, om vi tittar på hur vi beter oss digitalt, vi äter den här marshmallowen en tiondel efter att den har ställts fram. Vi faller alltid till föga för det som pockar på vår uppmärksamhet här och nu. Vi klarar inte av att komma ur det här flödet som aldrig tar slut, som aldrig saktar ner. För så fort vi stänger ner, så riskerar vi ju att missa något. Om du lider av FOMO är du reaktiv på det som händer. Du låter det som händer utanför dig, styra vad du gör med ditt liv. Att fastna i FOMO är att fastna i snabba kickar. Kickar som i det långa loppet, nämligen när det gäller vilken typ av liv du ska leva, eller hur din självkänsla ska vara, är meningslösa och i vissa fall destruktiva. Hur kan du då komma bort från FOMO? Komma bort från rädslan att missa något? För det första behöver du stänga av alla notifieringar på mobilen. Teknik är en fantastisk tjänare men en hemsk herre och om du låter mobilens pling bestämma vad du lägger din uppmärksamhet på är tekniken din herre och du är dess slav. Att skapa medvetenhet handlar om att vara uppriktigt mot sig själv. Hur mycket tid lägger du på det här. Vågar du kolla din mobil hur mycket tid du ger den varje dag? Det går ju att få den siffran svart på vitt. Det är inbyggt i telefonen idag. Att bli bättre på att hantera FOMO handlar också om inställning. Som så många gånger förr. Att du, och jag för den delen, jag är inte bättre än någon annan, ska bli medveten om vad vi håller på med och fråga oss om det är ett beteende vi vill ha. Det finns så mycket rolig, intressant och underhållande information tillgänglig, så att vad vi än gör, även om vi scrollar 16 timmar per dygn, så kan vi inte tillgodogöra oss allt. Det betyder att vi bara ser en del. Det har gjorts ett urval. Någon har prioriterat. Någon har bestämt vad du ska se, vilken information som du ska konsumera. Vem är det? Är det du? Har du gjort ett medvetet val? Om inte så är det ju någon annan. Eller något annat. Oftast är det ju flödet som har bestämt det. Och de algoritmer som styr ditt flöde. Algoritmer som är skapade för att hålla dig kvar i appen, som är skapade – om vi ska tala klarspråk – för att göra dig beroende av appen, så att de kan sälja mer av din uppmärksamhet till fler annonsörer. Och vilken typ av info är det som enklast gör oss beroende och som får oss att vilja bara kolla en post till? Det är ju inte sådant som kräver att du tänker till, att du reflekterar, att du lutar dig tillbaka och funderar på vad du har lärt dig och vad det betyder. För det är ju kognitivt jobbigt. Att tänka, reflektera. Se nyanser och komplexitet. Det blir du inte beroende av. Utan vad de vill åt är ju känslorna. Att du klickar eller scrollar och sedan, på en millisekund känner någonting, som är svårt att känna i vardagen. Det kan förstås vara glädje och lycka men det kan lika gärna vara ilska eller upprördhet eller nyfikenhet eller skadeglädje. Och de här känslorna skapas ju enklast genom stora gester. Drama. Konflikt. Högt tonläge. Svart eller vitt. Tomma digitala kalorier. Som mättar för stunden men som garanterar att du blir hungrig igen om bara några sekunder. För att få kontroll på det här behöver du börja att bestämma. Du behöver se till så att det är du som gör prioriteringarna. Och du behöver, tror jag, göra det med ett långsiktigt perspektiv, du behöver ha en strategi. Du ska inte behöva ställa frågan till dig själv varje gång du känner begäret. Låt säga att du skär ner på din digitala konsumtion, eller att du kanske som ett test försöker sluta helt. Vad du kommer märka är sannolikt att det här som du såg som ett verkligt behov i själv verket vara ett skapat begär (i vissa fall kanske till och med ett beroende) och när du lyckas ta dig ur det här begäret eller beroendet så frigörs tid och energi och resurser att i stället bli den person du innerst inne är. Det här är ju stora frågor men vem vill du vara om tio år? Hjälper ditt digitala beteende till att bli den personen? Om du tittar tillbaka på ditt liv om tio år, kommer du då vara nöjd med det du har åstadkommit om du fortsätter som nu? Jag säger inte att du behöver sluta med alla sociala medier utan vad jag föreslår är att du ska se till så att din konsumtion av det här väldigt beroendeframkallande fenomenet sker på dina egna villkor. Och det är viktigt att komma ihåg att det är svårt att skära ner eller sluta. Speciellt om det är ett beroende. Beroenden är svåra att bryta och när du försöker, kommer det nästan alltid innebära att du får ett par bakslag, att du går på ett par minor. Men då är det bara att fortsätta, att försöka igen. Och igen och igen. Eller ta hjälp av någon. Gör ett aktivt val. Hur vill du spendera dina resurser. Dina resurser är framför allt din energi, din uppmärksamhet, dina pengar och din tid. Spenderar du resurserna så som du vill idag? Om inte så är tiden perfekt för att göra en förändring. Personligen så är jag både glad och tacksam över att få leva i en tid med en sådan snabb teknikutveckling. Den nya tekniken har gett oss så otroligt många möjligheter. Frågan vi behöver ställa oss nu är hur vi kan använda den till att göra våra liv bättre än förut, inte bara annorlunda Det var mina tankar om FOMO och hur vi kan förhålla oss till det digitala. Om du vill ha mer sådana här instick, fast via mail, så kan du prenumerera på mitt nyhetsbrev. Det gör du genom att gå in på monkeymindset.se. Då får du också tillgång till alla mina gratisresurser. Tack för att du har lyssnat. Ta hand om dig så hörs vi.

Enligt Israel har terrororganisationen Hamas planerat ett attentat mot den israeliska ambassaden i Stockholm. Men svenska myndigheter håller tyst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När det gått närmare två veckor in i januari 2024 publiceras en lång tråd på den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahus konto på X. I den går det att läsa att Israel har uppgifter om att terrorstämplade Hamas vill attackera mål utanför Israel. Bland annat den israeliska ambassaden i Stockholm, hävdar Israel. – På det stora hela så är det en ny sak om Hamas skulle börja angripa mål utanför Israel/Palestina. Det har man ju inte gjort historiskt. Det har varit en uttalad policy hos organisationen att man ska hålla sitt krig mot Israel och inte blanda sig in i attacker utomlands, säger Aron Lund, Mellanösternanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.I en intervju med norska NRK förnekar Hamas att de skulle haft planer på en attack mot Israels ambassad i Stockholm.Tidigare gripanden i Danmark och TysklandI december grips flera personer av den danska säkerhetspolisen. Sex personer häktas, misstänkta för att ha planerat ett terrordåd. Israel säger att Hamas är inblandat, men Danmark släpper ingen sådan information. Även i Tyskland grips flera personer i december som, enligt de tyska åklagarna, har kopplingar till Hamas militära gren.Det är utifrån fallen i Danmark och Tyskland som det kommit information om attentatsplaner mot den israeliska ambassaden i Stockholm. Hittills har svenska myndigheter varit tystlåtna kring de påstådda attentatsplanerna. Men Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan, är säker på att Säkerhetspolisen och polisen är informerade om läget.– Jag vet själv att det har förelegat ett högt säkerhetsläge, högre än vanligt, mot ambassaden och det skedde i samband med de här arresteringarna, säger Magnus Ranstorp.Men den knapphändiga informationen får Mellanösternkännaren Aron Lund att vänta med att dra för stora slutsatser.– Än så länge har vi en situation där Israels premiärminister säger att de här danska och tyska gripandena har avslöjat information om att man vill attackera ambassaden i Stockholm. Tyskland, Danmark och Sverige har inte sagt någonting ännu. Personligen skulle nog vänta och vilja veta vad Säpo eller Sverige eller andra myndigheter har att säga om saken, säger han.Medverkande:Aron Lund, Mellanösternanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.Magnus Ranstorp, terrorforskare på Försvarshögskolan.Programledare: Bo Torbjörn EkProducent: Karin HållstenReporter: Sara SundbergLjud från: Sveriges Radio, TV2 News samt Deutsche Welle.

I förra Jesuspodden fick vi höra om hur de orena andarna såg Jesus, men hur han förbjöd dem att agera. Idag läser vi om när Jesus väljer ut sina tolv apostlar för att predika och driva ut onda andar. Det kan nästan upplevas som lite stötande för vissa, detta med att driva ut onda andar. Men det är för att man inte förstår den osynliga men andliga värld som finns omkring oss. Mycket av både sjukdom, lidande och religiösa överslag har onda andar i sitt följe. Hela världen är fortfarande påverkad av syndafallet, och de onda makterna gör vad de kan eftersom de vet att de har kort tid kvar att verka. I Bibelns sista bok - Uppenbarelseboken - läser vi om hur alla onda makter blir slutgiltigt besegrade. Makten som Jesus har är oändligt mycket störren än djävulens alla påhitt. Men du behöver åberopa namnet Jesus, för att hans auktoritet ska bli synlig i just din situation. Innan du gör det, är det viktigt att du bekänner synd - för att bryta alla bindningar som kan hindra befrielse. Var inte rädd för onda andar Ska man då vara rädd för onda andar? Nej, inte om du tillhör Jesus. Han har gett dig makt över dem, och du har auktoritet att i namnet Jesus driva alla onda andar på flykten. Dock uppmuntrar vi dig inte att söka konfrontation i onödan, utan be Gud att strida för dig. Så även om du inte letar efter onda andar, ska du driva bort dem när de manifesterar sig i din närhet. Hur vet man då om det är onda andar i rörelse? Personligen brukar jag känna obehag i min kropp när onda andar manifesterar sig, men är du osäker kan du bara be om Jesu blods beskydd kring dig själv eller den person som du upplever är anfäktad. Återigen, gå inte in i närstrid i onödan. Nu till bibelberättelsen från Markusevangeliet 3:13-19. Lyssna så får du höra...

I dagens Jesuspodd får vi höra talas om hur de orena andarna såg Jesus. Det var inte bara människor som hade koll på det andliga skeende som var på gång, även de onda andarna gav sig till känna. Får mig att tänka på en situation i Indien, som jag var med om. Min man Tomas och jag blev genom vår hinduiske värd bjuda till att besöka ett vackert meditationscentrum, i utkanten av staden där vi bodde. När vi i den vackra skymningen gick runt bland de som satt och mediterade, hände något märkligt. Trots att de befann sig i djupmediation blev de störda av min och Tomas närvaro. Så fort vi gick förbi dem, spärrade de plötsligt upp ögonen. Som att de orena andarna i dem noterade Jesus i oss. De orena andarna såg Jesus - och de ser dig När Jesus blir tilltalad av orena och onda andar i människor, säger han åt dem att tiga. Glöm inte att du som efterföljare till Jesus, har samma makt. Onda andar ska inte ha inflytande över dig, eller det du gör. Personligen försöker jag säga till orena sjukdomsandar att de inte har makt över min kropp, eller mitt sinne. De försöker bara förstöra det liv, som Gud vill att jag ska leva. Om de visar sina fula trynen även i ditt liv, befall dem - i Jesus namn - att tiga. Du kan även genom auktoriteten i namnet Jesus, befalla dem att fara långt bort från dig. Detta är något du kan göra om och om igen, så fort du känner dig anfäktad. Nu till bibelberättelsen från Markusevangeliet 3:7-12. Lyssna så får du höra...

Det lyser i ögonen på Josefine Sandahl när hon berättar hur hon med teknikens hjälp vill skapa förutsättningar för människor att nå sin fulla potential. Personligen har hon en starkt drivkraft -> det är i ”görandet” saker händer! Hon menar också att det lilla är lika viktigt som det stora, för det är ju i de små stegen vi tar varje dag, i varje möte som vi skapar resultatet. Josefine delar entusiastiskt med sig av sina tankar om ett ledarskap präglat av empati och medmänsklighet men även tydlighet med sina förväntningar. Att våga säga det där som kan vara obekvämt men göra det ur en plats som kommer ur kärlek och omtanke. Avslutningsvis samtalar vi om vikten av att träna upp sitt personliga ledarskap. Här finns många guldkorn! Josefine har själv utvecklat en nolltolerans mot att drivas av rädsla – hon är observant på sig själv och försöker omvandla rädslan till att se situationen i ett lustfyllt perspektiv. Genom att rutinmässigt checka in och checka ut på sig själv kan du också upptäcka om du ”trampar” på dig själv och därigenom bli bättre på att respektera dig själv. -För det är OK att vara mänsklig, vi är inte perfekta och det är så det skall vara

I dagens Jesuspodd får vi höra talas om sabbaten, som i en del svenska bibelöversättningar kallas för vilodagen. Själva tanken att vi människor mår bra av en rytm av återhämtning en dag i veckan, möter vi redan i Bibelns första bok - Moseboken. Där läser vi om hur Gud själv vilade på sjunde dagen, efter det att han skapat världen. Inom judendomen har man i alla tider firat sabbat från fredag kväll när solen går ner, till lördag kväll. Under detta dygn arbetar man inte, inte ens mat lagar man till. Istället fyller man dagen med glädje, vila och återhämtning. Sabbaten blev till för människan När Jesus nu säger att sabbaten blev till för människan, och inte människan för sabbatens skull - gör han det tydligt att vilodagen är nyttig för oss - men vi ska inte göra det till en betungande lag. Personligen försöker jag fira sabbat så ofta jag kan. Vissa veckor kör det ihop sig, men jag känner att hela jag mår bra av att ta denna vilodag - en gång i veckan. När jag och min man firar sabbat brukar vi börja med en god middag på fredagen. Sedan tar vi det väldigt lugnt under lördagen och gör en utflykt i naturen, eller umgås med nära och kära. Nu till bibelberättelsen från Markusevangeliet 2:23-28. Lyssna så får du höra...

Matilda är tillbaka och berättar om när det blev kaos när hon och hennes två vänner skulle flyga till Kroatien. Matilda räddade dagen (och resan)! Hipp hipp hurra för Matilda!   Sample of the transcript at the bottom! ⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀ Om du vill få alla transkript till de tidigare och till alla framtida avsnitt, och om du vill hjälpa mig och podden så kan du bli patreon

I veckans avsnitt möter jag urmodern Pamela Von Sabljar för ett samtal om hur vi kan rusta oss för att bättre kunna mötas i olikheterna mellan män och kvinnor.  Vilka perspektiv behöver vi våga lyfta för att kunna närma oss en bild där män tillåts vara hela spektrat av vad det innebär att vara man och kvinnor tillåts vara hela spektrat av vad det innebär att vara kvinna?  Pamela är kvinnan som i över 20 års tid arbetat för att skapa, och driva, förändring på olika systemnivåer och i olika kontext. Idag driver hon bland annat Nordic Womens Gathering som är en av Nordens största samlingsplats för kvinnor som vill utforska vad det innebär att vara kvinna i det 21:a århundradet.  I samtalet berättar hon hur hon gått från att vara likhetsfeminist som skrev böcker om genusfrågor utifrån sanningen om att män och kvinnor inte har några olikheter till att idag driva frågor som rör, vad som kanske ses som, det motsatta perspektivet.  Personligen så har jag länge fascinerats av Pamelas förmåga att kunna hålla flera komplexa perspektiv samtidigt - och därför känns det extra speciellt och fint att få välkomna henne till podden.  I samtalet hör du oss bland annat prata om frågor som:  Vilka skuggsidor finns det hos det kollektivt maskulina och feminina idag?  Hur, och på vilken nivå, behöver vi lyfta samtalet om våra biologiska olikheter för att bättre kunna mötas mellan könen?  Varför är det viktigt att rusta våra barn och unga i en medvetenhet om frågor som rör olikheter mellan män och kvinnor?  Kanske är det här ett samtal som väcker triggers. Kanske väcker det inspiration och insikt. Kanske både och. Oavsett vad, så vill jag bjuda in dig att lyssna med ett öppet hjärta och en påkopplad nyfikenhet.  Uppskattade du det här samtalet? Dela gärna en recension i appen där du lyssnar eller dela det här avsnittet på din story och tagga mig! Tack för att du hjälper mig att göra mig arbete möjligt!  Kontakta Pamela Von Sabljar: https://www.pamelavonsabljar.com/ Vill du joina vårt Facebook community och möta fler lyssnare till den här podden? https://www.facebook.com/groups/mofjrdcommunity Boka coaching: https://www.mofjrd.com  Anmäl dig till aktuella kurser med Going Deeper: https://www.goingdeeper.se Signa upp på inspirationsbrev för fler inspirerande perpektiv:  https://mofjrd.com/inspirationsbrev Mer om Madeleine Mofjärd: https://www.mofjrd.com Madeleine på Instagram: https://www.instagram.com/mofjrd

Moa Wallin undrar hur bra den svenska demokratin mår när Amineh Kakabaveh får en avgörande roll i Sveriges riksdag. Amineh Kakabaveh fick än en gång fälla avgörandet i Sveriges riksdag. Moa Wallin analyserar i veckans avsnitt av Tankesmedjan. - Personligen tycker jag att det är lite speciellt att det alltid är någon som ropar om hot mot demokratin så fort en politiker får en negativ kommentar på Instagram. Men när en politisk vilde med väldigt specifika politiska krav får styra regeringens beslut på ett sätt som får långtgående konsekvenser för landet så är det ingen som yppar ett ord om att demokratin inte mår toppen, säger Moa Wallin.

Alla som arbetat på kontor vet att de sista spåren av civilisationen kommer utgöras av ett par matlådor som ingen orkat ta med sig hem. Konstnären Sven Holmberg vittnar om livet i lunchlådans epok. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Är du en person med en lunchlåda på jobbet? I så fall, diskar du den direkt i lunchmatsalen efter att du ätit? Eller tar du med den hem för att du har en diskmaskin som kan göra det åt dig? Har du flera stycken mindre lunchlådor så att du kan ha tacos med dig? Du har kanske rester med majs och tomat från fredagen när hela familjen kollade På spåret tillsammans. Lunchlådan avslöjar så lätt en tacofredag. Jag har sett den i olika former sen jag började arbeta på socialtjänsten i Malmö. Lunchlådor i glas, plast, proffsplast, flaskor, glassförpackningar som lunchlåda.Förr var lunchlådan tillverkad i metall. När männen på industrin började gå från hemmet för att utföra sina jobb behövde de fylla på med energi under arbetsdagen. Lådorna skulle vara slitstarka i fabriksmiljöerna de befann sig i. Innehållet bestod ofta av en smörgås. Jag läser om Sven Eric Bucht, vår tidigare landsbygdsminister, om att han alltid förvarade sin lunch i en så kallad unikabox. Den har utseendet av en skolåda och var populär på 40 och 50-talet. Arbetarna spände ofta fast boxen på cykelns pakethållare. Jag tycker den ser stor och otymplig ut. Svårdiskad. Ohygienisk. Mackor som bara skvalpar omkring när dessa industrimän tempocyklar över kullersten och trottoarer så att brödet kastas mot unikaboxens väggar. Kvar bara sliten macka i en stor låda men de skulle ju äta. Lunchlådan var fortfarande bara en symbol för överlevnad och det fanns ännu ingen pasta- eller kebabvagn i närheten av industrin, belägen strax utanför den stängda grinden.Lunchlådorna i plast som många använder idag kom på 70-talet. Estetiken tilltalar mig inte men vi älskar plast. Hela haven är fyllda med plast. Lätt att diska. Lätt att tappa. Mjuka ljud. Lunchlådan är till för den som inte har råd att äta ute. Inte heller tid att lämna kontoret. Men det gör inget för vi tycker om att göra långkok och förpacka i frysen. Då sparar vi både tid och pengar.Vår egen lunchmatsal på socialtjänsten stängdes för fyra år sedan. Inrättningen i källaren ser ut som ett gammalt skolkök. Allt i metall och kakel. Kastruller i hyllor som jag förr kunde spegla mig i, men som nu är täckta med ett tunt hölje av damm. Jag kan se att något levde här förut, ser framför mig hur anställda småpratade i kön, samtal som knöt ihop löst bekanta kollegor, jag tänker på det som en förenande kraft, jag undrar om det betydde något? Lunchlådan på vårt kontor är något annat än den kollektiva kantinen. Den är personlig. Innehållet är en berättelse, en privat och intim förtrogenhet, kollegor bär på sina lunchlådor i korridoren, eller förlåt, de struttar runt med dem i korridoren, går till mikrovågsugnarna i köket, som påminner om en väntsal, tills det säger pling, och när de öppnar locket så avslöjar de sig. Vad de har gjort i sina hem. Skapat med sina egna händer. Råvaror för olika mycket pengar.Jag är en aktivist. Jag äter fil och flingor eller färdigsoppa. Jag får frågor. Om inte jag lagar mat hemma, och när jag säger att jag gör det, att jag lagar mat hemma, så kollar de konstigt på mig, för frågan är då varför jag inte lagar mer mat, så att det blir över, så att jag kan ta med den maten till jobbet, i en lunchlåda, en vanlig låda bara, i plast, och svaret är att jag inte är tillräckligt effektiv. Jag är heller inte tillräckligt sparsam. Jag passar inte in i vårt system där man på söndagen gör matinköp för resten av veckan för att vardagen ska flyta på utan hinder. Jag har ingen ork. Jag har inte tid att packa in all mat i olika fryslådor efter att jag ätit.Jag intalar mig att mitt liv är större än så. Mitt liv är större än att ta med mig lunchlåda till jobbet. Jag orkar inte diska. Jag orkar knappt laga mat. Jag orkar knappt tjäna pengar. Mitt motstånd mot lunchlådan är en revolt mot förväntningarna, mot vardagen, den planerade ekonomin och sparsamheten, jag vill inte.Jag vill inte visa mig, inte utrycka vem jag är. Därför avstår jag från att ta med en egen lunchlåda till jobbet. För jag antar, att vi är vad vi äter, och jag antar att paradoxen är, att jag är vad jag inte äter. I industrimännens smörgås fanns åtminstone en slags integritet. Ett värnande av privatlivet, en överenskommelse om att inte hålla på att mixtra, det är unikabox och sen är det skinka eller ost. Punkt. Idag fylls vårt mediala intag av köksguden tillika julvärden Tareq Taylor, eller Leif Mannerström som vispade bearnesås i tv och Tina Nordström som lanserade ordet jättegott till hela svenska folket. Mat har slutat handla om överlevnad och handlar idag om färg, smak, identitet och politik och lunchlådan är allt detta. En minimal lunchlåda och du är liten i maten. En liten lunchlåda med lite mat i kan se ut som ganska mycket mat. En stor lunchlåda med mycket mat och du får klappar på ryggen för du släpper det där smalhetsidealet, men det är också politik, eller är det bara jag? Hur ska vi någonsin veta?När jag ser den hemgjorda maten i lunchlådan ser jag mina kollegors liv framför mig. Hur någon bråkat med partnern över lasagnen, en demonstrativ suck över en för stark krydda, eller hur släktträffen hamnade i lådan till på måndag, kött eller vegetariskt som ett aktivt ställningstagande och hur spaghettin sätter sig på kroppen, jag hör ljuden av vällust från munnar som vältrar sig i sina egna verk i en mikronarcissism. En lunchmatsal med en klassisk dagens skulle idag vara en hånfull kränkningsfabrik mot våra säregna preferenser. Smörgåsen är utbytt mot en personlig gränslöshet och kanske behöver vi lunchlådan mer än vad lunchlådan behöver oss.Jag har aldrig haft en vilja att avslöja vad jag lagar till mig själv om kvällarna när jag stängt ytterdörren efter mig, jag har aldrig velat få frågor om det, jag har aldrig velat att någon ska intressera sig för det heller. Jag vet inte vad du själv gör med dina rester. Personligen slänger jag dem.Sven Holmberg, konstnärLänk till bildernas creative commons-sidor: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Girl_worker_at_lunch_also_absorbing_California_sunshine,_Douglas_Aircraft_Company,_Long_Beach,_Calif._LOC_2179923542.jpghttps://commons.wikimedia.org/wiki/File:Box-veggies-and-two-apples.jpg

Är det okej att vilja ha egentid när man är föräldrar eller lever i en relation med någon annan? Hur kan vi hantera det dåliga samvetet och istället landa i något som får alla att må bra? Personligen har jag ett enormt stort behov av egentid vilket står i kontrast till att vara gift och mamma till tre pojkar. I det här avsnittet delar jag mina bästa tips på hur du får in egentid i ditt liv på ett sätt som känns bra för alla!-I helgen blev jag återigen påmind om hur allt går i cykler-Att ha stort behov av egentid har inget med kärleken till en partner eller ens barn att göra-4 tips som gör att du får egentid på ett sätt som passar allaBoken The Five Love Languages av Gary ChapmanVill du att jag skall ta upp något ämne på podden så gå till frågelådan på min hemsida: jessicaisegran.com/torsdagar Gå till min hemsida och dela dina reflektioner på veckans avsnitt!

Jag tror inte att det är någon underdrift att påstå att 2022 har varit ett år som inletts med mycket oro och osäkerhet. Det är osäkerhet kring en stigande inflation, ökande räntor, potentiellt ökande bostadsräntor, ekonomin i allmänhet, svenska börsen är ner 20 %, den Rysslands invasion av Ukraina, nedstängningar i Shanghai / Beijing, problem i leverantörskedjor och mycket mer. Det har speglats i antalet trådar i forumet på sistone där många handlat om just oro och osäkerhet. Därav anledningen till detta korta spontana bonus-avsnitt. Inte för att jag sitter på någon kristallkula eller vet hur framtiden kommer te sig, men däremot tror jag att det i dessa tider värt att komma ihåg några av de grundläggande sakerna kring sparande. En av dessa saker är att komma ihåg att det är osäkerheten på marknaden som vi "betalar" för att ha möjligheten att över tid tjäna pengar som investerare. Det är inget konstigt att börsen från tid till annan går ner eller att man förlorar pengar. Det tillhör spelet och det vore mer märkligt om det inte vore så. Samtidigt så ska jag inte sticka under stol med att det från tid till annan är jobbigt. Det är demoraliserande att månadsspara, att sätta in pengar för att de sedan två veckor senare är borta. Men det är precis i dessa perioder det är värt att komma ihåg att det är viktigt att just månadsspara. Förr eller senare kommer det nämligen att vända. Det har det alltid gjort och kommer alltid göra - i alla fall så länge vi människor fortsätter vilja ha det lite bättre idag än vi hade det igår. I min mening så är nu inte ett tillfälle att dra ner på sparande. Tvärtom är det ett tillfälle tror jag att öka sitt månadssparande om man har möjligheten. Ett perspektiv på nedgång är att se det som en rea, just nu får du i en fondrobot / indexfond fler andelar än bara för sex månader sedan. Dessutom går det i linje med rådet som vi just nu gör en serie avsnitt om: "Just. Keep. Buying." Om det är något långsiktigt råd som alltid har fungerat över lång tid, så är det fortsätt köpa inkomstskapande tillgångar. Det går också i linje med rådet som vi och andra finansiella rådgivare brukar ge: "Om du har en bra båt, sitt still i båten." Då blir följdfrågan - hur vet man om man har en bra båt? Vi har en lång diskussion på forumet på temat, men i korthet - om du har en fondrobot eller global indexfond, då har du en bra båt. Det är också något som du lätt kan se där t.ex. Länsförsäkringar Global Index är ner -4,93 % i år (per 30 april 2022) medan Stockholmsbörsen är ner -18 % och enstaka aktier/branschfonder är ner mer än -50 %. I och med att den globala börsen "bara" är ner 5 % så tycker jag än så länge inte att det är någon dags för panik eller att det ens är en börskrasch. Det är nämligen mer normalt än inte ett aktieindex ska gå ner -10 % inom ett enskilt år. Det är inte ens en garanti att vi ska sluta på minus förra året. Personligen tycker jag således det inte än är dags för att göra skiften i ens strategi (t.ex. att bli mer aggressiv). Tvärtom gäller fortfarande: "Gör inga förändringar i din strategi till följd av hur marknaden beter sig, så länge inte dina mål eller din ekonomiska situation har förändrats." Det vill säga att så länge din vardag eller din nattsömn inte förändras samt du sitter i en bra båt, låt det vara. Lite som jag säger i avsnittet: "Håll för näsan, blunda och fortsätt investera och spara som vanligt." Eller som Nick säger. Just. Keep. Buying. Jag vet att det finns många frågor och funderingar och du får gärna ställa dem i forumet (bättre än att skriva kommentarer här på Youtube): https://rikatillsammans.se/forum/ På onsdag 4 maj har vi även i Patreon-communityn en gemensam diskussions- och frågestund där vi kommer prata mer. https://www.patreon.com/rikatillsammans Många hälsningar, Jan och Caroline

Har man en skyldighet att plugga till läkare om man är bra på naturvetenskap eller blir musiker för att man har absolut gehör? När OS-guldmedaljören i skridsko Nils van det Poel berättade att han väljer att lägga av med idrotten i karriärens absoluta peak var det många som blev förvånade. Har vi en plikt att göra det som vi är bra på? Personligen sympatiserar jag med den uppfattningen. Man ska ta tillvara på de talanger man har, säger Charlotta Weigelt, professor i filosofi. Talanger är gåvor som inte ska slösas bort, fortsätter hon. Är man priviligerad ska man göra sitt bästa.Psykologen Sofia Viotti håller dock inte med. Hon tycker att problemet i att när man satsar på det man är bra på så kan man tappa förmågan för återhämtning i det. Det måste man vara medveten om. Sedan är det inte alltid så att det man är duktig på är speciellt roligt, säger hon och fortsätter: Jag tänker att att vi nästan lurar in folk, i t.ex. gymnasieskolor, där man får välja exakt den inriktning man vill gå. Många är väldigt talangfulla inom kreativa saker, men det finns ju inte så många jobb inom det.Gäster i programmet: Charlotta Weigelt, professor i filosofi vid Södertörns högskola, Sofia Viotti, psykolog och Göran Kenttä, idrottspsykolog vid GIH.Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.

Idag berättar vi vad vi håller på med just nu, och vad som har hänt den sista tiden i våra mediala liv. Som vanligt så står vi i någon form av utveckling och har en massa tankar och idéer, här delar vi med oss.Önskar er en fin vecka! Camilla och Vivi See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Årets spelfluga ser ut att ha blivit tidsloopar. Hur många spel som helst, Deathloop. The Forgotten City, 12 Minutes, Returnal och expansionen till Outer Wilds kom alla ut i 2021. Personligen har jag alltid varit fascinerad över tidsloopar i både spel och filmediet så det här är ett lysande ämne att dra igång Spelspecifikt på nytt med. Till min hjälp har jag en av Player 1:s redaktörer, David Nylander, som ska bli min konversationspartner inom detta ämne. Det talas om specifika spel men även om tidsloopar i största allmänhet. --- Send in a voice message: https://anchor.fm/playeronese/message

Ep. #6 - Min första kärlek   Idag tänkte jag berätta lite om min första kärlek, om den första killen jag blev kär i.   Sample of the transcript at the bottom! ⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀⁀ Om du vill få alla transkript till de tidigare och till alla framtida avsnitt, och om du vill hjälpa mig och podden så kan du bli patreon

När jag mötte Maggie Tedla utanför Vetekatten, mitt vanliga lunchställe i Stockholm, så tänkte jag: Om en sån liten tjej kan vara polis, så måste hon vara grym på att snacka!Jag hade naturligtvis mina aningar, om man kan arabiska och förstår armeniska och jobbar norr om Stockholm så har man en fördel som gör att muskelmassan ofta blir sekundär. Maggies berättelser visar tydligt hur viktigt det är att poliser har olika bakgrund. Situationer som potentiellt sett kunde slutat i våld löstes genom kulturell förståelse, språkkunskaper och förhandlingsteknik.Maggie kommer med erfarenheter direkt nere från gatan där hon dagligen behöver hantera brottslighet på alla nivåer. Många är tungt yrkeskriminella, andra är bara 12 år och springpojkar åt de organiserade ligorna. Därför har hon också en unik förståelse och tydliga tankar kring hur problemen skulle kunna begränsas.Personligen tycker jag att det här avsnittet borde vara obligatoriskt för politiker, media och alla andra proffstyckare. För att inte tala om alla som på ett eller annat sätt rör sig i skolans värld.Så varsågod, här kommer ingripandepolisen Maggie Tedla!Moderator: Gunnar OesterreichMusik: Mattias Klasson/Daniel OlsenDistribution: AcastSamarbetspartners: Coronapassport.se, Nordic Light Hotel, Atrament Books Hitta allt om podden:Websida: https://spannandemoten.se/Instagram: @spannandemotenFacebook: https://www.facebook.com/spannandemotenLinkedin: https://www.linkedin.com/in/gunnar-oesterreich/Kontakt: gunnar@oesterreich.se eller via sociala medier See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Har du också växt ifrån alla dina vänner? Då bör du lyssna på det här! För andra gång i poddens historia gästar vänskapsexperten Daniel Ek podden. För er som inte känner Daniel så är han bland annat leg. psykolog, författare och grundare till det fantastiska initiativet Vänskapslabbet - En organisation som hjälper individer till starkare, friskare och djupare relationer. Personligen tycker jag att det ofta kommer sig väldigt naturligt att fokusera på sin kärleksrelation, och att många vänskaper nästan blir lidande, men idag får verkligen insikten att mina vänskaper är lika viktiga, och mängder av verktyg till hur jag skaffar nya vänner, hur jag fördjupar relationer, och förståelse varför vänskap faktiskt är så viktig. Tack Daniel för all värdefull kunskap du gav oss idag! Varsågoda! Tack för att just du lyssnar! Prenumerera gärna på Lyckopodden, följ oss på sociala medier, och ge oss gärna fem stjärnor på iTunes om du tycker det här var lika bra som jag. ♫ Lyssna på Lyckopodden: iTunes: http://apple.co/1XZqDAm Acast: http://bit.ly/LyckopoddenAcast ♥ Facebook: http://bit.ly/fblyckopodden ♥ Youtube: http://bitly.com/LpYoutube ♥ Instagram: https://instagram.com/lyckopodden ♥ Hemsida: https://lyckopodden.se

”Vi har nu möjlighet att sträva efter att må bra, men begränsas av en hjärna som är fokuserad på att överleva. Samtidigt tycks inte vägen till välbefinnande vara att undvika obehag, även om det aldrig har varit lättare än i dag. Åtminstone tillfälligt. När vi förstår varför vi känner och tänker som vi gör, så kan vi välja att känna och tänka annorlunda.” Orden ovan kommer från Anna Tebelius Bodins bok: ”Den analoga hjärnan – i den digitala tillvaron. Ja, hjärnforskning visar tydligt att varma och närvarande relationer är nyckeln till lugn, glädje och hälsa. Det är alltså inte metoden som terapeuten (ledaren, föräldern eller vi själva) arbetar med som är avgörande, utan snarare HUR terapeuten (ledaren, föräldern eller vi själva) använder oss av den metod som vi har lärt oss, som är viktig. Vi är våra relationer och kunskap om hjärnan är därmed avgörande för att "metoden" ska fungera bra.  Personligen är Eva övertygad om att ALLA skulle gynnas av att förstå mer om triangeln av välbefinnande: Hjärnan och medvetandet, kopplat till våra relationer.  I dagens podcastavsnitt möter Eva Anna Tebelius Bodin. Som du säkert förstår ska de prata om hjärnan kopplat till ledarskap, personlig utveckling och välbefinnande. Anna har, sedan examen från Harvard University, gett över 800 föreläsningar där hon talar om psykologin bakom välbefinnande och ledarskap - utifrån sin djupa och breda kunskap om hjärnan.  Varmt välkommen att lyssna!

Stort som smått med psykologins perspektiv på privatekonomi i dagens avsnitt. KBT-terapeuten och beteendevetaren Manda Rydberg förklarar hur pengar påverkar oss och varför vi agerar som vi gör med dem. Hur tar man itu med shoppingberoende, spelmissbruk och en nedåtgående spiral där skulderna hopar sig? Hur påverkar pengar oss människor?– Det kan vara motivationshöjande, trygghetsskapande och kan aktivera adrenalin, stress men även dopamin och belöning. Vår relation ser jag som väldigt individuell. Den är färgad av våra uppväxtförhållanden. Hur har våra föräldrar hanterat pengar? Vilket program har vi fått med oss? Sen är det kopplat till självbild, säger Manda Rydberg. Om man har stora skulder, hur påverkar det en och hur tar man tag i det?– Stora skulder leder lätt till maktlöshetskänslor. Det dämpar motivationen till att agera, det gör att det vi står inför känns för stort. Skulderna blir abstrakta och vi skjuter bort det. Det blir lätt så tungt att vi skapar ett emotionellt skydd. Stänger vi av slipper vi känna. Det känns bra för stunden och kan göra att vi fortsätter spendera, vilket långsiktigt skapar mer oro, skam och rädsla. Ta hjälp. Gör en plan och skapa delmål. Var beredd på att stå i det obehagliga ett tag. Du kanske måste byta livsstil under en period för att nå det långsiktiga målet, att må bättre.Vad i ens inställning kan man förändra på för att förbättra sin privatekonomi?– Det korta svaret är att gå från att fokusera på beteendet till att fokusera på känslorna bakom. Känslorna motiverar oss till handling. Är du medveten eller omedveten om dina känslor? Personligen tror inte jag på strikta regler som att strunta i take away-kaffen. Handla mer intuitivt och kom i kontakt med dina känslor.Hur blir man sitt bästa jag?– Första steget är att ta ansvar. Inse att du är den gemensamma nämnaren i alla livssituationer. Det är positivt. När vi förändras så förändras också vår omgivning. Om man ska ta med sig något från den här podden så är det att göra utrymme för sina känslor och behov. Känslor är inget irrationellt och jobbigt som ska undvika. Det är inte så hjärnan fungerar. Känslor motiverar våra handlingar och är budbärare av behov. De bär på data och information till oss. Vi ska medvetandegöra dem istället, då blir man sitt bästa jag, säger Manda Rydberg. Manda förklarar dessutom tre olika privatekonomiska problem: shopping, spelande och skulder och hur man kan lösa sin situation, ur ett psykologiskt perspektiv. Ledtråd: känslorna är nyckeln. Hör allt i Smarta cash #30 Bli ditt privatekonomiska jag 2.0 med Manda Rydberg. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Precis som varje lovestory är unik så vill Jesus möta dig på ett personligt sätt. I det här podavsnittet får du höra Jhennifer Carlssons och Adonay Gebremeskels historia om hur de mötte Jesus och hur de valt att dela sin tro med andra.

Att Stordalens företag heter Strawberry Group är inte så konstigt. Det var så karriären började och som tolvåring utsågs han till Nordens bästa jordgubbsförsäljare. Sin affärsideologi kallar han "jordgubbsfilosofi" efter att han inför sin pappa klagat på kvalitén på bären. Pappan menade att man får göra det bästa man kan då det var de enda jordgubbarna som fanns tillgängliga. Att använda de faktiska förutsättningarna på bästa sätt har därför genomsyrat Petter Stordalens tänk.  Precis som Stordalen inspirerats av sin pappas kloka ord har vi alla påverkats av en mängd information som ligger till grund för hur vi ser på livet.  I dagens podcastavsnitt möter Eva Jonas Lindhe. En härligt positiv och energifylld man som arbetar som VD på Gleitmo Technik AB. Tillsammans pratar de lekfullt om ledarskap, framgång och vikten av att välja de förebilder som vi vill ha.  Vem eller vilka personer beundrar du? Vilka egenskaper gillar du hos andra och hur kan du välja att se de kvalitéerna även i dig själv? Eva gillar Pippi Långstrump. Hon är stark, vänlig, lekfull och busig.  Vilket citat ligger dig varmt om hjärtat och på vilket sätt kan du se att det leder dig framåt?    Personligen går Eva igång på orden "It always seems impossible, until its done" av Nelson Mandela. Ett citat som triggar henne till lust, kreativitet och möjligheter. Vad har format dig till den du är? Välkommen! Glöm inte att dela med dig av dagens insikter i gästboken på https://evaberlander.com 

Vi människor älskar bra historier. Det är genom berättelser vi kommer ihåg, förstår och sorterar ut fakta. Problemet är dock att ibland faller vi för en bra historia även om den kanske inte har en koppling till verkligheten. I avsnittet tittar vi därför på hur vi tenderar att dras med i aktiebubblor till följd av bra berättelser, hur vi ibland gör investeringar för att vi gillar vad de (omedvetet) säger om oss samtidigt som det kan vara en fördel att ibland anta den tionde mannens uppgift om att ifrågasätta sanningar. Som vi diskuterar i avsnittet så har jag en tro om att t.ex. Tesla eller Ny Teknik-fonder har hamnat i en så kallad mikrobubbla. Det är dock inte det väsentliga i avsnittet, utan poängen är att ibland ta sig tiden att stanna upp och ifrågasätta de antaganden eller saker som man upplever som sant. Ungefär som man på engelska brukar säga: "Assumptions are the mother of all fuckups". Det sägs att det var israelerna som kom på konceptet om den tionde mannens uppgift. I början av 70-talet råkade man nämligen ut för ett spektakulärt misslyckande. Under ett helt år fick man underrättelser om att bl.a. Egypten planerade att starta ett krig med Israel. Man fann det orimligt och utgick från andra antaganden - ända tills den dagen man faktiskt blev anfallna. I utvärderingen efteråt införde rutiner för att alltid ha någon som ifrågasatte den rådande meningen. Om det var 10 personer i en grupp, så var det den tionde mannens uppgift att spela djävulens advokat. Något som för övrigt illustrerades i filmen World War Z med Brad Pitt. De senaste åren har nämligen en av de vanligaste frågorna varit - "Men varför rekommenderar du inte teknikfonder?". Tittar man på historiken så är det onekligen en högst relevant fråga. Ny Teknik-fonder har sprungit cirklar runt det mesta andra. Om jag tolkade en artikel på BreakIT rätt så har dessutom varannan nyinvesterad sparkrona under 2020 gått till teknikfonder. Eftersom i princip alla tycker att teknikfonder är bra upplever jag att det är min roll att ta den tionde mannens uppgift. Tänk om det är så att teknikfonder och vissa bolag som t.ex. Tesla befinner sig i en bubbla? Tänk om det är så att det just nu finns en väldigt övertygande berättelse om teknikfonder och teknikaktier? Har du använt checklistor som Warren Buffetts parhäst Charlie Munger rekommenderar? Har du gått på data istället för anekdoter? Har du kompletterat historik med din egen och andras erfarenhet? Har du identifierat och skiljt vad du vet från vad du tror eller hoppas? Hur vet du att det som varit historiskt kommer fortsätta framgent? Hur vet du att du också inte har lockats med in i en bubbla? Tittar man på en börsbubblas olika faser ser man att det finns en enorm kraft i börsbubblor. Likt sirénerna i de grekiska sagorna tenderar de dra till sig allt och alla. Till och med skeptikerna ger till slut upp och dras med. Sedan svänger det ofta över en natt. Det är så vanligt att Dr. Jean-Paul Rodrigue har kunnat göra en graf över en klassisk börsbubbla som återkommer om och om igen. Jämför gärna den med t.ex. ny teknik-fonder, Tesla eller andra populära investeringar. Precis som jag säger i avsnittet så är det här inte en argumentation för att man ska göra något annat än att stanna upp och reflektera. Jag ser heller ingen större poäng i att agera eller göra något annorlunda. Särskilt eftersom forskningen är tydlig med att försöka tajma marknaden är ett lönlöst och kostsamt misstag. Personligen är jag ganska nöjd med att en global indexfond eller fondrobot som LYSA ger ca 15 procent exponering mot IT och teknik-aktier. För den som inte har en väl avvägd åsikt om marknaden är det alldeles utmärkt. Med den här exponeringen behöver man varken mer eller mindre. Det är precis den andelen som enligt forskningen ger rätt avkastning till rätt risk. Att ta en större eller mindre exponering medför en risk som man sällan får betalt för. Tack för den här veckan! Jan och Caroline

"Det handlade väldigt lite om partiet och väldigt mycket om Donald Trump personligen" Nyheterna Radio 07.00

Philip Diab från Kickasscoach ger i veckans avsnitt sina bästa relationstips. Philip får mig att se på orden “jag älskar dig” på ett helt nytt sätt och vi pratar bland annat om konsten att bota svartsjuka, om att det är okej eller inte att fortsätta älska ett ex när man träffat någon ny och hur man utvecklar en relation som stagnerat. Vi pratar också om det som par är möjligt att lägga sina destruktiva mönster åt sidan för att komma stärkta framåt + mycket mycket mer. Personligen ett av mina absoluta favoritavsnitt, därav denna favorit i repris av avsnitt 18.  NÄMNS I AVSNITTET:  Övning: Livshjulet - åtta områden i ditt liv där varje "tårtbit" ­representerar en viktig del av ditt liv.  Om du vill komma i kontakt med Philip eller någon av coacherna på Kickasscoach så når du dem via hemsidan:  www.kickasscoach.se Podden drivs av  Elin Ribjer och görs i tillsammans med relationsappen Relate. Hitta likasinnade och kartlägg dina värderingar via deras app: Android: bit.ly/relatepod-android Apple: bit.ly/relatepod-iOS

I den här episoden berättar jag om möten med kristallskallarna jag haft och hur jag arbetade med dem i början på 2000-talet. När Atlantis gick under så samlade man kunskapen i dessa 12 kristallskallar. Personligen tror jag att de finns på 12 olika planeter. Det är som ett kosmiskt bibliotek för solen och de planeter som finns runt solen att spara och förvara kunskapen för framtidens människor.Genom att tona in på de 13 kristallskallarna varav du bär en inom dig kan du få del av en större universiell kunskap.När du lyssnat på den här podden kan du även lyssna och aktivera kristallskallarnas kunskap hos dig själv via min youtube-kanal.Möt de 13 kristallskallarnaKontakt med kristallskallarnaMöt mig på sociala medierSolkarinas hemsidaReikiskolanInstagramFacebookYoutube See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Nasjonalmuseet i Oslo har efter 50 års osäkerhet nu fått fastslaget att deras Vincent van Gogh porträtt är äkta. Cecilia Blomberg funderar över pengar, äkta och genuina värden. Det är lätt att föreställa sig lättnaden. Det är klart att ett äkta Vincent van Gogh porträtt i samlingarna är en trofé när Nasjonalmuseet i Oslo slår upp dörrarna igen i höst. Det kommer säkert få en fin placering, även om det är en lite udda Van Goghmålning. Den kommer fortfarande vara udda, men äkta och med en bra historia som gör den ännu intressantare. Redan popkonstens konung Andy Warhol saboterade äkthetskraven med sina silkscreenade bilder från massmedia, tillverkade på löpande band i hans Factory. Och när postmodernismen gjorde sitt intåg var frågan om det äkta viktig att underminera. Inte minst genom att tekniker som fotografi och video tog mer plats. Det är ju faktiskt så att ett äkta fotografi av Cindy Sherman egentligen inte är ett bättre verk än en piratkopierad kvalitetskopia. Men konstmarknadens aktörer trädde in och styrde upp det hela och skapade begränsade, numrerade upplagor och krav på proveniens. Men detaljerna, den kladdiga signaturen avslöjade förfalskningen som ändå i sig var värd en trettio, fyrtiotusen. Men med måleri och skulptur är det lite grann en annan fråga. För många av oss vill ju ändå fortfarande så här i post postmodernismens tidevarv - tro att det finns en skillnad mellan ett äkta mästerverk och en kopia eller förfalskning. Konstverket som en talisman som bär större krafter inom sig och som bara kan laddas om det är rätt person som lagt sin hand på verket. I TV-programmet Antikrundan kan just frågan om det äkta höja temperaturen rejält, som i avsnittet förra torsdagen då en man släpat dit en målning, ett porträtt, signerat Ernst Josephson, ett av svensk konsthistorias stora namn. Spänningen gick att ta på. Målningen hade räddats ur ett källarförråd. Hängt på en hedersplats i många år. Men detaljerna, den kladdiga signaturen avslöjade förfalskningen som ändå i sig var värd en trettio, fyrtiotusen eftersom det var en så känd förfalskning. Det var Josephsons konstnärsvän Allan Österlind som sett en möjlighet att tjäna lite extra pengar och skapat ett gäng målningar under falskt namn. Men det är klart, hade den varit äkta hade värderingen landat på en dryg miljon. Ja så där kan man hålla på. En äkta Gustaf Klimt värderad till sisådär en miljard hittades precis i en vägg i ett italienskt galleri. Det är de äkta Billgrens som tagit plats i TV:s nya realityserie - parodiskt i sig eftersom Ernst Billgren under senare gått in i alteregot Wilhelm von Kröckert. Men nu är det äkta Ernst som tar plats. Striderna kring Salvator Mundi och om det verkligen är Leonardo da Vincis målning pågick i evigheter. Efter att den toppade auktionsrekorden försvann den bara och det finns fortfarande de som tvivlar. Men det gäller att hålla tron uppe. För den idag något urspårade konstmarknaden behöver de äkta målningarna i olika former av penningtransaktioner. Personligen vill jag helst hoppas att det genuint äkta får en renässans. Att det kommer att stå för genuina värden. Och att det inte behöver vara förknippat med pengar. Naivt? Säkert. Men ett äkta hopp är det i alla fall. Cecilia Blomberg cecilia.blomberg@sr.se

Dialoger och förmåga att försöka förstå Vissa ondgör sig över att jag lät mig intervjuas av SwebbTV. Är det inte tragiskt att polariseringen gått så långt att allt för många inte längre förstår att människor med olika perspektiv och tro går den bästa gemensamma framtiden till mötes om vi träffas, och lyssnar till varandra. På vilket sätt skapar vi fler broar än river dem om meningsmotståndare inte respekterar att vi är många som i varierande grad tycker olika? På vilket sätt kan man få vänstermänniskor att förstå att allmännyttan inte blir god med vänsterpolitik? På vilket sätt kan man få inskränkta människor att förstå att godhet eller ondska inte sitter i hudfärg, etnisk tillhörighet, trosuppfattning eller sexuell läggning? Än i vår tid använder vissa metoden att döda sina meningsmotståndare. Dem av oss som kallar sig civiliserade, vi argumenterar och försöker få så många som möjligt av fria människor att hålla med. Den starka polarisering vi hamnat i är korkad och leder inte vårt unika samhälle mot attraktion och konkurrenskraft. Nedan bifogar jag en digital artikel i UNT om mitt deltagande i SwebbTV. Eftersom inte UNT låter sina prenumeranter av "gammeltidningen" läsa artikeln har jag bifogat den i sin helhet i slutet av detta blogginlägg. Om huvudambitionen i ett samhälle är att uppnå samförstånd mellan många människor måste man mötas och respektfullt försöka påverka varandra, och förhoppningsvis enas om kompromisser. Vad är motsatsen till samförstånd? Tror du att osämja och konflikter löser problem? Under ett års tid försökte jag få igång konfliktlösningar mellan mig och ett litet antal C i Uppsala. Det gick inte, de ville inte försöka. Personligen anser jag att liknande beteende är både ointelligent och korkat. http://stefanhanna.blogspot.com/2020/01/fokus-pa-nytta.html?m=1

Jag tror att invånarna i en kommun förstår att det är klokt att rösta på de partier som har förmågan att attrahera de mest kompetenta företrädarna för dem de ska tjäna, invånarna. Jag tror också att allt fler svenskar börjar inse att de två riktigt viktiga demokratiska plattformarna idag är lokalt och inom EU där de flesta förändringar av lagar och regler genomförs. Insikten om detta faktum talar för att avveckla de tidigare landstingen och ersätta dem med rikspolitiker som får driva de regionala frågorna med fokus på specialist sjukvård och kollektivtrafik. Det kommunala självstyret måste stärkas. Bland annat genom att vi får stopp på rikspolitikers ständiga utspel om små riktade statsbidrag samt att kommuner, som förr, får del av lokalt kopplade företagsskatter. Det senare kan till exempel få lokala politiker att bättre vårda sitt näringslivsklimat. Det borde också vara självklart att kommunerna får starkare kraft att upprätthålla kvalitet inom offentligt finansierade tjänster. Till exempel en skola som gång efter gång brister i sin förmåga att leva upp till uppsatta regler måste snabbare kunna avvecklas. Personligen anser jag att vi kan lära mycket av amerikanerna vad avser fungerande kvalitetssystem på en marknad. Pengar är det ”språk” som fungerar. Tydligt mätbara kvalitetsmått och jättehöga ekonomiska viteshot är ett signalsystem som fungerar. ”Tillitsbaserad” styrning är en bra ambition. Den ambitionen behöver dock tydliga ramar inom vilka tilliten kan blomstra. Karin Pihl, GP, skriver klokt om att kommuner måste får mer självbestämmande inom givna ramar kopplat till skolverksamhet. Dagens besvikelse De som styrt EUs utveckling de senaste tjugo åren. Jag är mycket väl medveten om komplexiteten men de har inte insett att framgången finns i att begränsa samarbetet till några få områden och i övrigt låta mångfalden blomstra. På många sätt är Sveriges riksdag som politiskt maktcentrum en illusion. Med tanke på hur mycket som idag styrs från EU nivå borde den politiska mediabevakningen ändras till mycket mer lokalt och EU. Varför är det inte redan så? http://stefanhanna.blogspot.com/2019/12/kommunala-sjalvstyret.html?m=1

Tänk om demokratin skulle startas upp idag, hur skulle den formeras då? De flesta av dagens politiska krafter växte fram från mitten av 1800-talet och tidigt 1900-tal. Visst kan vi vara överens om att det var en helt annorlunda värld då jämfört med idag? Du som följer mig, och min blogg, vet att jag varit kritisk mot Decemberöverenskommelsen och är nu kritisk mot Januariöverenskommelsen. Det är illaluktande demokratiska fullösningar som syftar till att trotsa den parlamentariska situation folket röstat fram. Det är hög tid att S, M, C och L börjar inse att de ”tappat greppet” och att MP, V och SD påverkar mycket mer än vad övriga vill erkänna. Vi lever i en ny tid. Det är hög tid för partier som vill vara relevanta att bryta sig loss ifrån konstruktioner som December- och Januari-övenskommelser. De historiska domarna mot dessa demokratiska misslyckanden kommer att bli hårda. Förr handlade höger mot vänster om klasskamp mellan det stora flertal som var materiellt och ekonomiskt svaga mot de materiellt och ekonomiskt starka. Idag är det materiella inte ett stort problem för många. Många svenskar är dock fortfarande ekonomiskt svaga om de blir långtidssjuka, förlorar sitt jobb utan att hitta ett nytt samt att räntorna går upp. Och skillnaderna mellan de som är medelklassare och de rikaste i Sverige har inte varit så stor på mycket länge. Fördelningspolitiken är fortfarande av stor samhällsbetydelse. Problemet är att de gamla ismerna spelat ut sin roll i en helt ny tid jämfört med när de skapades. Ismer är som religioner och våra ekonomier ”man made”. Facit överlevde inte som bolag för att ledningen (inklusive aktieägarna) insåg att mekanik inte längre var konkurrenskraftigt när elektronik tog över. Det finns massor av ismer. Precis som det finns massor av religioner. Bland både ismer och religioner har några få av dem vunnit stort genomslag. Marknadsekonomins logik har verkat. Kristendomen och Islam är de två i särklass största religionerna. Varför skriver jag om i min bok ”En stund på jorden”. Bland alla gamla ismer är det kapitalismen, liberalismen, socialismen och kommunismen som fått starkast genomslag. Även det är lätt att förstå. Min övertygelse är att världen behöver en ny ism som kan sprida hopp och betydligt bättre än nu fördela det värde som skapas. För att förstå behovet av något liknande kan man försöka analysera Bernie Sanders supportrar bland yngre och välutbildade i USA. Han är 78 år, det är fantastiskt. Om vi jämför Sanders, Trump, Biden, Bloomberg och Pelosi med Finlands nya politiska ledarskap är de inte ”vita papper”. Personligen tror jag det är mycket klokt att ha de kunniga och livserfarna i den innersta cirkeln som Obama uttryckte det. Sanders kallar sig socialist. På många sätt förespråkar han ett samhällssystem liknande det svenska. Personligen tror jag hans anhängare mest gillar honom som person. Jag tror få amerikaner är socialister. Inte ens trots att skillnaderna mellan de som har och de som har lite ökat enormt i USA de senaste 30 åren. Jag tror dessa unga söker en mer hållbar exploatering av vår jord samt en rättvisare fördelning av världens tillgångar. Självklart kan det bli verklighet utan socialism. Håkan Boström, GP, sammanfattar väl en förändring av svensk politik som jag under flera år lyft fram. Och han beskriver väl hur Centerpartiet nationellt förändrats mycket till det sämre efter att jag valde att kämpa för Uppsalabornas bästa genom Centerpartiet. Det blir tveklöst intressant att följa hur kramandet med Vänsterpartiet kommer att falla ut... http://stefanhanna.blogspot.com/2019/12/vitt-papper.html?m=1

Philip Diab från Kickasscoach ger i veckans avsnitt sina bästa relationstips. Philip får mig att se på orden “jag älskar dig” på ett helt nytt sätt och vi pratar bland annat om konsten att bota svartsjuka, om att det är okej eller inte att fortsätta älska ett ex när man träffat någon ny och hur man utvecklar en relation som stagnerat. Vi pratar också om det som par är möjligt att lägga sina destruktiva mönster åt sidan för att komma stärkta framåt + mycket mycket mer. Personligen ett av mina absoluta favoritavsnitt.  NÄMNS I AVSNITTET:  Övning: Livshjulet - åtta områden i ditt liv där varje "tårtbit" ­representerar en viktig del av ditt liv.  Om du vill komma i kontakt med Philip eller någon av coacherna på Kickasscoach så når du dem via hemsidan:  www.kickasscoach.se Podden drivs av  Elin Ribjer och görs i tillsammans med relationsappen Relate. Hitta likasinnade och kartlägg dina värderingar via deras app: Android: bit.ly/relatepod-androidApple: bit.ly/relatepod-iOS

Heidi Andersson & Fia Reisek - världens bästa armbryterskor från Ensamheten Världens coolaste duo, kusinsystrana från Ensamheten som kör ALL IN under hela intervjun! Lycka till med att sitta still! Tillsammans har de otaliga VM-guld, oräkneliga guld och medaljer från alla andra mästerskap du kan tänka dig. Personligen är jag så jäkla glad att denna intervju blev till och med ett stort leende har jag redigerat den. Kärlek, värme och glädje - allt genom Heidi och Fia. Snacka om ENERGI! Ready - GO!

För ett par år sedan skrev jag en bok om troendedopet. Första upplagan tog slut snabbt. Andra upplagan också. Snart kommer en tredje upplaga i samband med min andra bok som just nu bearbetas. Vad hindrar dig? Personligen tror jag varken på barndop eller vuxendop. Jag tror på troendedop. För det har inte med fysisk eller andlig ålder att göra utan det har med tro att göra. Dop är inte examen utan starten på ett kristet liv. Allt som sker utan tro är synd och behagar inte Gud säger bibeln i Rom 14:23 och Hebr 11:6. Det är tro som aktiverar Guds löften och inte handlingen i sig. När handlingar görs i tro blir dem aktiva. Att tro på Jesus är att vara förlovad. Att döpa sig är att gifta sig. Dop är det offentliga erkännandet inför Gud, människor och hela andevärlden att relationen med Jesus är på riktigt. Sök upp en kyrka som tror på troendedopet nära dig. Boka ett tillfälle då du kan låta dig döpas. Gift dig! Visa att du är seriös. Lyssna på den här podden som kan hjälpa dig. Inspelad i Hillsong Sweden 2016

Episod 31 Vi diskuterar Quentin Tarantinos senaste film och 9:e ut i ordningen beroende på hur man nu räknar. Once upon a time in Hollywood bjuder med dig som tittare på en fantastisk, vacker resa i 60-70 talets Hollywood. Det är ingen tvekan om att Leonardo Decaprio och Brad Pitt är några av vår tids bästa skådespelare. Där till kommer en uppsjö av kända namn på rollistan i denna filmen. Personligen tycker jag detta är den bästa biofilmen på mycket länge. //Linus   Medverkande: Alice Mattsson Christian Fernlund Alexander Lewin Linus Bentzer

Vi pratar rasism, invandring, narkotikapolicy etc. Du behöver inte hata andra människor som inte delar din världsbild. Personligen försöker jag först och främst försöka förstå och sen därefter göra mig förstådd (Seek First To Understand, Then To Be Understood). Tobbe är blev rikskändis när han la ut sina politiska videos på Facebook. Vid ett tillfälle hade Tobbes Facebooksida ca 3,5 miljoner följare. Jag brukar skoja om att Tobbe är Sveriges svar på Alex Jones. Jag Paul Burton älskar att prata med Tobbe för han delar med sig av vad han tycker utan fileter men på ett respektfullt sätt. Tobbes Youtubes kanal: https://www.youtube.com/channel/UCyLTZmeX0YUXiDNDxCIMlgA/featured Vår shop för dig som vill köpa cannabisolja: https://www.greenmovement.se För dig som har tråkigt. Följ GreenMovement på Instagram och Facebook: FB: https://www.facebook.com/GreenMovement2017/ IG: https://www.instagram.com/greenmovement2017/?hl=sv

Hösten 2018 förlorade Sverige en säregen forskare: sociologen Johan Asplund. Emma Engdahl reflekterar över hans verk och över hur vårt jag i hög grad utgörs av andra. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag vägrar acceptera mig själv som ´den jag är´. Jag vill vara någon annan läser jag i mitt sociala medier-flöde. Du är säkert någon annan svarar någon. Tråden växer och det uppstår ett samförstånd kring att vi alla önskar att vi vore någon annan. I likhet med filosofen George Herbert Mead menar jag att vi måste vara andra för vara oss själv. Frågan är vad det innebär att vara en annan och hur det påverkar det vi mest intimt förknippar med oss själva. En person som ägnat åtskillig tid och tankemöda åt att reda ut vilken roll andra människor spelar för den enskilda individens unika sätt att vara, känna och tänka är sociologen och socialpsykologen Johan Asplund som gick bort den 13 november 2018. Han var då 81 år gammal. När jag nåddes av beskedet satt jag med näsan i Rivaler och Syndabockar som är en av Asplunds mindre uppmärksammade böcker om andras betydelse för självet.  I boken granskar Asplund litteraturvetaren René Girards idé om att vi tenderar att begära det som andra begär. I synnerhet begär vi det som människor vi identifierar oss med begär. Vi sträcker sålunda ut vår kärleksfulla hand mot något eller någon av det enkla skälet att en person som liknar oss själva gjort det. Denna mimetiska process leder i vissa fall till rivalitet och en önskan om att vara eller efterträda den andre genom att röja denne ur vägen. För att förhindra att allas-krig-mot-alla utbryter på grund av denna mänskliga böjelse måste en syndabock utses och kollektivt offras. Asplund menar att Girard förser oss med ett utmärkt exempel på en bestämd aspekt av elementärt mänskligt beteende.  Däremot gör Girard ett fatalt misstag när han grandiost gör anspråk på att hans teori förklarar innebörden och utvecklingen av alla mänskliga kulturer, inskärper Asplund, vars intresse för Girards enbart består i att han fängslas av elementärt mänskligt beteende. Asplund ägnade såväl sin första bok Om mättnadsprocesser som sin mest välkända bok Det sociala livets elementära former åt att utforska fenomenet. Det sociala livets elementära former har varit obligatorisk kurslitteratur för de flesta sociologistuderande sedan dess utgivning 1987. Det finns väl ingen svensk sociolog som inte känner till begreppsparet social responsivitet och asocial responslöshet, vilket utvecklas i boken och utgör byggstenen i vad Asplund kallar gensvarets socialpsykologi. Poängen är att människan till sin natur är sällskaplig och svarsbenägen och att det är människans socialitet som gör det möjligt för henne att bli medveten om sig själv. Vi lär helt enkelt känna oss själva genom det gensvar vi får från andra; som vi ropar får vi svar. Självet kan också ses som det inflytande vi utövar på våra medmänniskor. Det går således inte att urskilja oss själva helt från andra, åtminstone inte från dem vi kommunicerar med. Tanken är spännande och har djupgående moraliska implikationer. Speciellt eftersom att Asplund inte gör någon skillnad mellan människor och ting när det kommer till den sociala responsiviteten. Att slå ett spik i en träbit. Att flyga drake. Att leka att kotten är en gris. Alla är exempel på social responsivitet. Människans socialitet är nämligen så stark att hon till och med tillskriver tingen förmåga att svara. Vi riskerar alltså inte enbart bli slavar under andra människors begär, utan även under tingens inflytande över oss.  Jag har varken förr eller senare varit med om något liknande [...] Han förstod mer av mitt tänkande än vad jag själv gjorde. Som student hade jag svårt för Asplunds exceptionella associationsförmåga. Det kändes som att i princip allt mänskligt beteende kunde ses som social responsivitet, förutom det som var asocial responslöshet, vilket i sin grövsta form innebär att man är socialt medvetslös. Och så kanske det är. Frågan är vad ett så vitt begrepp tillför den sociologiska blicken. Jag försökte diskutera detta med mina lärare på Sociologiska institutionen vid Lunds universitet där även Asplund var anställd vid tidpunkten. Svaret uteblev. Jag tegs ihjäl; tystnade av rädsla för att framstå som asocialt pratsam, vilket också är ett begrepp Asplund myntat och som refererar till en person som behandlar sin samtalspartner som om denne inte finns. Alla vet hur det känns att råka ut för den asocialt pratsamme. Man är förvandlad till en vägg, fastklistrad bakom tapeten och försöker desperat hitta ut.  Ett par år senare träffade jag Asplund som skulle bistå mig i mitt avhandlingsarbete. Han var inte heller intresserad av att diskutera sina texter med mig. Däremot sa han leende att han med stort intresse läst min text om att människan måste vara andra för att förstå och göra sig förstådd. Därefter påbörjade han en dryg timmes lång monolog som i detalj redogjorde för hans tolkning av mina resonemang. Jag har varken förr eller senare varit med om något liknande och i ren förundran hade jag under hans tal backat så långt att jag stod med ryggen tryckt mot whiteboardtavlan. Han förstod mer av mitt tänkande än vad jag själv gjorde.   I efterhand har jag undrat vad som fick honom att ta min text på det allvar han faktiskt gjorde. Det är svårt att komma fram till något annat än att den satte fingret på vårt gemensamma intresse för det mänskliga språket. Inspirerade av Mead ser vi båda språket som en del av människans karaktär och som något vi lär oss och utvecklar i samspel med andra. Att lära sig ett språk innebär att inta samma sätt att vara i världen som de som använder sig av språket. Man kan inte läsa deras litteratur och samtala med dem om man inte gör deras särpräglade sätt att vara, känna och tänka till sitt eget. I den meningen blir man en annan av att lära sig ett språk, vilket oundvikligen medför en förändring av ens synsätt. I förordet till Tid, rum, individ och kollektiv skriver Asplund att hans ämne inte är nytt, utan lika gammalt som omfattande. Han har därför fått vänja sig vid tanken på att det inte går att säga något helt nytt. Friheten han har är att använda andra ord. Till exempel talar han om munnen istället för ögonen som själens spegel. Munnen kan bli till ett tunt streck, krökas, spetsas, vattnas, gapa. Det är med munnen snarare än med ögonen som vi grimaserar. Munnen kan vara söt, sur, besk. Kan ögat det? undrar Asplund i essän Munnens socialitet. Asplund har med sin essäistiska stil och förmåga att sätta oväntade ord på eviga frågor utvecklat nya tolkningar eller synsätt på vad det innebär att vara människa. Personligen drabbas jag när han talar om människan som en social varelse som lever upp i sällskap med andra och blir livlös och mållös i isolering och ensamhet. Jag tänker att det är när vi upplever oss som inneslutna i oss själva eller uteslutna från den sociala gemenskapen som vi önskar att vi vore någon annan. Kanske är det fel att säga att vi vägrar vara oss själva. Nog handlar det istället om att inte vilja vara själv; eller ensam som är det korrekta uttrycket. Att människan är en social varelse innebär att hon måste balansera mellan individuell frihet och samhälleligt tvång. Bara så kan hon förstå och göra sig förstådd, det vill säga vara både sig själv och andra på en och samma gång. Allt annat är tristess och avgrundsdjup melankoli. I värsta fall suicid. Asplund gör detta glasklart i samtliga av sina böcker. Läser man dem alla bildas en tät väv av empiriska iakttagelser som gör att man kan få syn på den mångfald av andra som bor inom en själv. Emma Engdahl, sociolog   Litteratur Asplund, Johan (1967) Om mättnadsprocesser. Argos. Asplund, Johan (1987) Det sociala livets elementära former. Bokförlaget Korpen. Asplund, Johan (1987) Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet. Bokförlaget Korpen. Asplund, Johan (1989) Rivaler och syndabockar. Bokförlaget Korpen. Asplund, Johan (1983) Tid, rum, individ och kollektiv. Bokförlaget Korpen. Asplund, Johan (2006) Munnens socialitet och andra essäer. Bokförlaget Korpen. Mead, George Herbert (1934) Mind, Self and Society. University of Chicago Press.

De judiska högtiderna Rosh Hashana och Jom Kippur är denna veckas tema med poeten Karin Brygger.  Traditioner, minnen, historia är länken bakåt, till en annan tid. Jag är övertygad om att vi kan börja om, att människan har en inneboende förmåga att resa sig ur sig ur askan, ur sig själv. Jag tror att om vi har tur och ork får vi möjligheten att börja om flera gånger i livet. Ibland tar vi den, ibland måste vi också låta den slippra mellan fingrarna. Vi kommer att förlora några alternativa liv, hur smärtsamt det än är. Personligen tror jag inte att Jom Kippur är nödvändig för en ny början, men jag tror att den ritualiserade reningen och upplevelsen av Guds nåd kan göra det lättare för oss att ta steget. Från en tid till en annan. Karin Brygger Musik My funny valentine /chet baker Producent Neta Norrmo Produktionsbolaget Munck för Sveriges Radio Göteborg liv@sverigesradio.se

Med hjälp av författaren Kathy Acker, youtubern Logan Paul och en dödlig sjukdom som liknats vid en blomma, reflekterar Elis Burrau över det som nästan dödar en, och får en att överleva. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Nyheten om youtubern Logan Pauls makabra reality show-promenad genom den japanska självmordsskogen Aokigahara, når mig samtidigt som jag avslutar Chris Kraus biografi över den experimentella författaren Kathy Acker. Hans groteska fnitter vid åsynen av liket. De blanka sidorna i slutet. Jag ligger i en säng i Tokyo. En mindre jordbävning får hela lägenhetskomplexet att skaka. Det blottas en avgrund varje gång en människa förhåller sig till döden. Jag tänker inte närma mig självmordet nu, men kanske sen. Via den lilla döden. Och nej, jag syftar inte på orgasmen nu. Jag tänker på det som dödar kroppen litegrann med överlevnad som motiv. Döden som får dig att överleva. Cancer är ett paraplybegrepp, men vi som befinner oss inuti koncernen får generalisera.  Jag läser ut Chris Kraus biografi After Kathy Acker motvilligt. Den är ljuvligt skvallrig. Det är årets första dag, i den aggressivt luftkonditionerade lägenheten vi hyr i Togoshi-Ginza, och jag läser ut den motvilligt eftersom jag inte vill att hon ska dö i cancer. Det etableras redan i början av biografin: hon ska dö i cancer. Och det etablerades i det verkliga livet. Hon dog i cancer 1997 i Tijuana, Mexiko. Det var ingen överraskning. 22 dagar efter De dödas dag. Hon dog omgiven av s.k. vetenskapsvidrig alternativ medicin och skolbarnsanteckningsblock som hon var alldeles för svag för att skriva i. Omgiven av s.k. vänner. Olika skelett. Varierande grader av skörhet. Redaktörer. Älskare. Helare. All död är stringent. Och den alternativa medicinen var väl inte särskilt vetenskapsvidrig när jag tänker efter. Den var lojt vetenskapsvidrig och den injicerade hopp. Jag återkommer ofta till Kathy Acker vars författarskap jag kanske läst lite för respektlöst, med en bristande koncentration och stor rastlöshet (ibland irritation). Hennes böcker har verkligen stört och inspirerat mig. Det visionära användandet av lögnen och biografin har ofta rört mig till tårar. Respekten inför hennes gärning är liksom grundmurad och lika stor som respektlösheten i min läsning. Allt det där som ekar. Det är ekot från en ängel.  Men nu ska det inte handla om ett komplext författarskaps storvulna intelligens. Det ska handla litegrann om att vilja döda sin kropp med goda intentioner. Goda elakartade intentioner. Göra sin kropp starkare. Förgöra det sjuka och det friska. Förföra det sjuka och det friska. Metodiskt. Det ska handla om det som återkommer. Det ska absolut inte handla om självmordet, men kanske lite.     Döden är bara en barnsjukdom. Så kommer det vara tills våra barnbarnsbarn är döda. Därefter blir det andra bullar. Så kommer det att vara och så kommer det att bli. Jag läser orden stiliserad bild av harakirisituation, det är en bildtext, research. Det är svårt att inte tänka på Harry Martinsson. Med ett visst referensbibliotek i ryggmärgen är det svårt att inte tänka på Harry Martinsson.  Cancer är ett paraplybegrepp, men vi som befinner oss inuti koncernen får generalisera. Jag tycker verkligen att jag får skämta om barncancer eftersom jag haft cancer som barn. Det låter kanske märkligt. Min enda stoiska övertygelse. När det verkligen gäller. Jag återkommer ofta till Kathy Acker men också till cancer, rent tematiskt, i min egen litterära praktik och det har jag faktiskt slutat skämmas för. Det är kanske det enda tolkningsföreträdet av värde jag äger med någorlunda gott samvete. Och jag har bestämt mig för att vattna ur det. Nu har jag bestämt mig! Jag bestämde mig nyss. Jag skäms fortfarande för skämten, men jag måste välja en riktning. Jag ska vattna ur sjukdomen som naturligtvis förändrade mitt liv, mest på grund av hur människor i min omgivning agerade (mer än de galopperande cystorna i min lekamen). Jag ska vattna ur sjukdomen som tog livet av Kathy Acker.  Hon visste att kroppen behövde krossas för att kunna resa sig. Dödas lite. Det handlade om upprepning. De så kallade vännerna (bredvid min sjuksäng) var verkligen bra vänner. Fina vänner. Goda vänner med snygg benstomme. Som jag illa kvickt sa upp all kontakt med. Sen började jag skildra.  Det finns en inbyggd ära i självmordet. Missförstå mig rätt. Jag inbillar mig detta eftersom Thomas Bernhard skriver att äran är pervers. Med ett visst referensbibliotek i ryggmärgen är det svårt att inte tänka på Thomas Bernhards priser i tider som dessa.  Kathy Acker var för en nedbrytning av kroppen när det kom till träning. Hon lyfte skrot stundtals besatt. Hennes metod var att systematiskt förstöra kroppen så att den tvingas bygga upp sig själv igen, starkare. Hon visste att kroppen behövde krossas för att kunna resa sig. Dödas lite. Det handlade om upprepning. Tappa bort sig själv som en aktiv handling bland repetitioner. I matematik. Ett hypnotiserat subjekt i dödkött som fortsätter när räkningen gått förlorad.      Man kan tycka att hon enligt samma rationella doktrin borde varit för den skenbart kontrollerade nedbrytningen av kroppen, eller förgiftningen, i medicinskt syfte. Jag talar om cellgift. Det var hon inte. Hon ville inte utnyttja samma princip för att överleva. Att göra kroppen starkare, okej, men att överleva nej, Kathy Acker ville hellre få i uppdrag av självutnämnda helare att hitta ett specifikt barndomstrauma, en orsak till cancern, då skulle den försvinna vilket den gjorde. Vilket den inte gjorde. Men hon trodde det. Att den gjorde det. Personligen gillade jag cellgift när jag fick det insprutat i kroppen. Indroppat. I ryggmärgen och bröstet. Mest på grund av hela gift-grejen. Illamåendet. Viktraset, min spegelbild. Inte så mycket på grund av det injicerade hoppet. Det var mer av en positiv bieffekt. Men jag gillade verkligen giftet på ett konceptuellt plan. Rent konceptuellt. Smutsigt. Kathy Acker var inte konsekvent och det gillar jag. Jag är inte konsekvent och det gillar jag, ibland. En annan tanke är att Thomas Bernhard hade haft lika lite att säga om Svenska Akademin kris som om Aviciis död. Lika lite kan betyda ganska mycket. Förlåt, det är ryggmärgens referensbibliotek som läcker sin giftiga spekulation. Jag har beskrivit cancer som en blomma i en dikt. Det är jag stolt över. Den stringenta döden slår ut det mesta. I en annan värld hade självmordsskogen varit en skog för självmord och löpning och det hade varit lika sorgligt men lika sant. Youtubern Logan Paul hade kanske sprungit utan att filma. Han hade kanske sprungit mot sin död. Vilken monumental respekt. Jag läser att han ska sluta posta videor på daglig basis.     Den japanska poeten Hiromi It har skrivit en dikt som heter Killing Kanoko, i engelsk översättning. Kanoko är Hiromi Its dotter. Det är research.  Jag har beskrivit cancer som en blomma i en dikt. Det är jag stolt över. Den stringenta döden slår ut det mesta. I dagsläget: allt. Blomman som slår ut i alla som finns, när alla är borta. Du kollar på en dokumentär om självmordsskogen. På andra sidan sängen. Det är långt bort. Sängen delas av en spricka. Vi var med om en liten jordbävning igår. Hela lägenhetskomplexet skakade. Jag tänker på en utslagen blomma, helt utslagen. En avslagen blomma, helt avslagen. Som cancerogen lightläsk. När jag varit nära döden har jag bara kunnat skämta. Jag har bara kunnat skämta om mig själv. Elis Burrau, författare

I förra veckans avsnitt av podden Lillelördag så var ''indianer'' ett återkommande ord. Efter de bemöttes av kritik så eskalerade allting väldigt fort. Personligen så känner vi aldrig för att hänga ut människor, men här finns mycket att lära sig av som vi vill belysa. Big shout out till Alexandra Rejsmar - you rock gurl.

De flesta av oss har en förutfattad mening om vem Gud är, kanske baserad på saker vi hört, sett eller fått lära oss. I den här sommarandakten pratar Michelle Blomqvist om vikten av att själv lära känna och erfara Gud på ett personligt plan och hur man gör det.

Om det förflutna försvagas, vad händer då med framtiden? Den är ju beroende av minnet. Annars blir allt bara ett evig nu. Mikael Timm försöker komma ihåg att minnas. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. I den grekiska mytologin fanns nio muser varav en Kleió eller Klio som romarna kallade henne, var historieskrivningens musa. Muserna var döttrar till Zeus och Mnemosyne och de beskrivs ofta som en grupp under Apollons ledning man kan associera till någon amerikansk manlig sångare omgiven av en kör i kortkort på 60-talet. Möjligen var muserna lekfullare än sin mor, minneskonstens gudinna. Det är lätt att föreställa sig dem som en skrattande grupp unga kvinnor. Man kan tolka deras gruppgemenskap som att den ena musan behöver den andra. Utan Kleió blir den episka dikten svårare, utan Thalia får vi människor inga komedier att skratta åt. Ja, muserna verkar fortfarande ha arbete: Érato som hade hand om sång till lyra har fullt upp med alla singersongwriters. Eutérpe som hade hand om flöjtmusiken håller nu liv i jazzen. Astronomins musa har ordnat stora statsbidrag till rymdforskning. Men hur går det med Kleió, historiens musa? Varje morgon mötte han sin fru och frågade artigt vem hon var. Varje dag gick han igenom sin lägenhet utan att ha minsta minne av att ha varit där tidigare. Och förresten: varför behöver just historiker en särskild musa? Att skapare av poesi, sång, dans och drama kunde behöva inspiration är lätt att förstå. Men varför historiker? Är det så svårt att beskriva det förflutna? Eller är allmänheten så ointresserad av vad som hänt att historieskrivaren behöver lite extra stöd för att härda ut? Eller var det helt enkelt för att de grekiska gudarna som levde synnerligen händelserika liv visste att det var svårt att minnas vad som hänt? Det brukar sägas att vi lever i en historielös tid. Undertexten är att Allt blir förflutet så fort och så få är intresserade av det förflutna. Stämmer det? Biografier, tv-serier om avlägsna tider och dokumentärer om krigshistoria är uppenbarligen efterfrågade. Marknaden för det förflutna förefaller växa. Om det nu inte bara är så att vi glömt vad vi hört tidigare och gärna hör samma historia en gång till. Det sistnämnda skulle innebära att vi lider av någon sorts kollektiv minnesförlust. Personligen finner jag det inte speciellt oroande om intresset för historia är i avtagande det kan alltid öka igen, när det kommer en skicklig historieberättare. Men utan minne fungerar vi inte. Minnet är förutsättning för all form av distinktion. Minns vi inte föremål A kan vi inte skilja det från föremål B. Den kände neurologen och författaren Olivier Sacks har skrivit flera böcker om minnesförlust, bland annat den om Mannen som misstog ett paraply för sin fru. Om jag nu minns rätt. Heter inte boken "Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt"? Själv har jag på en konferens om hjärnan hört historien om en man som skadades i en byggolycka i början av 1900-talet och fick ett järnspett genom huvudet. Han överlevde, men minnet hade skadats. Så småningom fick han komma hem från sjukhuset. Varje morgon mötte han sin fru och frågade artigt vem hon var. Varje dag gick han igenom sin lägenhet utan att ha minsta minne av att ha varit där tidigare. Världen föddes på nytt efter nattens sömn. Underförstått i påståendet om vår tids historielöshet är att det var bättre förr. Hur de antika grekerna förhöll sig till historien är omstritt. Grekiska filosofer sysslar ofta med hur man bör leva, men argumenterar sällan med historiska exempel. Och stoikernas uppmaning om att man inte bör bry sig om världen antyder att det inte är värt att komma ihåg något. En engelsk forskare har hävdat att antikens greker faktiskt inte var speciellt intresserade av det förflutna. Däremot hade de enligt denna teori ett sorts blekt kollektivt minne av en försvunnen guldålder. I det antika Grekland var det viktigt att minnas gudarna. Den som förolämpade en gud genom att inte uppfylla krav på offer låg illa till. Gudarna krävde vad som dem tillkom och men var till skillnad från kristna predikanter mindre intresserade av moralfrågor. Men det är förstås inte bara konstnärer som behöver minnet. Trädgårdsodlaren måste minnas i vilken del av trädgården respektive planta stod förra året.  En konstnär som intresserat sig för minnet, ja man kan säga, en konstnär som var besatt av minnet hette Chris Marker och var dokumentärfilmare. Markers mest kända film heter La Jetée/Terrassen och är en kortfilm från 60-talet som utspelas i framtiden där människorna lever under jorden efter ett världskrig. Forskarna i denna civilisation behöver information om vad som hände och uppmärksammar en man som inte kan släppa det förflutna. Han minns en scen på flygplatsen Orly där en man dör på en terrass. Jag kanske ska tillägga att jag sitter just på Orlys flygplats och skriver detta. Jag har försökt minnas hur terrassen i filmen såg ut och gått runt och letat efter den. Men alla terrasser är stängda. Mitt minne blockeras. Terrassen slutar med att mannen färdas till den scen han minns bara för att upptäcka att det är han själv som skjuts till döds. Terry Gilliams film De 12 apornas armé är inspirerad av Markers film. Själv var den franske filmaren i sin tur inspirerad av Hitchcock-filmen Vertigo/Studie i brott som han såg åtminstone ett tjugotal gånger. Den handlar om en före detta polis som minns en kvinna som dött och som han försöker återskapa genom sin nya flickvän som i själva verket är den kvinna han tror har dött... Så där kan man fortsätta genom film och teaterhistorien. För att nu inte tala om författare som Marcel Proust, Elias Canetti, Marguerite Duras, Louis-Ferdinand Céline, Christopher Isherwood och många, många andra vars verk utgår från minnet. Men det är förstås inte bara konstnärer som behöver minnet. Trädgårdsodlaren måste minnas i vilken del av trädgården respektive planta stod förra året. Vinavsmakning är totalt omöjlig utan minnet av vad som druckits tidigare. Hur bra än smaklökarna fungerar måste minnet vara ännu bättre för att man skall veta vilket vin det är. Solaris visar att minnet av det vi varit med om gör oss till dem vi är. Utan minne, inget jag. Att det är irriterande att minnet sviker har alla varit med om. Än mer irriterande är hur nyskapande minnet kan vara. Det inte bara ändrar på hur det varit. Det uppfinner det förflutna på nytt. Träffade jag verkligen den författaren för 30 år sedan. Eller minns jag vad jag läst om författaren, alltså andras minnen av möten? I Tarkovskijs film Solaris baserad på en bok av Stanislav Lem sitter några astronauter på en sliten rymdstation som invaderas av människor. Inte okända. Tvärtom. Det är människor från astronauternas förflutna. Havet på en planet under dem känner av astronauternas drömmar och gör verklighet av dem. Rymdstationen invaderas av människor astronauterna minns. Solaris visar att minnet av det vi varit med om gör oss till dem vi är. Utan minne, inget jag. Kan man överhuvudtaget syssla med det förflutna utan att längta till det? Ingmar Bergman gladde sig åt att via en minnesbild kunna gå in i en lägenhet hans vistats i som barn och uppleva allt igen: dofter, ljus, ljud. Han kunde resa i tiden. Själv hade jag länge samma förmåga, men sedan några år är den borta. Jag kan inte längre sluta ögonen och återuppliva ett ögonblick. Det förflutna är dött, eller snarare: det har givit sig av. Men om det förflutna försvagas, vilket alltså många hävdar sker i vår civilisation, vad händer då med framtiden? Det verkar rimligt att framtiden inte kan existera utan det förflutna. Det vill säga visst kan saker inträffa men utan minne kan vi inte föreställa oss det som ska existera senare. Utan minne blir allt som för mannen Olivier Sacks skrev om. Ett evigt nu vilket väl måste vara samma sak som evigheten. För inte tror jag änglarna har digitala armbandsur. Utan tidsuppfattning, utan minne ingen vision av framtiden. Bra i Paradiset, opraktiskt på jorden. Så om ni som nu lyssnat till mig i ungefär 10 minuter inte minns vad jag har sagt så försvinner jag och mina ord. Ur personlig synvinkel är det kanske inte så dumt: jag kan dyka upp i radion igen i morgon med nya ord. Det här lilla programmet kan återkomma med annat innehåll, kanske är jag själv en annan människa i morgon. Men för att veta det måste jag förstås minnas vem jag var igår, alltså idag. Mmmm. Mikael Timm, kulturjournalist och författare

Hoppet sägs vara det sista som överger oss. Men ofta tycks det vara viktigare att peka på allt som är fel, än att lyfta fram goda exempel. Men hur ska världen då bli bättre? undrar Eva-Lotta Hultén. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Några journalistkollegor och jag satt på en pub och pratade lite skit om en tidning flera av oss skrev för. Samtalet kom in på vad en chef för tidningen nyligen proklamerat: att de skulle satsa mer på positiva nyheter. De andra fnös. Så fånigt och oseriöst, när det finns så mycket problem som behöver belysas. Jag satt tyst, för feg för att höja min röst och säga att jag tyckte att tidningen gjorde rätt. Det här är många år sedan men minnet etsade sig fast och har fortsatt göra sig påmint. Det störde mig verkligen på djupet att människor med en position att beskriva, förklara och analysera världen för andra var så djupt ointresserade av att skildra också det som går bra. Det är ju det som ger oss kunskaper och vägledning för hur vi kan förbättra vår omgivning; som visar att det är möjligt att förändra och därmed ger oss ork att engagera oss. Somliga stärker sin identitet genom att ständigt peka ut fiender och allt som går snett. På så vis visar de upp den egna dygden I sin essäbok Hopp återkommer författaren Rebecca Solnit flera gånger till just detta problem: att så många vill uppehålla sig uteslutande vid problemen, och snabbt placera framgångar i glömskans arkiv.  Hon skriver ur ett perspektiv som aktivist på vänsterkanten och hon kritiserar särskilt några mentaliteter hon ser i de egna kretsarna. Somliga stärker sin identitet genom att ständigt peka ut fiender och allt som går snett. På så vis visar de upp den egna dygden och uppoffrandet - vilket blir viktigare än att verkligen åstadkomma något. Andra har bara svårt att hålla flera berättelser samtidigt i sina huvuden: eftersom de tror att precis allt måste vara på väg åt samma håll, och allt uppenbarligen inte är bra, så måste allt vara dåligt. Ytterligare andra tror att enda sättet att visa solidaritet med utsatta är att känna misströstan ingen ska få uppleva glädje förrän alla gör det men det är inte mycket till gåva, konstaterar Solnit. Och jag kommer att tänka på Tage Danielssons fina versrader: du sorgset kvidande. Se här din svåra roll: att inse världens lidande med glädjen i behåll.  I sin bok Omställningen skriver vetenskapsjournalisten Jens Ergon om det akuta hot mot mänskligheten som klimatförändringarna utgör. Första delen, som handlar om problemen, gör mig rädd och uppgiven, trots att jag kände till det mesta redan. I den andra delen berättar han i stället om all utveckling i positiv riktning som faktiskt också sker, både var gäller teknik, politik och attityder. Ergon är tydlig med att hoten fortfarande är mycket stora och akuta, men visar på strimmor av hopp. Jag kom att tänka på hans bok när jag i tidningen ETC läste om det möte i Mölndal som nätverket Klimatsans ordnade i februari 2018. Klimatsans låter som en bra sak, något vi alla skulle behöva, men föreningen menar inte att vi ska sänka våra klimatutsläpp utan att vi ska sluta tro på FN:s klimatpanel IPCC. Nätverkets grundare påstår i tidningen att IPCC är en politisk organisation som inte vet vad vetenskap är, trots att många hundratals forskare från hela världen bidar till panelens rapporter. En annan företrädare menar att polarisarna inte ens kan smälta och en tredje att den ökade koldioxidhalten i luften är naturlig och inget vi kan göra något åt men att havsnivåerna i vilket fall inte kommer stiga. Jag är inte expert på klimatet, långt därifrån, men jag väljer att lita på vad den absoluta majoriteten forskare med relevanta kunskaper i ämnet vid det här laget anser sig ha ovedersägliga belägg för att människan påverkar uppvärmningen av jorden och att följderna kommer bli katastrofala för mänskligheten om vi inte gör något åt saken. Så varför tror inte Klimatsans medlemmar på det? Själva skulle de gissningsvis hävda att det beror på sunt förnuft och kunskaper som alla andra missat, men jag finner det troligare att det har att göra med en brist på hopp. När vi människor inte tror oss om att kunna göra något åt svåra problem har vi nämligen en tendens att stävja rädslan genom förnekelse, bortförklaringar eller konspirationsteorier. Brist på hopp om lösningar kan helt enkelt leda till att vi väljer att blunda för, eller förvanska det som väcker vår oro. Jens Ergons bok skulle alltså kunna göra stor skillnad för hur klimatskeptiker tar till sig problematiken och hur de väljer att arbeta med den. Om de förstår att det går att göra något skulle de kanske acceptera forskningsresultaten.                  Rebecca Solnits bok är full av berättelser som inger hopp. Det finns en föreställning om att katastrofer driver fram det värsta i människan och leder till grymhet och plundringar men i själva verket är det ofta precis tvärtom, visar Solnit. Vi blir hjälpsamma och solidariska, och hon exemplifierar bland annat med när orkanen Katrina förstörde New Orleans. Från stora avstånd kom människor körande till New Orleans med sina båtar på en trailer bakom bilen, för att undsätta medmänniskor i nöd. Vi drabbas sällan av panik, oftare av handlingskraft när kriser kommer. Se bara på alla de människor som i Stockholm öppnade sina hem för, eller gav skjuts åt okända när Stockholms kollektivtrafik slutade fungera efter terrordådet på Kungsgatan 2017. Vi vill varandra väl. Solnit skriver: Tillsammans är vi oerhört starka, och vi har en sällan berättad, sällan ihågkommen historia av segrar och omvälvningar som kan ge oss förtröstan på att ja, vi kan förändra världen, för vi har gjort det många gånger förut. Man tittar bakåt när man ror framåt, och att berätta den här historien är ett led i att hjälpa människor att sätta kurs mot framtiden. Slut citat. Personligen betraktar jag det till exempel som naivt att hoppas på en kraftig flygskatt om inte många av oss först gjort tydligt att det är något vi kommer stödja.                       Den som tror att saker kommer lösa sig skylls ofta för att vara naiv. Och ja, att hoppas kan vara naivt. Ibland finns ingen grund för att känna hopp och att ändå göra det kan bli ett hinder från att se verkligheten som den faktiskt är och anpassa sig till den. Att hoppas kan också vara att vända sig bort och tro att allt kommer lösa sig utan mig. Ny teknik kommer fixa klimatet, jag behöver inte göra något. Någon annan, eller kanske en gudomlig makt, ordnar det. Ett sådant hopp kan lätt slå över i bittra anklagelser mot staten, mot politikerna, mot makten: varför gör de ingenting! Men politiskt valda makthavare har inte större svängrum än vad opinionen tillåter dem, om de vill sitta kvar efter nästa val. Därför måste vi alla visa vad det är vi hoppas på, och det gör vi kanske allra bäst genom våra egna livsval och handlingar. Personligen betraktar jag det till exempel som naivt att hoppas på en kraftig flygskatt om inte många av oss först gjort tydligt att det är något vi kommer stödja. Att välja att sluta flyga, att minska sin konsumtion, manifestera mot krig eller lägga fritid på att hjälpa nyanlända är att uttrycka en sorts hopp, som också blir en politisk vilja, om vi vågar prata om våra val och varför vi gör dem. Hoppet blir då personligt, inte abstrakt. Det vill säga: jag hoppas att mina val och mina handlingar kommer påverka andra, och att vi tillsammans blir många. Jag hoppas att vi kan göra världen bättre. Eva-Lotta Hultén, journalist och författare   Litteratur Rebecca Solnit: Hopp. Översättning Helena Hansson. Ordfront, 2017. Jens Ergon: Omställningen  tio år som kommer att förändra världen. Leopard förlag, 2016.

Avsnitt 3Här nedan kommer lite länkar till vad jag pratar om, och under det ser ni hela min textFörlossningsdepression - min fru led av detta under inspelningen... nu mår hon som tur är mycket bättre!Call Sheet - mycket viktigt!Vodoofilm inspelningsmallNågra av mina scheman:- Keramisk center- Gunillas LGH- Exxet InspelningenHej igen! Välkomen tillbaka till säsong 2 sporremarkpoddarenfilm. I dessa 5 avsnitt kommer jag att berätta om hur jag kände och tänkte innan och under inspelningen av min första långfilm Att bränna ett liv. Förhoppningsvis kan du lära dig några knep som jag fick rätt, och vilka tabbar du kan undvika som jag fick fel. Så kan du göra din egna film, mycket bättre än min, och slippa upprepa alla misstag jag gjort! För att visa så mycket som möjligt lägger jag oxå upp texter, budgetar m.m. som jag pratar om i avsnitten på min hemsida sporremarkpoddarnefilm.com I detta avsnittet berättar jag om den enda gången jag höll tiden i mitt liv, en bebis på set & en utelåst skådis. Men om du vill ha lite mer live känsla från inspelningen så får du sätta på asvnitt 5 och lyssna på röstmemon! Det är… ja… du får höra själv! “Pappa inte jobba…” det var meningen jag fick höra varje dag från mina pojkar under inspelningen. Det var en intensiv period. Min fru hade förlossningsdepression, vi blev uppsagda från vårt hus och på första inspelningsdagen åkte min äldsta pojke till sjukhuset. Eftersom min fru, från USA, inte hade svenskt körkort tog de bussen in till akuten och kolla honom, det visa sig att det inte var något allvarligt, men det la en ganska stabil grund för dåligt samvete det kommande veckorna. Något som skapade en hel del stress för mig. Och appropå stress… ja… det måste du hantera på ditt sätt. Du vet bäst själv vad som får dig att bli stressad och hur du undviker det. För mig är det konflikter. Om det blir en konflikt mår jag skitdåligt och det går ut över allting. Om jag får dåligt samvete över något jag sagt eller gjort så kommer det ligga i min mage hela dagen, om inte längre. Som tur var hade vi bara en gång som en stor konflikt uppstod. En av skådisarna blev utelåsta till inspelningsplatsen och hade inte med sin mobil, kallt och jävligt var det att stå där ute och vänta på att ingen kom och lägg till då all stress och trötthet efter 10 dagars intensiva inspelningar. Ja, det sa poff bara så explodera skådisen. Men, det gick faktiskt snabbt över och, vi var back to normal igen redan på eftermiddagen.Men om man inte hanterar det direkt blir det snabbt en nedåtspiral. Det är superviktigt, jag repeterar, SUPER viktigt att du har ditt skit tillsammans för att använda ett amerikanskt uttryck. Du måste vara stöttepelaren och glädjespridaren och förtroendeingivande och schemahållaren.Du får INTE förlita dig på att någon annan ska göra dessa saker.  Om du nu varit så korkad och kommit ända hit, du har haft en miljon chanser att skita i den här inspelningen, men du har kört på.Du har fått en idé, skrivit ditt manus, hittat folk, hittat platser, lagat mat… då är det inte läge att börja ångra sig. Nu löper du hela lina ut. Eftersom jag spelade in utan pengar, obs fick 10 000 sponsrat av Höganäs kommun, så det är inte helt sant. Men, rättare sagt när man spelar in och inte kan erbjuda lön, så måste man hitta andra sätt att hålla sitt team glada och ha energi. Det enklaste sättet; mat. Lyckligtvis lyckades vi landa spons från Tokio Sushi i Höganäs så vi fick helt otrolig mat många dagar! Andra dagar lagade jag eller min fru mat till gänget. Vi fick även spons på fika och frukt av ICA kvantum. Så jäkla nice. A och O, eller K och K, är kaffe och kaka. Om det inte finns kaffe kan jag utan tvekan säga att det inte blir någon film. Personligen tog jag med min egna kaffekokare varje jävla dag och det första jag gjorde när vi kom till set var att hitta ström och plugga in kaffe. Upp med gifflar och salta pinnar. Dessa är pelarna en filmproduktion står på.  OK, men vi bakar ett steg till inspelningsschemat - jag hade jäkligt mycket pussel fram och tillbaka. Både med inspelningsplatser som ändrade datum och skådisar som glömt bort att de jobba eller blev sjuka.Men om det är en sak jag är nöjd över, som jag skapat själv, så är det fanimej inspelningschemat. Alla i min närhet vet att jag är en magisk tidsoptimist, att jag tror man ska hinna med en jävla massa mer än vad man kan - och jag håller absolut med. Men i detta fallet, kanske detta unika fallet, så spika jag fanimej inspelningschemat nästan ett halvår innan, och vi höll den! Helt galet. Jag lägger upp den så ni kan se på sidan. Ok, så nu var jag redo. Enligt tid och plats kom de utvalda människorna enligt mitt perfekta inspelningsschema. Kaffet var klart och toaletterna var hittade. Det var bara att klicka på rek, göra den perfekta tagningen och gå hem.Nä, så klart är det alltid något som går fel, det regnar eller batterierna tar slut. Var alltid redo för dessa saker och tänk långt i förväg på ALLT som kan gå fel, vad gör du om X blir sjuk, vad gör du om Y inte vill att ni ska spela in där längre, vad händer om en fläkt börjar brumma m.m.Som jag snacka om i förra avsnittet så förlitar jag mig en del på universum, och i gengäld förlitade sig universum på mig. Vi hade klockrent väder och alla de där småproblemen som kunde börjat radas upp bara försvann. Det var bara en dag jag ställde in inspelning pga väder, och det ångrar jag. Jag skulle ha väntat en 30 min till får då klarnade molnen upp. Istället blev det ett jäkla massa roddande med scheman för en liten sak som kunde varit så enkel om inte jag känt mig stressad. Ok, så på vår inspelning var det ju väldigt mycket rum för improvisation. Jag lät skådisarna gå genom scenen själva utan att ge dem så mycket instruktioner. Sedan gick jag in och ändra, la till eller tog bort när vi kommit in i det lite. Detta tar så klart lite längre tid, men det funkade för oss. Detta satte oxå ganska mycket press på skådisarna vilket jag tycker är bra för då håller dem i gamet och de får en större ägandeskap i hela processen. Du kan lägga upp inspelningen som du vill, det finns hur mycket som helst på nätet så där kommer jag inte ge massa tips, börja med en wide eller börja med close eller en wild. Ja, det får du hitta själv. Men jag måste säga, ta alltid några närbilder eller cutaways alltid, alltid. Det bästa är ju så klart oxå om du gjort ett bildschema, då kommer du spara tid och behålla din vision. men viktigt här är att vara öppen för nya impulser och tankar. Du ska var helt förberedd, men du ska oxå vara beredd att slänga all den planering så fort det kommer ett bättre alternativ. Det bästa alternativet måste alltid vinna, oavsett hur mycket jobb som lagts ner. Lyssna på Nils Cronés avsnitt nummer 16 i säsong 1 och bli inspirerad! Jag ville sjukt gärna göra en tyst tagning som Sergei prata om i sin intervju, avsnitt 6, men det blev tyvärr aldrig tid för detta. Men om du gör det kan du väll skriva till mig och berätta hur det gick? Sen på set så är egentligen huvudfokus för dig som regissör att alla ska ha det bra. Att alla känner sig taggade, och ditt job är att få ut den bästa versionen av sig själva framför kameran.Ett mini tips för att göra detta är att skicka BRA jobbat sms till folk på kvällen. En sån liten sak kan göra mycket. så fundera lite själv på andra saker som passar för just dig och ditt team. Jag får inte glömma en sak, en liten sak.. som var... en stor, eller liten, sak.Vi spelade in hela långfilmen. Med. En. 4 månaders bebis i crewet! Crewet, som jag sagt, var minimalt. Vilket ledde till att en av oss alltid fick hålla Bulten, som han kallas. Det är Lottens son, hon som spelar Anna-Lisa, och hon var ju framför kameran hela tiden. Så antingen fick Ak, eller Viktor hålla honom medans de fixade ljudet. Eller så fick jag hålla honom samtidigt som jag regisserade och filmade… helt galet. Men ytterligare en sak som gjorde inspelningen super minnesvärd! Det måste vara on the record att Bulten är den softaste bebisen i hela världen!! Han kommer nå långt! och sen… datadadadada daaaaaa!!! Jag klara det, VI klara det! DU klara det! Fy fan va bra jobbat!!! Inspelningen blev klar, du har fantiserat ihop ett stort jävla berg, skapat det här berget, och nu har du KLÄTTRAT berget! Helt jävla underbart. Kom det någon och applådera? Fick jag blommor? Någon som gav mig en guldman eller bronsinsekt? Nä… konstigt… nu var jag ju klar.näääää….. just det …. fan…skiten ska klippas. Så här känner jag efter varje inspelning. Jag tror att jag är klar, att jag är hemma och nu kan jag bara börja flyga till filmfestivaler. men det är ju nu det riktiga jobbet börjar.pust och stön. Nu börjar allvaret - som min gymnasielärare skrev på banderollen vid studenten. Efter inspelningen förtjänar man en lite paus tycker jag. Det har varit en jävla pärs det här och man måste luta sig tillbaka och andas. Tyvärr har vi ofta inte den lyxen. Själv var det rätt in och jobba igen, jag hade tagit ledigt 10 dagar så kassan var ju inte så fet. och jag ville ta igen tid med min familj som gått till inspelningen. Det hela ledde till att jag inte kom igång med klippningen förrän en månad senare. Och jag är i skrivande stund fortfarande inte klar med grovklippet, och nu har det gått 6 månader! Det är lätt att det rinner ut i sanden och det får det absolut inte göra. Efter allt slit är det så klart värt att slutföra projektet.  mer om post i säsong 3 Så för att sammanfatta mina tips från detta avsnitt:  1: Allting tar längre tid - lägg in en timme för lunch i schemat och räkna med att ni inte kommer hinna. lägg oxå in pauser.  2: Starta tidigt och kom dit med teknikcrewet i god tid så ni inte behöver rodda medans skådisarna är där. 3: Planera enligt människor - jag blir sjukt stressad när det är folk som bara sitter och väntar och det är inte respektfullt av deras tid. Ibland blir det ju så klart så - men undvik det så mycket du kan!  4: Gör matschema - antingen om du lagar mat själv, vilket kan vara ganska uppskattat nångång, eller om du köper det, vilket förmodligen är mest uppskattat av alla, så tänk på vad som är bra för magen - inte ärtsoppa varje dag till exemplen och inte heller pizza - ”the spinning wheels of death” - detta leder till matkoma som sjunker hela gänget i timmar. Med risk för att verka hurtig så rekommenderar jag faktiskt nyttig och fräsch mat - typ sallader och soppor - fyll sedan på med bröd och en jääääävla massa snacks + frukt! 5: DU är den alla tittar på - du kan ha all mindervärdeskomplex i världen - men under inspelningen måste du styra skutan. Detta är superviktigt. Om du börjar slappa eller vara på dåligt humör sprider det sig som löpeld. Du måste hålla moral och humör uppe! Ha dit skit tillsammans som jänkarna säger. 6: Skicka BRA jobbat sms till folk på kvällen - eller din motsvarighet av detta Mer om själva inspelningen får ni i sista avsnitt som är mina röstmemon jag gjorde under inspelningen … kan bli… intressant! Glöm inte att sprida och dela podden till dom du tror kan ha nytta av den. Hela ideén är att vi ska hjälpa varandra! Ok, tack för denna lilla tid!Och om inget annat så hörs vi av i säsong 3!

Hur ser julborden ut på restaurang? Har det skett några förändringar de senaste åren? Och vad menar man med orden som står i nästan alla annonser: traditionellt julbord? Patrik Sewerin på Gunnebo slott i Mölndal har bestämt sig för att inte servera julbord. Istället blir det en femrätters julmiddag. Med massor med grönt! Man ger sig ut på hal is om man ska göra ett riktigt julbord, säger Patrik. Folk har så bestämda uppfattningar om hur det ska smaka och vad som ska vara med. För mig är sillen absolut viktigast, säger Ulf Wagner på Sjömagasinet i Göteborg. Men prinskorv gillar jag inte. Personligen har jag svårt för sill, säger Krister Dahl på Gothia Towers i Göteborg. Det är nåt med konsistensen. Är det någon som kräver grisfötter och tunga på dagens julbord? Och hur står sig syltan egentligen? Och är inte lutfisken på väg bort? Hur har julborden på restaurang förändrats? Och hur mycket grönt har lyckats ta sig in? Och vilken rätt är kockarna fullkomligt ense om är den allra godaste?

Ett år fullspäckat av granskningar och nyhetsdokumentärer. Idag ska vi återvända till några av våra tidigare granskningar och se vad som har hänt sen sist? Made in IndiaI september granskade Kaliber i två program svenska ridsportföretag och kunde visa att tillverkningen av deras ridutrustning som träns, grimmor och hästtäcken tillverkades under dåliga arbetsförhållanden i Kanpur.Made in India: om ridsportens smutsiga baksida, del 1Made in India: om ridsportens smutsiga baksida, del 2Kanpur är den största staden i delstaten Uttar Pradesh i norra Indien. En industristad vid floden Ganges med växande befolkning och stora miljöproblem. Det är här som merparten av de hästsportartiklar, som säljs på den svenska marknaden, tillverkas.Det är 45 grader varmt när vi visas runt i de dåligt ventilerade fabrikerna och garverierna. Vikram, som jobbar i ett garveri, berättar att han får andningsproblem av sitt jobb.Överallt i lokalerna är det smutsigt och blött på golvet av de olika kemikaliebaden. Här pågår mässingsplätering, förnickling och förkromning. Det står tomma dunkar med symbolen brandfarligt på i travar i lokalerna. Det luktar starkt av kemikalier, men ingen av de som jobbar där har någon form av skyddskläder på sig. De doppar spännen i baden med sina bara händer.Jag får problem med andningen av jobbet, huden kliar på grund av alla kemikalier och en stor del av min lön går till att köpa mediciner. (Asad, arbetare)På plats i Kanpur besökte vi nio fabriker som producerar åt Hööks hästsport, Granngården, Gekås i Ullared, Globus eller Biltema - och andra europeiska märken som säljs hos kedjorna i Sverige.Inte på någon av fabrikerna eller garverierna såg vi arbetare med skyddsutrustning, trots att de jobbar med farliga kemikalier. Alla fabriker hade brännbart material som tygmassor, skräp och kartonger liggandes i lokalerna. Vi såg också tomma och fulla behållare med brandfarliga ämnen som förvarades oskyddat i fabrikerna. Det är inte är ovanligt med bränder i fabriker i Kanpur. Men vad vi kunde se saknade de fabriker vi besökte brandvarnare och uppmärkta nödutgångar. I den fabrik som hade skyltad nödutgång var den blockerad av kartonger.Vi pratade också med arbetare som vittnade om att de blir sjuka av sina jobb. Även miljöorganisationer och läkare i Indien bekräftade bristerna i fabrikerna.Det är kemikalierna och ångorna i garverierna som gör det lätt för arbetarna att få "dry eye". Det finns olika stadier av sjukdomen, som också kan bli så allvarlig att man blir blind. (Professor R.C. Gupta)Men problemen som finns kopplade till läderindustrin i Kanpur stannar inte där. Kemikalierna och tungmetallerna som används för att tillverka läder påverkar så många fler än bara de som jobbar i fabrikerna. Det drabbar också de som lever i och omkring staden. Och de här miljöproblemen har varit kända i årtionden.Det är som om folk drabbas av spetälska.(Sushmita Sengupta)Sushmita Sengupta har varit i Kanpur och gjort research om föroreningarna där. Hon berättar att någonting som kan liknas vid spetälska drabbar bönderna som arbetar med händerna bland grödorna. Mixen av kemikalier och tungmetaller som finns i vattnet gör att skinn och muskler fräts sönder.Det finns flera hundra garverier i Kanpur. De flesta ligger vid den heliga floden Gagnes som rinner genom stan.I garvningsprocessen kan uppemot 130 olika kemikalier och tungmetaller användas, som krom, ammoniak, svavelsyra och salt. Företagen i granskningen medgav att de hade dålig koll på arbetsmiljön, förhållandena i de fabriker de köper hästutrustning från och den miljöförstöring som tillverkningen är upphov till. De levde helt enkelt inte upp till sina uppförandekoder.Hade det här uppdagats i Sverige hade det varit stopp direkt på flera av de här arbetsmomenten. (Håkan Olsson, chef på Arbetsmiljöverkets inspektionsavdelning)Så vad har hänt efter vår granskning? Innan vi pratar med företagen ska vi återvända en sista gång till Mohammad och de andra arbetarna i Kanpur. Vi frågar Mohammad hur det kommer sig att han vill och vågar berätta om förhållandena i garverierna? För att jag hoppas att ni kan göra något bra för oss. Jag är fattig, men jag vill ha ett bra jobb, svarar Mohammad.Företagen synar sina fabrikerMalin Helde är VD och inköpsansvarig på varuhuset Gekås. De säljer häst och ryttarprodukter för 75 miljoner varje år och är ett av företagen i granskningen som efter programmen beslutade sig för att ta reda på mer om förhållandena i ridsportsfabrikerna i Indien. Vi var tre personer som åkte till Kanpur i slutet av september för att få en bra överblick av läget. Då var vi på så många fabriker vi hann med och både gjorde egna visuella inspektioner och diskuterade med fabrikerna. Vi hade också externa inspektioner, alltså indiska personer som jobbar med uppförandekoder hela tiden, så att vi fick en djupgående inspektion. Hur var det då? Ja, det var blandat. Vi hade några fabriker som såg jättefina ut, vi hade några fabriker som var mycket att göra med, skulle jag säga, men med fabriksägare som var väldigt samarbetsvilliga. Några av dem kunde väldigt lite om området kunde vi konstatera. Så det handlade mycket om diskussioner om hur vi skulle tillsammans hjälpas åt för att få en bättre situation. Och så hade vi ett par fabriker som vi inte tyckte var tillräckligt bra och som vi kommer att avsluta med. Och då var det dels för att det inte såg bra ut, dels för att fabriksägarna inte hade en attityd som gör att vi ser att det går att utveckla. De var inte positivt inställda till att förbättra.Även Biltema och Hööks hästsport har efter vår granskning gjort inspektioner av fabrikerna i Kanpur. I Biltemas fall ledde det till att dom avslutade sina inköp av läderprodukter därifrån.När vi kontaktar Biltema vill de fortfarande inte vara med på en bandad intervju, men skriver att skälet är man gjort bedömningen att man inte kan säkra hela kedjan från slakteri till sömnad, utifrån sin uppförandekod och i avseendet djurvälfärd.På frågan om var deras läderprodukter ska tillverkas istället svarar Biltema att det i dagsläget är oklart om produkterna kommer att ersättas och att det beror på om de kan hitta en samarbetspartner som kan garantera en hållbar leverantörskedja.Hööks VD Joachim Höök säger till Kaliber att han och företagets inköpschef har besökt Kanpur efter vår granskning. Där träffade de fabrikörer för att diskutera hållbarhetsfrågor. Han säger också att företaget nu arbetar på ett program för att kunna göra oberoende kontroller.Vi granskade ett grossistföretag, Globus. De säger att de i fortsättningen bara kommer köpa produkter från leverantörer som jobbar aktivt med arbetsvillkoren i sina fabriker och som köper från bra garverier. Globus har också börjat ange ursprungsland och hur lädret är garvat i marknadsföringen av sina träns.Det femte företaget i vår granskning, Granngården, köper hästsportsprodukter via svenska och andra europeiska grossister. Efter granskningen tog de kontakt med grossisterna för att säkerställa att fabrikerna de anlitar följer företagets uppförandekod.Det här ledde till att vissa artiklar plockades ut ur Granngårdens sortiment, berättar VD Per Sigvardsson. Vi blev uppmärksammade av ert reportage i Kaliber om förhållanden på en specifik fabrik. Vi tog upp det direkt med vår leverantör. Och de i sin tur har besökt fabriken. Det är fyra produkter i vårt sortiment och de produkterna har vi plockat bort ur sortimentet fram tills dess att vi kan med säkerhet veta att produktionen går till på ett korrekt sätt.Men det finns svårigheter med att tillverka i och köpa från Kanpur, säger Gekås VD Malin Helde. Till exempel är det svårt att bedöma hur miljövänliga garverierna är, och att styra vilket garveri tillverkarna ska köpa lädret från. Gekås handlingsplan innebär en granskning av garverierna och regelbundna besök i Indien. Men att sluta köpa helt från Kanpur tänker Gekås inte göra säger hon. Nej, vi har diskuterat det också, självklart, det får man göra i en sådan här situation. Men jag ser ju att vi har större möjligheter att påverka om vi fortsätter jobba i området. Och det finns stor förbättringspotential. Att vi kommer och börjar prata om de här frågorna och ställer krav, det tror jag ju faktiskt kan leda till ökad medvetenhet i området. Och det tror jag ju är jätteviktigt.Reporter Veronika KarlssonReporter Matilda Eriksson-Rehnberg"Personligen tycker jag att det är fult"I oktober 2014 kunde Kaliber visa hur barn lockas till dyra köp inne i dataspelet Minecraft. Ett av världens största dataspel.  Privatpersoner som driver egna Minecraft-servrar, det vill säga egna spelvärldar, kan tjäna stora pengar på att sälja extrasaker inne i spelet till andra spelare.Hela reportaget: Fulspel i dataspelsbranschen?Vi kunde visa att många av de som handlar på svenska servrar är barn, mellan 8 och 13 år gamla, och att det inne i spelet ofta riktas direkta köpuppmaningar till barn, något som varken är tillåtet enligt svenska eller europeiska reklamregler. Då, i oktober, ville inte Mojang ställa upp på någon intervju om köp- pch säljverksamheten i sitt spel. De uppdaterade sina regler om vad som gäller för de här privata serverägarna, vilket av många tolkades som att det nu skulle bli hårdare tag mot försäljningen i spelet. Men när Kaliber nu får en intervju med Mojangs chefsutvecklare Jens Bergensten är budskapet ett annat. Vi anser ju att det är ok att även leva på att driva en Minecraftserver. Och vilket ansvar har ni på Mojang för att det säljs till minderåriga på de här servrarna? Ja, det är väl en tolkningsfråga antar jag. Vi tycker också att det är fel och det finns ju lagstiftning för sådant där, hur man får göra reklam till minderåriga och liknande. Då är ju frågan om det är Mojangs ansvar att se till att folk följer lagen? Det är inte jag så säker på. Samtidigt är det ju ni som har öppnat upp för att privata serverägare i ert spel kan ta betalt, så finns det inte en ansvarskurva här ändå? Nej, men jag förstår inte hur man kan se det på det sättet. Jag tycker ändå att det är den som faktiskt driver den här servern, att det är deras ansvar att se till att det de säljer är etiskt. Hur ser du på att det riktas direkta köpuppmaningar i spelet som ändå riktar sig till barn på de här servrarna? Personligen så tycker jag att det är fult. Och jag försöker ju när jag pratar med folk, utbilda dem i att man kan spela på servrar som inte gör så. Hittills har ni ju inte stängt ner någon server för att de inte följer era regler kan det komma att bli så i framtiden? Vi försöker ju driva en dialog med servrarna först. Vi försöker få dem att ändra sig om vi tycker att de inte följer reglerna. Men om de inte ändrar sig då är det klart att då får vi ju försöka, med de medel som vi har, stänga ner en server, säger Jens Bergensten, chefsutvecklare på Mojang som skapat dataspelet Minecraft.Reporter Mikael SjödellKarl Johans testamenteKommer ni ihåg Karl Johan Johansson och hans testamente?Karl Johan dog 1993 utan familj och testamenterade sina pengar till fattiga i bygden genom en stiftelse i sitt namn. Men Karl Johans yttersta önskan uppfylldes aldrig. Det ringde lyssnaren Berit om, som bodde granne med Karl Johan när hon var barn. Den 8 mars sände Kaliber programmet "Den sista viljan" om det bortglömda testamentet. Frågan är vad som hänt sen dess?Mina resterande tillgångar i form av bankmedel och premieobligationer skall efter min död förvandlas till en stiftelse, för behövande, mindre bemedlade och studerande. (Ur Karl Johans testamente)Karl Johan hade inga arvingar och då är det Allmänna arvsfonden som är den rättmätiga arvingen, men det går alltså att skriva testamente. Av de 1 800 som dör utan arvingar varje år skriver också 1 200 testamente, precis som Karl Johan Johansson.Berit bodde inte längre kvar, men testamentet satte sig i minnet och flera år senare undrade hon vad som hade hänt med hans vilja. Berits bror bodde däremot kvar i området. Ja, jag var ju med min bror och då blir det ju att man pratar. Ingen visste om det hade delats ut några pengar.Karl Johan skriver i sitt testamente att de som ska få pengar från stiftelsen ska vara skrivna i Bitterna pastorat. Ansvaret för stiftelsen delar han upp. Kyrkorådet i Bitterna ska se till att det blir en styrelse som ansvarar för utdelningen. Den lokala banken, Skaraborgs läns sparbank, ska förvalta pengarna och verkställa testamentet. Det är också banktjänstemän som bevittnar testamentet. Det finns ingen skyldighet att ta emot ett arv, men både kyrkan och banken meddelar att de är villiga att göra som testamentet säger.Men mer än 20 år senare frågar Berit runt för att få reda på vad som har hänt med pengarna Jag tyckte ju att det var förfärligt att hans vilja då, att ingen hade gjort någonting åt det, säger Berit.22 år har gått och Karl Johan, som levde fattigt och sparsamt hela sitt liv, verkar inte ha fått sin yttersta vilja uppfylld. Ingen har fått ta del av de hopsparade nästan 270 000 kronor han lämnade efter sig. Det har väl naturligtvis funnits sådana som har kunnat få de här pengarna. En ungdom som går på gymnasiet som kanske får 10 000, det är ju mycket för en sån som har det knapert. Så då tänkte jag att är fel att ingenting görs, säger Berit.Ett namn som återkommer i mötesprotokollen under åren är Inger Gustafsson. Hon är idag vice ordförande i församlingsrådet i Vedum. Jag träffar henne och ordföranden i rådet Stig Johansson på församlingshemmet i Vedum. Inger känner väl till Karl Johan Johansson och hon var med på det allra första mötet där Karl Johans testamente togs upp. Ja, det var väl väldigt bra att det är någon som vill donera pengar till ett sådant ändamål så att ungdomar kan söka. Men sedan var det ju inte så lätt att dela ut och så när man läste testamentet, säger Inger Gustafsson.Stig är alltså den som är ordförande sedan några år tillbaka. Jag tror inte att det är någon som inte haft avsikt eller viljan att det ska lösas. Men det har inte varit högsta prioritet någon gång och så är det massa omständigheter hela tiden, säger Stig Johansson.Men efter Kalibers granskning blev det fart på församlingsrådet. Det bildades en stiftelse för att dela ut pengar. Stig Johansson blev ordförande och han berättar nu att de i en lokaltidning i augusti annonserade efter sökande. Och vi fick två sökande och de fick alltså 5 000 kronor var. Vad är det för personer som fått pengar? De studerar på högskolan båda två, men de bor fortfarande kvar i församlingen. En studerar i Göteborg och en i Uppsala, säger Stig Johansson.Enligt Karl Johan Johanssons vilja och testamente är det alltså personer som bor i nuvarande Vedums församling och studerar som ska få ta del av avkastningen av hans pengar. Ordföranden i stiftelsen, Stig Johansson, berättar att de i styrelsen nu ska diskutera om de ska försöka få till en så kallad permutation, en förändring, för att det ska bli lättare att betala ut pengar. De vill kunna dela ut till personer som är födda i församlingen, men nu bor på en annan ort när de studerar. Och de vill också kunna dela ut pengar från själva kapitalet, alltså inte bara från avkastningen. Trots att det tagit väldigt lång tid att dela ut de första pengarna är Stig Johansson nu nöjd. Det är jättetrevligt. Och jag hoppas verkligen att det fortfarande finns människor i livet som vet vem Karl Johan Johansson var. Då är det ju jättetrevligt att det här kommer igång och kan gå enligt hans vilja, avslutar Stig Johansson.Hela reportaget: Den sista viljanReporter Jonna Burén Reporter Annika H ErikssonHårdare kontroller av trafikskollärareVem stoppar sexualbrottsdömda trafiklärare? Det frågade vi oss tidigare i höstas när vi granskade den myndighet som ska kontrollera det här. Vi upptäckte att Transportstyrelsen saknade kontroll och att dömda lärare i vissa fall kunde arbeta kvar trots att de tafsat eller till och med försökt köpa sex av sina elever. Och efter vår granskning kräver branschen ändring.Hela reportaget: Vem stoppar sexualbrottsdömda trafiklärare?Ett av de fall Kaliber granskade gällde en trafiklärare som i bilen började smeka sin kvinnliga elev på låret. Han bad henne så småningom att stanna bilen och byta plats med honom. Medan han sedan körde började han tafsa allt grövre och la till slut handen mot hennes kön utanpå byxorna och sa: "Vet du hur skönt det skulle vara att stoppa in ett finger?"Kvinnan berättade senare i förhör att hon suttit paralyserad av skräck och inte förmått protestera när mannen sen stoppade handen innanför hennes trosor och gjorde det han sagt att han ville. Kvinnan mådde efter händelsen psykiskt mycket dålig och det tog ett år innan hon orkade anmäla mannen, som då erkände. Men trots det kunde han fortsätta jobba som trafiklärare i över ett år innan Transportstyrelsen återkallade hans behörighet.Kalibers granskning visade att det finns flera fall där trafiklärare som dömts för sexbrott eller allvarliga trafikbrott kunnat jobba kvar. Ett exempel gäller Anna, som egentligen heter något annat. Hennes trafiklärare dömdes för ofredande efter att ha tafsat henne på rumpan och försökt pussa henne. En händelse som fått stora konsekvenser för Anna. Det har väl inte påverkat mig så jättebra. Jag har fortfarande inget körkort, jag vågade inte sätta mig i den sitsen. Jag är rädd för att möta honom, berättar hon.Hur kommer det sig då att Transportstyrelsen, som alltså är den myndighet som ansvarar för lämplighetsprövningen av trafiklärare, inte stänger av trafiklärare som dömts för brott som gör dem olämpliga för sitt jobb? En anledning visar sig vara att myndigheten inte per automatik får information från rättsväsendet när en trafiklärare döms. Stig Brahn är enhetschef på Transportstyrelsen. Vi har egentligen inte system som underlättar den här typen av kontroll heller. Utan ska vi göra det, vilket vi alltså inte gör regelmässigt, då måste vi göra det manuellt. Och det ingår inte som en ordinarie del i tillsynen, säger han.Kalibers granskning har lett till att Sveriges trafikskolors riksförbund, STR, nu har krävt bättre kontroll av landets trafiklärare. Förbundet har skickat en skrivelse till näringsdepartementet, där man pekar på behovet av lagändringar. Bland annat vill STR att Transportstyrelsen per automatik ska få information om när en trafiklärare döms i domstol och att det ska införas krav på att trafiklärare ska visa upp utdrag ur brottsregistret innan anställning på en trafikskola. Berit Johansson är ordförande för STR. För det första ger vår skrivelse ett signalvärde utåt att vi tar allvarligt på de här frågorna. Men det måste också finnas en lagstiftning som stöttar upp detta, så att man tidigare kan upptäcka och förhindra att något olämpligt sker eller att någon som är olämplig för det här yrket kommer in i det, säger Berit Johansson.Också Transportstyrelsen har agerat efter Kalibers granskning. Myndigheten har satt igång ett arbete med att se över om kontrollen av trafiklärare kan förbättras redan med befintlig lagstiftning. Bland annat undersöker Transportstyrelsen nu om det är juridiskt möjligt att samköra myndighetens register över behöriga trafiklärare, med brottmålsdomar som en annan avdelning på myndigheten med automatik får information om. Det har vi just nu jurister som undersöker och där har jag inte svaret på frågan än, säger Stig Brahn, enhetschef på Transportstyrelsen.Reporter Joel WendleInget åtal för tvångsinjektioner på utvisningsresorHösten 2014 sände Kaliber en prisbelönt granskning av Kriminalvårdens utvisningsresor. Vi kunde bland annat visa att det ombord på de flygplan med tvångsutvisade personer vid flera tillfällen förekom att de utvisade injicerades med lugnande medel när de uppgavs vara stökiga, aggressiva och svåra att hantera. Lyxresor och tvångsinjektioner: del 1 Lyxresor och tvångsinjektioner: del 2 Tvångsinjektioner får bara ges om man står under tvångsvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård. Och i de här fallen handlade det inte om det.Kriminalvården polisanmälde och en förundersökning startades. Dessutom anmäldes tvångsinjektionerna till IVO, Inspektionen för vård och omsorg. IVO bestämde sig för att åtalsanmäla två personer, en sjuksköterska och en läkare, just för att de misstänkte att det var fel att ge dessa sprutor.Strax innan jul kom beskedet från åklagare: förundersökningen läggs ned för att brott inte kan styrkas.Amanda blev bältad 44 gånger på tre månader - nu granskas vårdenI november granskade Kaliber i en serie reportage hur tvångsmetoder används inom barn- och ungdomspsykvården. En serie som har fått många lyssnare att reagera. Vi granskade barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Stockholm och kunde berätta hur personal vittnade om hur patienter spänts fast som straff. Vi kunde berätta om Amanda som blev bältad på BUP-kliniken i Stockholm 44 gånger på bara tre och en halv månader. Vi visade också att barn och unga allt oftare behandlas med tunga mediciner och att det skrivs ut mer neuroleptika än någonsin på BUP. Men de starka medicinerna har allvarliga biverkningar. I 15-åriga Claudio's journal kunde vi läsa hur han blev sämre och sämre av medicinerna han fick och hur han till slut var nära att dö på grund av biverkningarna under tiden han vårdades.De här två fallen och statistiken som Kaliber kunde visa väckte starka reaktioner. En av de som reagerade var Jessica Ericsson från Liberalerna som är ordförande i Folkhälso- och Psykiatriberedningen inom Stockholms läns landsting. Med anledning av programmet i måndags om en kille som hade fått väldigt tung medicinering på ett sätt som lät förskräckligt, helt enkelt, så har jag pratat med förvaltningen igår om att vi behöver ha en medicinsk revision här där man går igenom journalerna, för att se att man faktiskt kikar över hur det ser ut. Använder man rätt mediciner vid rätt tillfälle? Hur sker uppföljningen? För det som beskrevs kring den killen, sådant ska inte förkomma. Och det är jättebra att han har gjort en IVO-anmälan, säger Jessica Ericsson från Liberalerna.Kliniken ska nu genomgå en internrevision.Barnpsykiatrin, del 1: Bältningarna på BUPBarnpsykiatrin, del 2: De medicinerade barnenBarnpsykiatrin, del 3: Hade det kunnat undvikas? Reporter Mikael FunkeNytt stängsel på Kville bangårdStrax före nyår 2014 dog 20-årige Robin Lodalen när han fick 15 000 volt genom kroppen när han klättrade upp på en järnvägsvagn på Kville bangård i Göteborg. Området saknade stängsel, trots att en annan dödolycka inträffat tio år tidigare och trots att Trafikverket sagt att området var stängslat.Nu ett år efter att Robin dog är ett stängsel på plats.Hela reportaget: Spår som dödarI April träffade Kaliber Robins kompis som vi valt att kalla för Johan. Vi går samma väg som han och Robin gick den där kvällen i december. Och då gick vi mot den här bron då som är lite längre bort.De ska till en datorbutik och skulle gena över Kville bangård. Men halvvägs in på bangården klättrade Robin upp på en godsvagn som hade en stege. Så han frågar om jag kan ta en bild på honom. Och då ställer jag ner mina kassar och väska och tar upp min mobil. Samtidigt då så har han klättrat upp på en vagn som står där och det såg inte jag. Så när jag är vänd mot skogen, så hör jag ett pang liksom och hela skogen lyser upp. Så kollar jag bak och då ligger han där på vagnen. Utslagen liksom, berättar Johan.Kaliber visade att också en annan ung man dog på samma sätt och på samma plats år 2005. Efter den dödsolyckan konstaterade Elsäkerhetsverket och dåvarande Banverket, numera Trafikverket, i varsin rapport att det saknades stängsel på en några hundra meter lång sträcka norr om bangården.Men trots att Trafikverket efter Robins död i flera intervjuer sa att de här bristerna i säkerheten hade återgärdats efter den första dödsolyckan, kunde Kaliber visa att något stängsel aldrig kommit på plats. Det var lika lätt för Robin och hans kompis att ta sig in på området som det hade varit 2005.Men så i höstas började Trafikverket stängsla in hela Kville bangård. Så här sade Christer Ahlin, enhetschef Järnvägen på Trafikverkets Västra distrikt i SVT Nyheter Väst den 2 december. Vi håller på att bygga just nu. Och vi har inte riktigt hela biten framme, men nästan. Men då har det ändå gått ett år sedan den senaste olyckan? Ja Varför har det tagit så lång tid? Vi har till och med flyttat fram den här åtgärden så att det skall ske snabbare än det var planerat. Så ligger det till, säger Christer Ahlin, enhetschef på Trafikverkets Västra distrikt i SVT Väst.Reporter Sofia Boo Reporter Annika H ErikssonNu tar Kaliber uppehåll några veckor för att ge plats åt serien Matens Pris, men vi är tillbaka med nya granskningar den 15 februari.Under tiden finns alla våra tidigare granskningar att lyssna på här

Shoo! Avsnitt 98! Vi snackar skitmycket om data. Dvs den information vi alla frivilligt har gått med på att delge till företag så att de kan lära känna oss bättre än vi känner oss själva, så att de sedan kan sälja riktade annonser rakt in i våra Instagram-flöden. Personligen är jag (hugo) besviken på samtiden eftersom jag tycker företagen är för dåliga på att rikta sin kommunikation till mig, men det kan vi prata om en annan gång. Några som använt data på ett intressant sätt inom musikindustrin är 300 Ent. Vilka är 300 Ent undrar ni? Lyssna så går Sanna igennom allt steg för steg. Whatever?! xoxo! PS!. Nu har vi laddat upp alla avsnitt på en ny hösting-tjänst, det innebär att ni kan höra alla avsnitt i era poddappar igen. Det var borta några månader pga Soundcloud. Sånger från avsnittet: 1. Migos - pipe it up 2. Fetty Wap & Monty - 679 3. T-Wayne - Nasty freestyle 4. DP- Jabar 5. Tate kobang - Bankrolls Remix 6. Tim Trees - Bankroll 7. iHeartMemphis - Hit The Quan 8. Oboy Prince - Astronaut 9. iHeartMemphis & Oboy Prince - Chop It Up 10. Gabbe G - Bazooka

Fredag den 5 mars kl. 11.03 och söndag 7.3. kl. 19.03. Inte alla femåringar har en mormor som gått på samma förskola. Men det har Julia Frödin. Julia går på Gröndalsgårdens förskola, som öppnade 1942. Samma år började hennes mormor, Solveig Isaksson, som fyraåring på det som då kallades för barnstuga. Sedan dess har hela Solveigs liv kretsat kring Gröndalsgården. På 1950-talet fick hon jobb som servitris på ungdomsgården där och träffade sin man som var föreståndare. Under 1960-talet gick hennes tre barn på Gröndalsgårdens "lekis". Då fanns även barnbibliotek och barnavårdscentral i huset. På 1970-talet började Solveig jobba på det som då kallades för "dagis". Och på 1990-talet var det dags för barnbarnen att skolas in på förskolan. Idag är Solveig pensionär, men kontakten med Gröndalsgården finns kvar. Genom sitt fönster, ett stenkast därifrån, kan hon se Julia leka ute på gården. Följ med Solveig, dottern Eva och barnbarnet Julia på en resa genom Gröndalsgårdens historia. Hur har barnomsorgen och föräldrarollen förändrats under åren som gått? Reporter Sofia Klemming Nordenskiöld Lästips: Förskola för de allra minsta - på gott och ont av Magnus Kihlbom, Birgitta Lidholt och Gunilla Niss. Carlssons. ____________________________________________________________________ Massor av lyssnarminnen och synpunkter har kommit till vår e-postlåda! barnen@sr.se Tack! Här kan du läsa inläggen! Du kan dessutom kommentera det du läst längst ner på sidan. Vad är det för skillnad på daghem och förskola? Jag utbildade mig till förskollärare 1972. Vi hade precis fått Barnstugeutredningen som skrev fram ett annat daghem än den barnkrubba/lekskola/barndaghem som hade funnits fram till dess. Som nyutexaminerad förskollärare tyckte jag att det var stor skillnad på det som funnit förr och det som nu växte fram. När jag började arbeta på min första arbetsplats (1972) så fick föräldrarna lämna barnen i dörren. Den enda gången de kom in i daghemmet var en gång i månaden då de skulle gå in på kontoret till daghemsföreståndaren och betala månadsavgiften. Det var en plats där vi lärde barn om demokrati och delaktighet. En plats där barnen lärde sig att bli goda kamrater och där vi tog in hela familjen och bjöd in dem i daghemmet. Barnens skulle få förverkliga sig själva och vår uppgift var att planera och organisera för en bra och livgivande uppväxtmiljö. Vi skulle ”återskapa” det goda hemmet. Att lära känna sig själv och vem man var, var det centrala. Denna ”goda” verksamhet skulle naturligtvis kunna erbjudas till alla barn och under 1975-85 genomförde alla kommuner en utbyggnad av daghemmen så de omfattade i princip alla som önskade en plats i daghemmet. 1998 var det dags att ta nästa kliv. Kunskapen om barn och deras lärande hade också under denna period vuxit. Forskningen inom förskoleområdet hade förflyttats från det psykologiska perspektivet till det didaktiska och pedagogiska. Förskolan får sin första läroplan och verksamheten förs över från socialdepartementet till utbildningsdepartementet och får Skolverket som tillsynsmyndighet. Som förskollärare kan jag med hjälp av den nya forskningen börja se ett annat barn, ”det kompetenta barnet” och börja förstå och ana den potential som varje individ (barn) bär på vad gäller lärandet. Förskolan som den nya verksamheten heter får också ett annat uppdrag i om med läroplanen. I förskolan är inte de sociala processerna huvudsaken, även om de är fortfarande viktiga, utan barns lärande.  Detta erbjudande om kunskap erbjuds nu alla barn från och med 1 års ålder även om det inte är lagstadgad. Varför skulle vi undanhålla detta från barnen? I detta perspektiv har förskolan inget med familjepolitiken att göra utan är endast en utbildningspolitisk fråga. Den (post-) moderna barndomen. Det moderna samhället, 2000-talet, kräver en annan typ av utbildningsväsen. 2000-talet kräver också något annan av familjerna, som dock fortfarande har och ska ha huvudansvaret för fostran av barnen. Ett barn behöver BÅDE förskola, familj och samhället. Dagens samhälle är mycket komplex, barn möter idag en mångfald av information, signaler, symboler ljud och miljöer som talar till barn. Den globaliserade värld som dagens barn växer upp i är ett annat samhälle än det då daghemmen växte fram. Barn behöver för sin egen skull förskola för att få hjälp att tillsammans med sina kamrater och lärare i en ”gemensamhetslärande” påbörja resan att försöka förstå denna komplexa värld. Vänliga hälsningar Inger Rindsjö _______________________________________________________________________ Apropå att ettåringar inte kan vara frustrerade över att gå hemma och dra med morsan - visst är det lustigt att det alltid är just de föräldrar som tycker att mamman ska vara hemma med sina barn som inte litar på att andra mammor bäst kan bedöma vad deras barn behöver. Enligt alla undersökningar mår barn bättre av att vara på dagis än att sitta hemma med mamma, men detta faktum är inte så populärt bland wannabee-hemmafruar. Joar Lindquist Kommentar  till Joar som tror att alla undersökningar visar att barnen mår bäst på dagis: Vilka undersökningar avses? Jag har tydligen missat dem. Jag har själv läst undersökningar som säger att små barn under tre år inte mår bra av att vara på dagis. Dessutom har jag vid samtal med flera läkare fått veta att det är "ren galenskap" att låta barn under 2 år börja på förskola eftersom deras immunförsvar är så dåligt. Det här gör att barnen blir sjuka hela tiden. Personligen anser jag att den som inte kan tänka sig att vara hemma med sina barn i minst 2 år inte behöver avla alls. Mamma Jessica ____________________________________________________________________________ Hej Barnen-redaktionen. Jag tycker att det skulle vara intressant med ett program om vem som egentligen bäst vet vad som är barnets bästa. Just nu pågår ett fall i Luleå där socialnämnden vill placera två små barn i en främmande familj tvärtemot hela nätverkets önskan om att barnen skall få växa upp tillsammans med sin halvbror i en familj de redan känner. Det vore spännande att diskutera vem som egentligen vet bäst vad som är bra för små barn och på vilka grunder man kan besluta att ett givet familjehem är rätt eller inte. Hoppas att ni också tycker så! Hälsningar Lovise Haj Brade ___________________________________________________________________________________  Hejsan! Jag och min man har sju barn som är mellan 1-18 år gamla. För oss har förskolan alltid varit ett andrahandsalternativ. Vi som föräldrar är självklart de personer som är bäst lämpade att ta hand om våra barn. Visst har vi intressanta jobb, jag är journalist och min man är musiklärare, men jobbet att vara förälder är mycket roligare och viktigare.  När våra äldsta barn var små gick de ganska mycket på förskola men ju fler barn vi har fått desto mer har vi valt bort dagis. Just nu är jag hemmafru på heltid, något som anses mycket provokativt. En kvinna som valt att vara hemma är ett större samhällshot än Al-qaida:))! Just nu går vår fem-årige son på 15 timmars förskola(det blir oftast mycket kortare tid).  Treåringen och ettåringen är hemma på heltid. Det är tråkigt att se att dagens föräldrar inte tror att de är kapabla att fostra sin barn själva. Många verkar tro att förskolan behövs för att barnet ska må bra. Och om man nu känner att det inte går att vara borta från jobbet under barnens första år.. tja, skaffa inga barn. Alla måste inte föröka sig. Ibland känns det som om dagens ungar bara är en inrednings detalj. En ny bokhyllan Billy som du har för att visa upp. Dessutom kan jag se att såväl förskola som fritids har blivit sämre under åren. Större barngrupper gör att det handlar mer om förvaring än om pedagogisk utveckling. Lyckligtvis går vår fem-åring på ett bra föräldrakooperativ med hög personaltäthet. Men att lämna bort barn under tre år?! Aldrig! Vem av oss skulle spara pengar för att köpa en ny sportbil och sen låta någon annan köra den? Men, våra barn, de personer vi älskar allra mest, lämnar vi gladeligen ifrån oss... Men det här får man ju knappast säga högt i dag. Särskilt inte som kvinna.Tack för ett bra program. Bästa hälsningar Jessica Fritzson. _______________________________________________________________________________ Åh, jag gick också på Gröndals lekis! Måste ha varit 1965. Jag stod timme ut och timme in vid ett fönster och vinkade till alla bussar, i förhoppning om att mamma skulle vara med på en av dem, så jag fick en dagmamma istället... Elisabeth Redling ______________________________________________________________________ Hej! Hörde programmet om barnen o förskolan. Jag är lärare i förskolan och har arbetat inom förskolan i över 35 år och tycker att förskolan inom vissa områden absolut har förbättrats. Synen på barn, barns kompetenser och vad barnen skall få vara med om tillsammans med kamraterna på förskolan har absolut både förändrats och förbättrats till det bättre som jag ser det. Jag vill inte på något sätt fördöma eller döma ut den verksamhet som varit i förskolan från 50-talet ochfram till i dag, men varje "tid" präglas och får följder i den verksamhet som ordnas för barnen utifrån den barnsyn som råder. Mindre omsorg och mer tro på att barn både kan och vill lära sig saker både då det gäller att sköta saker kring sin egen person men också att de är fullt kapabla att vara med och bestämma och påverka sin egen verksamhet, att vi ser olikhet som en tillgång och att barn lär i interaktion med varandra. Min uppgift som lärare är att i förskolan verka för en demokratiserings och lärande process. Något som bekymrar mig och som också togs upp i programmet är däremot synen på de allra yngsta barnen i förskolan. Här kan jag oroa mig för alltför stora barngrupper, barnen är fortfarande så unga att de har ett stort behov av omsorg som jag kan se att det ibland blir svårt att tillgodose. Däremot ser jag också att de har utbyte av sina kamrater men kanske inte i den omfattning och så många timmar om dagen som en del av våra yngsta barn har på förskolan.  De yngsta får allt längre dagar och föräldrar tycks ha en uppfattning ibland att de själva inte nästan kan vara hemma en dag med en 1.5 åring utan att de "missar" något viktigt på förskolan. Föräldrarna är för en ettåring oerhört viktiga men här har blivit en obalans, en lagom lång dag för en ett-åring är som jag ser det helt OK men barnen behöver också sina föräldrar och lugn o ro, vilket betyder att man som småbarnsföräldrar kanske kan dela upp arbetsdagen dagen så att barnen går mellan 9-15 och fortfarande får några vakna o pigga timmar tillsammans med en förälder efter förskoledagens slut. Tack för ett bra program detta är viktiga saker att lyfta fram och diskutera både för föräldrar, förskolepedagoger och för politiker/ekonomer som fördelar de resurser som vi i förskolan får förhålla oss till och som påverkar gruppernas storlek och personaltäthet inte minst för de yngsta barnen på förskolan. Med vänlig hälsning Kristina Hansson _______________________________________________________________________ Hej, apropå programmet om dagis och hur det har förändrats. Jag blir så trött på detta eviga gnäll på dagis och stressade föräldrar som "inte vill" ta hand om sina barn. De allra flesta dagis är bra, pedagogiska, omhändertagande och en social skolning för barnen. Mina barn har alltid älskat att gå till dagis och saknat det så fort de varit hemma och sjuka. De gånger jag hämtar tidigare vill de stanna kvar. I programmet klagar mamman över att föräldrar sätter sina barn på dagis pga egen frustration och egoism. Man kan faktiskt vända på begreppet och säga att många har barnen hemma för att de själva vill vara hemma! Det är inte alls säkert att det är bäst för barnen. Jag växte upp på ett lantbruk där bägge föräldrarna jobbade hemifrån. Alltså "slapp" jag dagis, vilket gjorde att jag hade svårt att anpassa mig till barngrupper senare. Och inte hade jag mer tid med mina föräldrar, de var ständigt upptagna med sina jobb. Så sluta  upp med att ge föräldrar dåligt samvete för att de gör det som passar bäst för deras familjer. Eller tycker ni att hemmafrun ska återkomma? De flesta män tar ju fortfarande ut betydligt mindre föräldradagar än mammorna. Nancy B ______________________________________________________________________________ Hej! Jag försöker alltid lyssna på Barnen i P1. I dag handlade det bland annat om hur ett daghem kunde vara på 40-talet. Då mindes jag min Storbarnkammare i ett kollektivhus i Stockholm; Alviksgården. Jag föddes i Stockholm 1942. Mina föräldrar ställde sig då i kö för att få bostad i Alviksgården, ett nytt kollektivhus i Alvik. Vi flyttade in när jag var ett halvår och bodde där i fyra år. I huset bodde mest barnfamiljer. Där kunde barnen tas om hand i en Storbarnkammare, som det hette. Stordrift, renlighet och vetenskaplighet var liksom honnörsorden. Fröknarna i Storbarnkammaren hade uniform och var många. Min pappa studerade och min mamma försörjde familjen som sjuksköterska. ( Hur hade dom råd att bo i kollektivhus undrar jag? Själva sa dom alltid att avgifterna var låga till en början. Trots all service. Den personalen kan inte ha haft bra betalt) Jag var i Storbarnkammaren hela dagarna och ibland på nätterna. Vi bodde i en tvårumslägenhet med ett litet, litet kök. Kollektivhuset hade inte någon matsal men ett storkök och man kunde få middag uppskickad i en matlåda på kvällen. Städning och tvätt kunde man också få hjälp med i kollektivhuset. Vad minns jag från storbarnkammaren? Hur vi stod på rad för att tvätta händerna före maten, hur vi satt på rad på pottorna, hur vi sov middag utomhus. På rad. Goda minnen har jag av att fröknarna var snälla och att det bästa jag visste var att få sova över i storbarnkammaren för då var jag ofta ensam med en fröken som läste saga och hade mycket tid. Hemska minnen var när jag på eftermiddagen var trött och ville hem och mamma kom cyklande med matkassar FÖRBI mig där jag stod innanför staketet och väntade. Hon vill först gå upp med kassarna men jag trodde alltid att hon hade glömt mig. När kollektivhusen byggdes var det gott om bostäder i Stockholm. Tanken var att när man inte behövde kollektivhusets service längre skulle man flytta vidare och nya barnfamiljer skulle kunna flytta in. Men det blev bostadsbrist och stagnation på bostadsmarknaden. Folk bodde kvar sedan barnen vuxit upp. Service med städning, tvätt och mat försvann från Alviksgården och Storbarnkammaren fick brist på barn. I stället gjordes det om till ett kommunalt daghem och det finns kvar som sådant än i dag. Jag har varit där nyligen, huset ser likadant ut och jag kände igen mig bland bergknallarna och tallarna på lekplatsen. En liten flicka kom ut från daghemmet med sin mamma när jag stod där och mindes. Flickan tittade nyfiket på mig och sa Vad gör du här? Jag ser på ditt dagis och tänker på att här gick jag själv när jag var liten, svarade jag. Då sa flickans mamma- imponerad: Jag visste att detta var ett av Stockholms äldsta dagis men att det var SÅ gammalt hade jag inte en aning om! Anna Bexell

Dagens gäst är ingen mindre än Aleks, Highwons svar på Nate Dogg. Vi snackar med kungen av hooks om hans sångkarriär, framtiden och nyår. Han kommer droppa ett album tidigt 2010 men håll öronen öppna för hans version (galen) av Mohammed Alis ”Porten” som kommer snart… Personligen så tycker jag att detta är det skönaste avsnittet hittills.

Saco:s ordförande Anna Ekström har ändrat sig när det gäller frågan om kvoterad föräldraförsäkring. Från att tidigare ha varit för att fler månader ska vara knutna till den enskilde föräldern är Saco-chefen nu orolig för att en kvotering skulle missgynna kvinnor. – Personligen har jag blivit mer och mer orolig för vad som skulle hända om man kvoterade föräldraförsäkringen. Min oro är att om man går kvoteringsvägen och tvingar mannen att vara hemma är risken överhängande att många familjer skulle förlora så mycket på det att det helt enkelt blir så att kvinnan stannar hemma gratis. För så stora är skillnaderna mellan mäns och kvinnors arbetsmarknad. Då tittar jag mycket på hur verkligheten ser ut för en ung akademikerfamilj, säger Anna Ekström. Anna Ekström, ordförande i akademikerfacket SACO, intervjuas av Tomas Ramberg.