Podcasts about Ordfront

I mellankrigsdeckaren fanns en ordning som kunde återställas. Malin Krutmeijer följer utvecklingen in i ett allt djupare mytologiskt mörker. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Häromsistens var jag på ett föredrag om fabriksarbeterskor i Malmö fram till 1930-talet. En historiker berättade om hur de kämpade mot en särskilt hårdnackad rik fabrikör som anställde elaka, tafsande förmän och tyckte de anställda borde vara tacksamma över att ha ett jobb överhuvudtaget.Om denne fabrikör hade varit med i en deckare från 1937 skulle han nog ha blivit mördad. Det året var det nämligen idel stygga typer i chefsposition som gick åt, berättar förläggaren och litteraturvetaren Anders Bergman i sin bok ”Brottsplats 1937”. Där har han analyserat hela åttio deckare som kom ut just det året. Det vimlar av affärsmän och allehanda bossar som får vad de förtjänar. Polisen eller detektiven som utreder fallet kan till och med visa sympati för mördaren, även om rättvisan måste ha sin gång.Det här är knappast ett scenario som läsare av nutida kriminallitteratur känner igen. Vi som badat regelbundet i deckarfloden sedan sent 1900-tal har ju dränkts i fullständigt groteska mord där offren verkligen inte har gjort något som står i proportion till vad de utsatts för. De har ofta varit kvinnor men i princip kan de vara vilka som helst. De hålls som fångar i veckor, blir rituellt lemlästade, levande begravda och allt möjligt. Förståelse för mördaren? Tror inte det.Ofta nöjer sig mördaren heller inte med att döda en gång. Han – för det är oftast en man – har en så kallad signatur som han upprepar tvångsmässigt. Han kan triggas av ett visst utseende eller något annat som ofta påminner om saker i hans förflutna. Varje stackare som uppfyller kriterierna och hamnar i mördarens uppmärksamhetsfält riskerar att bli offer.Seriemördaren gjorde egentligen entré med Jack the Ripper under det sena 1800-talet, men begreppet myntades av FBI först på 1970-talet. De kartlade seriemördare och utarbetade en metod för psykologisk profilering. Detta fick stort inflytande på kriminalromanen, där mördaren blev en verklig fixstjärna. Det är ju han eller hon som bär svaret på gåtan som ska lösas, men seriemördaren är mer än så: en ohygglig avvikelse bortom normal logik. Här fungerar det inte att, som i 1930-talets deckare, söka efter motiv i den mänskliga naturens girighet, hämndlystnad, svartsjuka, vrede och desperation. I en av pseudonymen Lars Keplers böcker heter det rentav att mördaren inte går att besegra ”eftersom han utnyttjar det faktum att människor älskar varandra”.Den som ska utreda morden konfronteras med något ofattbart och måste ta sig in i mördarens psyke. Är han måhända fixerad vid snygga kvinnor i 20-årsåldern? Varför måste han absolut skära brösten av dem innan han sakta dränker dem i en speciell vattentank? Ja, jag parodierar en slentrianmässig misogyni som tyvärr har funnits i den här subgenren.Om vi lämnar mördarna därhän och istället tar en titt på dem som utreder brotten så är de också en helt annan typ av karaktärer än sina motsvarigheter under 1900-talets mellankrigstid. Som författaren och litteraturforskaren Carina Burman skriver är många av guldålderns detektiver kvinnor, och de är ofta modellerade efter käcka flickbokshjältinnor. De är utbildade, kavata och sakliga – med andra ord väl skickade för att lösa de brottsfall de snubblar in i.Som jämförelse är dagens mordutredare, om jag ska generalisera, allt annat än käcka. De är envisa slitvargar och jakten på mördaren är rena Golgatavandringen. De kämpar mot inkompetens och korruption i poliskåren, jobbar dygnet runt, sover inte och äter knappt. Ofta blir de sjuka och skadade och ibland nästan dödade. Lars Keplers polishjälte Joona Linna är ett exempel – han får massor av stryk genom den våldsmättade bokserien.Ett annat, av många, är den brottsutredande journalisten Mikaela Sköld i Johan Brännströms ”Skallben”. Hon är riktigt illa däran efter att i förra boken ha blivit skjuten i huvudet. Men nog måste hon ändå gå en match mot en vidrig superskurk, samtidigt som hon genomför en mödosam rehabilitering, har minnesluckor och hallucinationer.Det kan eventuellt vara Henning Mankells Kurt Wallander som utlöste den här självuppoffrande, destruktiva trenden. Wallander hade ganska kass hälsa från början, men drabbas så småningom i bokserien av fetma, diabetes och till slut även alzheimers sjukdom. I sin avhandling ”Snuten i skymningslandet” beskriver filmvetaren Michael Tapper honom som totalt utbränd när han famlar sig fram i ett sönderfallande samhälle. Han gör också den pricksäkra iakttagelsen att Wallander aldrig har varit mer Kristuslik än i Kenneth Branaghs gestalt i BBC:s filmatiseringar av böckerna.De samtida mordutredarna är med andra ord inga miss Marple eller lord Peter Wimsey, som la mordpussel utifrån möjlighet, motiv och medel, i regel utan risk att själva gå åt på kuppen. Och mördarna är inga okända släktingar som vill inkassera ett fett arv, eller några näriga fabrikörer som jäklas med folk.I 1900-talets mellankrigsdeckare fanns det en ordning som kunde återställas. Numera är själva ordningen satt ur spel, och mordutredaren en självförbrännande låga i en mörk värld. Hon eller han jagar omnipotenta brottslingar med säregna drivkrafter.Det är lätt att tänka att deckarens förändring avspeglar en allmän känsla av förlorat hopp och ökande misstro. I de yttersta tiderna förslår inte en kavat tjej med huvudet på skaft som kan ta fast tjuven. Här behövs ett tyngre artilleri: någon som är redo att bära sitt kors och sin törnekrona i en strid mot ondskan själv. Ett annat sätt att se på kriminallitteraturens förvandling är mer teknisk. Sedan deckarens första storhetstid har underhållningsbranschen sett en masskulturell revolution. Den har inneburit en tendens att höja de dramatiska insatserna. Man vill väl tränga igenom och bjuda på största möjliga effekt.I dagens deckare går det att se influenser från uppskruvade genrer som skräck, noir och inte minst superhjälteserierna. Superhjältarna föddes i slutet av 1930-talet, de är släkt med grekiska gudar men samtidigt genuint moderna. De har både extrema krafter och sårbarheter, och slåss gärna mot fascistoida, omnipotenta skurkar. Nog liknar exempelvis Stieg Larssons hämnande hacker Lisbeth Salander en superhjälte mer än en kavat och präktig deckarhjältinna från samma tid. Den Kristuslika kommissarien är inte väsensskild, men är hämtad från en symbolvärld som kanske ligger närmare i medvetandet hos deckarläsarna.Sådana här hjältar behöver värdiga motståndare för att spänningen ska maxas. Lisbeth Salander har haft sina kvinnohatare och nazister, andra har istället seriemördaren, komplett med fasansfull blodtörst och dunkla motiv. Där står vi nu, med perversa mördare som endast kan bekämpas av – ja, gudalika inkarnationer i poliskåren?Lite märkligt är det, och många gånger storslaget underhållande. Vad det säger om oss och det samhälle vi lever i vet jag faktiskt inte riktigt.Frågan är om ens en sargad kommissarie, van att tampas med mörkrets makter, skulle kunna lösa den gåtan.Malin Krutmeijer, kulturjournalistLitteratur:Anders Bergman: Brottsplats 1937. Guldåldersdeckaren under lupp. Alephs deckarbibliotek, 2025.Carina Burman: Drottningar och pretendenter. Om guldålderns deckarförfattarinnor. Albert Bonniers förlag, 2023.Lars Kepler: Lazarus. Albert Bonniers förlag, 2018.Johan Brännström: Skallben. Ordfront förlag, 2024.Michael Tapper: Snuten i skymningslandet. Svenska polisberättelser i roman och film 1965–2010. Nordic Academic Press, 2011.

Avsnitt 312. Helena Adrians bok – Det ingen visste – till försvar av makarna Nesser är en anmärkningsvärd berättelse på flera plan. Har hon rätt så är fängelsedomen mot dem inte bara en misslyckad myndighetsutövning men också ett resultat av dåligt insatta advokater. Kanske var det fel val av försvarsadvokater? Helena Adrian tycker uppenbarligen det. Det enda som hon egentligen inte svarar på är; varför har hon gjort det här arbetet utan att ha en naturlig anknytning till makarna Nesser eller ett uttalat uppdrag? Som vi tidigare förutspått i podden så skulle människorna runt gamla Hoi, nuvarande IMHO, sätta ett av sina företag, Ekström & Garay i konkurs. Det skedde efter en del finansiella manövrar för att rensa moderbolaget och ett namnbyte till E & G innan konkursansökan skickades in av Lars Rambe den 10 mars. Den brittiska regeringen signalerade länge att man skulle göra ett undantag från rättighetsinnehavarnas intressen och tillåta intresserade aktörer för en nationell AI-satsning att strunta i copyrighten när de tränade nya språkmodeller. Men motståndet blev så intensivt och de tidigare sängkamraterna så komprometterade att de tvingades att backa. Åtminstone för tillfället. Norska stiftelsen Amedia gör sig redo att ge sig in i striden om den norska Aschehoug-koncernen. Vi samtalar med Eva Stenberg redaktör på Ordfront, som anställd och frilansare, sedan mer än 40 år. Vad gör en redaktör? Hur har språket förändrats över tid? Hur hanterar man författare i den här sortens processer?   00 46         Domen mot Håkan Nesser ifrågasatt i en ny bok 09 56         En väntad konkurs i Lars Rambes finansiella universum 12 30         Den brittiska regeringen backar i copyright-frågan 15 12         Amedia vill köpa Aschehoug 18 57         Samtal med Eva Stenberg, redaktör på Ordfront

I dagens Rak höger repriserar jag ett av de mest lyssnade avsnitten under de senaste åren. Den 3 september 2024 intervjuade jag journalisten Anders Bolling som skrivit boken Professionell klimatbevakning: guide för en konstruktiv journalistik (NMI 2024) (ihop med journalisten Svenolof Karlsson). Det är en bok som sticker hål på klimatalarmismen, inte genom att avfärda forskning, utan genom att ta forskningen på största allvar. För det finns stor spännvidd mellan forskarnas uppfattningar om vad som egentligen sker, vad som kommer att ske och vad som bör göras åt det. Så varför kommer inte detta fram i mediernas rapportering? Om detta och mycket annat handlar dagens podd.Om ni tycker att dagens konversation är intressant tycker jag att ni ska läsa Professionell klimatbevakning. Det är en ögonöppnare. Anders Bolling har även skrivit Miljardlyftet: så förändras världen av ett växande Afrika ihop med Erik Esbjörnsson (Ordfront 2018). Och Apokalypsens gosiga mörker – världen ser inte längre ut som den gjorde men det vägrar vi att inse (Bonnier 2009). Han har en egen podd som heter Mind the shift. Och du hittar honom på andersbolling.com. Oberoende endast tack vare erVi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant genom att klicka på den gröna knappen.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Den 24 september gästade Chigozie Obioma Internationell författarscen. Efter två succéromaner som hyllats världen över är han tillbaka med "Vägen till det nya landet" – en skakande skildring av inbördeskrigets Nigeria. Chigozie Obioma (född 1986 i Nigeria) är en av Afrikas främsta samtida författare. Hans debutroman "Fiskarmännen" och efterföljande "Minoritetsorkestern" har båda fått stor internationell uppmärksamhet och nominerades till Bookerpriset 2015 och 2019. Obioma bor i USA och är professor i litteratur och kreativt skrivande vid University of Nebraska-Lincoln. Yukiko Duke är kulturjournalist, översättare och verksam som konstnärlig ledare för Norsk litteraturfestival. Hon ingår i juryn för Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris. I samarbete med Ordfront. Från 24 september 2025 Jingel: Lucas Brar

Hockeyn har sin Wayne Gretzsky, basketen har sin Michael Jordan och världslitteraturen har sin William Shakespeare. Han är störst.Sonen till en handskmakare från en liten engelsk skitstad blev på något vänster hela världens bard. Hur är det möjligt? Är det ens möjligt? Kan det verkligen stämma? I 200 år var det ingen som ställde den frågan. Men under det tidiga 1800-talet kom en ny generation Shakespeare-kännare som inte fick mannen och texten att gå ihop. De som anser att handelsmannen Will Shakespeare var en front för en eller flera egentliga upphovsmän kallas anti-stratfordianer. De har lanserat en uppsjö olika kandidater.Konspirationsteorierna om Shakespeare är en finkulturens Q-anon. Oförarglig, men lika benfast övertygad om att hemliga koder gömmer sig ibland stavelser och rim. Vi ger oss ut på en vild jakt som tar oss till drottning Elisabeths privata kammare, små hålor i Ohio samt till de svenska kultursidornas debatter anno 2006.Ett kul avsnitt, tycker vi.----Varför in prenumerera på podden? historiepodden.supertcast.com——Läslista:Bergsten, Staffan, ”Kärt besvär förgäves”, Uppsala Nya Tidning, 2006-10-20Bryson, Bill, På spaning efter William Shakespeare: en kortfattad historik, Forum, Stockholm, 2008Burman, Carina, ”Att vara eller att inte vara Shakespeare”, Svenska Dagbladet, 2006-10-22Ekerwald, Carl-Göran, Shakespeare: liv och tänkesätt, Norstedt, Stockholm, 1998Friberg, Gösta & Brodin, Helena, Täcknamn Shakespeare: Edward de Veres hemliga liv, Stockholm: Bonnier, 2006Hägglund, Kent, William Shakespeare: en man för alla tider, Ordfront, Stockholm, 2006Johansson, Ulf & Bomba, Andreas (red.), Vad hände egentligen?: nytt ljus över historiens mysterier!, Det bästa [Reader's Digest], Stockholm, 1992 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under en paus i uppsättningen av Hamlet tar en kvinnlig självmordsbombare över 40 människor med sig i döden. Sedan sker ett nytt attentat. Om polarisering och radikalisering, förankrad i samtiden. John Ajvide Lindqvist i samtal med Maria Essunger, docent Uppsala universitet. Medarrangör Ordfront

Låttexter som poesi, med översättningar som tolkar amerikanska fenomen på svenska. Här samlas egna tolkningar, beställda översättningar och berättelsen om kärleken till de amerikanska artisterna och deras ord som präglat karriären. Mikael Wiehe i samtal med Helle Klein, direktor Sigtunastiftelsen. Medarrangörer Ordfront och Sigtunastiftelsen

Varför älskar människan sina hundar så intensivt? Genom filosofen Martha Nussbaum och Homeros epos utforskas den djupa förbindelsen mellan hund och människa – men också klassproblem, orättvisor och dyra veterinärfakturor. Göran Greider i samtal med Ulf Sjögren, präst Göteborg. Medarrangör Ordfront

Avsnitt 268. I en sällsynt illa genomtänkt aktion lämnar översättare ett anonymt brev till Nona förlag innehållande grova anklagelser och inte så lite bitterhet. Vi förvånas över omdömeslösheten men ser också att det är stora värden på spel. Jacob Dalborg kan absolut kallas en gammal branschräv då han innehaft flera av de högsta posterna i Bonnierförlagen och i Bonnier Books. Så då gör vi det. Kallar honom det. Och ser hur han väljer, lite otippat, att satsa pengar i Ordfront förlag. Förlagspodden åker snart till bokmässan i London och plockar upp aktuella frågor och viktiga konflikter inom den internationella bokbranschen. Och vi kommer tillbaka nerifrån grottan och berättar vad vi sett. Så som journalister gör. Marianne von Baumgarten-Lindberg har gått bort. Och vi är en färgstark och viktig karaktär fattigare i bokbranschen. Vi minns åtminstone en del av allt hon gjort i sitt liv. Och lite till. Vi får nog kalla det en tradition trots allt. Ekonomijournalisten, aktieanalytikern, förlagschefen, författaren och drinkblandaren Hans-Olov Öberg gör sin årliga (nåja) analys i Förlagspodden av de fyra aktiebolag som rör sig i bokbranschen; Bokusgruppen, Storytel, Arctic Paper och Scandbook. Så håll i hatten.   00 20         Anonyma översättare 09 08         Jacob Dalborg går in i Ordfront 11 27         Vad händer på årets Londonbokmässa? 14 43         Marianne von Baumgarten-Lindberg i minne 24 01         Årets genomgång av bokbranschens aktiebolag

Psykoanalytikern och författaren Per Magnus Johansson samtalar med författaren och journalisten Ylva Mårtens om hennes två nya böcker: antologin ”Barnens 1000 första dagar” på Ordfront förlag och kärleksromanen ”Sjömansflickan” på förlaget Kaunitz-Olsson.  Inspelat i december 2024 på Göteborgs Litteraturhus

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Möt Brenda Navarro i samtal med America Vera-Zavala. Brenda Navarro gästade Internationell författarscen den 5 november 2024 för att prata om sin hyllade roman "Aska i munnen", om en mexikansk familjs sammanbrott och liv som invandrare i Europa. Brenda Navarro är född 1982 i Mexico City och bosatt i Madrid. Hon har studerat sociologi, feministisk ekonomi och genusvetenskap. Hon debuterade 2019 med romanen "Empty Houses". "Aska i munnen" är hennes andra roman. America Vera-Zavala är dramatiker, regissör och författare. Hennes senaste bok är "Svartskalle – en svensk historia" (Ordfront, 2020). I samarbete med Bokförlaget Tranan. Från 5 november 2024 Jingel: Lucas Brar

Avsnitt 251. Hur vi än ser på det, ödmjukt eller ej, så är vår intervju med Jeremy Amsellem på Spotify ett litet journalistiskt scoop. Aldrig tidigare har någon i organisationen pratat med media om detaljer i deras ljudboksstrategi. Men i Frankfurt var vi på rätt plats vid rätt tid. Förläggaren ger oss en avstämning på hur långt användningen av AI har kommit på förlaget. Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront är mer än irriterad över Bonnierkoncernens dominans på Augustnomineringslistorna i år. I ett samtal med journalisten lägger han fram sina argument. Efteråt reflekterar förläggaren och journalisten över frågan med en viss distans där förläggaren ger oss en liten glimt från en förläggares vedermödor.   00 27         Så tänker Spotify 14 56         AI i förlagens vardag 20 21         Pelle Anderssons ilska mot Augustnomineringarna

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Möt Beata Umubyeyi Mairesse i samtal med Yukiko Duke. En av Afrikas mest framstående författare gästade Internationell författarscen den 10 september. Beata Umubyeyi Mairesse är aktuell med romanen "Alla dina skingrade barn" som på lyrisk prosa skildrar det brutala folkmordet i Rwanda. Beata Umubyeyi Mairesse är född i Butare 1979. Hon överlevde folkmordet på tutsierna i Rwanda 1994 och bosatte sig samma år i Frankrike för att studera statsvetenskap. Idag är hon en älskad och prisbelönt författare. "Alla dina skingrade barn" är hennes kritikerrosade debutroman. Yukiko Duke är översättare och kulturjournalist. Hon är konstnärlig rådgivare för Norsk litteraturfestival i Lillehammer och sitter i juryn för Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris. I samarbete Ordfront förlag. Från 10 september 2024 Jingel: Lucas Brar

Bokbranschen är i förändring. Ljudböckerna tar allt mer mark och marken gungar under den traditionella boken. Idag pratar vi förlagsekonomi. Vad bör göras för att ge litteraturen en fast ekonomisk grund att stå på? Är det dags för fasta bokpriser nu? Medverkande: Pelle Andersson, förlagschef Ordfront. Daniel Sandström, litterär chef och förläggare på Albert Bonniers förlag. Anja Gatu, ordförande Författarförbundet. Daniel Suhonen, chef Katalys. Liveinspelning av Starta pressarna från Bokmässan i Göteborg.

Jonna börjar jobba på Kriminalvården – en sluten och sekretessbelagd värld som utomstående har liten insyn i. Till en början är hon fascinerad av allt på anstalten. Sedan blir hon varse verkligheten. Fanny Klang i samtal med Gudmund Erling, kriminalvårdspräst Göteborg. Medarrangör Ordfront

Vi lever i en tid där förtryckarna fått ny kraft. Var det självklart att det skulle gå som det gått? Nej, men det finns svar på vad som lett oss hit. Lasse Berg vill få oss att se både vår värld och oss själva i ett nytt ljus. Lasse Berg i samtal med KG Hammar, ärkebiskop emeritus. Medarrangör Ordfront

UPPLÄSNING: Angelika Prick Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Jag tänkte” av Nike MarkeliusDIKTSAMLING: En bro av sorg (Ordfront, 2024)MUSIK: Morton Feldman: Mary Ann's themeEXEKUTÖR: Ensemble Recherche

Det har tagit lååång tid och myyycket jobb - men NU när min bok äntligen här! Buffésex - det nya sättet att ligga som ändrar ALLT är en guide till ett helt nytt sätt att se på sex, som verkligen skriftar om läget totalt för SÅ många som jag coachar. Blir du nyfiken? Bra! För även den här veckan blir det ett specialavsnitt , för att fira att boken och asken med kortlekar äntligen är släppta och finns att köpa i butik. Men istället för att sitta här och berätta om boken och buffésex direkt in i mikrofonen bara så kommer det blir ett samtal med Pelle Andersson som är förlagschef på Ordfront som ger ut boken och kortleksasken. Han intervjuar mig och Kristoffer Lindh som varit med och gjort asken med mig, om oss, om buffésex, om skrivprocessen och vad vi hoppas att de här två fantastiska, turkosa små skatterna ska åstadkomma i världen. Avsnittet sänds både här och i Ordfronts podd Ordfronten. Läs mer om mig på www.sexinspiration.sePrivat coaching för singlar, par och flersammaOnlinekurser i alla möjliga sorters sexInstagram: SexinspirationFörbeställ min bok Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I en nyutgiven bok, ”Lukasjenkas land", summerar Martin Uggla sitt arbete med människorättsfrågor i Belarus och påverkansarbete mot Sverige och EU. Martin Uggla berättar i podcasten om sin personliga relation till Belarus främsta demokratikämpar, EU-politikens tvåsidighet och om möten vid Nobelmiddagen 2022 där han var inbjuden av den fängslade vinnaren Ales Bjaljatski. Även frågan om hur demokratier ska förhålla sig till auktoritära diktaturer tas upp. Vilka dilemman finns det och vem är vinnaren av ökad handel med diktaturerna, egentligen? Martin Uggla har ägnat sitt professionella yrkesliv åt dessa frågor och åt att stärka ickevåldskampen mot diktaturerna. Toppbild: Martin Ugglas bok Lukasjenkas land är utgiven av Ordfront förlag. Foto Rasmus Canbäck

I en nyutgiven bok, ”Lukasjenkas land", summerar Martin Uggla sitt arbete med människorättsfrågor i Belarus och påverkansarbete mot Sverige och EU. Martin Uggla berättar i podcasten om sin personliga relation till Belarus främsta demokratikämpar, EU-politikens tvåsidighet och om möten vid Nobelmiddagen 2022 där han var inbjuden av den fängslade vinnaren Ales Bjaljatski. Även frågan om hur demokratier ska förhålla sig till auktoritära diktaturer tas upp. Vilka dilemman finns det och vem är vinnaren av ökad handel med diktaturerna, egentligen? Martin Uggla har ägnat sitt professionella yrkesliv åt dessa frågor och åt att stärka ickevåldskampen mot diktaturerna. Toppbild: Martin Ugglas bok Lukasjenkas land är utgiven av Ordfront förlag. Foto Rasmus Canbäck

I detta avsnitt av Journalistpodden hör du en inspelning av seminariet ”Från IB-haveri till utlandsspioneri”, från den 11 mars 2024 på JMK i Stockholm. Ett seminarium om IB-affären och den nya utlandsspionerilagen.   Medverkande: Jan Guillou, journalist och författare, Ingemar Folke, tidigare advokat, Tove Carlén, jurist på Journalistförbundet, Axel Björklund, SVT Uppdrag granskning, Amanda Sokolnicki, politisk redaktör DN, Malin Danielsson, riksdagsledamot Liberalerna, Jessica Wetterling, riksdagsledamot Vänsterpartiet och Siri Hill från Reportrar utan gränser. Moderator Kerstin Almegård från Svenska PEN.    Seminariet arrangerades av Nätverket mot utlandsspioneri, Journalistförbundet, Föreningen Grävande Journalister, Reportrar utan gränser, Tidningsutgivarna, Svenska PEN, Sveriges Tidskrifter, JMK/Stockholms universitet, Publicistklubben och Föreningen Ordfront.

Socialdemokraten Alva Myrdal var en av folkhemmets sociala ingenjörer, men också en hyllad diplomat och nedrustningsförhandlare. Och hon var en av Sveriges mest framgångsrika och berömda kvinnor – inte minst på 1930-talet, då hon och maken Gunnar Myrdal slog igenom med boken ”Kris i befolkningsfrågan”.Programledare och manus: Kent Werne. Podden produceras av Straydog studios på uppdrag av LO, och i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.Medverkande i detta avsnitt: Historikern, genusforskaren och feministen Yvonne Hirdman, vars biografi ”Det tänkande hjärtat – boken om Alva Myrdal” (utgiven av Ordefront) också ligger till grund för avsnittet. Andra böcker som använts: ”Svensk Historia 1920-1965”, utgiven av Norstedts och ”Mellankrigstider” av Yvonne Hirdman, utgiven av Ordfront. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nakba är arabiska för 'katastrofen' och är ordet som används för att beskriva fördrivningen av palestinier i samband med kriget mellan Israel och de arabiska länderna 1948. Boken består av 59 palestiniers vittnesmål, rika och fattiga, från välbärgade kvarter och i eländiga flyktingläger. Bernt Hermele i samtal med Maria Södling, teologie doktor och verksam vid Svenska kyrkans enhet för forskning och analys, om sin och Cato Leins bok. Medarrangör: Ordfront

En berättelse om att hitta sin identitet i relation till andra och om kärlek och vänskap under formativa år. Sommaren 1985 utspelar sig i Roslagens skärgård. Huvudgestalterna är ett kompisgäng i 14-årsåldern och en otäck sjövarelse. Ett mörkt sommaräventyr med en fastkedjad sjöjungfru i en riktig nostalgitripp till 1980-talet. John Ajvide Lindqvist i samtal med Birgitta Westlin, präst i Svenska kyrkan. Medarrangör: Ordfront

Varför gjorde judar inget motstånd under Förintelsen? Det var utgångspunkten för boken Inte som lamm till slakt, en utgångspunkt som snabbt visade sig felaktig. Istället ser vi ett omfattande och varierat judiskt motstånd. Kenneth Hermele avtäcker en okänd historia som går emot myten om judars passivitet, där motstånd är större än blott väpnat våld, där vidhållen kultur och tradition liksom att dokumentera och förmedla historien om förtrycket ingår. Kenneth Hermele i samtal med Antje Jackelén, teologie doktor och tidigare ärkebiskop. Medarrangör: Ordfront

Är snällhet mesigt? Har världsläget ökat vår misstro mot ordet snällhet? Är snällheten passé? Samtalet utgår ifrån diktsamlingen Kan vi inte vara snälla nu för sen dör vi faktiskt. En bok som inte är en färd på ett ulligt, gulligt moln, utan ofta en sväng ned i mörkret. Det är dikter genomsköljda av mänsklighet och av vår tid. Det är dikter som ibland vill hylla det obegripliga, det där som är bortom vår egen smarthet, men även en diktsamling som består av en bön och avslutas med Bob Hanssons eget begravningstal. Bob Hanson i samtal med Kristina Ljunggren, präst i Stockholms domkyrkoförsamling. Medarrangör: Ordfront

ÖVERSÄTTNING: Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson UPPLÄSNING: Astrid Assefa DIKT: ”Fragment 1” av SapfoDIKTSAMLING: Dikterna och fragmenten (Ordfront 2022)MUSIK: Frédéric Chopin: Vals nr 18 a-mollEXEKUTÖR: Ophélie Gaillard, cello, Edna Stern, piano

Baklänges i tiden längs en linje, det är temat för de reseböcker som Katarina Wikars har grottat ner sig i. Följ hennes färd på och utanför kartan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det var min mamma som ritade Uppsalas stadskarta på fyrtiotalet. I basker och dräktjacka med hårt stoppade axlar drog hon upp konturerna av Övre Slottsgatan på stadsingenjörskontoret innan hon tog bussen hem till tant Berta i Eriksberg där hon hyrde ett rum på övervåningen. Det tog lång tid att rita hela Uppsala, vartenda kvarter, varenda sevärdhet skulle prickas ut. Det fick inte råda någon tvekan. Hur många steg från Gustav Vasas grav till domkyrkans utgång, hur många meter till botten av Fyrisån? Mamma doppade ritstiftet i kolsvart bläck. Hon sa: Vart du än går, flicka, så släpp aldrig taget om kartan. Då kommer du bort.Och jag vågade aldrig släppa taget om kartorna. När jag var barn lekte jag resebyrå och ritade egna öar med berg, skogar, floder och städer, var det dit jag skulle? I tonåren samlade jag kartorna på hög för framtida bruk: Kairos. Berlins. Dom södra förorternas. Och när jag väl började resa såg jag ingenting av omvärlden och medmänskorna, men älskade dom prickade strecken för svårorienterade gångstigar, tänkte ofta på mamma och undrade: Har jag kommit till Bort nu?Hur ska man egentligen resa? Längre ut eller bara längre ner? Hur gör de andra?Den danska författaren Dorthe Nors reser längs en enda linje i ett helt år. I periferin, utmed Nordsjökusten, Skagen, västra Jylland och längs Frisiska öarna. En enslig Toyotatripp längs sanddynerna med några surfare och sälar i fonden. Boken som blev heter till och med ”En linje i världen”. Sandens flyktighet gör det är svårt att dra upp en beständig yttre linje men den halvt imaginära är också Dorthe Nors egen linje, för den är en del av barndomen. Och trots att hon inser att det aldrig går att återvända till samma landskap som man minns bestämmer hon sig för tråckla ihop resan med just sina föräldrars sönderfallande kaffefläckiga vägkarta som ciceron.En annan människas linje, tänker hon, skulle kunna sträcka sig från Alaska till Mexiko, eller från Gibraltar till Godahoppsudden. Jag med mitt mikroperspektiv och mamma för ögonen kommer att tänka på det gamla mastodontverket Med Dalälven från källorna till havet. Som jag lusläste som barn och där det stod angående min badsjö ”att Gimmen vill inte ha folk.” Det betydde att ingen någonsin drunknat där till skillnad från älven som gärna ville ha folk.Vad finns det då på Dorthe Nors linje? Det som hon där ute i världen alltid längtat tillbaka till. Hård kuling. Träd som tar stryk så de kravlar utefter marken. Salt på huden och av kråkris sönderrivna vader. Man måste gå i sidled utmed hennes linje. Till och med husen hukar. Allt mals ner till salt och sand. Grå horisont men också något hon kallar sund ensamhet.Hur många berättelser kan det finnas på en linje? Det finns inga gränser för dem, man måste bara gå in på linjen, snitta upp den varsamt med en skalpell och se efter, skriver hon i det inledande kapitlet. En metod hon själv inte riktigt lever upp till då hon reser mer i minnet än att hon slår sig i slang med lokalbefolkningen. Men kanske är det om platsens kraft hon ska berätta. Om minnesfragmenten som ligger kvar, som vid återkomsten lyfter som damm och dansar i ljuset. Alla ögonblicken som undsluppit en, kan de ligga kvar vid Hirthals fyr? Eller vid föräldrarnas pyttelilla sommarstuga mittemot kemifabriken vid Limfjorden?Jag är den perfekta läsaren för såna här intentioner, för jag vill tro att under speciella ljusförhållanden börjar de döda röra på sig, kan man se dem hasta runt där i sin tid.Hon hittar stigar. Stigar har alltid en anledning, har hon lärt av Kerstin Ekman, de är landskapets minnesarbete. Hon ser turister, men hon söker de åldrade badmödrarna hon minns från sin egen barndom, de tatuerade hårdhudade som ägde vattnet. Farmor förstås, brorsorna, sommarlovet. Vinthundarnas andar vid badhotellet. Det är som hela resan till slut blir några utfrätta diabilder.I På vägen till Babadag, den polska författaren Andrej Stasiuks reseskildring från mitten av 00-talet valde han också konsekvent bort storstäderna för byarna, spriten, flugorna. På hans hackiga tidslinje finns de rumänska, moldaviska och ungerska byarna, de i gränstrakterna som har namn på flera språk. Det är som om han söker universum i en lastbilshytt, eller snarare som vägen till självinsikt går genom stillaståendet, det är som om han vill hitta en värld som påminner om hans barndoms sommarlov. Ibland frågar han sig: Varför reser jag? När det är nästan likadant hemma i min by i Polen.Min favorit i genren resa baklänges i tiden längs linjen är den motvilliga resenären Jenny Diski. Hon var ständigt på resa, i bok efter bok: I ”På tunn is” sökte hon intigheten på Antarktis tillsammans med en grupp uppspelta amerikanska änkor och brittiska fågelskådare men tänkte mest på sin kylslagna mamma. På Nya Zeeland tänkte hon: ”Det enda trygga avståndet till ens hem är det mycket stora”. Hon blev oroad av inplanerade framtida händelser, bäst om det påminde en om en annan upplevelse man redan haft.Finns det en slutsats att dra av detta. Är en resa bara en halvt igenvuxen stig till den ursprungliga ensamheten? Om så bland gamla Mercor och lervällingar? Eller genom saltängar, förbi horder av surfare? Att bland valrossarna på Antarktis skymtar alltid mamma? Går alla stigar bakåt? Min pappa som hade varit en skicklig orienterare i sin ungdom lämnade ändå efter sig lådor fulla av kompasser. Det är väl lite av en ödets ironi att jag som produkten av en kartriterska och en orienterare är kroniskt förvirrad av en verklighet som inte ville passa ihop med kartorna. Kan det vara dags att ta ett kliv över kartans kant?Det är väl inte försent att tillämpa Tove Janssons råd, hon är ändå alla farliga resors urmamma. Och skrev så här: Att det viktigaste är att lära sig att bemästra en och annan farlighet. Och att det allra farligaste kanske inte ens syns. Det kan bara anas, som en skälvning, som en skugga, som ett stråk av frost i fjolårsgräset och om man träffar nån därute som om möjligt är ännu räddare än en själv, så tvingas man kanske bli den modigaste, bita Mårran i svansen. Så. Släppa taget om kartan, det finns faktiskt helt obemärkta platser, dit inget stadsingenjörskontor i världen kommer att hitta. Så slå av GPS:en. Avvik äntligen från rutten. Katarina Wikars, medarbetare på kulturredaktionenLitteraturDorthe Nors: En linje i världen – Ett år på Nordsjökusten. Översättare: Ninni Holmqvist. Ordfront förlag, 2023.Andrzej Stasiuk: På vägen till Babadag. Översättare: Tomas Håkanson. Ersatz förlag, 2015.Jenny Diski: På tunn is – en resa till Antarktis. Översättning: Meta Ottosson. Alfabeta, 2004.Främling på tåg – hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika. Översättare: Meta Ottosson. Alfabeta, 2005.Den motvilliga resenären. Översättning: Cecilia Franklin. Alfabeta, 2007.

Som de flesta trogna lyssnare känner till är Robin torsk på att bildgoogla historiska aktörer. Människor som levde före fotografins uppfinnande är helt okej. Ett träsnitt kan ge en gåshud. Så är det. Men när fotot slår igenom. Då händer någonting med historien.Det är premissen för detta avsnitt. Ett fritt utforskande av historien, fotografiet och deras ömsesidiga relation. Det blir resor till Daniel Hermanssons familjealbum, i sällskap med gamla byafotografer eller sekelskiftets etnografer samt i mörkret längs Kongofloden.--Läslista:Fredlund, Jane, Svenska folkets bilder: gamla fotografier ur album och byrålådor med kulturhistoriska kommentarer, LT, Stockholm, 1978Andersson, Lars M., Berggren, Lars & Zander, Ulf (red.), Mer än tusen ord: bilden och de historiska vetenskaperna, Nordic Academic Press, Lund, 2001Hentati, Jannete, Älven i mig, Albert Bonniers förlag, [Stockholm], 2023Hochschild, Adam, Kung Leopolds vålnad: om girighet, terror och hjältemod i det koloniala Afrika, Ordfront, Stockholm, 2000 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Författaren och journalisten Bernt Hermele är tillsammans med fotografen Cato Lein aktuell med boken Nakba – Katastrof inför våra ögon (Ordfront förlag), som bygger på intervjuer med människor som upplevde flykten från sina hem i Palestina innan eller under 1948. På arabiska kallas händelserna för den stora katastrofen, Al Nakba. Hör Bernt Hermele berätta om sin drivkraft att ge röst åt människor vars historia i mångt och mycket är begravd under raserade hus och raderade kartor. Omslagsfoto: Mona Bibi. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nu beger vi oss till 1700-talets fritänkande tidevarv. Där träffar vi Carl Bernhard Wadström. En vetenskapsman, resenär och swedenborgare som bland annat reste till afrikanska västkusten och blev den av den brittiska abolitionismen.Avsnittet är klippt av Niklas Runsten.--Lästlista (bl a)Ambjörnsson, Ronny, Fantasin till makten!: utopiska idéer i västerlandet under fem hundra år / Ronny Ambjörnsson, [Ny utg.], Ordfront, Stockholm, 2005Hagen, Ellen, En frihetstidens son: Carl Bernhard Wadström : bergsvetenskapsman : forskningsresande : filantrop, Stockholm, 1946Nelson, Philip K., Carl Bernhard Wadström: mannen bakom myten, Fören. Gamla Norrköping, Norrköping, 1998 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gäst i veckans podd är den sovjetfödde brittiske journalisten Peter Pomerantsev. I sin första bok Ingenting är sant och allting är möjligt (Ordfront 2016) skildrar han det ryska demokratiska projektets stegvisa förfall, och slutgiltiga övergång till diktatur i och med invasionen av Ukraina 2014. Hur har kriget påverkat den ryska självbilden och samhället? Vilken effekt har de befintliga sanktionerna? Och vad borde västvärlden göra nu? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 160: Vi börjar med ett inslag om Adlibris där vi pratar om flera aktuella saker: att Adlibris tar över Pocketshop, att försäljningen på nätet går ner rätt ordentligt, tankar om att satsa sig ur krisen och att Adlibris fysiska butiker är överlägset billigast utan att marknadsföra det. Dagens Industri lyfter den ekonomiska moroten som Storytels nya vd, Johannes Larcher, blir erbjuden av den dominerande ägaren EQT och vi finner att han rör sig i ett annat universum än alla andra i bokbranschen. Förläggaren reder ut detaljerna och finner dem högst normala i sammanhanget. Det lilla förlaget Trombone säger upp avtalet med Adlibris, trots att näthandeln står för 75 procent av försäljningen, då villkoren från Adlibris gör vardagen alltför irriterande för förlaget. Vi får ibland frågan vem som äger Förlagspodden. Lind & Co? Storytel? Som alla vet äger Storytel 70 procent av Lind & Co. Dock inget av Förlagspodden. Vi lever i den fasta förvissningen om att podden ägs av Kristoffer Lind och Lasse Winkler. Och inget i vårt arbete talar emot det. Det kan låta spännande, rent av dramatiskt, när Ordfront ger ut en ny thrillerförfattare som vill vara anonym för omvärlden. Är det en mycket känd näringslivsprofil, en politiker, en välkänd journalist? Eller kanske en mindre känd sådan? Och spelar det någon roll? Ordfront gör stor sak av identiteten och journalisten hakar på. Ibland är det bara så enkelt att det är busigt och kul att göra en intervju. Och lyssnarna får höra något de inte fått höra annars.   00 32 – Pocketshop läggs under Adlibris 07 15 – Johannes Larchers optioner 12 26 – Förlaget Trombone har tröttnat på Adlibris 19 57 – Varför skriver Luciane Andrev under psuedonym?

77-åriga Bjørn Hansen bor i en etta i centrala Oslo och har slutat intressera sig för omvärlden. I rädsla för dödens allvar debatterar han sina himmelska föreställningar med de som gått före honom. Men en dag knackar svärdottern på dörren, med Bjørns sonson i släptåg. Han har kommit in på universitetet i Oslo och vad passar bättre än att han flyttar in hos sin ensamma farfar? Dag Solstad i samtal med Lena Sjöstrand, teologie doktor och präst i Lunds domkyrkoförsamling. Samtalet förs på norska. Medarrangör Ordfront förlag

En familj är huvudpersoner i en dokusåpa och desto längre tiden går, desto mer krackelerar verkligheten. För vad sker med människan när hon ständigt har publik och vad blir viktigt när vi ständigt visar upp vårt liv för andra. Vad är sant och vad är falskt? Det vi själva värderar eller det andra vill se? En roman om vår samtid och om vad existens och verklighet faktiskt innebär. John Ajvide Lindqvist i samtal med Pontus Nilsen, präst i Oscar Fredriks församling, Göteborg. Medarrangör Ordfront förlag

Uppläsare: Harald Leander DIKTSAMLING: Vad ska vi göra med varandra (Ordfront förlag 2014)MUSIK Christer Lyssarides: The MinerEXEKUTÖR Christer Lyssarides, mandola

En roman om den högsta lyckan och den djupaste oron. Om allt man vill berätta för barnet man bär på och ett sökande efter de rätta frågorna – och vad som vad som händer när man får en cancerdiagnos mitt under graviditeten. Att inse att det inte bara är liv som växer i kroppen utan också död. En dialog mellan mamman och fostret om allt det som är grunden för vår existens. Olivia Bergdahl i samtal med Cristina Grenholm, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap och kyrkosekreterare i Svenska kyrkan. Medarrangör Ordfront förlag

Nina är på feel bad-förlaget Ordfront och pratar om sin utgivningsprocess genom taggtrådsvirvlar och skräpiga lager. I avsnittet hörs redaktören Katja Sundén och förläggaren Jenny Bjarnar som båda var med hela vägen tills debuten Sommarsorger blev en färdig bok.Debutera eller Dö produceras av Lovisa Svensdotter och Nina De GeerGilla gärna vår FB-sida eller följ oss på Insta@ninadegeer@lovisasvensdotter#debuteraellerdö See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Översättning: Magnus William Ohlsson och Vasilis Papageorgiou Uppläsning: Stina Ekblad Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Diktsamling: Sapfo. Dikterna och fragmenten, Ordfront, 2022MUSIK Pietro Mascagni: Intermezzo ur Cavalleria rusticanaEXEKUTÖR Oslos filharmoniska orkester, Mariss Jansons, dirigent

Översättning: Magnus William Ohlsson och Vasilis Papageorgiou Uppläsning: Stina Ekblad Diktsamling: Sapfo. Dikterna och fragmenten, Ordfront, 2022MUSIK Pietro Mascagni: Intermezzo ur Cavalleria rusticanaEXEKUTÖR Oslos filharmoniska orkester, Mariss Jansons, dirigent

Översättning: Magnus William Ohlsson och Vasilis Papageorgiou Uppläsning: Stina Ekblad Diktsamling: Sapfo. Dikterna och fragmenten, Ordfront, 2022Musik Anonymus: Nani naniExekutör Dorothée Oberlinger, blockflöjt

Vårt decennium Vi ledsagar lyssnaren igenom 00-talet och presenterar en trendspaning inom skräckfiktionen per år, med illustrativa exempel och andra grader av titelrabblande. Tomas undrar vart den geniale Alejandro Amenábar egentligen tog vägen - är den jäveln död? s.a.s. - och Lars frammanar den lilla, lilla flisa av historien då det betraktades som relevant innehåll i public service att Orvar Säfström ondgjorde sig över mängden presscitat på svenska DVD-omslag. Vi pratar också om: J-horror, K-horror, Ringu, Ju-on: The Curse, Takashi Shimizu, Ju-on: The Grudge, 4444, Onryo-legenden, A Tale of Two Sisters, Battle Royal, Dark Water, Koji Suzuki, Hideo Nakata, Thorsten Flinck, The Others, Nicole Kidman, Sjätte sinnet, Devil's Backbone, Session 9, Paranormal Activity, Ghost Ship, El Orfanato, Barnhemmet, 13 Ghosts, Marduk, Morgan Håkansson, Dimension Films, Dimension TV, Tom Cruise, Eyes Wide Shut, The Northman, Robert Eggers, Alexander Skarsgård, 28 Days Later, 28 dagar senare, Filmkrönikan, Danny Boyle, Dawn of the Dead, Död snö, fågelinfluensan, galna ko-sjukan, Shaun of the Dead, Max Brooks, World War Z, Herman Geijer, Hanteringen av odöda, The Walking Dead, Sagan om ringen, Scyther, Rabid Manhunter, Alex Garland, Beach, The Texas Chainsaw Massacre, Motorsågsmassakern, Omen, Halloween, The Hills Have Eyes, Fredagen den 13:e, Michael Bay, Marcus Niesbel, Rec, Quarantine, Michael Henneke, Funny Games, Peter Stormare, James Gunn, Slither, Deathproof, Quentin Tarantino, House of the Devil, Ti West, Scream, John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in, Ordfront, Clive Barker, In the Hills the Cities, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Mikael Strömberg, Jens Daniel Burman, Johan Theorin, gothic crime, Nordic noir, Andreas Marklund, Skördedrottningen, Det okända, Anders Fager, Pappersväggar och Vikarien. För vanliga söndagslyssnare avbryts det roliga redan i och med den nya vågen av svensk skräcklitteratur 2004, medan Patreon-lyssnare avnjuter dubbel speltid och får följa med hela vägen fram till 2009. Det var tider. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.

Österbottniskan Malin Matsdotter, a.k.a. Rumpare-Malin brändes på bål i Stockholm år 1676. Hon var den enda som under den stora häxhysterin, ”Det stora oväsendet”, brändes levande. Varför fick just hon ett så strängt straff? Tiden Malin levde i var skoningslös. Mörker, skräck och kvinnohat kännetecknade livet. Världsbilden bestod av lögner, alternativa fakta. I del 1 får en pojke stryk av en flicka. Följderna är ödesdigra. Manus och regi: Staffan von Martens Ljuddesign och klipp: Mike Grönroos Dramaturgi: Staffan von Martens och Are Nikkinen Intervjuerna med Marko Lamberg och Carina Karlsson är gjorda av Mi Wegelius Berättare: Saga Sarkola Malin Matsdotter: Sanna-Kaisa Palo Annika Eriksdotter: Oksana Lommi Maria Eriksdotter: Astrid Stenberg Lisbet Carlsdotter: Antonia Atarah Agnis Eskilsdotter: Mathilda Kruse Margareta Matsdotter: Iida Kuningas Domare i Södra kämnärsrätten: Jon Henriksen Domare i Kungliga kommissorialrätten: Kent Sjöman Litteratur: Marko Lamberg: Häxmodern (SLS 2021) Åsa Bergenheim: Den liderliga häxan (Carlssons 2020) Bengt Ankarloo: Trolldomsprocesserna i Sverige (Nordiska bokhandeln 1971) Bengt Ankarloo: Satans raseri (Ordfront 2007) Jan Guillou: Häxornas försvarare (Pirat 2002) Rafaël Hertzberg: Finlands historia del 2 - Hexprocesser (Edlunds förlag 1888) Per Anders Fogelström: Häxorna i Katarina (Samfundet Sankt Eriks årsbok 1960) Per Anders Fogelström: En bok om Söder (Bonniers 1953) Bror Gadelius: Häxor och häxprocesser (Prisma 1913, 1963) Anita Jacobson-Widding: Häxvärldens kaos och logik. Kommentar i Lars Widdings dokumentärberättelse När häxbålen brann (Norstedts 1980) Elisabeth Brenning: En kvinna utan försvar. Essä i Från skuggsidan, folk och förbrytelser ur Stockholms historia (Stockholmia 2014) Olof Jansson: Vidskepelse, trolldoms- och häxprocesser. Essä i Fornvårdaren (Hembygdens tidskrift 1929) Peter Englund: Förflutenhetens landskap (Atlantis 1991) Leena Virtanen: Noitanaisen älä anna elää (WSOY 2013) Antero Heikkinen: Paholaisen liittolaiset (Helsinki 1969) Kari Tarkiainen: Finnarnas historia i Sverige del 1 (SHS 1990) Lisbeth Larsson: Märkvärdiga svenska kvinnor (Bonniers 2019) Doktor Martin Luthers Huspostilla Bibeln Fiktion: Carina Karlsson: Märket (Ses 2019) Sisela Lindblom: Brinn! (Norstedts 2021) Lars Widding: När häxbålen brann (Norstedts 1980)

Avsnitt 138: Vi inleder mjukt med Londons Bokmässa och tar oss fram till vad det egentligen innebär att Alfabeta får nya ägare och att Ordfront förlorar sina ekonomiska garantier. Sedan förklarar förläggaren på många sätt varför det skulle vara en dålig idé för journalisten att söka jobb som förläggare. Reaktionerna på förra veckans inslag om vem som blir utgiven i papper och/eller ljud väckte starka reaktioner bland författare. Här får du deras perspektiv.   Innehåll: 00 25 – En reflektion runt bokmässan i London 04 19 – Vad händer runt Alfabeta och Ordfront? 15 03 – Journalister blir oftast dåliga förläggare 20 38 – Är en pappersbok ett kvitto på författarskapet?

Vilket problem är egentligen moderna frihandelsavtal lösningen på? Det frågar sig utredaren Rikard Allvin som skrivit boken ”Frihandelns fångar” (Ordfront). Investeringsskyddet i moderna frihandelsavtal riskerar att låsa fast länder i privatiserade marknader. Nya frihandelsavtal är idag mestadels onödiga och riskerar att göra mer skada än nytta. Det anser utredaren och den tidigare miljöpartistiskt sakkunniga i EU-parlamentet Rikard Allvin. I veckans avsnitt även om hur kriget i Ukraina kan få konsekvenser för handeln med diktaturer. Medverkar gör förutom Rikard Allvin, Britta Lejon, ordförande ST och Mikael Feldbaum, chefredaktör Arbetsvärlden.

Trots mindfulnesstider så ser man inga Instagramkonton eller coffeetableböcker om konsten att rengöra en toalett. Författaren Elin Grelsson förklarar varför och slår ett slag för städandet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i november 2018.Pappersinsamlingen i köket väller över. Den har gjort det ett bra tag nu, det är säkert några veckor sedan som lådan för kasserade dagstidningar blev översvämmad. Nu börjar det alltmer likna en utmaning; hur länge kan jag fortsätta bygga på tornet av papperstidningar innan de välter ut i en hög på golvet. Att i stället samla ihop dem och gå till pappersinsamlingen skulle ta max en kvart av mitt liv. Ändå gör jag det inte, flyr in i essäskrivandet och tänker ”sedan” för att nästa gång jag passerar köket återigen titta på tidningstornet och suckande konstatera att jag verkligen måste göra någonting åt den där högen. Vad är det som får vuxna människor att bete sig på det sättet? Ett svar, som jag själv sällar mig till, är motståndet mot det repetitiva. När jag kommer tillbaka från pappersinsamlingen med en tom låda kommer den inom några veckor vara fylld igen. Lika uttråkad blir jag av att tvätta håret, det må vara rent nu men inom några dagar måste ritualen upprepas. Inför tandborstning blir jag som ett barn, kan skjuta upp bestyren inför natten i timmar bara för att slippa göra någonting som jag vet måste upprepas nästa morgon och kväll och pågå resten av livet utan ett mål.Som Ambjörnsson konstaterar tolkas därför städning som improduktivt [...] Som bäst utförd ska städningen inte synas alls.I socialantropologen Fanny Ambjörnssons bok ”Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik” som utkom hösten 2018 borrar hon ner sig i frågan varför städningen har så låg status, jämfört med mycket annat i vår vardag. Om inredning, bakning och matlagning blivit livsstilsglammiga hobbyer som både instagrammas och resulterar i snygga, bästsäljande böcker har städningen inte alls gått samma väg. I den mån städningen överhuvudtaget uppmärksammas i den samtida kulturen är det genom avskräckande tv-program där maniska samlare och lortgrisar får besök av professionella städkonsulter. Men konsten att rengöra en toalett som instagrambild eller coffetablebok lyser med sin frånvaro. Ambjörnsson kopplar denna låga status till städningens repetitiva form. Hemmet ska återställas till sin ursprungliga form – dammfritt och saker på rätt plats – och det är en syssla som du måste återkomma till gång på gång. Matlagning, bakning och inredning producerar någonting nytt; en måltid, bullar att bjuda på eller ett rum som förändras, men städningen erbjuder ingenting sådant. Som Ambjörnsson konstaterar tolkas därför städning som improduktivt: snarare än att skapa någonting återställer det endast det befintliga och karaktäriseras därför som cykliskt. Som bäst utförd ska städningen inte synas alls.Vad är då egentligen problemet med det repetitiva? Ambjörnsson hänvisar här till den franska sociologen Henri Lefebvre som menade att vardagslivets eviga repetitiva sysslor står i kontrast till det moderna samhällets tro på utveckling och framsteg. Att regelbundet utföra en syssla innebär att den blir en vana, snarare än en ”överraskning”. Städningen bär helt enkelt på en annan temporalitet än vår linjära tidsuppfattning som ständigt blickar framåt och söker framsteg. Den är monoton, upprepande och leder ingen vart.Således upplevs det repetitiva som meningslöst. Därför blir också pappersinsamlingen i mitt kök stående, trots att jag gladeligen lägger samma tid varje dag på att spela spel på min mobiltelefon. En ännu mer meningslös syssla men som, till skillnad från att tömma och fylla återvinningskärl, kommer med en omedelbar belöning i form av att klara nivåer och banor och därmed ger en känsla av resultat, hur fullständigt meningslöst resultatet än må vara. Inför städningen är vi många som blir rastlösa barn som väljer bort det tråkiga. I det moderna informationssamhället med hundratals distraktioner finns det ju ingen anledning att ha tråkigt. Varför dammsuga när du kan se ännu ett kattklipp på Youtube?Men vad är egentligen det där andra som tiden ska läggas på? Och är inte tristessen och repetitionen det vi egentligen behöver?Det verkar onekligen som vi blir alltfler som inte klarar av det där tråkiga repetitiva. Sektorn för hushållsnära tjänster har vuxit stort sedan RUT-avdraget infördes år 2007. Den som har råd betalar gärna någon annan för att hemmet ska upprätthålla sitt städade tillstånd. Förutom skattesubventionerad städning och liknande hushållstjänster har appar där den som har råd lejer ut tråkiga sysslor som att köra sopor till återvinningen vuxit.Utifrån de intervjuer som Ambjörnsson har gjort med människor om hur de uppfattar städning som syssla drar hon slutsatsen att just städningens rutinartade och avgränsbara karaktär gör det mer rimligt för dem som har råd att köpa tjänsten utifrån. Detta kontrasteras mot exempelvis odling, matlagning och aktiviteter med barnen som fyller en annan utvecklande funktion. Samtidigt är det en fråga om vems tid som räknas. Vem kan unna sig lyxen att slippa göra det tråkiga utan betala någon annan för att göra det? I Ambjörnssons intervjumaterial visar det sig tydligt att många inte har ekonomisk möjlighet att leja ut vardagsstädning för pengar, i synnerhet inte de som själva arbetar med städning. Tid upplevs och värderas alltså olika beroende på exempelvis klass. Städerskan städar både sitt eget hem och andras, hur repetitivt det än är, medan den mer välbeställda frigör tid till annat. Men vad är egentligen det där andra som tiden ska läggas på? Och är inte tristessen och repetitionen det vi egentligen behöver?För jämte utvecklingsidén har en annan stark rörelse vuxit fram i väst, som kretsar kring att fånga ögonblicket. Mindfulnesskulturen med appar, meditationer, yoga och övningar i att vara i nuet handlar om att släppa tankarna på både det som ska komma sedan och det som varit. Tankegångar som försöker öva den stressade nutidsmänniskan i väst att tänka mindre linjärt och ägna sig åt de sinnesförnimmelser hon upplever i stunden och att känna ro i att vara icke-producerande och inte låta sig distraheras av all information och lockelser som vi bombarderas med. Att öva sig i att ha tråkigt, helt enkelt. Här borde städningens monotona, återkommande form passa perfekt.I en artikel i tidningen Vice förklarar antropologen Martin Lang att städning kan vara ett sätt reducera stress just på grund av dess välbekanta utförande. När andra delar av livet känns osäkra och oförutsägbara fungerar städningen som en ritual som tryggar oss. Likaså fungerar repetitiva, förutsägbara sysslor bra som kognitivt hjälpmedel i sig, genom att fokusera på de rörelser vi är vana vid släpper stressen. Så kanske finns här en väg för städningen att öka sin status, för såväl stressade manliga mellanchefer som kvinnor som bollar familjeliv med karriär? Känslan av en dammtrasa som långsamt sveps över en bokhylla, glas som omsorgsfullt diskas till genomskinlighet och gamla tidningar som en efter en faller mot återvinningscontainerns golv, likt stenar mot en sjöbotten. Att få uppleva denna nu-känsla en gång i veckan skulle kunna vara en respit, i stället för någonting som måste göras. Ta en paus från stressen, stäng av mobiltelefonen, ta fram dammsugaren och njut av att bara vara.Elin Grelsson, författareKällorFanny Ambjörnsson: Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik. Ordfront förlag, 2018.Henri Lefevbre: Everyday Life in the Modern World. Transaction, 1984.Julie Stewart: Why Cleaning Makes Some People Feel Less Anxious. Vice magasin 2018-10-03.

Många av oss tillbringar mycket tid på sociala medier. Ibland får vi lust att göra motstånd. Men hur ska det gå till egentligen? Författaren David Jonstad funderar över några motståndsstrategier. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I ljudinspelningsteknikens barndom gjordes ett test. Folk fick ställa sig vid ett skynke och lyssna till ett stycke operasång från två olika ljudkällor. De visste att det bakom skynket fanns dels en rullbandspelare, dels en riktig operasångare. För de flesta var det svårt att urskilja när sången kom från bandspelaren och när den kom från operasångaren, trots att ljudkvaliteten på bandspelaren var rätt usel. Men tekniken var ny och häpnadsväckande, och i försökspersonernas hjärnor upplevdes därför maskinkopian som lika verklig som verkligheten.På liknande sätt har det gått till när annan ny teknologi har introducerats. Men efter en tid har vi vant oss och upplevelsen blir då en helt annan. Tekniken får då snarare verkligheten att framstå som mer verklig. I fallet med bandspelaren fick den oss att uppskatta den unika upplevelsen av livemusik.Det digitala teknikskifte vi nu befinner oss i är ännu så pass nytt att det fortfarande har förmågan att hänföra oss. Så pass att den handfull storföretag som dominerar tekniken har kunnat slå klorna i större delen av mänskligheten och det är först nu som de mörka sidorna av denna revolution börjar framträda.Vi häpnar över hur mycket som kan rymmas i en manick inte större än en handflata. Att vi i våra  fickor kan bära runt en portal in i ett eget universum av relationer, kunskap, ljud och bild. Men medan vi tillbringar allt större del av våra liv i denna värld exploateras vi utan att märka det. Författaren och Harvard-professorn Shoshana Zuboff kallar det för övervakningskapitalismen i sin bok med samma titel. Hon jämför Google, Facebook och de andra techjättarnas explosionsartade uppgång med den industriella revolutionen. Då var det naturen och dess resurser som förvandlades till varor på en global marknad. I dag är det vi själva och i synnerhet våra beteenden som är råvaran som får kapitalismen att frodas.Industrikapitalismen hotar att kosta oss jorden, skriver Zuboff, övervakningskapitalismen hotar att kosta oss vår mänsklighet.Det är en dystopisk verklighet hon målar upp. Med maktfullkomliga organisationer som vet mer om oss än vad vi själva gör och hur dessa blir allt skickligare på att förutse och styra våra beteenden. Ofta i syfte att hålla kvar vår uppmärksamhet på skärmen och allt vad denna erbjuder på bekostnad av livet i övrigt.Mot detta bör vi göra motstånd, om vi håller livet kärt. Frågan är bara hur. Zuboff hoppas att vi med hjälp av lagstiftning ska upprätta ett nytt kontrakt för en digital kapitalism där medborgarna är med och bestämmer vem som äger makten över informationen. Vi ska göra den digitala framtiden till vårt hem, skriver hon.I viss mån görs försök att reglera övervakningskapitalismen, men de kommer sent och det lär inte bli enkelt att rå på dessa giganter som använder sin enorma makt till att motsätta sig alla försök till regleringar. De fem största bolagen är nu dessutom så stora att de utgör en tiondel av USA:s totala börsvärde vilken politiker vågar vingklippa dem och riskera en börskrasch?Medan Zuboff alltså tar sikte på hur vi med samhällets etablerade institutioner ska kunna återföra makten över internet till dess användare tar sig den amerikanska konstnären och skribenten Jenny Odell an frågan om motstånd från ett helt annat håll. I den hyllade boken How to do nothing. Resisting the Attention Economy utforskar hon mer och mindre genomtänkta strategier för att krångla oss ur techbolagens klor. En av dessa är att betrakta skärmen som ett gift och att åka på retreat för digital detox. Budgetlösningar finns i allehanda appar som syftar till att begränsa användningen av framför allt sociala medier. Det lite ironiska med denna strategi, konstaterar Odell, är att den ofta säljs in med argumentet att den ökar användarens möjlighet att vara mer produktiv på sitt arbete (inom kapitalismen).Mer drastiskt är att fly fältet en metod med tusenåriga rötter. Med start hos filosofen Epikuros i det antika Grekland berättas om historiens många försök att exempelvis bygga upp lantliga kollektiv där deltagarna kan undkomma den rådande kulturens urartning för en sundare tillvaro med fokus på det goda livet. Erfarenheterna från 1960-talets Back to the land-rörelse avskräcker dock Odell som menar att de flesta ändå inte har möjlighet att dra sig undan på det sättet. Inte heller ger hon så mycket för strategin att bojkotta Facebook eller andra plattformar eftersom det sällan är någon bestående lösning. Och vi vet ju hur det brukar bli. De som lämnar gör det med dunder och brak, men det dröjer inte länge innan de kommer smygande tillbaka till den moderna lägerelden.Istället föreslår Odell något enklare: Bryt trollbindningen till skärmen! Hennes uppmaning om att göra inget ska förstås som att göra det du verkligen vill göra, snarare än det som andra vill att du ska göra. Den produktivitet eller nytta som vi tycker oss uppnå genom skärmen sker alltid på bekostnad av sådant vi hade kunnat göra någon annanstans. Hon skriver: Den första delen av att göra inget är att frigöra sig från uppmärksamhetsekonomin; den andra delen är att återengagera sig i något annat.Det saknas alltså inte förslag och idéer om hur en motståndskamp skulle kunna se ut. Håller rullbandsspelarens knastrande ljud alltså återigen på att bli avslöjat? Möjligen har vi nu kommit så långt i det digitala teknikskiftet att vår upplevelse av tekniken är på väg att förbytas. Från nyhetens behag och hänförelse till mognad och krasshet. Visst har digitaliseringen många nyttor, men det innebär inte att vi vill gå helt upp i den.Ironiskt nog får detta draghjälp av techindustrin själv. När Facebooks moderbolag hösten 2021 bytte namn till Meta och presenterade sin vision för framtidens fördjupade social medier-imperium, The Metaverse, framkallade det mer kalla kårar än entusiasm. Med hjälp av VR-glasögon och augmented reality-teknik ska vi konsumenter smälta samman med den digitala världen så att vi till slut inte vet var den ena världen slutar och den andra börjar. The Metaverse presenterar en utopi som låter oss fly den kaotiska och skitiga analoga världen in i rena underbara miljöer som vi själva bestämmer, liksom vi bestämmer hur vi själva ska se ut och uppfattas av andra. Som många har påpekat framstår detta inte som en utopi utan som en dystopi i linje med den som Zuboff varnar för där ännu större delar av våra liv blir kontrollerade av en handfull bolag som kommer spela på våra känslor och begär som ett piano.Kanske är det försent att återta makten. Men att döma av kommentarerna som följde på lanseringen lever fortfarande hoppet om något annat. Om det digitala universum som Facebook vill skapa framstår som en mardröm snarare än en dröm är det inget vi vill fly till, men ifrån. Ut i en analog verklighet, med all sin skitighet och sitt naturliga kaos.David Jonstad, författareLitteraturShoshana Zuboff: Övervakningskapitalismen vid maktens nya frontlinjer. Översättare: Ola Nilsson. Ordfront förlag, 2021.Jenny Odell: How to do nothing resisting the attention economy. Melville House Publishing, 2020.

Ola Wong är författare, journalist och Kinakännare. Vi var kollegor på Svenska Dagbladet under några år, men eftersom han var Kinakorrespondent och jag jobbade på ledarredaktion i Stockholm så hade vi inte särskilt mycket med varandra att göra. Men sedan några år tillbaka räknar jag Ola som en vän, bland annat för att han som en tjänst läste manuset till Genusdoktrinen (Fri tanke, 2020) som jag skrev ihop med Anna-Karin Wyndhamn. Utan Olas noggranna läsning och hårda men rättvisa omdöme hade boken inte blivit vad den blev. Sedan 2019 är han kulturredaktör på Kvartal. I en ny artikel på Kvartal beskriver han det spända säkerhetsläget mellan Taiwan och Kina. Taiwans försvarsminister menar att läget inte har varit så spänt på 40 år. Samtidigt har en del frågat sig hur mycket USA:s försvarsgaranti till Taiwan betyder. I dagens podd pratar vi om detta och varför det är viktigt även för Sverige att vi bryr oss om vad som sker där. Vi pratar även om Kinas enorma utsläpp av växthusgaser, något jag skrev om i söndags här på Rak höger. I dag släpper Kina ut mer växthusgaser än alla EU:s medlemsstater och övriga OECD-länder tillsammans. Ola Wong var tidigt ute med att föreslå klimattullar, åtminstone så tidigt som i boken Pekingsyndromet – Kina, Makten, Pengarna som kom ut 2014 (Ordfront förlag). “Har man ingen Kinastrategi för sitt klimatarbete, ja då har man ingen strategi överhuvudtaget,” skrev han då. Ord som stämmer minst lika väl i dag.Snart börjar Rak höger med premiumartiklarGanska snart kommer jag att börja skriva vissa artiklar endast för betalande prenumeranter. Jag har inte bestämt exakt när det ska ske ännu, men det blir inom ett par veckor. Anledningen till att jag förvarnar såhär är att jag vill att den som vill ska hinna gå från gratisprenumerant till betalande prenumerant innan det sker. Mycket här på Rak höger kommer även fortsättningsvis att vara öppet för alla, men jag hoppas att fler av er kommer ta steget att bli fullvärdiga prenumeranter. Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Hur har civilsamhället förändrats sedan början av 90-talet? Har godhet blivit big business? Hur god behöver man vara för att arbeta i godhetsbranschen – och hur mycket får man tjäna? Lyssna på ett samtal med Sara Damber, aktuell med boken En handelsresande i godhet. I början av 90-talet startade Sara Damber organisationen Friends. Sedan dess har hon startat, drivit och utvecklat en mängd olika organisationer, både i Sverige och internationellt och arbetat för kommuner, näringsliv och civilsamhället. Nu är hon aktuell med boken En handelsresande i godhet (Ordfront). Hur ser hon på relationen mellan civilsamhälle och den privata sektorn? Sätter insamlingsorganisationerna krokben för sig själva när de bara vill komma åt vår plånbok? Kan en get vara lösningen på de globala framtidsfrågorna? Och viktigast av allt – vem har rätt att kalla sig god? Lyssna på: Sara Damber, grundare av Friends och författaren till boken En handelsresande i godhet. I samtal med: David Isaksson.

Hon klev in och förnyade musiklyriken i en tid när scenen dominerades av manliga trubadurer och textförfattare.Barbro Hörberg levde bara i 43 år men blev ändå en av våra mest älskade vissångerskor och kompositörer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Barbro Hörberg hann ge ut en handfull egna LP-skivor och samarbeta med många av våra mest folkkära artister och författare, däribland Lill-Babs, Georg Riedel, Lars Forssell, Beppe Wolgers och Povel Ramel, innan hon gick bort 1976.Här tecknas hennes porträtt av författaren Alexandra Sundqvist som också har gett ut en biografi med titeln ”Barbro Hörberg – med ögon känsliga för grönt”. I dokumentären medverkar vännen och artistkollegan Barbro 'Lill-Babs' Svensson i en exklusiv intervju till boken (Ordfront förlag, 2017), basisten och kompositören Georg Riedel, Tomas Adolphson och Anders Falk i duon Adolphson & Falk, Barbro Hörbergs dotter Liza Stenvinkel och väninna Birgitta Lundholm.En P2 Dokumentär av Alexandra Sundqvist och Isak Klasson.Producent Clara Törnvall.