Podcasts about Ordfront

Avsnitt 268. I en sällsynt illa genomtänkt aktion lämnar översättare ett anonymt brev till Nona förlag innehållande grova anklagelser och inte så lite bitterhet. Vi förvånas över omdömeslösheten men ser också att det är stora värden på spel. Jacob Dalborg kan absolut kallas en gammal branschräv då han innehaft flera av de högsta posterna i Bonnierförlagen och i Bonnier Books. Så då gör vi det. Kallar honom det. Och ser hur han väljer, lite otippat, att satsa pengar i Ordfront förlag. Förlagspodden åker snart till bokmässan i London och plockar upp aktuella frågor och viktiga konflikter inom den internationella bokbranschen. Och vi kommer tillbaka nerifrån grottan och berättar vad vi sett. Så som journalister gör. Marianne von Baumgarten-Lindberg har gått bort. Och vi är en färgstark och viktig karaktär fattigare i bokbranschen. Vi minns åtminstone en del av allt hon gjort i sitt liv. Och lite till. Vi får nog kalla det en tradition trots allt. Ekonomijournalisten, aktieanalytikern, förlagschefen, författaren och drinkblandaren Hans-Olov Öberg gör sin årliga (nåja) analys i Förlagspodden av de fyra aktiebolag som rör sig i bokbranschen; Bokusgruppen, Storytel, Arctic Paper och Scandbook. Så håll i hatten.   00 20         Anonyma översättare 09 08         Jacob Dalborg går in i Ordfront 11 27         Vad händer på årets Londonbokmässa? 14 43         Marianne von Baumgarten-Lindberg i minne 24 01         Årets genomgång av bokbranschens aktiebolag

Psykoanalytikern och författaren Per Magnus Johansson samtalar med författaren och journalisten Ylva Mårtens om hennes två nya böcker: antologin ”Barnens 1000 första dagar” på Ordfront förlag och kärleksromanen ”Sjömansflickan” på förlaget Kaunitz-Olsson.  Inspelat i december 2024 på Göteborgs Litteraturhus

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Möt Brenda Navarro i samtal med America Vera-Zavala. Brenda Navarro gästade Internationell författarscen den 5 november 2024 för att prata om sin hyllade roman "Aska i munnen", om en mexikansk familjs sammanbrott och liv som invandrare i Europa. Brenda Navarro är född 1982 i Mexico City och bosatt i Madrid. Hon har studerat sociologi, feministisk ekonomi och genusvetenskap. Hon debuterade 2019 med romanen "Empty Houses". "Aska i munnen" är hennes andra roman. America Vera-Zavala är dramatiker, regissör och författare. Hennes senaste bok är "Svartskalle – en svensk historia" (Ordfront, 2020). I samarbete med Bokförlaget Tranan. Från 5 november 2024 Jingel: Lucas Brar

Avsnitt 251. Hur vi än ser på det, ödmjukt eller ej, så är vår intervju med Jeremy Amsellem på Spotify ett litet journalistiskt scoop. Aldrig tidigare har någon i organisationen pratat med media om detaljer i deras ljudboksstrategi. Men i Frankfurt var vi på rätt plats vid rätt tid. Förläggaren ger oss en avstämning på hur långt användningen av AI har kommit på förlaget. Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront är mer än irriterad över Bonnierkoncernens dominans på Augustnomineringslistorna i år. I ett samtal med journalisten lägger han fram sina argument. Efteråt reflekterar förläggaren och journalisten över frågan med en viss distans där förläggaren ger oss en liten glimt från en förläggares vedermödor.   00 27         Så tänker Spotify 14 56         AI i förlagens vardag 20 21         Pelle Anderssons ilska mot Augustnomineringarna

The conversation is in English, after a short introduction in Swedish. Möt Beata Umubyeyi Mairesse i samtal med Yukiko Duke. En av Afrikas mest framstående författare gästade Internationell författarscen den 10 september. Beata Umubyeyi Mairesse är aktuell med romanen "Alla dina skingrade barn" som på lyrisk prosa skildrar det brutala folkmordet i Rwanda. Beata Umubyeyi Mairesse är född i Butare 1979. Hon överlevde folkmordet på tutsierna i Rwanda 1994 och bosatte sig samma år i Frankrike för att studera statsvetenskap. Idag är hon en älskad och prisbelönt författare. "Alla dina skingrade barn" är hennes kritikerrosade debutroman. Yukiko Duke är översättare och kulturjournalist. Hon är konstnärlig rådgivare för Norsk litteraturfestival i Lillehammer och sitter i juryn för Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris. I samarbete Ordfront förlag. Från 10 september 2024 Jingel: Lucas Brar

Bokbranschen är i förändring. Ljudböckerna tar allt mer mark och marken gungar under den traditionella boken. Idag pratar vi förlagsekonomi. Vad bör göras för att ge litteraturen en fast ekonomisk grund att stå på? Är det dags för fasta bokpriser nu? Medverkande: Pelle Andersson, förlagschef Ordfront. Daniel Sandström, litterär chef och förläggare på Albert Bonniers förlag. Anja Gatu, ordförande Författarförbundet. Daniel Suhonen, chef Katalys. Liveinspelning av Starta pressarna från Bokmässan i Göteborg.

Jonna börjar jobba på Kriminalvården – en sluten och sekretessbelagd värld som utomstående har liten insyn i. Till en början är hon fascinerad av allt på anstalten. Sedan blir hon varse verkligheten. Fanny Klang i samtal med Gudmund Erling, kriminalvårdspräst Göteborg. Medarrangör Ordfront

Vi lever i en tid där förtryckarna fått ny kraft. Var det självklart att det skulle gå som det gått? Nej, men det finns svar på vad som lett oss hit. Lasse Berg vill få oss att se både vår värld och oss själva i ett nytt ljus. Lasse Berg i samtal med KG Hammar, ärkebiskop emeritus. Medarrangör Ordfront

UPPLÄSNING: Angelika Prick Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DIKT: ”Jag tänkte” av Nike MarkeliusDIKTSAMLING: En bro av sorg (Ordfront, 2024)MUSIK: Morton Feldman: Mary Ann's themeEXEKUTÖR: Ensemble Recherche

Det har tagit lååång tid och myyycket jobb - men NU när min bok äntligen här! Buffésex - det nya sättet att ligga som ändrar ALLT är en guide till ett helt nytt sätt att se på sex, som verkligen skriftar om läget totalt för SÅ många som jag coachar. Blir du nyfiken? Bra! För även den här veckan blir det ett specialavsnitt , för att fira att boken och asken med kortlekar äntligen är släppta och finns att köpa i butik. Men istället för att sitta här och berätta om boken och buffésex direkt in i mikrofonen bara så kommer det blir ett samtal med Pelle Andersson som är förlagschef på Ordfront som ger ut boken och kortleksasken. Han intervjuar mig och Kristoffer Lindh som varit med och gjort asken med mig, om oss, om buffésex, om skrivprocessen och vad vi hoppas att de här två fantastiska, turkosa små skatterna ska åstadkomma i världen. Avsnittet sänds både här och i Ordfronts podd Ordfronten. Läs mer om mig på www.sexinspiration.sePrivat coaching för singlar, par och flersammaOnlinekurser i alla möjliga sorters sexInstagram: SexinspirationFörbeställ min bok Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I en nyutgiven bok, ”Lukasjenkas land", summerar Martin Uggla sitt arbete med människorättsfrågor i Belarus och påverkansarbete mot Sverige och EU. Martin Uggla berättar i podcasten om sin personliga relation till Belarus främsta demokratikämpar, EU-politikens tvåsidighet och om möten vid Nobelmiddagen 2022 där han var inbjuden av den fängslade vinnaren Ales Bjaljatski. Även frågan om hur demokratier ska förhålla sig till auktoritära diktaturer tas upp. Vilka dilemman finns det och vem är vinnaren av ökad handel med diktaturerna, egentligen? Martin Uggla har ägnat sitt professionella yrkesliv åt dessa frågor och åt att stärka ickevåldskampen mot diktaturerna. Toppbild: Martin Ugglas bok Lukasjenkas land är utgiven av Ordfront förlag. Foto Rasmus Canbäck

I en nyutgiven bok, ”Lukasjenkas land", summerar Martin Uggla sitt arbete med människorättsfrågor i Belarus och påverkansarbete mot Sverige och EU. Martin Uggla berättar i podcasten om sin personliga relation till Belarus främsta demokratikämpar, EU-politikens tvåsidighet och om möten vid Nobelmiddagen 2022 där han var inbjuden av den fängslade vinnaren Ales Bjaljatski. Även frågan om hur demokratier ska förhålla sig till auktoritära diktaturer tas upp. Vilka dilemman finns det och vem är vinnaren av ökad handel med diktaturerna, egentligen? Martin Uggla har ägnat sitt professionella yrkesliv åt dessa frågor och åt att stärka ickevåldskampen mot diktaturerna. Toppbild: Martin Ugglas bok Lukasjenkas land är utgiven av Ordfront förlag. Foto Rasmus Canbäck

I detta avsnitt av Journalistpodden hör du en inspelning av seminariet ”Från IB-haveri till utlandsspioneri”, från den 11 mars 2024 på JMK i Stockholm. Ett seminarium om IB-affären och den nya utlandsspionerilagen.   Medverkande: Jan Guillou, journalist och författare, Ingemar Folke, tidigare advokat, Tove Carlén, jurist på Journalistförbundet, Axel Björklund, SVT Uppdrag granskning, Amanda Sokolnicki, politisk redaktör DN, Malin Danielsson, riksdagsledamot Liberalerna, Jessica Wetterling, riksdagsledamot Vänsterpartiet och Siri Hill från Reportrar utan gränser. Moderator Kerstin Almegård från Svenska PEN.    Seminariet arrangerades av Nätverket mot utlandsspioneri, Journalistförbundet, Föreningen Grävande Journalister, Reportrar utan gränser, Tidningsutgivarna, Svenska PEN, Sveriges Tidskrifter, JMK/Stockholms universitet, Publicistklubben och Föreningen Ordfront.

Socialdemokraten Alva Myrdal var en av folkhemmets sociala ingenjörer, men också en hyllad diplomat och nedrustningsförhandlare. Och hon var en av Sveriges mest framgångsrika och berömda kvinnor – inte minst på 1930-talet, då hon och maken Gunnar Myrdal slog igenom med boken ”Kris i befolkningsfrågan”.Programledare och manus: Kent Werne. Podden produceras av Straydog studios på uppdrag av LO, och i samarbete med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.Medverkande i detta avsnitt: Historikern, genusforskaren och feministen Yvonne Hirdman, vars biografi ”Det tänkande hjärtat – boken om Alva Myrdal” (utgiven av Ordefront) också ligger till grund för avsnittet. Andra böcker som använts: ”Svensk Historia 1920-1965”, utgiven av Norstedts och ”Mellankrigstider” av Yvonne Hirdman, utgiven av Ordfront. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nakba är arabiska för 'katastrofen' och är ordet som används för att beskriva fördrivningen av palestinier i samband med kriget mellan Israel och de arabiska länderna 1948. Boken består av 59 palestiniers vittnesmål, rika och fattiga, från välbärgade kvarter och i eländiga flyktingläger. Bernt Hermele i samtal med Maria Södling, teologie doktor och verksam vid Svenska kyrkans enhet för forskning och analys, om sin och Cato Leins bok. Medarrangör: Ordfront

Varför gjorde judar inget motstånd under Förintelsen? Det var utgångspunkten för boken Inte som lamm till slakt, en utgångspunkt som snabbt visade sig felaktig. Istället ser vi ett omfattande och varierat judiskt motstånd. Kenneth Hermele avtäcker en okänd historia som går emot myten om judars passivitet, där motstånd är större än blott väpnat våld, där vidhållen kultur och tradition liksom att dokumentera och förmedla historien om förtrycket ingår. Kenneth Hermele i samtal med Antje Jackelén, teologie doktor och tidigare ärkebiskop. Medarrangör: Ordfront

En berättelse om att hitta sin identitet i relation till andra och om kärlek och vänskap under formativa år. Sommaren 1985 utspelar sig i Roslagens skärgård. Huvudgestalterna är ett kompisgäng i 14-årsåldern och en otäck sjövarelse. Ett mörkt sommaräventyr med en fastkedjad sjöjungfru i en riktig nostalgitripp till 1980-talet. John Ajvide Lindqvist i samtal med Birgitta Westlin, präst i Svenska kyrkan. Medarrangör: Ordfront

Är snällhet mesigt? Har världsläget ökat vår misstro mot ordet snällhet? Är snällheten passé? Samtalet utgår ifrån diktsamlingen Kan vi inte vara snälla nu för sen dör vi faktiskt. En bok som inte är en färd på ett ulligt, gulligt moln, utan ofta en sväng ned i mörkret. Det är dikter genomsköljda av mänsklighet och av vår tid. Det är dikter som ibland vill hylla det obegripliga, det där som är bortom vår egen smarthet, men även en diktsamling som består av en bön och avslutas med Bob Hanssons eget begravningstal. Bob Hanson i samtal med Kristina Ljunggren, präst i Stockholms domkyrkoförsamling. Medarrangör: Ordfront

ÖVERSÄTTNING: Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson UPPLÄSNING: Astrid Assefa DIKT: ”Fragment 1” av SapfoDIKTSAMLING: Dikterna och fragmenten (Ordfront 2022)MUSIK: Frédéric Chopin: Vals nr 18 a-mollEXEKUTÖR: Ophélie Gaillard, cello, Edna Stern, piano

Baklänges i tiden längs en linje, det är temat för de reseböcker som Katarina Wikars har grottat ner sig i. Följ hennes färd på och utanför kartan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Det var min mamma som ritade Uppsalas stadskarta på fyrtiotalet. I basker och dräktjacka med hårt stoppade axlar drog hon upp konturerna av Övre Slottsgatan på stadsingenjörskontoret innan hon tog bussen hem till tant Berta i Eriksberg där hon hyrde ett rum på övervåningen. Det tog lång tid att rita hela Uppsala, vartenda kvarter, varenda sevärdhet skulle prickas ut. Det fick inte råda någon tvekan. Hur många steg från Gustav Vasas grav till domkyrkans utgång, hur många meter till botten av Fyrisån? Mamma doppade ritstiftet i kolsvart bläck. Hon sa: Vart du än går, flicka, så släpp aldrig taget om kartan. Då kommer du bort.Och jag vågade aldrig släppa taget om kartorna. När jag var barn lekte jag resebyrå och ritade egna öar med berg, skogar, floder och städer, var det dit jag skulle? I tonåren samlade jag kartorna på hög för framtida bruk: Kairos. Berlins. Dom södra förorternas. Och när jag väl började resa såg jag ingenting av omvärlden och medmänskorna, men älskade dom prickade strecken för svårorienterade gångstigar, tänkte ofta på mamma och undrade: Har jag kommit till Bort nu?Hur ska man egentligen resa? Längre ut eller bara längre ner? Hur gör de andra?Den danska författaren Dorthe Nors reser längs en enda linje i ett helt år. I periferin, utmed Nordsjökusten, Skagen, västra Jylland och längs Frisiska öarna. En enslig Toyotatripp längs sanddynerna med några surfare och sälar i fonden. Boken som blev heter till och med ”En linje i världen”. Sandens flyktighet gör det är svårt att dra upp en beständig yttre linje men den halvt imaginära är också Dorthe Nors egen linje, för den är en del av barndomen. Och trots att hon inser att det aldrig går att återvända till samma landskap som man minns bestämmer hon sig för tråckla ihop resan med just sina föräldrars sönderfallande kaffefläckiga vägkarta som ciceron.En annan människas linje, tänker hon, skulle kunna sträcka sig från Alaska till Mexiko, eller från Gibraltar till Godahoppsudden. Jag med mitt mikroperspektiv och mamma för ögonen kommer att tänka på det gamla mastodontverket Med Dalälven från källorna till havet. Som jag lusläste som barn och där det stod angående min badsjö ”att Gimmen vill inte ha folk.” Det betydde att ingen någonsin drunknat där till skillnad från älven som gärna ville ha folk.Vad finns det då på Dorthe Nors linje? Det som hon där ute i världen alltid längtat tillbaka till. Hård kuling. Träd som tar stryk så de kravlar utefter marken. Salt på huden och av kråkris sönderrivna vader. Man måste gå i sidled utmed hennes linje. Till och med husen hukar. Allt mals ner till salt och sand. Grå horisont men också något hon kallar sund ensamhet.Hur många berättelser kan det finnas på en linje? Det finns inga gränser för dem, man måste bara gå in på linjen, snitta upp den varsamt med en skalpell och se efter, skriver hon i det inledande kapitlet. En metod hon själv inte riktigt lever upp till då hon reser mer i minnet än att hon slår sig i slang med lokalbefolkningen. Men kanske är det om platsens kraft hon ska berätta. Om minnesfragmenten som ligger kvar, som vid återkomsten lyfter som damm och dansar i ljuset. Alla ögonblicken som undsluppit en, kan de ligga kvar vid Hirthals fyr? Eller vid föräldrarnas pyttelilla sommarstuga mittemot kemifabriken vid Limfjorden?Jag är den perfekta läsaren för såna här intentioner, för jag vill tro att under speciella ljusförhållanden börjar de döda röra på sig, kan man se dem hasta runt där i sin tid.Hon hittar stigar. Stigar har alltid en anledning, har hon lärt av Kerstin Ekman, de är landskapets minnesarbete. Hon ser turister, men hon söker de åldrade badmödrarna hon minns från sin egen barndom, de tatuerade hårdhudade som ägde vattnet. Farmor förstås, brorsorna, sommarlovet. Vinthundarnas andar vid badhotellet. Det är som hela resan till slut blir några utfrätta diabilder.I På vägen till Babadag, den polska författaren Andrej Stasiuks reseskildring från mitten av 00-talet valde han också konsekvent bort storstäderna för byarna, spriten, flugorna. På hans hackiga tidslinje finns de rumänska, moldaviska och ungerska byarna, de i gränstrakterna som har namn på flera språk. Det är som om han söker universum i en lastbilshytt, eller snarare som vägen till självinsikt går genom stillaståendet, det är som om han vill hitta en värld som påminner om hans barndoms sommarlov. Ibland frågar han sig: Varför reser jag? När det är nästan likadant hemma i min by i Polen.Min favorit i genren resa baklänges i tiden längs linjen är den motvilliga resenären Jenny Diski. Hon var ständigt på resa, i bok efter bok: I ”På tunn is” sökte hon intigheten på Antarktis tillsammans med en grupp uppspelta amerikanska änkor och brittiska fågelskådare men tänkte mest på sin kylslagna mamma. På Nya Zeeland tänkte hon: ”Det enda trygga avståndet till ens hem är det mycket stora”. Hon blev oroad av inplanerade framtida händelser, bäst om det påminde en om en annan upplevelse man redan haft.Finns det en slutsats att dra av detta. Är en resa bara en halvt igenvuxen stig till den ursprungliga ensamheten? Om så bland gamla Mercor och lervällingar? Eller genom saltängar, förbi horder av surfare? Att bland valrossarna på Antarktis skymtar alltid mamma? Går alla stigar bakåt? Min pappa som hade varit en skicklig orienterare i sin ungdom lämnade ändå efter sig lådor fulla av kompasser. Det är väl lite av en ödets ironi att jag som produkten av en kartriterska och en orienterare är kroniskt förvirrad av en verklighet som inte ville passa ihop med kartorna. Kan det vara dags att ta ett kliv över kartans kant?Det är väl inte försent att tillämpa Tove Janssons råd, hon är ändå alla farliga resors urmamma. Och skrev så här: Att det viktigaste är att lära sig att bemästra en och annan farlighet. Och att det allra farligaste kanske inte ens syns. Det kan bara anas, som en skälvning, som en skugga, som ett stråk av frost i fjolårsgräset och om man träffar nån därute som om möjligt är ännu räddare än en själv, så tvingas man kanske bli den modigaste, bita Mårran i svansen. Så. Släppa taget om kartan, det finns faktiskt helt obemärkta platser, dit inget stadsingenjörskontor i världen kommer att hitta. Så slå av GPS:en. Avvik äntligen från rutten. Katarina Wikars, medarbetare på kulturredaktionenLitteraturDorthe Nors: En linje i världen – Ett år på Nordsjökusten. Översättare: Ninni Holmqvist. Ordfront förlag, 2023.Andrzej Stasiuk: På vägen till Babadag. Översättare: Tomas Håkanson. Ersatz förlag, 2015.Jenny Diski: På tunn is – en resa till Antarktis. Översättning: Meta Ottosson. Alfabeta, 2004.Främling på tåg – hur jag, med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika. Översättare: Meta Ottosson. Alfabeta, 2005.Den motvilliga resenären. Översättning: Cecilia Franklin. Alfabeta, 2007.

Som de flesta trogna lyssnare känner till är Robin torsk på att bildgoogla historiska aktörer. Människor som levde före fotografins uppfinnande är helt okej. Ett träsnitt kan ge en gåshud. Så är det. Men när fotot slår igenom. Då händer någonting med historien.Det är premissen för detta avsnitt. Ett fritt utforskande av historien, fotografiet och deras ömsesidiga relation. Det blir resor till Daniel Hermanssons familjealbum, i sällskap med gamla byafotografer eller sekelskiftets etnografer samt i mörkret längs Kongofloden.--Läslista:Fredlund, Jane, Svenska folkets bilder: gamla fotografier ur album och byrålådor med kulturhistoriska kommentarer, LT, Stockholm, 1978Andersson, Lars M., Berggren, Lars & Zander, Ulf (red.), Mer än tusen ord: bilden och de historiska vetenskaperna, Nordic Academic Press, Lund, 2001Hentati, Jannete, Älven i mig, Albert Bonniers förlag, [Stockholm], 2023Hochschild, Adam, Kung Leopolds vålnad: om girighet, terror och hjältemod i det koloniala Afrika, Ordfront, Stockholm, 2000 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Författaren och journalisten Bernt Hermele är tillsammans med fotografen Cato Lein aktuell med boken Nakba – Katastrof inför våra ögon (Ordfront förlag), som bygger på intervjuer med människor som upplevde flykten från sina hem i Palestina innan eller under 1948. På arabiska kallas händelserna för den stora katastrofen, Al Nakba. Hör Bernt Hermele berätta om sin drivkraft att ge röst åt människor vars historia i mångt och mycket är begravd under raserade hus och raderade kartor. Omslagsfoto: Mona Bibi. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nu beger vi oss till 1700-talets fritänkande tidevarv. Där träffar vi Carl Bernhard Wadström. En vetenskapsman, resenär och swedenborgare som bland annat reste till afrikanska västkusten och blev den av den brittiska abolitionismen.Avsnittet är klippt av Niklas Runsten.--Lästlista (bl a)Ambjörnsson, Ronny, Fantasin till makten!: utopiska idéer i västerlandet under fem hundra år / Ronny Ambjörnsson, [Ny utg.], Ordfront, Stockholm, 2005Hagen, Ellen, En frihetstidens son: Carl Bernhard Wadström : bergsvetenskapsman : forskningsresande : filantrop, Stockholm, 1946Nelson, Philip K., Carl Bernhard Wadström: mannen bakom myten, Fören. Gamla Norrköping, Norrköping, 1998 Lyssna på våra avsnitt fritt från reklam: https://plus.acast.com/s/historiepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gäst i veckans podd är den sovjetfödde brittiske journalisten Peter Pomerantsev. I sin första bok Ingenting är sant och allting är möjligt (Ordfront 2016) skildrar han det ryska demokratiska projektets stegvisa förfall, och slutgiltiga övergång till diktatur i och med invasionen av Ukraina 2014. Hur har kriget påverkat den ryska självbilden och samhället? Vilken effekt har de befintliga sanktionerna? Och vad borde västvärlden göra nu? Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt 160: Vi börjar med ett inslag om Adlibris där vi pratar om flera aktuella saker: att Adlibris tar över Pocketshop, att försäljningen på nätet går ner rätt ordentligt, tankar om att satsa sig ur krisen och att Adlibris fysiska butiker är överlägset billigast utan att marknadsföra det. Dagens Industri lyfter den ekonomiska moroten som Storytels nya vd, Johannes Larcher, blir erbjuden av den dominerande ägaren EQT och vi finner att han rör sig i ett annat universum än alla andra i bokbranschen. Förläggaren reder ut detaljerna och finner dem högst normala i sammanhanget. Det lilla förlaget Trombone säger upp avtalet med Adlibris, trots att näthandeln står för 75 procent av försäljningen, då villkoren från Adlibris gör vardagen alltför irriterande för förlaget. Vi får ibland frågan vem som äger Förlagspodden. Lind & Co? Storytel? Som alla vet äger Storytel 70 procent av Lind & Co. Dock inget av Förlagspodden. Vi lever i den fasta förvissningen om att podden ägs av Kristoffer Lind och Lasse Winkler. Och inget i vårt arbete talar emot det. Det kan låta spännande, rent av dramatiskt, när Ordfront ger ut en ny thrillerförfattare som vill vara anonym för omvärlden. Är det en mycket känd näringslivsprofil, en politiker, en välkänd journalist? Eller kanske en mindre känd sådan? Och spelar det någon roll? Ordfront gör stor sak av identiteten och journalisten hakar på. Ibland är det bara så enkelt att det är busigt och kul att göra en intervju. Och lyssnarna får höra något de inte fått höra annars.   00 32 – Pocketshop läggs under Adlibris 07 15 – Johannes Larchers optioner 12 26 – Förlaget Trombone har tröttnat på Adlibris 19 57 – Varför skriver Luciane Andrev under psuedonym?

77-åriga Bjørn Hansen bor i en etta i centrala Oslo och har slutat intressera sig för omvärlden. I rädsla för dödens allvar debatterar han sina himmelska föreställningar med de som gått före honom. Men en dag knackar svärdottern på dörren, med Bjørns sonson i släptåg. Han har kommit in på universitetet i Oslo och vad passar bättre än att han flyttar in hos sin ensamma farfar? Dag Solstad i samtal med Lena Sjöstrand, teologie doktor och präst i Lunds domkyrkoförsamling. Samtalet förs på norska. Medarrangör Ordfront förlag

En familj är huvudpersoner i en dokusåpa och desto längre tiden går, desto mer krackelerar verkligheten. För vad sker med människan när hon ständigt har publik och vad blir viktigt när vi ständigt visar upp vårt liv för andra. Vad är sant och vad är falskt? Det vi själva värderar eller det andra vill se? En roman om vår samtid och om vad existens och verklighet faktiskt innebär. John Ajvide Lindqvist i samtal med Pontus Nilsen, präst i Oscar Fredriks församling, Göteborg. Medarrangör Ordfront förlag

Uppläsare: Harald Leander DIKTSAMLING: Vad ska vi göra med varandra (Ordfront förlag 2014)MUSIK Christer Lyssarides: The MinerEXEKUTÖR Christer Lyssarides, mandola

En roman om den högsta lyckan och den djupaste oron. Om allt man vill berätta för barnet man bär på och ett sökande efter de rätta frågorna – och vad som vad som händer när man får en cancerdiagnos mitt under graviditeten. Att inse att det inte bara är liv som växer i kroppen utan också död. En dialog mellan mamman och fostret om allt det som är grunden för vår existens. Olivia Bergdahl i samtal med Cristina Grenholm, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap och kyrkosekreterare i Svenska kyrkan. Medarrangör Ordfront förlag

Nina är på feel bad-förlaget Ordfront och pratar om sin utgivningsprocess genom taggtrådsvirvlar och skräpiga lager. I avsnittet hörs redaktören Katja Sundén och förläggaren Jenny Bjarnar som båda var med hela vägen tills debuten Sommarsorger blev en färdig bok.Debutera eller Dö produceras av Lovisa Svensdotter och Nina De GeerGilla gärna vår FB-sida eller följ oss på Insta@ninadegeer@lovisasvensdotter#debuteraellerdö See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Översättning: Magnus William Ohlsson och Vasilis Papageorgiou Uppläsning: Stina Ekblad Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Diktsamling: Sapfo. Dikterna och fragmenten, Ordfront, 2022MUSIK Pietro Mascagni: Intermezzo ur Cavalleria rusticanaEXEKUTÖR Oslos filharmoniska orkester, Mariss Jansons, dirigent

Översättning: Magnus William Ohlsson och Vasilis Papageorgiou Uppläsning: Stina Ekblad Diktsamling: Sapfo. Dikterna och fragmenten, Ordfront, 2022MUSIK Pietro Mascagni: Intermezzo ur Cavalleria rusticanaEXEKUTÖR Oslos filharmoniska orkester, Mariss Jansons, dirigent

Översättning: Magnus William Ohlsson och Vasilis Papageorgiou Uppläsning: Stina Ekblad Diktsamling: Sapfo. Dikterna och fragmenten, Ordfront, 2022Musik Anonymus: Nani naniExekutör Dorothée Oberlinger, blockflöjt

Vårt decennium Vi ledsagar lyssnaren igenom 00-talet och presenterar en trendspaning inom skräckfiktionen per år, med illustrativa exempel och andra grader av titelrabblande. Tomas undrar vart den geniale Alejandro Amenábar egentligen tog vägen - är den jäveln död? s.a.s. - och Lars frammanar den lilla, lilla flisa av historien då det betraktades som relevant innehåll i public service att Orvar Säfström ondgjorde sig över mängden presscitat på svenska DVD-omslag. Vi pratar också om: J-horror, K-horror, Ringu, Ju-on: The Curse, Takashi Shimizu, Ju-on: The Grudge, 4444, Onryo-legenden, A Tale of Two Sisters, Battle Royal, Dark Water, Koji Suzuki, Hideo Nakata, Thorsten Flinck, The Others, Nicole Kidman, Sjätte sinnet, Devil's Backbone, Session 9, Paranormal Activity, Ghost Ship, El Orfanato, Barnhemmet, 13 Ghosts, Marduk, Morgan Håkansson, Dimension Films, Dimension TV, Tom Cruise, Eyes Wide Shut, The Northman, Robert Eggers, Alexander Skarsgård, 28 Days Later, 28 dagar senare, Filmkrönikan, Danny Boyle, Dawn of the Dead, Död snö, fågelinfluensan, galna ko-sjukan, Shaun of the Dead, Max Brooks, World War Z, Herman Geijer, Hanteringen av odöda, The Walking Dead, Sagan om ringen, Scyther, Rabid Manhunter, Alex Garland, Beach, The Texas Chainsaw Massacre, Motorsågsmassakern, Omen, Halloween, The Hills Have Eyes, Fredagen den 13:e, Michael Bay, Marcus Niesbel, Rec, Quarantine, Michael Henneke, Funny Games, Peter Stormare, James Gunn, Slither, Deathproof, Quentin Tarantino, House of the Devil, Ti West, Scream, John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in, Ordfront, Clive Barker, In the Hills the Cities, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Mikael Strömberg, Jens Daniel Burman, Johan Theorin, gothic crime, Nordic noir, Andreas Marklund, Skördedrottningen, Det okända, Anders Fager, Pappersväggar och Vikarien. För vanliga söndagslyssnare avbryts det roliga redan i och med den nya vågen av svensk skräcklitteratur 2004, medan Patreon-lyssnare avnjuter dubbel speltid och får följa med hela vägen fram till 2009. Det var tider. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.

Österbottniskan Malin Matsdotter, a.k.a. Rumpare-Malin brändes på bål i Stockholm år 1676. Hon var den enda som under den stora häxhysterin, ”Det stora oväsendet”, brändes levande. Varför fick just hon ett så strängt straff? Tiden Malin levde i var skoningslös. Mörker, skräck och kvinnohat kännetecknade livet. Världsbilden bestod av lögner, alternativa fakta. I del 1 får en pojke stryk av en flicka. Följderna är ödesdigra. Manus och regi: Staffan von Martens Ljuddesign och klipp: Mike Grönroos Dramaturgi: Staffan von Martens och Are Nikkinen Intervjuerna med Marko Lamberg och Carina Karlsson är gjorda av Mi Wegelius Berättare: Saga Sarkola Malin Matsdotter: Sanna-Kaisa Palo Annika Eriksdotter: Oksana Lommi Maria Eriksdotter: Astrid Stenberg Lisbet Carlsdotter: Antonia Atarah Agnis Eskilsdotter: Mathilda Kruse Margareta Matsdotter: Iida Kuningas Domare i Södra kämnärsrätten: Jon Henriksen Domare i Kungliga kommissorialrätten: Kent Sjöman Litteratur: Marko Lamberg: Häxmodern (SLS 2021) Åsa Bergenheim: Den liderliga häxan (Carlssons 2020) Bengt Ankarloo: Trolldomsprocesserna i Sverige (Nordiska bokhandeln 1971) Bengt Ankarloo: Satans raseri (Ordfront 2007) Jan Guillou: Häxornas försvarare (Pirat 2002) Rafaël Hertzberg: Finlands historia del 2 - Hexprocesser (Edlunds förlag 1888) Per Anders Fogelström: Häxorna i Katarina (Samfundet Sankt Eriks årsbok 1960) Per Anders Fogelström: En bok om Söder (Bonniers 1953) Bror Gadelius: Häxor och häxprocesser (Prisma 1913, 1963) Anita Jacobson-Widding: Häxvärldens kaos och logik. Kommentar i Lars Widdings dokumentärberättelse När häxbålen brann (Norstedts 1980) Elisabeth Brenning: En kvinna utan försvar. Essä i Från skuggsidan, folk och förbrytelser ur Stockholms historia (Stockholmia 2014) Olof Jansson: Vidskepelse, trolldoms- och häxprocesser. Essä i Fornvårdaren (Hembygdens tidskrift 1929) Peter Englund: Förflutenhetens landskap (Atlantis 1991) Leena Virtanen: Noitanaisen älä anna elää (WSOY 2013) Antero Heikkinen: Paholaisen liittolaiset (Helsinki 1969) Kari Tarkiainen: Finnarnas historia i Sverige del 1 (SHS 1990) Lisbeth Larsson: Märkvärdiga svenska kvinnor (Bonniers 2019) Doktor Martin Luthers Huspostilla Bibeln Fiktion: Carina Karlsson: Märket (Ses 2019) Sisela Lindblom: Brinn! (Norstedts 2021) Lars Widding: När häxbålen brann (Norstedts 1980)

Avsnitt 138: Vi inleder mjukt med Londons Bokmässa och tar oss fram till vad det egentligen innebär att Alfabeta får nya ägare och att Ordfront förlorar sina ekonomiska garantier. Sedan förklarar förläggaren på många sätt varför det skulle vara en dålig idé för journalisten att söka jobb som förläggare. Reaktionerna på förra veckans inslag om vem som blir utgiven i papper och/eller ljud väckte starka reaktioner bland författare. Här får du deras perspektiv.   Innehåll: 00 25 – En reflektion runt bokmässan i London 04 19 – Vad händer runt Alfabeta och Ordfront? 15 03 – Journalister blir oftast dåliga förläggare 20 38 – Är en pappersbok ett kvitto på författarskapet?

Vilket problem är egentligen moderna frihandelsavtal lösningen på? Det frågar sig utredaren Rikard Allvin som skrivit boken ”Frihandelns fångar” (Ordfront). Investeringsskyddet i moderna frihandelsavtal riskerar att låsa fast länder i privatiserade marknader. Nya frihandelsavtal är idag mestadels onödiga och riskerar att göra mer skada än nytta. Det anser utredaren och den tidigare miljöpartistiskt sakkunniga i EU-parlamentet Rikard Allvin. I veckans avsnitt även om hur kriget i Ukraina kan få konsekvenser för handeln med diktaturer. Medverkar gör förutom Rikard Allvin, Britta Lejon, ordförande ST och Mikael Feldbaum, chefredaktör Arbetsvärlden.

Trots mindfulnesstider så ser man inga Instagramkonton eller coffeetableböcker om konsten att rengöra en toalett. Författaren Elin Grelsson förklarar varför och slår ett slag för städandet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i november 2018.Pappersinsamlingen i köket väller över. Den har gjort det ett bra tag nu, det är säkert några veckor sedan som lådan för kasserade dagstidningar blev översvämmad. Nu börjar det alltmer likna en utmaning; hur länge kan jag fortsätta bygga på tornet av papperstidningar innan de välter ut i en hög på golvet. Att i stället samla ihop dem och gå till pappersinsamlingen skulle ta max en kvart av mitt liv. Ändå gör jag det inte, flyr in i essäskrivandet och tänker ”sedan” för att nästa gång jag passerar köket återigen titta på tidningstornet och suckande konstatera att jag verkligen måste göra någonting åt den där högen. Vad är det som får vuxna människor att bete sig på det sättet? Ett svar, som jag själv sällar mig till, är motståndet mot det repetitiva. När jag kommer tillbaka från pappersinsamlingen med en tom låda kommer den inom några veckor vara fylld igen. Lika uttråkad blir jag av att tvätta håret, det må vara rent nu men inom några dagar måste ritualen upprepas. Inför tandborstning blir jag som ett barn, kan skjuta upp bestyren inför natten i timmar bara för att slippa göra någonting som jag vet måste upprepas nästa morgon och kväll och pågå resten av livet utan ett mål.Som Ambjörnsson konstaterar tolkas därför städning som improduktivt [...] Som bäst utförd ska städningen inte synas alls.I socialantropologen Fanny Ambjörnssons bok ”Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik” som utkom hösten 2018 borrar hon ner sig i frågan varför städningen har så låg status, jämfört med mycket annat i vår vardag. Om inredning, bakning och matlagning blivit livsstilsglammiga hobbyer som både instagrammas och resulterar i snygga, bästsäljande böcker har städningen inte alls gått samma väg. I den mån städningen överhuvudtaget uppmärksammas i den samtida kulturen är det genom avskräckande tv-program där maniska samlare och lortgrisar får besök av professionella städkonsulter. Men konsten att rengöra en toalett som instagrambild eller coffetablebok lyser med sin frånvaro. Ambjörnsson kopplar denna låga status till städningens repetitiva form. Hemmet ska återställas till sin ursprungliga form – dammfritt och saker på rätt plats – och det är en syssla som du måste återkomma till gång på gång. Matlagning, bakning och inredning producerar någonting nytt; en måltid, bullar att bjuda på eller ett rum som förändras, men städningen erbjuder ingenting sådant. Som Ambjörnsson konstaterar tolkas därför städning som improduktivt: snarare än att skapa någonting återställer det endast det befintliga och karaktäriseras därför som cykliskt. Som bäst utförd ska städningen inte synas alls.Vad är då egentligen problemet med det repetitiva? Ambjörnsson hänvisar här till den franska sociologen Henri Lefebvre som menade att vardagslivets eviga repetitiva sysslor står i kontrast till det moderna samhällets tro på utveckling och framsteg. Att regelbundet utföra en syssla innebär att den blir en vana, snarare än en ”överraskning”. Städningen bär helt enkelt på en annan temporalitet än vår linjära tidsuppfattning som ständigt blickar framåt och söker framsteg. Den är monoton, upprepande och leder ingen vart.Således upplevs det repetitiva som meningslöst. Därför blir också pappersinsamlingen i mitt kök stående, trots att jag gladeligen lägger samma tid varje dag på att spela spel på min mobiltelefon. En ännu mer meningslös syssla men som, till skillnad från att tömma och fylla återvinningskärl, kommer med en omedelbar belöning i form av att klara nivåer och banor och därmed ger en känsla av resultat, hur fullständigt meningslöst resultatet än må vara. Inför städningen är vi många som blir rastlösa barn som väljer bort det tråkiga. I det moderna informationssamhället med hundratals distraktioner finns det ju ingen anledning att ha tråkigt. Varför dammsuga när du kan se ännu ett kattklipp på Youtube?Men vad är egentligen det där andra som tiden ska läggas på? Och är inte tristessen och repetitionen det vi egentligen behöver?Det verkar onekligen som vi blir alltfler som inte klarar av det där tråkiga repetitiva. Sektorn för hushållsnära tjänster har vuxit stort sedan RUT-avdraget infördes år 2007. Den som har råd betalar gärna någon annan för att hemmet ska upprätthålla sitt städade tillstånd. Förutom skattesubventionerad städning och liknande hushållstjänster har appar där den som har råd lejer ut tråkiga sysslor som att köra sopor till återvinningen vuxit.Utifrån de intervjuer som Ambjörnsson har gjort med människor om hur de uppfattar städning som syssla drar hon slutsatsen att just städningens rutinartade och avgränsbara karaktär gör det mer rimligt för dem som har råd att köpa tjänsten utifrån. Detta kontrasteras mot exempelvis odling, matlagning och aktiviteter med barnen som fyller en annan utvecklande funktion. Samtidigt är det en fråga om vems tid som räknas. Vem kan unna sig lyxen att slippa göra det tråkiga utan betala någon annan för att göra det? I Ambjörnssons intervjumaterial visar det sig tydligt att många inte har ekonomisk möjlighet att leja ut vardagsstädning för pengar, i synnerhet inte de som själva arbetar med städning. Tid upplevs och värderas alltså olika beroende på exempelvis klass. Städerskan städar både sitt eget hem och andras, hur repetitivt det än är, medan den mer välbeställda frigör tid till annat. Men vad är egentligen det där andra som tiden ska läggas på? Och är inte tristessen och repetitionen det vi egentligen behöver?För jämte utvecklingsidén har en annan stark rörelse vuxit fram i väst, som kretsar kring att fånga ögonblicket. Mindfulnesskulturen med appar, meditationer, yoga och övningar i att vara i nuet handlar om att släppa tankarna på både det som ska komma sedan och det som varit. Tankegångar som försöker öva den stressade nutidsmänniskan i väst att tänka mindre linjärt och ägna sig åt de sinnesförnimmelser hon upplever i stunden och att känna ro i att vara icke-producerande och inte låta sig distraheras av all information och lockelser som vi bombarderas med. Att öva sig i att ha tråkigt, helt enkelt. Här borde städningens monotona, återkommande form passa perfekt.I en artikel i tidningen Vice förklarar antropologen Martin Lang att städning kan vara ett sätt reducera stress just på grund av dess välbekanta utförande. När andra delar av livet känns osäkra och oförutsägbara fungerar städningen som en ritual som tryggar oss. Likaså fungerar repetitiva, förutsägbara sysslor bra som kognitivt hjälpmedel i sig, genom att fokusera på de rörelser vi är vana vid släpper stressen. Så kanske finns här en väg för städningen att öka sin status, för såväl stressade manliga mellanchefer som kvinnor som bollar familjeliv med karriär? Känslan av en dammtrasa som långsamt sveps över en bokhylla, glas som omsorgsfullt diskas till genomskinlighet och gamla tidningar som en efter en faller mot återvinningscontainerns golv, likt stenar mot en sjöbotten. Att få uppleva denna nu-känsla en gång i veckan skulle kunna vara en respit, i stället för någonting som måste göras. Ta en paus från stressen, stäng av mobiltelefonen, ta fram dammsugaren och njut av att bara vara.Elin Grelsson, författareKällorFanny Ambjörnsson: Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik. Ordfront förlag, 2018.Henri Lefevbre: Everyday Life in the Modern World. Transaction, 1984.Julie Stewart: Why Cleaning Makes Some People Feel Less Anxious. Vice magasin 2018-10-03.

Många av oss tillbringar mycket tid på sociala medier. Ibland får vi lust att göra motstånd. Men hur ska det gå till egentligen? Författaren David Jonstad funderar över några motståndsstrategier. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.I ljudinspelningsteknikens barndom gjordes ett test. Folk fick ställa sig vid ett skynke och lyssna till ett stycke operasång från två olika ljudkällor. De visste att det bakom skynket fanns dels en rullbandspelare, dels en riktig operasångare. För de flesta var det svårt att urskilja när sången kom från bandspelaren och när den kom från operasångaren, trots att ljudkvaliteten på bandspelaren var rätt usel. Men tekniken var ny och häpnadsväckande, och i försökspersonernas hjärnor upplevdes därför maskinkopian som lika verklig som verkligheten.På liknande sätt har det gått till när annan ny teknologi har introducerats. Men efter en tid har vi vant oss och upplevelsen blir då en helt annan. Tekniken får då snarare verkligheten att framstå som mer verklig. I fallet med bandspelaren fick den oss att uppskatta den unika upplevelsen av livemusik.Det digitala teknikskifte vi nu befinner oss i är ännu så pass nytt att det fortfarande har förmågan att hänföra oss. Så pass att den handfull storföretag som dominerar tekniken har kunnat slå klorna i större delen av mänskligheten och det är först nu som de mörka sidorna av denna revolution börjar framträda.Vi häpnar över hur mycket som kan rymmas i en manick inte större än en handflata. Att vi i våra  fickor kan bära runt en portal in i ett eget universum av relationer, kunskap, ljud och bild. Men medan vi tillbringar allt större del av våra liv i denna värld exploateras vi utan att märka det. Författaren och Harvard-professorn Shoshana Zuboff kallar det för övervakningskapitalismen i sin bok med samma titel. Hon jämför Google, Facebook och de andra techjättarnas explosionsartade uppgång med den industriella revolutionen. Då var det naturen och dess resurser som förvandlades till varor på en global marknad. I dag är det vi själva och i synnerhet våra beteenden som är råvaran som får kapitalismen att frodas.Industrikapitalismen hotar att kosta oss jorden, skriver Zuboff, övervakningskapitalismen hotar att kosta oss vår mänsklighet.Det är en dystopisk verklighet hon målar upp. Med maktfullkomliga organisationer som vet mer om oss än vad vi själva gör och hur dessa blir allt skickligare på att förutse och styra våra beteenden. Ofta i syfte att hålla kvar vår uppmärksamhet på skärmen och allt vad denna erbjuder på bekostnad av livet i övrigt.Mot detta bör vi göra motstånd, om vi håller livet kärt. Frågan är bara hur. Zuboff hoppas att vi med hjälp av lagstiftning ska upprätta ett nytt kontrakt för en digital kapitalism där medborgarna är med och bestämmer vem som äger makten över informationen. Vi ska göra den digitala framtiden till vårt hem, skriver hon.I viss mån görs försök att reglera övervakningskapitalismen, men de kommer sent och det lär inte bli enkelt att rå på dessa giganter som använder sin enorma makt till att motsätta sig alla försök till regleringar. De fem största bolagen är nu dessutom så stora att de utgör en tiondel av USA:s totala börsvärde vilken politiker vågar vingklippa dem och riskera en börskrasch?Medan Zuboff alltså tar sikte på hur vi med samhällets etablerade institutioner ska kunna återföra makten över internet till dess användare tar sig den amerikanska konstnären och skribenten Jenny Odell an frågan om motstånd från ett helt annat håll. I den hyllade boken How to do nothing. Resisting the Attention Economy utforskar hon mer och mindre genomtänkta strategier för att krångla oss ur techbolagens klor. En av dessa är att betrakta skärmen som ett gift och att åka på retreat för digital detox. Budgetlösningar finns i allehanda appar som syftar till att begränsa användningen av framför allt sociala medier. Det lite ironiska med denna strategi, konstaterar Odell, är att den ofta säljs in med argumentet att den ökar användarens möjlighet att vara mer produktiv på sitt arbete (inom kapitalismen).Mer drastiskt är att fly fältet en metod med tusenåriga rötter. Med start hos filosofen Epikuros i det antika Grekland berättas om historiens många försök att exempelvis bygga upp lantliga kollektiv där deltagarna kan undkomma den rådande kulturens urartning för en sundare tillvaro med fokus på det goda livet. Erfarenheterna från 1960-talets Back to the land-rörelse avskräcker dock Odell som menar att de flesta ändå inte har möjlighet att dra sig undan på det sättet. Inte heller ger hon så mycket för strategin att bojkotta Facebook eller andra plattformar eftersom det sällan är någon bestående lösning. Och vi vet ju hur det brukar bli. De som lämnar gör det med dunder och brak, men det dröjer inte länge innan de kommer smygande tillbaka till den moderna lägerelden.Istället föreslår Odell något enklare: Bryt trollbindningen till skärmen! Hennes uppmaning om att göra inget ska förstås som att göra det du verkligen vill göra, snarare än det som andra vill att du ska göra. Den produktivitet eller nytta som vi tycker oss uppnå genom skärmen sker alltid på bekostnad av sådant vi hade kunnat göra någon annanstans. Hon skriver: Den första delen av att göra inget är att frigöra sig från uppmärksamhetsekonomin; den andra delen är att återengagera sig i något annat.Det saknas alltså inte förslag och idéer om hur en motståndskamp skulle kunna se ut. Håller rullbandsspelarens knastrande ljud alltså återigen på att bli avslöjat? Möjligen har vi nu kommit så långt i det digitala teknikskiftet att vår upplevelse av tekniken är på väg att förbytas. Från nyhetens behag och hänförelse till mognad och krasshet. Visst har digitaliseringen många nyttor, men det innebär inte att vi vill gå helt upp i den.Ironiskt nog får detta draghjälp av techindustrin själv. När Facebooks moderbolag hösten 2021 bytte namn till Meta och presenterade sin vision för framtidens fördjupade social medier-imperium, The Metaverse, framkallade det mer kalla kårar än entusiasm. Med hjälp av VR-glasögon och augmented reality-teknik ska vi konsumenter smälta samman med den digitala världen så att vi till slut inte vet var den ena världen slutar och den andra börjar. The Metaverse presenterar en utopi som låter oss fly den kaotiska och skitiga analoga världen in i rena underbara miljöer som vi själva bestämmer, liksom vi bestämmer hur vi själva ska se ut och uppfattas av andra. Som många har påpekat framstår detta inte som en utopi utan som en dystopi i linje med den som Zuboff varnar för där ännu större delar av våra liv blir kontrollerade av en handfull bolag som kommer spela på våra känslor och begär som ett piano.Kanske är det försent att återta makten. Men att döma av kommentarerna som följde på lanseringen lever fortfarande hoppet om något annat. Om det digitala universum som Facebook vill skapa framstår som en mardröm snarare än en dröm är det inget vi vill fly till, men ifrån. Ut i en analog verklighet, med all sin skitighet och sitt naturliga kaos.David Jonstad, författareLitteraturShoshana Zuboff: Övervakningskapitalismen vid maktens nya frontlinjer. Översättare: Ola Nilsson. Ordfront förlag, 2021.Jenny Odell: How to do nothing resisting the attention economy. Melville House Publishing, 2020.

Ola Wong är författare, journalist och Kinakännare. Vi var kollegor på Svenska Dagbladet under några år, men eftersom han var Kinakorrespondent och jag jobbade på ledarredaktion i Stockholm så hade vi inte särskilt mycket med varandra att göra. Men sedan några år tillbaka räknar jag Ola som en vän, bland annat för att han som en tjänst läste manuset till Genusdoktrinen (Fri tanke, 2020) som jag skrev ihop med Anna-Karin Wyndhamn. Utan Olas noggranna läsning och hårda men rättvisa omdöme hade boken inte blivit vad den blev. Sedan 2019 är han kulturredaktör på Kvartal. I en ny artikel på Kvartal beskriver han det spända säkerhetsläget mellan Taiwan och Kina. Taiwans försvarsminister menar att läget inte har varit så spänt på 40 år. Samtidigt har en del frågat sig hur mycket USA:s försvarsgaranti till Taiwan betyder. I dagens podd pratar vi om detta och varför det är viktigt även för Sverige att vi bryr oss om vad som sker där. Vi pratar även om Kinas enorma utsläpp av växthusgaser, något jag skrev om i söndags här på Rak höger. I dag släpper Kina ut mer växthusgaser än alla EU:s medlemsstater och övriga OECD-länder tillsammans. Ola Wong var tidigt ute med att föreslå klimattullar, åtminstone så tidigt som i boken Pekingsyndromet – Kina, Makten, Pengarna som kom ut 2014 (Ordfront förlag). “Har man ingen Kinastrategi för sitt klimatarbete, ja då har man ingen strategi överhuvudtaget,” skrev han då. Ord som stämmer minst lika väl i dag.Snart börjar Rak höger med premiumartiklarGanska snart kommer jag att börja skriva vissa artiklar endast för betalande prenumeranter. Jag har inte bestämt exakt när det ska ske ännu, men det blir inom ett par veckor. Anledningen till att jag förvarnar såhär är att jag vill att den som vill ska hinna gå från gratisprenumerant till betalande prenumerant innan det sker. Mycket här på Rak höger kommer även fortsättningsvis att vara öppet för alla, men jag hoppas att fler av er kommer ta steget att bli fullvärdiga prenumeranter. Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit ivararpi.substack.com/subscribe

Hur har civilsamhället förändrats sedan början av 90-talet? Har godhet blivit big business? Hur god behöver man vara för att arbeta i godhetsbranschen – och hur mycket får man tjäna? Lyssna på ett samtal med Sara Damber, aktuell med boken En handelsresande i godhet. I början av 90-talet startade Sara Damber organisationen Friends. Sedan dess har hon startat, drivit och utvecklat en mängd olika organisationer, både i Sverige och internationellt och arbetat för kommuner, näringsliv och civilsamhället. Nu är hon aktuell med boken En handelsresande i godhet (Ordfront). Hur ser hon på relationen mellan civilsamhälle och den privata sektorn? Sätter insamlingsorganisationerna krokben för sig själva när de bara vill komma åt vår plånbok? Kan en get vara lösningen på de globala framtidsfrågorna? Och viktigast av allt – vem har rätt att kalla sig god? Lyssna på: Sara Damber, grundare av Friends och författaren till boken En handelsresande i godhet. I samtal med: David Isaksson.

Vad sker i psyket när en människa drabbas av sjukdom? Man börjar ofta minnas barndomen, uppväxten och i Göran Greiders fall en ganska typisk arbetarklassuppväxt. Under hösten 2019 blev han sjuk och kring nyår fick han en cancerdiagnos som ledde till sjukhusvistelser. Under hela sjukdomstiden har han skrivit ner texter och minnen, ofta i sjuksängen, som format sig till en historia om sjukdom och minne i brutna rader. Medarrangör Ordfront förlag

Vad sker i psyket när en människa drabbas av sjukdom? Man börjar ofta minnas barndomen, uppväxten och i Göran Greiders fall en ganska typisk arbetarklassuppväxt. Under hösten 2019 blev han sjuk och kring nyår fick han en cancerdiagnos som ledde till sjukhusvistelser. Under hela sjukdomstiden har han skrivit ner texter och minnen, ofta i sjuksängen, som format sig till en historia om sjukdom och minne i brutna rader. Medarrangör Ordfront förlag

Göran Greider släppte hösten 2020 sin första roman "Hon vars hjärta var mitt", om kärlekshistorien mellan poeten Dan Andersson från finnmarken och studentskan Märta Larsson från Östermalm. Agneta Pleijel utkom samtidigt med sin senaste roman "Dubbelporträttet", sex fiktiva samtal mellan deckardrottningen Agatha Christie och den store expressionisten Oskar Kokoschka. Agneta Pleijel är flerfaldigt prisbelönt och har sedan debuten 1970 verkat både som romanförfattare, poet och dramatiker. I senaste boken ”Dubbelporträttet” (Nordstedts) har hon skapat en fiktiv dialog mellan deckardrottningen Agatha Christie och expressionisten Oskar Kokoschka som möttes vid sex längre sittningar inför Christies 80-årsdag. Göran Greider är författare, politisk debattör och chefredaktör på Dala-Demokraten. Han har utkommit med en rad diktsamlingar, debatt- och essäböcker. 2020 utkom hans första roman, ”Hon vars hjärta var som mitt” (Ordfront förlag), en dokumentärroman om ett stormigt kärleksförhållande mellan den fattige finnmarkspoeten Dan Andersson och studentskan Märta Larsson från Östermalm. Hösten 2021 utkommer Göran Greider med ”Barndomsbrunnen”. En historia om sjukdom och minne i brutna rader och om vad som sker i psyket när en människa drabbas av sjukdom. Ida Linde debuterade 2006 med den prosalyriska ”Maskinflickans testamente”. För romanen ”Norrut åker man för att dö” (2014) tilldelades hon både Norrlands litteraturpris och Aftonbladets litteraturpris. Hennes senaste roman är den kritikerhyllade ”Mördarens mamma” (2018). Från 24 augusti 2021 Jingel: Lucas Brar

Uppläsning: Olivia Bergdahl (inspelning ur SR:s arkiv) Diktsamling: "Barnet: en sonettkrans" Ordfront förlag (2019) MUSIK Nils Berg: Where Sinners are Winners EXEKUTÖR Nils Berg cinemascope, Mikael Augustsson, bandoneon

I dagens program håller vi en queerlitterär salong och ägnar oss åt utgivningen av den litteratur med queer-tema som kommit under året . Vilka var höjdpunkterna? Sebastian Lönnlöv, bibliotekarie och skribent med bloggen Tekoppens  tankar/Skeva sidor och Anna Hellgren, kritiker på Expressen utser årets höjdpunkter. Vi pratar med författarveteranen Mian Lodalen. Hennes senaste romanen Lisa och Lilly är den första i en historisk romansvit om hur homosexuella i Sverige har haft det under de senaste hundra åren. Hur har hon mottagits för sina romaner sen Smulklubbens skamlösa systrar som kom 2003? Debutanten Anna Nygren, dramatiker och textilkonstnär, skriver om kärlek på lite avstånd eller mer i fantasin i Hunger. Hon talar om ett flickskap där åtrå och kärlek har sitt centrum i dagdrömmarna. Det vill vi veta mer om. Vi möter också Danny Ramadan, kanadensisk-syrisk författare vars prisbelönta The clothesline swing ännu inte finns på svenska och Khaled Alesmael, svensk-syrisk författare vars En port till havet - brev från arabiska bögar nyligen kommit ut. Caroline Farberger beslöt för tre år sedan att projektleda sin transition och blev folkkärt hyllad för att som VD på ett stort företag kommit ut som Caroline. Nu har tre år gått och boken Jag, Caroline - yrkeskvinna och familjefar är ute. Vi undrar om det är klart nu, eller? Dessutom tipsar Lisa Bergström om en lesbisk rom-com i julmiljö. som är ny för året: Happiest season. Årets höjdpunkter Enligt vår tvåhövdade kritikerkår bestående av Sebastian Lönnlöv och Anna Hellgren stack dessa böcker ut under året. Ocean Vuong: En stund är vi vackra på jorden. Roman. Natur och Kultur. Översättning: Andreas Lundberg. Johan Hilton: Vi är Orlando : en amerikansk tragedi. Sakprosa. Natur och Kultur. Ylva Karlsson: Månen, varelsen och jag. 6-9 år. Rabén och Sjögren. Hanna Rajs Lara: Under månen. Lyrik. Bonniers. Anneli Furmark: Gå med mig till hörnet. Serieroman. Ordfront. Eva-Stina Byggmästar: Vox Amoris. Lyrik. Marginal förlag. Wibke Brueggemann: Lycka är för losers. Unga vuxna. Natur och Kultur. Översättning: Amanda Svensson. Programledare: Roger Wilson Producent: Minna Grönfors

Inför eftermiddagens tillkännagivande av Augustprisvinnarna 2020 håller P1 Kulturs Gunnar Bolin i ett samtal om de nominerade böckerna. Vilka borde vinna och vilka är lågoddsarna? Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok "Minnestrådar", Carola Hansson, Albert Bonniers Förlag Nazismen är på frammarsch i 30-talets Tyskland. I den tätt komponerade romanen Minnestrådar väcker berättarrösten liv i tre judiska ungdomars livsöden. På ett jordbrukskollektiv utanför Falun möter ideal verklighet och tillfälligheter blir livsavgörande. En utsökt ordväv som kräver läsarens fulla uppmärksamhet. "Splendor", Stefan Lindberg, Albert Bonniers Förlag Stefan Lindberg balanserar skickligt mellan autofiktion och skröna. Splendor är en själens pikaresk, en svart komedi. Med humor och stor kännedom om skapandets villkor borrar berättelsen skoningslöst efter hemligheter i jagets, sorgens, och en mardrömslik förtvivlans mysteriösa djup. "Jag ser allt du gör", Annika Norlin, Weyler förlag Med skarp blick för mänskliga beteenden och en skev, lite sotig humor skriver Annika Norlin träffsäkert om bekräftelsetörst, sorg och gruppdynamik i ett punkband på turné genom Europa. I novellsamlingen Jag ser allt du gör porträtteras en samling udda människor med ömsint generositet, värme och stor psykologisk insikt. "Samlade verk", Lydia Sandgren, Albert Bonniers Förlag Lydia Sandgren bygger och befolkar ett eget litterärt universum fyllt av levande detaljer. Göteborg, med svartklubbar, sunkhak och universitetsbibliotek, blir spelplats för ett triangeldrama där den försvunna Cecilia är det svarta hål kring vilket romangestalterna graviterar. Samlade verk är en kärleksförklaring till litteraturen. "Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor", Thomas Tidholm, Ordfront förlag I sin vackert formgivna, prosalyriska tankebok ställer Thomas Tidholm grundläggande frågor om människans förhållande till naturen. Är det möjligt för oss människor att återförenas och försonas med en natur som vi successivt har avskärmat oss ifrån? Med poetisk precision och klargörande enkelhet bygger Jordlöparens bok broar mellan två världar. "Renegater", Klas Östergren, Polaris Klas Östergren tar grepp om den svenska samtiden i detta mäktiga romanbygge. Med berättarglädje och hantverksskicklighet skapas ett förtätat tidsdokument på musikalisk prosa där säcken knyts ihop på ett snillrikt sätt. Renegater är slutet på en era och en läsfest utan motstycke. Nominerade till Årets svenska fackbok "Livets tunna väggar", Nina Burton, Albert Bonniers Förlag Med snillrik grace och elegans tar Nina Burton sig an naturen och djurens språk genom att på nära håll studera de myror, bin, rävar och ekorrar som gjort hennes mormors sommarhus till sitt eget. Nyfiket lär hon sig mer om deras intelligens, samarbetsförmågor och individualitet och delar generöst med sig av sina upptäckter i denna essäsamling som påminner om att det stora finns i det lilla, och inte sällan alldeles om husknuten. "Familjen", Johanna Bäckström Lerneby, Mondial I över tio år har Johanna Bäckström Lerneby kartlagt en familj som med sitt skräckvälde styr och kontrollerar Angered i Göteborg. Klart och tydligt med stor glöd och närvaro, men utan pekpinnar, ger hon läsaren inblick i hur detta parallellsamhälle kunnat uppstå, och växa. Och vad som gjorts för att bekämpa det. Ett högaktuellt samtidsdokument. "Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige", Elin Anna Labba, Norstedts Elin Anna Labba beskriver renskinn som så mjuka att det känns som att handen ska smälta när man stryker dem. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighets-papper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia. "Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt", Kristoffer Leandoer, Natur & Kultur I en myllrande rik essäsamling tar Kristoffer Leandoer med läsaren på en svindlande resa genom hundratals författare av skönlitteratur, serier och låttexter David Bowie, Oscar Wilde, Henry James, Olga Tokarczuk, Ursula K Le Guin och många fler som flytt från regimer, krig, tonår, konventioner eller sig själva. Lärt, men lätt, om komplexa frågor om språk och hemvist och vad det betyder för oss. "Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson", Jan Malmborg, Albert Bonniers Förlag En synnerligen välresearchad, generös och inbjudande biografi om en gåtfull och motsägelsefull mångsidig man vars sånger många hört, men färre kommit in på livet. Ett lika finstämt som initierat porträtt av denne vissångare, poet, textförfattare och målare vars verk, och liv, ständigt balanserade mellan dur och moll. Imponerar gör också den insatta skildringen av det sena 1950-talets nyfikenhet och törst efter nya intryck som präglade många av tidens kreatörer, inte minst Olle Adolphson själv. "Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn", Arash Sanari, Volante Med både finess och värme, humor och svärta, berättar Arash Sanari en bitterljuv historia om hur hans familj från Iran försöker anpassa sig till Sverige och, många gånger obegripliga, svenska seder och bruk. Genom att varva sin pappas dagboksanteckningar med sina egna ger han ögonöppnande perspektiv på vad det innebär att byta både land och kultur.  Den enes integration kan bli den andres isolation. Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok "Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl", Linda Bondestam, Berghs Förlag Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar. "Kråkorna", Anders Fager & Peter Bergting, Natur & Kultur Att trauman överförs från generation till generation gestaltas som aldrig förr i serieromanen Kråkorna, där Kim, som får ärva en övergiven släktgård på landsbygden, konfronterar sitt såriga arv. Anders Fager portionerar ut texten på flera nivåer, i form av post it-lappar och röster från det förflutna. Sömlöst griper Peter Bergtings stämningsmättade bildberättande in i skildringen av att möta ett smärtsamt ursprung. Kusliga skräckelement och folktro fördjupar rörande den olust som ruvar över både Kim och läsaren. "Billie, Korven och havet", Julia Hansson, Natur & Kultur En solsmekt dag på stranden har sällan fångats som i Billie, Korven och havet. Julia Hanssons sinnliga bilderboksdebut bågnar av strandkänsla och värme genom en makalös ljussättning som ger kroppslig igenkänning. Med bravur tecknas barnets vilja och motvilja lika finessrikt som solstrålarnas spel. Eftermiddagssolens sken framkallar badandets bestyr så att sandkornen, parasollskuggan och frottéhanddukens strävhet känns i skinnet på både den vuxna betraktaren och på det barn som likt Billie inte alltid vill kasta sig i vattnet. "Kom dagen, kom natten", Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget Dragspelsformatet kommer till sin fulla rätt i Kom dagen, kom natten, där en dag- och en nattsida vecklas ut. Ur det lilla barnets perspektiv levandegörs en sensommardag på landet, där hjärtat pulserar i marken, solstrålar värmer och ensamhet trollas bort. Vardag övergår efterhand i dröm och i en önskan om att våga släppa sina flytkuddar. Åsa Linds lättflytande vers rymmer ett poetiskt anslag som Emma Virkes perspektivrika illustrationer känsligt fördjupar. Hyllningen till en sinnlig barndomsvärld och nordisk sommar, och till själva bilderboksformatet, hänför. "Humlan Hanssons hemligheter", Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson, Natur & Kultur Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp. "Alltid hejdå", Alma Thörn, Galago Alma Thörns självbiografiska debut handlar om att längta hem innan man farit, tvingas välja mellan människor man älskar och om att alltid behöva säga hejdå. Med bildberättelsens medel fångas lyhört känslan av hemlängtan och otillräcklighet över generationsgränserna. En tolvårig Alma slits mellan sin mamma och pappa, likt hennes mamma gjorde trettio år tidigare. Gråskala och sepia går omlott för att markera de tidslager som återges med fullständig tonträff. Alltid hejdå är en serieroman sedd genom barnets ögon som skär i hjärtat och ger en varm kram på samma gång. DAGENS OBS-ESSÄ I dag, 23 november, är det 100 år sedan Paul Celan föddes. Den rumänskfödde tyskspråkige, judiske diktaren anses allmänt vara en av förra seklets mest betydande diktare och man ser fortfarande anspelningar hans poesi i var och varannan ny diktsamling som kommer ut. I år kommer också ett par stora volymer med översättningar av hans dikter. En av översättarna, författaren Eva Ström, reflekterar i dagens essä över Celan poesi. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Maria Götselius

Vi talar om troll, avförtrollning och att sätta ut i skogen. LitteraturtipsBergtagen, Thomas Mann, Albert Bonniers förlag, 2011Bland tomtar och troll, Semic förlag, 2019Peer Gynt, Henrik Ibsen, Jiahu books, 2013Bortbytingen, Selma Lagerlöf, E-bok, Mix förlag, 2013Gräns, John Ajvide Lindeqvist, Ordfront, 2018

I dokumentärromanen Hon vars hjärta var som mitt skriver Göran Greider fram den okända kärlekshistorien mellan Dan Andersson och Märta Larsson. Det är passionerat, det är intellektuellt, det är omöjligt, det är på tvärs över klassgränser och konventioner. Samtalsledare är Karin Johannesson, docent och lektor i religionsfilosofi, biskop i Uppsala stift. Medarrangör Ordfront förlag

Våren 2020 har det gått 75 år sedan andra världskrigets slut, och de som kan vittna om Förintelsen blir allt färre. Journalisten och författaren Bernt Hermele och fotografen Cato Lein har i Överlevarna samlat 95 berättelser från den sista generationen förintelseöverlevare. Bernt Hermele i ett samtal med Johanna Gustafsson Lundberg, docent i teologisk etik vid Lunds universitet. Medarrangör Ordfront förlag

1a rad: Jag vill att du skriver en melodi Uppläsning: Sofia Berg Böhm DIKTSAMLING: Vad ska vi göra med varandra (Ordfront, 2014) MUSIK Morten McCoy, Jonathan Bremer: Alpha and Omega EXEKUTÖR Bremer/McCoy

Välkommen till en dialogkväll och ett djupt samtal om vår samtid. Vi gästas av Mikael Kurkiala och Per Johansson. Mikael kommer inleda med en föreläsning med utgångspunkt i sin nya bok "När själen går i exil". Därefter kommer Per Johansson att i ett samtal med Mikael fördjupa en del av de frågeställningar som föreläsningen kretsat kring. Publiken kommer ges tillfälle att reflektera och involveras i samtalet Mikael Kurkiala är docent i kulturantropologi, författare och föreläsare. Han är idag anställd som forskare vid kyrkokansliet i Uppsala. Förutom boken I varje trumslag jordens puls: om vår tids rädsla för skillnader (Ordfront) har han medverkat i ett antal antologier om de existentiella frågornas plats i vår samtid. Sedan 2016 är han redaktör för skriftserien Tidens tecken och är nu aktuell med boken När själen går i exil: modernitet, teknologi och det heliga. (Verbum). Per Johansson är Idehistoriker, humanekolog , talare, författare och visionär konsult Per är involverad i många olika processer och samtal relaterade till mänskliga ekologiska frågor, intellektuella och existentiella förhållanden och om inverkan av digital teknik på samhället och kulturen. Han är medgrundare av tankesmedjan Infontology - Imagination and Realization. Han har gjort flera radioprogram och pod-serier med den prisbelönta svenska radiojournalisten Eric Schüldt, både för svensk nationell radio och självständigt (Människan och Maskinen, Kunskapens träd, Myter & Mysterier). Han är också en oberoende expert för Europeiska kommissionen.

Välkommen till en dialogkväll och ett djupt samtal om vår samtid. Vi gästas av Mikael Kurkiala och Per Johansson. Mikael kommer inleda med en föreläsning med utgångspunkt i sin nya bok "När själen går i exil". Därefter kommer Per Johansson att i ett samtal med Mikael fördjupa en del av de frågeställningar som föreläsningen kretsat kring. Publiken kommer ges tillfälle att reflektera och involveras i samtalet Mikael Kurkiala är docent i kulturantropologi, författare och föreläsare. Han är idag anställd som forskare vid kyrkokansliet i Uppsala. Förutom boken I varje trumslag jordens puls: om vår tids rädsla för skillnader (Ordfront) har han medverkat i ett antal antologier om de existentiella frågornas plats i vår samtid. Sedan 2016 är han redaktör för skriftserien Tidens tecken och är nu aktuell med boken När själen går i exil: modernitet, teknologi och det heliga. (Verbum). Per Johansson är Idehistoriker, humanekolog , talare, författare och visionär konsult Per är involverad i många olika processer och samtal relaterade till mänskliga ekologiska frågor, intellektuella och existentiella förhållanden och om inverkan av digital teknik på samhället och kulturen. Han är medgrundare av tankesmedjan Infontology - Imagination and Realization. Han har gjort flera radioprogram och pod-serier med den prisbelönta svenska radiojournalisten Eric Schüldt, både för svensk nationell radio och självständigt (Människan och Maskinen, Kunskapens träd, Myter & Mysterier). Han är också en oberoende expert för Europeiska kommissionen.

Trots mindfulnesstider så ser man inga Instagramkonton eller coffeetableböcker om konsten att rengöra en toalett. Författaren Elin Grelsson Almestad förklarar varför och slår ett slag för städandet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Essän sändes första gången i november 2018. Pappersinsamlingen i köket väller över. Den har gjort det ett bra tag nu, det är säkert några veckor sedan som lådan för kasserade dagstidningar blev översvämmad. Nu börjar det alltmer likna en utmaning; hur länge kan jag fortsätta bygga på tornet av papperstidningar innan de välter ut i en hög på golvet. Att i stället samla ihop dem och gå till pappersinsamlingen skulle ta max en kvart av mitt liv. Ändå gör jag det inte, flyr in i essäskrivandet och tänker sedan för att nästa gång jag passerar köket återigen titta på tidningstornet och suckande konstatera att jag verkligen måste göra någonting åt den där högen. Vad är det som får vuxna människor att bete sig på det sättet? Ett svar, som jag själv sällar mig till, är motståndet mot det repetitiva. När jag kommer tillbaka från pappersinsamlingen med en tom låda kommer den inom några veckor vara fylld igen. Lika uttråkad blir jag av att tvätta håret, det må vara rent nu men inom några dagar måste ritualen upprepas. Inför tandborstning blir jag som ett barn, kan skjuta upp bestyren inför natten i timmar bara för att slippa göra någonting som jag vet måste upprepas nästa morgon och kväll och pågå resten av livet utan ett mål. Som Ambjörnsson konstaterar tolkas därför städning som improduktivt [...] Som bäst utförd ska städningen inte synas alls. I socialantropologen Fanny Ambjörnssons bok Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik som utkom hösten 2018 borrar hon ner sig i frågan varför städningen har så låg status, jämfört med mycket annat i vår vardag. Om inredning, bakning och matlagning blivit livsstilsglammiga hobbyer som både instagrammas och resulterar i snygga, bästsäljande böcker har städningen inte alls gått samma väg. I den mån städningen överhuvudtaget uppmärksammas i den samtida kulturen är det genom avskräckande tv-program där maniska samlare och lortgrisar får besök av professionella städkonsulter. Men konsten att rengöra en toalett som instagrambild eller coffetablebok lyser med sin frånvaro. Ambjörnsson kopplar denna låga status till städningens repetitiva form. Hemmet ska återställas till sin ursprungliga form dammfritt och saker på rätt plats och det är en syssla som du måste återkomma till gång på gång. Matlagning, bakning och inredning producerar någonting nytt; en måltid, bullar att bjuda på eller ett rum som förändras, men städningen erbjuder ingenting sådant.  Som Ambjörnsson konstaterar tolkas därför städning som improduktivt: snarare än att skapa någonting återställer det endast det befintliga och karaktäriseras därför som cykliskt. Som bäst utförd ska städningen inte synas alls. Vad är då egentligen problemet med det repetitiva? Ambjörnsson hänvisar här till den franska sociologen Henri Lefebvre som menade att vardagslivets eviga repetitiva sysslor står i kontrast till det moderna samhällets tro på utveckling och framsteg. Att regelbundet utföra en syssla innebär att den blir en vana, snarare än en överraskning. Städningen bär helt enkelt på en annan temporalitet än vår linjära tidsuppfattning som ständigt blickar framåt och söker framsteg. Den är monoton, upprepande och leder ingen vart. Således upplevs det repetitiva som meningslöst. Därför blir också pappersinsamlingen i mitt kök stående, trots att jag gladeligen lägger samma tid varje dag på att spela spel på min mobiltelefon. En ännu mer meningslös syssla men som, till skillnad från att tömma och fylla återvinningskärl, kommer med en omedelbar belöning i form av att klara nivåer och banor och därmed ger en känsla av resultat, hur fullständigt meningslöst resultatet än må vara. Inför städningen är vi många som blir rastlösa barn som väljer bort det tråkiga. I det moderna informationssamhället med hundratals distraktioner finns det ju ingen anledning att ha tråkigt. Varför dammsuga när du kan se ännu ett kattklipp på Youtube? Men vad är egentligen det där andra som tiden ska läggas på? Och är inte tristessen och repetitionen det vi egentligen behöver? Det verkar onekligen som vi blir alltfler som inte klarar av det där tråkiga repetitiva. Sektorn för hushållsnära tjänster har vuxit stort sedan RUT-avdraget infördes år 2007. Den som har råd betalar gärna någon annan för att hemmet ska upprätthålla sitt städade tillstånd. Förutom skattesubventionerad städning och liknande hushållstjänster har appar där den som har råd lejer ut tråkiga sysslor som att köra sopor till återvinningen vuxit. Utifrån de intervjuer som Ambjörnsson har gjort med människor om hur de uppfattar städning som syssla drar hon slutsatsen att just städningens rutinartade och avgränsbara karaktär gör det mer rimligt för dem som har råd att köpa tjänsten utifrån. Detta kontrasteras mot exempelvis odling, matlagning och aktiviteter med barnen som fyller en annan utvecklande funktion. Samtidigt är det en fråga om vems tid som räknas. Vem kan unna sig lyxen att slippa göra det tråkiga utan betala någon annan för att göra det? I Ambjörnssons intervjumaterial visar det sig tydligt att många inte har ekonomisk möjlighet att leja ut vardagsstädning för pengar, i synnerhet inte de som själva arbetar med städning. Tid upplevs och värderas alltså olika beroende på exempelvis klass. Städerskan städar både sitt eget hem och andras, hur repetitivt det än är, medan den mer välbeställda frigör tid till annat. Men vad är egentligen det där andra som tiden ska läggas på? Och är inte tristessen och repetitionen det vi egentligen behöver? För jämte utvecklingsidén har en annan stark rörelse vuxit fram i väst, som kretsar kring att fånga ögonblicket. Mindfulnesskulturen med appar, meditationer, yoga och övningar i att vara i nuet handlar om att släppa tankarna på både det som ska komma sedan och det som varit. Tankegångar som försöker öva den stressade nutidsmänniskan i väst att tänka mindre linjärt och ägna sig åt de sinnesförnimmelser hon upplever i stunden och att känna ro i att vara icke-producerande och inte låta sig distraheras av all information och lockelser som vi bombarderas med. Att öva sig i att ha tråkigt, helt enkelt. Här borde städningens monotona, återkommande form passa perfekt. I en artikel i tidningen Vice förklarar antropologen Martin Lang att städning kan vara ett sätt reducera stress just på grund av dess välbekanta utförande. När andra delar av livet känns osäkra och oförutsägbara fungerar städningen som en ritual som tryggar oss. Likaså fungerar repetitiva, förutsägbara sysslor bra som kognitivt hjälpmedel i sig, genom att fokusera på de rörelser vi är vana vid släpper stressen. Så kanske finns här en väg för städningen att öka sin status, för såväl stressade manliga mellanchefer som kvinnor som bollar familjeliv med karriär? Känslan av en dammtrasa som långsamt sveps över en bokhylla, glas som omsorgsfullt diskas till genomskinlighet och gamla tidningar som en efter en faller mot återvinningscontainerns golv, likt stenar mot en sjöbotten. Att få uppleva denna nu-känsla en gång i veckan skulle kunna vara en respit, i stället för någonting som måste göras. Ta en paus från stressen, stäng av mobiltelefonen, ta fram dammsugaren och njut av att bara vara. Elin Grelsson Almestad, författare Källor Fanny Ambjörnsson: Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik. Ordfront förlag, 2018. Henri Lefevbre: Everyday Life in the Modern World. Transaction, 1984. Julie Stewart: Why Cleaning Makes Some People Feel Less Anxious. Vice magasin 2018-10-03.

Att bryta upp, vandra och söka sig nya boplatser är en av mänsklighetens starkaste drivkrafter. Historikern Dick Harrison beskriver folkvandringar genom historien. Han talar med Per Starke om vilken lärdom vi kan dra av detta i dagens flyktingdebatt och inför kommande klimatflykter.  Medarrangör: Ordfront förlag

Samar Yazbek i samtal med Inger Lise Olsen om Syriens kvinnliga revolutionärer. De måste bekämpa regimen, IS och islamistiska rebeller, men också det patriarkala samhällets förtryck. تتحدث سام يزبك مع إنجر ليز أولسن حول الثوار السوريات. يجب أن يحاربوا النظام والداعش والمتمردين الإسلاميين ، وكذلك قهر المجتمع الأبوي. Samtalet tolkas från arabiska. Medarrangör: Ordfront förlag

Brittiska filosofen Raoul Martinez diskuterar i Frihet hur begrepp som ”fri marknad”, ”fria val” och ”yttrandefrihet” får rättfärdiga stigande ojämlikhet, demokratins erosion, ett irrationellt straffsystem och globala orättvisor. Han talar med ärkebiskop Antje Jackelén. Medarrangör: Ordfront förlag

Lasse Bergs nya bok handlar om det allra värsta som kan hända en förälder, att förlora ett barn. Att älska, mista, sörja och trösta, kanske är det detta som gör oss mänskliga? Han talar med Lars Björksell. Medarrangör: Ordfront förlag

Folkets dikt: "Samvetets trädgård" Önskad av: Solveig Johansson, Karlstad  Göran Greider, journalist och författare, är född 1959 i Vingåker och tillbringar numera sin tid i Årsta i Stockholm och Dala-Floda i Dalarna. Han debuterade 1981 med diktsamlingen "Vid fönstret slår ensamheten ut" och har sedan dess givit ut sammantaget elva diktsamlingar, men också en rad debattböcker och biografier om bland annat Olof Palme, Joe Hill och Dan Andersson. Arbetade på nittiotalet på Dagens Nyheter och sedan 1999 på Dala-Demokraten och skriver ofta i Aftonbladet och DagensETC. Han skriver en ganska rak och berättande poesi utifrån mottot: Det ska vara lätt att ta sig in i en dikt men svårt att ta sig ur. Hans senaste diktsamling heter "En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande; självbiografiska sviter" och rymmer ett urval dikter ur hans tidigare samlingar samt nyskrivna texter. Göran Greiders poesi handlar ofta om klasserfarenheter, om natur, klimat och miljö och på senare år inte sällan om trädgårdsodling. Han har för sin poesi bland annat fått Ferlin- och Frödingpriset. Diktsamling: "I trädgården hörs andra ekon", Ordfront, 2017 MUSIK Martin Hederos: Draisine song EXEKUTÖR Tonbruket

Avsnitt 55: Journalisten är sur som vanligt och tycker att branschtidningen SvB inte ska ge TT:s litteraturnyheter status i bokbranschen eftersom han upplever att TT sällan vet tillräckligt och är för ytliga för bokbranschen. Förläggaren är mer förstående till idén. Exemplet vi väljer är artikeln de skrev om feelgood- litteraturen nyligen där tesen var att feelgood växer i Sverige. Tyvärr utan fakta och kontroll av verkligheten. Peter Stordalen var på PR-turné i Sverige för ett par veckor sedan och intervjuades av DI och DN. I DN skrev Johar Bendjelloul en artikel där han valde att skriva fram Peter Stordalen precis som han betedde sig i intervjun. Utan filter. Åtminstone journalisten njöt i fulla drag åt ett lustmord som måste ha stört det stora egot på sin Sverige-turné. Pelle Andersson har varit förlagschef för Ordfront i snart elva år. Dag Hernried har ägt förlaget sedan 2011. Utan dem hade Ordfront inte funnits idag. Förlagets stolta historia till trots har det varit en slitsam resa som få riktigt känner till.   Innehåll: 01 03 – TT:s litteraturnyheter någon? 05 35 – Feelgood på frammarsch, men inte i Sverige 10 05 – Ett litet barn i en ”stor” mans kropp 12 55 – Har Ordfront en framtid?

Varje år luras svensken på tusentals kronor av sin bank. Bankmännen undanhåller information och säljer dåliga och dyra tjänster, fastän det finns bättre och billigare alternativ. Betalar du höga avgifter för att göra bankens jobb? Har du köpt en fond med aktiv förvaltning fastän ett vanligt bankkonto kan vara bättre? Eller är du en av dem som blivit snuvad på bolånerean? Joel Dahlberg, född 1962, är en svensk ekonomijournalist och författare. Han har skrivit böckerna Bankbluffen: så blir du blåst på dina pengar och Pensionsbluffen: Tryggheten som gick upp i rök, båda utgivna på Ordfront förlag. 2017 nominerades Joel Dahlberg till Stora journalistpriset.

Hon klev in och förnyade musiklyriken i en tid när scenen dominerades av manliga trubadurer och textförfattare.Barbro Hörberg levde bara i 43 år men blev ändå en av våra mest älskade vissångerskor och kompositörer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Barbro Hörberg hann ge ut en handfull egna LP-skivor och samarbeta med många av våra mest folkkära artister och författare, däribland Lill-Babs, Georg Riedel, Lars Forssell, Beppe Wolgers och Povel Ramel, innan hon gick bort 1976.Här tecknas hennes porträtt av författaren Alexandra Sundqvist som också har gett ut en biografi med titeln ”Barbro Hörberg – med ögon känsliga för grönt”. I dokumentären medverkar vännen och artistkollegan Barbro 'Lill-Babs' Svensson i en exklusiv intervju till boken (Ordfront förlag, 2017), basisten och kompositören Georg Riedel, Tomas Adolphson och Anders Falk i duon Adolphson & Falk, Barbro Hörbergs dotter Liza Stenvinkel och väninna Birgitta Lundholm.En P2 Dokumentär av Alexandra Sundqvist och Isak Klasson.Producent Clara Törnvall.

Skam är och har alltid varit kniven som använts för att skära ut tungan på våldtäktsoffret. Maria Küchen reflekterar över våldtäktskulturens mekanismer och kampen mot tystnadskulturen. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Prinsessan Philomela har beskrivits som en gestalt av mindre betydelse i den grekiska mytologin. Hon var dotter till kungen av Aten. Hennes syster Prokne var gift med kung Tereus av Trakien. När den vackra Philomela besökte sin syster blev Tereus enligt myten så överväldigad av hennes skönhet att han våldtog henne. För att Philomela inte skulle kunna berätta om övergreppet skar han sen ut hennes tunga. Berövad talförmågan avslöjade Philomela vad som hade hänt henne genom att väva en gobeläng, en bildväv som visade vad kungen hade gjort.  Både Murad och Gebhardt visar också i sina texter hur våldtäkt används som vapen och som metod för män att bygga gemenskap. Myten om Philomela speglar hur kvinnor i alla tider har utsatts för sexuella övergrepp och sedan tystats. Metoderna för att tysta är många. Några av dem beskrivs i den tyska historikern Miriam Gebhardts bok När soldaterna kom. Gebhardt belägger hur inte bara röda armén, utan även brittisk, fransk och amerikansk militär, våldtog tyska kvinnor i andra världskrigets slutskede. De allierade soldaternas våldtäkter har förtigits ända in i vår samtid. Ett skäl är förstås att segrarna skriver historien, men Gebhardt går djupare än så. Kvinnorna teg inte bara för att de var rädda att själva bli socialt utstötta eller dra skam över sin familj skriver hon. Den allmänt rådande omvända bevisföringen att det inte var förövaren som måste rentvå sig, utan offret kom snabbt i svang. Vi vet också att många våldtäktsoffer av sina närmast anhöriga direkt uppmanades att tiga om det de varit med om. Skam är och har alltid varit kniven som använts för att skära ut tungan på våldtäktsoffret. Att våga tala är att förflytta skammen. En av de allra modigaste bland de kvinnor som talar är yezidiskan Nadia Murad, som i sin bok Den sista flickan beskriver hur hon kidnappades, förslavades, torterades och våldtogs av IS-terrorister. Hennes berättelse är inte enbart ett personligt vittnesbörd om vidrigast tänkbara övergrepp. Den är dessutom ett livsviktigt stycke samtidshistoria. IS vedervärdigheter och yezidiernas specifika situation, deras tro och deras utsatthet, sätts i ett större globalt politiskt sammanhang. Både Murad och Gebhardt visar också i sina texter hur våldtäkt används som vapen och som metod för män att bygga gemenskap. Det handlade inte i första hand om sexuella behov utan om soldatgemenskapen skriver Gebhardt. Det handlade inte bara om att bestraffa fienden utan om att interagera med kamraterna. Själva offren tycks de knappast ha uppfattat som människor. Våldtäkt är med andra ord inte något som enbart enstaka extra onda och sjuka män begår. Våldtäkt är uttryck för en kultur, och den kulturen odlas inte bara i det primitiva förflutna, i krig och på främmande platser långt borta. I boken Våldtäkt aspekter av ett brott av historikern och journalisten Mithu M Sanyal, kartläggs våldtäktskulturens djupa rötter här hos oss i västerlandet. Rättsligt och moraliskt har skuldbeläggande av offret och krav på omvänd bevisföring börjat luckras upp först på senare tid. Deras röster samlar sig till klagosång om ett terrorvälde som inte bara upprätthålls genom regelrätta övergrepp Gruppvåldtäkt som metod för att bygga gemenskap pojkar och män har länge förekommit i vår egen fredliga vardagskultur, både här i Sverige och i väst generellt. Jag är inte ensam om att personligen ha erfarenhet av det. Författaren och akademikern Roxanne Gay skriver i inledningen till antologin Inte så farligt: När jag var tolv år utsattes jag för en gruppvåldtäkt i skogen bakom kvarteret där jag bodde. I boken berättar så trettio andra kvinnor om liknande erfarenheter. En av dem våldtogs av sin fasters man, en annan av sin pappas bästa vän, en tredje av sin kurskamrat på universitet. Deras röster samlar sig till klagosång om ett terrorvälde som inte bara upprätthålls genom regelrätta övergrepp, utan genom sådant förment oskyldigt som busvisslingar och tillrop: Kom hit då, Milfpattar, jag vill knulla dig från sidan ropar en man i New York från en bil till en kvinna på trottoaren i hennes dotters närvaro. Är det så farligt? Han tog ju inte på dig, får hon höra, han skadade dig ju inte, han våldtog dig ju inte. En man konstaterar att hon vid över fyrtio års ålder fortfarande har det och borde ta tillropen som en komplimang. I utkanten av träsket där sexuellt våld används som vapen och maktmedel, pågår småtafsande i smyg och verbala övergrepp förklädda till komplimanger. Chefer tafsar på anställda, äldre män tafsar på unga flickor, överordnade tafsar på underordnade. I träskets mitt, i mörkrets hjärta, härjar IS soldater. Naturligtvis är det omätligt mycket mer fruktansvärt att förslavas och våldtas än att utsättas för verbala sextrakasserier på stan. Men gränsen för vad en kvinna bör stå ut med utan att klaga går inte någonstans inuti träsket, det går runt det. Och våldtäkt är inte ett öde värre än döden. Våldtäkt är ett förödande trauma, men det innebär inte att den tramuatiserades liv är förverkat. Nadia Murad skildrar hur andra flickor tog livet av sig hellre än att bli våldtagna, hur de klöstes och slogs. Själv gjorde hon inte motstånd. Jag slöt bara ögonen och önskade att det skulle ta slut. Så kan livsvilja se ut hos dem som utsätts, överlevnadsvilja. Att spela död hellre än att dö att frysa till is det är en vanlig reaktion hos kvinnor som våldtas. Och det är, slår det mig plötsligt, varken underkastelse eller passivitet. Kvinnor fryser till is i trots mot den traditionellt patriarkala föreställningen att en kvinna som våldtagits utan att kämpa emot egentligen var med på noterna och även om hon kämpade emot är hon förbrukad, värdelös. vem som våldtar och tolererar våldtäkt är kanske inte primärt en fråga om kön utan om makt. Så länge män har makten, är det män som våldtar. Den här kvinnosynen är så utbredd att den nästan tycks universell. I slagskuggan från patriarkatets uråldriga brutala välden överallt i världen, kan man fråga sig om mannen faktiskt är ond, en sämre varelse. Men om vi i stället för att demonisera mannen går med på att det finns en våldtäktskultur, då är våldtäkt inte en naturlag utan en kulturprodukt som kan påverkas och utplånas. Och vem som våldtar och tolererar våldtäkt är kanske inte primärt en fråga om kön utan om makt. Så länge män har makten, är det män som våldtar. Passager i Roxanne Gays bok skildrar hur kvinnor våldtar andra kvinnor, och Nadia Murad beskriver sitt hat mot sin plågoandes mamma: Vad jag inte kunde förstå var varför en kvinna skulle gå med jihadisterna och öppet fira att kvinnor förslavades. Att vilja befinna sig på maktens sida, hellre än att solidarisera sig med de maktlösa och utsatta, är kanske inte helt och hållet knutet till kön och genus. Och Tereus våldtog i själva verket inte Philomela för att hon var vacker och han var man. Han våldtog henne för att hon i egenskap av kvinna var maktlös och hans var kung. Philomela må ha varit maktlös, men det innebär inte att hon är en mytologisk gestalt av mindre betydelse. I varje berättelse om sexuella övergrepp som maktmedel och skambeläggande tystnadskulturer står hon i centrum. Nadia Murad, Miriam Gebhardt, Roxanne Gay, Mithu M Sanyal berättelserna de presenterar ingår allihop i Philomelas väv. Sällan har det blivit så påtagligt för mig som när jag läser deras böcker, att orden text och textil är besläktade. Allesammans skriver de fram, väver fram, de tystades bilder. Maria Küchen, författare och skribent   Litteratur Roxane Gay: Inte så farligt 30 berättelser om våldtäkt och övergrepp. Översättning: Hjalmar Manfred Svensson och Manne Svensson. Albert Bonniers förlag, 2019. Miriam Gebhardt: När soldaterna kom  Våldtäkterna mot tyska kvinnor vid andra världskrigets slut. Översättning: Margareta Zetterström. Karneval förlag, 2017. Nadia Murad, Jenna Krajeski, Amal Clooney: Den sista flickan berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Översättning: Manne Svensson. Albert Bonniers förlag, 2018. Mithu Sanyal: Våldtäkt aspekter av ett brott. Översättning: Helena Hansson. Ordfront förlag, 2018.

Barbro Hörberg levde bara i 43 år men blev ändå en av våra mest älskade vissångerskor och kompositörer. Hon klev in och förnyade musiklyriken med sina säregna sånger om vanliga kvinnor och deras längtan i en tid när scenen dominerades av manliga trubadurer och textförfattare. Hörberg hann ge ut en handfull egna LP-skivor och samarbeta med många av våra mest folkkära artister och författare, däribland Lill-Babs, Georg Riedel, Lars Forssell, Beppe Wolgers och Povel Ramel, innan hon gick bort 1976. Här tecknas hennes porträtt av författaren Alexandra Sundqvist som också har gett ut en biografi med titeln Barbro Hörberg med ögon känsliga för grönt. I dokumentären medverkar vännen och artistkollegan Barbro 'Lill-Babs' Svensson i en exklusiv intervju till boken (Ordfront förlag, 2017), basisten och kompositören Georg Riedel, Tomas Adolphson och Anders Falk i duon Adolphson & Falk, Barbro Hörbergs dotter Liza Stenvinkel och väninna Birgitta Lundholm. En P2 Dokumentär av Alexandra Sundqvist och Isak Klasson. Producent Clara Törnvall.

Ett lekfullt avsnitt på Ordfront med skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist som skrivit Misslyckas igen, misslyckas bättre – en lakonisk tankesamling kring skrivandets fest och fasa. Det handlar om att vara i en öken och framställa skulpturer, och en del om Nina och Johannas brist på Tabithor. I avsnittet hörs även: 9 to 5 med Dolly Parton … Fortsätt läsa "#30 Du kommer gå långt"

Idag vid vårat sista avsnittet så tar Alicia kommandot och berättar för oss om hur våra föräldrar festade. Det kommer bli obekvämt men vi är äntligen vi 70-80 talet. Källor och litteratur: Lundgren, Jan. ”Sjuttiotal”. Bokförlaget Max Ström, 2003, Vicenza, Italien. Löwstedt, Anders (red.). ”Livet är en fest”. Ordfront förlag, 2001, Nørhaven, Danmark. Grahn, Anette. Intervju 2018-12-09. Brostedt, Magnus. Intervju 2018-12-09.

I det här avsnittet dyker vi ner i tresamheten och pratar om hur det kan vara att leva tre. Det gör nämligen vår gäst Helena Lindblom. Till vardags är Helena redaktör på bokförlaget Ordfront och en skrivande person med ett förflutet i konstgruppen Ful, som länge gjorde den queera konsttidskriften med samma namn. Nyfiken Brun letar fram ännu mer i Helenas spännande förflutna, nämligen hens skådespelarkarriär i sexfilmer som Kärlekens språk och Phone Fuck. Och den koreanska adoptionskritiska filmen Susanne Brinks Arirang.

Trots mindfulnesstider så ser man inga Instagramkonton eller coffeetableböcker om konsten att rengöra en toalett. Författaren Elin Grelsson Almestad förklarar varför och slår ett slag för städandet. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Pappersinsamlingen i köket väller över. Den har gjort det ett bra tag nu, det är säkert några veckor sedan som lådan för kasserade dagstidningar blev översvämmad. Nu börjar det alltmer likna en utmaning; hur länge kan jag fortsätta bygga på tornet av papperstidningar innan de välter ut i en hög på golvet. Att i stället samla ihop dem och gå till pappersinsamlingen skulle ta max en kvart av mitt liv. Ändå gör jag det inte, flyr in i essäskrivandet och tänker sedan för att nästa gång jag passerar köket återigen titta på tidningstornet och suckande konstatera att jag verkligen måste göra någonting åt den där högen. Vad är det som får vuxna människor att bete sig på det sättet? Ett svar, som jag själv sällar mig till, är motståndet mot det repetitiva. När jag kommer tillbaka från pappersinsamlingen med en tom låda kommer den inom några veckor vara fylld igen. Lika uttråkad blir jag av att tvätta håret, det må vara rent nu men inom några dagar måste ritualen upprepas. Inför tandborstning blir jag som ett barn, kan skjuta upp bestyren inför natten i timmar bara för att slippa göra någonting som jag vet måste upprepas nästa morgon och kväll och pågå resten av livet utan ett mål. Som Ambjörnsson konstaterar tolkas därför städning som improduktivt [...] Som bäst utförd ska städningen inte synas alls. I socialantropologen Fanny Ambjörnssons bok Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik som utkom hösten 2018 borrar hon ner sig i frågan varför städningen har så låg status, jämfört med mycket annat i vår vardag. Om inredning, bakning och matlagning blivit livsstilsglammiga hobbyer som både instagrammas och resulterar i snygga, bästsäljande böcker har städningen inte alls gått samma väg. I den mån städningen överhuvudtaget uppmärksammas i den samtida kulturen är det genom avskräckande tv-program där maniska samlare och lortgrisar får besök av professionella städkonsulter. Men konsten att rengöra en toalett som instagrambild eller coffetablebok lyser med sin frånvaro. Ambjörnsson kopplar denna låga status till städningens repetitiva form. Hemmet ska återställas till sin ursprungliga form dammfritt och saker på rätt plats och det är en syssla som du måste återkomma till gång på gång. Matlagning, bakning och inredning producerar någonting nytt; en måltid, bullar att bjuda på eller ett rum som förändras, men städningen erbjuder ingenting sådant.  Som Ambjörnsson konstaterar tolkas därför städning som improduktivt: snarare än att skapa någonting återställer det endast det befintliga och karaktäriseras därför som cykliskt. Som bäst utförd ska städningen inte synas alls. Vad är då egentligen problemet med det repetitiva? Ambjörnsson hänvisar här till den franska sociologen Henri Lefebvre som menade att vardagslivets eviga repetitiva sysslor står i kontrast till det moderna samhällets tro på utveckling och framsteg. Att regelbundet utföra en syssla innebär att den blir en vana, snarare än en överraskning. Städningen bär helt enkelt på en annan temporalitet än vår linjära tidsuppfattning som ständigt blickar framåt och söker framsteg. Den är monoton, upprepande och leder ingen vart. Således upplevs det repetitiva som meningslöst. Därför blir också pappersinsamlingen i mitt kök stående, trots att jag gladeligen lägger samma tid varje dag på att spela spel på min mobiltelefon. En ännu mer meningslös syssla men som, till skillnad från att tömma och fylla återvinningskärl, kommer med en omedelbar belöning i form av att klara nivåer och banor och därmed ger en känsla av resultat, hur fullständigt meningslöst resultatet än må vara. Inför städningen är vi många som blir rastlösa barn som väljer bort det tråkiga. I det moderna informationssamhället med hundratals distraktioner finns det ju ingen anledning att ha tråkigt. Varför dammsuga när du kan se ännu ett kattklipp på Youtube? Men vad är egentligen det där andra som tiden ska läggas på? Och är inte tristessen och repetitionen det vi egentligen behöver?  Det verkar onekligen som vi blir alltfler som inte klarar av det där tråkiga repetitiva. Sektorn för hushållsnära tjänster har vuxit stort sedan RUT-avdraget infördes år 2007. Den som har råd betalar gärna någon annan för att hemmet ska upprätthålla sitt städade tillstånd. Förutom skattesubventionerad städning och liknande hushållstjänster har appar där den som har råd lejer ut tråkiga sysslor som att köra sopor till återvinningen vuxit. Utifrån de intervjuer som Ambjörnsson har gjort med människor om hur de uppfattar städning som syssla drar hon slutsatsen att just städningens rutinartade och avgränsbara karaktär gör det mer rimligt för dem som har råd att köpa tjänsten utifrån. Detta kontrasteras mot exempelvis odling, matlagning och aktiviteter med barnen som fyller en annan utvecklande funktion. Samtidigt är det en fråga om vems tid som räknas. Vem kan unna sig lyxen att slippa göra det tråkiga utan betala någon annan för att göra det? I Ambjörnssons intervjumaterial visar det sig tydligt att många inte har ekonomisk möjlighet att leja ut vardagsstädning för pengar, i synnerhet inte de som själva arbetar med städning. Tid upplevs och värderas alltså olika beroende på exempelvis klass. Städerskan städar både sitt eget hem och andras, hur repetitivt det än är, medan den mer välbeställda frigör tid till annat. Men vad är egentligen det där andra som tiden ska läggas på? Och är inte tristessen och repetitionen det vi egentligen behöver? För jämte utvecklingsidén har en annan stark rörelse vuxit fram i väst, som kretsar kring att fånga ögonblicket. Mindfulnesskulturen med appar, meditationer, yoga och övningar i att vara i nuet handlar om att släppa tankarna på både det som ska komma sedan och det som varit. Tankegångar som försöker öva den stressade nutidsmänniskan i väst att tänka mindre linjärt och ägna sig åt de sinnesförnimmelser hon upplever i stunden och att känna ro i att vara icke-producerande och inte låta sig distraheras av all information och lockelser som vi bombarderas med. Att öva sig i att ha tråkigt, helt enkelt. Här borde städningens monotona, återkommande form passa perfekt. I en artikel i tidningen Vice förklarar antropologen Martin Lang att städning kan vara ett sätt reducera stress just på grund av dess välbekanta utförande. När andra delar av livet känns osäkra och oförutsägbara fungerar städningen som en ritual som tryggar oss. Likaså fungerar repetitiva, förutsägbara sysslor bra som kognitivt hjälpmedel i sig, genom att fokusera på de rörelser vi är vana vid släpper stressen. Så kanske finns här en väg för städningen att öka sin status, för såväl stressade manliga mellanchefer som kvinnor som bollar familjeliv med karriär? Känslan av en dammtrasa som långsamt sveps över en bokhylla, glas som omsorgsfullt diskas till genomskinlighet och gamla tidningar som en efter en faller mot återvinningscontainerns golv, likt stenar mot en sjöbotten. Att få uppleva denna nu-känsla en gång i veckan skulle kunna vara en respit, i stället för någonting som måste göras. Ta en paus från stressen, stäng av mobiltelefonen, ta fram dammsugaren och njut av att bara vara. Elin Grelsson Almestad, författare   Källor Fanny Ambjörnsson: Tid att städa. Om vardagsstädningens praktik och politik. Ordfront förlag, 2018. Henri Lefevbre: Everyday Life in the Modern World. Transaction, 1984. Julie Stewart: Why Cleaning Makes Some People Feel Less Anxious. Vice magasin 2018-10-03.

Författaren, läkaren och feministen Nawal El Saadawi har i decennier kämpat för kvinnors rättigheter. När den Arabiska våren nådde Egypten deltog El Saadawi varje dag i demonstrationerna på Tahrirtorget i Kairo. 2018 har det gått sju år sedan dess. Vilka förändringar kan hon se i Egypten och Mellanöstern? Och var står den arabiska kvinnokampen? Moderator: Johar Bendjelloul. Inspelat den 28 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Ordfront förlag.

Författaren, läkaren och feministen Nawal El Saadawi har i decennier kämpat för kvinnors rättigheter. När den Arabiska våren nådde Egypten deltog El Saadawi varje dag i demonstrationerna på Tahrirtorget i Kairo. 2018 har det gått sju år sedan dess. Vilka förändringar kan hon se i Egypten och Mellanöstern? Och var står den arabiska kvinnokampen? Moderator: Johar Bendjelloul. Inspelat den 28 september 2018 på Svenska mässan i Göteborg. Arrangör: Ordfront förlag.

Lena Andersson och folkhemmet Synen på folkhemmet har varit negativ i den offentliga debatten i Sverige de senaste decennierna. Men håller inställningen på att förändras? I detta avsnitt av Responspodden diskuteras Lena Andersson senaste roman Sveas son – en berättelse om folkhemmet. Genom Sveas son Ragnar skildras det svenska folkhemmets utveckling och fall. Hur förhåller sig Anderssons roman till historieskrivningen? Vilka idéer och konflikter kommer fram i romanen? Hur trovärdig är hennes skildring? Samtalsledare: Kay Glans, chefredaktör för Tidskriften Respons Lisa Öberg, historiker Torbjörn Elensky, författare och kritiker Litteratur som nämns under samtalet Lena Andersson, Sveas son – en berättelse om folkhemmet (Bokförlaget Polaris, 2018) Lena Andersson, Duck City (Natur & Kultur, 2006) Lena Andersson, Verkligheten och resten (Bokförlaget Polaris, 2018) Henrik Berggren och Lars Trägårdh, Är svensken människa? – Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige (Norstedt, 2006) Yvonne Hirdman, Att lägga livet tillrätta (Carlsson, 1989) Maija Runcis, Steriliseringar i folkhemmet (Ordfront, 1998) Lisa Öberg, Barnmorskan och läkaren – Kompetens och konflikt i svensk förlossningsvård 1870-1920 (Ordfront, 1996)

Avsnitt 29: När förläggaren såg sitt twitterflöde och sin fejjan-sida fyllas av människor som, direkt efter en tv-debatt, skrev att de slutat läsa Lena Andersson för att hon har fel åsikter blev han, på sitt milda sätt, rätt förbannad. Och journalisten hängde på. Som vanligt. I samma tråd ojar vi oss över medias dåliga intresse för viktiga saker. Varpå ett par tidningar givetvis tar upp frågan vi just då avhandlar. Långt efter vi spelat in avsnittet. Så kan det gå. Förläggaren förklarar varför Milano, och inte Rom, är da shit i Italien. Har ni en annan uppfattning har ni inte hört förläggaren berätta om sina italienska vedermödor. Och så får ni svaret på varför det är idiotiskt att satsa på en bok om fotbollstrix.   Innehåll: 00 08 –     Storytels nya läsplatta. I vems intresse? 04 04 –     Har Lena Andersson blivit för liberal för att läsas och             Ordfront för trångt för fritänkare? 10 40 –    Är YouTube- böckerna på väg ut? Och är inte Forum lite väl framgångsrika? 18 22 –    En italiensk reseberättelse från Förläggaren som är full av     sidospår.     Böcker som nämns i avsnittet: – Skill Twins The Story av Jakob och Josef El-Zein (Bonnier Carlsen) – The Mandibles: A Family, 2029 – 2047 av Lionel Shriver (Borough Press) – Monster av Joakim Lundell (Forum) – Ibland mår jag inte så bra och Vem bryr sig? Av Therese Lindgren (Forum)

Ordfront magasin granskar SAP och asylpolitiken by Ordfront Magasin

Hoppet sägs vara det sista som överger oss. Men ofta tycks det vara viktigare att peka på allt som är fel, än att lyfta fram goda exempel. Men hur ska världen då bli bättre? undrar Eva-Lotta Hultén. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Några journalistkollegor och jag satt på en pub och pratade lite skit om en tidning flera av oss skrev för. Samtalet kom in på vad en chef för tidningen nyligen proklamerat: att de skulle satsa mer på positiva nyheter. De andra fnös. Så fånigt och oseriöst, när det finns så mycket problem som behöver belysas. Jag satt tyst, för feg för att höja min röst och säga att jag tyckte att tidningen gjorde rätt. Det här är många år sedan men minnet etsade sig fast och har fortsatt göra sig påmint. Det störde mig verkligen på djupet att människor med en position att beskriva, förklara och analysera världen för andra var så djupt ointresserade av att skildra också det som går bra. Det är ju det som ger oss kunskaper och vägledning för hur vi kan förbättra vår omgivning; som visar att det är möjligt att förändra och därmed ger oss ork att engagera oss. Somliga stärker sin identitet genom att ständigt peka ut fiender och allt som går snett. På så vis visar de upp den egna dygden I sin essäbok Hopp återkommer författaren Rebecca Solnit flera gånger till just detta problem: att så många vill uppehålla sig uteslutande vid problemen, och snabbt placera framgångar i glömskans arkiv.  Hon skriver ur ett perspektiv som aktivist på vänsterkanten och hon kritiserar särskilt några mentaliteter hon ser i de egna kretsarna. Somliga stärker sin identitet genom att ständigt peka ut fiender och allt som går snett. På så vis visar de upp den egna dygden och uppoffrandet - vilket blir viktigare än att verkligen åstadkomma något. Andra har bara svårt att hålla flera berättelser samtidigt i sina huvuden: eftersom de tror att precis allt måste vara på väg åt samma håll, och allt uppenbarligen inte är bra, så måste allt vara dåligt. Ytterligare andra tror att enda sättet att visa solidaritet med utsatta är att känna misströstan ingen ska få uppleva glädje förrän alla gör det men det är inte mycket till gåva, konstaterar Solnit. Och jag kommer att tänka på Tage Danielssons fina versrader: du sorgset kvidande. Se här din svåra roll: att inse världens lidande med glädjen i behåll.  I sin bok Omställningen skriver vetenskapsjournalisten Jens Ergon om det akuta hot mot mänskligheten som klimatförändringarna utgör. Första delen, som handlar om problemen, gör mig rädd och uppgiven, trots att jag kände till det mesta redan. I den andra delen berättar han i stället om all utveckling i positiv riktning som faktiskt också sker, både var gäller teknik, politik och attityder. Ergon är tydlig med att hoten fortfarande är mycket stora och akuta, men visar på strimmor av hopp. Jag kom att tänka på hans bok när jag i tidningen ETC läste om det möte i Mölndal som nätverket Klimatsans ordnade i februari 2018. Klimatsans låter som en bra sak, något vi alla skulle behöva, men föreningen menar inte att vi ska sänka våra klimatutsläpp utan att vi ska sluta tro på FN:s klimatpanel IPCC. Nätverkets grundare påstår i tidningen att IPCC är en politisk organisation som inte vet vad vetenskap är, trots att många hundratals forskare från hela världen bidar till panelens rapporter. En annan företrädare menar att polarisarna inte ens kan smälta och en tredje att den ökade koldioxidhalten i luften är naturlig och inget vi kan göra något åt men att havsnivåerna i vilket fall inte kommer stiga. Jag är inte expert på klimatet, långt därifrån, men jag väljer att lita på vad den absoluta majoriteten forskare med relevanta kunskaper i ämnet vid det här laget anser sig ha ovedersägliga belägg för att människan påverkar uppvärmningen av jorden och att följderna kommer bli katastrofala för mänskligheten om vi inte gör något åt saken. Så varför tror inte Klimatsans medlemmar på det? Själva skulle de gissningsvis hävda att det beror på sunt förnuft och kunskaper som alla andra missat, men jag finner det troligare att det har att göra med en brist på hopp. När vi människor inte tror oss om att kunna göra något åt svåra problem har vi nämligen en tendens att stävja rädslan genom förnekelse, bortförklaringar eller konspirationsteorier. Brist på hopp om lösningar kan helt enkelt leda till att vi väljer att blunda för, eller förvanska det som väcker vår oro. Jens Ergons bok skulle alltså kunna göra stor skillnad för hur klimatskeptiker tar till sig problematiken och hur de väljer att arbeta med den. Om de förstår att det går att göra något skulle de kanske acceptera forskningsresultaten.                  Rebecca Solnits bok är full av berättelser som inger hopp. Det finns en föreställning om att katastrofer driver fram det värsta i människan och leder till grymhet och plundringar men i själva verket är det ofta precis tvärtom, visar Solnit. Vi blir hjälpsamma och solidariska, och hon exemplifierar bland annat med när orkanen Katrina förstörde New Orleans. Från stora avstånd kom människor körande till New Orleans med sina båtar på en trailer bakom bilen, för att undsätta medmänniskor i nöd. Vi drabbas sällan av panik, oftare av handlingskraft när kriser kommer. Se bara på alla de människor som i Stockholm öppnade sina hem för, eller gav skjuts åt okända när Stockholms kollektivtrafik slutade fungera efter terrordådet på Kungsgatan 2017. Vi vill varandra väl. Solnit skriver: Tillsammans är vi oerhört starka, och vi har en sällan berättad, sällan ihågkommen historia av segrar och omvälvningar som kan ge oss förtröstan på att ja, vi kan förändra världen, för vi har gjort det många gånger förut. Man tittar bakåt när man ror framåt, och att berätta den här historien är ett led i att hjälpa människor att sätta kurs mot framtiden. Slut citat. Personligen betraktar jag det till exempel som naivt att hoppas på en kraftig flygskatt om inte många av oss först gjort tydligt att det är något vi kommer stödja.                       Den som tror att saker kommer lösa sig skylls ofta för att vara naiv. Och ja, att hoppas kan vara naivt. Ibland finns ingen grund för att känna hopp och att ändå göra det kan bli ett hinder från att se verkligheten som den faktiskt är och anpassa sig till den. Att hoppas kan också vara att vända sig bort och tro att allt kommer lösa sig utan mig. Ny teknik kommer fixa klimatet, jag behöver inte göra något. Någon annan, eller kanske en gudomlig makt, ordnar det. Ett sådant hopp kan lätt slå över i bittra anklagelser mot staten, mot politikerna, mot makten: varför gör de ingenting! Men politiskt valda makthavare har inte större svängrum än vad opinionen tillåter dem, om de vill sitta kvar efter nästa val. Därför måste vi alla visa vad det är vi hoppas på, och det gör vi kanske allra bäst genom våra egna livsval och handlingar. Personligen betraktar jag det till exempel som naivt att hoppas på en kraftig flygskatt om inte många av oss först gjort tydligt att det är något vi kommer stödja. Att välja att sluta flyga, att minska sin konsumtion, manifestera mot krig eller lägga fritid på att hjälpa nyanlända är att uttrycka en sorts hopp, som också blir en politisk vilja, om vi vågar prata om våra val och varför vi gör dem. Hoppet blir då personligt, inte abstrakt. Det vill säga: jag hoppas att mina val och mina handlingar kommer påverka andra, och att vi tillsammans blir många. Jag hoppas att vi kan göra världen bättre. Eva-Lotta Hultén, journalist och författare   Litteratur Rebecca Solnit: Hopp. Översättning Helena Hansson. Ordfront, 2017. Jens Ergon: Omställningen  tio år som kommer att förändra världen. Leopard förlag, 2016.

Mats Söderlund, poet och författare, pratar jag med om hans egen poesi och nio diktsamlingar, och skrivhandboken ”Skriva poesi – om diktandets hantverk” i avsnitt 45. Prenumerera på iTunes  / På Acast  / På Soundcloud Mats läser dikter ur några av sina nio diktsamlingar och bjuder på skriv- och lästips. Han berättar också vad inspirerar honom i diktandet. Om sitts intresse för naturen och starka engagemang för klimatet. Dessutom får du veta hur han tror att det kommer att gå. Bilden på Mats Söderlund är tagen av Caroline Andersson. TYCKER DU OM DET DU HÖR I POETPODDEN? Swisha 20 kr eller mer till 123 540 62 85. Bankgironr 743-0804 om du hellre själv vill sätta pengarna. PayPal, 20 kr eller mer till irene@poeten.se. VIKTIGT! Tycker du om Poetpodden och att jag gör ett bra jobb? Gå då in på iTunes skriv en kommentar. Varför? Det är ett bra sätt att få podden att nå ut till allt fler lyssnare. Glöm inte heller att kommentera här i bloggen. DELA, DELA OCH DELA Hjälp mig att dela det här inlägget och alla andra du lyssnar på i dina sociala medier som Facebook, Twitter och alla andra. Då hjälper du poesin att få vingar. LÄNKAR TILL INNEHÅLLET: Mats Söderlund hos Bonniers: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/S/mats-soderlund/ Mats Söderlund hos Ordfront: http://ordfrontforlag.se/forfattare/mats-soderlund/ Mats Söderlund hos Rabé: http://www.rabensjogren.se/forfattare/171953-mats-soderlundn & Sjögren Mats Södelunds fem första diktsamlingar: https://issuu.com/ordzon/docs/dikter1992-2002matssoderlund Skriva poesi: https://www.adlibris.com/se/bok/skriva-poesi-om-diktandets-hantverk-9789185279500 Skrivguide – prosa, lyrik och film: https://skrivarsidan.nu/bokshop/produkt/skrivguide/ Aednan, samiskt diktverk av Linnea Axelsson: https://www.bokus.com/bok/9789100173647/aednan/ Skicka in frågor och dina egna inspelade dikter Så skicka dina egna dikter och frågor om poesi till Poetpodden Facebooksida: https://www.facebook.com/poetpodden Kontakt via e-post: podden@poeten.se Twitter: https://twitter.com/poetenirene Mats Söderlund, poet och författare ÄR AVSNITT 45 I POETPODDEN Fler avsnitt i Poetpodden

Vi fördjupar oss i John Ajvide Lindqvists nyligen fullbordade romantrilogi bestående av Himmelstrand, Rörelsen: den andra platsen och X: den sista platsen. Tomas får vällustiga Michael Connelly-kittlingar av den sistnämnda, medan Lars associerar till uppväxtens eventuellt mytiskt kusliga förortsområden. Vi pratar också om: Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda, Människohamn, Lilla stjärna, Tindalos, Majken, Låt de gamla drömmarna dö, Pappersväggar, Peter Himmelstrand, Olof Palme, Hellraiser, Candyman, Circle, Cube, Under the Dome, Lost, Jens Lapidus, Anders Fager, Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Ordfront, Värvet och Sommar i P1. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.

I det hundrade avsnittet av podden pratar Christian om sin nya bok. Den heter ”Kalla mig galen – berättelser från Psyksverige” och släpptes i förrgår på Ordfront förlag. Efter fyra och ett halvt år finns boken nu att köpa hos alla bokhandlare. I det här avsnittet berättar Christian bland annat varför han skrivit boken och hur han gått tillväga.Redan har ett antal omdömen och recensioner publicerats, i det här avsnittet får du höra ett tiotal omdömen om boken från journalister, poddlyssnare, andra författare, vårdpersonal med flera. Dessutom får du som utlovat höra seniorprofessor Marie Åsbergs fina förord. Sist av allt utfärdar Christian en mycket frikostig garanti för dig som funderar på att köpa boken, men inte vill känna sig blåst ifall du inte gillar den. Förmodligen den mest spektakulära garantin bokbranschen har skådat, faktiskt.Hjälp till att hålla podden gratis och få tillgång till Dokument-serien på: http://patreon.com/sinnessjuktKöp Christians böcker och tavlor signerade här: https://vadardepression.seKöp Sinnessjukt-tishan här: http://sinnessjukt.se/butikBoka föreläsning här: http://vadardepression.se/forelasning-psykisk-ohalsa/ See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

      Helene Rådberg kommer snart med sin nästa diktsamling ”Politiken” på Ordfront förlag. I Storytalk pratar hon om hur hon hittade språket när hon blev utbränd och var tvungen att ta en paus från jobbet. Vi kommer bland annat in på vikten av att vara tydlig i en otydlig tid, om att sätta … Fortsätt läsa Storytalk #30: Helene Rådberg om att vara tydlig i en otydlig tid Inlägget Storytalk #30: Helene Rådberg om att vara tydlig i en otydlig tid dök först upp på Storytalk.

Vi tittar närmare på hur tvåsamheten skildras i skräckgenren. Tomas pantsätter en del av sitt psyke för att orka med en Lars von Trier-film och Lars misslyckas med att förklara vad som gör bra skräcklitteratur. Vi pratar också om: Universal Pictures, Bride of Frankenstein, Dracula, Mumien, Theofile Gaultier, Den döda älskarinnan, Charles Baudelaire, Hellraiser, Clive Barker, Candyman, John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in, Pappersväggar, Gräns, Evig/kärlek, Final Destination, Människohamn, Hanteringen av odöda, Creepypodden, Charlotte Perkins Gilman, The Yellow Wallpaper, Förfärande kvinnor, KG Johansson, Vertigo Förlag, The Babadook, Ira Levin, Rosemary’s Baby, Stephen King, The Shining, Stanley Kubrick, The Amityville Horror, John Everson, Nightwhere, Neil Gaiman, Honeymoon, Signs, Game of Thrones, Raw, Cannibal Apocalypse, Don’t Look Now, Fredagen den trettonde, Donald Sutherland, Julie Christie, Nicholas Rogue, Lucio Fulci, Pino Donaggio, Titta Dom Snackar, Vacancy, Dead Calm, Sam Neil, Nicole Kidman, Possession, Billy Zane, Julia Roberts, Sova med fienden, Nimrod Antal, Metallica, Through the Never, Close-Up Magazine, Antichrist, Charlotte Gainsbourg, Willem Dafoe, Requiem for a Dream, Seven, In the Hills, the Cities, Books of Blood, Ordfront, Eden Lake, The Strangers och True Detective. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.

Soppa & Snack är en podradioserie från Katarina församling. Säsong 2. I detta avsnitt möter Bob Hansson poetkollegan Jenny Wrangborg i ett samtal om hennes texter och ordets makt.

I årets sista avsnitt summerar vi ungdomsbokåret som gått. Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Vilka böcker har det pratats om? Hur var det att se tredje hungerspelsfilmen på bio? Och vilken bok förtjänar att utmärkas som årets bästa ungdomsbok enligt "Allt vi säger är sant"?Avsnittet är inspelat live på Lava bibliotek och verkstad och vi har inte mindre än sju gäster på scen: Alice Kassius Eggers, Linnéa Falkeling, Christoffer Carlsson, Heidi Eriksson, Moa Eriksson Sandberg, Pia Svensson och Erik Titusson.Lyssna direkt på avsnittet här, genom att trycka play: Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes.Och här är den långa, långa listan av böcker som nämns i avsnittet: Förr eller senare exploderar jag, av John Green, övers. Ylva Stålmarck, Bonnier CarlsenLåt vargarna komma, av Carol Rifka Brunt, övers. Christina Stalby, Gilla böcker.Eleanor & Park av Rainbow Rowell, övers. Carla Wiberg, Berghs.Svensk Synd av Martin Jern, Rabén & Sjögren.Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman, övers. Kristoffer Leonander, Bonnier Carlsen.Konsten att ha sjukt låga förväntningar, av Åsa Asptjärn, Bonnier CarlsenThe mortal instruments, Cassandra ClareSerien Divergent, av Veronica Roth, övers. Katarina Falk, Modernista.The maze runner, av James Dashner, övers. Ylva Spångberg, Semic.Det är så logiskt alla fattar utom du, av Lisa Bjärbo, Rabén & Sjögren.Flickan med silverskorna, av Alice Kassius Eggers, Rabén & Sjögren (kommer 2015).Inte vem som helst, av Nina Lacour, övers Rabén & Sjögren.Serien En prinsessas dagbok, av Meg Cabot, övers. Rabén & Sjögren.Royal wedding av Meg Cabot (kommer 2015).Den fallande detektiven, Christoffer Carlsson, Piratförlaget.Mördarens apa av Jakob Wegelius, Bonnier Carlsen.Legend-trilogin, av Marie Lu, övers Katarina Falk, Modernista.Boktjuven, av Markus Zusak, övers. Anna Strandberg, B Wahlströms.Det handlar om dig, av Sandra Beijer, Rabén & Sjögren.Love me, i serien Starlet, av Rachel Shukert.Flickan i de vindlande gångarna, av Moa Eriksson Sandberg, Rabén & Sjögren.Välkommen till LA, baby, av Moa Eriksson Sandberg, Rabén & Sjögren.8 saker du aldrig skulle våga, av Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso, Gilla böcker.Not that kind of girl, av Lena Dunham, övers. Annika Ruth Persson och Johanna Karlsson, Norstedts.Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins, övers Lena Jonsson, Bonnier Carlsen.Filmen Mockingjay (tredje delen av filmatiseringen av Hungerspelstrilogin).Filmen The fault in our stars (filmatiseringen av John Greens Förr eller senare exploderar jag).Harry Potter, av JK Rowlings, övers. Lena Fries-Gedin, Rabén & Sjögren.All the bright places, av Jennifer Niven, kommer att heta Som stjärnor i natten på svenska (kommer 2015).Världens viktigaste kyss, av David Levithan, övers Helena Hansson, Gilla böcker.Jenny Jägerfelds böcker (till exempel Jag är ju så jävla easy going), Gilla böcker.Johanna Lindbäcks böcker (till exempel Välkommen hem), Rabén & Sjögren.Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg, Lilla Piratförlaget.Villig, av Christina Waldén, Rabén & Sjögren.Vill ha dig så illa, Gunnar Ardelius, Rabén & Sjögren.Medley - en ny våg, av Lisa Medin, Kolik förlag.Isla and the happily ever after, av Jennifer Perkins.Onanisterna, av Patrik Lundberg, Rabén & SjögrenHan kallar sig Esmeralda, av Ritta Jacobsson, B WahlströmsInvicible monsters, av Chuck PlahaniukI huvudet på Colin Fischer, av Ashley Edward Miller och Zach Stentz, övers Nina Östlund, Bonnier CarlsenPappersstäder, av John Green, Bonnier Carlsen.Otopia av Per Nilsson, Rabén & Sjögren.Maresi: Krönikor från röda klostret, av Maria Turtschaninoff, Berghs.Kick ass 3 av Mark Millar och John Romita.Och stort tack till Rabén & Sjögren, Bonnier Carlsen, Lilla Pirat, Ordfront och Pocketshop som fyllde vår goodiebag med så fina grejer inför den här livesändningen!

2014, Del 1: Smuts och surdegar Vad är det som är så hotfullt med smuts? Är det folkhemmets fel att kvinnors hemarbete osynliggjorts? Hur tar man reda på vilket väder det var när Hitler höll ett visst tal? Vi tog en fika hemma hos Augustnominerade Anders Rydell på Östermalm tillsammans med Kristina Sandberg och pratade om hemmafruförakt, brödbakande män och konstens betydelse i krig och konflikter. Anders Rydell är nominerad till Årets svenska fackbok med ”Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter” Ordfront förlag. Kristina Sandberg är nominerad till Årets svenska skönlitterära bok med ”Liv till varje pris", Norstedts. Augustpodden produceras av Lisa Mattsson och Inga Ramsten på produktionsbolaget Fascinera. Augustpriset presenteras i samarbete med PostNord.

Ja, ja, vi vet att det heter våld på svenska, men iTunes gillar inte när vi använder å, ä eller ö, och vår fantasi i tröttman efter bokmässan är bristfällig. Men hur som helst! Det tjugonde avsnittet av "Allt vi säger är sant" är inspelat live på bokmässan i Göteborg, och handlar om våld i böcker. Slagsmål, hot, tortyr, krossade knäskålar och psykologisk terror. Vi har läst Svensk synd, av Martin Jern, och pratar med bibliotekarien Paula "Prickiga Paula" Högström. Varför gillar man att läsa om våld? Kan det vara skadligt för unga att läsa våldsamma böcker? Och vad tipsar man om för böcker när det kommer in någon på bibblan och önskar sig en slagsmålsbok?Du kan lyssna direkt här, genom att trycka play: Eller ladda ner mp3-filen här. Vi finns också på iTunes!I avsnittet nämner vi följande titlar:Svensk synd, av Martin Jern, Rabén & Sjögren.Raseri, av Stephen King.Orange is the new black - mitt år i fängelse, av Piper Kerman, övers. Annika H Löfvendal och Jan Hultman, Norstedts.Walking dead, av Robert Kirkman, övers Sara Årestedt, Apart förlag.Deckare av Val McDermid, tex Sjöjungfrun sjöng sin sång, övers. Agnetha Rehder, Alfabeta.Hungerspelen, av Suzanne Collins, övers. Lena Jonsson, Bonnier Carlsen.Drakherren, av Josefin Ottesen, Sanoma utbildnig.Wallflower, av Stephen Chbosky, övers. Göran Fagerström, Gilla böcker.Pojken som kallades Det, av Dave Pelzer.Snart är du borta, av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren.Affektion, av Martin JernKrigsböcker av Alistair MacLean, till exempel Kanonerna på Navarone eller Fruktan är mitt vapen.Ondskan, av Jan Guilliou, Piratförlaget.Onanisterna, av Patrik Lundberg, Rabén & Sjögren.Jag finns, av Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur.Himmelstrand, John Ajvide Lindqvist, Ordfront.Lilla stjärna, John Ajvide Lindqvist, Ordfront.

I avsnitt sexton är temat övernaturligt (och ja, det finns en bra anledning till att vi tvingats döpa avsnittet till 'paranormal' fast vi egentligen pratar svenska och menar 'övernaturligt'). Till exempel pratar vi en hel massa om voodoo! Vi har läst "Skuggan" och "Samlingen" av Petrus Dahlin och Lars Johansson. Och så har vi dykt in bakom kulisserna på en annan övernaturlig bokserie, som gjort succé i det här landet: "Cirkeln", "Eld" och "Nyckeln" av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Deras förläggare Marie Augustsson berättar om arbetet bakom böckerna, och vad det var hon fastnade för i begynnelsen, när bok nummer ett bara fanns på idéstadiet.Lyssna direkt här, genom att trycka play: Eller hämta mp3-filen här. Vi finns också på iTunes! I avsnittet nämns följande titlar: Skuggan, av Petrus Dahlin och Lars Johansson, Rabén & Sjögren.Samlingen, av Petrus Dahlin och Lars Johansson, Rabén & Sjögren.Cirkeln, Eld och Nyckeln, av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, Rabén & Sjögren.Staden som försvann, av Stephen King, Bra böcker.Skräckoveller av H.P Lovecraft, Vertigo förlag.Hanteringen av odöda, av John Ajvide Lindqvist, Ordfront.Låt den rätte komma in, av John Ajvide Lindqvist, Ordfront.Lilla stjärna, av John Ajvide Lindqvist, Ordfront.Människohamn, av John Ajvide Lindqvist, Ordfront.

Journalisten Johanna Langhorst och hennes familj tvingades mot sin vilja att flytta ifrån Tensta efter att äldsta sonen blivit rånad två gånger och inte längre vågade gå hem från tunnelbanan. Miljonprogrammen kritiseras ofta för sin brutala arkitektur och höga kriminalitet, trots att innerstaden toppar statistiken både vad gäller trist boendemiljö och våldsbrott. Undersökningar visar att majoriteten av de boende i miljonprogrammen trivs bra och inte vill flytta därifrån. Men vad är då felet med Tensta? En dokumentär om hur fördomarna och föraktet mot betongförorten gör det omöjligt att lösa de verkliga problemen i miljonprogramsområdena. Dokumentären sändes första gången 2010.   Johanna Langhorst har skrivit boken "Förortshat" (Ordfront). Boken bygger på dokumentären "Tensta ligger mitt i Sverige". Här pratar hon i P1 Morgon om boken och förorten: Johanna har gjort ett flertal radiodokumentärer, samt frilansat under ett tiotal år för SR och UR. Tillsammans med Maria Sveland gjorde hon sommarserien Heliga Familjen i P1 och Johanna har även producerat, skrivit manus och regisserat radioteater och barnprogram. Musik i programmet: Daniel Bingert.   Lyssna på fler dokumentärer av Johanna Langhorst:

August Strindbergs Ockulta dagboken ges i år ut i ett praktverk i färg 100 år efter författarens död. I dagboken som han förde 1896-1908 skrev han ner drömmar, syner, iakttagelser om naturfenomenom och sina egna alkemistiska experiment. Men varför ser Strindberg spelkort överallt? Och vad har August Strindbergs intresse för det ockulta haft för betydelse för hans författarskap? Kulturradions Marie Lundström och förläggaren Carl-Michael Edenborg samtalar. Så blir det debatt om dagens svenska bokbransch, en bransch i förändring. Mindre förlag och boklådor oroas över att de tunga aktörerna tar över en allt större del av marknaden. Två aktuella exempel är Bonniers köp av Pocketshop, och att konkurrenten KF Medias Akademibokhandeln vill gå samman med konkurrenten Bokia. Hur stor är risken att mindre förlag och mindre bokhandlare slås ut av jättarna? Hur ser ägande och distributionsleden i bokbranschen ut och vad har vi att vänta framöver? Förläggaren Dorotea Bromberg intervjuas av Jon Jordås. Jacob Dahlborg, vd för Bonnierförlagen, Maria Hamrefors, vd KF Media, Pelle Andersson, vd Ordfront förlag och Tove Leffler, redaktionsseketerare tidskriften Svensk Bokhandel deltar i samtalet. Programledare Eric Schüldt

Dagens program är en repris från våren 2011 Sjukdomar och hälsoråd har blivit ett vanligt inslag i litteraturen. Kropp & Själs redaktion har gjort en djupdykning i vårens utbud av böcker och för att leta efter tendenser på hälsoområdet. Vi hittar svaren på hur man själv kan undvika cancer, vad mobiltelefonen gjort med våra liv och relationer, vilka dilemman medelålders kvinnor står inför och vilka myter vi matas med om cancersjukas beteende. Böcker vi pratar om: Anti cancer av David Servan-Schreiber, Natur & kultur, Var är du? Av Katarina Bjärvall, Ordfront förlag, Kärlek, gränser och andra möjligheter av Tomas Böhm, Natur & Kultur samt Priset man betalar av Lionel Shriver, Ordfront förlag. Dessutom handlar det om en ny teori om operaikonen Jussi Björlings hjärtverksamhet dödsorsak. Hjärtspecialisten Mårten Rosenqvist har studerat Jussis EKG.

Sjukdomar och hälsoråd har blivit ett vanligt inslag i litteraturen. Kropp & Själs redaktion har gjort en djupdykning i vårens utbud av böcker och för att leta efter tendenser på hälsoområdet. Vi hittar svaret på hur man själv kan undvika cancer, vad mobiltelefonen gjort med våra liv och relationer, vilka dilemman medelålders kvinnor står inför och vilka myter vi matas med om cancersjukas beteende. Böcker vi pratar om: Anti cancer av David Servan-Schreiber, Natur & kultur, Var är du? Av Katarina Bjärvall, Ordfront förlag, Kärlek, gränser och andra möjligheter av Tomas Böhm, Natur & Kultur samt Priset man betalar av Lionel Shriver, Ordfront förlag.

P3 Kultur 20100926 14.03 Programledare: Johanna Koljonen Producent: Tommie Jönsson Nördorama med Johanna Koljonen.Från bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Reportage om kultursveriges firmafestkultur - varför påstår bokmässans branschbesökare att de hatar att mingla? Vilka protesterar mot kletigt och ojämlikt hånglande mellan arbetsköpare och arbetstagare i förlagsbranschen? Hur ser mardrömmarnas bibliotek ut? P3 Kultur tittar på några dystopiska scenarion från en nära framtid. Säsongsstart för b-kändis-biografibokklubben med en närläsning av brottaren och entreprenören Frank Anderssons självbiografi. Varje bransch har sin egen partyhierarki. Detta gäller även kulturbranschen, som i sändande stund avslutar årliga backanal på Bok-och-biblioteksmässan i Göteborg. P3 Kultur skickade ut reportern Elin Grelsson för att skissa upp hur maktstrukturerna ser ut på kultursveriges stora fest. Hon talar med serietecknaren Henrik Bromander som vill skapa en frizon från chefer i kulturfestandet, och med Marita Flisbäck, lektor i sociologi, som förklarar varför hela kultursverige minglar tvängsmässigt fast de egentligen inte vill. Samtidigt, på mässgolvet, försöker P3 Kulturs Johanna Koljonen ta sig in på ett överfullt seminarium med bland andra Rasmus Fleischer och Unni Drougge där ämnet är sociala medier och hur de påverkar biblioteken. Det går så där – det finns fysiska gränser för hur mikrobloggande bibliotekarier med vassa armbågar som ryms under ett tak. Johanna lyckas dock få lite mikrofontid med Rasmus efteråt. Deras samtal om Internets kaotiska infostukturer versus bibliotekens trädliknande kataloger samt vikten av dålig uppkoppling i läsesalarna hör du i P3 Kultur. Johanna passar även på att ta ett snack med litteraturforskaren Anna Höglund (som du hörde i  i våras) om varför vampyrer i film och litteratur så ofta vurmar för bibliotek. Och på tal om det - hur vill vi att folkbibliotekens framtid ska se ut? Frågan debatterades nyligen hejvilt, efter att Malmö Stadsbibliotek gjort en ”akut radikal gallring” av 30 ton böcker för att göra plats för annat, som scener och restauranger. 18 Malmöförfattare skrev ett manifest i protest, bland annat Pär Thörn uttryckte sin oro i för ”espressohouseifieringen” av biblioteken. P3 kulturs Sara Lundin tar avstamp i denna debatt och undersöker hur de allra värsta mardrömmarnas bibliotek ser ut. Med hjälp av litteraturkritikern Annina Rabe och Marianne Steinsaphir (tidigare chefredaktör för Biblioteksbladet, numer chefredaktör för Ordfront magasin), målar hon upp några riktigt rysliga biblioteksdystopier. Som final i denna bokorgie kickar läsningsmasochisten Roger Wilson igång en ny säsong av B-kändisbiografibokklubben. Den här gången har han visserligen läst en a-kändisbiografi, brottarlegenden Frank Anderssons nyutkomna Sanningen om lögnerna, men eftersom denna bok innehåller drösvis med intressant trivia om Franks entreprenörskap inom wrestling, , skateboards, glutenfri mat samt oändligt många kvinnohistorier får den dispens. Väl mött i etern och internetkabeln på söndag!