Podcasts about frostmofj

What is it like to starve? The scandinavian countries are known to offer a high quality of life - but has that always been the case? And what do you do when you can't feed your children? Swedish people love to brag about our country's wealth, as you can tell, but moving backwards into our past means facing a literal dumpster fire of a society. Today, I'm going to tell you about a time in Nordic history where the rates for crimes such as robbery, murder and theft were sky-high. A time when people were completely at the mercy of nature's whims. A time of hunger and death. This is the story about the hunger years 1867-1869.Instagram: @thelightkeepsusawakeTwitter: @Thelightkeepsu1Sources for this episode:https://shfstor.blob.core.windows.net/bullarens-hembygdsf-rening/uploads/files/e0514143-79a6-41df-9349-1ccbe06d649f.pdfEtt satans år (Hell year) 1977Barnen från Frostmofjället by Laura Fitinghoff 1907https://allmogens.se/backstugusittare-smaland/Slakthistoria.seSvälten (The famine) by Magnus Västerbro 2018SRSVThttps://dellenportalen.se/mord-3/mordet-i-strombacka-1867/ Support the show (https://www.paypal.com/donate?hosted_button_id=Q3XBAHLSS3WU2)

Axel Fredrik var välbärgad, men han levde över sina tillångar. När nödåren kom på 1860-talet gick allt i spillror. Missväxtåren drabbade många men slog olika beroende på var man bodde. Huvudpersonen i dagens program är en man som föddes i en välbärgad familj men som slutade på samhällets absoluta botten. Kanske hans öde hade sett annorlunda ut om det inte varit för nödåren på 1860-talet då flera års missväxt förstörde försörjningsmöjligheterna för stora delar av befolkningen. I år är det precis 150 år som den stora missväxten drabbade svenskarna, den som under flera år plågade människor och drev många från sina gårdar och ut ur landet. Gitt Rosander Gerhardsson bor i Sollentuna och har med hjälp av gedigen släktforskning och inte minst tack vare noggrant förda anteckningar i en gammal familjebibel kunnat kartlägga sin farfars fars historia, Axel Fredrik Rosander. - Min farfars far Axel Fredrik Rosander föddes 1816 i Rosendal i Åseda socken i Småland.  1816 var ett märkligt år då det föll snö mitt i sommaren och det luktade svavel eftersom det året innan varit ett vulkanutbrott i Indonesien. Gitt Rosander Gerhardsson funderar om det kan ha varit ett omen med tanke på hur hans liv sedan blev. Axel Fredrik föddes i ett välbärgat hem och växte upp som enda barn till gästgivarparet Rosander i Fagerhult i Småland. Hans framtidsutsikter var strålande och när fadern dog fick den då 28 årige Axel Fredrik ärva en ansenlig förmögenhet. Vi den tiden bodde han tillsammans med sin mamma gästgivaränkan på gården. - Tyvärr blev det inget arvskifte, för egentligen skulle änkan ha haft en tredjedel av arvet, men hon levde kvar som gårdsfru till sonen som då var ogift. Axel Fredrik satte igång med att bygga ut de tre gårdarna han nu ägde och levde gott, berättar Gitt Rosander Gerhardsson. - Modern som var i 50-års åldern när hennes man dog började väl förmodligen att undra vem som skulle ta över allt när sonen går bort, med tanke på att det inte fanns några arvingar. Så jag förmodar att hon tjatade på Axel Fredrik att han måste gifta sig. Och kanske det var hon som letade upp, Dorothea, en av de vackra flickorna på Hinshult gård som var en stor gård i närheten. Enligt det som sagts i familjen var hon inte så intresserad av att gifta sig med Axel Fredrik eftersom hon var kär i en annan man. - Men mamman hade skrivit ett brev till Dorothea där det bland annat stod: vill du inte komma till himmelen? Hos patron Rosander kommer du få det jättebra. Där är fullt med vackra möbler och det flödar över att fint linne i skåp och lådor. Du kommer att få leva i himmelriket. Men så blev det inte tyvärr, berättar Gitt Rosander Gerhardsson.    Dorothea och Axel Fredrik gifte sig 1858, hon var då 17 år och han 42. Och ett år senare föds deras första barn, sonen Bror Axel vars dop blev en pampig tillställning med 11 faddrar. - Allting var väldigt märkvärdigt och så småningom kom det ytterligare fyra barn med två års mellanrum. De första fyra föddes i rikedom och det såg bra ut på ytan, men det visade sig så småningom att det blev nödår och dels att Axel Fredrik hade förbyggt sig.  Axel Fredrik var visionär och startade upp en massa misslyckade projekt. Han belånade också starkt sina fastigheter och var skuldsatt långt över öronen. - 1866 begärde både hans svärfar och några andra män honom i konkurs, och året därpå blev det en jättekonkurs. Offentlig stämning å borgenärer Att lantbrukaren Axel Fredrik Rosanders egendom blivit avträdd till konkurs som börjades i går, och att hans och hans hustrus samtlige borgenärer blivit genom offentlig stämning kallade att lördagen den 25 nästkommande maj, före klockan 12, inför domaren i Handbörds härad á tingsstället Staby sine fodringar i konkursboet bevaka, på sätt och vid påföljd som konkurslagen föreskriver, varder härigenom kungjort. Staby den 6 mars 1867 På domareembetets vägnar O Lemchen Axel Fredrik hade alltså lånat pengar och satt hårt i skuld. Alla fastigheter var intecknade. Och de två gårdar han arrenderade ut gav inte heller något tillskott till kassan eftersom han tagit ut arrendebeloppet därifrån flera år i förväg. I konkurshandlingarna har Gitt Rosander Gerhardsson sett hur illa ställt det var. - Det var 99 personer som hade krav på honom. Inte förrän 1871 blev konkursen klar efter att ha förts till högre rätt. I konkurshandlingarna kan man se att det varit många exekutiva auktioner, så att det gick utför. De vackra åren för unga Dorothea blev inte många. Axel Fredrik förändrade ändå inte sitt sätt att leva, och så småningom tvingades de sälja den stora gården på Fagerhult och släktgården Rosendal. - Och mitt i allt detta så föddes det femte barnet. Hon fick inte något stort dop och det var bara arrendatorn och hans hustru som var dopvittnen till det enkla dopet. - Även Axel Fredriks mor, Beata Charlotta, blev i högsta grad indragen i konkursen eftersom hon inte fått ut sin del av arvet efter sin make 1844, och nu är vi 1867. Men efter ett tag fick hon en del av arvet. Gitt Rosander Gerhardsson har i handlingarna sett att det var många som drabbades av konkursen, hög som låg. Allt från torpare och fattighjon till häradsdomare, hovrättsfiskaler hade pengar att fodra.  - Och till saken hör att det var nödår och missväxt som bidrog till att det gick så illa.    Till slut, i mars 1868, ingriper de som sitter i kommunalnämnden och Fagerhults församling och beslutar tillsammans att Axel Fredriks mor omedelbart skulle ställas under förmyndare eftersom Axel Fredrik handskades så illa med hennes egendom att det var risk att hon skulle falla fattigvården till last. Man skulle kunna tro att familjen nått botten vid den här tidpunkten. Men det skulle komma att bli ännu värre. Nödåren med missväxt hade kommit till stora delar av södra Sverige vid den här tiden och folk hade svårt att få mat på bordet. Om det var det som gjorde att Axel Fredrik och hans hustru Dorothea med fem barn firade jul hemma hos Dorotheas föräldrar det året vet vi inte, men däremot vet vi att hälsan sviktade för den unga Dorotea. - Jag vet inte riktigt när Dorothea blev sjuk, men hon blev dålig i tyfus och nervfeber och dog 27 år gammal från alla barnen tredjedag jul 1868.  Efter Dorothea är det en hjärtslitande läsning att se vad som fanns kvar i hemmet. Kvar var några söndriga stolar, ett bord och ett skåp. Några gamla sängkläder, fem trasiga kaffekoppar och ett par guldörhängen.  Bara jag pratar om det blir jag alldeles tagen. Axel Fredrik har nu fem så barn i åldrarna 1 till 9 och sin åldriga mamma. Efter några månader flyttar de till ett litet hus på två rum i grannbyn Högsby Århult. Men trots alla motgångar verkar han inte ändra sitt levene. - Han lever tydligen fortfarande på samma sätt, därför 1871, dvs tre år efter Dorotheas död lägger hennes föräldrar till ett extra tillägg i sitt testamente. De pengar som Dorotheas barn kommer att ärva får inte förvaltas av Axel Fredrik. Och det säger ju ganska mycket. På frågan om man kan uttyda vad folk tänkte om Axel Fredrik säger Gitt Rosander Gerhardsson att äldsta sonen, Gitts farfar, flyttade hemifrån när han var 16 år och tog stort avstånd från sin far. Och Axel Fredriks döttrar sa när de såg foto på sin far "en elak gubbe!". Axel Fredrik levde fram till 1878 och dog 62 år gammal i lungsot. Gitt Rosander Gerhardsson tror att Axel Fredriks öde och fall blev extra stort på grund av nödåren. - Ja absolut tror jag det. Hade det varit goda tider hade han fått in betydligt mycket mer på alla exekutiva auktioner, så hade det varit normalår hade det säkert kunna gått mindre dåligt än vad det gjorde nu, avslutar Gitt Rosander Gerhardsson.  Nödåren på 1860-talet Berättelsen om Gitt Rosander Gerhardsssons farfars far har levt kvar i familjen ända fram till idag. Och det finns många historier om nödåren. Under 1800-talet var det vanligt att bönder och torpare förde anteckningar om vad som hände på deras gårdar, de skrev om händelser i familjen, om resor och inte minst om vädrets skiftningar och skördarna. Britt Liljewall är historiker och hon har studerat bondedagböcker från olika delar av landet, för att förstå hur livet gestaltade sig de där åren. - 1867 var det värst i Norrland, och det är tillståndet där som har behandlats mest i litteraturen.  Det var ett år som karaktäriserades av en sen och kall vår, en regnig och kall sommar och en otrolig tidig frost, säger Britt Liljewall. - Redan i juli hade man frost som förstörde grödorna. Men året därpå var väderleken tvärtom varm och härlig och man såg med tillförsikt fram emot en bra skörd men sen kom det aldrig något regn. -1868 kallades Det stora torråret i södra Sverige. Det var framför allt de inre delarna, som Småland och Älsborgs län som drabbades och där det verkligen blev nödår. Landshövdingarna skickade in rapporter om tillståndet i sina respektive län varje år, och det gör att man ganska enkelt kan jämföra hur skördarna blev i de olika länen under nödåren. - Om vi tittar på 1868,så har man i Kronobergs län ren missväxt, i Jönköpings län nära missväxt medan man i Jämtland samma år har en skörd över medelmåttan. Så om man har en släkt man undersöker så är et ju otroligt viktigt att man tänker på den här variationen när man rör sig i händelser under de här åren. Det finns många folkliga berättelser om hur livet tedde sig under nödåren, en hel del av dem handlar om hur folk dog av svält. Och dödstalen är högre under de här åren, men det var inte så vanligt att människor svalt ihjäl. Däremot blev motståndskraften så nedsatt att sjukdomarna lättare fick fäste, förklarar Britt Liljewall. Jag har till och med stött på ett speciellt namn på en sjukdom vid den här tiden Svälttyfus. Tyfus är ju ett samlingsbegrepp för bakteriella sjukdomar som sätter sig i tarmen. Sen dog man givetvis av lunginflammation, barnen av barnsjukdomar. Man har räknat ut att av 1000 innevånare så ökar dödligheten 1868 och-69, berättar hon. Befolkningsstatistiken förändras också på andra sätt under nödåren, det var till exempel färre som hade råd att gifta sig. -Att etablera en ny familj krävde ju ekonomi, och det drog man in på när tiderna var så osäkra som de var. På hösten 1867 blev läget i Norrland så svårt att man började skicka nödhjälp söderifrån. Regeringen gav lån till de fattiga länen, och landshövdingar i lyckligare landsändar startade insamlingar. I tidningarna kunde man läsa om nöden. Som här, i en rapport från Malå som publicerades i DN i juli 1867: Uti Arvidsjaur, Malå och östra delarna av Sorsele socknar är hungersnöden svårast, såvitt jag känner. De flesta menniskorna hafva intet annat till uppehälle än barkbröd, som beredes dels endast af furumjöl, dels af det på de obesådda åkrarne vuxna ogräset, som kokadt, sammanstötes och inknådas med furumjöl och den mjölk de kunna få från ladugården. () Af denna onaturliga eller för menniskan näringslösa föda blifva menniskorna allt mer och mer afmattade; en del kan ej gå ut på slotterarbete och en del härda ej ut att arbeta mer än halfva dagen. Ett satans år, Missväxtåret, Storsvagåret, oåren, - den stora missväxten på 1860-talet fick många namn. Och många är också berättelserna om hur mjölet drygades ut med bark, och hur granskott och lavor fick bli mat. När inte jorden gav vad den brukade fick man ju ta till andra sätt att få mat på bordet. Missväxten drabbade alltså olika landsdelar vid olika tillfällen.  Men också strategierna för att klara av de svåra åren skilde sig åt i norr och söder. I Södra Sverige vet vi ju hur emigrationen blev lösningen för tusentals människor, det var betydligt färre från till exempel Norr och Västerbotten som gav sig iväg. I strategierna ingick förstås också att ta till jakt och fiske. I norra Sverige finns det gott om historier om fantastisk jaktlycka, under de här åren, och längre söderut handlar de goda berättelserna om lyckade fiskafängen under de svåra åren, berättar Britt Liljewall. - Det uppstod en berättartradition kring jakt och fiske, efter de här åren. Historierna får emellanåt orimliga proportioner med nästan bibliska dimensioner. Jag tror inte att folk berättade falska historier, tillägger hon, men det blev ändå så att man fogade in sin egen släkts berättelse i historierna om de fantastiska jakterna och fiskafängena. Den kanske sista utvägen för många under nödåren var att ge sig ut på vägarna och tigga, och Britt Liljewall kan se hur berättelserna om tiggare förändrar form över tid. När bönderna skriver sina dagböcker under nödåren, då är tiggeriet förkastligt, men när det gått några år, och andra tar över berättelserna när de blir tillbakablickande och handlar om minnen från förr, då ändras bilden och blir betydligt vackrare. - Det är det skötsamma tiggeriet som skildras i efterhandsskildringarna. Man var tvungen, och man mådde illa av att behöva tigga och man gjorde vad man kunde för att få det här moraliskt oantastligt. Man erbjöd sin arbetshjälp, man var underdånig, artig och tacksam, och på så sätt blev det ibland nästan positiva berättelser om tiggeriet. - Boken om barnen från Frostmofjället faller in i det här mönstret, fortsätter Britt Liljewall. Barnens agerande i den fiktiva berättelsen låter väldigt lika de självbiografiska historier som finns om den här tiden. De är övergivna av sina föräldrar, och när de ger sig ut på tiggarstråt så gör de det på ett moraliskt riktigt sätt, och faktum är att de är så goda kristna att de till och med omvänder de som hjälper dem. De får en funktion för att förbättra världen trots att de är ute och tigger. Vill man som släktforskare bättre förstå hur livet tedde sig för den egna släkten under de här åren tipsar Britt Liljewall om att söka upp hembygdsberättelser i lokal litteratur. Eftersom missväxten slog till vid så olika tidpunkter i olika delar av landet behöver man komma nära för att förstå hur läget var på just den plats man är intresserad av. Det här rådet kom från Britt Liljewall som är historiker och vars avhandling till stor del bygger på bondedagböcker. Nordiska museet i Stockholm har samlat många sådana dagböcker från hela landet och har gett ut ett register över dem. I detta kan man hitta dagböcker fördelade på landskap och få information om när de är skrivna och också var de är förvarade.     Programmet är gjort av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström Uppläsare: Viktor Åsberg och Emanuel Eriksson slaktband@sverigeradio.se

Hon hittar teaterns nerv i samtalet med omvärlden - inte i relation till traditionen. Teater och politik hör ihop, säger Carolina Frände. Carolina Frände är regissör och teaterchef, född 1973 i Östervåla i Uppland, uppvuxen i Tranemo i Västergötland. Hon är regiutbildad på Dramatiska Institutet i Stockholm i slutet av 90-talet. Hon blev 2003 konstnärlig ledare för Unga Riks och mellan 200409 var hon prorektor för Teaterhögskolan i Stockholm, där hon tog initiativet till projektet Att gestalta kön, som genomfördes på landets teaterhögskolor. Hon har regisserat på Riksteatern, Göteborgs och Uppsala stadsteatrar, Teater Bhopa och Dramaten. Men framför allt har hon arbetat på Stockholms stadsteater sedan 1999. Där har hon bland annat satt upp Gertrud av Hjalmar Söderberg (2006) och klassikern Krig och fred av Leo Tolstoj (2008). Sedan 2009 är hon konstnärlig ledare för Stockholms stadsteaters speciella barnteaterscen i Skärholmen. Bland hennes många uppsättningar i Skärholmen märks en dramatisering av den svenska "flyktingberättelsen" Barnen från Frostmofjället vintern 201112, det sceniska kollaget Meningen med livet och Orlando av Virginia Woolf. Just nu, våren 2016, spelas på Stockholms Stadsteater Du ska veta mitt värde av Joakim Sten, i regi av Carolina Frände. Som sitt klipp från Radioteaterbiblioteket valde Carolina Frände Kranes konditori av Cora Sandel, i regi av Börje Mellvig. Föreställningen finns tyvärr inte tillgänglig för lyssning, av upphovsrättsliga skäl.

Det finns inte bara barn i Bullerbyn. Det finns vuxna där också. Och det finns buller och det finns bång. Där finns plats för sorg, vemod och fruktansvärda beslut. Det finns barn som inte får stanna. Det finns flykt och förberedelser för flykt. Och det finns ensamkommande. Det finns inte bara lyckliga slut. Det finns verklighet också. -Gunilla Röör I veckans program tar vi avstamp i klassikern "Barnen ifrån Frostmofjället". Denna sorgliga historia om en syskonskaras flykt i det snöklädda landskapet. Visst känns det norrländska nödåret 1867 ganska avlägset nu så här i junis sommarskrud 2012. Men just precis nu finns det tusentals Frostmofjällsbarn här i Sverige. Hur bemöter vi dem? Vad behöver dom? Är vi beredda att ge dem ett hem? Medverkar gör Carolina Frände som regisserat Barnen ifrån Frostmofjället på Stockholms stadsteater i Skärholmen, Adel Baschir som när han var 16 år gammal flydde från sitt hemland Algeriet och Maud Larsson som är god man åt flera ensamkommande flyktingbarn. Producent: Emmy Bergkvist

Kosmo handlar om flyktingbarn och om hur man gestaltar deras erfarenheter. År 2003 hade konstnären Knutte Wester, som ett led i sitt examensarbete på konsthögskolan i Umeå, flyttat sin ateljé till en flyktingförläggning i Boliden. Dit kom den då 8-årige kosovoalbanske pojken Gzim Dervishi, och de två blev vänner. Drygt ett år senare blev de utvisade till Kosovo. Knutte Wester kunde inte släppa tankarna på Gzim, utan åkte till Kosovo, en resa som sen ledde till en resa till och så småningom blev dokumentärfilmen Gzim rewind. Kosmos Cecilia Blomberg har mött Knutte Wester. Filmen Gzim Rewind fick juryns Hedersomnämnande på Tromsö Internationella Filmfestiva och är nominerad till Dragon Award inför Sverigepremiären på Göteborgs filmfestival. Kosmos Anneli Dufva har mött författaren Annika Thor, som bland annat skrivit de fyra böckerna om flyktingsyskonen Steffi och Nelllie och som förra året kom ut med romanen Om inte nu så när om svensk flyktingpolitik under 30-talet. Hon menar att ibland kan vi använda oss av historien som en omvänd kikare för att titta närmare på vår egen tid. På teaterscener i landet är flyktingtemat högaktuellt; Barnen från Frostmofjället, Apatiska för nybörjare för att nämna några. På Gottsunda Teater utanför Uppsala arbetar man nu för fullt inför sin premiär av Stora Landsvägen goes Gottsunda, med underrubriken eller vad är det som går och går och aldrig kommer till E?, här möter Strindberg samtida flyktingberättelser. Annika Boholm står för manuset och har även genomfört själva förarbetet, som bland annat inneburit intervjuer med Gottsundabors om deras egna berättelser om att vara på flykt. Majoriteten av världens flyktingar når aldrig Europa. Av de över 43 miljoner människor som är på flykt togs 80 % emot av utvecklingsländer. I ett av världens fattigaste länder, Liberia, samlas nu de som flydde från inbördeskriget i grannlandet Elfenbenskusten.  Sveriges Radios Afrikakorrespondent Maria Sjöqvist har besökt ett av Liberias flyktingläger. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Klara bor i stadsdelen Kirseberg i Malmö tillsammans med sin mamma Vera Hagen, som skrivit dikten "Gåvan" i boken Visst kan det vara jobbigt att ha ont om pengar - men man behöver inte bli olycklig för det - Ensamföräldrar skriver egna berättelser om hur ekonomin kan påverka vardagslivet. (I programmet kallas boken En oönskad rapport - om fattigdom hos ensamstående föräldrar.) Lyssna på Veras dikt! Sen mitten av 2000-talet talar vi om barnfattigdom. Ökar den, minskar den? Och finns det verkligen en speciell sådan? Googlar man på barnfattigdom i Sverige så får man 42.000 träffar. Forskare och barnrättsorganisationer har presenterat olika sorters siffror. Den största, att 250.000 barn, är fattiga i Sverige idag bygger på att man räknar ut vad en medelfamilj i Sverige tjänar och jämför deras löner med familjer som lever på lite mer än hälften, då blir 250.000 barn fattiga idag. Det här är ett sätt att visa hur stora sociala klyftor det finns, hur ojämnlikt livet för barn kan vara i Sverige idag. När forskarna räknar fattigdomen så här kallas det för den relativa fattigdomen. Ett annat sätt att räkna är att se hur många barn som lever i familjer som får ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. 2009 blev resultatet 137.000 barn och de bor i 71.000 olika familjer. Och att 137.000 barn har föräldrar som måste söka ekonomiskt bistånd är naturligtvis också ett mått på att det finns stora sociala skillnader mellan olika barn i vårt land idag. I Barnen den här veckan får du höra barnens röster om fattigdom. Malmö är enligt tidningsartiklar och statistik den stad i Sverige där det bor flest människor med låga löner, arbetslöshet och lite pengar. Och en stadsdel som ofta nämns är Rosengård. Hur det är att växa upp i ett bostadsområde som betraktas som fattigt? Fyra ungdomar från Rosengård diskuterar fattigdomsbegreppet. Lyssna på Christians dikter från diktsamlingen Älska den som älskar!  Lyssna på eller ladda ner hela programmet! Sanne Sulanko har också bidragit med en text i boken Visst kan det vara jobbigt att ha ont om pengar – men man behöver inte bli olycklig för det - Ensamföräldrar skriver egna berättelser om hur ekonomin kan påverka vardagslivet.  Lyssna på hela Sannes brev till sin son: "Flickan med tomtebloss" är en modern pjäs och bearbetning av HC Andersens klassiska saga, "Den lilla flickan med svavelstickorna". Hör också två tredjeklassare resonerna om pjäsen. Föreställningen spelades på Stockholms Stadsteaters barn och ungdomscen i Skärholmen i våras och kanske kommer upp på repertoaren igen. Enligt Sveriges Riksdags utredningstjänst  har den relativa fattigdomen ökat och 2010 hade gruppen barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer ökat till 13,7 procent. De hårdast utsatta är barn till ensamstående föräldrar och barn till föräldrar med invandrarbakgrund. Samtidigt finns det forskning som visar att många familjer som räknas till de fattiga, inte lever år ut och år in under ekonomiskt knappa förhållanden. Det kan vara några år när barnen är små, efter en skilsmässa, eller när familjen håller på att etablera sig i Sverige. Det inger lite hopp. I det här programmet så är de medverkande barnen och ungdomarna i överens - de tycker inte att det finns så många fattiga i Sverige. Barnen jämför med andra länder, de har svårt att se och förstå det som vi kallar den relativa fattigdomen i Sverige. Eller är det så att de inte vill prata om fattigdom. Är för känsligt, för skamligt och för utpekande? Barn är ju så lojala. Varför vi diskuterar vi nu för tiden barnfattigdomen som en speciell slags fattigdom? Är det inte föräldrarna som är arbetslösa, har låga löner eller saknar utbildning som gör att familjerna är fattiga?   Vad bör göras för att minska fattigdomen i barnfamiljerna? Vad tycker du? Litteraturtips: Visst kan det vara jobbigt att ha ont om pengar – men man behöver inte bli olycklig för det - Ensamföräldrar skriver egna berättelser om hur ekonomin kan påverka vardagslivet. Utgiven av föreningen Makalösa Föräldrar. Finns i bokhandeln i november, 2010. Barnböcker: Tjuvens dotter av Bo R Holmberg, 1994. Vem vill ha Kristin? av Cecil Bodker, 1990. Sanne gatubarn av Mecka Lind, 1989. De fyra hemlösa av Hans Peterson, 1977. Madicken och Junibackens Pims av Astrid Lindgren, 1976. Trälarna av Sven Wernström, 1973. Halvvägs till himlen av Gudborg Wildh, 1970. Pappa Pellerins dotter av Maria Gripe, 1963. Madicken av Astrid Lindgren, 1960. Sunnanäng av Astrid Lindgren, 1959. Rasmus på luffen av Astrid Lindgren, 1956. Kajsa kavat av Astrid Lindgren, 1950. Kulla-Gulla böckerna av Elisabeth Kugelberg, 1946. Den lilla flickan med strykstickorna av Hans Christian Andersen, 1921. Barnen från Frostmofjället av Laura Fitinghoff, 1907