Kulturradion: Kosmo

Kulturradion: Den amerikanska drömmen 2012. På den amerikanska landsbygden, där på den amerikanska landsbygden bland vita ofta fattiga och bidragsberoende har det republikanska partiets sina mest lojala väljare. Petra Socolovsky har varit i Ozarks Missouri och mött bland andra medverkande filmen Winter`s bone. I Ozarks - en kärv bygd som blivit snuvad på den amerikanska drömmen - är tradition och Gud är viktigare än vad politikerna i Washington säger. Följ också med till Arcosanti i Arizona utanför Phoenix, ett urbant experiment i öknen. Och hör om hur amerikansk stadsplanering påverkar röstdeltagande, om anklagelserna om republikanernas anti-intellektualism och fiktiv fakta. Programledare Cecilia Blomberg Kulturredaktionen har varit i Ozarks i Missouri. Där på den amerikanska landsbygden bland vita ofta fattiga och bidragsberoende har det republikanska partiets presidentkandidat Mitt Romney sina mest lojala väljare. Hör röster från filmen Winter’s bone, lokala kulturpersonligheter och politiker i Petra Socolovskys reportage. De beskriver en verklighet där tradition och Gud är viktigare än vad politikerna i Washington säger, en kärv bygd som blivit snuvad på den amerikanska drömmen. Och följ med till Arcosanti i Arizona utanför Phoenix, ett urbant experiment där man skulle vilja rösta grönare men ändå väljer att stödja Obama. ”Vi lever i en tvåparti-stat”, säger Nadia Begin. Vad är det som gör att amerikaner går och röstar? Hör arkitekturprofessor Jeff Stein om hur amerikansk stadsplanering påverkar röstdeltagandet. Och så kollar vi fakta kring anklagelserna om republikanska lögner och anti-intellektualism. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kosmo tar i sitt sista program farväl genom att ta en tur genom tankar och platser från de två år som programmet har funnits och återvänder till begrepp som kosmopolit och antisemitism, möter dandys i Kongo-Kinshasa och romer i Paris. Det handlar om nationalism i Norge efter Utöya och så återutsänds Claes Andreassons reportage om medborgare och papperslösa vid gränsen mellan Arizona och Mexiko. Kosmo går tillbaka till sitt första program som hade temat kosmopolit och hör vad kosmopoliten, författaren och islamlkännaren Sigrid Kahle har att säga om vad som gör en äkta kosmopolitit. Ett av Kosmo många uppskattade program handlade om dandyn och ett av reportagen var gjort av frilansjournalisterna Peter Bjurbo och Marcus Hansson som hade varit i Demokratiska Republikens Kongos huvudstad Kinshasa och mött stadens dandys som där kallas Le Sapeurs. Kosmos Fredrik Wadström berättar om hur det var när han nyligen besökte Moskva och där på en källarteater ser sitt Kosmoreportage, från händelserna i Minsk december 2010, bli teater. Då hade han mött Olga Neklajeva, hustrun till poeten och presidentkandidaten Vladimir Nekljajev, som berättade om hur hennes man misshandlas svårt och senare sattes i häkte av KGB. Kosmo har i många program skildrat den politiska utvecklingen i Europa. Det har handlat om den ekonomiska krisen, de folkliga upproren och också om den växande främlingsfientligheten. När den lilla, men världsberömda, cirkusen Cirque Romanes kom tillbaka till Frankrike efter att representerat landet på världsutställningen i Shanghai, så visade det sig att flera av cirkusens rumänska musiker hade fått sina arbetstillstånd indragna. Samma sommar hade romernas situation i Europa diskuterats flitigt, inte minst efter att Frankrikes president Sarkozy hade låtit riva romska läger och beordrat massutvisningar. Anja Sahlberg var i Paris och mötte cirkusen. Gunnar Bolin åkte till Warszawa för att möte representer för det nya judiska muséet som är under byggnad. Ett museum som ska belysa Polens judiska historia. Där undrade historiken Barbara Kirchenblatt Gimblett varför han var så fixerad vid anitsemitismen. Och så var Kosmos Anneli Dufva och Karsten Thurfjell i Oslo efter Utöya och borrade ner sig frågan om den norska nationalismens natur. Den arabiska våren fällde diktator efter diktator. Kosmo hade reportage från de nordafrikanska länderna, men också från ett Damaskus innan landet befann sig i dagens tillstånd. Kosmo var också i Beirut och träffade där bland andra författaren och mångsysslaren Xena el Khalil. Och så fick Kosmos Cecilia Blomberg en intervju med den prisbelönta författaren Atiq Rahimi som är född i Afghanistan men som numera är bosatt i Frankrike. Sist vill hedra minnet av en stor radioman: Claes Andreasson. Vi återutsänder ett av de reportage som han gjorde för Kosmo. Här besöker han aktivister och teatermänniskor som alla har en relation till gränsen mellan Arizona och Mexiko, som varje dag skördar två människoliv. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Världens viktigaste konstutställning, så brukar den kallas - Documenta - som äger rum i Kassel vart femte år. Denna upplaga, nummer 13, sprider sig också över världen, bland annat öppnar ett litet Documenta i Kabul nästa vecka. Kosmo har varit där och mött både konstscenens största namn och flera som kan få en knuff i karriären genom utställningen. 1955 var startpunkten för Documenta då grundare, konstnären och läraren Arnold Bode, lyfte fram den konst som nazisterna hade benämnt Entartete Kunst - degenererad konst – med verk från 20- och 30-talen av konstnärer som Kandinsky, Picasso och Nolde. Documenta har sedan haft fokus på samtida konst och sedan 1972 äger den rum vart femte år. I början visades det främst konst från Europa och USA, men så småningom kom utställningen att ta in resten av världen. Den 9:e juni öppnades Documenta 13 som pågår i hundra dagar.  Vid rodret detta år är kuratorn Carolyn Christov-Barkagiev som i år sprider Documenta över världen och där också forskningen har en speciell plats. The Refusal of Time heter den numera världsberömda sydafrikanska konstnären Williams Kentridges verk. Det är en föreställning på cirka 20 minuter. I taket finns trattformade högtalare där olika röster och musik hörs, som William Kentridges egna funderingar över tidens filosofiska aspekter, som vad svarta hål är. Cecilia Blomberg mötte honom och där han berättar hur verket även handlar om hur man som konstnär ska lyckas att ta sig ur förutsägbara uttryck. Mårten Arndtzén har mött två konstnärer som också deltar i Documentas satelitutställning i Afghanistans huvudstad Kabul -  Mariam Ghani och Michael Rakowitz. Båda utgår från hjärtat på Documenta: Fridericianum, byggt i slutet av 1700-talet och Europas första öppna, offentliga museum. Hör också den egyptiske konstnären Wael Shawky som, för två år sedan, påbörjade en serie filmer om korstågen, ur ett arabiskt perspektiv. Och den libanesiske konstnärer Rabih Mroué som både i sin föreläsning och installation på Hauptbahnhof analyserar i detalj mobilfilmade klipp från folkresningen i Syrien. På Documenta13 kretsar mycket av konsten kring historien. Den kanadensiska konstnären Janet Cardiff tar i sitt verk avstamp i den gamla centralstationen i Kassel och specifikt från spår 13 där transporter till Auschwitz och Theresienstadt avgick i början av 40-talet. I tyske Clemens von Wedemeyers videoninstallation Rushes tas man till Benedictinerklostret Breitenau strax söder om staden. En plats som bär på många lager av 1900-talshistoria. Före andra världskriget var Breitenau ett av de första koncentrationslägren. Under andra världskriget döptes det om till arbets- och uppfostringsläger. Efter kriget blev det en ungdomsvårdskola för flickor. Därefter har det varit öppen psykiatrisk anstalt, och historisk minnesplats. På Documenta 13: Mårten Arndtzén och Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Fredrik Wadström har följt det uppmärksammade fallet Magnitskij som handlar om handlar maktspel på elitnivå, korruption och brutal död. Dessutom: unga pianister drillas allt hårdare - håller attityden till elitsatsning på barn på att förändras i Sverige? Och så funderar Gunnar Bolin på de europeiska populistpartiernas förakt mot eliten. Sergej Magnitskij var en av Rysslands ledande affärsjurister. Han avslöjade hur höga chefer inom ryska polisen hade stulit över 1,5 miljarder svenska kronor ur statskassan. Efter avslöjandet fängslades  Magnitskij, själv anklagad för skattebrott och 2009 dog han efter sviterna av en misshandel. Fredrik Wadström har mött teatermänniskor på den lilla källarteatern Teatr Doc i Moskva som spelat pjäsen om Magnitskij i snart två år och hör den amerikanska affärsmannen, Magnitskijs före detta kollega, som åker världen runt och lobbar för att fallet ska få ett rättvist slut. Hör också William Browder, delägare i investeringsbolaget Hermitage Capital som Sergej Magnitskij arbetade på uppdrag för och som idag åker runt i Världen och försöker förmå regeringar att stödja en svartlistning av de personer inom det ryska rättsväsendet som varit inblandade i Magnitskijs död. Kosmo undrar också om den svenska synen på elitutbildningar håller på att förändras. Nivån på unga pianister har höjts de senaste åren, tävlingarna blir allt fler och fler barn söker till skolor som Adolf Fredriks musikskola. Frilansjournalisten Cecilia Josefsson har besökt en Steinwaytävling för barn och mött pedagagoger, föräldrar och tävlande. Och så funderar Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin kring den europeiska politiska populismens förakt mot eliten. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Europa befinner sig i kris. Inte bara ekonomiskt utan hela EU-projektet blir allt mer ifrågasatt. Kosmo har varit i Belgien, där den europeiska konstbiennalen Manifesta i år har förlagt sin verksamhet i den gamla gruvorten Genk. Valet är av plats betonar det moderna Europas framväxt, men också den kol- och stålunion som var grunden till dagens EU. I en övergiven byggnad i staden Genk, i ett av  Belgiens gamla gruvdistrikt inte långt från EU-byråkratins centrum i Bryssel, invigs den här helgen konstbiennalen Manifesta 9. Genk blev en modern stad på 1800-talet. Idag finns bara spåren av den gamla kolindustrin kvar och Manifesta som gjort till sin grej att på varje utställning ta fasta på just platsens specifika historia och politiska samtid, tar den här gången ett ännu tydligare grepp om just historien, närmare bestämt industrialismen och det som var EU:s vagga: kol- och stålunionen. Temat i år är ”det modernas djup” och utställningen är uppdelad i tre delar: en del med samtidskonst, en del med modern konst och så en del som mycket konkret återvänder till kulturarvet, i det här fallet den belgiska kolgruvans kulturarv.  Hedvig Weibull åkte dit och mötte konstnärer och kuratorer. Kosmos Cecilia Blomberg har träffat EU-förespråkaren Per Wirtén som argumenterar varför det mångfacetterade Europa är en utmaning och inte ett hot. Han betonar också att EU-tanken föddes ur skräcken för Europa efter de krig som härjat kontineten under 1900-talet första hälft. För första gången sedan EU bildades och också för första gången sedan Euron infördes talas det nu på allvar om möjligheten eller kanske risken att en nation lämnar samarbetet. Landet är Grekland och vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin var där häromveckan. Då passade han också på att fråga de han träffade, hur de ser på Europa och vad som  skulle hända om Grekland lämnade EU. Och så minns Fredrik Wadström vilka skräckscenarior som målades upp i samband med utvidgningen österut och funderar vidare kring de mentala gränser som flyttas när vi försöker förstå Europakartan och vem som är vem både innanför och utanför dess gränser. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kosmo har varit i Lettland där ryskans status har blivit ett politiskt slagträ, sett Belarus Free Theatre spela Shakespeare på vitryska i London och varit i Rwanda där kineserna exploaterar språk och kultur. När sovjetunionen föll uppstod 15 nya länder och språkfrågan kom snabbt att bli politiskt laddad när de nya nationerna skulle byggas upp. Ryskan status som maktspråkt har ifrågasatts på de flesta håll - men med ett tydligt undantag  - Vitryssland. I Belarus, eller Vitryssland som landet kallas på svenska, är ryskan fortfarande förknippat med makten och vitryskan med den oppositionen som motsätters sig Lukasjenkos diktatur. När den numera världskända vitryska teatern Belarus Free Theatre uppträdde på den pågående internationella teaterfestivalen Globe To Globe i London så var det en stor sak att just vitryskan, som kommit att förknippas med oppositionen, hördes från scenen på the Globe Theatre. Sedan ett och ett halvt år tillbaka lever den konstnärliga ledningsgruppen, som består av Nikolaj Chalezin och Nalia Koliada, i exil och hotas av fängelse om de återvänder till Vitryssland. Men de flesta av skådespelarna bor fortfarande kvar i den vitryska huvudstaden Minsk och åker därifrån ut på gästspel i världen. Fredrik Wadström har mött dem i London. I februari i år var det folkomröstning i Lettland där man röstade om huruvida ryskan skulle bli ett officiellt språk eller ej. Svaret blev ett rungande nej och har förstås sin historiska förklaring. Lettland ingick i Sovjetunionen mellan 1944 och 1991 och ryskans ses av månnga som "ockupantspråket". Idag är över 30 procent av befolkningen ryskspråkiga. Den lettiske TV-profilen och komikerna Viesturs Dulle, som initierade en bojkott av folkomröstningen, säger att det  uppstått två parallella informationssamhällen, med separata tidningar, tv-program och andra medier, där man pratar om varandra men inte med varandra. Lite som ett dysfunktionellt äktenskap.  Frilansjournalisten Per Shapiro som har lång erfarenhet från landet har varit i Lettland för att ta reda på varför språkfrågan dök upp just nu. Och så har Kosmo varit Rwanda. I Afrika har kinesiskan blir ett vanligare inslag i många länder i takt med att kinesiska företag etablerar sig på kontinenten. Men det är inte bara inom näringslivet som Kina försöker slå sig fram utan man vill även exportera den kinesiska kulturen. Idag har man öppnat 25 Konfuciusinstitut öppnas runt om i Afrika. Där får man lära sig allt från Kung Fu, kinesisk historia och till det kinesiska språket. Marcus Hansson och Peter Bjurbo besökte ett Konfuciusinstitut i Rwandas huvudstad Kigali. Programledare: Fredrik Wadström Producent: Marie Liljedahl

Kosmo blickar in i historiens giftskåp. Om mörka historier som möter dagens ljus. Om upptäcktsresares och antropologers etnocentriska världsbild och om hur en ny tids resande kräver en omvärdering av vi och dem. Under andra världskriget efter Pearl Harbor internerades       120 000 japanska immigranter i läger på avskilda platser. I författaren Julia Otsukas bok When the emperor was divine får vi läsa om detta stycke mörk amerikansk historia, en historia som hon fann hos sin egen familj. Boken har gjort att hon kan leva av sitt författarskap. Den tycks ha fyllt ett hål i den amerikanska historieskrivningen och köps in av många skolor och universitet som kurslitteratur. Marie Lundström har varit i New York och mött Julie Otsuka. I höst kommer hennes andra bok Vi kom över havet på svenska. Där berättar hon historien om de så kallade picture brides - unga japanskor som kom till USA i början av 1900-talet i hopp om ett bättre liv. Kosmo har också varit i Paris och på konsttriennalen Intense Proximety på Palais de Tokyo. Utställningen ifrågasätter hur världen har upptäckts och hur vi skapat hierarkier av vi och dem, samtidigt som den fokusera på den värld vi lever i idag, där den mänskliga rörligheten sker utifrån andra villkor och där nya relationer måste skapas. Utställningens chefskurator Okwui Enwezor har inspirerats av en bok om den franska socialantropologen Claude Levi-Strauss och hans kritik av det tidiga 1900-talets antropologiska synsätt, och en händelse i händelse i Paris vintern 2006, då en högerextrem organisation satte upp ett soppkök för Paris hemlösa och serverade grissoppa – en soppa som uteslöt en stor del av stadens befolkning. På konsttriennalen på Palais de Tokyo visas verket The Wedding Room av Meschac Gaba från Benin och Rotterdam. Meschac Gaba passade på att arrangera sitt eget bröllop samtidigt som han var inbjuden till Stedjlik museum i Amsterdam år 2000. Resultatet ställs ut på fotografier och montrar på samma sätt som föremål brukar presenteras på etnografiska museer. Meschac Gaba är numera ett välkänt namn på den internationella konstscenen. Genombrottet kom med hans Museum of Contemporary African Art där ett av rummen är Vigselrummet. "En av tankarna med mitt samtida afrikanska museum är att just visa upp vad det samtida Afrika är. Och det kan lika gärna finnas här i Europa. Det handlar om att ta sig ur schablonerna om ett Afrika sett med antropologernas blick", berättar han för Cecilia Blomberg när hon möter honom i Paris. Och så har Maria Edström läst boken Give me my father’s body - The Life of Minik, the New York Eskimo,  skriven av Kenn Harper. Boken handlar om Minik som 1897 kom med sin far och fyra andra inuiter till New York med skeppet Hope för att föras vidare till American Museum of Natural History. Det var upptäcktsresaren Robert E Peary som kommit på ”snilleblixten” att de kunde visas upp på museet, studeras och bidra till forskningen. Alla utom Minik dör och som senare i livet får veta att hans fars skelett ställs ut i en monter på museet. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

I 80 länder och territorier runt om i världen är homosexualitet en kriminell handling. På många håll går utvecklingen framåt - i veckan antog Argentina världens mest liberala lag angående transpersoners rättigheter, Chile införde en hatbrottslag och USA:s president Obama gav sitt stöd för samkönade äktenskap. Men många av världens HBTQ-personer ses fortfarande som kriminella. Kosmo möter fotografer, författare och aktivister som sätter fokus på frågan. I februari i år klubbade den ryska femmiljonerstaden Sankt Petersburg igenom en lag som förbjuder ”propaganda för homo-, bi- och transsexualitet samt pedofili”.  Sankt Petersburg är det fjärde ryska länet som driver igenom en ”anti-gaylag” på några månader. Lagen riskerar inte bara att slå mot HBTQ-rörelsen i staden utan också mot det samtida kulturlivet. Fredrik Wadström har mött den amerikansk-ryska författaren Masha Gessen som själv är öppet lesbisk och som bland annat  uppmanat Madonna att bojkotta en kommande konsert i Sankt Petersburg. Han har mött  de svenska konstnärerna Annika Karlsson Rixon och Anna Viola Hallberg, vars verk State of mind dokumenterar HBTQ-livet i staden och dessutom besökt organisationen Coming Out där Petersburgs gay-aktivister försöker förstå hur den nya lagen kommer att tillämpas. WHO’S NEXT? heter en fotobok gjord den danska fotografen Charlotte Haslund-Christensen. Idén till boken fick hon när hon chockad insåg att homosexualitet är kriminellt i stora delar av världen. Hon uppmanade då danska homosexuella att komma till en polisstation i Köpenhamn och lät dem där fotograferas som brottslingar. ”WHO’S NEXT? är en solidaritetshandling och ett symboliskt stöd”, säger hon. Boken har formatet av en liten svart låda och är tänkt att kunna smugglas in i länder, förbi censur och fördomar där HBTQ-personer kriminaliseras. Mia Gerdin träffa de Charlotte Haslund-Christensen på Hasselblad Center i Göteborg. Vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin ställer frågan hur Europas högervindar påverkar situationen för HBTQ-personer. I helgens val i Grekland fick det ultranationalistiska partiet Gyllende gryning nästan 7 procent av rösterna och i Serbien har läget för HBTQ-personer länge varit kritiskt. Homosexuella är "värre än grisar och hundar", har Zimbabwes president Robert Mugabe sagt. I Uganda mördades gayaktivisten David Kato för drygt ett år sen. Och dödsstraff för homosexuella i Uganda har ännu inte helt försvunnit från debatten. Just Afrika är en kontinent där det i många länder är kriminellt att vara homosexuell. Margareta Svensson har tittat närmare på Afrika och en aktuell händelse i Sydafrika. I veckan när den sydafrikanska fotografen Zanele Muholi kom tillbaka till hemmet i Kapstaden från en utlandsresa, upptäckte hon att det hade varit inbrott i lägenheten. Hårddiskar, minneskort och kameror som var bestulna och fem års arbete var borta. Det var uppenbart att det var Zanele Muholi personligen och hennes arbete som inbrottstjuven eller tjuvarna ville komma åt.  Zanele Muholi lever självi ett förhållande med en annan kvinna och dokumenterar HBTQ-personers vardag och erfarenheter med sin kamera.  Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl Bonusmaterial:

Hur påverkar stadsbilden de som bor där och kan kulturen förändra något på djupet? Kosmo går på Berlinbiennalen som vill förändra världen, besöker Tirana, Albaniens huvudstad, där konstnären och borgmästaren lät måla om stadens fasader, möter aktivisten som tar bort rasistiska budskap i stadsbilden och går på stadsvandring i stadsdelen Queens i New York. En konstutställning som väckt stor uppmärksamhet långt innan den öppnade är årets konstbiennal i Berlin. Utställningen som har fått titeln Forget Fear har som ambition att inte bara spegla samtiden utan också gripa in i och förändra den. Kuratorn och konstnären Artur Zmijewski proklamerade att biennalen inte skulle ställa frågor utan ge svar. När utställningen öppnades lät man olika Occupy-rörelser hålla i presskonferensen och de uppmanade journalisterna att propagera för en bättre värld och ifrågasätta det kapitaliska systemet. Kosmos Mårten Arndtzén har tittat närmare på ett av projekten, som förändrar stadsrummet på ett högst handgripligt sätt. Konstnären Nadja Prlja låter bygga en mur mitt över Friedrichstrasse där det rika och fattiga Berlin möts. 2000 valdes konstnären Edi Rama till borgmästare i Albaniens huvudstad Tirana. Staden var förfallen och efter kommunismens sammanbrott rådde totalt kaos, mark hade annekterats och svartbyggen hade poppat upp över hela staden. Edi rama lät riva svartbyggena, återintog parkerna och bjöd in konstnärer för att måla om stadens gråa fasader. Edi Rama blev internationellt uppmärksammad och fick flera utmärkelser, bland annat utvald till världens bästa borgmästare 2004. Men Edi Rama har också fått kritik för att han mer brytt sig om stadens yta än dess innehåll. Frilansjournalisten Karine Mannerfelt har återvänt till Tirana och träffat Edi Rama för att hur han ser på relationen konst och politik. I Berlin finns också Irmela Mensah-Schramm, en pensionerad lärare som i 25 år har gjort det till sin livsuppgift att ta bort rasistiska budskap i stadsbilden. Beväpnad med sprayfärg och skrapkniv har hon rensat sin hemstad Berlin och andra platser i Europa från klistermärken och klotter som har rasistiska, antisemitiska och homofoba budskap. För att visa folk vad hon hittar arrangerar hon sen utställningar runt om i Europa. En av de senaste hade hon i stadshuset i Kreuzberg, Berlin. Frilansjournalisten Daniel Breece följde med henne ut på stan. På Guggenheimmuseet i New York pågår just nu ett projekt där man besöker staden New Yorks fem buroughs: Manhattan, the Bronx, Brooklyn, Staten Island och Queens. På varje ställe har konstnärer, arkitekter eller musiker fått i uppgift att skapa still spots - stilla platser i den brusande staden. Vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin har träffat curatorn David van der Leer på ett av hans projekt ute på stan närmare bestämt i Jackson Heights i Queens. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

I Kosmos tredje program från Australien tar vi oss till Melbourne som är landets näst största stad och som ofta beskrivs som Australiens kulturella centrum. Sedan mitten av 90-talet har staden växt betydligt, till stor del på grund av invandring från andra länder. Författaren Nam Le kom själv till Australien som litet barn och båtflykting.  Idag är han en internationellt hyllad författare och skribent, känd genom debutboken Båten.   -Det finns en sorts förväntan på dig som invandrare, säger han, något som gjorde att när jag som ung pratade om hur mycket jag tyckte om att läsa och skriva, svarade mina föräldrar med att säga: det där är nog bra, men satsa på matte och naturvetenskap istället, för du kommer ju ändå aldrig kunna tävla med dem som haft engelska som modersmål. -Som författare handlar det om att inte fastna i förenklade bilder av motsättningar; ett vi och ett dem, av offer och förövare. Vi är alla motsägelsefulla individer och det gäller även rasismen. Det finns olika sorters rasism, vissa mer möjliga att förlåta än andra. Men det är därför fiktionen är viktig, genom den kan du ju skildra alla de här lagren av mänsklighet, säger Nam Le. Kosmo har också träffat Deborah Zion vars egen familj är judisk och kom till Australien på 30-talet. Idag är Deborah Zion forskare vid Monash University i Melbourne och har bland annat studerat hälsa hos flyktingar i Australien. -Landet har en rasistisk historia, inte minst i förhållande till den asiatiska befolkningen och till urbefolkningen. Men i Australien handlar det inte så mycket om etnisk tillhörighet, det är inte som i USA. För oss är det mer en fråga om flyktingvågor och rädsla. Varje ny grupp som kommer får det svårt, sen kommer en annan grupp och så går det på, i någon sorts 20-årsvågor. Men Melbourne är en smältdegel, vi har den högsta andelen etniskt blandade äktenskap i världen, säger hon. Och så har Kosmos Cecilia Blomberg träffat Aaron Seeto, chef  för 4A Centre for Contemporary Asian Art, ett ickekommersiellt konstgalleri i Sydneys Chinatown. Det bildades för 16 år sen av konstnärer med asiatisk bakgrund för att fokusera på just den asiatiska samtida kulturens närvaro i landet. Australien ligger ju egentligen i Asien och folkförflyttningar och mångkulturalismen hör till historien.   -Vi vill att människor, när de tänker på Australien, också ska ha med sig bilden av det asiatiska. Det är en stor del av landet, säger Aaron Seeto. Reporter och programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

På mindre än ett år har Burma blivit ett öppnare samhälle. Hundratals politiska fångar har släppts, cesuren har lättat och i början av månaden, i ett fyllnadsval, vann den politiska ikonen Aung San Suu Kyi nästan alla parlamentplatser som var möjliga att vinna. Det handlar om ett marginellt politiskt utrymme, men det har stort symbolvärde. Kan man lita på den goda viljan hos militären som styrt landet med järnhand i 50 år? Och hur påverkar det som sker det konstnärliga klimatet? För bara något år sedan satt många av Burmas ledande författare, musiker och journalister fängslade i militärjuntans fängelser. Andra befanns sig utomlands i exil. Nu pågår en försiktig öppning i Burma - oppositionspartiet NLD får verka fritt, poltiska fångar har släppts och personer som levt i exil har för första gången på över tjugo år möjlighet att återvända till sitt land. Vad har den nya öppenheten fått för konsekvenser? Hur har årtionden av censur påverkat landets kulturutövare? Det var några av de frågor David Isaksson sökte svar på under sin resa i Burma. Han träffade hiphopare, tjejband, hårdrockare ,författare, konstnärer och komiker. En sak hade de alla gemensamt - den dagliga kampen mot censuren. Win Maw är en av Burmas mest kända musiker. Han föddes 1962, samma år som militären tog makten i landet, och hans liv har kommit att tätt vävas samman med Burmas samtidshistoria. Win Maws musik och politiska engagemang har inneburit att militären hela tiden har haft ett öga på honom. På toppen av sin karriär fängslade han i sex år för att ha spelat en regimkritisk tolkning av Stairway To Heaven och sedan dess har det blivit ytterligare långa perioder av fängelse och tortyr.  I januari i år släpptes Win Maw tillsammans med 650 andra politiska fångar. Frilansjournalisten Ulrik Peterson träffade honom i Rangoon. Kosmos Fredrik Wadström funderar över hur det kommer sig att Aung San Suu Kyi blivit något så ovanligt som en fiktiv person under sin levnad. Inte minst i filmer som Skugga över Rangoon och den bioaktuella The Lady. Det politiska tövädret i Burma har också medfört förväntningar på landets framtid. Både inne i landet och från omvärlden. Många är nyfikna på det tidigare stängda landet och antalet turister ökar ständigt, samtidigt som investerare står i kö för att bli en del av framgångssagan.  David Isaksson fortsatte sin resa i Burma i turisternas fotspår och frågade bland andra författaren, dissidenten och den före detta politiske fången U Win Tin hur han ser på sanktionerna och turismen. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Aboriginerna och Torres Strait Islanders har funnits i Australien i minst 40 000 år. Men efter att européerna koloniserade kontinenten blev deras historia brutal och sorglig. Den handlar om brutna släktband, utbredd alkoholism och problem med sjukdomar och ren undernäring. Men idag finns en ny generation med aboriginska rötter som kämpar för rätten till sin historia, sitt land och det märks tydligt inom kulturen. 1967 blev landets urbefolkning officiellt fullvärdiga australiska medborgare, först 2008 fick de en offentlig ursäkt för den brutala behandling de fått utstå genom historien - inte minst det som benämns "den stulna generationen", de aboriginska barn som tvångsomhändertogs ända in på 1970-talet för att få en ”vit” uppfostran. Idag tillhör aboriginsk konst, dans, film och teater de starkaste och mest vitala kulturyttringarna i Australien. Och då handlar det inte bara om traditionellt måleri och rituella danser, utan även som en självklar del i samtidskulturen. Cecilia Blomberg har bland andra träffat Hetti Perkins som har satt den aboriginska bildkonsten på världskartan. Hetti Perkins är dotter till medborgarrättsaktivisten Charlie Perkins och hon har förenat det politiska arvet efter sin far med ett passionerat konstintresse. Konsten är ett sätt att läka såren efter den hårda historia vårt folk fått genomleva.  Det handlar om att inte glömma övergreppen, utan om att hitta en egen inre styrka att gå vidare. Och det handlar om rätten att få definiera sig själv, sin egen historia och sin egen framtid, säger Hetti Perkins.  Hetti Perkins har också gjort tre dokumentärfilmer om aboriginsk konst tillsammans med Warwick Thornton. Dokumentärfilmerna Art + Soul är en resa rakt in i öknen, in i storstäderna, in i aboriginernas och Torres Strait Islanders konstvärld och historia. Och filmerna som visades på SVT i vintras visar just på kraften i den här konstscenen. Cecilia Blomberg träffade också Warwick Thornton vars film Samson och Delilah belönades med Caméra D'or för bästa debutantfilm i Cannes 2009. Han ser sig själv som en del i den aboriginska konsttraditionen där filmrutan är lika relevant för att skapa konst som en tom målarduk.  Han skulle aldrig göra en film om det vita Australien, säger han.  Han vill berätta sitt folks historia och menar att just filmens berättarspråk gifter sig särskilt bra med aboriginernas långa muntliga berättartradition. Desutom har Anneli Dufva träffat regissören Benedict Andrews  och dramaturgen Tom Wright, för att få deras syn på landets dubbla historia. Programledare och reporter: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Sydney är Australiens största och äldsta stad och en kosmopolitisk sådan, präglad av såväl de australiska urinvånarna, aboriginerna, som av de senare årens invandring från de asiatiska länderna och förstås av sitt europeiska arv. Kosmos Anneli Dufva och Cecilia Blomberg portätterar staden med hjälp av några av stadens kulturpersonligheter. Delia Falconer är en av några handplockade författare i Australien som fått i uppdrag att skriva en personlig essäbok om sin hemstad och hennes hemstad är just Sydney. Hennes bok Sydney var en av 2010 års mest hyllade böcker i Australien. Den handlar om de första kolonisatörerna med James Cook i spetsen, om de aboriginer som bodde där först, om stadens tillväxt, om förorterna, mord och rättsfall.  Sydney förknippas med party, surfing och ett bakåtlutat liv. Staden anklagas för hedonism och ytlighet, säger Delia Falconer, men under den glättiga ytan finns ett betydligt större djup. Cecilia Blomberg träffade Delia Falconer i en av hennes favoritparker i stadsdelen Elisabeth Bay, nedanför en av Sydneys numera välrestaurerade kolonialpalats, Elisabeth Bay House, hem åt en av de tidiga guvernörerna Alexander Mcleay. De går till en av parkens två grottor som var ursprungsbefolkningens boplatser.  Claudia Karvan har kallts för "the face of Australian drama" och hon är extremt folkkär.  Hon blev tidigt upptäckt och gjorde sin första film redan som åtta-åring. När hon var fjorton fick hon en stor roll mot Judy Davies i filmen High Tide och sedan dess har det bara rullat på. Men med tiden kände hon att hon ville mer än att bara spela, och genom producenten John Edwards blev hon uppmuntrad att tänka vidare kring egna idéer - och det var så fröet till en av Australiens mest populära TV-serier Love My Way såddes, där hon också spelar en av huvudrollerna Frankie Page. Anneli Dufva mötte henne i Sydneys Hyde Park. På Sydney Theatre Company är Cate Blanchett och henns man Andrew Upton konstnärliga ledare sedan några år tillbaka. Anneli Dufva begav sig dit och träffade dramaturgen Tom Wright. ”Kulturen har en svag ställning i jämförelse med sport eller fysiska utmaningar. Teatern förknippas med de styrande klasserna, med tjänstemän - något som står i motsats till det hårda liv, den kroppsliga styrka som krävdes för att klara sig i detta nya land", berättar han. Vägg i vägg med Sydney Theatre Company ligger Bangarra Dance Theatre, en av få australiska kulturinstitutioner som både tillhör de konstnärligt vassaste i landet och dessutom bara har personer anställda med rötter i Australiens ursprungsbefolkning. För många som jobbar där, som för Daniel Riley Mc Kinley, har arbetet med danskompaniet inneburit att de hittat sina egna rötter. Därför har han tagit in namnet Riley - ett namn som kommer från hans aborginska rötter berättar han för Cecilia Blomberg. Kosmo har dessutom träffat konstnären och musikern Reg Mombassa. Gruppen Mental as anything blev populära på 80-talet i Australien och Reg Mombassas bilder nådde ut till en stor publik när de hamnade på Surfmärket Mambos t-shirtar. Hans karriär har kantats  av många  kontroverser. Reg Mombassa gillar att provocera och han driver gärna med religion, sex och nationella symboler. Programledare: Anneli Dufva och Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Skuldkrisen i Europa har lett till stora och många folkliga protester. Krisens orsaker och vägen ur har många uttolkare. Men vems röster blir hörda och vad kommer krisen lämna efter sig? Sommaren 2011 uppmärksammade Spaniens proteströrelse stort. De indignerade, som de kallade sig, hämtade inspiration från den arabiska våren och protesterade mot politikernas oförmåga att göra något åt krisen. ”Det är som om ett snötäcke lagt sig över oss, och vi har tystnat" skrev Javier Marias, en av Spaniens mest kända författare, i en kolumn i vintras. Lotten Collin har återvänt till Spanien och mött Javier Marias i ett samtal om vad krisen gör med Spanien, spanjorerna och ett författarskap. ”Det finns anledning att tro på en bättre värld”, budskapet upprepas i en Coca-Cola reklam specialgjord för Portugal. Portugal har fått mycket beröm på sistone efter att ha utfört hårda nedskärningar som EU, IMF och den europeiska centralbanken har krävt. Samtidigt som allt fler lever på marginalen är regeringens budskap att det de ska tänka positivt om framtiden. Robin Olin åkte till Lissabon för att höra hur den unga generationen identifierar sig med ”det krisande landet på rätt väg”. Gunnar Bolin har varit på det anrika universitetet i Bologna och träffat Ilari Porciani som är professor i samtidshistoria. Hur har universiteten drabbats av de ekonomiska nedskärningarna i Italien? Folk i det här landet har under Berlusconis tid hela tiden fått höra att kultur inte är värt någon ting och universiteten är inte värda någonting. Nu kan man börja ana nya tongångar, men vi måste också förändra oss och bli mer internationella, säger professor Iliari Porciani. Programledare: Fredrik Wadström Producent: Marie Liljedahl

Kosmo handlar om Jesusgestalten. Vem skulle han vara idag och hur får man gestalta honom? James Frey är kanske mest känd för ha suttit hos en kränkt Oprah Winfrey och förklarat varför han ”ljugit” i sin bok Tusen små bitar. TV-stjärnan Oprah Winfrey hade verkligen gillat  James Freys bok och hösten 2005 blev boken utvald till Oprah´s Book Club, vilket ledde till toppnoteringar för James Freys roman på New York Times bästsäljarlistor. Boken som marknadsfört som helt sann och självupplevd visade sig bitvis vara god fiktion. Frey hotades att stämmas, jagades av paparazzifotografer och kände sig tvingad att med sin familj lämna landet och leva i Europa under en period. Nu är han åter aktuell med romanen Sista testamentet, där han tagit på sig uppgiften att skildra en slutgiltig version av en Messias han själv skulle kunna tro på. En Jesusgestalt på New Yorks gator, utrustad med samma övermänskliga krafter som den Jesus vi känner från Nya Testamentet. Men Freys Jesus är drogliberal, bisexuell, med en uteliggares attribut och med ett kärleksbudskap som inte på något vis utesluter ett vilt, fritt sexliv. Marie Lundström har träffat James Frey på plats i New York, där han jobbar och bor. Patricia Lorenzoni är idéhistoriker vid Göteborgs universitet och aktuell med boken Mama Dolly - bilder av moderskap från jungfru Maria till Alien. Anneli Dufva tog tåget till Göteborg för att träffa henne och höra hennes tankar om moderskap, kön, helighet och om Jesus som gestalt. Hur förhåller man sig till bilderna av Jesus ur ett feministiskt perspektiv? 1989 var startskottet för en av vår tids mest långdragna konststrider. Konstnären Andres Serrano hade placerat ett litet plastkrucifix med Jesus i en behållare som han fyllt med sin egen urin. Fotografiet har kantats av konstpolitiska bråk och skandaler, inte minst i Serranos hemland USA där frågan nått ända in i senaten.  Så sent som förra året vandaliserades också fotografiet på en utställning i Avignon i södra Frankrike. Anders Serrano som själv är född katolik har sagt att han gjorde Piss Christ som en kommentar till hur religion så ofta missbrukas. Cecilia Blomberg berättar Piss Christs historia. Och så rapporterar Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin från Zürich där Elfride Jelinek har haft världspremiär med sin tolkning av en av de stora klassikerna: Faust. Prodgramledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Kosmo har mött Dandyn i Kongo - Les Sapeurs - som trotsar slummen genom att klä upp sig. Men det handlar också om avantgardets kvinnor, 80-talspopens posörer och om Dardels målning Den döende dandyn. I Kinshasa, huvudstaden i världens fattigaste land, Demokratiska republiken Kongo är det smutsigt och våldsamt. Men det finns de som kämpar mot smutsen och förnedringen i fattigdomen och som gör det genom att klä sig snyggt. De kallas för Les Sapeurs, och för dem har klädstilen blivit till en religion och de gör allt för att sticka ut från mängden. Men hur är det att vara klädsnobb och bo i ett slumområde?Reportrarna Peter Bjurbo och Marcus Hansson gav sig ut i Kinshasas myllrande nattliv på jakt efter de som kallas Afrikas dandys. På Konstmuseet Louisisana utanför Köpenhamn visas just nu en utställning kallad Avantgardets Kvinnor 1920-1940. Åtta av mellankrigstidens mest intressanta konstnärer visas på utställningen och det handlar om både deras liv och verk. Som kvinna och konstnär vid den tiden var fältet plötsligt fritt att laborera med både konsten och könets roller, att klippa håret kort och klä sig i kostym. Man kan kalla dem kvinnliga dandys. Cecilia Blomberg och Anneli Dufva har besökt utställningen. Posörpop sades det ibland om många av de grupper som blev stora på 80-talet. Och visst lekte de med dandymyten, band som Lustans Lakejer och Reeperbahn. Anneli Dufva har träffat den dåvarande frontfiguren i Lustan Lakejer, Johan Kinde, som också skrivit romanen Någon sorts extas om just den tiden. Och så ger Karsten Thurfjell historien kring en av den svenska konstens mest kända målningar Nils von Dardels Den döende dandyn. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Sankt Petersburg har fostrat några av de största namnen inom internationell litteratur, musik och bildkonst, men trots en rik samtidskultur har Sankt Petersburg numera svårt att göra avtryck. Kosmos Fredrik Wadström och Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin har varit i Sankt Petersburg, den största staden i Östersjöregionen med fem miljoner invånare. Möt konstnären Tsaplya eller Olga Jegorova som hon heter, från konstnärsgruppen Chto Delat - Vad bör göras - där hon ingår är ett tiomannakollektiv med författare, filosofer och konstnärer. När det gäller den traditionella kulturen satsas det stort, säger Tsaplya, här finns konstsamlingarna på Eremitaget och Mariinskiteatern med världsdirigenten Valerij Gergiev som konstnärlig ledare, vi har Ryska museet med samlingar från medeltida ikoner till modernismen. Men situationen för samtidskonsten kan ´bara beskrivas med ett ord: tårar. Tsaplya säger att det inte är någon slump att medlemmarna sökt sig till varandra för att skapa sitt eget sammanhang i brist på en vettig infrastruktur för samtidskonsten. Stadens största kultursatning är Novaya Gollandia - Nya Holland - på ön belägen i centrala Sankt Petersburg ska de gamla 1700-tals byggnaderna göras om till konstmuséer och utställningslokaler. 2017 ska det hela invigas och ambitionen är att det ska bli norra Europas viktigaste kulturella centrum. Allt detta görs med oligarken Roman Abramovich pengar och Fredrik Wadström och Gunnar Bolin träffade hans PR-chef John Mann på ön och fick en inblick i vad det Nya Holland kan bli. Det statliga gasbolaget Gazproms nya centralkontor med ett torn på 403 meter planerades in alldeles invid det gamla Sankt Petersburgs stadskärna och just vid de delar som är skyddade av UNESCO som världsarv. UNESCO varnade Rysslands regering  - om tornet skulle byggas skulle man överpröva Sankt Petersburgs plats på världsarvslistan. Nu är planerna ändrade och tornet flyttat till förorten och dess framtid är oviss, men begreppet Gazpromtornet lever kvar som ett exempel på hur illa det hade kunnat gå enligt många Sankt Petersburgbor. För under de senaste åren har kritiken mot rivandet av gamla hus och byggandet av nya vuxit allt starkare, och en som varit en av ledarna för den rörelsen är arkitekturprofessorn Margarita Shtiglits. Hör också om teaterlaboratoriet ON TEATR och avantgarde-rockbandet Iva Nova. Ett program av och med: Fredrik Wadström och Gunnar Bolin Producent: Marie Liljedahl

Kosmo handlar om kändisar i politiken och politiker som iklär sig kändisrollen. Den 26 februari går Senegal till val. Ett val som har föregåtts av stora protester, bland annat på grund av att den sittande presidenten Abdoulaye Wade har beslutat för att ställa upp för en tredje mandatperiod, trots att lagen bara godkänner två. Det nya på den politiska scenen i Senegal är den sociala rörelsen som växt fram, som inspirerade av den arabiska våren utnyttjar sociala medier för att sprida sitt budskap och där journalister och rappare är ledfigurer. Youssou N’Dour som är Senegals enda superstjärna är själv uppvuxen i ett av stadens fattiga områden. I ett tiotal år har han likt George Soros investerat i demokrati, i internetcaféer, en dagstidning, radio och tv-stationer. I januari tog han steget fullt ut och utmanade makten som officiell presidentkandidat, en kanditatur som sedan har underkänts och som lett till nya protester. Men N’Dour har inte gett upp.  Fekke maci boolé, mitt engagemang finns här, sjunger N’Dour i sin kampanjlåt. David Isaksson har varit i Senegals huvudstad Dakar och mött rappare som via sin musik sprider budskapet om ett nytt bättre Senegal. Kosmos Anneli Dufva har titta närmare på fenomenet kändisar i politiken och politiker som iklär sig kändisrollen. John Street är professor vid universitetet of East Anglia i Norwich och har skrivit mycket om kopplingen mellan populärkultur och politik i allmänhet och politik och musik i synnerhet. 2004 skrev han en vetenskaplig artikel med rubriken Celebrity politicians, vilken fick ett stort genomslag och är ett ämne han inte lämnat sedan dess. Hon har även mött medieforskaren Staffan Ericson som pratar TV:s betydelse för den nya politikerrollen. Holländaren Anton Corbijn är en av vår tids mest inflytelserika fotograferna,. Efter att ha slaget igenom i början av 80-talet med foton från den engelska undergroundrockscenen har han genom åren utvecklats till imageskapare åt en rad framgångsrika artister, men också flera kända poltiker som Al Gore och Nelson Mandela. Fredrik Wadström mötte Anton Corbijn och ställde frågan: vad är det som krävs för att förevigas av Corbijn? Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kosmo handlar om kultur i rörelse och om vandrandets politiska och existentiella dimensioner. "Konsten ska inte tvingas in i politiska fållor", säger den  brittiske konstnären Hamish Fulton. Han är född 1946 i London och utbildad på S:t Martins school of art där han sökte nya uttryck som ung konstnär. Han gick utanför dörren och tyckte att trottoaren var en utmärkt ready-made. Sedan dess har hans konstnärskap handlat om vandringar, och gående, hela tiden efter principen att inte lämna några spår, inte ta med sig något annat än fotografier och minnen. De spår vi som konstpublik kunnat ta del av är bilder med text och fotografi. Nu har Hamish Fulton varit en vandrande konstnär i över 40 år. Han har bestigit Mount Everest, gått från södra till norra Spanien, vandrat i Alaska, Kanada, USA, Japan, Australien. Och trots sin vägran att låta konsten underordna sig politiska budskap diskuterar han gärna vår bristande kontakt med naturen och globala miljöfrågor. Och han är mån om yttrandefriheten och mänskliga rättigheter. Det har också gjort Tibetfrågan till ett viktigt ämne i hans konst. Som i sitt verk 49 steg mot Dalai Lama som nu visas på Galleri Riis i Stockholm. Kosmos Cecilia Blomberg träffade Hamish Fulton under ett Stockholmsbesök och var också med i hans Slowalk vid Slussen mellan Södermalm och Gamla Stan. Kosmos Fredriks Wadström funderar över kraften i de politiska och existentiella manifestationernas vandringar och tar oss med till Jerevan och Moskva. Karsten Thurfjell har besökt den spanska katolska vallfartsorten Santiago de Compostela, en stad som varje år får ta emot allt fler pilgrimer, även om många idag tycks vandra av andra orsaker än de rent religiösa. I Sverige har det under senare år kommit ut flera böcker med personliga skildringar om denna pilgrimsled, men det var i Bunuels film Vintergatan från 1969, som Karsten Thurfjell för första gången uppmärksammade detta numera så populära sätt att gå. Apropå Louis Bunuel så undrar Maria Edström varför de välbeställda människorna i hans film Borgarklassens diskreta charm med jämna mellanrum går, traskar, landsvägen fram. Ett hot om att något löst upp maktstrukturerna? Går gör man också när man förlorat allt som i Cormac McCarthys bok Vägen där hela civilisationen gått i spillror och man drar sin gamla kundvagn vägen fram likt alla på flykt undan umbäranden genom historien. Programledare: Fredrik Wadström Producent: Marie Liljedahl

2011 var året då folkliga uppror spred sig över världen. I Väst var det kapitalismen som fick klä skott för kritiken. I kapitalismen förlovade land USA växte i september förra året den så kallade Occupy Wall Street-rörelsen fram. Den beskyllde de amerikanska bankerna för rovdjurkapitalism och tältlägret i Zuccotti Park bevakades av världspressen. Idag är lägret rivet och demonstranterna har evakuerats, men rörelsen fortsätter ändå med sina aktioner och många menar att de redan påverkat retoriken i presidentvalskampanjen. Kosmos medarbetare Petra Socolovsky har bland annat vart med på en av Occupy Museums manifestationer och ställt frågan hur har USA:s politik och kulturliv påverkats av proteströrelsen. ”Finns det några alternativ till kapitalismen och hur ser de i sådana fall ut?”, frågar sig kulturgeografen David Harvey. Han är av världens 20 mest citerade akademiker inom humaniora, examinerad i Cambridge på 60-talet och numera professor på City University of New York. Harvey är en av vår tids skarpaste kritiker av den nyliberala ekonomiska politiken som han menar kommer ha svårt att lösa den senaste finanskrisen. I höstas kom hans senaste bok Kapitalets gåta och kapitalismens kriser ut på svenska, en genomgång av kaptialismens framväxt och kriser under 1900-talet.  Cecilia Blomberg träffade den engagerade professorn när han besökte Sverige och föreläste inför fullsatta salar. Kyssaktioner för att visa sin ”passion för utbildning”, zombiemarscher till tonerna av Michael Jacksons 1980-talshit Thriller, och joggingturer under dygnets 24 timmar runt presidentpalatset La Moneda i Santiago. Det här är några av de aktioner som skett under det så kallade studentupproret i Chile, som beskrivs som landets största protester sedan demokratin infördes 1990. Avgiftsfri utbildning, ett stopp för vinster i privata utbildningsföretag och ett förstatligande av gymnasieskolan står bland annat på parollerna. Lars Palmgren rapporterar från Chile. Kapitalismen som ekonomisk-politisk modell har nästan blivit globalt allena rådande. Till och med det kommunistiska Kina, som idag har tagit plats högst upp bland världens mäktigaste länder, har anammat kapitalismens principer. Men hur går egentligen kommunismen och kapitalismen ihop och vad tycker kineserna? Göran Sommardahl reder ut det hela. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kosmo handlar om flyktingbarn och om hur man gestaltar deras erfarenheter. År 2003 hade konstnären Knutte Wester, som ett led i sitt examensarbete på konsthögskolan i Umeå, flyttat sin ateljé till en flyktingförläggning i Boliden. Dit kom den då 8-årige kosovoalbanske pojken Gzim Dervishi, och de två blev vänner. Drygt ett år senare blev de utvisade till Kosovo. Knutte Wester kunde inte släppa tankarna på Gzim, utan åkte till Kosovo, en resa som sen ledde till en resa till och så småningom blev dokumentärfilmen Gzim rewind. Kosmos Cecilia Blomberg har mött Knutte Wester. Filmen Gzim Rewind fick juryns Hedersomnämnande på Tromsö Internationella Filmfestiva och är nominerad till Dragon Award inför Sverigepremiären på Göteborgs filmfestival. Kosmos Anneli Dufva har mött författaren Annika Thor, som bland annat skrivit de fyra böckerna om flyktingsyskonen Steffi och Nelllie och som förra året kom ut med romanen Om inte nu så när om svensk flyktingpolitik under 30-talet. Hon menar att ibland kan vi använda oss av historien som en omvänd kikare för att titta närmare på vår egen tid. På teaterscener i landet är flyktingtemat högaktuellt; Barnen från Frostmofjället, Apatiska för nybörjare för att nämna några. På Gottsunda Teater utanför Uppsala arbetar man nu för fullt inför sin premiär av Stora Landsvägen goes Gottsunda, med underrubriken eller vad är det som går och går och aldrig kommer till E?, här möter Strindberg samtida flyktingberättelser. Annika Boholm står för manuset och har även genomfört själva förarbetet, som bland annat inneburit intervjuer med Gottsundabors om deras egna berättelser om att vara på flykt. Majoriteten av världens flyktingar når aldrig Europa. Av de över 43 miljoner människor som är på flykt togs 80 % emot av utvecklingsländer. I ett av världens fattigaste länder, Liberia, samlas nu de som flydde från inbördeskriget i grannlandet Elfenbenskusten.  Sveriges Radios Afrikakorrespondent Maria Sjöqvist har besökt ett av Liberias flyktingläger. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

När Sovjetunionen kollapsade växte en ny samhällsgrupp fram: oligarkerna. Personer som berikade sig på ryska råvarutillgångar och som blev både stenrika och inflytelserika. För många ryssar är de ryska oligarkerna synonyma med personer som på ett orättfärdigt sätt roffat åt sig landets tillgångar i en turbulent tid i den ryska historien. Men det var inte bara olja och gas som väckte de ryska oligarkernas intresse utan även den internationella konstscenen. Kosmo berättar om relationen konstvärlden och de ryska oligarkerna. Hör också filmare som gjort dokumentärfilmen om oligarken Chodorkovskij - en gång Rysslands rikaste man, idag fängslad anklagad för pengatvätt och stöld. En dom som många menar är politisk. Kosmo berättar också historien om den mexikanske oligarken Carlos Slim, världens rikaste män, även han med ett stort intresse för konst. Och så har vi mött ekonomen och författaren Claes Ericson som har skrivit boken Oligarkerna - om snabba pengar och förgänglig makt i kapitalisme

Kosmo om staden Detroit som försöker resa sig ur ruinerna och där en kulturell boom är på gång. Detroit är kanske den stad i USA som mest kommit att spegla den ekonomiska krisen. Från att varit en tvåmiljonersstad så har den idag krympt till dryga 700 000 invånare. På vissa håll står vart tredje hus övergivet, skolor, bibliotek, fabriker och sjukhus ligger öde och i spillror och fattigdomen är stor. Men för många amerikaner har det här blivit en perfekt grogrund att skapa något nytt och idag har konstnärer och musiker gjort att staden genomgår en kulturell boom. Marcus Hansson och Mikael Funke porträtterar staden som försöker resa sig ur ruinerna och har bland andra träffat Phil Lauri som driver konstkollektivet Detroit Lives! Kosmo har mött Malik Bendjelloul vars film Searching for Sugar Man  - ett porträtt av artisten  Sixto Rodriguez som floppade i USA men blev stjärna i Sydafrika – är en av öppningsfilmerna på filmfestivalen Sundance i nästa vecka. Och så vänder och vrider Fredrik Wadström på den obesvarade gåtan varför Detroits musikliv i femtio års tid stått för de mest häpnadsväckande innovationerna inom flera genrer. Från Motown och garagerock med Stooges och MC5 på 60-talet och vidare genom technons födelse på 80-talet. Estradpoeten och musikern David Blair dog alldeles för ung, 44 år, i somras. Men han lever på webben och inte minst hans långa dikt Detroit, while I was away. Kosmos Anneli Dufva tecknar ett miniporträtt. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kosmo återutsänder två av höstens stjärnintervjuer. Jenny Holzer är en av världens mest kända och anlitade konstnärer. Texten har varit hennes främsta uttrycksmedel sedan 70-talet då hon skrev sina första Truisms; påståenden om världen, våld, och maktförhållanden. Efter den 11 september har Jenny Holzer helt fokuserat på kriget mot terrorismen och på de övergrepp USA begått i sin kamp för en säkrare värld. Texterna skriver hon inte längre själv, utan hon arbetar utifrån tidigare hemligstämplat material. Kosmos Cecilia Blomberg fick en intervju med konstens dolda världskändis - på ett hotellrum i Santa Monica i Los Angeles. "Utbildning är högt värderat i Nigeria, samtidigt som det är ett av vårt lands största problem, där valet står mellan svindyra privatskolor för några få, helt underfinansierade statliga skolor och ideologiskt hårt styrda skolor knutna till kyrkan", säger den internationella storsuccéförfattaren Chimamanda Ngozi Adichie. Hon slog igenom med romanen En halv gul sol, som skildrar inbördeskriget i hennes hemland Nigeria. Som hyllad författare kan hon nu dela sin tid mellan Nigeria och USA och hon har med tiden blivit alltmer medveten om vilken privilegierad situation hon har och hur den i sin tur har sin grund i att hon fick möjligheten till en bra utbildning. Kosmos Anneli Dufva träffat Chimamanda Ngozi Adichie. Programledare: Anneli Dufva

Renässansmänniskan är människan som kan allt: som inte bara är konstnär, utan också är ingenjör, musiker, arkitekt, vetenskapsman, poet... På National Gallery i London pågår just nu en stor Leonardo da Vinci-utställning, mannen som kommit att förkroppsliga själva begreppet renässansmänniska. 1482, 30 år gammal, lämnade Leonardo da Vinci Florens där han fått sin bildning som konstnär, och fick anställning som hovmålare hos Milanos Furste, Ludovico Maria Sforza eller Ludovico il Moro som han kallades. Och det är den 18 år långa perioden där som nu är i fokus på National Gallery. Cecilia Blomberg har sett utställningen och träffat Martin Olin, intendent på Nationalmuseum i Stockholm, och fördjupat sig i vad det innebar att vara ett unerversalgeni under själva renässansen. Utställningen Leonardo: Painter at the Court of Milan visas på National Gallery i London fram till den 5 februari. Möt också David Byrne i en exklusiv intervju. Mannen som var med och grundade Talking Heads är i dag själva sinnebilden för en kreativ människa, en modern renässansmänniska, verksam som musiker, författare, filmare, fotograf, konstnär och även flitig föredragshållare. Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin mötte honom i ett samtal om bland annat just kreativitet. Och så berättar Sonja Schwarzenberger om sin generation, födda på 80-talet, som inte är renässansmänniskor utan survivalister. De befinner sig i en verklighet som kräver specialisering, samtidigt på en arbetsmarknad där man bör vara multibegåvad för att överleva och för att hela tiden kunna söka nya jobb. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Det handlar om motståndets pris i Kosmo som mött exilpoeten Faraj som satt 14 år i ett syriskt fängelse.Kosmo har tittat närmare på den kinesiske världskonstnären Ai Wei Wei som vill föra folkets talan, inte maktens. Och så blir det rapport från Moskva om varför en dokumentärfilm om den fängslade oljemagnaten Chodorkovsij har en sådan politisk sprängkraft i Ryssland. och så har Kosmo träffat filmfotografen Christopher Doyle, som lever i Hong Kong och ser sig själv som en kines med rosa skinn. Programledare Anneli Dufva.

Kosmo hur historia skrivs och hur den skrivs om. Är antisemitismen på väg att försvinna i Polen? Nästa år slås portarna upp för Europas största judiska museum i Warszawa. Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin åkte till Polen för att ta reda på hur laddad frågan om judarnas polska historia är idag. Tänk om jag inte klivit på tåget den där dagen, eller tänk om John F Kennedy inte hade blivit skjuten… Kosmo tittar närmare på kontrafaktiskt historieskrivning - en otroligt populär genre som samtidigt får många historieforskare och kulturkritiker att rynka på näsan. Frilansjournalisten Anders Bennysson har med hjälp av Susanne Möller och Svante Weyler skådat in i alternativa historiska berättelser inom litteraturen, filmen och datorspelsvärlden. En kontrafaktisk historia i ett slags nutid - så kan man beskriva Stanley Kubricks film Dr Strangelove eller Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben från 1964. I filmen "trycker man på knappen" och inte ens i dag kan vi dra en lättnadens suck och säja att det där är historia.  Maria Edström har sett om "Dr Strangelove" som fortsätter att vara kusligt aktuell. Och så handlar det om svensk politisk propaganda och hur man skriver om ett lands historia. Kosmo har pratat med tidningen Fokus politik redaktör Torbjörn Nilsson. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kulturradion Kosmo ingår i radion satsning om skolfrågor: Den Orättvisa Skolan Umberto Eco är en av vår tids intellektuella megastjärnor. Frilansjournalisten Monica Ohlson har mött honom i  hans hem i Milano, där hans bibliotek rymmer över 30 000 böcker. Nästa år fyller han 80 år men undervisar fortfarande på universitetet i Bologna. Han beskriver att Italien upplever något som man kan likna vid en kulturell depression. Efter år med Berlusconi-styre har utbildningarna blivit sämre och man inser inte kunskapens betydelse för ett lands utveckling och demokrati, säger Umberto Eco. "Utbildning är högt värderat i Nigeria, samtidigt som det är ett av vårt lands största problem, där valet står mellan svindyra privatskolor för några få, helt underfinansierade statliga skolor och religiöst styrda skolor", säger den internationella storsuccéförfattaren Chimamanda Ngozi Adichie. Hon slog igenom med romanen En halv gul sol, som skildrar inbördeskriget i hennes hemland Nigeria. Som hyllad författare kan hon nu dela sin tid mellan Nigeria och USA och hon har med tiden blivit alltmer medveten om vilken privilegierad situation hon har och hur den i sin tur har sin grund i att hon fick möjligheten till en bra utbildning. Kosmos Anneli Dufva träffat Chimamanda Ngozi Adichie. Och så berättar Fredrik Wadström om Klass 9A - från helvetet – om en modern rysk tv-klassiker från 2010. Den ryska tv-publiken har fortfarande knappt hämtat sig från den unga filmregissören Valeria Gai Germanikas tv-serie Skolan. På bra sändningstid i den stora rikstäckande statliga tv-kanalen skildrades Moskva-skolan nr 945 som ett inferno av mobbing, droger, sexuella trakasserier och korrumperad personal. Dessutom var serien filmad i en dokumentärliknande stil och det ryska parlamentet duman debatterade om det här var lämplig underhållning för yngre tittare.   Kosmo sänder en föreställningen Loppisen av Sofia Fredén ur Radioteaterns serie: Fagervik och Skamsund – tolv hälsningar från två skolor någonstans i Sverige. När hennes elev Elsa, 11, inte vill samla in pengar till Afrika, undrar Elin i hur hög grad föräldrarnas värderingar styr barnen. Medverkande Sara Turpin. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kosmo har varit i Tel Aviv för att ta reda på vad som har hänt efter sommarens stora protester i Israel, protester som samlade hundratusentals israeler och som riktade sig mot de höga levnadskostnaderna och de växande klyftorna i landet. Frilansjournalisten Sharon Jåma började med att besöka Amos Oz i hans hem i Tel Aviv. Oz är en av Israels mest hyllade författare, inte minst internationellt där han ofta nämns i nobelprissammanhang. Han uttrycker sin sorg över hur landet som en gång byggdes på tankar om solidaritet nu har en regering som är ”likgiltig inför folkets lidande”. Han hoppas att den sociala rörelse som satts igång kommer att fortsätta och återskapa ett solidariskt land både för dess judiska och arabiska medborgare. Sharon Jåma var också med på en av många återkommande demonstrationer och mötte aktivister och engagerade Tel Aviv-bor. Hanoch Levin är Israels utan jämförelse störste dramatiker. 1999 dog han endast 56 år gammal, men hans verk spelas fortfarande världen över. Just nu har han aktuell i Sverige på Judiska teatern i Stockholm med en uppsättning av Jobs lidanden. Levin var en kontroversiell röst i Israel och han satte ofta fingret på känsliga frågor. Hedvig Weibull har träffat Noam Semel, chef för The Cameri Theatre i Tel Aviv, som var Hanoch Levins hemmascen. Han beskriver Levin som Israels svar på Harold Pinter. Och så har Anneli Dufva träffat skådespelerskan Lilian Baretto, som var gift med Hanoch Levin. Hon ger sin bild av Hanoch Levin, men berättar också om hur det är att vara israel och aldrig komma undan politiken. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Mitt bland generalstrejker och upplopp öppnade Atens internationella konstbiennal härom veckan. Trots en mycket liten budget har man lyckats göra en utställning som både speglar den aktuella krisen och diskuterar dess historiska rötter. I Grekland går det mesta av det offentliga kulturstödet till kulturarvet, medan samtidskulturen får klara sig på privata pengar - vilket också sätter sin prägel på själva konsten. Men det finns också en nedärvd misstänksamhet mellan den offentliga sektorn och den privata, en klyfta som ibland ställer sig i vägen för nya initiativ och lösningar. Kosmos Mårten Arndtzén åkte till Aten och träffade bland andra fastighetsägaren Iasson Tsakonas som försöker rusta upp den sönderfallande stadskärnan med hjälp av samtidskonst och museichefen Anna Kafetsi som väntat på ett hus för sitt museum för samtida konst i snart 25 år. Hör också om den grekiska filmvågen. Med filmerna Attenberg och Dogtooth har Athina Rachel Tsangari och Yorgos Lanthimos satt Grekland på filmkartan. Idag driver de ett produktionsbolag tillsammans och vill att deras filmer ska göra upp med Greklans antika ideal och starka familjetradition. Den ekonomiska krisen kommer ha en förlösande effekt på det konstnärliga klimatet, säger  Athina Rachel Tsangari. Lisa Bergström har träffat henne och hennes kollega Yorgos Lanthimos. Ett av Europas fattigaste länder är Rumänien. Efter kommunismens fall har landets historia kantats av eknomiska kriser. När Rumänien 2007 blev medlem i EU hoppades man på att det skulle förbättra landets ekonomi. Men två år senare i och med finanskrisen drabbades Rumänien än en gång och det hårdare än många andra länder. Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin reste till Bukarest för att prata om hur Kulturlivet påverkats i ett land där den ekonomiska depressionen tycks ha blivit ett kroniskt tillstånd. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl  

65 år efter sin död bevarar den amerikanska författarinnan och konstsamlaren Gertrude Stein sin position som en av modernismens mytiska centralfigurer. Just nu är hon aktuell på flera håll. Karsten Thurfjell ställde frågan varför och åkte till Grand Palais i Paris där en stor utställning med syskonen Steins konstsamling visas. I Marabouparken i Sundbyberg visas konstnärsduon Sisters of Jams utställning om sitt besök på feministikonen Kate Millets gård på den amerikanska landsbygden. 1970 kom hennes bok Sexual Politics ut och blev en bästsäljare världen över, men istället för en akademisk karriär valde Kate Millet att bosätta sig på en gård där hon skapade en plats dit kvinnliga konstnärer och författare bjöds in för att bo och arbeta tillsammans. På Bildmuseet i Umeå visas den uppmärksammade sydafrikanska konstnären Tracey Rose. Hon intar museet med sin mångbottnade, visuella och ofta mycket provocerande bildvärld. Kerstin Berggren har mötte Tracey Rose i Umeå. Programledare Anneli Du Vid 137 års ålder och 65 år efter sin död bevarar den amerikanska författarinnan och konstsamlaren Gertrude Stein sin position som en av modernismens mytiska centralfigurer. Just nu är hon aktuell på flera håll: på bio, på teaterscenen, som performacekonst  och inte minst på Grand Palais i Paris som just nu visar den stora utställningen L´Aventure des Stein, Matisse, Cézanne, Picasso… om syskonen Steins konstsamlande i början av 1900-talet. Karsten Thurfjell for till Paris för en rejäl dos nostalgi och ställde frågan: varför är Gertrude Stein fortfarande högaktuell. I Marabouparken i Sundbyberg visas konstnärsduon Sisters of Jams – Mikaela och Moa Krestensens - utställning om sitt besök på feministikonen Kate Milletts gård i Poughkeepsie i delstaten New York.  Amerikanskan Kate Millett , född 1934, är en av feminismens pionjärer. 1970 blev hon världskänd med sin bok Sexual Politics som hon disputerade med i litteratur på Colombia University. Sexual Politics blev en bästsäljare världen över, men istället för en akademisk karriär valde Kate Millet att bosätta sig på en gård där hon skapade en plats dit kvinnliga konstnärer och författare bjöds in för att bo och arbeta tillsammans och där politiska diskussionerna skulle föras på gräsrotsnivå. Konstnärsduon Sisters of Jam mötte en mycket ensam, gammal kvinna  i ett stökigt och halvförfallet hus. En kvinna beroende av hemtjänst, men som fortfarande brann för sina politiska visioner om ett jämställt samhälle. På Bildmuseet i Umeå visas den uppmärksammade sydafrikanska konstnären Tracey Rose. Hon intar museet med sin mångbottnade, visuella och ofta mycket provocerande bildvärld. I hennes - ofta performance-baserade konst - utmanar hon frågor om politisk identitet; frågor som inkludera sexualitet, ras och kön. Tracey Rose tillhör den generation sydafrikanska konstnärer som har etablerat sig efter apartheid och utställningen, som är ett samarbete med Johannesburg Art Gallery, presenterar ett urval av hennes verk från de senaste femton åren. Kerstin Berggren har mötte Tracey Rose i Umeå. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Kosmo handlar om brorsan. Vi har träffat filosofen och författaren Aleksander Motturi som både i sin forskning och sitt författarskap utforskat samhällets hierarkier och utanförskap. Det blir ett samtal om brödraskapets byggstenar och olika uttryck. I november har Ruben Östlunds film Play premiär. Filmen är inspirerad av verkliga rättsfall där brorsan-tricket är den intrikata ingången till ett psykologiskt spel mellan rånoffer och förövare. Med hjälp av medverkande från de två antologierna Fittstim och Pittstim tittar Jon Jordås närmare på kulturvärldens brödraskap. I Kapstaden bor två av Sydafrikas mest uppmärksammade unga konstnärer, tvillingarna Hasan och Hussein Essop. De är 26 år gamla och efter examen från konsthögskolan i Kapstaden för fem år sedan upptäckte de styrkan - och det oundvikliga - i att arbeta tillsammans. Programledare Anneli Dufva Kosmos Anneli Dufva har träffat filosofen och författaren Aleksander Motturi, aktuell med boken Diabetikern. Det blir ett samtal om brödraskapets byggstenar och olika uttryck. I november har Ruben Östlunds film Play premiär, men redan har den börjat debatteras. Filmen är inspirerad av verkliga rättsfall där ”brorsan-tricket” är den intrikata ingången till ett psykologiskt spel mellan rånoffer och förövare. Mia Gerdin har mött Ruben Östlund och följt debatten. Med hjälp av medverkande från de två antologierna Fittstim och Pittstim och två av dess medverkande -  Karolina Ramqvist och Max Landergård  - tittar Jon Jordås närmare på kulturvärldens brödraskap och hur den manliga gemenskapen och nepotismen gestaltas i film och litteratur. I Kapstaden bor två av Sydafrikas mest uppmärksammade unga konstnärer, tvillingarna Hasan och Husain Essop. De är 26 år gamla och efter examen från konsthögskolan i Kapstaden för fem år sedan upptäckte de styrkan och det oundvikliga i att arbeta tillsammans. Deras ämne är islam  och de utmanar väst blicks på muslimen men går också i bräschen för en ny tradition av islamsk konst, där förbudet mot att avbilda levande varelser naggas i kanten. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Kosmo om England två månader efter sommarens kravaller. Det handlar om upplopp, populärpolitik och politik. Gunnar Bolin har åkt till Tottenham för att lyssna av stämningarna. Anneli Dufva har träffat den klassmedvetne succéförfattaren David Nicholls för att tala om klass, bildning och populärkulturens betydelse. Fredrik Wadström lyssnar på kravallernas soundtrack idag och för tre år sedan då det var upplopp i Brixton. Dessutom kort analys av David Gillborn, professor vid London University. Programledare: Cecilia Blomberg. Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin åkte till England för att se vilka avtryck sommarens upplopp gjort på brittiskt kulturliv och samhällsdebatt. Han träffade bland andra författaren Alex Wheatle som själv blev fängslad efter kravallerna i Brixton 1981. Just nu uppträder han i London med sin egen berättelse som han jämför med upploppen i somras. Och så har han mött fotografen Don Omope som bor i Tottenham och som var ute och dokumenterade förödelsen på sina egna gator. Den brittiske författaren David Nicholls fick en dundersuccé med sin tredje roman One day, En dag, som nu också blivit film, med svensk premiär den 14 oktober. Det handlar om kärlek och vänskap, men också om klass, kön, utbildning och möjligheter. Anneli Dufva träffade David Nicholls när han besökte Stockholm tidigare i år för att tala om hans böcker och om just populärkultur och det speciella samband som ofta finns i den brittiska masskulturen mellan pop och politik. Upploppen i England i augusti i år var inte bara ett eko av liknande kravaller i Storbritannien i början av 1980-talet. Det ekade också av 30 år gammal musik med punk-, new wave- och ska-band som sjöng om sociala motsättningar och upplopp i städerna. Flera av de gamla låtarna tog sig till och med långt upp på topplistorna. Men utanför den breda musiken finns idag rap- och grimemusik som fyller samma funktion som The Clash, The Specials och andra gjorde för 30 år sedan. Fredrik Wadström har lyssnat på gatukravallernas soundtrack då och nu. Och så hörs professor David Gillborn från University of London som bland annat skrivit om den osynliga vardagsrasismen i Storbritannien. I somras började varje intervju med "fördöm dem, fördöm dem" och varje försök att förklara tolkades istället som en ursäkt. Nivån på debatten i Storbritannien efter kravallerna har varit otroligt osofistikerad, säger han. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Jenny Holzer är en av världens mest kända och anlitade konstnärer. Texten är hennes främsta uttrycksmedel och redan på 70-talet skrev hon sina första Truismer; påståenden om världen, våld, och maktförhållanden. Då illegalt uppklistrade affischer runtom Manhattan, sedan dess har budskapen spridits över världen i form av ljusprojektioner, elektroniska skyltar. Idag är det framför allt USAs krig mot terrorismen och tidigare hemligstämpat materia som är hennes utgångspunkt. Kosmos Cecilia Blomberg har träffat Jenny Holzer i Los Angeles. Och så har frilansjournalisten Ric Wasserman mött den prisbelönta amerikanska dokumentärfilmare Saul Landau som är aktuell med filmen Will the real terrorist please stand up. På Kalmar konstmuseum visas utställningen "A Complicated Relation" med samtida verk av konstnärer från östra Europa. Fredrik Wadström har varit där. Programledare Anneli Dufva. Jenny Holzer är en av världens mest kända och anlitade konstnärer. Texten är hennes främsta uttrycksmedel och redan på 70-talet skrev hon sina första Truisms; påståenden om världen, våld, och maktförhållanden. Då var det på illegalt uppklistrade affischer runtom Manhattan, sedan dess har budskapen spridits över världen i form av ljusprojektioner och elektroniska skyltar, men också huggits in i sten och finns även här i Sverige på Wanås slott i Skåne. Efter den 11 september har Jenny Holzer helt fokuserat på kriget mot terrorismen och på de övergrepp USA begått i sin kamp för en säkrare värld.  Texterna skriver hon inte längre själv, utan hon arbetar utifrån tidigare hemligstämplat material. Hon har gjort målningar och ännu fler textprojektioner och ljusskyltar med alltifrån bilder av planerade bombräder i Bagdad, till militärförhör och dokument om tortyr i fängelser som Abu Ghraib och Guantanamo. Kosmos Cecilia Blomberg fick en intervju med konstens dolda världskändis - på ett hotellrum i Santa Monica i Los Angeles. På utställningen Helvete, som öppnade nu i veckan på Liljevalchs konsthall i Stockholm, kan man se flera av Jenny Holzers verk. Bland andra Torso, från 2007, ett av de verk som bygger på autentiska brottsstycken från rapporter om enskilda soldaters brott och straff i Mellanöstern. Och så har frilansjournalisten Ric Wasserman mött den prisbelönta amerikanska dokumentärfilmare Saul Landau som är aktuell med filmen Will the real terrorist please stand up. Filmen berättar om de så kallade Cuban Five - kubanska agenter som försökte att stoppa terroristattacker mot Kuba som var organiserade av anti-Castro grupper i Miami - men som själva fängslades i USA 2001 och dömdes för terrorism. På Kalmar konstmuseum visas just nu utställningen A Complicated Relation med samtida verk av konstnärer från östra Europa. Temat är kulturens roll i samhället och konstens möjligheter att påverka demokratiprocessen i auktoritära samhällen. Fredrik Wadström har träffat konstnärer från forna Sovjetunionen, bland andra den ryska radikala konstnärsgruppen Voina och vitryska Marina Naprushkina som skapat Byrån För Anti-propaganda. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Det är 12 år sedan NATO bombade Serbien och Milosevic drog tillbaka de serbiska styrkorna från Kosovo, tre år sedan Kosvo utropade sig som självständig stat. -Vi måste förbereda oss på att det blir bråk efter premiären! Det säger dramatikern Minja Bogavac i Belgrad har skrivit pjäsen "Patriotiskt köpcentrum" tillsammans med Jeton Neziraj, dramatiker bosatt i Kosovo. Det är det första teatersamarbetet mellan en serb och en kosovoalban på flera decennier. Jeton Neziraj menar att teater och kultur kan fungera som brobyggare i en tid då all dialog tycks bruten. På båda sidorna av gränsen hörs för tillfället en hårt uppskruvad nationalistisk retorik eftersom Serbien inte erkänner Kosovo som nation. Frilansjournalisten Karine Mannerfelt har varit tillbaka i en region som hon har rapporterat ifrån sedan 90-talet. Hon fann en frusen konflikt, men också ett unikt teatersamarbete. Karsten Thurfjell har varit på Färgfabriken i Stockholm och sett utställningen I will never talk about the war again där konstnärer med koppling till länderna på Balkan medverkar. Stora andelar av befolkningen i forna Jugoslavien lider av traumatiska upplevelser från kriget under 90-talet. Extrem nationalism, homofobi och främlingsfientlighet är en realitet och kan ses som konsekvenser av kriget. På Färgfabriken visas verk av konstnärer som på olika sätt förhåller sig till både det individuella och kollektiva krigstraumat. 84 av FN:s 193 medlemsländer har erkänt Kosovo som självtsändig stat- Eller om man vänder på det, 109 av FN:s medlemsländer har inte erkänt Kosovo. Ett av länderna är Ryssland.  Varför är ett erkännande av Kosovo en sådan laddad fråga för Ryssland? Sveriges Radios före detta Moskvakorrespondent Fredrik Wadström kommenterar. Går det att bygga identiteter utan nationalistiska övertoner? Karine Mannerfelt har träffat serber i Belgrad och kosovoalbaner i Pristina för att samtala med dem om deras nya identiteter efter Jugoslaviens sönderfall. Varken i Belgrad eller Pristina går det att undgå den nationalistiska propagandan, men i Kosovos huvudstad Pristina är frågan om nationell identitet mest komplex - många kosovoalbaner är mer lojala mot Albanien än den nyfödda Kosovostaten. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Drömmen om ett eget hus är en av människans starkaste drivkrafter, så stark att den till och med utlöst finanskriser och orsakat personliga tragedier. Idag står runt 1,5 miljon hus tomma i USA, övergivna av sina överbelånade före detta ägare eller byggda i spekulation och aldrig bebodda. Cecilia Blomberg har träffat konstnären Andrea Zittel som under hela sitt konstnärskap utforskat boendets många dimensioner - om relationen husägande och frihet, men också vad det småskaliga boendet kan betyda för en hållbar framtid. Redan på 90-talet blev Andrea Zittels minimala New York-lägenhet en experimentplats för komprimerat boende, sedan gjorde hon husvagnar och numera är det hemmet i Joshua Tree i Mojaveöknen mitt emellan Las Vegas och Los Angeles som är i centrum. Där har hon skapat A-Z West. Hon bor och jobbar där, och bjuder även in andra konstnärer att testa sina idéer. I USA är trailern  - den stora husvagnen – så långt många når i drömmen om det egna hemmet. Var fjortonde amerikansk familj beräknas bo i så kallade mobile homes. Claes Andreasson tar oss med till en kulturminnesmärkt trailer park i Los Angeles och berättar om trailerns historia och status i USA. Och så har Maria Edström läst om Elise Johanssons trilogi om flickan Nancy: Glasfåglarna, Mosippan och Nancy, där Tå-Pelles lilla stuga finns mitt i berättelsen. Ett slags ur-stuga på våra breddgrader, ett ur-hem som har sin motsvarighet runt hela klotet. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kosmo 20110917 Norge efter Utöya. Kosmo reser till Norge. Karsten Thurfjell möter konstnärer, konstkritiker och den före detta nationalgallerichefen Sune Nordgren och skildrar den starka norska kulturkonservatismen som bland annat satt stopp för ett nytt nationalmuseum i landet. Anneli Dufva möter författaren Roy Jacobsen och journalisten Knut Hoem och söker svaret på relationen norsk nationalism och det norske arbeiderpartiet. Och så träffar Mårten Arndtzén konstnären Hans Hamid Rasmussen som är aktuell på konstbiennalen i Göteborg. Han har själv rötter i Algeriet och har i sitt konstnärskap kretsat kring frågan om dubbla identiteter. Och berättar Mattias Berg om hur det var när fiktionen närmade sig verkligen under hans läsning av Jan Kjaerstad i somras.

10 år efter elfte september har landet fått en självklar plats i västerlandets medvetande. Dels genom nyhetsrapporteringar, men också genom alla skildringar på film och i böcker. Men hur väl stämmer den med verkligheten? Kosmo har mött en av landets mest prisade författare, Atiq Rahimi, som idag lever i Frankrike men ofta reser till sitt hemland där han driver flera projekt. Atiq Rahimis böcker ställer de stora existentiella frågorna om vad krig gör med en människa. Han skriver om sorgen, om svårigheten att sätta ord på den och om hämndbegär. Om man inte sörjer, ges hämnden fritt spelrum, säger han. Och så har vi träffat Shakeb Isaar  - en afghansk TV-stjärna  - som kom att skriva afghansk mediehistoria efter talibanernas fall. Han introducerade musik från hela världen, klädde sig i västerländska kläder, pratade om vad som hände i samhället och tilltalade publiken som om de var hans vänner.Men 2005 hade det politiska klimatet hårdnat, de religiösa fundamentalisterna fått ökat inflytande och när hans kvinnliga kollega blev mördad och han själv blivit utsatt för misshandel otaliga gånger fick Shakeb Isaar hjälp av svenska UD att ta sig till Sverige. Förra året var han tillbaka för första gången sedan han lämnade landet. Han berättar bland annat om hur en ungdomskultur nu växer fram i landet. Konstnären och filmaren Pål Hollender reste redan 2002 till Afghanistan för att, enligt dogmareglerna, göra en film därifrån. Filmen med titeln United States of Afghanistan, där bland andra musikern Olle Ljungström deltog, fick ett blandat mottagande när den hade premiär några år senare. Men Pål Hollenders intresse för Afghanistan var väckt och förra året reste han dit igen. Finding Ali är titeln på den nya filmen. Hör om hur sökandet efter Ali inte riktigt gick som Pål Hollender hade tänkt sig. Istället kom filmen att bli en sorts upptäcksfärd i bilder i Afghanistan av idag. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

Kosmo tittar närmare på förnedringens mekanismer och uttryck. Frilansjournalisten Yvonne Ihmels har varit i Wien och mött Michael Haneke –  en av Europas främsta och mest nyskapande filmregissörer. Han har i filmer som Pianisten och Det vita bandet skildrat hur människor förnedrar och förnedras både inom familjens hägn och samhällets ramar. Hans filmer har många gånger fått publiken att lämna biosalongen på grund av sina ofta kyliga och exakta skildringar. ”Film är alltid en form av våldtäkt", säger han. Hör Lars Palmgrens reportage från Kuba  - ett land där människor under årtionden fått vänja sig vid fattigdom och restriktioner och där förnedringen är en del av vardagen. 1994 kom den kubanska filmen Jordgubbar och choklad - en film med en homosexuell hjälte och en revolutionär som ifrågasätter sig själv. Filmen har inspirerat kubanska filmare till uppror mot självcensur och idag vågar kubansk film allt mer kritisera det kubanska samhällssystemet. Kuba är ett land på randen till förändring. Men vad det kommer att innebära råder det delade meningar om. ”Vi är som fåglar som levt hela livet i en bur med mat och vatten. När så en dag dörren öppnas och vi kan lämna buren, upptäcker vi att vi inte kan flyga … eller inte vågar, säger dokumentärfilmare Dimas Castellanos. Tor Billgren har återvänt till Sverige efter två och ett halvt år i Sydafrika där den utdragna förnedring som apartheidsystemet gav upphov till är en ständig källa att ösa ur för landets kulturliv. I år är det något av ett kulturellt Winnie-år. Winnie Madikizela-Mandelas levnadsöde är ett av de mest dokumenterade i Sydafrika. I april hade en opera baserad på hennes liv premiär i Pretoria och senare i höst kommer en Hollywoodfilm med Oscarsbelönade Jennifer Hudson i huvudrollen. I såväl operan som filmen går utsattheten och förnedringen som röda trådar - Winnie Madikizela-Mandela både som offer och förövare. Och så rapporterar Gunnar Bolin från Venedigs filmfestival som slår upp sina dörrar i veckan. Programledare: Cecilia Blomberg Producent: Marie Liljedahl

Kosmo har tema staden och utgår från kravallerna i England och terrorattacken i centrala Oslo med hjälp av samhällsplaneraren Karin Bradley - vem tillhör staden och vad berättar staden om vår tid och värld? Det blir reportage från världens maktcentrum Washinton DC - om hur konstitutionell makt, herravälde och krigsmakt återspeglar sig i staden och om supermaktens vacklande tillstånd. Reportage från Johannesburgs innerstad som är en blandning av slum och entreprenörskap. Margareta Svensson har bland andra mött fotografen Alaistair McLachlan som från sin terass på 19:e våningen dokumenterat stadens liv. Marie Lundström funderar kring småstadens själ och vad som egentligen skiljer den från storstaden. Programledare Anneli Dufva Vem tillhör staden och vad berättar staden om vår tid och värld? Varför ser vi kravaller i London just nu och vad har hänt med staden som politisk arena? Kosmo har mött Karin Bradley som är samhällsplaneraren och forskaren på KTH. Washinton DC är fortfarande världens maktcentrum och stadens arkitektur manifesterar både konstitutionell makt, herravälde och krigsmakt.  Kajsa Boglind var i Washington mitt under havererande budgetförhandlingar och när en ny finanskris seglade upp. Hur kommer USA:s vacklande tillstånd påverka den amerikanska huvudstaden och dess symbolvärde? “Hur svårt det än är för oss amerikaner att förstå det, så närmar vi oss nu ett läge då vi inte längre är en supermakt", säger historikern Jane Freundel Levey. I Europa har storstadens kärna allt mer förvandlat till en plats för dem som har pengar. Storstaden segregeras och de mindre bemedlade hamnar i staden utkanter. Men i stora delar av världen är det precis tvärtom, medel - och överklassen har övergett innerstaden för villaförorterna. Johannesburg i Sydfarika är en sådan stad. Staden som byggdes under guldruschen i slutet av 1800-talet hade sin största expansion under apartheidtiden på 70 och -80-talen.  Idag är Johannesburg en blandning av slum och entreprenörskap. Hit kommer människor från hela Afrika och stora delar av resten av världen för att pröva lyckan. Men åter igen är Johannesburg en stad i förändring som lockar allt fler konstnärer. Sveriges Radios före detta Afrikakorrespondent Margareta Svensson skildrar i ett reportage centrala Johannesburgs förvandling med hjälp av bland andra arkitekten Hannah le Roux och fotografen Alaistair McLachlan som under flera års tid från sin terass på 19:e våningen i centrala Johannesburg skildrat livet som levs under honom på taken och gatan. Och så funderar Marie Lundström kring småstadens själ och vad som egentligen skiljer den från storstaden. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl

I säsongens sista Kosmo blir evenemangsextra. Vi blickar vi tillbaka på några av årets stora kulturevenemang. Det handlar om bildkonst och teaterfestivaler. Kosmo har varit på festivalernas festival för teaterintresserade - Theatertreffen - och sett och mött några av festivalens favoriter.Kosmo har också varit i Helsingfors och besökt den elfte upplagan av den internationella konstutställningen ARS, som genomförs vart femte år. I år är temat afrikanskt och Karsten Thurfjell rapporterar.Programledare Anneli Dufva

Kulturjournalisten Birgitta Tollan har mött rocksångerskan, poeten, bildkonstnären och författaren Patti Smith i hennes townhouse i Greenwich Village. Resenären David Isaksson och dramatikern Maria Thulin åkte till New York för att söka de nya heta områdena. De började i det numera hippa, dyra Brooklyn, tog sig vidare genom New York via Harlem till South Bronx. Och så går Kosmo på en stor retrospektiv utställning med bilder av Robert Mapplethorp på Fotografiska i Stockholm och tar hjälp av den svenske legendariske fotografen Hasse Persson att analysera hans konstnärsskap. Programledare: Anneli Dufva "People have the power”, det är rocksångerskan, poeten, bildkonstnären och författaren Patti Smith’s dröm. I en exklusiv intervju i sitt townhouse i Greenwich Village, New York, berättar Patti Smith för kulturjournalisten Birgitta Tollan om bland annat sitt förhållande till USA. Hör en henne kommentera amerikansk utrikespolitik, det nyrika New York, hur hon ser på alla priser hon får, och så sjunger hon sången hon skrev när före detta pojkvännen och nära vännen, fotografen Robert Mapplethorpe just hade dött. I boken Just Kids skriver Patti Smith om när hon och Robert Mapplethorpe   bodde på Hall Street i Brooklyn, för att senare flytta vidare till det anrika Chelsea Hotel på Manhattan. De skulle kunna exemplifiera begreppet Bohemian-Gay index som myntades av forskaren Robert Florida. Han visade att det är faktorer som kreativitet och mångfald, snarare än enbart utbildningsnivå, som är avgörande drivkrafter för tillväxt och utveckling i ett område. Resenären David Isaksson och dramatikern Maria Thulin åkte till New York för att söka de nya ”heta” områdena.  De började i det numera hippa, dyra Brooklyn, tog sig vidare genom New York via Harlem till South Bronx. Kosmos Anneli Dufva har mött den svenska fotografen, numera chef för Borås Konstmuseum Hasse Persson som bodde i New York mellan 1967 och 1990. Hör honom berätta om Robert Mapplethorpe som är aktuell med en stor retrospektiv utställning på Fotografiska i Stockholm.  Där möter vi också en av hans favoritmodeller Ken Moody. Den 30 augusti får Patti Smith Polarpriset i Stockholms Konserthus. Samma dag sänds Birgitta Tollans längre porträtt av Patti Smith i P2 Dokumentär. Programledare: Anneli Dufva Producent: Marie Liljedahl