Podcasts about hjalmar s

Lyssnarjuryn, som utser Sveriges Radios Romanpris, diskuterar Helga av Bengt Ohlsson. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. När juryn läser Bengt Ohlssons fortsättning på Hjalmar Söderbergs klassiker ”Doktor Glas” handlar de livliga diskussionerna om stor igenkänning och huruvida författaren har använt sin huvudperson Helga för att skriva om sina egna relationsproblem.För 32:a gången väljer våra lyssnare i lyssnarjuryn vilken bok som ska tilldelas Sveriges Radios Romanpris. Vinnaren av Sveriges Radios Romanpris 2025 tillkännages i P1 Kultur fredagen 11 april.Lyssnarjuryn är: Jan Unga, 69, Östanbäck, Benigna Polonyi, 62, Stockholm, Cristina von Schéele, 58, Jönköping, Teodor Fridén, 30, Stockholm och Alma Martinsson, 25, Kalmar.Årets nominerade romaner: ”Allätaren” av Martin Engberg, ”Helga” av Bengt Ohlsson, ”Den första boken” av Karolina Ramqvist och ”Tänkarens testamente” av Jessica Schiefauer.Samtalsledare: Lina Kalmteg.Producent: Anna Tullberg.

Hur gick det till när staden blev modern? Eric Luth pratar med Eva Ström, Elin Hjelmestam och Klas AM Eriksson om meritokrati, utbildning och urbanisering, men också smutsen, prostitutionen och fattigdomen på stadens baksidor.    Avsnittet är den andra delen i en poddserie som utgår från antologin Staden i den svenska romanen, och fokuserar på Hjalmar Söderbergs Stockholm och Gustaf Hellströms Kristianstad.   Läs mer om boken här: https://timbro.se/forlag/staden-i-den-svenska-romanen/  

Malin liknar Cilla vid Hjalmar Söderberg och Cilla anser att de båda är för jävla bra. Men frågan är om de skriver något eller bara gör allt annat som är så himla roligt? Högt och lågt om alla delar av författarskapet, om nanowrimo och att sätta mål eller få mål satta av någon annan. Lyssna på avsnittet där de två författarna tar sitt förnuft till fånga. Här länk till trenden de nämner: https://www.gp.se/livsstil/nya-skurktrenden-far-snalla-kvinnor-att-satta-granser.a6c2c659-1384-484c-9f48-dada3e8553e3 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I höst utkommer två romaner som bygger på Helgakaraktären ur Doktor Glas. Fru Gregorius om en ung Helga som ljuger för att hon vill ha ett barn och Helga, en 60-årig kvinna som glömt det mesta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bengt Ohlsson kommer tjugo år efter succén med sin roman ”Gregorius” ut med ”Helga”. Hon är omgift och i sextioårsåldern i 1930-talets Stockholm. En dag får hon ett brev som vänder upp och ner på hennes tillvaro och hon tvingas att konfronteras med ett förgånget hon inte längre känner igen.I Åsa Nilsonnes ”Fru Gregorius” är själva grundpremissen för lögnerna i Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas” annorlunda. Här älskar Helga sin man, den mycket äldre pastorn och vill till vilket pris som helst ha ett barn med honom. Älskaren är bara en statist. Och det visar sig att hon har mycket bättre hand med lögnen än hon någonsin kunde tro.Ett reportage av Katarina Wikars.

På nittiotalet slog hon igenom med feministbibeln Under det rosa täcket nu är Nina Björk aktuell med Medan vi lever. Om tidigare böcker ofta handlat om strukturer som skapar ofriheter, handlar det nu om de friheter vi ändå har inom systemen om hur man lever ett så gott liv som möjligt, just här, just nu. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. DÄRFÖR HINDRAS REGISSÖREN MARYAM MOGHADAM ATT RESA TILL SVERIGEPå fredag är det svensk biopremiär för filmen ”En liten bit av kakan”, i närvaro av regissören Maryam Moghadam – så var planen i alla fall. Nu har hon belagts med utreseförbud från Iran och kommer inte att kunna lämna landet. Orsaken: att hennes film bryter mot i princip alla Iranska regler för vad som är tillåtet att visa på film. Samtal med P1 Kulturs Saman Bakhtiari.HOPPLÖST HOPPFULL POP MED IONNALEEDet har gått över ett decennium sedan artisten Ionnalees (Jonna Lee) internationella genombrott med det audiovisuella projektet iamamiwhoami. Nu är hon tillbaka med ny ”hopplöst hoppfull drömpop” i form av albumet ”Close your eyes” som också kommer i en svensk version, ”Blund”. Ionnalee är gäst i programmet.HJALMAR SÖDERBERGS HELGA GÅR IGENI höst har en över 100 år gammal klassiker fått nytt liv: Inte mindre än två nya romaner har skrivit vidare på Hjalmar Söderbergs ”Dr Glas” - båda två för att ta reda på vad som egentligen hände med romanfiguren Helga, efter att Söderbergs roman tagit slut. Vi har träffat författarna Bengt Ohlsson och Åsa Nilsonne.ESSÄ: KLÅDANS POETIK – OM EKSEMETS EVIGA ÅTERKOMST Det kommer alltid en ny vinter, eller en ny livskris, och då kan man vara säkra på att eksemet slår till igen. Maja Andreasson funderar i dagens essä över den kroniska klådans praktik och metaforik.Programledare: Lisa WallProducent: Eskil Krogh Larsson

Bioaktuella Führer och förförare är ett tyskt drama där vi får följa nazisternas propagandaminister Joseph Goebbels skaparen bakom bilderna på de flaggviftande folkmassorna och de antisemitiska filmerna som förbereder folket för massmorden av judarna. Kulturredaktionens Gunnar Bolin kommenterar filmen och hur den mottogs på hemmaplan i Tyskland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I rollistan syns Robert Stadlober, Franziska Weisz och Fritz Karl, men det figurerar även dokumentära intervjuer med överlevare från förintelseläger. Regisserar gör Joachim Lang.P1 Kulturs programledare Lisa Bergström såg filmen tillsammans med Birger Lycken, seniorkonsult på pr-byrån Westander, för att diskutera arvet efter Goebbels.GÄNGVÅLDETS KONSEKVENSER I NY SVENSK DOKUMENTÄRI januari 2016 får Carolina - under en semester i Las Vegas - veta att hennes två söner blivit skjutna hemma i Stockholm. Hennes 13-åriga dotter har bevittnat händelsen från deras lägenhetsfönster. Nu har en Carolinas historia blivit den bioaktuella dokumentären ”femton noll tre nittonde januari två tusen sexton”. P1 Kulturs Nina Asarnoj har träffat Petra Bauer, som regisserat filmen tillsammans med Marius Dybwad Brandrud.HÖGPRESTERANDE TJEJER I UNGDOMSPJÄSEN ”A”Samtidskomedin ”A” på Kulturhuset Stadsteatern i Husby handlar om två duktiga flickor från Husby och deras skavande framtidsdrömmar. I rollerna syns Imenella Mohamed och Helmon Solomon. Manus är skrivet av den prisbelönta författaren Nora Khalil. Både Imenella Mohamed och Nora Khalil gästar P1 Kultur.VAD ÄR HETAST INFÖR PRISUTDELNINGEN PÅ FILMFESTIVALEN I VENEDIG?Hör frilansfilmjournalisten Jan Lumholdt på plats på filmfestivalen i Venedig inför lördagens prisutdelning. Vilka filmer snackas det mest om? Och hur gick det för danske Thomas Vinterberg vars tv-serie ”En familj som vår” har premiärvisats i Venedig?KLASSIKERN: ”DOKTOR GLAS” AV HJALMAR SÖDERBERG1905 kom den ut, Hjalmar Söderbergs roman ”Doktor Glas”, om en läkare som begår ett mord för att hjälpa en patient han är kär i, eller för att han så gärna vill begå en handling? Medverkar i Katarina Wikars reportage om ”Doktor Glas” gör författaren Bengt Ohlsson, som skrivit romanerna ”Gregorius” och ”Helga.Programledare: Lisa BergströmProducent: Henrik Arvidsson

1905 kom den ut, Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas, om en läkare som begår ett mord för att hjälpa en patient han är kär i, eller för att han så gärna vill begå en handling? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Doktor Glas är en tunn roman i dagboksform av Hjalmar Söderberg om en doktor som blir kär i sin patient, den unga Helga, som är gift med den mycket äldre pastor Gregorius. Hon kommer till hans mottagning och ber doktorn fundera ut en underlivskrämpa så att hon slipper ligga med sin man. Liksom i förbigående anförtror hon honom att hon är otrogen. Glas avskyr redan avskyr prästen som han tycker är anskrämligt ful och dessutom en hycklare. Tanken slår rot hos honom, att prästen måste dö.”Doktor Glas” fick då den kom ut blandad kritik. Man hyllade stilen men fördömde innehållet.Hjalmar Söderberg är en författare som ständigt finner nya generationer läsare medan många av hans samtida kolleger är bortglömda för länge sedan.Allan Edwall spelade Doktor Glas på Teater Brunnsgatan fyra i åratal och och Krister Henriksson på Dramaten. 1968 kom Mai Zetterlings experimentella film med en nervig Per Oscarsson som Doktor Glas.Medverkar i Katarina Wikars Klassiker om ”Doktor Glas” gör också författaren Bengt Ohlsson, som skrivit romanerna ”Gregorius” och ”Helga”.

Cyril och Stig har avslutat sin hittills mest lyckade work shop i kreativt på Österlen i Skåne. De sitter på Öresundståget på väg till Köpenhamn för att besöka Skandinaviens mest ökända bar Spunk på Isted Gade samt klassiska författar och journalistbaren Bio-Bi Barsom varit stamhak för bland andra Hjalmar Söderberg. De sonderar sin vecka på Österlen skrivandets premisser och deras vänner det ideala paret David och Cecilia. De pratar om sin ungdoms första reser och intryck från Köpenhamn. Varför har egentligen svenskar och i synnerhet författare från August Strindberg och Hjalmar Söderberg till dem själva haft sånt behov av att lämna det Cyril i sin senaste prosalyriksamling Slå mig så hårt du vill kallar ”landet kontroll” för frihetskänslan i Danmark?Det är inte gratis att göra podd, stötta oss gärna på Swish: 123 535 48 57 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Kerstin Ekmans Rätten att häda från 1994 är ett rykande försvar för yttrandefriheten och det klara förnuftet. Ulrika Knutson läser en text som samtidigt är högaktuell och en produkt av sin tid. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Publicerad 2020-08-17.Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagar, från 1766. Vi kan tacka Peter Forsskål för dem. Hans pamflett Tankar om Borgerliga Friheten inspirerade några år tidigare. Högst av alla friheter satte han skriv-friheten.Hans text blev genast indragen av censuren och Forsskål fick gå i landsflykt. Det passade honom inte så illa. Han var en av Linnés lärjungar. Tyvärr dog han i Jemen, bara 31 år gammal. Linné döpte en liten nässla efter honom, till Forsskalea Tennacissima - "kärv, stickig, hårdnackad och envis".Som Linnélärjunge strävade Forsskål efter nytta. Skrivfriheten hade ganska lite med jagets romantiska uttrycksbehov att göra. Snarare handlade det om jagets behov av kunskap.Alla medborgare måste få bli bekanta med "samhällets tillstånd", ansåg Forsskål. Det var en djärv åsikt på hans tid, när de flesta svenskar slet ont i jordbruket och inte begärde mer än en sup eller två när arbetsdagen var slut. Samhällets tillstånd orkade ingen bry sig om.Men Forsskål var optimist. Han trodde på folkbildning. Friheten krävde inte bara fri press utan ett "upplyst publikum".Idag lever vi i det fria ordets paradox. Ordet är friare än någonsin - hos oss i Sverige - men Forsskål hade nog tyckt att "den upplysta publiken" beter sig konstigt. Konspirationer och fakta-resistens skulle han inte ha gillat. Han hade väntat mer av det klara förnuft som också Kerstin Ekman hyllar i sitt tal Rätten att häda. Hållet den 15 oktober 1994.När hon talade hade krutröken ännu inte lagt sig. Bara fem år tidigare hade Ekman och Lars Gyllensten lämnat Svenska Akademien, i protest mot att den vägrat ge sitt stöd åt Salman Rushdie. Hans roman Satansverserna hade de iranska ayatollornas fatwa över sig. Rushdie hade gått under jorden. Bara året innan hade hans norske förläggare William Nygaard nätt och jämnt överlevt ett mordattentat. Faran är inte över. Det finns fortfarande ett pris på Salman Rushdies huvud.Texten var länge ur tryck, men återpublicerades våren 2020 i tidskriften Essä, tillsammans med sex kommenterande texter. Kerstin Ekmans tal är dubbelt läsvärt, både som appell för yttrandefriheten och som kulturhistorisk produkt av sin tid. 1994 är länge sedan.Talet speglar tiden före den stora mediala revolutionen. Webb och sociala medier var knappt påtänkta. Mobiler låg inte i var mans ficka. Det var bara fem år efter murens fall. Svenska Akademiens uppfattning vägde tungt. Dess kapital var ännu stort.Kerstin Ekmans tal handlar inte så mycket om Salman Rushdie och islam, utan mer om upplysningen och försvaret av den "skeptiska humanismen" i Hjalmar Söderbergs anda. Här ser man hur mycket Söderberg betytt för Ekman. Hon börjar med en chockeffekt, beskriver en barnpornografisk bild, där två män urinerar på en liten flicka. Hon äcklas, ändå vill hon försvara rätten att publicera den. Hon hyllar de gamla grundlagarna och Forsskåls tryckfrihet. Några år senare svängde det - idag är det förbjudet att inneha, till och med att betrakta en sådan bild. Och märk väl, en av de få som fällts för detta brott är ingen vanekriminell, utan serieöversättaren Simon Lundström, som i sin dator hade japanska mangateckningar. "Döma teckningar, är svenskarna inte riktigt kloka"? undrade den amerikanska fotografen Sally Mann.Kerstin Ekmans text är kärv, stickig och envis, som Forsskåls nässla. Riktigt giftig när hon skildrar den svenska aningslösa välviljan, de "rosiga kindernas cynism" - till exempel i form av ekosocialister som drömmer om ett paradis bortom demokratin. Detta fenomen försvann inte med nittiotalet. "De rosiga kindernas cynism" - vilket uttryck - blossar upp då och då, både i klimatdebatten och i identitetspolitiken. Eller vad ska man säga om Uppsala universitet som glömde allt de visste om akademisk frihet och källkritik, och mästrade kulturantropologen Ingalill Arvidsson för att hon på ett seminarium, uppmanad att svara på en fråga om uppslagsord i gamla arkiv, använt n-ordet, som var det konkreta uppslagsordet. Detta inte menat som stöd för de frihetskämpar som bryr sig mindre om samhällets tillstånd än rätten att köpa n-ordsbollar i närbutiken så fort suget slår till.Kerstin Ekman talar också om "den vämjeliga bönhustraditionen" i Sverige, med dess drag av botgöring och underkastelse. Detta förstod nog den bildade borgerligheten för 25 år sedan, särskilt om de legat i Uppsala och lyssnat på när Ingmar Hedenius läste lusen av biskoparna. Men idag i världens modernaste land - vem ska ta åt sig? 68-vänstern eller P O Enquist och arvet från Hjoggböle. Lite bönhus ska väl den sekulariserade svensken tåla?Kerstin Ekmans text kommenteras hövligt av sex olika författare. Det är bara Agneta Pleijel som törs ta henne på allvar, och svara på Ekmans skarpa kritik av religion, och av Birgitta Trotzig. Pleijel menar att Kerstin Ekman gick för långt när hon skrev att intresset för plågade sovjetiska öden, som poeterna Mandelstam, Tsvetajeva och Achmatova, ibland fått karaktären av dödsfascination - "en på mycket långt håll ljuv svindel inför deras undergång".Detta är inget huvudspår i Kerstin Ekmans text, men det är starka ord. Kerstin Ekman själv, liksom Hjalmar Söderberg, uppehåller sig ofta vid nazisternas illgärningar, utan svindel vid avgrunden. Detta måste ha med tiden att göra. Det var ju 1994, de sovjetiska arkiven hade just blivit tillgängliga och alla fynden gav många rubriker. Det var först då som man fick veta att Osip Mandelstam verkligen dog i ett uppsamlingsläger på väg till Vladivostok. Det kan förresten vara på sin plats att påminna om att de ryska arkiven inte längre är öppna. Putin sitter på nycklarna sedan många år. Men då hade fakta just börjat röra sig. Kunde detta förväxlas med dödsfascination?Ett uppriktigt tack får Kerstin Ekman från Mohammad Fazlhashemi, nu professor i islamsk teologi och filosofi i Uppsala. Han ger bakgrunden till fatwan mot Rushdie, hur den shiamuslimske ayatollan Khomeini hittade ett utrymme för att framstå som den sanne försvararen av islam, också i sunniters ögon. Det var ett politiskt mästardrag. Mycket tragiskt däremot, att inte de diplomatiska ansträngningarna förmådde efterträdaren Khamenei att lätta på fatwan. Ett tag såg det så ut.Vad Mohammad Fazlhashemi tackar Kerstin Ekman för är att hennes klara förnuft vägrade skuldbelägga alla muslimer för brottet mot Rushdie, något som sker då och då, i vår upplysta tid. Professor Fazlhashemi bidrar med en personlig anekdot. När debatten rasade som värst skulle han själv lämna in bilen till reparation hemma i Umeå. Mekanikern tog nycklarna, spände ögonen i professorn och ville ha besked, inte om kardanknutar eller bromsar. Han ville veta om kunden var villig att verkställa den dödliga fatwan mot Rushdie och hans svenska förläggare. Fazlhashemi skakade av sig alla känslor frågan väckte, och gav ett kort och koncist svar: Nej!Ett kvarts sekel går fort. Mycket hinner hända, eller händer inte alls. Ungefär vid samma tid då tidskriften Essä tryckte om Kerstin Ekmans text ombads Svenska Akademien att lägga ett ord för den fängslade svenske medborgaren Gui minhai. Men Akademien tyckte inte att det var deras uppgift att försvara Guis yttrandefrihet. Det finns andra organisationer som sköter sådana saker betydligt bättre än Akademien, enligt ständige sekreteraren. Och det är ju tur.Ulrika Knutson, journalist och författareKällorEmi-Simone Zawall (red): Tidskriften Essä, nummer 5: Rätten att häda, 2020. Först publicerad 1994 av svenska Rushdiekommittén i samarbete med Studiekamraten.Peter Forsskål: Tankar, om Borgerliga Friheten. på Litteraturbanken.se, Atalntis 2017, red Gunilla Jonsson. Originalet publicerat 1759.

*Torcuata y SCHIEHALLION.*Noticiario ¿Y eso qué?, con “¿Niguas dijo popochas?.* Un día en la historia, con La locura del Rey Jorge.*Un cuento corto con Begoña y el cuento El beso, de Hjalmar Söderberg. Guion: Rodrigo Limón. Producción: Begoña Lomelí. Producción y realización: Raúl Peguero. Invitados especiales: Tania Campos, Steve Huerta y Juan Pablo Balcells. Sistema Jalisciense de Radio y Televisión. Visita: www.jaliscoradio.com

Hjalmar Söderberg's compelling novel caused quite a stir in Europe when it was published in 1905. His protagonist - a restless, brooding doctor in Stockholm at the turn of the century - grows obsessive when a patient comes to him with a delicate problem. Written in loose epistolary fashion, the inner monologues of Doctor Glas juxtapose beautiful reflections on life and morality with odious thoughts and scheming about the local minister, Pastor Gregorius. Oh, and did we mention the patient was the Pastor's wife? Yeah, it's all to play for here and tragic love is the trophy. Söderberg's narrative has a lot to offer: great beauty, dark trauma and hectares of fertile Freduian farmland to map!

Året i bild Vi summerar skräckåret 2023 genom att utse årets det ena och årets det andra, i gammal beprövad Vargtimmen-tradition, trots upprepade bedyranden under året att det är dags att uppdatera sig till ett mer hanterligt format. Men förändring förutsätter risktagande, och risktagande kan innebära obehagligheter. Så vi gör såhär nu; fortsättning följer om tre veckor igen. Tomas frågar sig om det snygga citatet "It preys on the weak and the wounded" i den onödigt svaga The Boogeyman är en stöld från eller en hyllning till Session 9, och Lars önskar sig en ”consumer's cut” av Evil Dead Rise som klippt bort referenspisset till ettan i anslaget och börjar direkt med den ursnygga titelskylten, gärna dubbelt så länge (om det går). Vi pratar också om: vårt sjöslag till 40-årsfest, Daniel Garptoft när han sjunger ”Sabotage” karaoke, Jason Vorhees, Chucky, Den onda dockan, Fredagen del 13 del II, Susan var är du?, Disco Classics, en kommande svensk skräckfilm som vi inte kan säga något om på förhand, Mike Flanagan, Succession, Edgar Allan Poe, Stephen King, The Fall of the House of Usher, Hanteringen av odöda, Mattias Fyhr, Svensk skräcklitteratur del 2, John Ajvide Lindqvist, Mats Strandberg, Yvonne Leffler, Kult, Sarah Snook, Run Rabbit Run, Magnus Jäverling, The Babadook, The Others, Alice i underlandet, Lake Mungo, Twin Peaks, perspektivering, William Faulkner, Elizabeth Moss, Choose or Die, Robert Englund, The Pale Blue Eye, The Pale Blue Eye, Christian Bale, Vaknatten, författaren Karin, Creepypodden #208: Familjekultur, Hell Maria full av nåd, Sofia Albertsson Göthberg, The Boogeyman, Rob Savage, Host, Marin Ireland, The Dark and the Wicked, Vietnamese Gothic, Trang Thanh Tran, She is a Haunting, detta med snygga titlar, detta med snygga dedikationer, årets julkalender Trolltider, Sagan om ringen, True Detective, The Trickle-Down Effect, god kulturs inneboende lust att gå halva vägen med nya konsumenter, Madeleine Bäck, Evil Dead Rise, Lee Cronin, Sami Raimi, Rob Tapert, Naturon Demonto, Necronomicon, deadites, Henrik Möller, Apokalyps Malmö, Vertigo Förlag, Bödeln från Malmö och Udda Ting. Samtalet fortsätter sedan bakom Patreon-väggen i upp till 150% av ordinarie speltid med skarpa, rätt oskarpa och rejält slöa iakttagelser kring: The Last of Us, avsnitt 3: Long, Long Time, Playstation 3, PS3, Bret Easton Ellis, The Shards, American Psycho, Glamorama, Lunar Park, Imperial Bedrooms, Beau is Afraid, Ari Aster, Joaquin Phoenix, Suspiria-remaken, Midsommar, Hereditary, Apocalypse Now, Wes Anderson, David Lynch, Lovecraftiana, Matt Ruff, The Destroyer of Worlds, Lovecraft Country, Anders Fager och hans ambition “befria Lovecraft från Lovecraft”, James Wan, Megan, M3GAN, Blumhouse, Äkta människor, i SVT, Black Mirror, M3GAN, V Castro, The Haunting of Alejandra, Mestiza Blood, The Goddess of Filth, Saw X, Tobin Bell, John Kramer, Se7en, Israel-Palestina-konflikten, Youtube-artisten Via Mardit, Satan's Slaves 2: Communion, Joko Anwar, May the Devil Take You, V/H/S, Carrie, Tiffany D. Jackson, The Weight of Blood, Get Out, Black Lives Matter, The Conjuring, A Haunting in Venice, Kenneth Branagh, Hercule Poirot, Agatha Christie, Tintin, Johan Theorin, Ölandskvartetten, whodunnit, Elisabeth Hand, A Haunting on the Hill, Charlotte Brontë, Jane Eyre, The Wide Sargasso Sea, the mad-woman in the attic, Bengt Ohlsson, Gregorius, Hjalmar Söderberg, Doktor Glas, “føla i fjorda”, Sommaren 1985, There's Something in the Barn, Martin Starr, Freaks and Geeks, www.hisgames.org, Rise of the Triads, Blood, Hexen, Quake, Doom, Mortal Kombat, Silent Hill, Forbidden Siren och Transformers. Besök för all del gärna www.patreon.com/vargtimmenpodcast för mer information. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.  

När huvudpersonen i Hjalmar Söderbergs roman Förvillelser från 1895 går på operan är det reklam för kaffesurrogat på ridån. I en värld av snarlika konsumentprodukter kom reklamen att bli ett flyktigt alltid närvarande fenomen.Bilden blev en viktig betydelsebärande del av reklamens budskap i slutet av 1800-talet. Och den borgliga kvinnan blev ofta både objekt och mottagare i reklamen. Reklamen kom att präglas av en kapitalistisk ideologi med yrkesarbetande aktiva kvinnor i strid med den borgliga ideologin om att kvinnorna främst skulle sköta om hemmet.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Leif Runefelt som är professor i idéhistoria vid Södertörns högskolan. I boken Den magiska spegeln undersöker Leif Runefelt idealbilder av kvinnan i annonserna i denna den svenska bildsatta annonsens genombrottstid.Under 1800-talet ökade varuutbudet och hur konsumenterna handlade varor förändrades. Priserna blev fasta och själva förhandlandet vid köp försvann så att konsumenten istället kunde fokusera på smak, funktionalitet och estetik. Samtidigt förändrades stadsbilden dramatiskt med fler butiker på renoverade shoppinggator med stora skyltfönster och skyltar. På 1880-talet slog emaljskylten igenom brett.Vi fick nya shoppingbeteenden och stadsbilden präglades av shoppinggator med stora skyltfönster, skyltar och reklamaffischer. Reklamen blev en integrerad del av det kapitalistiska konsumtionssamhällets framväxt i slutet av 1800-talet. Valet mellan snarlika produkter blev centralt för hur industrialismens människor skapade sin identitet.Varuhusen med sitt stora utbud gjorde ökade betoningen på konsumentens val vid shopping. Samtidigt uppstod den bildsatta reklamen med bilder på produkterna och varumärkena. Här blev pressens annonser en integrerad del av varukulturen inte en spegling av den.Konstruktionen av kvinnan som aktiv konsument, som flitigt arbetande i hem och på kontor och som sexualiserat objekt kom redan då att bli en väsentlig del av kapitalismens språk. Reklamens kvinna var ung och vacker, ibland självständig men oftare underordnad – bilderna både förstärkte och utmanade samtida ideal.Reklamen var en magisk spegel i vilken konsumenten såg sin potential om hon valde rätt. Den speglade inte bara sin tid utan formade såväl sin samtid som framtiden – vår tid.Lyssna också på När sprätthökar och rangsjuka fruntimmer hotade samhällets överlevnad.Musik: Piano Impromptu No 2 In F med Roberto Diana, Soundblock Audio Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I veckans avsnitt av Filmskolan avhandlar vi Vittorio De Sicas italienska neorealistiska Cykeltjuven (Ladri di biciclette) från 1948 samt Carl Theodor Dreyers danska filmatisering av Hjalmar Söderbergs teaterpjäs Gertrud. Den filmen kom ut 1964. Dessutom rapporterar Måns om segmentet Storia di Caterina från italienska L'amore in Città från 1953. Andra filmer som omnämns i avsnittet är Happy Together, This Gun For Hire, Cocaine Bear och American Psycho. Kommentera avsnittet på Henkes filmblogg: Fripps Filmrevyer.

Som yngling var Hjalmar Söderberg i Dalby, och där förälskade han sig i Elin. (NWT 2013-06-21)

Victoria förväxlar Hjalmar Söderberg med Hjalmar Branting och Christer pratar om bomber och kvantfysik. En ovanligt trevligt avsnitt, om vi får säga det själva. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje vecka väljer en medarbetare på kulturredaktionen ett ord som på något sätt ringar in vår samtid. Denna vecka är det Mattias Berg som väljer "himmelsfärd". Kristi Himmelsfärd har firats sedan år 375. Samma år som hunnerna visade sig för första gången och Kejsar Gratianus inledde sin systematiska förföljelse av hedningar.Helgen ersatte den tidigare hedniska högtiden "Betessläppningen" - som dock märks än i dag ungefär vid den här tiden. Men då kallas det oftast "Kosläpp". Sedan Ikaros och André har de flesta av oss gjort en sorts himmelsfärder, i flygmaskin, och fått se molnen ovanifrån. En del har till och med rest upp i rymden och fått se hela jorden uppifrån. Jag får googla den här helgen, på samma sätt som nästan varje år. Kristi Himmelsfärd. Den högtid vi i vårt sekulariserade samhälle enligt vissa undersökningar det allra minst troende i världen ändå firar så grundligt. Det vill säga genom att ta helt ledigt om det går. Gärna med en så kallad klämdag efter, på fredagen, om vi kan. Som väl är det enda sätt som vi i vårt till stora delar icke-troende samhälle verkligen firar en religiös helgdag på.Detta alltså för vad som kallas Kristi Himmelsfärd. Eller Kristi Him, som vi brukar säga med vardaglig förkortning av helgen. Som ändå behåller det högtidliga genitivet: Kristi, det vill säga Kristus, himmelsfärd ett kasus som nästan inga andra uttryck har kvar i dagens svenska. Även när helgen ännu mer vardagligt kallas Kristi Flygare.Och det är här någonstans jag börjar googla.Läser att Kristi Himmelsfärd har firats ända sedan år 375.Samma år som hunnerna till exempel visade sig i Sydryssland, som ett varsel om vad som komma skulle: om den citat mörka medeltiden.Och samma år som den romerske kejsaren Gratianus, vilket väl också var ett slags varsel, påbörjade den systematiska förföljelsen av hedningar. Alltså vad som i modernt managementspråk kallas implementering av den nya kristna läran.Det är också efter den vi firar den här helgdagen. För att högtidlighålla att Jesus efter Uppståndelsen fördes upp till himlen och lämnade oss människor kvar med bara oss själva här på jorden. I själens obotliga ensamhet, som Hjalmar Söderberg skrev.Jag går ut, tittar upp bland molnen och smakar på ordet Himmelsfärd. Tänker på andra med högtflygande planer. På den antika mytens Ikaros, där vingarnas vax smälte när han kom alltför nära solen, och på vår egen Ingenjör Andrée med sin ungefär lika misslyckade luftfärd. På att nog de flesta av oss människor sedan dess fått se molnen även ovanifrån när vi flyger och en utvald skara kommit långt ut i universum: då till och med fått se hela jorden ovanifrån.Är det också en himmelsfärd, kan man undra. För var himlen börjar har vi nog diffust klart för oss där uppe någonstans men var slutar den egentligen? Jag går in igen, läser vidare. Om att Kristi Him ersatte en tidigare högtid i det hedniska samhället, innan implementeringen av kristendomen av Gratianus och andra alltså tog sin början. Den högtiden kallades Betessläppningen. Av bokstavligen naturliga skäl: eftersom det helt enkelt var då man släppte ut korna på grönbete igen.Detta sker förstås än i dag, ungefär nu. Dock utan tillhörande högtid mer formellt även om det fortfarande kallas Kosläpp och arrangeras inför inbjuden publik lite här och var.När barnen hade det med skolan minns jag att de fick med sig hem en vacker, yster upplevelse av djur i nästan frihet. Plus varsitt mjölkglas med en ko utanpå från det stora mejeriföretaget.Det är väl också ett sätt att högtidlighålla något i ett delvis så sekulariserat samhälle. Där naturen ofta får ta religionens plats, i våra hjärtan om än inte i själva almanackan längre.

Avsnitt 205 från 2018 handlar om den store författaren Hjalmar Söderbergs äktenskap med Märta. Det var varken lyckat eller lyckligt. Att skilja sig var inte heller aktuellt, så Hjalmar försökte tänka ut alternativa lösningar. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Författaren Hjalmar Söderberg besökte Dalby ett par gånger i sin ungdom. Där förälskade han sig i den unga Elin Edgren. (VB 2006-08-24)

Filmvetaren Jannike Åhlund diskuterar tecknaren, snillet och leptosomen Oskar Andersson, mannen som gjorde Mannen som gör vad som faller honom in. Det tidiga 1900-talets Stockholm tecknas, ballonger exploderar, Hjalmar Söderberg skryter, Hasse Z gör beväring, Anna Hoffman-Uddgren antyder kungliga gener, OA skämtar och lider.

Filmvetaren Jannike Åhlund diskuterar tecknaren, snillet och leptosomen Oskar Andersson, mannen som gjorde Mannen som gör vad som faller honom in. Det tidiga 1900-talets Stockholm tecknas, ballonger exploderar, Hjalmar Söderberg skryter, Hasse Z gör beväring, Anna Hoffman-Uddgren antyder kungliga gener, OA skämtar och lider.

Vad är det som lockar med storstaden? Är det där man kan bli den man vill? Finns möjligheter, lyckan och spänningen i staden? Eller är staden dekadent och full av frestelser som hotar att dra ner oss i fördärvet? Idag diskuteras STADEN - för och emot, bra och dåligt, löfte eller hot. Anna-Karin funderar över om man kan vara förbannad på en hel stad. Ann luftar stockholmshat. Hjalmar Söderberg, Fucking Åmål och Sex and the City utlovas samt en analys av påskkravallerna - vad driver dessa ligister? Är det ett nietszcheanskt ressentiment, religiös övertygelse eller bara tristess? Och varför uppstår dessa upplopp just i städer? PLUS: Anna-Karin ger "Politiska rummet" i P1 underkänt och Ann känner sig lurad. Producerat av Silverdrake Förlag Redaktör: Marcus Tigerdraake Klipp: Patrik Sundén marcus@silverdrakeforlag.se www.silverdrakeförlag.se

Humanist- och teologdagarna 2022 har temat "Hopp och förtvivlan". Den 8-9 april kan man på LUX i Lund ta del av ett tjugotal föredrag som avhandlar allt från psykiatriska patienters livsberättelser och medaljkonst under Sveriges stormaktstid, till fornnordiska apokalypser och antika litterära motiv hos Hjalmar Söderbergh. Inför årets HT-dagar berättar här fyra av föredragshållarna om sina föredrag: Lovisa Brännstedt, Ulf Zander, Barbara Törnquist-Plewa och Karin Nykvist. Mer om HT-dagarna: www.ht.lu.se/htdagar HT-samtal: https://www.ht.lu.se/forskning/ht-samtal-podcasts-med-vara-forskare/ Producent Martin Degrell. Musik HoliznaRAPS.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg vakte storm da den kom i 1905. Den tynne dagbokromanen tar opp drap, sjalusi og ensomhet, i et språk som virker friskt mer enn hundre år senere. --- Innspilt på Sølvberget bibliotek og kulturhus i desember 2021. Medvirkende: Tomas Gustafsson og Åsmund Ådnøy

Christian Gustafsson och Jesper Hallberg fortsätter traggla landet runt i redaktionsbilen. Nu är de på hemväg från Leksand och pratar om: • Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. • Linköpings skadekris. • Leksand-IKO. • Besöket hos Fredrik Söderström. • ChopChop. ...och mycket mer

Två män, en kvinna, ett mord. Hjalmar Söderbergs roman "Doktor Glas" från 1905 fortsätter att fånga läsare med sin berättelse om kärlek, moral och det ofattbara i att någon lugnt kan bestämma sig för att döda en annan människa. Ett kvavt och sommarhett Stockholm bildar bakgrund till ett mänskligt drama som har inspirerat till många vidarediktningar och dramatiseringar. Vad ville Hjalmar Söderberg egentligen säga med romanen? Och hur ska vi förstå den idag? Författaren Ellen Mattson och litteraturforskaren Maria Wahlström samtalar med Paulina Helgeson om den gåtfulle doktor Glas och hans stundvis undflyende dagbok i senaste avsnittet av klassikerpodden Verket. Samtalsledare: Paulina Helgeson 
Ljudproduktion och klippning: Urban Göranson.
 Inspelningsteknik: Pär Nordlund.
 Producent: Magnus Bremmer Verket – en podd om klassiker, produceras av bildningsmagasinet Anekdot i samarbete med Nationalmuseum och Litteraturbanken.
Fler poddar, filmer och essäer hittar du på anekdot.se.

När huvudpersonen i Hjalmar Söderbergs roman Förvillelser från 1895 går på operan är det reklam för kaffesurrogat på ridån. I en värld av snarlika konsumentprodukter kom reklamen att bli ett flyktigt alltid närvarande fenomen.Bilden blev en viktig betydelsebärande del av reklamens budskap i slutet av 1800-talet. Och den borgliga kvinnan blev ofta både objekt och mottagare i reklamen. Reklamen kom att präglas av en kapitalistisk ideologi med yrkesarbetande aktiva kvinnor i strid med den borgliga ideologin om att kvinnorna främst skulle sköta om hemmet.I avsnitt 160 samtalar programledare Urban Lindstedt med Leif Runefelt som är professor i idéhistoria vid Södertörns högskolan. I boken Den magiska spegeln undersöker Leif Runefelt idealbilder av kvinnan i annonserna i denna den svenska bildsatta annonsens genombrottstid.Under 1800-talet ökade varuutbudet och hur konsumenterna handlade varor förändrades. Priserna blev fasta och själva förhandlandet vid köp försvann så att konsumenten istället kunde fokusera på smak, funktionalitet och estetik. Samtidigt förändrades stadsbilden dramatiskt med fler butiker på renoverade shoppinggator med stora skyltfönster och skyltar. På 1880-talet slog emaljskylten igenom brett.Vi fick nya shoppingbeteenden och stadsbilden präglades av shoppinggator med stora skyltfönster, skyltar och reklamaffischer. Reklamen blev en integrerad del av det kapitalistiska konsumtionssamhällets framväxt i slutet av 1800-talet. Valet mellan snarlika produkter blev centralt för hur industrialismens människor skapade sin identitet.Varuhusen med sitt stora utbud gjorde ökade betoningen på konsumentens val vid shopping. Samtidigt uppstod den bildsatta reklamen med bilder på produkterna och varumärkena. Här blev pressens annonser en integrerad del av varukulturen inte en spegling av den.Konstruktionen av kvinnan som aktiv konsument, som flitigt arbetande i hem och på kontor och som sexualiserat objekt kom redan då att bli en väsentlig del av kapitalismens språk. Reklamens kvinna var ung och vacker, ibland självständig men oftare underordnad – bilderna både förstärkte och utmanade samtida ideal.Reklamen var en magisk spegel i vilken konsumenten såg sin potential om hon valde rätt. Den speglade inte bara sin tid utan formade såväl sin samtid som framtiden – vår tid.Lyssna också på När sprätthökar och rangsjuka fruntimmer hotade samhällets överlevnad.Musik: Piano Impromptu No 2 In F med Roberto Diana, Soundblock Audio See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Avsnitt 46 Klassiker - Den ständiga närvaron Bokspanarna frågar sig vad en klassiker är egentligen? Kan det röra sig om gigantiska tegelstenar som man skrämma gymnasielever med eller rör det sig om pulserande kärlekshistorier som är så heta att brandlarmet går när bokspanarna pratar om den. Om det nu inte kan var så enkelt att det rör sig om man med en röd mantel och ett S på bröstkorgen? 04:20 Århundrandets kärlekssaga av Märta Tikkanen 10:54 Doktor glas av Hjalmar Söderberg 18:38 Superman Dawnbreaker av Matt De La Penna I början av avsnittet pratade Magnus om Lotta-böckerna av Merri Vik. Lotta 47 – Liselott, Lottas dotter finns som e-bok. Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen nämns också i avsnittet.

Vieraana vuorovaikutusmuotoilija ja impron veteraani Simo Routarinne. Aiheina mm. improvisaatio, vuorovaikutus, ryhmäflow ja psykologisen turvallisuuden valtava merkitys. Jakson sivuille, josta linkit ja runsaasti kiteytettyjä oppeja: https://www.flow-akatemia.fi/podcast/simo-routarinne-vuorovaikutus-ja-ryhmaflow[00:00] Jakson avaus ja Simon flow herkkyys[09:35] Mukavuusalue ja impron metataitodot[11:45] Konvergentti ja divergentti ajattelu[15:08] Vuorovaikutusmuotoilu[17:03] Verhot kiinni, verhot kiinni -harjoitus[30:55] Psykologinen turvallisuus[39:28] Ryhmä parabolisena peilinä yksilölle[44:55] Ryhmä yksilön kognition kirkastajana[60:56 ]Havainnot, tulkinnat, intentio ja ilmaisu[77:35] Omat ilmaisun taidot[85:05] Hjalmar Söderbergin runo[88:14] Vaikuttaminen ja vaikuttuminen[104:26] Improvisaatiotaitojen yleisempi hyödyntäminen[120:36] Konvergentti ja divergentti ajattelu ryhmässä[134:47] VUCA-ilmiö ja improvisaatio[147:10] Ryhmäflow positiivisena resonanssina

Tema: Skuggsidor “Jag önskar att jag inte ville det jag vill!” Åsa Nilsonne citerar Hjalmar Söderberg. Hur agerar vi människor när vi önskar att vi ville någonting annat än det vi vill? Följ med i detta samtal om smärta, vilja och skuggor med psykiatern och författaren Åsa Nilsonne

Kommer ni ihåg när orden "du vill bara ha uppmärksamhet" sågs som en förolämpning? Det var tider det! Poeten och psykoanalytikern Ulf Karl Olov Nilsson reflekterar över uppmärksamhetens nya betydelse. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Så lyder en berömd rad i Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas. Vi kan lägga märke till att Doktor Glas lilla uppräkning egentligen utgör en i uppskattning fallande skala över olika sätt att bli uppmärksammad. Kan man inte vara bäst kan man åtminstone bli bäst på att vara sämst; och att vara avskydd och föraktad är i alla fall bättre än att vara bortglömd och ignorerad tycks han mena. Det förstår man inte minst när man ser att citatet fortsätter med följande rader: Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst. "Doktor Glas" kom ut 1905 men nuförtiden verkar detta gälla i än högre grad. Ansträngningarna för att väcka intresse tar sig alltmer drastiska uttryck i denna tid av stenhård uppmärksamhetskonkurrens. Ja, när började alla längta efter att vara kända hela tiden? Eller har det alltid varit så? Nä, knappast jämnt och knappast överallt och knappast lika mycket och knappast på det här sättet, vill man inskärpa. Ty med individens egna publiceringsmöjligheter på sociala medier blir som vi alla vet och måhända hört till leda kampen om andras uppmärksamhet märkbar och mätbar och självklar och jämförbar på ett historiskt nytt sätt. Och dessutom utbrett i folklager som helt enkelt aldrig tidigare funderat över saken. Kom ni ihåg när uttrycket Du vill bara ha uppmärksamhet kunde användas som ett skällsord. Det var tider det! Vem skulle idag säga något sånt om en hat-tweet på twitter, ett spektakulärt politiskt utspel eller när en influencer målar läpparna i fluorescerande guld. Det vore som att klaga på att en reklambyrå vill väcka intresse. Ett Du-vill-bara-ha-uppmärksamhet skulle mötas av en oförstående blick och kommentaren: Eh, ja, det klart jag vill. Det är ju vad det hela går ut på. Det som tidigare var skamfullt i beteendet har blivit oförblommerat eftersträvansvärt. Och om vi följer Dr Glas regredierande lista baklänges och betraktar uppmärksamhetssträvanden som den kärleksönskan de i grunden är så visar det sig att det inte heller är skamligt att avslöja att man lever i ett romantiskt och sexuellt bristtillstånd. Det visar om inte annat dating-programmen på teve. För trettio år sedan däremot skulle knappast någon yppa att man lagt ut en kontaktannons. Men det är inte bara vi som slåss om andras uppmärksamhet. Kampen är rentav ännu tuffare från andra hållet, betänk alla rent ofattbara krafter som slåss om vårt intresse, alla informationsmängder som vi måste välja bort, alla som vill värva oss, sälja oss, köpa oss, sälja sig till oss. Det är därför inte konstigt att det är just på distraktionens och koncentrationssvårigheternas område som de psykologiska diagnoserna epidemiskt breder ut sig. De själsliga åkommor som ökar mest handlar i princip samtliga om frågor som har med uppmärksamhet att göra, som i bokstavsdiagnoserna ADHD och ADD, där första versala A och D betyder attention deficit, vilket på svenska brukar översättas med uppmärksamhetsstörning; men vi har också den sociala fobins rädsla för uppmärksamhet, vi har människor med utmattningsdepression och kroniskt trötthetssyndrom som helt enkelt inte orkar med flödet länge; vi har de bokstavligen avskärmade hemmasittande barnen som vägrar gå till skolan; vi har bipolaritetens pendlande mellan att försöka att ta in allt och den överhettade kortslutningen, och vi har demensen som en sista avstängningsknapp och flykt in i glömskan. Vad är detta om inte individens försök att hantera sinnesintryck, fördela ymnigheten, alternativt oförmågan att göra just det. Något vi kanske inte alltid tänker på är att det tycks löpa två slags uppmärksamhetsverksamheter bredvid varandra. Dels en avsiktlig och medveten uppmärksamhet där vi vet vad som intresserar oss och vet vart vi riktar oss. Men vårt nattliga drömliv avslöjar samtidigt en parallell och liksom inofficiell informationsuppsamling, där vi noterar saker utan att veta om det och utan att ens förstå syftet med det. I drömmar ser vi ofta detaljer från dagen innan som vi inte ens vet att vi lagt märke till. Varför drömmer jag om färgen på min chefs skor, varför sysselsätter sig min dröm så intensivt med den där kommentaren eller blicken som jag i vaket tillstånd inte ens noterade? Det tycks alltså vara så att vi minns saker som vi själva inte medvetet uppmärksammat. Sigmund Freud försökte med sin drömteori och sin psykoanalytiska metod just närma sig drömmens inofficiella uppmärksamhet. Inte bara skulle patienten associera fritt under sessionerna, psykoanalytikern själv skulle också lyssna med vad Freud kallade en jämnt svävande uppmärksamhet. Det var Freuds försök att hålla sinnet öppet, att undvika att bara hitta det han sökte eller redan visste. Vetskapen om exakt vad man ska vara uppmärksam på kan ju i värsta fall vara ett sätt att inte vara uppmärksam nämligen på allt det andra. Dessutom skulle psykoanalytikern vara tyst och disciplinerat hålla tillbaka sina förklaringsförsök; ja, tänk vad ofta anledningen till att någon börjar förklara någonting är rädslan för att bli överraskad. Hur går det till när vi observerar just en specifik sak men inte den andra? Varför går det ibland att dela sin uppmärksamhet och alternera fokus medan det andra gånger tycks fullkomligt omöjligt? Varför lägger vi märke till just det vi lägger märke till? Hur mycket har det med objekten att göra och hur mycket med vår perception? Det psykologin kallar för kognitivt bias eller kognitiv partiskhet alltså att händelser tolkas utifrån individens förutfattade verklighet gäller inte bara grupper och individer utan egentligen också varje enskilt sinnestillstånd, den hungrige ser exempelvis på världen på ett väldigt annorlunda sätt än den som är mätt. Ja, blir man inte nästan galen av att tänka kring uppmärksamhet. Man befinner sig ju ofrånkomligen inuti någonting man vill betrakta på avstånd. Att leta efter uppmärksamhet är ju ofrånkomligen ett meta-sökande, ett sökande efter sökandets väsen. Själv drar jag mig till minnes ett tillfälle när min äldste son just lärt sig sjunga Blinka lilla stjärna med hög och tydlig två-årsröst. En kristallklar kväll pekade han på en briljant stjärnhimmel och frågade var stjärnan fanns. Jag svarade givetvis att det fanns jättemånga stjärnor, att dom fanns överallt på hela himlen. Men han såg inte alls nöjd ut utan upprepade sin fråga: Var är stjärnan? Varpå jag pekade på en enda, den starkast lysande, av de ungefär femtusen stjärnor man lär kunna se från jorden med blotta ögat och sa, där är den, stjärnan. Och se, det svaret gillade han. Det var alltså själva mängden som var problemet. En enda utpekad stjärna gav fokus. Och det var väl bra. Om man inte tänker för mycket på de fyratusen niohundranittionio stjärnor han inte såg. Uppmärksamhetens pris. Ulf Karl Olov Nilsson, författare, psykolog, översättare med mera

Idag pratar vi om Dramatens app-satsning och musikens inverkan på frihetsrörelsen i Belarus. Vad spelas ur högtalarna längs Minsks gator? Idag presenterar Kungliga Dramatiska teatern en ny annorlunda coronasäker satsning. En kombination av radiodrama, friskvård och geopositionering. Med hjälp av en app kan man i en och en halv timme få en stadsvandring i Stockholm medan Hjalmar Söderbergs Doktor Glas läser ur sina dagboksanteckningar med anknytning till platserna. Doktor Glas själv, skådespelaren Krister Henriksson kommer till studion tillsammans med apputvecklaren Bo Gustafsson för att berätta mer om den här satsningen. Igår träffades Alexander Lukatjenko och Vladimir Putin för att prata om den pågående situationen i Belarus. Under protesterna har musiken och humorn varit viktig. Men vilka låtar är det som dominerar i frihetskampen? Julia Lipitskii, statsvetare och projektledare på Svenska Institutet gästar. Socialminister Lena Hallengren lämnade besked idag att besöksförbudet hos våra äldreboenden upphör 1 oktober. Vi ringer upp Thomas mamma Gunvor, 92 år som äntligen får träffa sin son igen. Programledare: Thomas Nordegren Bisittare: Louise Epstein Producent: Maria Bertell Research: Julius Bäckman

Kompisar från förr är Dagens Arenas bokpodd. Där läser vi bortglömda böcker som väckt vår nyfikenhet, och pratar om dessa verk. För att alla ska kunna ta del av böckerna så väljs dessa från Litteraturbankens urval. Det senaste avsnittet utgår från Mikael Söderbergs novellsamling Den främmande staden från 1928, den enda bok som författaren gav ut under sin korta levnad. Dagens Arenas chefredaktör Jonas Nordling har läst boken tillsammans med kollegan Joel Linderoth från tidningen Land. Tillsammans vrider och vänder de två på verket, diskuterar författaren, relationen till den berömde fadern Hjalmar Söderberg och det tragiska slutet för Mikael. Och försöker förstå tiden han verkade i, samt om och hur hans bok kan läsas 2020.

Kerstin Ekmans "Rätten att häda" från 1994 är ett rykande försvar för yttrandefriheten och det klara förnuftet. Ulrika Knutson läser en text som samtidigt är högaktuell och en produkt av sin tid. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagar, från 1766. Vi kan tacka Peter Forsskål för dem. Hans pamflett Tankar om Borgerliga Friheten inspirerade några år tidigare. Högst av alla friheter satte han skriv-friheten. Hans text blev genast indragen av censuren och Forsskål fick gå i landsflykt. Det passade honom inte så illa. Han var en av Linnés lärjungar. Tyvärr dog han i Jemen, bara 31 år gammal. Linné döpte en liten nässla efter honom, till Forsskalea Tennacissima - "kärv, stickig, hårdnackad och envis". Som Linnélärjunge strävade Forsskål efter nytta. Skrivfriheten hade ganska lite med jagets romantiska  uttrycksbehov att göra. Snarare handlade det om jagets behov av kunskap. Alla medborgare måste få bli bekanta med "samhällets tillstånd", ansåg Forsskål. Det var en djärv åsikt på hans tid, när de flesta svenskar slet ont i jordbruket och inte begärde mer än en sup eller två när arbetsdagen var slut. Samhällets tillstånd orkade ingen bry sig om. Men Forsskål var optimist. Han trodde på folkbildning. Friheten krävde inte bara fri press utan ett "upplyst publikum". Idag lever vi i det fria ordets paradox. Ordet är friare än någonsin - hos oss i Sverige - men Forsskål hade nog tyckt att "den upplysta publiken" beter sig konstigt. Konspirationer och fakta-resistens skulle han inte ha gillat. Han hade väntat mer av det klara förnuft som också Kerstin Ekman hyllar i sitt tal Rätten att häda. Hållet den 15 oktober 1994. När hon talade hade krutröken ännu inte lagt sig. Bara fem år tidigare hade Ekman och Lars Gyllensten lämnat Svenska Akademien, i protest mot att den vägrat ge sitt stöd åt Salman Rushdie. Hans roman Satansverserna hade de iranska ayatollornas fatwa över sig. Rushdie hade gått under jorden. Bara året innan hade hans norske förläggare William Nygaard nätt och jämnt överlevt ett mordattentat. Faran är inte över. Det finns fortfarande ett pris på Salman Rushdies huvud. Texten var länge ur tryck, men återpublicerades våren 2020 i tidskriften Essä, tillsammans med sex kommenterande texter. Kerstin Ekmans tal är dubbelt läsvärt, både som appell för yttrandefriheten och som kulturhistorisk produkt av sin tid. 1994 är länge sedan. Talet speglar tiden före den stora mediala revolutionen. Webb och sociala medier var knappt påtänkta. Mobiler låg inte i var mans ficka. Det var bara fem år efter murens fall. Svenska Akademiens uppfattning vägde tungt. Dess kapital var ännu stort. Kerstin Ekmans tal handlar inte så mycket om Salman Rushdie och islam, utan mer om upplysningen och försvaret av den "skeptiska humanismen" i Hjalmar Söderbergs anda. Här ser man hur mycket Söderberg betytt för Ekman. Hon börjar med en chockeffekt, beskriver en barnpornografisk bild, där två män urinerar på en liten flicka. Hon äcklas, ändå vill hon försvara rätten att publicera den. Hon hyllar de gamla grundlagarna och Forsskåls tryckfrihet. Några år senare svängde det - idag är det förbjudet att inneha, till och med att betrakta en sådan bild. Och märk väl, en av de få som fällts för detta brott är ingen vanekriminell, utan serieöversättaren Simon Lundström, som i sin dator hade japanska mangateckningar. "Döma teckningar, är svenskarna inte riktigt kloka"? undrade den amerikanska fotografen Sally Mann. Kerstin Ekmans text är kärv, stickig och envis, som Forsskåls nässla. Riktigt giftig när hon skildrar den svenska aningslösa välviljan, de "rosiga kindernas cynism" - till exempel i form av ekosocialister som drömmer om ett paradis bortom demokratin. Detta fenomen försvann inte med nittiotalet. "De rosiga kindernas cynism" - vilket uttryck - blossar upp då och då, både i klimatdebatten och i identitetspolitiken. Eller vad ska man säga om Uppsala universitet som glömde allt de visste om akademisk frihet och källkritik, och mästrade kulturantropologen Ingalill Arvidsson för att hon på ett seminarium, uppmanad att svara på en fråga om uppslagsord i gamla arkiv, använt n-ordet, som var det konkreta uppslagsordet. Detta inte menat som stöd för de frihetskämpar som bryr sig mindre om samhällets tillstånd än rätten att köpa n-ordsbollar i närbutiken så fort suget slår till. Kerstin Ekman talar också om "den vämjeliga bönhustraditionen" i Sverige, med dess drag av botgöring och underkastelse. Detta förstod nog den bildade borgerligheten för 25 år sedan, särskilt om de legat i Uppsala och lyssnat på när Ingmar Hedenius läste lusen av biskoparna. Men idag i världens modernaste land  - vem ska ta åt sig? 68-vänstern eller P O Enquist och arvet från Hjoggböle. Lite bönhus ska väl den sekulariserade svensken tåla? Kerstin Ekmans text kommenteras hövligt av sex olika författare. Det är bara Agneta Pleijel som törs ta henne på allvar, och svara på Ekmans skarpa kritik av religion, och av Birgitta Trotzig. Pleijel menar att Kerstin Ekman gick för långt när hon skrev att intresset för plågade sovjetiska öden, som poeterna Mandelstam, Tsvetajeva och Achmatova, ibland fått karaktären av dödsfascination - "en på mycket långt håll ljuv svindel inför deras undergång". Detta är inget huvudspår i Kerstin Ekmans text, men det är starka ord. Kerstin Ekman själv, liksom Hjalmar Söderberg, uppehåller sig ofta vid nazisternas illgärningar, utan svindel vid avgrunden. Detta måste ha med tiden att göra. Det var ju 1994, de sovjetiska arkiven hade just blivit tillgängliga och alla fynden gav många  rubriker. Det var först då som man fick veta att Osip Mandelstam verkligen dog i ett uppsamlingsläger på väg till Vladivostok. Det kan förresten vara på sin plats att påminna om att de ryska arkiven inte längre är öppna. Putin sitter på nycklarna sedan många år. Men då hade fakta just börjat röra sig. Kunde detta förväxlas med dödsfascination? Ett uppriktigt tack får Kerstin Ekman från Mohammad Fazlhashemi, nu professor i islamsk teologi och  filosofi i Uppsala. Han ger bakgrunden till fatwan mot Rushdie, hur den shiamuslimske ayatollan Khomeini hittade ett utrymme för att framstå som den sanne försvararen av islam, också i sunniters ögon. Det var ett politiskt mästardrag. Mycket tragiskt däremot, att inte de diplomatiska ansträngningarna förmådde efterträdaren Khamenei att lätta på fatwan. Ett tag såg det så ut. Vad Mohammad Fazlhashemi tackar Kerstin Ekman för är att hennes klara förnuft vägrade skuldbelägga alla muslimer för brottet mot Rushdie, något som sker då och då, i vår upplysta tid. Professor Fazlhashemi bidrar med en personlig anekdot. När debatten rasade som värst skulle han själv lämna in bilen till reparation hemma i Umeå. Mekanikern tog nycklarna, spände ögonen i professorn och ville ha besked, inte om kardanknutar eller bromsar. Han ville veta om kunden var villig att verkställa den dödliga fatwan mot Rushdie och hans svenska förläggare. Fazlhashemi skakade av sig alla känslor frågan väckte, och gav ett kort och koncist svar: Nej! Ett kvarts sekel går fort. Mycket hinner hända, eller händer inte alls. Ungefär vid samma tid då tidskriften Essä tryckte om Kerstin Ekmans text ombads Svenska Akademien att lägga ett ord för den fängslade svenske medborgaren Gui minhai. Men Akademien tyckte inte att det var deras uppgift att försvara Guis yttrandefrihet. Det finns andra organisationer som sköter sådana saker betydligt bättre än Akademien, enligt ständige sekreteraren. Och det är ju tur. Ulrika Knutson, journalist och författare Källor Emi-Simone Zawall (red): Tidskriften Essä, nummer 5: Rätten att häda, 2020. Först publicerad 1994 av svenska Rushdiekommittén i samarbete med Studiekamraten. Peter Forsskål: Tankar, om Borgerliga Friheten. på Litteraturbanken.se, Atalntis 2017, red Gunilla Jonsson. Originalet publicerat 1759.

Det började med att Åsa ville läsa Rodham av Curtis Sittenfeld för att få ett nytt perspektiv på modern kvinnohistoria och den där rafflande känslan av ”tänk om” och därefter drog det iväg! Det finns ju så många bra berättelser från ”andra sidan”. I avsnitt 85 pratar Åsa och Sissel om böcker som gett nya perspektiv på redan kända skeenden, som Bengt Ohlsson Gregorius där vi får pastorns perspektiv på händelserna i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Eller Häxyngel av Margaret Atwood som är en omskrivning av Shakespeares Stormen och som fick Sissel att känna sig både smart och som att saker gick henne över huvudet, vilket ändå måste vara den bästa känslan? Åsa listar Jean Rhys Sargassohavet som en livets tio bästa böcker eftersom den ger den galna kvinnan på vinden i Jane Eyre en röst som är mer intressant än någon av karaktärerna i Brontës förlaga. Men hur är det med Sophie Hannah som fått ta över stafettpinnen från Agatha Christie när hon skriver om Sissels favoritdetektiv Poirot i Monogrammorden. Lever hon upp till förlagan?Frankenstein av Mary Shelley har frambringat många omskrivningar på temat vad det är att vara en människa och här tipsas om två av de allra bästa – Frankisstein av Jeanette Winterson och Frankenstein i Bagdad av Ahmed Saadawi. Det blir sexbots och krigsbrott, hämnd, flytande könsidentiteter, en värdig död och mycket, mycket mer i detta mini-tema inuti månadens tema.Tillbaka till Rodham då. Hur var den? Jo du, enligt Åsa var den felfri! Skälen får du höra om du lyssnar på hela avsnittet där följande böcker också rekommenderas:E-bokenThe Portrait of Molly Dean av Katherine Kovacic, Flickorna av Emma Cline inläst av My Holmsten, Hunger av Alma Katsu inläst av Kerstin Andersson, Nötskal av Ian McEwan inäst av Helge Skoog, Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld och Arv och miljö av Vigdis Hjort båda inlästa av Gunilla Leining, Tvillingarna på Sweet Valley High av Francine Pascal inläst av Tove Edfelt, Loviseholm av Veronica Almer inläst av Katharina Cohen och Balladen om Sångfåglar och ormar av Suzanne Collins inläst av Kristofer Kamiyasu.Feedback på avsnittet kan du ge på podcast@storytel.com och på vårt Instagramkonto @poddensnackaomljudböcker See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Dåligt ljud i podden, tyvärr. Hoppas ni orkar lyssna ändå! Vi har läst Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och jämför den med Gun-Britt Sundströms parafras För Lydia. Tillför 70-talets tolkning något för en läsare med 20-talets glasögon?

Née en Russie soviétique, historienne des langues et littératures scandinaves, Elena Balzamo prend un aller simple pour la France en 1981. Après avoir passé sa thèse sur le conte scandinave, elle s’attèle à la traduction d’un certain nombre d’auteurs du suédois au français : August Strindberg, père du théâtre moderne et écrivain, Hjalmar Söderberg, Jonas Karlsson… Primée en tant que traductrice (Prix de l’Académie suédoise en 2001 et Sévigné en 2010-2011), elle est également collaboratrice au Monde des Livres, et aussi auteure de plusieurs ouvrages, dont Cinq histoires russes (éd. Noir sur Blanc) et, plus récemment, un récit personnel intitulé Triangle isocèle, publié aux éditions Marie Barbier. « Récemment, je me suis rendue compte d’un fait étrange : j’ai beau être née et avoir grandi dans un pays communiste, les membres du Parti que j’ai connus se comptent sur les doigts d’une main. Comment est-ce possible ? ». De cet étonnement, pas si anodin qu’il y paraît, l’auteur remonte ses souvenirs et questionne le rapport des autres et le sien, à l’endoctrinement. Ces invités de « marque », par exemple, venus se ressourcer au Bolchoï ou ce digne instituteur français, communiste de père en fils. Cet aventurier d’une autre époque, aussi, père d’une amie, qui a sans doute fait bien plus pour le Parti que ses reportages vantant les bienfaits des plans quinquennaux en Iakoutie ! Cette réflexion, Elena Balzamo la mène en l’associant à son propre parcours. Une trajectoire qui, de l’Oural à l’Atlantique, en passant par ses lectures d’enfance, prend la forme d’un certain triangle isocèle… (Présentation de l'éditeur) (Rediffusion du 27 juillet 2019)

"Vi ska älska varandra alltid, alltid. Eller åtminstone till imorgon bitti." Vackra ord ur den klassiska kärlekshistorien mellan Lydia Stille och Arvid Stjärnblom. Efter flera år träffas de forna älskande igen. Av en slump. Han numera gift familjefar. Hon har lämnat sin betydligt äldre make och sitt barn. På hennes dörr står Lydia Stille "något annat ska det heller aldrig stå!" De stämmer möte på ett hotell och Arvid och Lydia inleder ett förhållande. Skir romantik, lust, passion och bittra uppbrott.  Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Bearb: Staffan Tjerneld. I rollerna: Erland Josephson - Arvid Stjärnblom, Gunnel Broström - Lydia Stille, Helena Brodin - Dagmar Randel, Gunnar Olsson - Jakob Randel, Barbro Hiort af Ornäs - Fru Randel, Toivo Pawlo - Redaktör Markel, Georg Rydeberg - Henrik Rissler, Heinz Hopf - Ture Törne, Georg Funkquist - Baron Freutiger, Barbro Larsson - Fröken Brehm. Regi: Åke Falck. Från 1963.

Här samlar vi extrasändningar och helgprogram från Sveriges Radio P1. H.M. Konungens jultal 2019 Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige! I förrgår, dagen före julafton, hade jag glädjen att samla mina barn och barnbarn på Drottningholm för att fira Drottningens födelsedag. Så börjar julen i vår familj. För de flesta i vårt land är julen en speciell högtid, omgärdad av traditioner. Oavsett hur din julhelg ser ut och var du tillbringar den, hoppas jag att den ger dig tid för eftertanke. Om bara några dagar ringer klockorna in ett nytt år och ett nytt årtionde. Tjugotalet är fortfarande ett oskrivet blad. Vi vet att vi står inför utmaningar. Både här hemma i Sverige, i vårt närområde och globalt. Vi ser hur brottslighet av olika slag skapar otrygghet i vårt samhälle. Sprängningar och skjutningar väcker oro hos allmänheten - en oro som delas av mig och min familj. I vår omvärld förändras det säkerhetspolitiska läget snabbt. Under det kommande året genomförs Totalförsvarsövning 2020 den största övningen på 30 år av Sveriges civila och militära beredskap. Klimatet fortsätter att förändras, vilket ställer oss inför helt nya situationer. Det gångna årtiondet ser ut att bli det varmaste sedan man började mäta. Här i Sverige har torrt och varmt väder gynnat granbarkborren; en liten skalbagge, som gjort stora skador på våra granskogar. I ett förändrat klimat kan risken för angrepp komma att öka. Värmeböljor och översvämningar som tidigare förekom kanske en gång per sekel, börjar nu inträffa regelbundet, med allvarliga konsekvenser för bland annat mat- och vattenförsörjning. Det gäller inte minst de fattigare delarna av världen. Så är det till exempel i Indien, där Drottningen och jag nyligen genomförde ett statsbesök. Landet är svårt utsatt för torka och luftföroreningar, och det var lärorikt att se hur man arbetar för att hitta nya lösningar bland annat i samarbete med Sverige och svenska företag. Något som gladde mig personligen var att delar av resan gick i mina förfäders spår: Under 1910- och 20-talen gjorde både min farfar Gustaf Adolf och hans bror Prins Vilhelm långa resor i detta fascinerande land. Kanske är det ofrånkomligt att nyhetsrapporteringen präglas av det som är negativt och dramatiskt. Samtidigt finns det starka skäl att känna hopp och framtidstro. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att lyfta fram några av dessa skäl. Under året som gått har jag och min familj mött poliser, tulltjänstemän och andra representanter för rättsväsendet. Jag har även haft förmånen att besöka den svenska FN-styrkan i Mali. Det är människor som arbetar hårt för andras trygghet och säkerhet. Ibland under mycket krävande villkor. Deras pliktkänsla är en ovärderlig tillgång för vårt land. En annan positiv kraft är forskningen, som driver utvecklingen framåt. Det kan gälla nya behandlingsmetoder mot svåra sjukdomar. Nya sätt att minska belastningen på miljö och klimat. Eller effektiv fattigdomsbekämpning - som för övrigt var ämnet för årets ekonomipris till Alfred Nobels minne. Varje dag görs nya upptäckter, som ger oss nycklar till en friskare och mer hållbar framtid. Låt mig också säga något om Sveriges barn och unga, och alla som arbetar med dem. Jag är övertygad om att varje människa behöver bli sedd. Blir man inte det, då gör man kanske vad man kan för att i stället synas. Det är som Hjalmar Söderberg uttryckte det i Doktor Glas: Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet. Just därför är det så viktigt att det finns de som arbetar för att överbrygga tomrummet. Jag tänker på alla er lärare och ledare som hjälper barn och unga att finna sin plats i tillvaron - att tro på sig själva och sin förmåga. Era insatser är avgörande för Sveriges framtid. Till sist vill jag också sända en särskild hälsning till alla er som arbetar i dag och under helgerna. Ni finns på sjukhus och polisstationer. I försvarsmakten, äldreomsorgen och kollektivtrafiken och på många andra arbetsplatser. Ni ser till att vårt samhälle fungerar även när andra är lediga. Till er vill jag säga: tack! Tidigare i år fattade jag ett beslut om att avgränsa det som kallas Det Kungliga Huset. Beslutet innebär att det görs tydligt vilka inom den kungliga familjen som i framtiden kommer att agera som officiella representanter för Sverige. För mig är detta ett sätt att klargöra vilka förväntningar som finns. Det kan förhoppningsvis vara till hjälp när mina barnbarn så småningom ska staka ut sin egen framtid. Men, till den dagen är det långt kvar. Nu närmast ser Drottningen och jag fram emot att tillbringa tid med familjen. Vi har nu sju små barnbarn mellan ett och sju år. Det är inte alltid så lugnt och stilla, men väldigt roligt! Med detta vill jag önska alla i vårt land en fortsatt god jul, ett gott nytt år och en stark framtidstro!

I år är det 150 år sedan Hjalmar Söderbergs födelse. Hör ett samtal, inspelat på Rönnells antikvariat, om dramatikern Söderberg och vad författaren betytt för vår syn på mannen, livet och kärleken. Medverkande: Jesper Högström, som skrivit biografin ”Lusten och ensamheten” över Hjalmar Söderberg, samt dramatikerna Marianne Goldman och Gunilla Boëthius. Dessutom blir det läsning ur Gunilla Boëthius och Marianne Goldmanns pågående pjäsarbete ”Hjalmar”. Skådespelarna Erik Ehn och Nina Fex läser. Samtalet leds av: Anneli Dufva, dramaturg och redaktör på Dramaten

Hjalmar Söderberg läser ”Mina minnen av Oscar Levertin” (1936). Publicerad med tillstånd från Sveriges Radio hos Litteraturbanken.se.

Hjalmar Söderberg läser ”Mina minnen av Oscar Levertin” (1936). Publicerad med tillstånd från Sveriges Radio hos Litteraturbanken.se.

Hjalmar Söderberg läser ”En Stockholmskrönika från sekelskiftet” (1934). Publicerad med tillstånd från Sveriges Radio hos Litteraturbanken.se.

Hjalmar Söderberg läser ”En Stockholmskrönika från sekelskiftet” (1934). Publicerad med tillstånd från Sveriges Radio hos Litteraturbanken.se.

I det nya avsnittet av LÄSpodden special från Helsingborgs bibliotek slår Birgitta Svensson och Anki Olsson Flodin ett slag för högläsning och noveller. LÄSpodden special tipsar bl a om ”När hallonen mognar” av Hjalmar Bergman, ”Tuschritningen” av Hjalmar Söderberg, ”Presenten” av Jonas Karlsson, ”Stora pengar” av Alfhild Agrell, ”Hägring” av Oline Stig och ”Att döda ett barn” av Stig Dagerman. Läs högt tillsammans och njut!

Kalle Lind och copywritern Gabriella Fäldt diskuterar sekelskiftespessimism på skolfranska. Hjalmar Söderberg! Marko Lehtosalo! Oscar Wilde! Kerstin Ekman! August Strindberg! Erik Hörstadius!

- Mig får du älska på hedniskt vis. Så säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom i Hjalmar Söderbergs klassiska kärlekshistoria Den allvarsamma leken, en av den svenska litteraturens allra största kärleksromaner. Den allvarsamma leken i Krister Henrikssons tappning sändes första gången 1996, nu sänder vi den igen i en av många önskad och efterfrågad repris. Producent Göran Sommardahl och Ragnhild Herminge.

- Mig får du älska på hedniskt vis. Så säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom i Hjalmar Söderbergs klassiska kärlekshistoria Den allvarsamma leken, en av den svenska litteraturens allra största kärleksromaner. Den allvarsamma leken i Krister Henrikssons tappning sändes första gången 1996, nu sänder vi den igen i en av många önskad och efterfrågad repris. Producent Göran Sommardahl och Ragnhild Herminge.

- Mig får du älska på hedniskt vis. Så säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom i Hjalmar Söderbergs klassiska kärlekshistoria Den allvarsamma leken, en av den svenska litteraturens allra största kärleksromaner. Den allvarsamma leken i Krister Henrikssons tappning sändes första gången 1996, nu sänder vi den igen i en av många önskad och efterfrågad repris. Producent Göran Sommardahl och Ragnhild Herminge.

- Mig får du älska på hedniskt vis. Så säger Lydia Stille till Arvid Stjärnblom i Hjalmar Söderbergs klassiska kärlekshistoria Den allvarsamma leken, en av den svenska litteraturens allra största kärleksromaner. Den allvarsamma leken i Krister Henrikssons tappning sändes första gången 1996, nu sänder vi den igen i en av många önskad och efterfrågad repris. Producent Göran Sommardahl och Ragnhild Herminge.