Podcasts about linderborgs

I år er det historisk mange valg, halve befolkningen i over 70 land skal stemme. Denne uka i Taiwan, som lever i økt spenning med storebror Kina. Hvordan påvirkes ikke bare verden, men det norske samfunnet og vårt næringsliv av global uro? Hvilke politiske krefter er i spill i disse valgene? Hvordan drives det valgpåvirkning og proganda? Hvor viktige er fakta vs. følelser i valg? Da passer det godt at fast vikar for Sofie i ukene framover nå er på plass! Og jobber spesielt mye med nettopp demokratispørsmål. Jette Christensen er statsviter og skribent, analytiker for Altinget og tidligere stortingsrepresentant. Velkommen til podden, Jette! Ukas av- og påkobling: Ian Bremners bok “Us vs. Them” om globaliseringens vekst og fall. Åsa Linderborgs biografi “Meg eier ingen” om oppveksten med en alkoholisert far. Historiepodkasten “Gamle greier” fra Nasjonalbiblioteket.

Begreppet "cool girl" definierades i romanen Gone Girl 2012. Det står för en kvinna som anpassat sig till sina manliga vänners smak och intressen, och därmed också enligt kritikerna slutat göra motstånd mot förtryck och diskriminering. Men är det så? I den här essän ställer sig Vesna Prekopic på den sköna tjejens sida. ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Jag tror att det alltid funnits en tidlös kvinnotyp som andra kvinnor sneglar på i obevakade ögonblick, som det viskas om lagom hörbart. Titta på henne. Är inte urringningen lite väl djup? Den där kjollängden växte hon ur för flera år sen. Varför sitter hon hellre där, med männen, istället för här med oss? Nu gör hon sig till och tar en rökig whisky när vi andra beställer ett glas vitt. I romanen Gone Girl av Gillian Flynn, representeras denna kvinnotyp av huvudpersonen Amy. Amy som begåvats med både ett tilldragande yttre och en livsbejakande personlighet. Amy som vet exakt vad som krävs för att passa in, för att vara lagom spännande och för att hålla omgivningens intresse vid liv. Hennes arbete är att konstruera personlighetstester för damtidningar hon vet mycket väl att det alltid finns ett svar som är mer rätt än de andra. Efter att Amy försvunnit spårlöst, och hennes man oundvikligen blir misstänkt för att ha mördat henne, blir det också uppenbart att denna kvinna som Amy varit utåt, en åtråvärd cool girl eller en skön tjej, den som män vill vara med och kvinnor vill vara som, är en illusion. Amy har konstruerat Amy, men denna kvinnotyp är inget annat än en fiktiv skapelse, en drömkvinna skapad utifrån en myriad av manliga fantasier om vad en idealkvinna är. Amy säger i den monolog som fått ge namn åt cool girl-begreppet: Sköna tjejer är framförallt heta. Heta och förstående. Att vara en Skön tjej innebär att jag är en åtråvärd, klipsk och rolig kvinna som gillar fotboll, poker, snuskiga skämt och rapningar, som spelar tv-spel, dricker billig öl, gillar trekanter och analsex och stoppar i sig hamburgare och hot dogs som om hon kan äta hur mycket som helst, samtidigt som hon är en nätt storlek 34, för Sköna tjejer är framförallt heta. Heta och förstående. Sköna tjejer blir aldrig arga; de ler bara en smula på ett sorgset, kärleksfullt sätt och låter männen göra vad de vill. Fortsätt bara, pissa på mig, jag bryr mig inte, jag är en Skön tjej. Monologens uppmanande andemening är att sluta spela spelet, att våga vägra vara en materialiserad manlig våt dröm. Och vid en första anblick är det så lätt att dras med i skepticismen och kritiken mot den Sköna tjejen, en kritik som utgår från antagandet att hon självmant gjort sig till objekt, iklätt sig en maskeraddräkt, att hon spelar en noggrant utmejslad roll för att vinna poäng och gillande hos männen i det spel där hon alltid kommer att sluta som förlorare. Genom att hon gjort sig till en på detaljnivå utvecklad hybridkvinna, en perfekt mix av attraktiva kvinnliga attribut, men med manligt kodade intressen och personlighetsdrag, är hon Drömkvinnan (männens alltså). Problemet är att priset för att få vara en av grabbarna är att hon sviker systerskapet. Det är i alla fall så de säger, de feministiska talespersoner som har genomskådat den sköna tjejen som del av den gamla vanliga förtryckande patriarkala strukturen. Jag tänker mycket på detta systerskap. Finns det något värre än ett upplevt svek från en kvinna mot en annan? Jag tror inte det. Det har alltid förundrat mig att det inkluderande systerskapet samtidigt är så exkluderande. Som när Åsa Linderborgs dagboksroman Året med 13 månader kom ut 2020, då det spekulerades indignerat och förlöjligande varför hon ställde sig i männens ringhörna och inte sina medsystrars? Hur kunde hon ringa upp sina manliga vänner och gråta ut när hon var ledsen? Hade Coola Åsa glömt vem och vad hon är? Inte bara svek hon sin klasstillhörighet i sina dyra Filippa K-blusar, hon svek framför allt sina feministiska systrar. Det gjorde mig både förbryllad och illa berörd, att andra kvinnor hade så lätt att döma och fördöma henne. Och jag funderar fortfarande på vad det var som gjorde att kritiken av detta förräderi applåderades så okritiskt av så många systrar. Var det inte ganska osysterligt dömande? Jag tänker mycket på detta systerskap. Hur ska jag veta vad som krävs av mig för att bli godkänd för att kunna få ingå i det. Att tänka rätt hellre än fritt? Mitt problem med kritikerna av cool girl-kvinnan är deras inneboende övertygelse om att en kvinna som beter sig som en stereotyp man, som har samma intressen som en stereotyp man, som tänker som en stereotyp man, fejkar. Och att de, eller vi, för jag är en av dem, bara gör det för att vinna poäng hos männen till priset av att svika kvinnorna, att svika systerskapet. Det är så cool girl-kvinnor som Åsa Linderborg har granskats och kritiserats. Och det är så jag ibland anklagar mig själv. För hur vet jag på riktigt vad som är jag och vad som är någons fantasi om mig som jag bekräftelsetörstande förverkligar? Som jag väljer att se det är en cool girl en som ser utanför det andra pådyvlat henne att hon ska vara, det hon får vara. Kanske är det detta som gör att cool girl-kvinnan blir hotfull och bespottad. För hur moderna vi än tror att vi är, ska ju inte en kvinna bete sig som att hon inte väntar på någon eller på något. Cool girl-kvinnan väntar inte på ett sms från gårdagens date, hon skickar det själv eller låter bli att skicka det, av glömska eller bara för att hon inte känner för det. Det kan vara patriarkatet och det kan vara systerskapet, men den dömande blicken är densamma. Jag har svårt att mota bort tanken att den feministiska kritiken mot cool girls, åtminstone delvis, är en variant på det gamla vanliga patriarkala tyglandet av oss kvinnor. Patriarkatets mall av hur en kvinna ska vara är förtryckande och ska motverkas, men kvinnors egenkomponerade versioner av hur man kan och vill vara en kvinna är inte heller godkända. För det finns regler. Det tycks faktiskt alltid finnas regler som någon annan satt upp. Det kan vara patriarkatet och det kan vara systerskapet, men den dömande blicken är densamma. Kanske hade jag inte gått till cool girl-kvinnans försvar, om jag inte känt mig träffad. Kanske är min blick fördunklad av patriarkatet som genomsyrar varje atom runt omkring mig. Men jag när ändå en dröm; att vi blir fler cool girls, inte färre. Jag önskar att existensen av cool girls och kanske-kvinnor uppmuntras istället för att fördömas. Jag önskar mig fler kvinnor som bryter mot normer, som utforskar sig själva och vad det är att vara kvinna, genom att samtidigt upphäva och framhäva beteenden, intressen och fysiska attribut som både ingår i en hegemonisk maskulinitet och en betonad femininitet. Jag önskar mig fler kvinnor som är för mycket. För entusiastiska, för passionerade, för krävande, för arga, för bredbenta och högljudda. Amys problem i Gone girl är inte att hon är en cool girl, det är att hon låtsas vara en. Hon vill inte vara det hon tolkar att andra tolkar en modern kvinna som. Hon gör motstånd mot att vara en cool girl, på samma sätt gör jag motstånd mot att inte få vara en. För att vara en cool girl är att göra motstånd. Det är att skapa sig en tredje position där man vägrar inrätta sig i både patriarkatets underordning och i systerskapets stränga dogmer. För mig är detta essensen i mitt eviga frihetsprojekt. Så länge jag matas med bilden av honom överallt, mannen med makten över sitt eget liv, kommer jag söka och undersöka vägarna till samma frihet. Jag kräver samma rättigheter, samma möjligheter, samma friheter. För det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är, inte inför en man och inte inför en syster. Litteratur Flynn, Gillian, Gone Girl (2014), Modernista, översättning Ulla Danielsson. Vesna Prekopic

OBS! KLIPPT VERSION!STÖTTA OSS PÅ PATREONÅsa Lindeborg återvänder och delar om varför hon varit otrogen så många gånger och varför hon blir sårad av att få julklappar.Daniel israeli berättar om att växa upp i porrens värld, den kanske inte helt feministiska kvinnosynen on set i Lettland 1998 och hur hans mamma fick veta att han och hans pappa sysslat i med porr i 20 år utan hennes vetskap. Hur ska vi tänka kring ungdomar och porr för att så många som möjligt ska må så bra som möjligt?I övrigt introduceras nya segmentet Felix fyndar, där han under veckans gång tar emot bud på en fin ishink med tillhörande tång (i skrivande stund ligger högsta bud på 70kr).BING BONG See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Pernilla och Anna har den här gången läst Åsa Linderborgs Året med 13 månader. Det finns mycket att förundras och fundera över, hur är det egentligen att släppa en självutlämnande dagbok, hur kan det vara tretton månader på ett år och vem är egentligen P?En diskussionsbok helt klart. Dessutom pratar vi om andra dagböcker, ger massa härliga boktips och blickar fram mot ett spännande december på vårt instakonto @vad_vi_pratar_om. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Rebecca Weidmo Uvell. Hon har skrivit boken “Tyst!” om yttrandefrihetens tillstånd i Sverige. Det ser inte ljust ut. Men upp med hakan för det har det sällan gjort, och det innebär att det kan bli bättre. Det kan också bli sämre såklart, men det är inget som kräver en ansträngning från vare sig Dig eller Mig. Plus, jag recenserar Hynek Pallas recension av mig på Göteborgspostens kultursida och uppfinner i processen årets nyord: “Samizdat-splaining” SAMT Åsa Linderborgs försök att ljuga för våra nordiska grannländer i Sveriges radio. För mer info: http://bit.ly/DK_RebeccaWeidmoUvell_TYST STÖTTA DEKONSTRUKTIV KRITIK på: paypal.me/ARONFLAM DKs Patreon: bit.ly/ARONFLAMDK SWISH 0046768943737 Bitcoin: 3EPQMEMVh6MtG3bTbGc71Yz8NrMAMF4kSH Edited by Marcus Blomgren Intro by: Intractable by Kevin MacLeod is licensed under a Creative Commons Attribution license (creativecommons.org/licenses/...) Source: incompetech.com/music/royalty-... Artist: incompetech.com

Året med 13 månader är en dagbok från hösten 2017 till hösten 2018. Ett år då Kultursverige sprack mitt itu med flera stora konflikter, som bråket om Nya Tiders närvaro på Bokmässan och framför allt #metoo, som fick stora konsekvenser för Linderborgs roll som kulturchef på Aftonbladet. Ett år som även fick stor betydelse för henne på det personliga planet. Åsa Linderborg samtalar med ärkebiskop Antje Jackelén. Medarrangör Bokförlaget Polaris 

En kavalkad med kritiken som kom efter avsnittet om Åsa Linderborgs bok (187) och avsnittet med Lena Andersson (189).

Åsa Linderborgs dagbog, hvad skal der ske med Jazzhus Montmartre og Golden Days-festivalen. Det er de nyheder, de tre gæster i ugens fredagspanel har med i dag. Og Fredagspanelet består af Ulla Tofte, direktør for Museet for Søfart i Helsingør, Jacob Søndergaard, direktør i forlaget Gutkind og Jeppe Lavsen, der er guitarist i bandet Hvalfugl.

Lena Andersson gästar podden med sin kritik mot poddsamtalet om Åsa Linderborgs bok i avsnitt 187.

En varg söker sin pod är tillbaka efter sommaren med ett avsnitt om Åsa Linderborgs "Året med 13 månader". Liv och Caroline förfäras över recensenternas bristande förmåga att hantera ett litterärt verk och drar en lans för en en bok som inte alls är full av kvinnohat och inte alls behöver be om ursäkt.

Författaren och journalisten Åsa Linderborgs nya bok har rönt stor uppmärksamhet och blandade reaktioner. P1 Kultur läser "Året med 13 månader". I mars 2018 tog teaterdirektören Benny Fredriksson sitt liv. Ett år senare fälldes Aftonbladet för sina artiklar om honom under "metoo-hösten" 2017. Åsa Linderborg, då kulturchef på Aftonbladet, skrev några av dem och var publicistiskt ansvarig för andra. I nya boken "Året med 13 månader" berättar hon i dagboksform om tiden, och reflekterar över sina och andras beslut. Men är det en uppriktig självrannsakan eller skyller Linderborg ifrån sig, när hon menar att alla drogs med av kraften i metoo? Litteraturkritikern och före detta kulturchefen Ingrid Elam diskuterar boken med kulturredaktionens Nina Asarnoj. ZORNJUBILEUM Den 22 augusti är det 100 år sedan konstnären Anders Zorn gick ur tiden. Under veckan följer vi hans liv och gärning i ett antal reportage av  P4 Dalarnas Kerstin Svenson. KONST FÖR SKALBAGGAR Ifjol blev ett konstprojekt i Järnäsklubb utanför Nordmaling riksbekant, då media uppmärksammade att en dryg miljon från statliga Kulturbryggan satsats på konst för skalbaggar och andra småkryp. P1 Kultur har besökt den omstridda "konstbiotopen". APPELL FÖR YTTRANDEFRIHETEN 1994, vid bildandet av den svenska Rushdiekommittén, höll författaren Kerstin Ekman ett anförande som blivit något av en klassiker. Tidigare i år kom "Rätten att häda" i nytryck i tidskriften Essä. I dagens OBS-essä reflekterar författaren och journalisten Ulrika Knutson över vad som förändrats, och inte, på ett kvarts sekel. Programledare: Gunnar Bolin Producent: Mårten Arndtzén

Nyhetssändning från kulturredaktionen P1, med reportage, nyheter och recensioner.

David, Kodjo och Nanna får besök av Per Johansson som vet allt om udda bostadsannonser. Han är fastighetsmäklare och driver även det populära instagramkontot hemnetknarkarna. Dessutom gästar Aftonbladets tidigare kulturchef Åsa Linderborg som pratar om tiden under och efter #MeToo och journalisters ansvar i drev.

Mängden män och mängden kött i Åsa Linderborgs nya bok, Folkhälsomyndighetens underliga pressträff samt några skrivtips för sociala medier.

"Året med 13 månader" heter journalisten, och Aftonbladets tidigare kulturchef, Åsa Linderborgs nya bok där hon tar med oss till det turbulenta året mellan hösten 2017 och hösten 2018. Det handlar bland om mediers hantering av metoo och Stockholms Stadsteaters vd Benny Fredrikssons självmord. I form av dagboksanteckningar har allt detta nu blivit bok.

Anna har gått ner i vikt, Moa har nästan deltagit i en NMR-demonstration och Bianca har varit lite för social på internet. Programmet handlar om Blondinbellas nya hus, Åsa Linderborgs östermalmshat och Emma Stones 30-årskris.Biljetter till Della Papa Live köper du på underproduktion.se See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

ÄR äggjakt en stockholmsföreteelse? Bo's oförmåga att "se långt", Martin i fint ljus, rant mot Åsa Linderborgs(!) humorlöshet, gamla foton och massa mer. See acast.com/privacy for privacy and opt-out information.

Är allt inom lagens råmärken lämpliga ämnen att diskutera, och bör man ge sig in i vilka debatter som helst, i den heliga yttrandefrihetens namn? Tre politiska filosofer, Per Bauhn, Lena Halldenius och Magnus Jiborn, diskuterar utifrån en aktuell metadebatt. Är Sverige rasistiskt? Förekommer strukturell diskriminering, och hur bör den i så fall bekämpas? Nyligen kritiserade Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg Dagens Nyheters kulturredaktion för att ha publicerat Jasenko Selimovis svar på Jonas Hassen Khemiris uppmärksammade öppna brev till justitieminister Beatrice Ask om strukturell rasism i Sverige. Linderborgs inställning fick Publicistklubbens ordförande Stina Lundberg Dabrowski att skriva en debattartikel i Expressen i vilken hon hävdar existensen av en ”konsensuselit” som skrämmer dem som vill yppa obekväma åsikter till tystnad. Filosofiska rummet har bjudit in tre politiska filosofer, Per Bauhn, Lena Halldenius och Magnus Jiborn, för att reda ut begrepp och diskutera om det finns vissa ämnen och frågeställningar varom man helst bör tiga.

Åsa Linderborg blev 2001 filosofie doktor i historia vid Uppsala universitet på avhandlingen Socialdemokraterna skriver historia: Historieskrivning som ideologisk maktresurs År 2007 utkom Åsa Linderborgs första skönlitterära verk, en självbiografisk barndomsskildring kallad Mig äger ingen. Boken, som kretsar kring hennes uppväxt i Västerås med en alkoholiserad far, blev mycket uppmärksammad och nominerades till Augustpriset. I den dagliga debatten är hon känd för sina vänsteråsikter och har innehaft politiska förtroendeuppdrag för Vänsterpartiet i Uppsala kommun. Hon innehar just nu titeln kulturchef på Aftonbladet.

Varför skriver alla om sin pappa? Författarna Johannes Anyuru och Åsa Linderborg gästar studion och pratar de senaste årens svenska böcker som handlar om pappor. Johannes Anyuru är höstaktuell med romanen En storm kom från paradiset medan Åsa Linderborgs succé Mig äger ingen som kom ut för fem år sedan snart ska bli film. Även Aleksander Motturi har skrivit en bok om sin pappa, Svindlarprästen, om en man som hamnade på löpsedlarna på 1980-talet, utpekad som bedragare i miljonklassen. Dessutom: Katarina Taikon är en av de viktigaste rösterna i svensk litteraturhistoria - hon har påverkat bilden av romer hos generationer av barn och unga genom böckerna om Katitzi. Nu kommer journalisten Lawen Mohtadi med en biografi om Taikon. Poeten Lotta Olsson släpper nytt, och läser själv ur sin alldeles färska diktsamling Himmel i hav. Och så träffar Marie Lundström en av sina absoluta favoritförfatatre, amerikanen Junot Diaz. De talar ut om machomän, en mörk barndom och hans nya novellsamling. Samt tar ett parti memory på en parkbänk. Första Bokcirkeln i höst startar lördag 6/10. Vi läser Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald. Den finns i pocket! Skaffa boken, börja läs! Till första träffen ska vi ha läst runt 70 sidor. Tips! Här är en lista på de böcker som nämns i tredje programmet: Pappaskildringar Johannes Anyuru, En storm kom från paradiset (2012) Åsa Linderborg, Mig äger ingen (2007) Aleksander Motturi, Svindlarprästen (2012) Aris Fioretos, Halva solen (2012) Göran Rosenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (2012) Alex Schulman, Skynda att älska (2010) Diktuppläsning: Lotta Olsson, Himmel i hav (2012) Lawen Mohtadi, Den dag jag blir fri: En bok om Katarina Taikon (2012) Katarina Taikon, Katitzi-serien (1969 och framåt) Junot Diaz, This is how you lose her (2012), Oscar Waos korta förunderliga liv (2009)